Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1968-11-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1968:65, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968
1
Nr 65
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m. jämte motioner.
Propositionen
I proposition nr 1968: 144 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anta
därvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
I propositionen föreslås höjning av maximibeloppet för extra avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen. I de fall maximering gäller
är nuvarande högsta avdragsbelopp 4 500 kr. Förslaget innebär i princip ett
maximum för sådant avdrag på 6 000 kr. Samtidigt klargörs att den vid
kommunaltaxeringen tidigare slopade maximeringen av extra avdrag till
den, som är huvudsakligen beroende av sin folkpension, inte heller skall
gälla vid den statliga inkomsttaxeringen. Vidare förordas en förmånligare
förmögenhetsprövning i ärenden om extra avdrag.
De nya statliga och kommunala bostadstilläggen till barnfamiljer föreslås
uttryckligen skola anges som skattefria.
De föreslagna nya bestämmelserna om extra avdrag är avsedda att tilllämpas
fr. o. m. år 1969.
Författningsförslagen har följande lydelse. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 65
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968
Förslag
till
Lag
om ändring i kommumalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 19 § och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen den
28 september 19281 samt punkt 5 av anvisningarna till 25 § och punkt 2 av
anvisningarna till 50 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
19 §.
Till skattepliktig------
familjebostadsbidrag, som utgår av
statsmedel i syfte att sänka de årliga
bostadskostnaderna för familjer
med barn samt att befordra en förbättring
av bostadsstandarden för
sådana familjer, så ock kommunalt
bidrag, som utgår i samma syfte och
i likartad form;
sådan gottgörelse------
(Se vidare anvisningarna.)
2 mom. För fysisk
Finnes skattskyldigs skatteförmåga
under beskattningsåret hava varit
väsentligen nedsatt till följd av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående
än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt
barnbidrag, eller annan därmed jämförlig
omständighet, må efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas, förutom
med kommunalt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst
4 500 kronor. Har skattskyldig på
grund av jämkning vid beräkning av 1
—- den vårdbehövande;
bostadstillägg som avses i kungörelserna
den 28 maj 1968 (nr 4-25)
om statliga bostadstillägg till barnfamiljer
och (nr 426) om statsbidrag
till kommunala bostadstillägg till
barnfamiljer;
— av motorsåg.
(Se vidare anvisningarna.)
kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga
under beskattningsåret hava varit
väsentligen nedsatt till följd av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående
än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt
barnbidrag, eller annan därmed jämförlig
omständighet, må efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas,
förutom med kommunalt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst
6 000 kronor. Har skattskyldig på
grund av jämkning vid beräkning
50 §.
1 Senaste lydelse av 19 § se 1968: 133, av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till
50 § se 1967: 41 och av punkt 5 av anvisningarna till 25 § se 1967: 748.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968
3
(Nuvarande lydelse)
sjömansskatt åtnjutit avdrag för
nedsatt skatteförmåga, skall avdrag,
som avses i detta stycke, minskas
med det belopp, varmed jämkning
medgivits.
Om skattskyldigs------
Skattskyldig, vars-------
Vad härefter-------
(Föreslagen lydelse)
av sjömansskatt åtnjutit avdrag för
nedsatt skatteförmåga, skall avdrag,
som avses i detta stycke, minskas
med det belopp, varmed jämkning
medgivits.
- motsvarande tillämpning.
- av anvisningarna,
beskattningsbar inkomst.
Anvisningar
till
5. Den omständigheten att en vid
inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill
omkostnad helt eller delvis
guldits med familjebostadsbidrag,
som i 19 § omförmäles, må icke föranleda
att avdrag vägras för omkostnaden
i fråga.
Har skattskyldig-------
Ränta på---------
25 §.
5. Den omständigheten att en vid
inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill
omkostnad helt eller delvis
guldits med bostadstillägg, som i 19 §
omförmäles, må icke föranleda att
avdrag vägras för omkostnaden i
fråga.
eller bidraget.
- betalats ut.
2. Därest skattskyldig
Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension, men
pensionen likväl utgjort den h uvu
dsakliga delen av hans inkomst,
bör den skattskyldige regelmässigt
medgivas ett med hänsyn till
omständigheterna jämkat avdrag för
nedsatt skatteförmåga.
Därest folkpensionen
hänsyn därtill.
Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension, men
pensionen likväl utgjort den huvudsakliga
delen av hans inkomst,
bör den skattskyldige regelmässigt
medgivas ett med hänsyn till
omständigheterna jämkat avdrag för
nedsatt skatteförmåga. Även i detta
fall får det i 50 § 2 mom. andra
stycket angivna maximibeloppet
överskridas.
— -----— därtill föranleda.
till 50 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Äldre bestämmelser om familjebostadsbidrag
skall dock tillämpas vid 1969 års taxering.
•fl— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 65
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
9
2 m o m. För skattskyldig —----
Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Har skattskyldig
på grund av jämkning vid
beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som nu sagts, minskas
med det belopp, varmed jämkning
medgivits.
Vad härefter--—• — — —- —
§•
kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyldig
varit för sin försörjning helt eller
huvudsakligen beroende av vad
han uppburit i form av folkpension.
Har skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt
åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.
- beskattningsbar inkomst.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.
1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1964: 71.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968
5
Motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen återfinns under
följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen.
Inledning, s. 5—6.
Gällande bestämmelser, s. 6—8.
Departementspromemorian, s. 9—10.
Remissyttrandena, s. 10—14.
Departementschefen, s. 14—17.
Motionerna
Med anledning av propositionen har väckts de likalydande motionerna
I: 1024 av herr Bengtson m. fl. och II: 1295 av herr Eliasson i Sundborn
m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts
proposition nr 144 måtte uttala sig för avskaffande av dyrortsgrupperingen
av normalbeloppen för existensminimum och höjning av beloppen för dyrort
3 och 4 till dyrort 5 samt för kompensation till kommunerna för därvid
åsamkat skattebortfall».
Som motivering för yrkandet i motionerna anförs bl. a. följande.
Det kan ifrågasättas, om de nuvarande bestämmelserna om extra avdrag
för nedsatt skatteförmåga är de mest ändamålsenliga. Genom ett bredare
skattefritt skikt i botten av den statliga skatteskalan liksom vid den kommunala
utdebiteringen skulle de nuvarande reglerna om extra avdrag vid
beskattningen vara överflödiga. Det är emellertid inte möjligt att för tillfället
aktualisera denna fråga.
De av CFU anvisade normalbeloppen för existensminimum är f. n. dyrortsgrupperade.
Enligt motionärernas mening är en sådan ordning än mer
orimlig än i avlöningsavtalet. Eftersom det här är fråga om fastställande av
existensminimum, bör självfallet levnadskostnaderna vara avgörande för
dess storlek. Den senast gjorda undersökningen av dyrortsgrupperingen visade,
att någon allmän överensstämmelse mellan reella levnadskostnader och
dyrortsgränser inte föreligger. Dyrortsgrupperingen av normalbeloppen bör
således genast avskaffas. I andra sammanhang har under lång tid hävdats
att den nuvarande lönegrupperingen snarast bör elimineras och de lägre
grupperna flyttas upp till den högsta. Samma metod bör tillämpas beträffande
normalbeloppen för existensminimum. Enligt motionärernas uppfattning
kan mycket väl normalbeloppen för existensminimum undantas från dyrortsgradering
utan att lönegrupperingen ännu är avskaffad. Det är dessutom
utan tvekan en strävan hos flertalet berörda löntagarorganisationer, att lönegrupperingen
snarast bör avskaffas. För att inte ytterligare belasta skattetyngda
kommuner och därmed öka den proportionellt utgående och i sär
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968
klass tyngsta delen av låginkomstgruppernas skatter, bör staten kompensera
kommunerna för inkomstbortfallet vid avskaffandet av dyrortsgrupperingen
av normalbeloppen för existensminimum och i samband därmed för höjningen
av dyr ort 3 och 4 till nivån för dyrort 5.
Utskottet
I propositionen föreslås höjning av maximibeloppet för extra avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen från 4 500 kr. till 6 000 kr.
Därjämte föreslås ett förtydligande stadgande i förordningen om statlig inkomstskatt
av innebörd att den vid den kommunala taxeringen tidigare slopade
maximeringen av det extra avdraget för folkpensionärer, vilkas inkomst
helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, inte heller skall gälla
vid den statliga taxeringen. Vidare förordas en för de skattskyldiga mer gynnsam
prövning än f. n. av frågan i vad mån förmögenhet skall påverka storleken
av det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga. Slutligen föreslås att
de nya statliga och kommunala bostadstilläggen till barnfamiljer, som beslutades
av 1968 års vårriksdag, skall vara skattefria.
De av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) fastställda
normalbeloppen för existensminimum, som ligger till grund för beviljande
av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen och nedsättning
av skatteavdragen vid beräkning av preliminär skatt, har på grund
av ökningen av levnadskostnaderna alltmer närmat sig det nuvarande maximibeloppet,
som fastställdes år 1964. Därtill kommer att CFU:s normalbelopp
för existensminimum i vissa fall understiger normalbeloppen för socialhjälp.
Följden härav blir i extrema fall att skatten — på grund av otillräckliga
extra avdrag vid taxeringen — måste kompenseras genom ökad socialhjälp
från kommunerna. En sådan ordning är givetvis inte tillfredsställande.
Utskottet delar därför uppfattningen att en höjning av maximibeloppet
för extra avdrag är erforderlig. Den höjning med 1 500 kr. som föreslås
i propositionen torde vara tillräcklig för att CFU under de närmaste
åren skall kunna i skälig omfattning höja normalbeloppen för existensminimum.
Höjningen får, såsom departementschefen framhållit, ses som en
provisorisk lösning i avvaktan på resultatet av familjeskatteberedningens
överväganden och det utredningsarbete som f. n. pågår inom finansdepartementet
rörande beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster.
De av CFU fastställda normalbeloppen för existensminimium är dyrortsgrupperade.
I motionerna I: 1024 och II: 1295 begärs ett riksdagsuttalande
av innebörd att dyrortsgrupperingen av normalbeloppen för existensminimum
avskaffas och att staten åläggs kompensera kommunerna för det skattebortfall,
som en sådan reform skulle medföra.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968
7
I ett interpellationssvar i andra kammaren den 17 maj 1968 framhöll chefen
för finansdepartementet, att så länge ortsgrupperingen finns kvar på
lönesidan bör man ha motsvarande differentiering beträffande normalbeloppen
för existensminimum. Han påpekade vidare att taxeringsnämnderna är
obundna av dyrortsgrupperingen i fråga om de tillägg, som i vissa fall utgår
utöver normalbeloppen, och att i den mån skillnaderna mellan ortsgrupperna
försvinner i löneliänseende motsvarande justering sker för normalbeloppen
vid beräkning av existensminimum. Utskottet kan helt ansluta sig till
den av departementschefen i interpellationssvaret uttalade uppfattningen
och avstyrker således bifall till motionerna I: 1024 och II: 1295.
Som framgår av bevillningsutskottets uttalande i betänkande 1967: 2 torde
upphävandet av maximigränsen för extra avdrag för skattskyldig, vars inkomst
helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, i princip böra
gälla såväl vid den kommunala som vid den statliga taxeringen. Med hänsyn
till att tveksamhet synes råda huruvida avdraget för nedsatt skatteförmåga
för folkpensionärer vid den statliga taxeringen är maximerat eller ej
har utskottet givetvis inte något att invända mot att bestämmelserna i 9 §
2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt förtydligas på sätt föreslagits
i propositionen.
Frågan i vad mån förmögenhet skall påverka storleken av avdrag för nedsatt
skatteförmåga har behandlats i anvisningar som utfärdats av riksskattenämnden
(ser. I nr 3/1967 p. 1). Enligt dessa anvisningar, som endast avser
avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer, bör likvida medel
såsom kontanter, bankmedel o. d., som inte överstiger 15 000 kr., och sådan
egnahemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet, som är belånad till en
tredjedel av taxeringsvärdet eller mera, inte påverka avdragets storlek. Uppgår
förmögenheten till belopp överstigande 15 000 men inte 35 000 kr. bör avdraget
minskas med vissa i anvisningarna angivna procentsatser. Om förmögenheten
överstiger 35 000 kr. bör i regel extra avdrag inte medges.
Enligt departementschefens mening är de av riksskattenämnden fastställda
förmögenhetsgränserna för knappt tillmätta. I propositionen förordas
därför att förmögenhetsgränserna höjs i nivå med vad som gäller för
vissa sociala förmåner och att en sådan förmånligare bedömning inte begränsas
till folkpensionärerna utan vidgas att avse även andra skattskyldiga
som är i behov av extra avdrag.
Utskottet delar departementschefens uppfattning men vill understryka
angelägenheten av att förmögenhetsgränserna inte sätts så högt att de
leder till en höjning av förmögenhetsgränserna i andra fall av behovsprövning.
Utskottet förutsätter dessutom att de rekommendationer i de nuvarande
anvisningarna bibehålls enligt vilka innehav av egnahemsfastighet
eller mindre jordbruksfastighet endast under vissa förutsättningar bör påverka
storleken av det extra avdraget.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968
Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot förslaget om skattefrihet
för de nya statliga och kommunala bostadstilläggen för barnfamiljer.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen
A) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 144 antar
de vid propositionen fogade förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),
2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
B)
avslår motionerna I: 1024 och II: 1295.
Stockholm den 26 november 1968
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Stefanson* (fp),
Wärnberg'' (s), Tage Johansson* (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp),
Wirmark (s), Paul Jansson (s), Enarsson* (h) och Mattsson* (ep); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Allard (s), Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep), Forsberg (s) och Enskog
(fp).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp), Enarsson
(h), Mattsson (ep), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Enskog (fp), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7, som börjar med »I ett»
och slutar med »och II: 1295» bort ha följande lydelse.
»Motionärerna hänvisar till att någon allmän överensstämmelse mellan
levnadskostnader och lönegruppering inte föreligger enligt den senast verkställda
dyrortsundersökningen. I och med att denna överensstämmelse saknas
blir dyrortsgrupperingen av existensminimum t. o. in. mera orimlig än
lönegrupperingen enligt motionärernas mening.
Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968 9
Utskottet anser i likhet med motionärerna, att dyrortsgrupperingen av
normalbeloppen för existensminimum bör avskaffas, liksom den kvarstående
grupperingen av lönerna för statliga och vissa andra tjänstemän, genom
en höjning av de båda lägsta ortsgrupperna upp till den högstas nivå.
Det finns enligt utskottets mening inte heller något hinder för att redan nu
avskaffa dyrortsgrupperingen av normalbeloppen för existensminimum i
avvaktan på ett totalt avskaffande av lönegrupperingen. Det finns snarast
anledning att särskilt ge eftertryck åt meningen beträffande lönegrupperingen,
som numera anses vara en förhandlingsfråga, genom att avskaffa
dyrortsgrupperingen av normalbeloppen för existensminimum. För alt undvika
en övervältring av ytterligare kostnader på kommunerna med deras proportionella
skatteuttag bör dessa kompenseras för uppkommande skattebortfall.
Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna 1: 1024 och II: 1295.»
dels att utskottet under punkten B bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 1024 och II:
1295, i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet
ovan anfört.
MARCllS »OKTR. STHLM 1968 680021
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:364 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag i om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, a1 i texten