Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1968-11-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:65, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968

1

Nr 65

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition nr 1968: 144 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anta

därvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

I propositionen föreslås höjning av maximibeloppet för extra avdrag för

nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen. I de fall maximering gäller

är nuvarande högsta avdragsbelopp 4 500 kr. Förslaget innebär i princip ett

maximum för sådant avdrag på 6 000 kr. Samtidigt klargörs att den vid

kommunaltaxeringen tidigare slopade maximeringen av extra avdrag till

den, som är huvudsakligen beroende av sin folkpension, inte heller skall

gälla vid den statliga inkomsttaxeringen. Vidare förordas en förmånligare

förmögenhetsprövning i ärenden om extra avdrag.

De nya statliga och kommunala bostadstilläggen till barnfamiljer föreslås

uttryckligen skola anges som skattefria.

De föreslagna nya bestämmelserna om extra avdrag är avsedda att tilllämpas

fr. o. m. år 1969.

Författningsförslagen har följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 65

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommumalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen den

28 september 19281 samt punkt 5 av anvisningarna till 25 § och punkt 2 av

anvisningarna till 50 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig------

familjebostadsbidrag, som utgår av

statsmedel i syfte att sänka de årliga

bostadskostnaderna för familjer

med barn samt att befordra en förbättring

av bostadsstandarden för

sådana familjer, så ock kommunalt

bidrag, som utgår i samma syfte och

i likartad form;

sådan gottgörelse------

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. För fysisk

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av långvarig

sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed jämförlig

omständighet, må efter taxeringsnämndens

eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den skattskyldiges

taxerade inkomst minskas, förutom

med kommunalt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock högst

4 500 kronor. Har skattskyldig på

grund av jämkning vid beräkning av 1

—- den vårdbehövande;

bostadstillägg som avses i kungörelserna

den 28 maj 1968 (nr 4-25)

om statliga bostadstillägg till barnfamiljer

och (nr 426) om statsbidrag

till kommunala bostadstillägg till

barnfamiljer;

— av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av långvarig

sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed jämförlig

omständighet, må efter taxeringsnämndens

eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den skattskyldiges

taxerade inkomst minskas,

förutom med kommunalt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock högst

6 000 kronor. Har skattskyldig på

grund av jämkning vid beräkning

50 §.

1 Senaste lydelse av 19 § se 1968: 133, av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till

50 § se 1967: 41 och av punkt 5 av anvisningarna till 25 § se 1967: 748.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968

3

(Nuvarande lydelse)

sjömansskatt åtnjutit avdrag för

nedsatt skatteförmåga, skall avdrag,

som avses i detta stycke, minskas

med det belopp, varmed jämkning

medgivits.

Om skattskyldigs------

Skattskyldig, vars-------

Vad härefter-------

(Föreslagen lydelse)

av sjömansskatt åtnjutit avdrag för

nedsatt skatteförmåga, skall avdrag,

som avses i detta stycke, minskas

med det belopp, varmed jämkning

medgivits.

- motsvarande tillämpning.

- av anvisningarna,

beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till

5. Den omständigheten att en vid

inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill

omkostnad helt eller delvis

guldits med familjebostadsbidrag,

som i 19 § omförmäles, må icke föranleda

att avdrag vägras för omkostnaden

i fråga.

Har skattskyldig-------

Ränta på---------

25 §.

5. Den omständigheten att en vid

inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill

omkostnad helt eller delvis

guldits med bostadstillägg, som i 19 §

omförmäles, må icke föranleda att

avdrag vägras för omkostnaden i

fråga.

eller bidraget.

- betalats ut.

2. Därest skattskyldig

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension, men

pensionen likväl utgjort den h uvu

dsakliga delen av hans inkomst,

bör den skattskyldige regelmässigt

medgivas ett med hänsyn till

omständigheterna jämkat avdrag för

nedsatt skatteförmåga.

Därest folkpensionen

hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension, men

pensionen likväl utgjort den huvudsakliga

delen av hans inkomst,

bör den skattskyldige regelmässigt

medgivas ett med hänsyn till

omständigheterna jämkat avdrag för

nedsatt skatteförmåga. Även i detta

fall får det i 50 § 2 mom. andra

stycket angivna maximibeloppet

överskridas.

— -----— därtill föranleda.

till 50 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Äldre bestämmelser om familjebostadsbidrag

skall dock tillämpas vid 1969 års taxering.

•fl— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 65

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9

2 m o m. För skattskyldig —----

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen. Har skattskyldig

på grund av jämkning vid

beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som nu sagts, minskas

med det belopp, varmed jämkning

medgivits.

Vad härefter--—• — — —- —

§•

kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen. Detta belopp

får dock överskridas, om skattskyldig

varit för sin försörjning helt eller

huvudsakligen beroende av vad

han uppburit i form av folkpension.

Har skattskyldig på grund av jämkning

vid beräkning av sjömansskatt

åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som nu sagts,

minskas med det belopp, varmed

jämkning medgivits.

- beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1964: 71.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968

5

Motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen återfinns under

följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen.

Inledning, s. 5—6.

Gällande bestämmelser, s. 6—8.

Departementspromemorian, s. 9—10.

Remissyttrandena, s. 10—14.

Departementschefen, s. 14—17.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts de likalydande motionerna

I: 1024 av herr Bengtson m. fl. och II: 1295 av herr Eliasson i Sundborn

m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts

proposition nr 144 måtte uttala sig för avskaffande av dyrortsgrupperingen

av normalbeloppen för existensminimum och höjning av beloppen för dyrort

3 och 4 till dyrort 5 samt för kompensation till kommunerna för därvid

åsamkat skattebortfall».

Som motivering för yrkandet i motionerna anförs bl. a. följande.

Det kan ifrågasättas, om de nuvarande bestämmelserna om extra avdrag

för nedsatt skatteförmåga är de mest ändamålsenliga. Genom ett bredare

skattefritt skikt i botten av den statliga skatteskalan liksom vid den kommunala

utdebiteringen skulle de nuvarande reglerna om extra avdrag vid

beskattningen vara överflödiga. Det är emellertid inte möjligt att för tillfället

aktualisera denna fråga.

De av CFU anvisade normalbeloppen för existensminimum är f. n. dyrortsgrupperade.

Enligt motionärernas mening är en sådan ordning än mer

orimlig än i avlöningsavtalet. Eftersom det här är fråga om fastställande av

existensminimum, bör självfallet levnadskostnaderna vara avgörande för

dess storlek. Den senast gjorda undersökningen av dyrortsgrupperingen visade,

att någon allmän överensstämmelse mellan reella levnadskostnader och

dyrortsgränser inte föreligger. Dyrortsgrupperingen av normalbeloppen bör

således genast avskaffas. I andra sammanhang har under lång tid hävdats

att den nuvarande lönegrupperingen snarast bör elimineras och de lägre

grupperna flyttas upp till den högsta. Samma metod bör tillämpas beträffande

normalbeloppen för existensminimum. Enligt motionärernas uppfattning

kan mycket väl normalbeloppen för existensminimum undantas från dyrortsgradering

utan att lönegrupperingen ännu är avskaffad. Det är dessutom

utan tvekan en strävan hos flertalet berörda löntagarorganisationer, att lönegrupperingen

snarast bör avskaffas. För att inte ytterligare belasta skattetyngda

kommuner och därmed öka den proportionellt utgående och i sär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968

klass tyngsta delen av låginkomstgruppernas skatter, bör staten kompensera

kommunerna för inkomstbortfallet vid avskaffandet av dyrortsgrupperingen

av normalbeloppen för existensminimum och i samband därmed för höjningen

av dyr ort 3 och 4 till nivån för dyrort 5.

Utskottet

I propositionen föreslås höjning av maximibeloppet för extra avdrag för

nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen från 4 500 kr. till 6 000 kr.

Därjämte föreslås ett förtydligande stadgande i förordningen om statlig inkomstskatt

av innebörd att den vid den kommunala taxeringen tidigare slopade

maximeringen av det extra avdraget för folkpensionärer, vilkas inkomst

helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, inte heller skall gälla

vid den statliga taxeringen. Vidare förordas en för de skattskyldiga mer gynnsam

prövning än f. n. av frågan i vad mån förmögenhet skall påverka storleken

av det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga. Slutligen föreslås att

de nya statliga och kommunala bostadstilläggen till barnfamiljer, som beslutades

av 1968 års vårriksdag, skall vara skattefria.

De av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) fastställda

normalbeloppen för existensminimum, som ligger till grund för beviljande

av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen och nedsättning

av skatteavdragen vid beräkning av preliminär skatt, har på grund

av ökningen av levnadskostnaderna alltmer närmat sig det nuvarande maximibeloppet,

som fastställdes år 1964. Därtill kommer att CFU:s normalbelopp

för existensminimum i vissa fall understiger normalbeloppen för socialhjälp.

Följden härav blir i extrema fall att skatten — på grund av otillräckliga

extra avdrag vid taxeringen — måste kompenseras genom ökad socialhjälp

från kommunerna. En sådan ordning är givetvis inte tillfredsställande.

Utskottet delar därför uppfattningen att en höjning av maximibeloppet

för extra avdrag är erforderlig. Den höjning med 1 500 kr. som föreslås

i propositionen torde vara tillräcklig för att CFU under de närmaste

åren skall kunna i skälig omfattning höja normalbeloppen för existensminimum.

Höjningen får, såsom departementschefen framhållit, ses som en

provisorisk lösning i avvaktan på resultatet av familjeskatteberedningens

överväganden och det utredningsarbete som f. n. pågår inom finansdepartementet

rörande beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster.

De av CFU fastställda normalbeloppen för existensminimium är dyrortsgrupperade.

I motionerna I: 1024 och II: 1295 begärs ett riksdagsuttalande

av innebörd att dyrortsgrupperingen av normalbeloppen för existensminimum

avskaffas och att staten åläggs kompensera kommunerna för det skattebortfall,

som en sådan reform skulle medföra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968

7

I ett interpellationssvar i andra kammaren den 17 maj 1968 framhöll chefen

för finansdepartementet, att så länge ortsgrupperingen finns kvar på

lönesidan bör man ha motsvarande differentiering beträffande normalbeloppen

för existensminimum. Han påpekade vidare att taxeringsnämnderna är

obundna av dyrortsgrupperingen i fråga om de tillägg, som i vissa fall utgår

utöver normalbeloppen, och att i den mån skillnaderna mellan ortsgrupperna

försvinner i löneliänseende motsvarande justering sker för normalbeloppen

vid beräkning av existensminimum. Utskottet kan helt ansluta sig till

den av departementschefen i interpellationssvaret uttalade uppfattningen

och avstyrker således bifall till motionerna I: 1024 och II: 1295.

Som framgår av bevillningsutskottets uttalande i betänkande 1967: 2 torde

upphävandet av maximigränsen för extra avdrag för skattskyldig, vars inkomst

helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, i princip böra

gälla såväl vid den kommunala som vid den statliga taxeringen. Med hänsyn

till att tveksamhet synes råda huruvida avdraget för nedsatt skatteförmåga

för folkpensionärer vid den statliga taxeringen är maximerat eller ej

har utskottet givetvis inte något att invända mot att bestämmelserna i 9 §

2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt förtydligas på sätt föreslagits

i propositionen.

Frågan i vad mån förmögenhet skall påverka storleken av avdrag för nedsatt

skatteförmåga har behandlats i anvisningar som utfärdats av riksskattenämnden

(ser. I nr 3/1967 p. 1). Enligt dessa anvisningar, som endast avser

avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer, bör likvida medel

såsom kontanter, bankmedel o. d., som inte överstiger 15 000 kr., och sådan

egnahemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet, som är belånad till en

tredjedel av taxeringsvärdet eller mera, inte påverka avdragets storlek. Uppgår

förmögenheten till belopp överstigande 15 000 men inte 35 000 kr. bör avdraget

minskas med vissa i anvisningarna angivna procentsatser. Om förmögenheten

överstiger 35 000 kr. bör i regel extra avdrag inte medges.

Enligt departementschefens mening är de av riksskattenämnden fastställda

förmögenhetsgränserna för knappt tillmätta. I propositionen förordas

därför att förmögenhetsgränserna höjs i nivå med vad som gäller för

vissa sociala förmåner och att en sådan förmånligare bedömning inte begränsas

till folkpensionärerna utan vidgas att avse även andra skattskyldiga

som är i behov av extra avdrag.

Utskottet delar departementschefens uppfattning men vill understryka

angelägenheten av att förmögenhetsgränserna inte sätts så högt att de

leder till en höjning av förmögenhetsgränserna i andra fall av behovsprövning.

Utskottet förutsätter dessutom att de rekommendationer i de nuvarande

anvisningarna bibehålls enligt vilka innehav av egnahemsfastighet

eller mindre jordbruksfastighet endast under vissa förutsättningar bör påverka

storleken av det extra avdraget.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968

Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot förslaget om skattefrihet

för de nya statliga och kommunala bostadstilläggen för barnfamiljer.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

A) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 144 antar

de vid propositionen fogade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
B)

avslår motionerna I: 1024 och II: 1295.

Stockholm den 26 november 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Stefanson* (fp),

Wärnberg'' (s), Tage Johansson* (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp),

Wirmark (s), Paul Jansson (s), Enarsson* (h) och Mattsson* (ep); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),

Allard (s), Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep), Forsberg (s) och Enskog

(fp).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Stefanson (fp), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp), Enarsson

(h), Mattsson (ep), Magnusson i Borås (h), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Enskog (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7, som börjar med »I ett»

och slutar med »och II: 1295» bort ha följande lydelse.

»Motionärerna hänvisar till att någon allmän överensstämmelse mellan

levnadskostnader och lönegruppering inte föreligger enligt den senast verkställda

dyrortsundersökningen. I och med att denna överensstämmelse saknas

blir dyrortsgrupperingen av existensminimum t. o. in. mera orimlig än

lönegrupperingen enligt motionärernas mening.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 65 år 1968 9

Utskottet anser i likhet med motionärerna, att dyrortsgrupperingen av

normalbeloppen för existensminimum bör avskaffas, liksom den kvarstående

grupperingen av lönerna för statliga och vissa andra tjänstemän, genom

en höjning av de båda lägsta ortsgrupperna upp till den högstas nivå.

Det finns enligt utskottets mening inte heller något hinder för att redan nu

avskaffa dyrortsgrupperingen av normalbeloppen för existensminimum i

avvaktan på ett totalt avskaffande av lönegrupperingen. Det finns snarast

anledning att särskilt ge eftertryck åt meningen beträffande lönegrupperingen,

som numera anses vara en förhandlingsfråga, genom att avskaffa

dyrortsgrupperingen av normalbeloppen för existensminimum. För alt undvika

en övervältring av ytterligare kostnader på kommunerna med deras proportionella

skatteuttag bör dessa kompenseras för uppkommande skattebortfall.

Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna 1: 1024 och II: 1295.»

dels att utskottet under punkten B bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 1024 och II:

1295, i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet

ovan anfört.

MARCllS »OKTR. STHLM 1968 680021

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:364 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag i om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, a1 i texten