Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående viss försäkringsverksamhet.

1968-02-27 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:10, Utlåtande i anledning av motioner angående viss försäkringsverksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av motioner angående viss försäkringsverksamhet.

I de likalydande motionerna 1:664 av herr Tage Johansson och 11:834

av frn Ekroth föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa

om viss översyn och utredning angående den försäkringsverksamhet

som förekommer utanför den sociala försäkringsverksamheten.

Motionerna

Motionärerna berör dels socialförsäkringen, dels övrig försäkringsverksamhet.

Den förra betecknas som väl ordnad i fråga om både innehåll och

administrativt handhavande, även om ytterligare förbättringar säges kunna

bli aktuella. Den senare är, framhålles det, mera splittrad i organisation

och arbetsformer. Då den bygger på frivillighet har den inte kunnat få

samma stora anslutning som den obligatoriska försäkringen. Samtidigt

kräver den större och dyrare administration än denna. Här nämnda skäl

anses tala för den begärda översynen. Som exempel på en möjlig reform

nämner motionärerna anordnandet av en gruppliv- eller dödsfallsförsäkring

inom socialförsäkringens ram. Såväl livförsäkringsverksamheten som övriga

grenar inom försäkringsbranschen bör, hävdar de vidare, bli föremål

för en granskning som tar sikte på att hela denna verksamhet skall överföras

på ett samhälleligt organ. Detta säges vara naturligt både från allmänt

medborgerlig synpunkt, då »flera av dessa verksamheter är samhällets

angelägenheter», och — med hänsyn till administrationskostnaderna —

från samhällsekonomisk synpunkt.

Tidigare behandling av i motionerna väckta frågor

Frågan om en utredning rörande försäkringsväsendet med ungefärligen

den inriktning som motionärerna föreslår har flera gånger tidigare behandlats

av riksdagen, senast åren 1964 (BaU:s uti. nr 14) och 1965 (BaU:s

uti. nr 22). Riksdagen har därvid avvisat kravet på utredning, år 1965 framfört

bl. a. av de motionärer som väckt det nu föreliggande förslaget.

I sitt utlåtande i ämnet år 1965 redovisade bankoutskottet utförligt innehållet

i remissyttranden, som utskottet då inhämtat. I dessa behandlades

bl. a. vissa spörsmål som nu ånyo aktualiserats.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

■9

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968

Beträffande administrationskostnaderna uttalade försäkringsinspektionen,

att omkostnadsskillnaden mellan enskild försältringsverksamhet

och den obligatoriska socialförsäkringen till stor del berodde

på att endast frivillig försäkring förutsätter någon försäljning som drar

kostnader. Därtill kom att socialförsäkringen hade en betydande volym

per försäkrad person, medan den frivilliga försäkringen till stor del utgjordes

av småförsäkringar. Inom frivillig försäkring försiggick, påpekade

inspektionen, en intensiv och snabb rationalisering, bl. a. genom övergång

till paketförsäkringar och till kollektiv försäkring. Det förhållandet att

omkostnaderna tedde sig högre i frivillig än i obligatorisk försäkring kunde

inte ändras enbart genom att den enskilda försäkringsverksamheten överfördes

i socialförsäkringens regi. Svenska försäkringsbolags riksförbund

framhöll att en stor del av administrationskostnaderna för den allmänna

tjänstepensioner ingen hade övervältrats på arbetsgivarna. Eftersom den

frivilliga försäkringen skall tillfredsställa försäkringstagarnas särskilda

skyddsbehov och det är socialt angeläget att varje individ får ett väl anpassat

försäkringsskydd kan, sade förbundet vidare, varken frivillig personförsäkring

eller sakförsäkring med framgång administreras på samma

sätt som de allmänna obligatoriska försäkringarna.

Beträffande samhälleligt övertagande av försäkringsverksamheten

anförde försäkringsinspektionen, att det skulle bli

fråga om mycket omfattande ändringar i det frivilliga försäkringsväsendets

struktur, därest enskilda försäkringsbolag och understödsföreningar skulle

bringas att upphöra med sin verksamhet på sådana områden där en utvidgad

frivillig försäkring skulle drivas av riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna. Inspektionen fann det ovisst om en sådan

reform skulle öka det frivilliga skyddet. Snarare kunde en minskning befaras.

Inom den enskilda försäkringsverksamhetens ram finns, påpekade

inspektionen, vissa grenar som är obligatoriska i legal mening eller som så

fullständigt omfattar vissa kollektiv att de från individens synpunkt framstår

som de facto obligatoriska. Det förstnämnda gäller trafikförsäkringen,

en verksamhet som enligt inspektionens mening knappast borde anknytas

till socialförsäkringen. Det senare gäller tjänstegrupplivförsäkringen. Om

denna uttalade inspektionen att de omkostnadsbesparingar som är möjliga

i kollektiv obligatorisk försäkring i stort sett förverkligats. Den ytterligare

rationaliseringsvinst som kunde åstadkommas genom att samla hela tjänstegrupplivförsäkringen

(bortsett från den statliga) i socialförsäkringens regi

vore inte betydande. Inspektionen ansåg det vara principiellt värdefullt

om en frivillig försäkring till något lägre premiekostnad än den vanliga

kunde erbjudas genom begränsning av aktiviteten i försäljningen. Någon

större besparing kunde dock inte väntas, eftersom väl utbildad personal

erfordrades även för den passiva försäljningen. Inspektionen fann det dokumenterat

att frivillig försäkring lättare sprids genom aktiv försäljning till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968

3

högre kostnader än genom ett något lägre pris som möjliggöres genom

passiv försäljning.

Sistnämnda uppfattning gav också Folksam uttryck åt. Betydande möjligheter

fanns redan, framhöll Folksam, att teckna frivilliga sjuk-, olycksfalls-

och pensionsförsäkringar inom socialförsäkringsorganisationen. Dessa

av staten tillhandahållna och i vissa fall subventionerade försäkringsformer

hade emellertid fått utomordentligt blygsam anslutning. Om tillfälle

bereddes försäkringskassorna att som representanter för en monopolanstalt

tillhandahålla alla slag av försäkringar för att försäljningskostnader

skulle undvikas, skulle detta enligt Folksams övertygelse leda till att

en stor del av medborgarna skulle komma att sakna även de nödvändigaste

försäkringarna. Den konkurrens som uppkommer där flera företag uppträder

på marknaden torde, anförde Folksam, inom försäkringsbranschen

liksom inom andra branscher medföra en anspänning till förbättring av

varan, som i allmänhet motiverar konkurrenskostnaderna.

Förslag om en allmän grupplivförsäkring och om en allmän

försäkring för begravningshjälp har flera gånger tidigare framlagts i motioner

inom riksdagen. Senaste gången som riksdagen tog ställning till

sådana förslag var 1967 (2LU:s uti. nr 44). Riksdagen beslöt då att hos

Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande allmän försäkring för

begravningshjälp. Däremot avslogs ett förslag om »utredning angående införande

av ett allmänt försäkringsskydd liknande det som i form av grupplivförsäkring

genom kollektivavtal tillförsäkrats vissa grupper på arbetsmarknaden».

Centerpartiets och folkpartiets företrädare i andra lagutskottet

hade i en reservation ställt sig bakom sistnämnda förslag.

Andra lagutskottet redogjorde i sitt utlåtande för gällande bestämmelser

rörande tjänstegrupplivförsäkring och för utvecklingen inom tjänstegrupplivförsäkringsområdet

samt för förekomsten av frivillig grupplivförsäkring.

Vidare redovisades yttranden i ämnet från huvudorganisationer på

arbetsmarknaden och från Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA).

AFA upplyste i sitt yttrande om den utveckling som från år 1963 ägt

rum inom tjänstegrnpplivförsäkringsområdet. Den tjänstegrupplivförsäkring

som sedan dess varit obligatorisk på LO:s sektor av den kollektivavtalsreglerade

delen utav den privata arbetsmarknaden samt på statens,

kommunernas och kooperationens områden hade också blivit obligatorisk

på i stort sett hela den kollektivavtalsreglerade delen av tjänstemännens

sektor utav den privata arbetsmarknaden. Även icke kollektivavtalsbundna

arbetsgivare hade parallellt med utvecklingen på den kollektivavtalsreglerade

delen av arbetsmarknaden funnit sig böra i erbjudna löneförmåner

inkludera utfästelse om tjänstegrupplivförsäkring. Detta hade skett i sådan

utsträckning att det kunde antagas att arbetstagarna i Sverige numera

regelmässigt täcktes av försäkringsskydd från tjänstegrupplivförsäkring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968

Härtill kom att för småföretagare och deras i rörelsen anställda hustrur

liksom för studerande finns försäkringsmöjligheter i form av föreningstjänstegrupplivförsäkring,

dvs. frivillig grupplivförsäkring för medlemmar

i en intresseorganisation. AFA påpekade även att tjänstegrupplivförsäkring

ofta kompletteras genom ordinär grupplivförsäkring, dvs. frivillig

grupplivförsäkring som kollektivt tecknas av en grupp arbetstagare. För

hemmafruar i familjer utan barn under 17 år och för pensionärer vore

försäkringsskyddet emellertid ännu inte utbyggt i optimal omfattning.

AFA, vars yttrande åberopades av Svenska arbetsgivareföreningen och

Landsorganisationen i Sverige, ansåg att Sverige i fråga om framsteg på

livförsäkringsområdet intog en ledande ställning och att det fanns skäl att

avvakta den fortsatta utvecklingen på området, innan slutsatser drogs om

behovet av kompletterande eller ersättande försäkringsformer. Tjänstemännens

centralorganisation fann det vara ett angelägnare behov att avhjälpa

förekommande brister i ATP-systemet än att införa en allmän

grupplivförsäkring. För Riksförbundet Landsbygdens folk föreföll det inte

möjligt att för dagen välja en sådan ambitionsgrad i det sociala reformarbetet

att den genom kollektivavtal ordnade tjänstegrupplivförsäkringen

kunde inordnas i grundskyddet. Denna försäkring finge i allt väsentligt ses

som ett komplement till den grundtrygghet som borde lagfästas.

Andra lagutskottet anförde bl. a. följande. Utvecklingen beträffande

grupplivförsäkringar hade gått snabbt. Antalet arbetstagare som omfattades

av tjänstegrupplivförsäkringar hade ökat avsevärt sedan år 1963, då

försäkringsformen fick sitt genombrott. Försäkringsskyddet hade också

blivit effektivare genom att flertalet grupplivförsäkringar kompletterats

så att ett icke obetydligt skydd förekom även för make till försäkrad i de

fall då minderåriga barn fanns i familjen. De personer som ej har tjänstegrupplivförsäkring

kan, framhöll utskottet, i regel få samma skydd genom

frivillig grupplivförsäkring. Endast i sällsynta fall torde det förhålla sig

så att den som är intresserad av att erhålla ett försäkringsskydd på kollektiv

bas är betagen denna möjlighet. Mot denna bakgrund och med hänsyn

till att frågan om förbättring och utökning av det sociala trygghetssystemet

var föremål för utredning i olika avseenden fann utskottet det inte

motiverat att ingripa på området lagstiftningsvägen. Självfallet vore det

av värde att medborgarna sökte förbättra sitt efterlevandeskydd utöver

det som erbjuds genom samhälleliga åtgärder. Önskvärt är därför, anförde

utskottet, att en god anslutning erhålles till de olika försäkringsformer

som finns på området. Bristande kännedom om existerande försäkringsmöjligheter

kunde medverka till att vissa människor ej av eget initiativ

förbättrade sitt försäkringsskydd. Det funnes dock anledning räkna med

att försäkringsanstalterna liksom ditintills komme att bedriva en aktiv

upplysningsverksamhet på detta område.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968

5

Utskottet

Den försäkringsverksamhet som förekommer utanför den allmänna

socialförsäkringens ram är enligt motionärernas uppfattning otillfredsställande.

Kritik riktas dels mot att det erbjudna försäkringsskyddet i vissa

hänseenden är otillräckligt, dels mot dess administration, vilken betecknas

såsom alltför kostnadskrävande.

Ett av motionärernas förslag — vilket dock inte kommer till tydligt uttryck

i deras hemställan — är att socialförsäkringen skall byggas ut så att

den även kommer att omfatta en obligatorisk livförsäkring, täckande det

behov som nu i stor utsträckning tillgodoses genom tjänstegrupplivförsäkring

eller annan grupplivförsäkring. Förslag i samma riktning har flera

gånger tidigare framställts inom riksdagen. Senast prövades frågan, såsom

ovan redovisats, år 1967, varvid riksdagen beslöt att hos Kungl. Maj :t

begära en utredning rörande allmän försäkring för begravningshjälp men

avslå motsvarande yrkande vad gällde livförsäkringsskydd. Utskottet finner

inte nu skäl till ett ändrat ställningstagande.

Den utredning rörande försäkringsverksamheten som motionärerna påyrkar

föreslås ta sikte på att hela denna verksamhet skall överföras till

ett samhälleligt organ. Härigenom skulle enligt deras uppfattning stå att

vinna en avsevärt förenklad och förbilligad administration och sålunda

lägre försäkringskostnader. Skäl för denna uppfattning synes i dagens

läge inte föreligga. En dominerande del av försäkringsrörelsen handhas av

mycket stora företag, som arbetar i konkurrens med varandra. En intensiv

rationaliseringsverksamhet, innefattande bl. a. ett långt drivet utnyttjande

av automatisk databehandling, synes äga rum inom dessa företag. Antalet

försäkringsbolag har på senare år minskat betydligt i samband med en

pågående strukturomvandling. Härtill kommer att försäkringsföretagen,

som för övrigt till övervägande delen ägs av försäkringstagarna själva,

genom försäkringsinspektionen är föremål för en fortlöpande och ingående

statlig kontroll. De rationaliseringsvinster som kan erhållas genom försäkringsrörelsens

sammanförande till ett företag torde därför vara begränsade.

Av stor betydelse är vidare vilka följder en monopolisering av den frivilliga

försäkringen skulle få för utbredningen av ett tillfredsställande försäkringsskydd.

Såsom bl. a. försäkringsinspektionen och Folksam tidigare

uttalat i motsvarande sammanhang synes en aktiv försäljning vara nödvändig

för att de frivilliga försäkringarna skall få önskvärd spridning.

Den skillnad som föreligger mellan kostnaderna för å ena sidan socialförsäkringsorganisationens,

å andra sidan de icke samhälleliga försäkringsföretagens

administration får ses mot denna bakgrund. Förekomsten av

konkurrerande försäkringsföretag torde, såsom bl. a. under strukits av Folksam,

i hög grad stimulera försäljningen och leda till att försäkringsformer
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1968

na bättre anpassas efter försäkringstagarnas skiftande behov. Det framstår

därför för utskottet som tvivelaktigt att en reform enligt de riktlinjer som

motionärerna antytt skulle tillgodose det sociala syfte som dikterat deras

förslag.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen avslår motionerna 1:664 och 11:834.

Stockholm den 27 februari 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Hilding (fp), Enarsson (h)*, Lar fors (s)* och Wikberg (ep)*;

från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s)*,

herrar Hagnell (s), Berglund (fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge

(ep)*, Bengtsson i Landskrona (s)* och Larsson i Umeå (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 68

814144

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.