Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om skattemässig täckning av kommuns kostnader för fritidsbebyggelse.

1968-03-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1968:8, Betänkande med anledning av motioner om skattemässig täckning av kommuns kostnader för fritidsbebyggelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1968

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

skattemässig täckning av kommuns kostnader för fritidsbebyggelse.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna I: 264 av herr Österdahl samt II: 323 av herrar

Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i Träkumla har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning syftande till förslag

på vad sätt kommuner med fritidsbebyggelse skall kunna från fritidsboende

erhålla skatteintäkter som täcker kommunernas kostnader för fritidsbebyggelse

och därmed sammanhängande aktiviteter.

Motionärerna framhåller att enligt 1962 års fritidsutredning i landet år

1963 fanns 133 036 fritidshus och att antalet under åren 1960—1962 uppskattningsvis

beräknades ha ökat med över 45 000. Allt fler torde komma att

tillbringa inte bara sommaren utan också sina weekender i fritidsstugan.

De kommuner som har fritidsbebyggelse och annan fritidsverksamhet

inom sina gränser är huvudsakligen glesbygdskommuner med relativt låg

skattekraft, medan de fritidsboende oftast är mantalsskrivna och skattskyldiga

i någon tätortskommun med högre skatteunderlag. Fritidsutredningen,

som genom undersökningar utförda av Svenska kommunförbundet klargjort

att fritidskommunernas kostnader för fritidsbebyggelsen är relativt stora

eller mellan 50 och 100 kr. per år och fritidshus, föreslog att kommunerna

skulle ha rätt att utta en årlig avgift på fritidsbyggnad med högst 200 kr.

Avgiften skulle ha karaktären av en kommunal objektskatt på innehavet av

sådan byggnad och bestämmas med beaktande av kommunens utgifter för

fritidsbebyggelsen. Avdrag för avgiften skulle inte få ske.

Något ställningstagande från Kungl. Maj :t till fritidsutredningens förslag

synes inte vara aktuellt. Frågan om kommunernas beskattningsrätt är däremot

ytterst aktuell med hänsyn till utvecklingen på fritidsområdet och de

ökade kostnader som kommunerna får vidkännas. Det torde — menar motionärerna

-— inte kunna bestridas att hemortskommunerna genom den

dubbla bebyggelsen och boendet utanför kommunen får vissa kostnadsminskningar

under den tid som kommunmedlemmarna bor utanför kommunen,

även om kostnaderna inte helt bortfaller. Från den synpunkten kan det

vara motiverat att hemortskommunen får till fritidskommunen avstå viss

del av skatteintäkterna från sådana skattskyldiga som periodiskt bor i fritidsområden

utanför hemkommunen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1968

Genom ökade skatteintäkter kan fritidskommunerna få ett ekonomiskt

underlag för ytterligare serviceinriktade åtgärder till fritidsbebyggelsens

bästa. Vidare får kommunerna också större möjligheter att planera för ytterligare

fritidsbebyggelse, vilket kan medföra att många svenskar, som nu reser

på utlandssemester, får större möjligheter att skaffa sig fritidshus och

stanna i landet under semestern eller längre ledighetsperioder.

Genom dessa ökade möjligheter till fritidsliv inom landet kan utlandssemestern

te sig mindre lockande och semesterresorna utomlands minska,

vilket i sin tur kan medverka till att minska den negativa inverkan som

kostnaderna för utlandsresorna har på betalningsbalansen.

Bevillningsutskottet, som vid 1967 års riksdag hade att pröva ett motionsyrkande

av samma innebörd som det förevarande, avstyrkte bifall till yrkandet

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 12. Utskottet framhöll därvid

att det av motionärerna aktualiserade spörsmålet hade intimt samband med

frågan om den kommunala fastighetsskatten. Genom den senaste fastighetstaxeringen

torde — menade utskottet —- skatteunderlaget för många fritidskommuner

ha höjts i icke oväsentlig mån. För åtskilliga utpräglade

fritidskommuner torde emellertid de till följd härav ökade skatteintäkterna

och de inkomster som direkt och indirekt kunde erhållas från sommargäster

vara otillräckliga i förhållande till de ökade kostnader av skilda slag som

sommarstugebebyggelsen medförde. Enligt utskottets mening var det angeläget

att kommunerna fick ersättning för sina kostnader för fritidsbebyggelsen

och utskottet förutsatte därför att Ivungl. Maj :t skulle ägna fiågan

särskild uppmärksamhet.

Utskottet

Yrkandet i motionerna syftar till att bereda kommuner med fritidsbebyggelse

kompensation för de kostnader kommunerna åsamkas på grund av

denna bebyggelse. Motionärerna framhåller att kommuner med fritidsbebyggelse

och annan fritidsverksamhet inom sina gränser oftast är glesbygdskommuner

med relativt låg skattekraft, medan de fritidsboende oftast är

mantalsskrivna och skattskyldiga i en tätortskommun. Enligt motionärernas

mening kan det vara motiverat att hemortskommunen får till fritidskommunen

avstå viss del av sina skatteintäkter från sadana skattskyldiga

som tidvis bor i den senare kommunen.

Som bevillningsutskottet framhöll förra året (bet. nr 12), då utskottet

hade att pröva ett motionsyrkande om särskild beskattning av fritidshus,

hänger det av motionärerna aktualiserade spörsmålet intimt samman med

frågan om den kommunala fastighetsskatten. Skatteunderlaget föi manga

utpräglade fritidskommuner torde genom den senaste fastighetstaxeringen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1968

3

ha i icke oväsentlig mån höjts, och enligt utskottets mening kan det utredningsarbete

som f. n. pågår inom 1966 års fastighetstaxeringskommitté för

annan fastighet och som bl. a. syftar till att utröna behovet av ändringar i

gällande bestämmelser för taxering av sådan fastighet vara ägnad att leda

till ytterligare förbättringar av fritidskommunernas skatteunderlag.

Härtill kommer att en fritidskommuns möjligheter att kräva ersättning

för sin serviceverksamhet torde vara större när det gäller de fritidsboende

inom kommunen än i fråga om de inom kommunen mantalsskrivna.

Det är givetvis angeläget att fritidskommunerna blir i skälig mån kompenserade

för sina kostnader för fritidsbebyggelsen. Det torde knappast kunna

bestridas att för åtskilliga utpräglade fritidskommuner de skatteintäkter

och avgifter som kan erhållas från sommargästerna ofta inte förslår till

täckande av de kostnader som fritidsbebyggelsen medför.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om

kommuns kostnader för fritidsbyggnader uppmärksammats av 1962 års

fritidsutredning. Med hänsyn härtill och till den ekonomiska betydelse frågan

om kostnader för fritidsbebyggelse har för många kommuner kan det

enligt utskottets mening förutsättas att Kungl. Maj :t kommer att ägna

spörsmålet fortsatt uppmärksamhet.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat utredningsyrkandet i motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 264 och II: 323, i vad

de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 5 mars 1968

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),

Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta

Jacobsson (h), Lundström (fp), Wirmark (s) och Tistad (fp); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Gustafson i Göteborg (fp),

Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Eriksson i

Bäckmora (ep), Enskog (fp), Kristenson (s) och Lothigius (h).

MARCUS P.OKTR. STHLM 1968 600023

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.