Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1968
1968-10-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:57, Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1968
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1968
1
Nr 57
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av riksdagens år
1967 församlade revisorers berättelse angående granskning
av statsverket m. m., såvitt berättelsen hänvisats till
bevillningsutskottet.
Berättelsen har, såvitt avser §§ 12 och 15—17 hänvisats till bevillningsutskottet.
§ 17 i berättelsen har utskottet behandlat i betänkande 1968: 45. Behandlingen
av §§ 12 samt 15 och 16 har riksdagen enligt utskottets hemställan
i memorial nr 1968:35 beslutat uppskjuta till innevarande års höstsession.
Förklaringar har avgivits av poststyrelsen och riksrevisionsverket över
§ 12 i berättelsen samt av exekutionsväsendets organisationsnämnd och riksrevisionsverket
över § 16. Vad revisorerna anfört under § 15 har inte utsänts
på remiss,
1 :o) Postverkets taxa för expressutdelning (Kommunikationsdepartementet
§ 12)
Utskottet. Revisorerna har uppskattat att postverkets självkostnader per
expressförsändelse år 1967 utgjorde 2 kr. 77 öre eller ungefär dubbelt så
mycket som tilläggsportot för expressbefordran ger i intäkter. I anslutning
härtill har revisorerna uttalat att frågan om avgiften för expressutdelning
bör bli föremål för prövning i samband med den allmänna översyn av expressutdelningens
funktion som är planerad att äga rum inom postverket.
I avvaktan på slutresultatet av en sådan översyn bör enligt revisorernas
uppfattning en provisorisk höjning av expressavgiften övervägas.
Riksrevisionsverket har i sitt remissvar intet att erinra mot en provisorisk
avgiftshöjning. Poststyrelsen å sin sida har upplyst att en ny kostnadsundersökning
av transportfunktionen, dit expressutdelningen räknas, är planerad
till hösten, att en ny undersökning av antalet expressförsändelser pågår, att
en grundlig organisatorisk översyn av expressrörelsen planeras och att frågan
om en provisorisk höjning av expressavgiften övervägs inom styrelsen.
Enligt vad utskottet erfarit har poststyrelsen numera beslutat eu sådan
höjning. Denna kommer att träda i kraft inom kort.
Vid angivna förhållanden anser utskottet sig kunna begränsa sig till att
vad i ärendet förekommit för riksdagen
anmäla.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 saml. Nr 57
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1968
2:o) Vissa iakttagelser angående skatteupphörden (Finansdepartementet
§ 15)
Utskottet. Revisorerna har redogjort för dels den ordinarie uppbörden av
preliminär A- och B-skatt under uppbördsåret 1966/67 samt kvarstående
skatt enligt 1966 års taxering, dels resultatet av restindrivningen t. o. in. utgången
av år 1966 av preliminär B-skatt för uppbördsåren 1960/61—1965/66
samt kvarstående skatt enligt 1959—1964 års taxeringar, dels ock resultatet
av indrivningen beträffande å ena sidan alla slag av medel som under år
1966 redovisats till länsstyrelserna i utmätningsmannens månadsräkningar
samt å andra sidan vissa särskilda slag av månadsräkningsmedel som redovisats
under samma år.
Av redogörelsen framgår bl. a. att under uppbördsterminerna uppbördsåret
1966/67 A-skatt influtit med 19 180 milj. kr. och B-skatt med 4 499 milj.
kr., innebärande — jämfört med närmast föregående uppbördsår — en ökning
av A-skatten med 2 087 milj. kr. och av B-skatten med 336 milj. kr.
Resultatet av den ordinarie uppbörden av preliminär B-skatt för uppbördsåret
1966/67 innebär en försämring i förhållande till närmast föregående
uppbördsår med 0,59 procent. I fråga om resultatet av den ordinarie uppbörden
av den kvarstående skatten enligt 1966 års taxering anges att inflytandeprocenten
uppgick till 82,76 procent, medan motsvarande tal enligt
närmast föregående års taxering var 83,21.
Den kvarstående skatten enligt 1967 års taxering beräknas uppgå till omkring
2 259 milj. kr. och den överskjutande preliminära skatten till omkring
1 934 milj. kr. Jämfört med de uppgifter som vid motsvarande tidpunkt
förra året förelåg i fråga om 1966 års taxering bar den kvarstående skatten
minskat med ca 115 milj. kr., medan däremot överskottsskatten ökat med
450 milj. kr. Den kvarstående skatten uppgår till 9 procent av den slutliga
skatten, vilket innebär att den kvarstående skattens andel i den slutliga
skatten minskat med 1 procent jämfört med närmast föregående års taxering.
Under hänvisning till den förhållandevis korta tid som förflutit sedan
exekutionsväsendet omorganiserades har revisorerna ansett sig inte böra
närmare kommentera skatteuppbördsresultatet. Dock har revisorerna —
med hänsyn till den fortgående ökningen av restförda skatter in. in. —
företagit eu närmare undersökning av den omfattning i vilken konkurser
anhängiggjorts inom ett antal kronofogdedistrikt jämte vissa därmed sammanhängande
förhållanden. Därvid gjorda iakttagelser redovisas under § 16
i berättelsen (jämför 3:o nedan).
Vad i ärendet förekommit har utskottet velat för riksdagen
anmäla.
3:o) Konkursframställningar in. m, inom vissa kronofogdedistrikt (Finansdepartementet
§ 16)
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1968
3
Utskottet. Revisorerna framhåller att det hos kronofogdemyndigheterna
för indrivning beordrade beloppet i fråga om skatter och övriga allmänna
avgifter den 1 januari 1965 uppgick till drygt 565 milj. kr. Den 31 december
1966 utgjorde det utestående beloppet 940 milj. kr., vilket innebär att balansen
av oredovisade restantier hade ökat med 375 milj. kr. — Av den
särskilt uppdebiterade A-skatten utestod den 1 januari 1965 närmare 52 milj.
kr. oredovisade, medan motsvarande belopp den 31 december 1966 uppgick
till 88 milj. kr. Under den angivna tvåårsperioden steg balansen av oredovisad
preliminär allmän varuskatt från ca 55 till 108 milj. kr. och balansen
av oredovisade arbetsgivaravgifter från drygt 38 till ca 88 milj. kr.
Med hänsyn till den sålunda inträdda stegringen i balansen av debiterade
men icke influtna riksstatsmedel har revisorerna funnit det vara av intresse
att för budgetåren 1965/66 och 1966/67 från ett antal kronofogdemyndigheter
inhämta vissa uppgifter avseende dels den omfattning i vilken konkursförfarande
tillgripits för utfående av restförda skatter och allmänna
avgifter i övrigt, dels de resultat som uppnåtts vid de inom vederbörande
kronofogdedistrikt totalt avslutade konkurserna.
Undersökningen utvisar att mellan de nämnda budgetåren antalet av kronofogdemyndigheterna
i de berörda distrikten ingivna konkursansökningar
steg från 730 Iill 1 200 och antalet fullföljda ansökningar från 492 till 758.
För de faktiskt avslutade konkurserna kan en liknande utveckling konstateras.
Tillgångskonkurserna ökade sålunda från 157 til! 231 och fattigkonkurserna
från 335 till 527. För samtliga undersökta kronofogdedistrikt utom
Stockholms steg det vid konkurserna bevakade beloppet. Utdelningen vid
de totalt avslutade konkurserna sjönk däremot både i absoluta och relativa
tal.
Revisorerna konstaterar att — enligt vad undersökningen utvisar — antalet
konkursfall som föregåtts av med förmånsrätt förenade utmätningar
är synnerligen litet. Under budgetåret 1965/66 har sålunda i fråga om avslutade
konkurser bevakning med yrkande om bättre förmånsrätt än enligt
17 kap. 12 § handelsbalken gjorts i 67 fall. Motsvarande siffra var för budgetåret
1966/67 83.
Eftersom utsikterna till utdelning är större, ju bättre förmånsrätt som
åtnjutits för ett i konkurs bevakat belopp, bör enligt revisorernas mening
utmätning regelmässigt verkställas om förutsättningar för en sådan åtgärd
föreligger.
Revisorerna har — med hänsyn till den kraftiga ökningen av i första
hand särskilt uppdebiterad A-skatt, allmän varuskatt och arbetsgivaravgifter
— ifrågasatt om inte i vissa distrikt generalexekution bör tillgripas i
ökad omfattning för att nedbringa uppkomna balanser. De myndigheter
som har att utöva tillsyn över restindrivningens förlopp bör enligt revisorernas
mening ägna särskild uppmärksamhet åt att effektiva indrivningsåtgärder
kommer till användning i fråga om berörda skatter och avgifter.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 dr 1968
Exekutionsväsendets organisationsnämnd har i sin förklaring framhållit
att den kraftiga höjningen av oredovisade belopp delvis beror på ökningen
av de medel som beordrats till indrivning men att den också sammanhänger
med den pågående strukturrationaliseringen inom näringslivet med
därav följande likviditetssvårigheter och restföring av skatter och avgifter.
Organisationsnämnden erinrar om att centralmyndigheten för administration
och förvaltning av exekutionsväsendet (EON) lämnat kronofogdemyndigheterna
vissa rekommendationer rörande handläggningen av
allmänna mål. Enligt dessa rekommendationer bör utmätningsförrättningar
komma till stånd i större omfattning och med större snabbhet än hittills.
Avbetalningsplaner och andra anstånd på längre tid än ca en månad bör
anlitas endast i begränsad omfattning och i regel inte komma till stånd utan
att statsverkets fordran säkerställts genom utmätning. För att skattskyldig
skall komma i åtnjutande av det betalningsanstånd som upprättandet av en
avbetalningsplan innebär måste ett absolut krav vara att den uppgjorda
avbetalningsplanen följs till alla delar. Om den skattskyldige inte fullföljer
sina åligganden måste effektivare indrivningsåtgärder omedelbart vidtas
och anledning kan då föreligga att låta försätta den skattskyldige i konkurs.
Särskilt vid indrivning hos företag — de gäldenärer som vanligtvis har
större skuld till statsverket — har konkursanmaning visat sig vara ett effektivt
medel att framtvinga betalning.
Riksrevisionsverket anser — i likhet med revisorerna — det mindre tillfredsställande
att konkursfall i så liten utsträckning föregåtts av utmätningar
som varit förenade med förmånsrätt. Gång efter annan har verket
därför såväl i cirkulär och berättelser över företagna inventeringar som vid
direkta kontakter med representanter för kronofogdemyndigheterna framhållit
betydelsen av att utmätningar verkställs snarast möjligt efter det alt
krav om betalning av restförd skatt inte gett önskat resultat. Riksrevisionsverket
uppger också att inom verket nyligen påbörjats undersökningar om
tidsåtgången vid fastställelse av preliminär A-skatt och preliminär allmän
varuskatt. Dessa syftar till eu minskning av handläggningstiden hos den
lokala skattemyndigheten och länsstyrelsen.
Av de förklaringar vilka avgivits över förevarande avsnitt i riksdagsrevisorernas
berättelse framgår att man inom exekutionsväsendet har uppmärksamheten
riktad på de av revisorerna påtalade förhållandena och att man
på olika sätt söker åstadkomma effektivitet och snabbhet i uppbördsförfarandet.
Utskottet kan därför begränsa sig till att vad i ärendet förekommit för
riksdagen
anmäla.
Stockholm den 18 oktober 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1968
5
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson* (h), Stefanson (fp), Wärnberg
(s), Tage Johansson* (s), Enarsson (h), Tistad (fp) och Fälldin (ep); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep),
Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora*
(ep), Kristenson* (s), Carlsson i Västerås (s), Carlstein (s), Josefsson i Halmstad*
(s) och Andersson i Örebro (fp).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Svenska Reproduktions AB 1968
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.