Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

1968-12-03 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:70, Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

1

Nr 70

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner rörande

beskattningen som miljöpolitiskt instrument, m. m.

Bevillningsutskottet behandlar i detta betänkande följande motioner

1) motionerna 1:70 av herrar Per Jacobsson och Axel Andersson samt 11:105

av herr Westberg rn. jk, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att hos

Kungl. Maj:t hemställa om förslag innebärande att pristillägget på bensin och

olja för zonerna 3, 4 och 5 tas bort och att en motsvarande prisreduktion genomförs

för eldningsolja, varvid Kungl. Maj:t särskilt bör beakta möjligheten att

åstadkomma prisutjämningen genom en differentiering av skatten på bensin och

olja;

2) motionerna 1:378 av fru Hultell m. fl. och 11:470 av herr Fridolfsson i Stockholm

m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om en översyn av den nuvarande utformningen av beskattningen på eldningsoljor;
3)

motionerna 1:475 av herrar Fälldin och Wirtén samt 11:818 av herrar Norrby

och Larsson i Borrby, vari hemställts, att riksdagen måtte uttala att skattesystemet

skall användas som miljöpolitiskt instrument, samt att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer om utredning avseende en revision av skattesystemen

i detta syfte;

4) motionerna I: 967 av herrar Brundin och Hiibinette samt II: 1226 av fru

Sundberg m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 122 angående begränsning

av svavelhalten i eldningsolja, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte

I. anhålla om en skyndsam utredning av

a) de samhällsekonomiska konsekvenserna av en önskvärd sänkning av svavelhalten

i eldningsolja,

b) möjligheten att genom rökgasrening uppnå en tillfredsställande sänkning av

S02-halten i avgaserna,

c) vilka skattepolitiska åtgärder som kan och bör vidtagas för att stimulera

en övergång till svavelfattigare oljor;

II. uttala att utredningens resultat bör ligga till grund för en planmässig nedtrappning

av svavelhalten i eldningsolja men att planen före fastställandet skall

föreläggas riksdagen för godkännande.

De under 4) angivna motionerna har hänvisats till bevillningsutskottet endast

i vad de avser punkten I c) i motionernas hemställan och i övrigt till lagutskott.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

Enligt utskottets hemställan i memorial 1968: 35 har riksdagen beslutat uppskjuta

behandlingen av förevarande motioner till innevarande års höstriksdag.

Miljöpolitiken

Allmänt

Miljövården har under det senaste decenniet kommit att inta en alltmer central

plats i såväl den allmänna som den politiska debatten. Med hänsyn till ämnets

nästan allomfattande karaktär kan någon översikt över diskussionen och dess

frågeställningar inte lämnas i detta betänkande. Redogörelsen för miljövårdsfrågorna

begränsas därför till hänvisningar till pågående och avslutade utredningar

samt återgivande av beslut och åtgärder som har nära samband med de frågor

som tas upp i de här behandlade motionerna.

Miljövårdsfrågorna kan lämpligen indelas med utgångspunkt från deras förekomst

i luft-, vatten- och markfrågor. Till luftfrågorna hör i första hand alla

avgasproblem. I vidsträckt mening kan även buller och vissa strålningsfrågor räknas

dit. Bland vattenfrågorna dominerar spörsmålen i samband med avloppsvatten

och där kommer fiskvårdsfrågorna med i bilden. Till markvården hör frågorna

om naturmiljöns och odlingslandskapets bibehållande, viltvården samt vissa avfallsproblem.

Vattenregleringsfrågorna innehåller en kombination av mark- och

vattenproblem. Biocidproblemen berör både mark- och vattenområdet. Avloppsvattnet

kan självfallet också förorsaka luftföroreningar. Frågorna kan också indelas

med utgångspunkt från de olika källorna för föroreningarna. Olj ef öroreningar

i mark, luft och vatten. Avgasföroreningar vid förbränning. Avfallsproblemen

i naturvården genom engångsemballage och bilvrak, kvicksilverfrågor, industriella

resp. kommunala vattenföroreningar.

En kartläggning av hela området har gjorts av 1964 års naturresursutredning

som i sina betänkanden Miljövårdsforskning I och II (SOU 1967:43 och 44)

dragit upp riktlinjer för de miljöpolitiska forskningsuppgifterna.

En viktig del av dessa frågor har behandlats av immissionssakkunniga, som i

sitt betänkande Luftförorening, buller och andra immissioner (SOU 1966: 65)

bl. a. lagt fram förslag till immissionslag och miljötillsynslag samt föreslagit vissa

ändringar i vattenlagen. De sakkunnigas förslag ligger till grund för en proposition,

som remitterats till lagrådet.

Bland nu pågående utredningar kan nämnas den 1967 tillsatta kommittén för

ett renare samhälle, som bl. a. skall behandla frågan om skydd mot nedskräpning

i naturen.

Frågorna beträffande tvättmedlens naturförstörande effekter, som ju väsentligen

beror på att de syntetiska tvättmedlens höga fosfathalt verkar som gödningsämne

för växtligheten i vattnet, är föremål för särskilda överläggningar inom den s. k.

detergentkommittén, som består av företrädare för naturvårdsverket och kemikontoret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

3

Samhällets hittillsvarande åtgärder mot de miljöförstörande krafterna låter sig

inte sammanfattas i korthet. Vattenlagen, naturvårdslagen, hälsovårdsstadgan och

giftstadgan kan anges som exempel på vissa av de viktigare författningar som är

helt eller delvis motiverade av miljöpolitiska hänsyn. Av utomordentlig vikt är

också de administrativa åtgärderna av statliga och kommunala organ. Bland de

statliga organen i miljövårdens tjänst bör kanske främst nämnas naturvårdsverket,

som kan sägas ha en central uppgift på detta område. Tillskapandet av naturvårdsverket

får i första hand ses som ett uttryck för behovet att samordna de

samhälleliga insatserna i fråga om miljövården. Av synnerlig betydelse är också

giftnämndens verksamhet.

Miljöpolitiska skattefrågor

Gasolskatten

Bevillningsutskottet har tidigare tagit ställning till yrkanden om skattefavörer till

förmån för mindre luftförorenande motorbränslen i samband med införandet av

gasolskatten. Därvid yrkades i motioner att gasolen skulle beskattas förhållandevis

lägre än bensin med hänsyn till dess mindre luftförorenande avgaser. Utskottet

avvisade emellertid dessa yrkanden och anförde därvid bl. a. följande i sitt

betänkande 1964: 48.

Som skäl för sitt yrkande åberopar samtliga motionärer gasolens fördelar framför

andra drivmedel genom dess renare avgaser ävensom att den i propositionen

föreslagna skattesatsen skulle omöjliggöra en utveckling av gasoldriften. Som utskottet

framhållit i det föregående bör enligt dess mening beskattningen inte särskilt

gynna vissa motorbränslen. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle

sannolikt animera till en ökad användning av gasol och därigenom successivt

leda till minskade skatteinkomster för vägväsendet. En sådan utveckling måste

förr eller senare påkalla höjning av gasolskatten, och de fordonsägare som till

följd av den sålunda yrkade skattelättnaden skulle stimuleras att gå över till

gasoldrift torde i samband med en dylik skattehöjning ha anledning att anse sig

vilseledda av statsmakterna. Utskottet finner alltså inte skäl frånträda sin tidigare

uttalade uppfattning att gasolen bör bära sin andel av vägkostnaderna och att

någon nedsättning av gasolbeskattningen inte bör komma i fråga.

A vskrivningsregler i fråga om investeringar för vatten- och luftvård

Bevillningsutskottet har tidigare tagit positiv ställning till användande av skatteinstrumentet

för att befrämja miljövården då utskottet behandlade motionsyrkanden

rörande gynnsammare avskrivningsregler i fråga om anordningar för vattenoch

luftvård. Utskottet anförde i sitt betänkande 1967: 34 bl. a. följande i denna

fråga.

Enligt utskottets mening är emellertid offentliga kontrollåtgärder inte tillräckliga

om man vill effektivt motverka vatten- och luftföroreningar. Immissionsproblemet

kräver med hänsyn till sin angelägenhetsgrad insatser från många håll och

efter flera olika linjer. Vatten- och luftföroreningar är inte bara för industrin utan

också för jordbruket en fråga av största betydelse, och ett effektivt förebyggande

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 70

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

av immissionsrisker kräver i första hand insatser från näringslivets sida. Investeringar

i anordningar mot vatten- och luftföroreningar är oftast synnerligen kostnadskrävande.

För att företagarna skall kunna stimuleras till sådana investeringar

torde därför krävas särskild medverkan från stat och kommun. Detta kan ske

bl. a. indirekt genom att anordningar mot vatten- och luftföroreningar ges en

särbehandling i skattehänseende.

Utomlands har betydande reformer på skatteområdet redan genomförts för att

motverka vatten- och luftföroreningar. I Västtyskland får således industriella

fasta tillgångar, vilka används direkt och uteslutande för eliminering eller reducering

av utsläpp, avskrivas med mellan 30 och 50 procent av värdet redan under

det första året, medan för investering i anläggning för bekämpande av luftförorening

gäller en motsvarande första avskrivning med 50 procent. I Frankrike

får anläggningar för rening av avfall och atmosfäriska utsläpp avskrivas omedelbart

med 10 procent.

Med hänsyn härtill och då också immissionssakkunniga understrukit angelägenheten

av att gynnsammare avskrivningsregler införs beträffande investeringar för

vatten- och luftvård anser utskottet de av motionärerna framförda förslagen böra

bli föremål för skyndsam prövning. Denna bör enligt utskottets mening äga rum

inom företagsskatteutredningen och med anlitande av nödvändig expertis. Härigenom

torde förslag till lämpliga åtgärder kunna framläggas tidigare än om särskilda

sakkunniga skall ta ställning till de av motionärerna aktualiserade frågorna.

Riksdagen beslöt att enligt utskottets hemställan överlämna ifrågavarande motioner

till företagsskatteutredningen.

Företagsskatteutredningen har i sitt betänkande Ändrade avskrivningsregler för

rörelse- och hyresfastigheter (SOU 1968: 26) beträffande vatten- och luftvårdsfrågorna

anfört bl. a. följande.

De anordningar, som ifrågakommer till förhindrande av vatten- eller luftföroreningar,

är enligt gällande rätt att hänföra till mark, byggnad eller inventarier.

I förstnämnda fall åtnjuts inte något avdrag för kostnad för nyanläggning. Är fråga

om byggnad erhålls avdrag för värdeminskning efter en relativt låg procentsats,

medan kostnaden för anskaffande av till inventarier i rörelse hänförlig utrustning

får fördelas till avdrag över en tämligen kort tidsperiod — vid den räkenskapsenliga

avskrivningen kan hela kostnaden avdras inom fem år. Vad sist sagts

angående avdragsrätten för inventarier i rörelse gäller jämväl i fråga om inventarier

i sådan jordbruksfastighet, varav avkastningen redovisas enligt bokföringsmässiga

grunder. Vid kontantmässig redovisning av jordbruksinkomst får däremot

nyanskaffningskostnad för inventarier inte avskrivas. I stället åtnjuts då ersättningsanskaffning

sker avdrag för hela utbyteskostnaden.

Vad gäller ifrågavarande till förebyggande av immissioner förekommande anordningar

på för rörelseändamål använda fastigheter avser de framförda önskemålen

om förbättrade avskrivningsmöjligheter främst sådana anordningar, som

f. n. behandlas enligt reglerna för mark eller byggnad. Beträffande inom industrin

nu förekommande anordningar i syfte att motverka vatten- och luftföroreningar

har utredningen från Institutet för vatten- och luftvårdsforskning och statens naturvårdsverk

erhållit upplysningar, som i sammandrag innehåller följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968 5

Rening av avloppsvatten inom olika typer av industri sker dels med hjälp av

interna anordningar som ofta ligger i någon form av vattencirkulation, dels genom

externa anordningar i huvudsak avsedda som slutrening före vattnets avledning

till recipient. De interna anordningarna är i huvudsak att uppfatta som maskiner

men stundom är de att hänföra till byggnad. Genom de interna åtgärderna inom

fabrikationen uppstår ofta behov av långa rörledningar även i mark för återtransport

av vatten från en anläggning till en annan. Externa åtgärder består

i de flesta fall av bassänger, vilkas uppgift är att uppfånga sedimenterande material

t. ex. partiklar av metalloxider, fiber, hårdpartiklar av annat slag eller floterande

material såsom olja. Dylika externa anordningar är vanligen försedda med

ett mer eller mindre komplicerat maskineri. Speciellt under senare år har industrin

utöver sådana avslutande bassänger fått lov att bygga särskilda utloppsledningar

för att avloppsvattnet skall kunna transporteras bort från kusten eller

ut i en strömfåra. Dessa ledningar, som inom t. ex. cellulosaindustrin har ansenliga

dimensioner, drar stora kostnader.

När det gäller luftvårdande åtgärder är de flesta anordningar att rubricera som

maskiner, exempelvis filter, cyklonaggregat och skrubberanläggningar. Efter rening

fordras emellertid ofta att gasen avleds till atmosfären genom höga skorstenar.

Tendensen till ökad skorstenshöjd under de senaste åren är markant och

för större utländska värmekraftanläggningar diskuteras skorstenshöjder på 200

meter och mera. I Sverige är sådana skorstenshöjder ännu inte aktuella, men

100—120 meter är inte ovanligt vid nyanläggning och kostnaden för en dylik

skorsten uppgår nu till omkring en miljon kronor.

Företagsskatteutredningens ovan redovisade förslag till ändrade bestämmelser

beträffande rätten till avdrag för kostnader hänförliga till i rörelse använd fastighet

har en principiell och företagsekonomiskt betingad bakgrund. Bestämmelserna

har i enlighet härmed givits en generell räckvidd. Vad som föreslagits har i och

för sig inte föranletts av önskemål att genom beskattningsreglernas utformning stimulera

åtgärder av beskaffenhet att motverka vatten- och luftföroreningar etc. Likväl

medför utredningens förslag i vissa hänseenden en mycket betydande förbättring

av avdragsrätten för kostnader avseende dylika åtgärder. Särskilt får den

ändrade bestämningen av vad som i avskrivningshänseende skall behandlas såsom

inventarier stor betydelse härför. Såsom direkt framgår av exemplifieringarna i

punkterna 7 och 16 av anvisningarna till 29 § KL skall de kanske mest kostnadskrävande

anordningarna för vatten- och luftvård, nämligen särskilda avloppsledningar

och skorstenar, såsom direkt tjänande den bedrivna verksamheten hänföras

till inventarier och inte såsom nu till mark eller byggnad. Även i anslutning till

dylika anläggningar gjorda anordningar för rening av utsläpp är naturligen att

betrakta såsom i motsvarande grad rörelseberoende. Härav följer att exempelvis

kostnaden för anskaffande av bassänger för avlägsnandet av förorenande ämnen

från avloppsvatten bör behandlas såsom inventariekostnad. Bassänger och liknande

anordningar för rening av avloppsvatten bör enligt utredningens mening

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

behandlas enligt inventarieavskrivningsreglerna jämväl i de fall deras konstruktion

är sådan, att de blir att anse såsom självständiga byggnader med hänsyn till att

de på samma sätt som en silobyggnad tjänstgör som maskin eller redskap. De

föreslagna bestämmelserna har så utformats, att de täcker en avdragsrätt av

denna innebörd. Tilläggas må att vad nyss sagts angående vatten- och luftvårdsanläggningars

hänförande till inventarier torde i betydande utsträckning gälla

också i fråga om andra slags immissionsförebyggande anordningar.

Vad härefter gäller frågan om en särbehandling lagstiftningsvägen av kostnaderna

för immissionsförebyggande investeringar kan till förmån härför anföras, att

fråga är om för samhället synnerligen angelägna och samtidigt för den skattskyldige

stundom mycket kostnadskrävande och som regel oräntabla investeringar.

Visserligen kan häremot invändas att en fastighetsägare är sedan länge, jämlikt

t. ex. hälsovårds-, byggnads- och arbetarskyddslagstiftningen, skyldig att på en

rad områden vidta åtgärder som ej sällan är kostnadskrävande och som inte i

första hand är betingade av något fastighetsägarens omedelbara vinstintresse, samt

att den skattemässiga behandlingen av i sådana hänseenden nedlagda kostnader

inte har påverkats av antydda förhållanden, om man bortser från specialfallet

beträffande rätt till avdrag för kostnaderna för skyddsrumsutrustning. Men självfallet

kan trots dessa principiella invändningar en särskilt förmånlig behandling

av ifrågavarande kostnader övervägas med ovan nämnda motivering. Till stöd

härför kan därjämte såsom bevillningsutskottet anfört åberopas att sådana favorabla

avdragsregler för kostnader avseende immissionsförebyggande åtgärder i

viss utsträckning tillämpas utomlands.1 Det förtjänar framhållas, att stark internationell

konkurrens råder inom vissa branscher, där mycket omfattande anordningar

av förevarande slag måste vidtas, såsom inom skogsindustrin. Detta kan

utgöra ett skäl för skatteregler, som i antytt hänseende inte ställer svensk industri

i sämre läge än konkurrerande utländsk industri.

Enligt utredningens mening kommer vid genomförandet av de framlagda förslagen

till ändrade gränsdragningar mellan å ena sidan inventarier samt å andra

sidan byggnader och mark i varje fall nu aktuella anordningar för vatten- och

luftvård att i avskrivningshänseende bli behandlade såsom inventarier. Vid sådant

förhållande har utredningen inte funnit erforderligt föreslå någon särbehandling

av ifrågavarande kostnader. I och för sig kunde visserligen en omedelbar avdragsrätt

eller ett annat avskrivningsförfarande ifrågasättas, men då tillämpningen

av den räkenskapsenliga inventarieavskrivningen medger eu fördelning av kostnaderna

på så kort tid som fem år, synes de skäl för en ännu förmånligare avdragsrätt

som kan anföras inte rimligen uppväga de praktiska nackdelar, som

skulle vara förenade med en särbehandling av dem. Å andra sidan kan det naturligtvis

i framtiden visa sig, att immissionsförebyggande anordningar av betydelse

1 Enligt de franska reglerna får omedelbart avdrag numera åtnjutas med 50 % av kostnaderna

för anskaffande av till fast egendom hänförliga anordningar till förebyggande av

såväl vatten- som luftförorening.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968 7

i viss utsträckning inte inryms i det av utredningen åsyftade utvidgade inventariebegreppet.

Om så blir fallet synes i första hand böra övervägas att föreskriva

att dylika anordningar skall hänföras till inventarier. Sådana regler torde med

hänsyn till att för bedömningen erforderlig experthjälp bör kunna påräknas från

naturvårdande organ inte behöva medföra väsentliga tillämpningssvårigheter.

Vad gäller jordbruksfastighet bör enligt utredningens mening såsom tidigare

framhållits fortsatt prövning ske av möjligheterna att införa rätt till avdrag för

fastighetskostnader enligt regler liknande dem som nu föreslås för i rörelse

använd fastighet. Det sagda bör jämväl gälla avdragsrätten för vatten- och luftvårdsanläggningar.

Kungl. Maj:t har enligt vad utskottet erfarit för avsikt att till 1969 års vårriksdag

framlägga proposition på grundval av utredningens betänkande.

Interpellationssvar

Frågan om skatteinstrumentets användning för miljöpolitiska ändamål har också

behandlats i interpellationssvar av finansministern, som därvid anförde följande

i första kammaren den 23 november 1967.

Herr Brundin har i en interpellation frågat mig om jag vill medverka till sådan

avvägning av skatten på eldningsoljor att användningen av renare eldningsolja

stimuleras.

Som jag framhöll i ett svar på samma spörsmål i andra kammaren i förra veckan

är de ökade luftföroreningarna ett ytterst allvarligt problem, som kräver sin

lösning. Den av interpellanten ifrågasatta åtgärden att genom ändringar av skattesatserna

för energiskatten på eldningsoljor nå en priseffekt, som stimulerar en

övergång till de mindre luftförorenande tunna oljorna, är emellertid inte så enkel

som den kan tyckas vara.

Vad det bär ytterst gäller är om den indirekta beskattningen skall användas

som ett instrument för att dirigera konsumtionen i viss riktninå På vissa områden

har vi ett sådant syfte med beskattningen, t. ex. i fråga om beskattningen av

alkoholhaltiga drycker. Den generella indirekta beskattningen och energiskatten,

som får ses som ett komplement till denna, har man velat hålla i princip neutral.

Skall man gå ifrån den principen måste man göra klart för sig vilka konsekvenser

detta medför. Under den givna förutsättningen att skatteinkomsterna blir oförändrade

får en omläggning av energiskatten till förmån för den tunna och renare

oljan en kostnadsfördyrande verkan för bl. a. vissa svenska industrier och

större värmeförbrukare, medan andra kan få sänkta kostnader. Effekten kan i

vissa fall bli högst kännbar med hänsyn till gjorda investeringar, vilket visar att

frågan måste närmare övervägas och utredas. Även om konsumtionens inriktning

i viss utsträckning kan påverkas i gynnsam riktning är det dock högst tveksamt

om man kan nå någon lösning av det här aktuella problemet enbart genom en

ändrad beskattning av eldningsoljorna. Skulle man slopa skatten på den tunna

oljan helt och kompensera skattebortfallet härav genom en höjd beskattning av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

de tjocka oljorna kan det likväl komma att kvarstå en kostnadsskillnad till de

tjocka oljornas favör.

Jag är därför inte beredd att nu föreslå sådana åtgärder, som frågeställarna

efterlyst. Det kan dock finnas anledning att ändra ifrågavarande skattesatser och

jag har för avsikt att förutsättningslöst utreda frågan om energibeskattningen.

Vissa positiva resultat i fråga om luftföroreningarna kan emellertid vinnas omedelbart

genom övergång till tunn olja för uppvärmning av bostads- och kontorsfastigheter.

Regeringen beslöt den 6 september i år att sådan olja skall användas

för statens fastigheter i Stockholm. Jag hoppas att kommunala och privata fastighetsägare

skall följa detta exempel. De konsekvenser detta kan få på hyrorna

eller de kommunala utgiftsstaterna bör vara överkomliga med hänsyn till de värden,

som står på spel.

Den 16 maj 1968 meddelade finansministern som svar på en enkel fråga att

den avsedda utredningen pågick och att förslag kunde väntas till höstriksdagen.

Någon proposition i ämnet har dock ännu inte avlåtits.

Vissa frågor vid 1968 års höstriksdag

Avgasproblemen i samband med förbränning av olja och bensin har behandlats

eller kommer att behandlas av innevarande års höstriksdag med anledning av propositionerna

1968: 122, 124 och 160.

I prop. 1968: 122 föreslås förbud mot förbränning av olja med högre svavelhalt

än 2,5 viktprocent efter den 30 juni 1969. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t

får bemyndigande att ytterligare sänka den högsta tillåtna svavelhalten. Sänkningen

avses ske i den takt ekonomiska och tekniska förutsättningar finns härför.

Tredje lagutskottet anför i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1968: 64 bl. a.

följande.

Till grund för propositionen ligger ett av naturvårdsverket framlagt förslag. I

detta har föreslagits att nedtrappningen av svavelhalten skall ske till vissa angivna

värden enligt en på förhand fastställd tidsplan, som sträcker sig fram till den

1 juli 1974.

Utskottet finner det angeläget att utsläppen av svaveldioxid begränsas. Den

föreslagna begränsningen får ses som ett första steg på vägen mot bättre förhållanden

på området. Det synes emellertid inte vara möjligt att redan nu ta ställning

till i vilken takt nedtrappningen bör ske då en mängd omständigheter av praktisk

och ekonomisk natur, som är ofullständigt kända, måste beaktas. Kungl. Mai:t har

också förklarat sig avse att ge naturvårdsverket i uppdrag att efter överläggningar

med berörda intressenter utreda de tekniska möjligheterna och de ekonomiska

verkningarna beträffande en fortsatt minskning av den tillåtna svavelhalten samt

att komma in med förslag i ämnet. Först när denna utredning föreligger torde

tillräckligt underlag för fortsatta åtgärder föreligga. Utskottet vill emellertid understryka

vikten av att nedtrappningen av svavelhalten sker i snabbast möjliga takt.

Det närmare bestämmandet härom bör ankomma på Kungl. Maj:t.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

9

På grundval av en utredning av kommunikationsdepartementets expertgrupp

på bilavgasområdet föreslås i prop. 1968: 124 vissa nya bestämmelser för att

begränsa luftföroreningar genom avgaser från dieseldrivna bilar. De nya bestämmelserna

föreslås träda i kraft den 1 juli 1969.

I prop. 1968: 160 begärs riksdagens yttrande över ett förslag till ändring i

vägtrafikförordningen som gör det möjligt att införa bestämmelser för att minska

luftföroreningarna genom avgaser från bensindrivna bilar. Avsikten är att föreskriva

att bilar av 1971 eller senare års modell skall vara utrustade på sådant

sätt att utsläppen av koloxid och kolväten begränsas och att bilar av tidigare

årsmodeller skall ha sådan förgasarinställning m. m. att avgasernas koloxidhalt

vid tomgång inte överstiger ett visst värde. I sistnämnda del skall bestämmelserna

enligt förslaget träda i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.

Vidare har andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1968: 55

med anledning av motioner om förbud mot tillsats av bly i motorbränslen hemställt

om riksdagsskrivelse med anhållan om förslag till åtgärder mot luftföroreningar

genom utsläpp av blyhaltiga avgaser. Utskottet anförde därvid bl. a. följande.

Mot bakgrund av bilismens kraftiga expansion har på senare tid frågor om

luftföroreningar genom avgasutsläpp från motorfordon blivit alltmer uppmärksammade

ur hälsorisk- och miljövårdssynpunkt. Utvecklingen har lett fram till

att lagstiftningsåtgärder mot avgasutsläppen för närvarande övervägs. Förslag från

Kungl. Maj:t om bestämmelser rörande dieselavgaser har framlagts till riksdagens

höstsession. En av kommunikationsministern tillkallad expertgrupp har vidare i

april innevarande år föreslagit föreskrifter om avgasrening med avseende å koloxid

och kolväten, att tillämpas fr. o. m. 1971 års bilmodeller. För äldre bilar

har expertgruppen föreslagit bestämmelser om högsta tillåtna halt av koloxid vid

tomgångskörning. Gruppen har också haft att ta upp frågan om blyinblandning

i bensin. 1 detta hänseende framläggs två alternativa förslag som syftar till en

successiv minskning av blytillsatserna. Enligt det ena alternativet skulle den högsta

tillåtna blytillsatsen sättas till 0,7 gram bly per liter bensin fr. o. m. den 1 januari

1970. Sedan skulle den tillåtna halten sänkes med 0,1 gram per liter den 1 januari

1971 och därefter vartannat år. Enligt det andra alternativet skulle en särskild

avgift läggas på blyet i bensinen. Avgiften skulle antingen baseras på en indelning

i skatteklasser eller stå i direkt proportion till blyhalten. Då sådana åtgärder

kan leda till att andra tillsatser till bensin än bly aktualiseras föreslår expertgruppen

att också frågan om registrering av tillsatsmedel till motorbränsle beaktas.

Expertgruppens förslag övervägs för närvarande inom Kungl. Maj ds kansli.

— Enligt vad utskottet inhämtat har överläggningar mellan giftnämnden och statens

naturvårdsverk hållits om en eventuell skärpning av den nu förefintliga bestämmelsen

om blyföreningar i motorbränsle. Ett ställningstagande i frågan torde

kunna väntas inom kort.

Utskottet anser att åtgärder mot avgasföroreningarna nu ter sig ytterst angeläg
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

na. Vad angår föroreningarna på grund av blytillsatserna i bensinen är det måhända

ännu inte fullständigt klarlagt om de blyhalter som förekommer i våra

storstäder innebär någon direkt hälsofara. Enligt utskottets mening bör man emellertid

kunna godta den grundprincip, på vilken expertgruppens förslag vilar, nämligen

att luftföroreningar genom avgasutsläpp bör förebyggas så långt det är möjligt

och ekonomiskt rimligt. Med utgångspunkt härifrån bör åtgärder snarast vidtas

även mot föroreningarna från blybensinen.

Expertgruppen anser att en övergång till helt blyfri bensin inte kan ske i en

nära framtid med hänsyn främst till att processförändringar vid oljeraffinaderierna

tar tid att genomföra och till att ett flerårigt utvecklingsarbete krävs för att modifiera

motorerna för blyfri bensin. Enligt utskottets uppfattning kan man inte bortse

från sådana synpunkter. Man får därför sikta på åtgärder som leder till en successiv

minskning av blyhalten. Övergångstiden bör göras så kort som möjligt. Även frågan

om ett registreringsförfarande beträffande tillsatser till motorbränsle kan böra

prövas. Förslag i denna riktning bör begäras av Kungl. Maj:t.

Motionerna

1: 378 och II: 470

De problem, som de ökande immissionerna i atmosfären medför, har länge

rönt otillräcklig uppmärksamhet. De är ej lika påtagliga som andra typer av imrnissioner.

Utsläpp i t. ex. vattendrag observeras genom att vattenkvaliteten uppenbarligen

försämras: gamla badplatser kan ej längre utnyttjas, fiskbeståndet försämras

eller dör ut osv. Luftföroreningarnas effekter blir påtagliga först på längre

sikt men behöver ej heller då röna direkt uppmärksamhet genom att de förlopp,

som är förenade med luftförsämringen, är långsamma; en tillvänjning kan ske.

Inte desto mindre utgör luftföroreningarna ett allvarligt problem med vittgående

konsekvenser av ekonomisk, hygienisk och medicinsk art.

Luftföroreningarna är i främsta rummet ett tätortsproblem och accentueras därför

genom den pågående urbaniseringen. Framför allt i storstäderna kan dess konsekvenser

bli avsevärda.

Luftföroreningsproblematiken har sin rot i en hög och ökande energiförbrukning.

Genom att eldningsoljan är det viktigaste bränslet för olika uppvärmningsändamål,

bör särskild uppmärksamhet ägnas åt dess betydelse som förorenande

faktor. 1963 svarade eldningsolja för 78,5 procent av energiförbrukningen för

lokaluppvärmningsändamål, 1970 beräknas siffran ha stigit till 88,8 procent och

1975 till 94,5 procent.

Mellan de olika använda typerna av eldningsoljor föreligger betydande olikheter

i fråga om den ingående mängden svavel. Detta framgår av tabellen nedan, som

också anger fördelningen mellan olika oljetyper för lokaluppvärmningsändamål

1963.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

IT

Eldningsoljor

Nr 1

Nr 3

Nr 4

Nr 5

Summa

Mängd milj. nr ....

4,25

1,25

1,0

0,20

6,7

Svavelhalt vikts-% ..

0,6

2,3

2,7

3,0

—

Svaveldioxid ton ....

42 000

53 000

51 000

11 000

157 000

Procentuell fördelning

26,8

33,7

32,5

7,0

100

Trots att de svavelrikare oljorna svarade för blott 36,6 procent av volymförbrukningen

för lokaluppvärmningsändamål, var de härvid ansvariga för 73,2 procent

av svaveldioxidimissionen. Av de inom industrin förbrukade 4,4 milj. in3

eldningsolja var 3,8 milj. m3 tjockolja —- av typ nr 3, 4 eller 5 ovan.

Mot bakgrund av ovanstående framstår det som en angelägen uppgift att i möjligaste

mån minska konsumtionen av tjocka oljor till förmån för de mindre svaveihaltiga,

lätta oljorna. Emellertid motverkas en sådan konsumtionsomfördelning av

beskattningens nuvarande utformning. De lättare eldningsoljorna förs i beskattningshänseende

till skatteklass 1, inom vilken skatt utgår med 25 kronor per

fakturerad m8 olja, under det att för de svavelrikare, tjocka oljorna skatt utgår

med blott 16 kronor per fakturerad m3. En omläggning av skattesatsen, så att

den bättre svarar mot de externa effekter som förbrukningen av olika oljetyper

medför och så att den kan medverka till den ovan nämnda konsumtionsomfördelningen,

är önskvärd.

I: 475 och II: 818

Miljövården har under senare tid blivit ett av mänsklighetens centrala problem.

Huvudorsakerna till detta är att urbaniseringsprocessen och den tekniska utvecklingen

har haft mycket stor inverkan på miljön. Inverkan har huvudsakligen varit

av miljöförstörande art. Orsakssammanhangen i dessa olika processer är i en del

fall mycket komplicerade och föga utforskade. Andra däremot är väl kända och

relativt lätt att ingripa mot. Med hänsyn till de hygieniska, medicinska och på lång

sikt ekonomiska konsekvenser som den fortgående miljöförstöringen medför anser

motionärerna att samhället i långt högre grad än hittills bör prioritera åtgärder som

är ägnade att dels förhindra en ytterligare miljöförstöring, dels så långt som

möjligt reparera uppkomna skador.

De positiva åtgärder som samhället vidtar kan naturligtvis vara av olika styrka,

vara mer eller mindre tvingande och innebära olika mått av styrning. Arbetet

med att rädda och förbättra vår miljö är så viktigt att vi måste acceptera mer eller

mindre allvarliga ingrepp i den enskilde individens frihet för att nå resultat. Det

är i allmänhet endast på kort sikt lönsamt att förstöra miljön. Det marknadssystem

vi har ger ofta kortsiktiga vinster till producenten, distributören och konsumenten

men miljöproblemen lämnas utan beaktande.

Samhället måste ansvara även för den långsiktiga utvecklingen och bör därför

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

styra utvecklingen. Styrningen kan ske med direkta förbud eller stimulansåtgärder.

För den enskilde är det viktigt att målen kan uppnås med minsta möjliga

ingrepp i den personliga friheten.

Detta betyder att samhällets insatser mot miljöförstöring i första hand bör inriktas

på frivilliga överenskommelser. Bra exempel på detta är naturvårdsverkets

och tvättmedelsproducenternas gemensamma ansträngningar att få fram mindre

förorenande syntetiska tvättmedel. Ett annat exempel är statens och Stockholms

stads beslut att i viss utsträckning övergå till svavelfattigare eldningsoljor för att

därigenom minska luftföroreningen.

Frivilliga överenskommelser räcker emellertid inte alltid till. I vissa fall måste

samhället vidta starkare åtgärder om miljöproblemen skall kunna bemästras. Det

kan exempelvis bli fråga om förbud mot engångsglas och mot bly i bensin. Man

kan också föreskriva att allt avloppsvatten skall renas höggradigt eller att alla

bilar måste förses med avgasrenare. Kraftåtgärder av denna typ måste vidtas om

inte annat hjälper. Direkta förbud eller tvingande åtgärder kan emellertid i många

fall vara olämpliga och för privatpersoner mycket ovälkomna ingrepp i handlingsfriheten.

En lagstiftningsåtgärd innebär ofta snabba och svåra omställningsprocesser

som berörda parter kanske inte är mogna för. Dessutom leder inte alltid

förbuden till önskat resultat, då de i många fall är svåra att kontrollera. Det medför

till exempel stora kostnader för samhället att följa upp förbud mot nedskräpning

i naturen eller utsläpp av giftiga ämnen.

Enligt motionärernas uppfattning är miljöproblemen nu så allvarliga att tiden

är mogen att använda skattesystemet i kampen mot de allvarligaste föroreningarna,

företrädesvis i de fall frivilliga överenskommelser inte ger resultat.

Att lägga skatt på vissa varor för att styra produktion och konsumtion i viss

riktning är inget nytt. Det bör därför vara möjligt att använda samma metoder

att styra produktionen och konsumtionen så att skadorna på miljön blir avsevärt

mindre än eljest. Förutom den direkta miljöbevarande effekten skulle även ekonomiska

resurser frigöras för finansiering av olika reningsåtgärder. Idén med en

miljöbeskattning är att den skall leda till en sådan prissättning att konsumtionen

av de svårast miljöförstörande produkterna skall minska i avsevärd utsträckning

och helst upphöra. Hårdare beskattning av tjockoljorna skulle till exempel underlätta

övergången till svavelfattigare eldningsoljor. Blyhaltig bensin kan beskattas

hårdare än blyfattig bensin, vilket minskar konsumtionen av den förra och alltså

leder till mindre blyutsläpp i markerna. På samma sätt kan fosfor i tvättmedlen

påläggas miljöavgift för att framtvinga övergången till andra mindre skadliga

ämnen. Fordonsskatten på bilar kan användas i liknande syfte. En lägre skatt på

bilar med godkänd anordning för avgasrening kan bidra till att minska luftföroreningarna.

Engångsglasen kan beskattas för att styra övergången till mindre

nedskräpande emballage. Avskrivningsreglerna för reningsanläggning bör utformas

så, att företag som bygger anläggningar för rengöring av sina utsläpp gynnas skattemässigt.

Samma bör gälla för bullerdämpande anordningar på speciellt störande

maskiner.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

13

Det finns alltså en mängd skattepolitiska åtgärder som enligt vår uppfattning

verksamt skulle bidraga till att minska miljöförstöringen. En utredning bör därför

snarast tillsättas som närmare granskar dessa möjligheter och framlägger konkreta

förslag till en sådan revision av skattesystemet att miljöförbättring premieras och

miljöförstöring belastas.

I: 967 och 11:1226

I proposition nr 122 föreslår Kungl. Maj:t en begränsning av den tillåtna

svavelhalten i eldningsolja. Bakgrunden till den föreliggande propositionen är

givetvis den alltmer tilltagande luftföroreningen, vilket lett till allvarliga farhågor

för den framtida utvecklingen. Det är obestridligt att effektiva åtgärder är nödvändiga

för att förhindra ytterligare luftförorening samt att svavelhalten i eldningsoljorna

därvid har utomordentlig stor betydelse.

Det framstår som önskvärt att man före fastställande av tidpunkten för ytterligare

sänkning av svavelhalten låter utreda de samhällsekonomiska konsekvenserna

av en nedtrappning av svavelhalten från 2,5 till 1 procent och i anslutning

därtill noga väga det alternativ som rening av rökgaser från S02 innebär. Det är

önskvärt att en ytterligare sänkning av svavelhalten i oljan eller S02-halten i rökgas

kan ske så snart som möjligt, men åtgärder får givetvis inte företagas på ett sådant

sätt att de ekonomiska förutsättningarna för svenskt näringsliv menligt påverkas.

Det svenska näringslivet arbetar i dag med utomordentligt små vinstmarginaler.

Varje åtgärd som vidtages från samhällets sida och som innebär en fördyrande

faktor i framställningsprocessen får negativa effekter på de svenska företagens

internationella konkurrenskraft.

Det finns dock i detta sammanhang skäl påpeka att åtgärder kan och bör

vidtagas för att från det allmännas sida stimulera näringslivet och enskilda förbrukare

av eldningsoljor till att använda eldningsoljor med lägre svavelhalt och

att tillvarata de tekniska möjligheter till rökgasrening som föreligger. Enligt utredningar

som finnes redovisade i naturresursutredningens betänkande »Miljövårdsforskning»

SOU 1967:43 uppgick industrins oljeförbrukning år 1963 till

4,4 miljoner nr varav 3,8 miljoner m3 tjockolja. Förbrukningen har sedan denna

tidpunkt ökat kraftigt, och det finns anledning förmoda att relationerna mellan

tunn och tjock olja i stort sett är oförändrade, om inte försämrade, trots rekommendation

om övergång till svavelfattigare eldningsolja.

Det nuvarande beskattningssystemet innebär emellertid en stimulans till användande

av tjockare eldningsoljor genom att skattesatsen på tunna oljor är avsevärt

högre än skattesatserna på tjocka oljor. Det framstår därför som önskvärt att den

av oss föreslagna utredningen undersöker möjligheterna att i samband med begränsningen

av den tillåtna svavelhalten vidtaga sådana förändringar av skattesatserna

att det stimulerar till ökad användning av tunnare eldningsolja.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

14

Differentiering av drivmedels- och oljebeskattningen

Gällande bestämmelser in. m.

Enligt förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt utgår skatt för

bensin och vissa alkoholer. Vidare utgår enligt förordningen den 31 maj 1957

(nr 262) om allmän energiskatt sådan skatt för de varuslag, som avses i 1 § bensinskatteförordningen,

och slutligen utgår även skatt på bensin enligt förordningen

den 4 februari 1966 (nr 21) om särskild skatt på motorbränslen. Varje liter bensin

beskattas således för närvarande med 43 öre bensinskatt, 9 öre allmän energiskatt

och 5 öre särskild skatt på motorbränslen eller sammanlagt 57 öre.

För eldningsolja utgår endast allmän energiskatt med 25 kr. per m3 för lättare

oljor och 16 kr. per m3 för tyngre.

Yrkanden om differentiering av drivmedelsbeskattningen har tidigare avvisats

av riksdagen. Då frågan behandlades av 1965 års riksdag anförde bevillningsutskottet

(BeU 1965: 16) bl. a. följande. Utskottet finner det vara praktiskt ogörligt

att ernå det av motionärerna åsyftade resultatet genom en differentiering av

drivmedelsskatterna. Den första förutsättningen för förslagets genomförande torde

vara att oljebolagen sinsemellan tillämpar enhetliga priser inom de olika försäljningszonerna,

vilket ingalunda är fallet. En dylik åtgärd skulle ej heller vara möjlig

utan att drivmedelspriserna låstes och den fria konkurrensen således sattes

ur spel.

Då samma fråga behandlades vid 1967 års riksdag anförde utskottet (BeU

1967:41).

Vad slutligen gäller yrkandet om differentiering av skatten på bensin och olja

har utskottet tidigare bestämt avstyrkt en dylik åtgärd med hänvisning till att

förslaget uppenbarligen förutsätter vittgående näringspolitiska ingripanden för att

kunna ge önskat resultat. Även om de lokaliseringspolitiska synpunkter som motionärerna

åberopar i och för sig kan vara värda beaktande och även om vissa

åtgärder tidigare vidtagits inom beskattningen för att tillgodose lokaliseringspoiitiska

syftet måste det dock enligt utskottets mening anses vara en från skatteteknisk

synpunkt olycklig väg som motionärerna förordar, när de viil differentiera

skattesatserna för bensin och olja. Självfallet kan man genom differentieringen av

beskattningen i teorin tillgodose åtskilliga av de anslagskrav som reses, men följden

härav skulle bli att man får ett ohanterligt skattesystem med minskade inkomster

och ökande utgifter för uppbörd och kontroll. Motionärerna har inte heller beaktat

att deras förslag är omöjligt att genomföra i fråga om eldningsolja, som

i de i motionerna avsedda områdena belastas med tillägg, vilka är väsentligt högre

än den skatt som utgår för denna vara. Med det anförda avstyrker utskottet bifall

till motionerna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

15

Motionerna

1: 70 och II: 105

Såsom tidigare framhållits i motioner i riksdagen bland annat från folkpartihåll

drabbas de mera perifera delarna av landet, främst Norrland, genom de s. k. zontilläggen

av högre drivmedelspriser än landet i övrigt. De höga drivmedelspriserna

i berörda landsdelar medför för näringslivet stora nackdelar från konkurrenssynpunkt.

De stora avstånden och det faktum att man i avsevärd utsträckning är

hänvisad till landsvägstransporter medför höga transport- och resekostnader. Varor

och tjänster blir fördyrade. Även kostnaderna för uppvärmning av bostäder

blir större i de fall där uppvärmning sker med flytande bränsle.

En utjämning av priserna på bensin och olja medför en rent lokaliseringspolitisk

effekt därigenom att gynnsammare förutsättningar skapas för industrier

i Norrland och andra perifera delar av landet. Den lokaliseringspolitiska effekten

framhölls också av kommittén för näringslivets lokalisering, som bland annat uttalade:

»Kommittén anser, att en prisutjämning på bensin och olja utgör ett viktigt

led i strävandena att förbättra lokaliseringsbetingelserna i vissa delar av Norrland.

» En prisutjämning får också en social och psykologisk effekt därigenom att

den bidrager till att i viss mån skapa drägligare villkor för de ca 820 000 människor

som bor i berörda områden.

Enligt motionärernas mening är alltså en prisutjämning på bensin och olja i hög

grad motiverad. Frågan är bara hur denna prisutjämning skall åstadkommas.

Lokaliseringskommitténs förslag om en överenskommelse mellan oljebranschen

och statsmakterna är givetvis en möjlighet. Det är emellertid osäkert om denna

väg är framkomlig. Därför borde man ånyo allvarligt överväga att åstadkomma

den åsyftade prisutjämningen genom en differentiering av drivmedelsskatten. När

förslag härom tidigare framförts har de avvisats med hänvisning till att inom

beskattningsrätten tillämpas principen att statlig skatt skall uttagas efter en enhetlig

skattesats för hela landet. Enligt vårt förmenande borde man för att på ett

enkelt sätt uppnå en önskvärd lokaliseringspolitik och en i viss utsträckning social

reform i förevarande fall kunna göra ett undantag från principen. Oavsett vilket

sätt som väljes för att uppnå en utjämning av priserna på bensin och olja, är ett

statligt initiativ nödvändigt. I proposition nr 185 till 1966 års riksdag angående

en aktiv lokaliseringspolitik antydde departementschefen ett eventuellt senare

statligt initiativ genom följande skrivning: »Några statliga initiativ på området

torde tills vidare inte böra övervägas.» En sådan reform som ovan nämnts bör

enligt motionärernas mening nu komma till stånd. Reformen torde böra genomföras

i enlighet med kommitténs förslag så att pristillägget för zonerna 3, 4 och 5

tas bort för motordrivmedlen och att en motsvarande prisreduktion genomförs

för eldningsoljan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

K5 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande vissa motioner med gemensam anknytning

till energi- och drivmedelsbeskattningen.

I motionerna I: 475 och II: 818 begärs bl. a. utredning i syfte att undersöka

möjligheterna att använda skattesystemet som miljöpolitiskt instrument. Som exempel

anges bl. a. skatten på eldningsoljor. Genom skattesatser som gynnar de svavelfattiga

oljorna skulle man enligt motionärernas mening kunna nedbringa de luftföroreningar

som svavlet medför vid oljeförbränningen. Denna problemställning

utgör huvudfrågan i motionerna I: 378 och II: 470 samt I: 967 och II: 1226. Det

finns enligt utskottets mening därför skäl att först pröva principerna för skattesystemets

användning i miljövårdens tjänst.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har de miljöpolitiska frågorna

under senare år kommit att inta en alltmer central plats i såväl den allmänna

som den politiska diskussionen. Bakgrunden till debatten är i många fall de resultat

som redovisas i skilda vetenskapliga undersökningar och som påvisar riskerna

för att låta den pågående miljöförstöringen fortsätta. Även åtskilliga av de statliga

utredningar som verkställts i dessa frågor har tillfört diskussionen nytt stoff.

Utredningarna har resulterat i en rad betydelsefulla åtgärder som redan vidtagits

och i förslag till åtgärder som är under prövning. Det torde inom de politiska

partierna inte finnas några skillnader i fråga om målsättningen att värna människan

och hennes miljö mot de förstörande faktorerna. Allmän enighet torde

också råda om att den miljöpolitiska debatten har ett betydande egenvärde genom

att den bidrar till att göra människorna medvetna om riskerna och därigenom få

dem att till eget eller omgivningens skydd godta åtgärder, som annars skulle

kunna uppfattas som intrång i den personliga friheten eller som orättmätiga ekonomiska

ingrepp.

Den politiska diskussionen i dessa frågor har därför koncentrerats till vilka medel

som skal! användas för att nå de avsedda målen och om takten för åtgärdernas

genomförande. Därvid har från flera håll framförts tanken att man snabbare

skulle kunna förverkliga åtskilliga förslag till förbättringar av miljövården om man

mera allmänt använde skattesystemet som ett medel i dessa strävanden.

Frågan om att styra konsumtionen genom beskattningen har behandlats i olika

sammanhang och man torde inte av de hittills vidtagna beskattningsåtgärderna

kunna få fram någon helt entydig linje. Av nu gällande punktskatter har endast

alkohol- och tobaksbeskattningen samt möjligen också bilaccisen motiverats av

önskemål om en konsumtionsdämpning. För de i samband med andra världskriget

tillkomna punktskatterna på läskedrycker, konfektyrer, guldvaror, kosmetika m. m.

var motiveringen uteslutande statsfinansiell. Drivmedelsbeskattningen har delvis

tillkommit av statsfinansielia skäl men är också avsedd att täcka statens kostnader

för vägunderhåll. Inom den direkta beskattningen kan man knappast peka på

några åtgärder som i normala tider syftat till en konsumtionsdämpning på något

särskilt område.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

17

Den successiva utbyggnad av en generell indirekt beskattning, som under innevarande

riksdag fullföljts genom beslutet om övergång till mervärdeskatt, har från

näringslivets sida åtföljts av krav på avveckling av punktskatterna, och utskottet

har uttalat förståelse för dessa synpunkter men inte funnit tillräckligt statsfinansiellt

utrymme föreligga för en sådan åtgärd. Vad motionärerna i motionerna

I: 475 och II: 818 nu föreslår är bl. a. att man genom en utbyggnad av ett nytt

punktskattesystem skall motverka konsumtionen av vissa miljöförstörande produkter.

Motionärernas avsikt är att man skall tillgripa sådana åtgärder då man

inte kan komma fram på frivillighetens väg eller genom förbudslagstiftning. Tanken

är också att man genom en sådan beskattning skall få resurser för miljövården.

Som exempel på produkter, sorn lämpligen kan beläggas med särskild miljövårdsskatt

nämns engångsglas och svavelhaltiga tvättmedelstillsatser. Vidare förordas

gynnsammare avskrivningsregler för anläggningar som är avsedda att motverka

luft- och vattenföroreningar. I fråga om petroleumprodukterna anges förutom

en skärpt beskattning av svavelhaltiga eldningsoljor också en hårdare beskattning

av blyhaltig bensin än av blyfattig sådan.

Utskottet vill med utgångspunkt från sistnämnda fråga något belysa konsekvenserna

av motionärernas resonemang eftersom samma tanke framförts såväl i pressen

som av den expertgrupp inom kommunikationsdepartementet som sysslar med

motorismens avgasproblem. Frågan om blyhalten i bensin är i vissa avseenden

också analog med frågan om svavelhalten i eldningsoljorna.

Gör man antagandet att en blyfri bensin skuile kosta 5 öre mera per liter än

en blyhaltig bensin med samma oktantal måste skatteskillnaden mellan dessa

sorter vara större än 5 öre per liter för att stimulera en övergång till blyfria varor.

Den bör lämpligen vara åtminstone 10 öre. Ställer man oljebranschen inför en

sådan skatteskillnad torde det inte råda något tvivel om att man åstadkommer en

snar övergång till blyfritt bränsle men detta innebär för konsumenten detsamma

som ett förbud mot användningen av blybensin, eftersom han på grund av distributionsnätets

begränsade kapacitet inte torde få någon valfrihet. En sådan åtgärd

ger inte några ökade skatteinkomster, om skattesatsen för den blyfria bensinen

blir oförändrad och höjningen endast drabbar den blyhaitiga bensinen. Skuile man

däremot ge den blyfria bensinen en lägre skattesats än som nu tillämpas för den

blyhaitiga blir följden ett skattebortfall som måste kompenseras. Utskottet har i

princip tagit ställning till denna fråga då gasolskatten infördes år 1964. Med hänsyn

till gasolens förhållandevis rena avgaser yrkades då att detta motorbränsle

skulle få en gynnsammare beskattning än bensinen. Med anledning härav framhöll

utskottet att en sådan åtgärd sannolikt skulle animera till en ökad användning

av gasol och därigenom leda till minskade inkomster för vägväsendet. En sådan

utveckling måste därför förr eller senare påkalla höjning av gasolskatten och då

skulle de fordonsägare som stimulerats att gå över till gasoldrift ha anledning att

anse sig vilseledda av statsmakterna. Detta resonemang finner utskottet alltjämt

bärande och helt tillämpligt på frågan om blybensinen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

Frågan om bensinbeskattningen är tekniskt sett ganska okomplicerad. Om man

i stället granskar frågan om att styra konsumtionen från svavelhaltiga till svavelfattiga

eldningsoljor finner man att en sådan styrning inte kan genomföras utan att

grunderna för energibeskattningen och energiförbrukningen väsentligt rubbas.

Detta beror på att prisskillnaden mellan de olika oljekvaliteterna är väsentligt större

än den högsta skattesatsen på eldningsolja. Skatten för de svavelrikare oljorna är

16 kr. per m3 och för de renare oljorna 25 kr. per ms medan prisskillnaden per

m3 normalt torde ligga på cirka 60 kr. Om man med utgångspunkt från kravet

på oförändrade skatteinkomster vill fastställa eu enhetlig skattesats för samtliga

eldningsoljor kommer denna troligen att ligga vid omkring 20 kr. per m3. En sådan

ändring måste enligt utskottets mening betraktas som helt betydelselös som en stimulans

att övergå till svavelfattiga oljor. Skärper man å andra sidan beskattningen

så att prisskillnaden verkligen utjämnas försätter man åtskilliga viktiga industrier

i ett ohållbart konkurrensläge i förhållande till utlandet samtidigt som man höjer

värmekostnaderna för ett betydande antal bostäder.

Utskottet vill därför som sin mening uttala att beskattningen inte bör betraktas

som något miljöpolitiskt universalmedel som bör tillgripas i varje läge då andra

vägar syns svårframkomliga. Därtill kommer att ett nytt miljöpolitiskt punktskattesystem

svårligen låter sig förena med den utbyggnad av den generella indirekta

beskattningen som näringslivet eftersträvat och riksdagen beslutat. Däremot har

utskottet i andra sammanhang uttalat sig positivt för bl. a. gynnsammare avskrivningsregler

för investeringar i anläggningar som motverkar luft- och vattenföroreningar.

En reform av dylikt slag kan väntas på längre sikt medföra påtagliga resultat

för miljövården samtidigt som den väl låter sig inordna i skattesystemet

utan att medföra några konkurrenssnedvridande effekter.

Utskottet har med detta förhållandevis utförliga resonemang velat antyda vissa

huvudprinciper för beskattningens användning i miljöpolitikens tjänst, vilka skulle

kunna sammanfattas sålunda. En förutsättning för skattesystemets användning i

avsett syfte är att de beskattningsåtgärder man önskar vidta kan inordnas under

de allmänna principer som legat till grund för beskattningens införande. Det finns

inte heller anledning att i sådant sammanhang använda skatteinstrumentet som ett

substitut för en förbudslagstiftning.

Utskottet finner med utgångspunkt från sin principiella uppfattning inte skäl

tillstyrka bifall till de här behandlade motionerna men vill likväl uttala sin förståelse

för syftet med dem. Det finns enligt utskottets mening anledning tro

att åtskilliga av de problem som redovisats i motionerna kommer att få sin lösning

på andra vägar än de som anvisats av motionärerna. Miljövårdens huvudfrågor

har tidigare måhända blivit eftersatta på grund av att så många konkurrerande

intressen och så vitt skilda myndigheter verkat i olika riktningar. Efter den

samordning av miljövårdsfrågorna som kommit till stånd genom inrättandet av

naturvårdsverket finns dock anledning att motse den kommande utvecklingen med

större tillförsikt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

19

Utskottet behandlar slutligen det i motionerna I: 70 och II: 105 framförda yrkandet

om differentiering av skatten på bensin och olja. Motionärerna vill av lokaliseringspolitiska

skäl avskaffa de s. k. zontillägg som oljebranschen tillämpar

genom att införa däremot svarande skattelättnader. Denna fråga har behandlats

av riksdagen vid upprepade tillfällen. Motionärerna åberopar nu samma argument

som vid 1967 års vårriksdag framfördes i motioner vilka riksdagen avslog. Utskottet

framhöll då bl. a. att förslaget förutsätter vittgående näringspolitiska ingripanden

för att ge önskat resultat och ansåg att motionärerna valt en från skatteteknisk

synpunkt olycklig väg. Dessa synpunkter syns utskottet alltjämt bärande.

De zontillägg som oljebranschen tillämpar är att anse som schabloniserade fraktkostnader.

Att genom beskattningen utjämna skillnaderna i fraktkostnader mellan

olika delar av landet får betraktas som en olöslig uppgift. Utskottet avstyrker därför

dessa motioner.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

1) I: 70 och II: 105

2) I: 378 och II: 470

3) I: 475 och II: 818

4) I: 967 och II: 1226, i vad de hänvisats till utskottet.

Stockholm den 3 december 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Stefanson* (fp), Wärnberg

(s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson"- (h), Lundström (fp), Wirmark (s), Paul

Jansson (s), Enarsson * (h) och Mattsson* (ep); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s), Allard (s),

Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar

Eriksson i Bäckmora (ep), Forsberg* (s) och Enskog (fp).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968

Reservationer

1) av herrar Stefanson (fp) och Lundström (fp), fru Nettelbrandt (fp) och herr

Enskog (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med »Utskottet

vill» och på s. 18 slutar med »större tillförsikt.» bort ha följande lydelse:

Åtskilliga invändningar kan helt visst riktas mot en del av de resonemang, som

förs i motionerna. Å andra sidan har — som i det föregående anförts — vid behandlingen

av denna fråga någon entydig linje inte kunnat ernås. Säkerligen kan inte

heller beskattningen betraktas som något miljöpolitiskt universalmedel, lämpligt att

tillgripa i varje läge. Det förefaller dock vara en brist att det ofta återkommande

spörsmålet inte fått bli föremål för en förutsättningslös utredning, så att beslut i ena

eller andra fallet inte endast behöver stödja sig på mer begränsade resonemang,

som emellanåt kan befaras vara otillfredsställande eller ensidigt belysande. De resonemang,

som nu motionsvis förs, har under lång tid också framförts i den allmänna

miljöpolitiska debatten såväl i riksdagen som i pressen och därtill även av

den expertgrupp inom kommunikationsdepartementet som sysslar med motorismens

avgasproblem. Utskottet har därför funnit det önskvärt att en förutsättningslös

utredning kommer till stånd i dessa frågor. Utredningen bör givetvis även beakta

de andra vägar som kan föreligga för lösningen av de problem som berörs i motionerna.

dels att utskottet bort hemställa

A) att riksdagen i anledning av motionerna I: 378 och II: 470,

I: 475 och II: 818 samt I: 967 och II: 1226, sistnämnda båda

motioner i vad de hänvisats till bevillningsutskottet, i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer om en förutsättningslös utredning rörande

beskattningen som miljöpolitiskt instrument;

B) att riksdagen avslår motionerna I: 70 och II: 105.

2) av herr Eriksson i Bäckmora (ep).

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

681061

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.