Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 1 i år 1968

1968-03-12 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:14, Bankoutskottets utlåtande nr 1 i år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 1 i år 1968

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av motioner angående lokaliseringspolitikens

framtida utformning.

Bankoutskottet har i ett sammanhang behandlat ett antal motioner, vilka

alla avser utredning angående lokaliseringspolitikens framtida utformning.

Dessa är följande parvis likalydande motioner:

1) I: 663 av herr Holmberg in. fl. och 11:832 av herr Bohman m.fl., vari

hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla att den

utredning rörande den fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten

in. in. som chefen för inrikesdepartementet bemyndigats tillsätta ges parlamentarisk

sammansättning och direktiv i överensstämmelse med de riktlinjer

som angivits i motionerna;

2) I: 265 av herr Lundin m.fl. och 11:333 av herr Asp m.fl., vari liemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa om att de

i motionerna anförda synpunkterna måtte beaktas i direktiv till en kommande

utredning om lokaliseringspolitikens framtida utformning;

3) 1:394 av herr Paul Jansson och 11:493 av herr Haglund m.fl., vari

hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa att

motionerna »överlämnas till den i statsverkspropositionen aviserade utredningen

om lokaliseringspolitikens framtida utformning i och för bearbetande

av däri angivna grundläggande principer för den fortsatta strukturrationaliseringen»;

samt

4) 1:395 av herr Lundin m.fl. och 11:495 av herr Nilsson i Östersund

ni. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla

om utredning och förslag angående möjligheter för samhället att styra industrilokaliseringen

till områden inom landet som kan bedömas som utvecklingsbara

från både industriell och samhällsekonomisk synpunkt.

Motionerna

I motionerna I: 663 och II: 832 påpekas att riktlinjer senast år 1969 måste

dras upp för de lokaliseringsinsatser som kan erfordras efter utgången av

den femåriga försöksperiod med aktiv lokaliseringspolitik som inleddes den

1 juli 1965. Resultaten av försöksverksamheten bör därvid analyseras. Motionärerna

formulerar vissa principer för lokaliseringspolitiken varom de

anser allmän enighet råda. Hit hör att den skall utformas på sådant sätt

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottefs utlåtande nr li år 1968

all clcn fria marknadshushållningens principer inte sälts nr spel och konkurrensen

företagen emellan snedvrides.

Genom lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån har, anför motionärerna,

från försöksperiodens början till årsskiftet 1967/68 möjliggjorts investeringar

som beräknats medföra sysselsättning för drygt 10 000 personer. I vilken

utsträckning de tillkomna arbetsmöjligheterna faktiskt har tagits i anspråk

kan emellertid, hävdar de, icke bedömas, bl. a. eftersom sysselsättningsökningen

på en ort kan ha inverkat på sysselsättningen annorstädes. Nettoeffekten

bör därför klarläggas, varvid också bör bedömas om andra lokaliseringspolitiska

åtgärder skulle kunna ge ett mera tillfredsställande resultat.

Motionärerna framhåller att den regionala planeringsverksamheten på

länsnivå har utbyggts och kan skapa bättre förutsättningar än nu för anpassning

mellan näringsliv och samhälle. Sambandet mellan den regionala planeringen

och den centrala resursfördelningen är emellertid icke klarlagt. Eu

parlamentarisk utredning bör få till uppgift att inventera erfarenheterna

av de hittillsvarande lokaliseringspolitiska insatserna samt dra upp riktlinjer

för den samordnande regionala planeringsverksamheten och för de

lokaliseringspolitiska stimulansåtgärder som skall förekomma efter försöksperiodens

utgång.

Befolkningskoncentration till ett relativt fåtal mycket stora städer eller

stadsområden är, framhålles det i motionerna I: 265 och II: 333, en genomgående

tendens i industriländerna. Ett uttryck härför är att den tanken

framförts att antalet A-orter i Sverige, som nu är ca 70, i en framtid skulle

begränsas till ca 10. I den antydda utvecklingen innefattas bl. a. en flyttning

från mindre och medelstora befolkningscentra till allt snabbare växande

storstäder. De positiva faktorer som föranleder storstädernas dragningskraft

måste enligt motionärernas uppfattning kunna uppnås även i andra samhällsbildningar.

Härigenom skulle de senares ekonomiska och miljömässiga

fördelar kunna tillvaratas och negativa drag hos storstäderna, varpå motionärerna

ger exempel, kunna motarbetas.

Varken att sprida industrianläggningarna till en mängd små orter eller

att förlägga dem till mycket starka koncentrationer framstår för motionärerna

som ändamålsenligt. En spridning av industri etc. till ett sjuttiotal

A-orter betecknas som önskvärd. För att åstadkomma en sådan anses enbart

ett ekonomiskt samhällsstöd inte vara till fyllest. Ytterligare erfordras en

informationsverksamhet, grundad på utrednings- och forskningsresultat.

Produktivitetsskillnader mellan företag på små, medelstora och stora orter,

anläggnings- och driftkostnader för samhällen av varierande storlek samt

inverkan av kulturinstitutioners förläggning på olika slags samhällens struktur

och utveckling nämns som väsentliga utredningsämnen.

Med utgångspunkt i landets indelning i sju regionsjukvårdsområden ställs

i motionerna I: .394 och II: 493 frågan om »en liknande inriktning och mål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 11 år 1968

3

sättning» är att emotse när det gäller industrilokaliseringen och om därigenom

tillkomsten av väl fungerande regionbildningar ute i landet kan

befrämjas. Motionärerna hänvisar till storstadsregionernas tillväxt i andra

europeiska länder och till pågående utredningsverksamhet i Sverige rörande

regionala problem, hl. a. glesbygdsfrågor. En bestämd regional målsättning

för lokaliseringspolitiken måste, hävdar de, fastställas före den 1 juli 1970

och ett modell-län eller annan större regionbildning skapas.

Erfarenheterna från den hittillsvarande lokaliseringspolitiska stödverksamheten

ger vid handen, påpekas det i motionerna 1:395 och 11:195, att

det har varit svårt att intressera privata företag för stora, nyskapande investeringar

i det norra stödområdets inlandsregion. Utglesningen av inlandet

har därför fortsatt med kommunalekonomiska problem, sysselsättningssvårigheter

och försämrad service som följd. Den framtida lokaliseringspolitiken

måste, säger motionärerna, inriktas på samordnade, kraftiga satsningar

trän industrins och samhällets sida på ett visst antal utvecklingsbara tätortsområden

i inlandet. En primär förutsättning härför är att samhället

ges möjligheter att styra industriföretagen till utvecklingsbara orter. Den

förbättrade centrala och regionala översiktsplaneringen möjliggör att samhällsorganen

kan styra bostadsbyggande, undervisnings- och vårdanläggningar

samt möjligen kommunikationer och kommersiell service till områden

som bedöms vara expansiva. Vilka metoder som skulle användas för en

motsvarande styrning av företagen anses böra ingående undersökas. Som

tänkbara vägar anges en bättre samplanering mellan statsmakterna och den

pihala industrin, styrning av det kapital som får tas i anspråk för industrilokalisering

samt representation för staten, kommunerna och löntagarna

i styrelserna för de företag som får lokaliseringsstöd.

Utredning rörande den fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten m. m.

Enligt Kungl. Maj :ts den 29 december 1967 givna bemyndigande har

chefen för inrikesdepartementet tillkallat landshövdingen Mats Lemne som

sakkunnig med uppdrag att utreda den fortsatta lokaliseringspolitiska

stödverksamheten in. m. Den sakkunnige har vid sin sida fått en rådgivande

nämnd med parlamentarisk förankring. Denna nämnd, med vilken han vid

behov skall kunna överlägga om problem som har samband med utredningen,

består av ledamöterna av riksdagens första kammare herrar Fälldin (ep)

och Yngve Persson (s) samt ledamöterna av riksdagens andra kammare

herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svanberg (s) och Turesson (h).

I direktiven för utredningen (utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

den 29 december 1967) redogör departementschefen inledningsvis

för den hittillsvarande lokaliseringspolitiska försöksverksamhetens mål och

utformning samt fördelningen av det lokaliseringsstöd som beviljats t.o.m.

1* — B ihan c/ till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 11

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr l''i är 1908

november månad 1967. Uppgifter i sistnämnda hänseende återfinnes även

i statsverkspropositionen 1968 (bil. 13, s. 110 ff.). Departementschef en räknar

med att den lokaliseringspolitiska stödverksamheten skall fortsätta efter den

nuvarande försöksperiodens utgång vid slutet av budgetåret 1969/70. Erfarenheterna

av den hittillsvarande försöksverksamheten skall därvid tas

till vara.

Viss utredningsverksamhet avseende det lokaliseringspolitiska stödet

pågår redan. År 1965 tillkallades en expertgrupp för regional utredningsverksamhet

(ERU), vilken bl. a. arbetar med att närmare analysera verkningarna

av stödet. Vidare finns en särskild arbetsgrupp inom Kungl. Maj :ts

kansli, vilken har till uppgift att se över möjligheterna att förbättra levnadsförhållandena

för befolkningen i glesbygderna. En försöksverksamhet med

regional planering på länsnivå, »Länsplanering 67», har påbörjats under

år 1967. Syftet med denna planering är att nå fram till målsättningar för

den regionala utvecklingen, vilka skall kunna bilda underlag för såväl samhällsorganens

som näringslivets överväganden och beslut om investeringarnas

lokalisering. ERU :s undersökningar är brett upplagda och beräknas

bli ''tämligen tidskrävande. Det anses inte sannolikt att deras residtat

kan föreligga klara i sådan tid att de kan läggas till grund för den (sakkunniges

bedömningar. Denne säges därför själv få söka bilda sig en så god

uppfattning som möjligt om lokaliseringsstödets verkningar, varvid även

de indirekta effekterna bör beaktas. Den sakkunnige bör dock samråda med

ERU och i sitt arbete tillgodogöra sig de kunskaper som successivt erhålls

genom ERU :s undersökningar. Utredningsarbetet skall utföras i nära samarbete

med ERU, med arbetsgruppen för glesbygdsfrågor och med kommunalrättskommittén.

De riktlinjer för lokaliseringspolitiken som statsmakterna fastställde år

1964 kan sammanfattas på följande sätt. Lokaliseringspolitiken skall främja

en sådan lokalisering av näringslivet, att landets tillgångar av kapital och

arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelas så att ett snabbt ekonomiskt

framåtskridande befordras. Samhället bör emellertid också söka styra utvecklingen

i sådana banor att det stigande välståndet fördelas rättvist och

så att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social

och kulturell service. Lokaliseringspolitiken skall vidare inriktas på att

minska de anpassningssvårigheter som den enskilde ställs inför i ett utvecklingsskede

som kännetecknas av omfattande strukturrationalisering inom

näringslivet med åtföljande befolkningsomflyttning. De sålunda uppställda

målen för lokaliseringspolitiken avses icke skola omprövas av den nya utredningen.

Den sakkunnige skall alltså utforma sina förslag från utgångspunkten

att dessa mål tills vidare skall stå fast.

Bland de uppgifter för den sakkunnige som särskilt nämns i direktiven

är följande. Erfarenheterna av den hittillsvarande fördelningen av lokaliseringsstödet

på skilda regioner bör beaktas. Om den befinnes icke ha varit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1968

o

tillfredsställande skall undersökas vilka möjligheter som finns att genom

prioritering eller på annat sätt styra stödverksamheten. Frågan om den geografiska

avgränsningen av stödet bör prövas. Vidare bör den sakkunnige

överväga hur resultaten av pågående försök med länsplanering på bästa sätt

skall kunna tjäna sitt syfte att bilda underlag för lokaliseringsbeslut och för

beslut i stödärenden.

Den sakkunnige bör klarlägga på vad sätt man bättre än nu kan tillgodose

behovet av underlag i form av kunskaper om bransch- och marknadsförhållanden

vid avgörandet av stödärenden. Han bör också ta ställning till

om och i så fall under vilka förutsättningar och i vilka former det kan vara

befogat att lämna stöd till industrier, vilka hotas av nedläggning, i sådana

fall där ett stöd kan medverka till att verksamheten temporärt hålls i gång

och där lösandet av svåra lokala sysselsättningsproblem kräver särskilt

rådrum. Vidare bör den sakkunnige överväga om lokaliseringsstöd bör utgå

för att möjliggöra rationalisering även i sådana fall då någon påtaglig sysselsättningsökning

inte uppnås men investeringen leder till ökad effektivitet

och därmed till större trygghet för de anställda.

I fråga om lokaliseringsstödets form, art och omfattning bör den sakkunnige

klarlägga vilken roll det statliga stödet spelat vid finansieringen av de

företagslokaliseringar som ägt rum under försöksperioden. Avvägningen

av insatser och risker mellan staten och övriga kreditgivare skall prövas.

De iokaliseringspolitiska stödåtgärderna bör utformas så att de smidigt

kan anpassas efter de individuella förutsättningarna. Även införande av

andra stödformer än de nuvarande kan komma i fråga. Vidare bör övervägas

vad som kan vara att vinna på ett mera systematiskt utnyttjande av möjligheten

att kombinera olika stödformer. Frågorna om vilka säkerheter som

bör ställas och om statens insyn i de företag som får lokaliseringsstöd bör

prövas. Även frågan om Utredning i och fortsatt handläggning av stödärendena

skall uppmärksammas.

Avslutningsvis uttalas i direktiven dels att den sakkunnige bör vara oförhindrad

att ta upp även andra frågor rörande den Iokaliseringspolitiska stödverksamheten

än dem som särskilt nämnts, dels att utredningsarbetet bör

bedrivas med den skyndsamhet som betingas av att den nuvarande försöksperioden

löper ut med budgetåret 1969/70.

Utskottet

Chefen för inrikesdepartementet aviserade i årets statsVerksproposition

alt sakkunniga skulle komma att tillkallas för att utreda frågor rörande

utformningen av den Iokaliseringspolitiska stödverksamheten efter utgången

av den nuvarande försöksperioden, som sträcker sig fram till den 1 juli

1970. Tre av de fyra motionspar som behandlas i detta utlåtande anknyter

direkt till detta uttalande i statsverkspropositionen. Direktiven för den

nya utredningen var vid motionernas tillkomst ännu inte tillgängliga. 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr li år Wtitt

6

två av de tre fallen föreslås att riksdagen skall till Ivungl. Maj :t framföra

synpunkter ,som skall kunna ligga till grund vid utarbetandet av direktiven.

I det tredje fallet påyrkas i stället att riksdagen skall anhålla att Ivungl.

Maj :t överlämnar ifrågavarande motioner till utredningen för att de principer

som motionärerna angivit skall utvecklas vidare. I det fjärde motionsparet

föreslås eu utredning vars syfte synes falla inom ramen för det program

som angivits för den utredning chefen för inrikesdepartementet föranstaltat

om. Utskottet har, oavsett hur motionärernas hemställan i de olika

fallen blivit utformad, granskat samtliga bär avsedda motioner utifrån spörsmålet

huruvida de innehåller uppslag och tankegångar som riksdagen bör

frainföra till Ivungl. Maj :t med hemställan att de beaktas vid utredningsarbetet.

De av chefen för inrikesdepartementet formulerade utredningsdirektiven

har visat sig i väsentlig mån täcka de önskemål som motionärerna

Uttalat.

1 motionerna 1:663 och 11:832 berörs därjämte den nya utredningens

sammansättning, vilken enligt motionärernas mening bör vara parlamentarisk.

Såsom framgår av den redogörelse som lämnats ovan bar detta önskemål

inte förverkligats. Utredningsuppdraget har anförtrotts åt en enda

sakkunnig. Denne har visserligen vid sin sida fått en rådgivande nämnd,

bestående av fem riksdagsledamöter, med vilken han vid behov kan överlägga

om problem som har samband med hans utredningsarbete. Denna

anordning skapar emellertid enligt utskottets uppfattning inte tillräcklig

garanti för att synpunkter från parlamentariskt håll får göra sig gällande.

I vilken utsträckning den rådgivande nämnden får komma till tals blir beroende

av vad utredningsmannen anser lämpligt. Utskottet finner det angeläget

att de parlamentariker som skall medverka får göra det i egenskap av

kommittéledamöter med full delaktighet i utredningsarbetet och föreslår

att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t tillkännager sin önskan att så blir

fallet.

Beträffande själva utredningsarbetet framförs i samma motioner tre huvudönskemål.

Utredningen bör syfta till att inventera erfarenheterna av och

de relativa kostnaderna för de hittillsvarande lokaliseringspolitiska insatserna.

Den bör vidare dra upp riktlinjer för den samordnande regionala planeringsverksamheten,

i vilken lokaliseringspolitiken enligt vad motionärerna

framhåller måste infogas som eu komponent. Slutligen bör den också utarbeta

förslag till riktlinjer för de lokaliseringspolitiska stimulansåtgärder

som skall komma till användning efter försöksperiodens utgång.

Den första och den sista av dessa programpunkter är redan beaktade i utredningens

direktiv. Att dra upp riktlinjer för den samordnande regionala

planeringsverksamheten är däremot en uppgift som icke nämns i direktiven

och som dessutom torde vara alltför vittsyftande för att lämpligen anförtros

åt den nu aktuella utredningen, bl. a. eftersom denna torde få arbeta under

betydande tidspress med tanke på att den bör kunna framlägga ett betänkande

som statsmakterna kan ta ställning till senast våren 1970. Utskottet an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

B an ko utskottets utlåtande nr 14 år 11)68

7

ser givetvis det vidare perspektiv som motionärerna tast uppmärksamhet på

vara högst väsentligt. Att det inte tas upp inom ramen för den nya utredningen

om lokaliseringspolitiska stödåtgärder innebär emellertid inte att

det förbises. Såsom framgår av utredningsdirektiven har en försöksverksamhet

med regional planering på länsnivå påbörjats år 1967 under benämningen

»Länsplanering 67». Frågan om riktlinjer för den regionala planeringen

torde vidare spela eu betydande roll vid den fortsatta beredningen

inom Kungl. Maj :ts kansli av länsindelningsutredningens och länsförvaltningsutredningens

förslag liksom vid prövningen av det betänkande som

snart är att vänta från länsdemokratiutredningen.

Vad gäller utformningen av den framtida lokaliseringspolitiska stödverksamheten

anförs i de nu berörda motionerna å ena sidan, att vid val mellan

olika metoder utgångspunkten bör vara att den svenska närings-, arbetsmarknads-

och lokaliseringspolitiken måste syfta till att främja en fri marknadsanpassad

företagslokalisering, å andra sidan att särskild vikt måste

läggas på behovet att samordna och anpassa lokaliseringspolitiken till gjorda

eller planerade samhälleliga investeringar inom ramen för en regional samhällsplanering.

Utskottet har inte anledning att rikta någon invändning mot

dessa värderingar. Enligt utskottets uppfattning kan det dock i praktiken

ställa sig svårt att tillgodose dem båda. Det senare av de återgivna uttalandena

aktualiserar otvivelaktigt frågan om inte en starkare styrning av stödverksamheten

erfordras än som hittills tillämpats. Såsom framgår av direktiven

skall den sakkunnige överväga detta spörsmål och också hur resultaten

av de pågående försöken med länsplanering på bästa sätt skall kunna

tjäna sitt syfte att bilda underlag för lokaliseringsbeslut och beslut i stödärenden.

Utskottet förutsätter att denna föreskrift i direktiven ger utredningen

anledning att noga penetrera de svåra avvägningsproblem som här

refererade passus i motionerna erinrar om.

Frågan om starkare styrning av lokaliseringsverksamheten och dennas

samordning med den regionala planeringen i stort behandlas också i motionerna

1: 395 och II: 495. Motionärerna utgår här från det välkända förhållandet

att det norra stödområdets inlandsregion endast i begränsad omfattning

blivit delaktig av det lokaliseringspolitiska stöd som hittills utgått.

De betraktar det som eu primär förutsättning för en önskvärd utveckling att

samhället ges möjlighet att styra industriföretagen till vissa orter, som från

skilda synpunkter bedöms som utvecklingsbara inom de olika länsregionerna.

För närvarande är det, framhåller motionärerna, trots ett generöst

lokaliseringsstöd från staten i sista hand företagarna själva som bestämmer

var de skall etablera sig eller bygga ut sin rörelse.

Redan nuvarande uppläggning av den lokaliseringspolitiska stödverksamheten

innebär att valet av lokaliseringsort noga prövas med hänsyn bl. a. till

ortens förutsättningar att bära eu fortsatt industriell utveckling. Vad motionärerna

förespråkar synes vara att antalet godtagbara lokaliseringsorter

skall inskränkas på sådant sätt att det lokaliseringspolitiska stödet i vä
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr U år J!)GS

sentligt ökad utsträckning kanaliseras till stödområdets inland. En starkare

styrning av företagslokaliseringen enligt sålunda antydda riktlinjer torde

inte vara problemfri. I likhet med motionärerna finner utskottet det emellertid

ofrånkomligt alt utformningen av det fortsatta lokaliseringspolitiska

stödet sker med noggrant beaktande av konsekvenserna för de inlandsregioner

vilkas utveckling för närvarande är hämmad. Den nya utredningen skall

enligt sina direktiv studera erfarenheterna av lokaliseringsstödets hittillsvarande

fördelning på skilda regioner och om denna befinnes icke ha varit

tillfredsställande undersöka vilka möjligheter som finns att genom prioritering

eller på annat sätt styra stödverksamheten. Denna del av utredningens

uppdrag lämnar rum för sådana överväganden som motionärerna föreslagit.

Utskottet vill särskilt påpeka att motionärerna nämnt styrningsformer

av principiellt olika innebörd, nämligen dels en bättre samplanering mellan

statsmakterna och den privata industrin, dels vissa arrangemang söm kan

te sig som mera direkta ingripanden från samhällets sida. Bland de senare

märks statlig representation i styrelserna för de företag som får lokaliseringsstöd.

Detta uppslag — vars effekt när det gäller själva lokaliseringsbesluten

dock förefaller att vara begränsad — torde utredningen ha att pröva i samband

med att den överväger frågan om statens insyn i de ifrågavarande företagen.

Spörsmålet om det lokaliseringspolitiska stödets regionala fördelning är

också ämnet för motionerna 1:265 och 11:333. Motionärerna vänder sig å

o

ena sidan mot uppfattningen att detta stöd skulle kunna komina en mängd

små orter till godo, å andra sidan mot uppfattningen att lokal iseringsverksamheten

bör inskränkas till ett mycket litet antal orter, kanske blott eif

tiotal. Att lokaliseringsorterna måste ha en viss storlek och kunna betraktas

som utvecklingsbara ingår bland principerna för den nuvarande stödverksamheten.

Det synes inte osannolikt att opinionen rörande lokaliseringspolitiken

på senare tid snarast varit till förmån för en viss skärpning av kraven

i dessa hänseenden. En utveckling av den art som motionärerna fruktar

torde å andra sidan flerstädes ses med ovilja. Det ingår uppenbarligen i den

nu tillsatta utredningens uppdrag att granska kriterierna för urval av lokaliseringsorter.

Utskottet delar motionärernas mening att en mera principiell

belysning av vissa frågor rörande effektivitet och trivsel i samhällen av Olika

storlek därvid skulle vara värdefulla. Motionärerna nämner i första hand

anläggnings- och driftkostnader för samhällen av varierande storlek samt

skillnaderna i effektivitet mellan samhällen av olika typ. De berör också

verkningarna av olika kulturinstitutioners förläggning och av radions och

televisionens resursutnyttjande, ämnen som utskottet likaledes anser betydelsetulla

i sammanhanget. I den mån ifrågavarande spörsmål inte kan tas

upp vid utredningen om den lokaliseringspolitiska stödverksamheten torde

de enligt utskottets mening böra beaktas vid det övriga utredningsarbete

som har samband därmed och som omnämns i den nytillkomna utredningens

direktiv.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr H år 19(>8

9

Även i motionerna I: 394 och II: 493 berörs lokaliseringsstödets regionala

fördelning och sambandet mellan den regionala planeringsverksamheten

och industrilokaliseringen. Vad motionärerna anför om behovet av en regional

målsättning för lokaliseringspolitiken står såvitt utskottet kan bedöma

i överensstämmelse med de allmänna principer som ligger till grund

för pågående utredningsarbete. Som framgår av direktiven för den nya utredningen

om lokaliseringsstödet och som också påpekats ovan torde denna

utredning endast i begränsad utsträckning kunna behandla nu berörda

spörsmål, vilka i stället är föremål för uppmärksamhet i andra sammanhang,

av vilka hl. a. må nämnas den fortsatta beredningen av länsindelningsutredningens

förslag. Utskottet förutsätter emellertid att den nu tillsatta utredningen

så långt möjligt söker vid sitt arbete tillgodogöra sig de successivt

föreliggande resultaten av övrigt utredningsarbete rörande regionindelning

och regional planering.

De synpunkter som här anförts i anslutning till motionerna kan enligt

utskottets uppfattning vara värda beaktande vid utredningsarbetet rörande

lokaliseringspolitikens framtida utformning. Utskottet hemställer därför

att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 663 och II: 832;

2) I: 265 och II: 333;

3) 1:394 och 11:493; samt

4) 1:395 och 11:495,

i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet ovan

anfört.

Stockholm den 12 mars 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s), Lundberg (h) och Mattsson (ep);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Berglund (fp),

Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp),

Ekström i Iggesund (s) och Haglund (s).

Reservation

av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Lundin, Hagnell, Franzén i Motala,

Ekström i Iggesund och Haglund (alla s), vilka ansett att det stycke på s. 6

i utskottets yttrande som börjar med orden »I motionerna I: 663 och II: 832»

och slutar med orden »så blir fallet» bort utbytas mot ett stycke av följande

lydelse:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bankoutskottets utlåtande nr U år W68

»I motionerna 1:663 och 11:832 berörs därjämte den nya utredningens

sammansättning, vilken enligt motionärernas mening bör vara parlamentarisk.

Uppfattningen att utredningsarbetet bör l''å en parlamentarisk förankring

har, såsom framgår av den redogörelse som lämnats ovan, varit

vägledande också för departementschefen. Med hänsyn till den lokaliseringspolitiska

verksamhetens allmänna betydelse har han nämligen funnit det

lämpligt att den sakkunnige åt vilken utredningsuppdraget anförtrotts vid

sin sida har en rådgivande nämnd, med vilken han vid behov kan överlägga

oo

om problem som har samband med hans uppdrag. I direktiven har uttalats

att denna nämnd bör ha parlamentarisk förankring. De ledamöter som utsetts

är också alla hämtade från riksdagen och företräder de fyra största

partierna i denna. Den konstruktion som sålunda valts är väl beprövad och

ger enligt utskottets uppfattning garanti för att synpunkter från parlamentariskt

håll får göra sig gällande vid utredningens ställningstaganden i policyIrågor.

Utskottet anser inte att riksdagen har anledning påyrka att parlamentarikerna

skall få ställning som kommittéledamöter med fullt ansvar

också för den rent tekniska sidan av utredningsarbetet.»

Särskilt yttrande

av herrar Åkerlund (h), Lundberg (h) och Regnélt (h), vilka anfört:

Den framtida lokaliseringspolitikens inriktning och medel har ett direkt

samband med den samordnande regionala planeringsverksamhet, vars betydelse

särskilt understrykes i motionerna I: 663 och II: 832. Såsom utskottet

Iramhåller kan utredningen rörande den lokaliseringspolitiska stödverksamheten

förväntas arbeta under stor tidspress, eftersom statsmakterna

redan våren 1970 måste ta ställning till den efter nu pågående försöksperiod

bedrivna lokaliseringspolitiken. Vi godtager därför, att utredningen

begränsas till att avse allenast de lokaliseringspolitiska stödåtgärder som

kan komma att erfordras för de närmaste åren efter den 1 juli 1970,

men förutsätter att dessa åtgärder närmast får karaktären av fortsatt

försöksverksamhet. Jämsides därmed bör den av motionärerna aktualiserade,

väsentligt större frågan om den framtida lokaliseringspolitikens

anpassning till en samordnad regional planeringsverksamhet allsidigt utredas

av en för ändamålet tillsatt särskild parlamentarisk utredning.

ESSELTE AB. STHLK «8

814160

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:122 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående lokalisering spolitikens framtida utformning. a1 i texten