Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1968-11-07 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:60, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

1

Nr 60

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. in.

jämte motioner.

Enligt utskottets hemställan i memorial 1968: 35 har riksdagen beslutat

uppskjuta behandlingen av förevarande proposition och motioner till innevarande

års höstsession.

Propositionen

I propositionen 1968:81 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att anta

därvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt.

I propositionen föreslås regler som klarlägger hur studieinedelsavgifter

skall behandlas i skattehänseende. Reglerna innebär att avdrag inte skall

få göras vid inkomsttaxeringen för sådana avgifter. Vid förmögenhetstaxeringen

skall återbetalningspliktiga studiemedel enligt förslaget behandlas

som skuld och således avdragsrätt föreligga.

Genom prop. 1968: 29 har föreslagits att arbetslösa i åldern 60—66 år

under vissa omständigheter skall få omställningsbidrag med 800 kr. i månaden.

Omställningsbidrag avses skola utgöra skattepliktig inkomst. I förevarande

proposition föreslås de skatteregler som bör gälla för omsfällningsbidragen.

Slutligen föreslås en redaktionell ändring i kommunalskattelagen som

följd av riksdagens beslut hösten 1967 att upphäva bestämmelsen om avdragsrätt

beträffande arvode för deltagande i statsrevision på annan ort än

vederbörandes bosättningsort.

Författningsförslagen har följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 60

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

l:o) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 20 § och 33 § 1 mom. kommunalskattelagen den

28 september 19281 samt anvisningarna till 19 § samma lag skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 §.

Vid beräkningen —- •—---— av 43 § 3 mom.

Avdrag må — —-------å skuld;

avgift enligt förordningen den 15

december 1967 (nr 882) om studiemedelsavgifter;
förlust,

som —• — ----till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

33 §.

1 m o m. Från intäkt------—såsom intäkt.

Avdrag får — —----—tjänstens fullgörande.

Har den------- — gäld avdragas.

I andra fall än i nästföregående

stycke sägs skall avdrag beräknas

på sätt i 2 mom. angives.

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp--— influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan —---------skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att----—--

Skatteplikt föreligger-----

Näringshjälp eller bidrag enligt 57,

58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen

den 3 juni 1966 (nr 368) är

icke att hänföra till skattepliktig inkomst,

i den mån näringshjälpen

eller bidraget lämnats till bestridande

av kostnader, för vilka rätt till

avdrag icke föreligger vare sig direkt 1

- -— sistnämnda lag.

--av motorfordon.

Näringshjälp eller bidrag enligt 57,

58 eller 62 § arbetsmarknadskungörelsen

den 3 juni 1966 (nr 368) är

icke att hänföra till skattepliktig inkomst,

i den mån näringshjälpen

eller bidraget lämnats till bestridande

av kostnader, för vilka rätt till

avdrag icke föreligger vare sig direkt

1 Senaste lydelse av 20 § se 1965: 573, av 33 § 1 mom. se 1967:915 och av anvisningarna till

19 § se 1967:628.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

3

(Nuvarande lydelse)

såsom omkostnad eller i form av årliga

värdeminskningsavdrag.

Skatteplikt föreligger —- -—

Enligt 46 §-------

(Föreslagen lydelse)

såsom omkostnad eller i form av årliga

värdeminskningsavdrag. Om

ställningsbidrag enligt nämnda kungörelse

utgör dock skattepliktig in

täkt.

--mottagarens utbildning.

---och 32 §§.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas

första gången vid 1969 års taxering.

2:o) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, dels att 5 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels

att till samma paragraf skall fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 *

Vid förmögenhetsberäkningen---

Skuld, som--- — ---- —--—-

Angående beräkningen — —---

Borgensförbindelse, för-----—-

Under avdragsgilla skulder inbegripas

även oguldna skatter av nedannämnda

slag, nämligen dels debiterad

preliminär skatt, som påförts

den skattskyldige för året näst före

det taxeringsår, varom fråga är, eller

för något föregående år, dels slutlig

skatt, som påförts den skattskyldige

på grund av taxering under förstnämnda

år eller under något föregående

år, dels ock tillkommande skatt,

varå den skattskyldige erhållit debetsedel

under förstnämnda år eller tidigare.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1948:765.

lj Bihang till riksdagens protokoll 1968.

— beskattningsårets utgång,

förfallen ränta.

— motsvarande tillämpning.

—-jämförliga skulder.

Under avdragsgilla skulder inbegripas

även oguldna skatter av nedannämnda

slag, nämligen dels debiterad

preliminär skatt, som påförts

den skattskyldige för året näst före

det taxeringsår, varom fråga är, eller

för något föregående år, dels slutlig

skatt, som påförts den skattskyldige

på grund av taxering under förstnämnda

år eller under något föregående

år, dels ock tillkommande

skatt, varå den skattskyldige erhållit

debetsedel under förstnämnda år eller

tidigare. Vidare inbegripas åter
7

samt Nr 60

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1068

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

betalningspliktiga studiemedel enligt

studiemedelsförordningen den 4 juni

1964 (nr 401).

(Se vidare anvisningarna)

Anvisningar

till 5 §.

Avdrag för återbetalnings pliktiga

studiemedel får ske med summan,

omräknad i kronor, av de basbelopp

som återstå att betala med tillämpning

av 29 § studiemedelsförordningen

den 4 juni 1964 (nr 401).

Vid beräkning av avdraget tillämpas

basbeloppet vid ingången av året

före taxeringsåret. Avdraget får ej

överstiga det belopp som återstår att

erlägga med hänsyn till 30 § första

stycket förordningen.

Utöver avdrag enligt första stycket

får avdrag göras för påförda, ej erlagda

avgifter enligt förordningen

den 15 december 1967 (nr 882) om

studiemedelsavgifter i den mån debiteringen

ej förfallit enligt 18 § samma

förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas första gången vid 1969 års taxering.

Motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen återfinns på nedan

angivna sidor i propositionen.

Inledning, s. 5—6.

Studiemedelsavgifternas behandling i skattehänseende, s. 6—19.

Övriga frågor, s. 20.

Motionerna

Yrkanden

Motioner med anledning av propositionen

1) de likalydande motionerna I: 878 av herr Lidgard m. fl. samt II: 1134

av fru Kristensson och herr Hamrin i Kalmar, i vilka hemställts, att riksdagen

i samband med behandlingen av proposition nr 81 i skrivelse till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968 5

Kungl. Maj:t begär förslag till 1969 års riksdag rörande avdragsrätt för studiekostnader;
2)

de likalydande motionerna I: 879 av herr Wirtén och II: 1133 av fru

Frsenkel, i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 81 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning angående studiekostnadernas

behandling i skattehänseende, varvid även frågan om studiebidragens

höjd bör beaktas.

Motioner vid riksdagens början

I) de likalydande motionerna I: 181 av herrar Schött och Enarsson samt

II: 233 av herr Lothigius, i vilka hemställts, att riksdagen antar följande

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

2 inom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att

avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll,

och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som

utgått till undervisning eller uppfostran åt någon som ej fyllt 17 år;

2) för dels---omyndiga barn;

3) för dels ----- försäkring; samt

4) för belopp---varje barn.

Har skattskyldig ---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig--— nämnda tid.

Avdrag, som---— 18 år.

II) de likalydande motionerna I: 640 av herrar Mossberger och Georg

Pettersson samt 11: 800 av herrar Josefsson i Halmstad och Arweson, i vilka

hemställts, att riksdagen beslutar, att 32 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) jämte anvisningar skall tillämpas i fråga om de

personer, vilka friställts från hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket

i Laholm under år 1966 och i samband därmed erhållit avgångsvederlag;
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

III) de likalydande motionerna I: 644 av herrar Harald Pettersson och

Fälldin samt II: 791 av herr Antonsson, i vilka hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning om rätt till skatteavdrag

för periodiskt understöd till studerande i enlighet med vad i motionerna

anförts;

IV) motionen II: 478 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo,

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag

rörande avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande

samt om utredning och förslag angående studiekostnadernas behandling

i skattehänseende.

Motivering

Motioner med anledning av propositionen

1: 878 och II: 1134

Starka skäl talar för införande av en rätt till avdrag för studiemedelsavgifter.

Därmed skulle man uppnå större likformighet i beskattningen. Det

progressiva skattesystemet tar endast i mycket begränsad utsträckning hänsyn

till ojämnheter i inkomstnivån mellan olika beskattningsår. En person,

vilkens inkomst är tämligen jämnt fördelad över ett relativt stort antal år,

befinner sig i en mera gynnsam situation än en person med dels färre yrkesverksamma

år, dels ojämnt fördelade inkomster mellan åren. Denna fråga är

naturligtvis av särskild betydelse för individer med lång utbildning, eftersom

deras yrkesverksamma tid med nödvändighet blir kort och skillnaden mellan

begynnelselön och slutlön ofta är stor. Genom skattesystemets konstruktion

drabbas de av en »överbeskattning» på ända upp till 25 procent jämfört med

vad de skulle haft att erlägga, om deras totala inkomst varit jämnt fördelad

på ett större antal år.

Allmänna skatteberedningen uppmärksammade denna fråga i sitt betänkande

»Nytt skattesystem» (SOU 1964: 25), där man fastslog, att det progressiva

skattesystemet, som utgår från beskattningsårets slutenhet, missgynnar

personer med lång utbildning. Detta förhållande förtjänar att beaktas,

när man bedömer utbildningskostnadernas behandling i skattehänseende.

Studietidens längd påverkar det antal ortsavdrag en individ kan utnyttja

under sin livstid. Ortsavdragen är ett uttryck för tanken, att de elementära

levnadskostnaderna bör vara befriade från skatt. För den som uppburit studiemedel

kommer emellertid de elementära levnadskostnaderna under de

inkomstlösa studieåren att beskattas i samband med att studiemedelsavgifterna

erläggs, om inte avdragsrätt för dessa avgifter införes. Avdrag för studiemedelsavgifter

kan alltså delvis ses som uppskjutna ortsavdrag.

Man kan jämföra kostnader för en lång utbildning med en rörelseidkares

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

7

investeringskostnader. Rörelseidkaren kan emellertid göra skatteavdrag för

avskrivningarna på investeringsobjekten, medan den som investerar i sin

egen utbildning inte har någon sådan möjlighet. Den nuvarande skattelagstiftningen

missgynnar otvivelaktigt investeringar i utbildning jämfört med

investeringar i realkapital, vilket skapar en inoptimal fördelning av den samlade

investeringsverksamheten i samhället. Avdragsrätt för studiemedelsavgifter

skulle innebära en förbättring i detta avseende.

Studiekostnaderna består dels av levnadskostnader, dels av direkta studiekostnader

för exempelvis kursböcker, studiemateriel, exkursioner och

avgifter. Dessa kostnader är en förutsättning för individens framtida inkomst

och kan utan tvekan räknas in under den nuvarande skattelagstiftningens

omkostnadsbegrepp. Även levnadskostnaderna under studietiden

kan sägas utgöra en förutsättning för den framtida inkomsten, men i princip

är sådana kostnader inte avdragsgilla i svensk skattelagstiftning. Emellertid

har man rätt att göra avdrag för vissa typer av levnadskostnader och

dessutom beviljas avdrag för förhöjda levnadskostnader i samband med intäkternas

förvärvande. Därtill kommer, att levnadskostnader upp till ett

skattefritt existensminimum och levnadskostnader som täcks av stipendium

under vissa betingelser är skattefria. Det kan då anses motiverat, att även

levnadskostnadernas andel av de totala studiekostnaderna skall betraktas

som omkostnader, vilka inte skall beskattas utan vara avdragsgilla.

Bevillningsutskottet uttalade i sitt betänkande nr 14 år 1966 att ett tillgodoseende

av kravet på avdragsrätt skulle genombryta principen att avdrag

inte medges för kapitalavbetalning för skuld. Med anledning härav

bör framhållas, att om de utgifter som föranlett skuldsättningen i sig bör

vara avdragsgilla kan det förhållandet att utgifterna täckts genom skuldsättning

inte utgöra ett argument mot avdragsrätt. Kostnader för resor till

och från arbetet blir avdragsgilla, även om man lånat pengar för att bestrida

kostnaderna. Av den anledningen bör studiekostnaderna vara avdragsgilla

oberoende av finansieringssättet.

Det finns således principiella skäl för en avdragsrätt för studiekostnader.

Det avgörande är enligt motionärernas mening, att skattekraften, eftersom

den mäts i beskattningsbar årsinkomst, är olika stor hos personer med lång

utbildning och hos personer med samma inkomst men utan motsvarande utbildningskostnader.

Avdragsrätt för studiekostnader skulle till viss del utjämna

denna olikhet.

Slutligen framhåller motionärerna, att studiemedelssystemet medverkat

till en avsevärt större skuldsättning bland dem som bedriver högre studier

än vad som förekom med det gamla finansieringssystemet. Att så är fallet

kan utläsas därav, att det nuvarande studiebidraget endast uppgår till ca 22

procent av det totala studiemedelsbeloppet, medan man tidigare hade rätt att

avskriva 25 procent av sin studieskuld. Genom studiemedelssystemets konstruktion

sjunker bidragsdelen kontinuerligt efter hand som penningvärdet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

faller. Till detta kommer att de statsstipendier som fanns i det gamla systemet

inte har någon motsvarighet i det nya.

1:879 och 11: 1133

Riksskattenämnden framhöll i samband med införandet av studiemedelsförordningen,

att det inte är orealistiskt att betrakta studieskulden som en

ackumulering av levnadskostnader motsvarande existensminimum. På grund

av den av praktiska skäl motiverade regeln om beskattningsårets slutenhet

kan för närvarande avdrag för dessa kostnader inte åtnjutas. Principen om

beskattningsårets slutenhet har dock under senare år på flera håll genombrutits.

I detta fall föreligger enligt motionärernas mening inga avgörande

praktiska skäl mot att införa rätt till avdrag för amortering av studieskuld.

Det avdragsgilla beloppet kan begränsas till ett maximerat schablonavdrag

under ett begränsat antal år efter det vederbörande trätt ut i förvärvslivet.

Av kammarrättens yttrande över departementspromemorian framgår att någon

tillräckligt utförlig utredning inte finns för att frågan om avdragsrätt

för studiemedelsavgiften i hela sin vidd skall kunna avgöras. Enligt motionärernas

mening har därför kravet på att en sådan utredning verkställes

starka skäl för sig. Det finns anledning att i ett sådant större sammanhang

ta upp till bedömning även frågan om studiebidragets höjning. En sådan

prövning är motiverad bl. a. på grund av att studiebidraget är nominellt bestämt,

varför dess reella värde och köpkraft successivt urholkats genom den

fortgående inflationen. En höjning skulle dessutom medverka till en breddning

både socialt och geografiskt av rekryteringen till de högre studierna och

dessutom nedbringa de studerandes skuldsättning.

Motioner vid riksdagens början

1: 181 och II: 233

Grunden till avdragsrätten för periodiskt understöd är att givarens skatteförmåga

anses nedgå genom utgivande av understödet. Denna minskning av

skatteförmågan kan givetvis i och för sig inte vara beroende av hur mottagaren

använder understödet. Det undantag som gäller i fråga om person tillhörande

givarens hushåll sammanhänger uppenbarligen med svårigheten att

avgöra huruvida det i realiteten är fråga om ersättning för utförda tjänster

eller enbart understöd. Av praktiska skäl kan detta undantag alltså sägas

vara motiverat. När det är fråga om understöd till någons undervisning eller

uppfostran föreligger emellertid inga sådana svårigheter — alltjämt under

förutsättning givetvis att mottagaren inte tillhör givarens hushåll.

Bestämmelserna angående periodiskt understöd till studerande måste från

de skattskyldigas synpunkt te sig högst egendomliga. En fader är oförhindrad

att yrka och erhålla avdrag för periodiskt understöd till en son som har

förvärvsarbete och kan försörja sig själv. Fadern får också avdrag för periodiskt

understöd till en son som går helt sysslolös. Om emellertid denne se
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

9

nare son beslutar sig för att börja studera och fadern alltjämt ger honom

periodiskt understöd liksom tidigare, försvinner avdragsrätt för fadern.

Det är enligt motionärernas uppfattning högst angeläget att en ändring

sker. Avdragsrätt för givaren bör förekomma även om understödet går till

någon som studerar. Man bör dock ställa krav på att mottagaren skall ha

nått viss ålder för att avdrag skall medgivas. Den åldersgräns som i detta

avseende föreslogs av 1944 års allmänna skattekommitté i ett betänkande år

1950 utgjorde 17 år. Motionärerna biträder detta förslag.

/: 6U och II: 791

En skattskyldig kan med rätt till avdrag vid taxeringen lämna periodiskt

understöd till barn som försörjer sig självt, under förutsättning att det inte

längre tillhör föräldrarnas hushåll. Avdragsrätten gäller även för understöd

till barn som inte arbetar. Men bedriver barnet studier, faller avdragsrätten

bort.

Det kan inte gärna sägas att denna inkonsekvens i bestämmelserna om avdragsrätten

utgör ett skäligt och riktigt beaktande av det värde som föräldrarnas

understöd av barnens studier alltjämt måste anses ha från samhällets

synpunkt. De frivilliga ekonomiska uppoffringar som görs för att

möjliggöra ungdomars utbildning bör skattemässigt givetvis inte behandlas

med större restriktivitet än andra former av periodiskt understöd.

Det är enligt motionärernas mening väsentligt, att avdragsreglerna får en

utformning som inte påverkar olika inkomstgruppers möjligheter att lämna

stöd. Särskilt när det gäller stöd till barnens utbildning bör det vara angeläget

atL stödet blir likvärdigt för olika grupper. Skatteförmån i proportion till

understödsbeloppet kan garanteras genom avdrag direkt på den slutliga skatten.

II: 478

Riksdagen har vid flera tillfällen under 1950- och 1960-talen givit uttryck

för att periodiskt understöd till annans undervisning, utbildning eller uppfostran

bör ge rätt till avdrag för givaren och skatteplikt för mottagaren.

På grundval av förefintligt utredningsmaterial bör det vara möjligt att

skyndsamt genomföra en sådan reform. Utgivandet av periodiskt understöd

minskar givarens skatteförmåga, medan för mottagaren en motsvarande

förbättring av skatteförmågan inträder. Motionärernas inställning är att

skatteförmågeprincipen bör vara utslagsgivande för skatteplikt respektive

avdragsrätt för periodiskt understöd om inte andra skäl med betydande styrka

talar emot en sådan lösning. Sådana skäl föreligger när det gäller periodiskt

understöd till person i givarens hushåll. I fråga om periodiskt understöd

till annans undervisning eller uppfostran föreligger däremot inte skäl

att frångå skatteförmågeprincipen.

Avsaknaden av avdragsrätt i fall där mottagaren studerar torde sakna stöd

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

i allmänhetens rättsuppfattning. Enligt studiemedelssystemet skall periodiskt

understöd räknas som inkomst vid bedömning av om inkomstprövade

tillägg skall utgå. Detta förstärker ytterligare skälen för avdragsrätt för givaren.

Starka skäl talar även för att studiekostnader i övrigt, främst amortering

av studieskuld, bör beaktas vid beskattningen. Också denna frågeställning

har aktualiserats vid flera tillfällen. 1961 års riksdag beslöt om ett system

med avskrivning med en fjärdedel av vissa studielån. Avskrivningsförfarandet

motiverades bl. a. som ett alternativ till avdragsrätt för amortering av

studieskuld, varom förslag framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga. Genom

det av riksdagen år 1964 beslutade nya studiesociala systemet slopades

avskrivningsförfarandet. De med studiekostnader sammanhängande beskattningsfrågorna

kvarstår därför olösta.

Från fackligt håll har poängterats att införande av möjligheter till avdrag

för studieskuld skulle ge en skatteutjämning. Nuvarande system innebär

nämligen att studerande i regel inte får nytta av ortsavdrag under studietiden.

Detta skulle kunna kompenseras av avdragsmöjligheter för studieskuldsamorteringar

i ett senare skede, när den progressiva beskattningen

börjat påverka vederbörandes inkomster.

Ett undantag från beskattning av amortering av studieskulder torde förutsätta

ett schablonsystem. Det avdragsgilla beloppet kan begränsas till ett

maximerat schablonavdrag under ett begränsat antal år efter det vederbörande

trätt ut i förvärvslivet.

1: 6W och 11: 800

Under senare delen av 1966 avvecklades verksamheten vid hampberedningsverket

i Visby och linberedningsverket i Laholm och den anställda personalen

friställdes. I samband därmed beslöt riksdagen att avgångsvederlag

skulle utgå till friställd personal. Riksdagsbeslutet innehöll emellertid inte

någon bestämmelse om skattelättnad för utbekommet avgångsvederlag. Dessa

avgångsvederlag har i överensstämmelse med gällande bestämmelser utbetalats

av respektive länsarbetsnämnder. Förmodligen har inte några skatteavdrag

gjorts i samband med utbetalningarna, vilket medfört att berörda personer

i flera fall senare erhållit restskatt med anledning härav. Detta är i och

för sig naturligt men har samtidigt givit anledning till jämförelser med vad

som gäller för beskattning av sådana avgångsvederlag, som från den 1 januari

1967 utgår från Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) och

Folksam till arbetstagare som avskedas utan egen förskyllan till följd av

driftinskränkning eller driftnedläggelse.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 39/1967, vilken av riksdagen bifallits

på sätt som framgår av bevillningsutskottets utlåtande nr 28/1967, har ändring

gjorts i 32 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

tsevuuuuysuisKuneis betänkande nr 60 år 1968

samt anvisningarna härtill, som medgiver ovannämnda rätt till skattelättnad

för utbekommen avgångsersättning.

Beslutet om och tillämpningen av 32 § kommunalskattelagen ligger i tiden

så nära utbetalningen av avgångsvederlag till friställda arbetstagare vid

hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket i Laholm att likartade

beskattningsregler bör tillämpas även i dessa fall.

Utskottet

För finansiering av studier vid universitet och högskolor samt vid vissa

andra läroanstalter och utbildningslinjer tillhandahåller staten studiemedel

enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964. Studiemedel utgår f. n.

med 8 120 kr. för år. Härav utgör högst 1 750 kr. studiebidrag. Återstoden

(6 470 kr.) utgör återbetalningspliktiga studiemedel. Studerande, som har

vårdnaden om barn under 16 års ålder eller som är skyldig att utge underhållsbidrag

till sådant barn, kan erhålla studiemedelstillägg. Om synnerliga

skäl föreligger kan extra studiemedel utgå.

Återbetalning av studiemedel sker medelst årliga avgifter. Avgiftsbetalningen

skall påbörjas tredje året efter det under vilket studiemedel senast

utgått och i allmänhet pågå t. o. in. det år då studiemedelstagaren fyller 50

år. Återbetalningstiden omfattar således i allmänhet 20—25 år. Om den återbetalningsskyldiges

och/eller hans makes inkomst och förmögenhet inte

uppgår till vissa i studiemedelsförordningen närmare angivna värden (»avgiftsgränser»)

har studiemedelstagaren en ovillkorlig rätt till uppskov med

återbetalningen.

På återbetalningspliktiga studiemedel utgår inte någon ränta. Systemet

har emellertid ändå till följd att den återbetalningspliktige kan få betala

tillbaka ett belopp som sammanlagt är större i kronor räknat än det han

mottagit i återbetalningspliktiga studiemedel. Detta sammanhänger med att

de återbetalningspliktiga studiemedlen skall omräknas till basbelopp och att

återbetalningarna skall omfatta lika många basbelopp som den återbetalningsskyldige

erhållit i återbetalningspliktiga studiemedel. En universitetsstuderande

som under åren 1966—1968 uppbär studiemedel med belopp motsvarande

3 basbelopp om vardera 5 800 kr. eller tillhopa 17 400 kr. är alltså

— om basbeloppet då återbetalning skall ske stigit till i genomsnitt 6 500

kr. —i princip skyldig återbetala (3 X 6 500 =) 19 500 kr.

I propositionen föreslås bl. a. att avdrag vid inkomsttaxeringen inte skall

få göras för någon del av studiemedelsavgifterna, men att återbetalningspliktiga

studiemedel vid förmögenhetstaxeringen skall behandlas som skuld och

alltså få dras av vid förmögenhetsberäkningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

Samtliga de föreliggande motionerna med undantag av motionerna 1: 640

och II: 800 syftar till att genom avdragsrätt i någon form vid beskattningen

underlätta finansieringen av studier eller förbättra de färdigutbildades ekonomiska

villkor. Enligt motionerna I: 878 och II: 1134 skulle man genom

införande av eu rätt till avdrag för studiemedelsavgifter kunna uppnå större

likformighet vid beskattningen. Motionärerna i motionerna 1:879 och II:

1133 anser att studieskulden kan betraktas som en ackumulering av levnadskostnader

motsvarande existensminimum. De anser också att frågan om

studiebidragets höjd bör utredas. I motionen II: 478 framhålls att de med

studiekostnader sammanhängande beskattningsfrågorna, sedan det av 1961

års riksdag beslutade systemet med avskrivning med en fjärdedel av vissa

studielån numera slopats, alltjämt kvarstår olösta. I sistnämnda motion förordas

också införande av en rätt till avdrag för periodiskt understöd till studerande.

Yrkande om avdrag för periodiskt understöd till studerande har

framställts också i motionerna I: 181 och II: 233 samt I: 644 och II: 791.

Enligt motionärerna i sistnämnda motionspar bör sådant avdrag, för att det

inte särskilt skall gynna personer i högre inkomstlägen, ske direkt från den

slutliga skatten.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att skattelagssakkunniga (SOU

1960: 6) utförligt redovisade de skäl som enligt deras mening talade mot en

avdragsrätt för studiekostnader. De sakkunniga konstaterade därvid bl. a.

att vad som brukar betecknas såsom studiekostnader, i vart fall när det gäller

längre och dyrbarare utbildning, till alldeles övervägande del utgörs av

utgifter för den studerandes bostad, töda, kläder och andra levnadsbehov under

studietiden. Skulle avdrag medges för sådana kostnader i form av årliga

schablonmässigt bestämda belopp, skulle detta betyda att man gav avdrag

för levnadskostnader på ett sätt, som saknade motsvarighet vid den skattemässiga

inkomstberäkningen i övrigt, och detta i sin tur kunde medföra en

omprövning av frågan om inte också vissa andra slag av levnadskostnader,

som sammanhängde med inkomstförvärvet, borde medföra avdragsrätt.

Som utskottet tidigare vid upprepade tillfällen framhållit har frågan om

avdrag för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader kommit

i ett helt nytt läge genom 1964 års studiesociala reform. Denna får nämligen

anses innebära ett stadfästande av principen att utbildningen på såväl

låg- som högstadiet bör främjas genom statliga stödåtgärder. Det kan inte

anses rimligt att — jämsides med den avsevärda utgiftsökning som denna reform

medför för staten — anslaget till studiehjälp och studiemedel uppgår

för budgetåret 1968/69 till 456 milj. kr. — införa en rätt till avdrag för periodiskt

understöd till studerande och för studiekostnader, som otvivelaktigt

skulle innebära ett högst betydande skattebortfall. En utvidgning av det stndiesociala

stödet till att omfatta skattefrihet för den del av den återbetalningsskyldiges

inkomster, som motsvaras av hans återbetalningsskyldighet,

innebär ett missgynnande av den som varit med om att finansiera stödet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

men som själv inte haft eller har möjlighet att bedriva högre studier. Härtill

kommer att en studiesubvention via avdragsrätt för amortering av studieskulder

alltid kommer dem mest till godo som har de största inkomsterna

och alltså det minsta subventionsbehovet.

Reglerna om återbetalning av studiemedelsavgifter kan enligt utskottets

mening anses gynnsamma för den återbetalningsskyldige. Återbetalningarna

skall normalt börja först tredje året efter studiernas slut och i allmänhet

pågå 20—25 år. Någon återbetalning skall i regel inte behöva ske under ett

år då den återbetalningsskyldiges inkomst inte överstiger, i dagens penningvärde,

högst 21 000 kr. Återbetalningarna är visserligen — i likhet med ATPpensionerna

— indexreglerade. Om indexregleringen emellertid medför att

återbetalning i fast penningvärde blir ofördelaktigare än ett vanligt iån äger

den återbetalningsskyldige rätt till återbäring av för mycket inbetalda avgifter.

Låneräntan skall därvid antas ha uppgått till endast 60 % av den vid

varje tidpunkt gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

Detta innebär att den återbetalningsskyldige — med nu gällande normalränta

om 6 % — aldrig behöver betala mer än 3,6 % ränta på återbetalningspliktiga

studiemedel. Denna räntesats måste enligt utskottets mening anses

mycket fördelaktig inte minst med tanke på att den återbetalningsskyldige

aldrig behöver ställa någon säkerhet för att erhålla studiemedel. Om basbeloppet

inte höjs i onormal omfattning torde för övrigt en återbetalning enligt

basbeloppsmetoden ofta komma att ställa sig gynnsammare än ett 3,6-procentigt

lån. Inte minst gäller detta i de fall då den återbetalningsskyldige

inte når upp till avgiftsgränsen och alltså något eller några år befrias från

återbetalningsskyldighet.

Med det anförda anser utskottet sig böra tillstyrka förslaget i propositionen

att studiemedelsavgifter inte skall vara till någon del avdragsgilla vid

inkomsttaxeringen. Utskottet avstyrker således bifall till de motionsyrkanden

som avser införande av en rätt till avdrag för studiemedelsavgifter eller

andra studiekostnader. Vad utskottet anfört i det föregående innebär ett

ställningstagande också till yrkandena om införande av rätt till avdrag för

periodiskt understöd till studerande. Visserligen kan — som motionärerna

framhållit — allvarliga erinringar riktas mot gällande föreskrifter om avdrag

för periodiskt understöd, inte minst därigenom att vissa understödsformer

intar en förmånligare ställning i beskattningshänseende än andra.

Detta är emellertid enligt utskottets mening inte ett skäl för att ytterligare

vidga rätten till avdrag för periodiskt understöd.

Fastställandet av studiebidragets storlek, som berörs i motionerna I: 879

och II: 1133, är en statsfinansiell fråga som rör konkurrensen mellan olika

angelägna utgiftsändamål om tillgängliga resurser. Det är emellertid också

ett rättvisespörsmål. Man torde knappast kunna höja studiebidraget utan

att samtidigt förbättra förmånerna inom studiehjälpssystemet. En höjning

av studiebidraget kan antas föra med sig sådana höjningar av bidragen till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

studerande inom gymnasiala skolformer att statens samlade utgifter för

studiesociala ändamål blir oproportionerligt höga.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 181 och II:

233,1: 644 och II: 791, I: 878 och II: 1134, I: 879 och II: 1133 samt motionen

II: 478.

I likhet med departementschefen anser utskottet att återbetalningspliktiga

studiemedel bör anses som en vid beräkning av skattepliktig förmögenhet

avdragsgill skuld.

De delar av propositionen som inte upptagits till särskild behandling har

inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Utskottet behandlar slutligen yrkandet i motionerna I: 640 och II: 800, att

de bestämmelser i fråga om beskattning av engångsersättning på grund av

avgångsbidragsförsäkring, vilka antagits av 1967 års riksdag, skall äga lilllämpning

också på dem som under 1966 friställts från hampberedningsverket

i Visby och linberedningsverket i Laholm och i samband därmed erhållit

avgångsvederlag.

På grund av avgångsbidragsförsäkring (AGB-försäkring)i Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag (AFA) och i Folksam utgår fr. o. in. den 1

januari 1967 ersättning till arbetstagare som avskedas utan egen förskyllan

till följd av driftinskränkning eller driftnedläggelse. Försäkringsersättningen

utgörs av två delbelopp, A-belopp och B-belopp. A-beloppet uppgår f. n.

till 100 kr. för varje helt anställningsår och får uppbäras av försäkrad arbetstagare

under förutsättning antingen att tiden för hans anställning vid

ett och samma företag uppgår till minst tio år eller att summan av de år han

varit anställd vid företaget och hans levnadsår utgör minst 65. Beloppet utbetalas

i omedelbar anslutning till avskedandet och oberoende av om ömmande

omständigheter är för handen. B-beloppet är f. n. maximerat till 600 kr.

I fråga om detta belopp är det den avskedades ålder och lians svårighet på

grund därav att få nytt arbete, som är den materiella grunden för utbetalningen.

Förra årets riksdagsbeslut (Prop. 1967: 39; BeU 28) innebär att försäkringsersättningens

A-belopp är helt skattepliktigt medan B-beloppet är

skattefritt intill ett belopp motsvarande två gånger det basbelopp som fastställts

för januari månad under taxeringsåret. Detta innebär att B-beloppet

vid årets taxering skulle ha varit skattefritt även om det uppgått till 11 400

kr.

Vidare kan erinras om alt förra årets riksdag beslutat (Prop. 1967: 95;

BeU 49.) att avgångsvederlag till småbrukare, som önskar upphöra med

jordbruket eller övergå till annan sysselsättning, under vissa förutsättningar

inte skall räknas som skattepliktig intäkt.

De avgångsersättningar som aktualiserats i motionerna I: 640 och II; 800

omfattar dels ett grundbidrag om lägst 1 000 och högst 2 000 kr., beroende på

anställningstidens längd, dels ett tilläggsbidrag, avvägt med hänsyn till veder
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968 15

hörandes ålder, då anställningen upphörde. Tilläggsbidraget utgör minst

1 000 och högst 6 000 kr. Handikappad personal är, oavsett ålder och anställningstid,

berättigad till avgångsersättning med högst 8 000 kr. (jfr Prop.

1966: 11; JU 3).

Av det anförda framgår att avgångsersättningarna till de anställda vid

hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket i Laholm utgått efter

i huvudsak samma grunder som ersättning på grund av kollektiv AGB-försäkring.

Grundbeloppet kan jämställas med AGB-försäkringens A-belopp,

medan för utbetalning av tilläggsbidraget gällt i huvudsak samma förutsättningar

som i fråga om nämnda försäkrings B-belopp. Utskottet vill särskilt

understryka att B-beloppet är skattefritt intill ett belopp av f. n. 11 400 kr.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att de ifrågavarande avgångsersättningarna

— till den del de utgjort tilläggsbidrag — inte bort eller bör

bli föremål för beskattning. Den partiella skattefriheten för avgångsbidrag

bör jämlikt grunderna för den av förra årets riksdag antagna lagstiftningen

givetvis gälla statliga ersättningar som inte utgår efter gynnsammare grunder

än ersättning på grund av kollektiv AGB-försäkring.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 640 och

II: 800.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

A) — med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 81 —

antar vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26

juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

B) avslår

1) motionerna I: 640 och II: 800, i den mån de icke kan

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

2) motionerna I: 181 och II: 233

3) motionerna I: 644 och II: 791

4) motionerna I: 878 och II: 1134

5) motionerna I: 879 och II: 1133

6) motionen II: 478.

Stockholm den 7 november 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Paul Jansson (s), Enarsson (h),

Erik Filip Petersson* (fp), Tistad (fp), Ove Karlsson (s) och Fälldin (ep);

samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist* (s), Vigelsbo*

(ep), Andersson i Essvik* (s), Eriksson i Bäckmora (ep), Forsberg (s), Enskog

(fp), Carlstein* (s), Larsson i Umeå (fp) och Lothigius (h).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar Gösta Jacobsson (h), Enarsson (h) och Lothigius (h), vilka

ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med »Som

utskottet» och slutar på s. 14 med »motionen II: 478» bort ha följande lydelse:
För

införandet av avdragsrätt talar å andra sidan skatteförmågeprincipen.

Såsom kammarrätten i dess i propositionen citerade yttrande över departementspromemorian

konstaterar, har två skattskyldiga, av vilka den ene

har att betala studiemedelsavgift och den andre inte, men som har lika stora

inkomster och i övrigt lika förhållanden inte samma skatteförmåga. Skillnaden

skulle, menade kammarrätten, bli beaktad om den som betalat sådan

avgift fick göra avdrag för avgiften vid taxeringen.

För införande av avdragsrätt kan också anföras att studiekostnader utgör

en investering i kunskaper och att denna investering på sätt som gäller i

fråga om andra investeringar bör kunna skattemässigt avskrivas.

Å andra sidan låter det sig enligt utskottets mening icke bestrida, att de

studiekostnader, som täcks med av studerande i lån erhållna statliga studiemedel,

till väsentlig del utgöres av utgifter för bostad, föda, kläder och andra

levnadsbehov, utgifter, vilka för andra skattskyldig-kategorier inte är avdragsgilla

vid inkomstbeskattningen. Det får emellertid ej heller förbises att

en mindre del åtgår till täckande av kostnader, som under vissa omständigheter

kan vara avdragsgilla, såsom utgifter för resor mellan vederbörande

lärosäte och hemorten, fördyrade levnadskostnader och utgifter för nödvändig

kurslitteratur, vartill kommer att den studerande ofta ej kan tillgodogöra

sig de ortsavdrag som belöper på studieår. Det väsentliga är emellertid olikheterna

i skatteförhållandena å ena sidan under de beskattningsår som hänför

sig till studiemedlens nyttjande och å andra sidan de beskattningsår då

beloppen genom studiemedelsavgifterna återbetalas. Om de medel som under

studietiden använts för täckande av levnadskostnaderna utgjorts av årlig

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

17

arbetsinkomst inom ramen för studiemedelsbeloppet, hade skatten i huvudsak

beräknats efter proportionella grunder eller efter lägsta progressivskala

och till följd av ortsavdraget blivit ringa. För den händelse pengarna däremot

i stället utgjorts av lånade medel, som skall i sinom tid återbetalas i

form av studiemedelsavgifter, kommer den återbetalningsskyldige, när återbetalningen

sker, i stället att träffas av en marginalskatt om 50—60 %. Från

rättvisesynpunkt kan berättigad erinran riktas däremot. För att utjämna

denna skillnad i skattebelastning mellan studieåren å ena sidan och återbetalningen

å den andra torde viss avdragsrätt vara motiverad. Beträffande

storleken av detta avdrag kan olika bedömningar föreligga. Frågan därom

torde böra göras till föremål för en mera ingående utredning än vad i departementspromemorian

åstadkommits. I avvaktan härpå torde man — eftersom

bestämmelser i ämnet erfordras redan för 1969 års taxering — vara

hänvisad till en skälig schablon, som framför allt siktar på den ovan berörda

utjämningen av skatteförhållandena. En avdragsschablon på 40 % av studiemedelsavgiften

som ett medeltal torde enligt utskottets mening medföra

en rimlig avvägning. Utskottet vill understryka att denna schablon bör betraktas

som ett provisorium och att den fortsatta utredningen bör avse såväl

studiemedelsavgifterna som andra låneformer där en motsvarande avdragsrätt

synes kunna ifrågakomma.

dels ock att utskottet bort hemställa,

under punkten Al)

att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition

nr 81 icke kunnat av riksdagen oförändrad antagas

— antager vid propositionen fogat förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) med den ändringen, att 20 § erhåller följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

20 §.

Vid beräkningen---------av 43 §3 mom.

Avdrag må —• — —---------å skuld;

avgift enligt förordningen den 15

december 1967 (nr 882) om studiemedelsavgifter;
förlust,

som--------— till kapitalförlust.

Oavsett vad i nästföregående stycke

sägs, äger skattskyldig, som under

beskattningsåret erlagt avgift enligt

förordningen den 15 december

1967 (nr 882) om studiemedelsavgifter,

rätt till avdrag med fyrtio procent

av det erlagda beloppet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

under punkterna B 4—6

att riksdagen — med anledning av motionerna I: 878 och

II: 1134, I: 879 och II: 1133 samt motionen II: 478 — i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär utredning av frågan om studiemedelsavgifternas

och andra studiekostnaders behandling i

skattehänseende.

2) av herrar Erik Filip Petersson (fp), Tistad (fp), Enskog (fp) och

Larsson i Umeå (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 12 med »Utskottet

vill» och slutar på s. 14 med »motionen II: 478» bort ha följande lydelse:
För

personer med högre utbildning sker inträdet i förvärvslivet först vid

en ålder av omkring 25 år och ofta ännu senare. Under studietiden är de

studerande i regel förhindrade att förvärva egen inkomst. De saknar alltså

ofta möjlighet att tillgodogöra sig bl. a. ortsavdrag och allmänna avdrag

som de skulle ha varit berättigade till om de, i stället för att studera, ägnat

sig åt förvärvsarbete. De kostnader som uppkommer under studietiden avser

visserligen till stor del utgifter för levnadsbehov. I dag medges emellertid

enligt svensk skattelagstiftning i vissa fall avdrag för rena levnadskostnader.

Utskottet vill erinra om att ortsavdraget är ett avdrag som är avsett

att täcka de elementära levnadskostnaderna och att av de utgifter som en

studerande åsamkas under studietiden åtskilliga är av sådan art att de skulle

varit avdragsgilla om de utgjort kostnader för förvärvande av intäkter i

en förvärvskälla. Utskottet tänker härvidlag bl. a. på ökade levnadskostnader

på studieorten och kostnader för resor mellan denna ort och hemorten.

Det måste enligt utskottets mening anses skäligt att de studerande i efterhand

erhåller någon skattemässig kompensation för en del av de kostnader

som de åsamkas under studietiden.

Av väsentlig betydelse är enligt utskottets mening de stora skillnader i

den studiemedelsberättigades inkomstförhållanden som normalt kommer att

råda under studieåren och de år då återbetalningarna skall ske. Studiemedelsavgifterna,

som är indexreglerade, kommer nämligen då de återbetalas

att drabbas av en marginalskatt som till följd av skatteprogressionen i flertalet

fall knappast kan beräknas understiga 50 %. Om studiemedlen i stället

blivit föremål för beskattning som arbetsinkomst redan under studieåren

hade skatten efter avdrag blivit obetydlig.

De i propositionen anförda skälen för att studiemedelsavgifter inte bör

vara till någon del avdragsgilla finner utskottet således inte bärande.

Utskottet är medvetet om att studiemedelsavgifternas behandling i skattehänseende

är en fråga som rymmer avsevärda problem. Med hänsyn till att

principen om beskattningsårets slutenhet på senare år genombrutits på flera

områden och av skäl som utskottet andragit i det föregående, bör emellertid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

enligt utskottets mening frågan bli föremål för fortsatta överväganden. Därvid

bör också frågan om avdrag för periodiskt understöd till studerande upptas

till prövning. Utskottet finner reglerna om sådant avdrag i deras nuvarande

utformning högst otillfredsställande från rättvisesynpunkt. Självfallet

bör en avdragsrätt för den som ger periodiskt understöd till studerande

kombineras med skatteplikt för mottagaren.

Med det anförda vill utskottet inte motsätta sig bifall till propositionen.

Utskottet hemställer emellertid att frågan om studiekostnadernas behandling

i skattehänseende och om avdrag för periodiskt understöd till studerande blir

föremål för särskild utredning.

dels ock att utskottet under punkterna B 2—6 bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 181 och II: 233

2) motionerna I: 644 och II: 791

3) motionerna I: 878 och II: 1134

4) motionerna I: 879 och II: 1133

5) motionen II: 478

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning av frågan om

studiekostnaders behandling i skattehänseende och om avdrag

för periodiskt understöd till studerande.

3) av herrar Fälldin (ep), Vigelsbo (ep) och Eriksson i Bäckmora (ep),

vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med »Som

utskottet» och 10 rader längre ned slutar med »betydande skattebortfall»

bort ha följande lydelse:

1964 års studiesociala reform får anses innebära ett stadfästande av principen

att utbildningen på såväl låg- som högstadiet bör främjas genom statliga

åtgärder. Fortfarande spelar dock föräldrarnas stöd till barnen i deras

studier en inte oväsentlig roll. Enligt nu gällande bestämmelser undantas

periodiskt understöd till annans undervisning eller uppfostran från avdragsrätt,

såvida understödet inte utgjort skadestånd. Undantagsregeln kan ifrågasättas,

eftersom föräldrarnas understöd av barnens studier fortfarande

måste anses ha stor betydelse från samhällets synpunkt. En förutsättning

för ett avskaffande av nämnda regel är emellertid att avdragsreglerna får en

utformning, som inte särskilt gynnar vissa inkomstgrupper. Detta kan garanteras

genom att avdraget göres direkt på den slutliga skatten.

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som i tredje stycket

femte raden uppifrån börjar med »Vad utskottet» och 8 rader längre ned

slutar med »periodiskt understöd» bort ha följande lydelse:

Vad utskottet anfört i det föregående innebär emellertid å andra sidan ett

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1968

ställningstagande för en utredning angående införandet av rätt till avdrag

för periodiskt understöd till studerande. De allvarliga erinringar som motionärerna

riktat mot gällande föreskrifter om avdrag för periodiskt understöd

är berättigade. Ändrade bestämmelser förutsätter dock, att avdragsreglerna

får en sådan konstruktion att orättvisor mellan olika inkomstgrupper

kan undvikas, t. ex. genom den metod som föreslagits i motionerna I: 644

och II: 791. Utskottet tillstyrker således att frågan om avdrag för periodiskt

understöd till studerande blir föremål för utredning.

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med »Med

det» och slutar med »motionen II: 478» bort ha följande lydelse:

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 878 och II:

1134, I: 879 och II: 1133 samt motionen II: 478, i vad den innefattar yrkande

om utredning angående studiekostnaders behandling i skattehänseende.

dels ock att utskottet under punkterna B 2, 3 och 6 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionerna I: 644 och II:

791 och motionen II: 478, i A''ad denna motion innefattar yrkande

om utredning angående rätt till avdrag för periodiskt

understöd till studerande samt med anledning av motionerna

I: 181 och II: 233 -— i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

skyndsam utredning om rätt till skatteavdrag för periodiskt

understöd till studerande.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten