Bankoutskottets utlåtande nr 1 i år 1968
1968-03-12 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1968:14, Bankoutskottets utlåtande nr 1 i år 1968
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 1 i år 1968
1
Nr 14
Utlåtande i anledning av motioner angående lokaliseringspolitikens
framtida utformning.
Bankoutskottet har i ett sammanhang behandlat ett antal motioner, vilka
alla avser utredning angående lokaliseringspolitikens framtida utformning.
Dessa är följande parvis likalydande motioner:
1) I: 663 av herr Holmberg in. fl. och 11:832 av herr Bohman m.fl., vari
hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla att den
utredning rörande den fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten
in. in. som chefen för inrikesdepartementet bemyndigats tillsätta ges parlamentarisk
sammansättning och direktiv i överensstämmelse med de riktlinjer
som angivits i motionerna;
2) I: 265 av herr Lundin m.fl. och 11:333 av herr Asp m.fl., vari liemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa om att de
i motionerna anförda synpunkterna måtte beaktas i direktiv till en kommande
utredning om lokaliseringspolitikens framtida utformning;
3) 1:394 av herr Paul Jansson och 11:493 av herr Haglund m.fl., vari
hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa att
motionerna »överlämnas till den i statsverkspropositionen aviserade utredningen
om lokaliseringspolitikens framtida utformning i och för bearbetande
av däri angivna grundläggande principer för den fortsatta strukturrationaliseringen»;
samt
4) 1:395 av herr Lundin m.fl. och 11:495 av herr Nilsson i Östersund
ni. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla
om utredning och förslag angående möjligheter för samhället att styra industrilokaliseringen
till områden inom landet som kan bedömas som utvecklingsbara
från både industriell och samhällsekonomisk synpunkt.
Motionerna
I motionerna I: 663 och II: 832 påpekas att riktlinjer senast år 1969 måste
dras upp för de lokaliseringsinsatser som kan erfordras efter utgången av
den femåriga försöksperiod med aktiv lokaliseringspolitik som inleddes den
1 juli 1965. Resultaten av försöksverksamheten bör därvid analyseras. Motionärerna
formulerar vissa principer för lokaliseringspolitiken varom de
anser allmän enighet råda. Hit hör att den skall utformas på sådant sätt
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 14
2
Bankoutskottefs utlåtande nr li år 1968
all clcn fria marknadshushållningens principer inte sälts nr spel och konkurrensen
företagen emellan snedvrides.
Genom lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån har, anför motionärerna,
från försöksperiodens början till årsskiftet 1967/68 möjliggjorts investeringar
som beräknats medföra sysselsättning för drygt 10 000 personer. I vilken
utsträckning de tillkomna arbetsmöjligheterna faktiskt har tagits i anspråk
kan emellertid, hävdar de, icke bedömas, bl. a. eftersom sysselsättningsökningen
på en ort kan ha inverkat på sysselsättningen annorstädes. Nettoeffekten
bör därför klarläggas, varvid också bör bedömas om andra lokaliseringspolitiska
åtgärder skulle kunna ge ett mera tillfredsställande resultat.
Motionärerna framhåller att den regionala planeringsverksamheten på
länsnivå har utbyggts och kan skapa bättre förutsättningar än nu för anpassning
mellan näringsliv och samhälle. Sambandet mellan den regionala planeringen
och den centrala resursfördelningen är emellertid icke klarlagt. Eu
parlamentarisk utredning bör få till uppgift att inventera erfarenheterna
av de hittillsvarande lokaliseringspolitiska insatserna samt dra upp riktlinjer
för den samordnande regionala planeringsverksamheten och för de
lokaliseringspolitiska stimulansåtgärder som skall förekomma efter försöksperiodens
utgång.
Befolkningskoncentration till ett relativt fåtal mycket stora städer eller
stadsområden är, framhålles det i motionerna I: 265 och II: 333, en genomgående
tendens i industriländerna. Ett uttryck härför är att den tanken
framförts att antalet A-orter i Sverige, som nu är ca 70, i en framtid skulle
begränsas till ca 10. I den antydda utvecklingen innefattas bl. a. en flyttning
från mindre och medelstora befolkningscentra till allt snabbare växande
storstäder. De positiva faktorer som föranleder storstädernas dragningskraft
måste enligt motionärernas uppfattning kunna uppnås även i andra samhällsbildningar.
Härigenom skulle de senares ekonomiska och miljömässiga
fördelar kunna tillvaratas och negativa drag hos storstäderna, varpå motionärerna
ger exempel, kunna motarbetas.
Varken att sprida industrianläggningarna till en mängd små orter eller
att förlägga dem till mycket starka koncentrationer framstår för motionärerna
som ändamålsenligt. En spridning av industri etc. till ett sjuttiotal
A-orter betecknas som önskvärd. För att åstadkomma en sådan anses enbart
ett ekonomiskt samhällsstöd inte vara till fyllest. Ytterligare erfordras en
informationsverksamhet, grundad på utrednings- och forskningsresultat.
Produktivitetsskillnader mellan företag på små, medelstora och stora orter,
anläggnings- och driftkostnader för samhällen av varierande storlek samt
inverkan av kulturinstitutioners förläggning på olika slags samhällens struktur
och utveckling nämns som väsentliga utredningsämnen.
Med utgångspunkt i landets indelning i sju regionsjukvårdsområden ställs
i motionerna I: .394 och II: 493 frågan om »en liknande inriktning och mål
-
Bankoutskoltets utlåtande nr 11 år 1968
3
sättning» är att emotse när det gäller industrilokaliseringen och om därigenom
tillkomsten av väl fungerande regionbildningar ute i landet kan
befrämjas. Motionärerna hänvisar till storstadsregionernas tillväxt i andra
europeiska länder och till pågående utredningsverksamhet i Sverige rörande
regionala problem, hl. a. glesbygdsfrågor. En bestämd regional målsättning
för lokaliseringspolitiken måste, hävdar de, fastställas före den 1 juli 1970
och ett modell-län eller annan större regionbildning skapas.
Erfarenheterna från den hittillsvarande lokaliseringspolitiska stödverksamheten
ger vid handen, påpekas det i motionerna 1:395 och 11:195, att
det har varit svårt att intressera privata företag för stora, nyskapande investeringar
i det norra stödområdets inlandsregion. Utglesningen av inlandet
har därför fortsatt med kommunalekonomiska problem, sysselsättningssvårigheter
och försämrad service som följd. Den framtida lokaliseringspolitiken
måste, säger motionärerna, inriktas på samordnade, kraftiga satsningar
trän industrins och samhällets sida på ett visst antal utvecklingsbara tätortsområden
i inlandet. En primär förutsättning härför är att samhället
ges möjligheter att styra industriföretagen till utvecklingsbara orter. Den
förbättrade centrala och regionala översiktsplaneringen möjliggör att samhällsorganen
kan styra bostadsbyggande, undervisnings- och vårdanläggningar
samt möjligen kommunikationer och kommersiell service till områden
som bedöms vara expansiva. Vilka metoder som skulle användas för en
motsvarande styrning av företagen anses böra ingående undersökas. Som
tänkbara vägar anges en bättre samplanering mellan statsmakterna och den
pihala industrin, styrning av det kapital som får tas i anspråk för industrilokalisering
samt representation för staten, kommunerna och löntagarna
i styrelserna för de företag som får lokaliseringsstöd.
Utredning rörande den fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten m. m.
Enligt Kungl. Maj :ts den 29 december 1967 givna bemyndigande har
chefen för inrikesdepartementet tillkallat landshövdingen Mats Lemne som
sakkunnig med uppdrag att utreda den fortsatta lokaliseringspolitiska
stödverksamheten in. m. Den sakkunnige har vid sin sida fått en rådgivande
nämnd med parlamentarisk förankring. Denna nämnd, med vilken han vid
behov skall kunna överlägga om problem som har samband med utredningen,
består av ledamöterna av riksdagens första kammare herrar Fälldin (ep)
och Yngve Persson (s) samt ledamöterna av riksdagens andra kammare
herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svanberg (s) och Turesson (h).
I direktiven för utredningen (utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
den 29 december 1967) redogör departementschefen inledningsvis
för den hittillsvarande lokaliseringspolitiska försöksverksamhetens mål och
utformning samt fördelningen av det lokaliseringsstöd som beviljats t.o.m.
1* — B ihan c/ till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 11
4
Bankoutskottets utlåtande nr l''i är 1908
november månad 1967. Uppgifter i sistnämnda hänseende återfinnes även
i statsverkspropositionen 1968 (bil. 13, s. 110 ff.). Departementschef en räknar
med att den lokaliseringspolitiska stödverksamheten skall fortsätta efter den
nuvarande försöksperiodens utgång vid slutet av budgetåret 1969/70. Erfarenheterna
av den hittillsvarande försöksverksamheten skall därvid tas
till vara.
Viss utredningsverksamhet avseende det lokaliseringspolitiska stödet
pågår redan. År 1965 tillkallades en expertgrupp för regional utredningsverksamhet
(ERU), vilken bl. a. arbetar med att närmare analysera verkningarna
av stödet. Vidare finns en särskild arbetsgrupp inom Kungl. Maj :ts
kansli, vilken har till uppgift att se över möjligheterna att förbättra levnadsförhållandena
för befolkningen i glesbygderna. En försöksverksamhet med
regional planering på länsnivå, »Länsplanering 67», har påbörjats under
år 1967. Syftet med denna planering är att nå fram till målsättningar för
den regionala utvecklingen, vilka skall kunna bilda underlag för såväl samhällsorganens
som näringslivets överväganden och beslut om investeringarnas
lokalisering. ERU :s undersökningar är brett upplagda och beräknas
bli ''tämligen tidskrävande. Det anses inte sannolikt att deras residtat
kan föreligga klara i sådan tid att de kan läggas till grund för den (sakkunniges
bedömningar. Denne säges därför själv få söka bilda sig en så god
uppfattning som möjligt om lokaliseringsstödets verkningar, varvid även
de indirekta effekterna bör beaktas. Den sakkunnige bör dock samråda med
ERU och i sitt arbete tillgodogöra sig de kunskaper som successivt erhålls
genom ERU :s undersökningar. Utredningsarbetet skall utföras i nära samarbete
med ERU, med arbetsgruppen för glesbygdsfrågor och med kommunalrättskommittén.
De riktlinjer för lokaliseringspolitiken som statsmakterna fastställde år
1964 kan sammanfattas på följande sätt. Lokaliseringspolitiken skall främja
en sådan lokalisering av näringslivet, att landets tillgångar av kapital och
arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelas så att ett snabbt ekonomiskt
framåtskridande befordras. Samhället bör emellertid också söka styra utvecklingen
i sådana banor att det stigande välståndet fördelas rättvist och
så att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social
och kulturell service. Lokaliseringspolitiken skall vidare inriktas på att
minska de anpassningssvårigheter som den enskilde ställs inför i ett utvecklingsskede
som kännetecknas av omfattande strukturrationalisering inom
näringslivet med åtföljande befolkningsomflyttning. De sålunda uppställda
målen för lokaliseringspolitiken avses icke skola omprövas av den nya utredningen.
Den sakkunnige skall alltså utforma sina förslag från utgångspunkten
att dessa mål tills vidare skall stå fast.
Bland de uppgifter för den sakkunnige som särskilt nämns i direktiven
är följande. Erfarenheterna av den hittillsvarande fördelningen av lokaliseringsstödet
på skilda regioner bör beaktas. Om den befinnes icke ha varit
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1968
o
tillfredsställande skall undersökas vilka möjligheter som finns att genom
prioritering eller på annat sätt styra stödverksamheten. Frågan om den geografiska
avgränsningen av stödet bör prövas. Vidare bör den sakkunnige
överväga hur resultaten av pågående försök med länsplanering på bästa sätt
skall kunna tjäna sitt syfte att bilda underlag för lokaliseringsbeslut och för
beslut i stödärenden.
Den sakkunnige bör klarlägga på vad sätt man bättre än nu kan tillgodose
behovet av underlag i form av kunskaper om bransch- och marknadsförhållanden
vid avgörandet av stödärenden. Han bör också ta ställning till
om och i så fall under vilka förutsättningar och i vilka former det kan vara
befogat att lämna stöd till industrier, vilka hotas av nedläggning, i sådana
fall där ett stöd kan medverka till att verksamheten temporärt hålls i gång
och där lösandet av svåra lokala sysselsättningsproblem kräver särskilt
rådrum. Vidare bör den sakkunnige överväga om lokaliseringsstöd bör utgå
för att möjliggöra rationalisering även i sådana fall då någon påtaglig sysselsättningsökning
inte uppnås men investeringen leder till ökad effektivitet
och därmed till större trygghet för de anställda.
I fråga om lokaliseringsstödets form, art och omfattning bör den sakkunnige
klarlägga vilken roll det statliga stödet spelat vid finansieringen av de
företagslokaliseringar som ägt rum under försöksperioden. Avvägningen
av insatser och risker mellan staten och övriga kreditgivare skall prövas.
De iokaliseringspolitiska stödåtgärderna bör utformas så att de smidigt
kan anpassas efter de individuella förutsättningarna. Även införande av
andra stödformer än de nuvarande kan komma i fråga. Vidare bör övervägas
vad som kan vara att vinna på ett mera systematiskt utnyttjande av möjligheten
att kombinera olika stödformer. Frågorna om vilka säkerheter som
bör ställas och om statens insyn i de företag som får lokaliseringsstöd bör
prövas. Även frågan om Utredning i och fortsatt handläggning av stödärendena
skall uppmärksammas.
Avslutningsvis uttalas i direktiven dels att den sakkunnige bör vara oförhindrad
att ta upp även andra frågor rörande den Iokaliseringspolitiska stödverksamheten
än dem som särskilt nämnts, dels att utredningsarbetet bör
bedrivas med den skyndsamhet som betingas av att den nuvarande försöksperioden
löper ut med budgetåret 1969/70.
Utskottet
Chefen för inrikesdepartementet aviserade i årets statsVerksproposition
alt sakkunniga skulle komma att tillkallas för att utreda frågor rörande
utformningen av den Iokaliseringspolitiska stödverksamheten efter utgången
av den nuvarande försöksperioden, som sträcker sig fram till den 1 juli
1970. Tre av de fyra motionspar som behandlas i detta utlåtande anknyter
direkt till detta uttalande i statsverkspropositionen. Direktiven för den
nya utredningen var vid motionernas tillkomst ännu inte tillgängliga. 1
Bankoutskottets utlåtande nr li år Wtitt
6
två av de tre fallen föreslås att riksdagen skall till Ivungl. Maj :t framföra
synpunkter ,som skall kunna ligga till grund vid utarbetandet av direktiven.
I det tredje fallet påyrkas i stället att riksdagen skall anhålla att Ivungl.
Maj :t överlämnar ifrågavarande motioner till utredningen för att de principer
som motionärerna angivit skall utvecklas vidare. I det fjärde motionsparet
föreslås eu utredning vars syfte synes falla inom ramen för det program
som angivits för den utredning chefen för inrikesdepartementet föranstaltat
om. Utskottet har, oavsett hur motionärernas hemställan i de olika
fallen blivit utformad, granskat samtliga bär avsedda motioner utifrån spörsmålet
huruvida de innehåller uppslag och tankegångar som riksdagen bör
frainföra till Ivungl. Maj :t med hemställan att de beaktas vid utredningsarbetet.
De av chefen för inrikesdepartementet formulerade utredningsdirektiven
har visat sig i väsentlig mån täcka de önskemål som motionärerna
Uttalat.
1 motionerna 1:663 och 11:832 berörs därjämte den nya utredningens
sammansättning, vilken enligt motionärernas mening bör vara parlamentarisk.
Såsom framgår av den redogörelse som lämnats ovan bar detta önskemål
inte förverkligats. Utredningsuppdraget har anförtrotts åt en enda
sakkunnig. Denne har visserligen vid sin sida fått en rådgivande nämnd,
bestående av fem riksdagsledamöter, med vilken han vid behov kan överlägga
om problem som har samband med hans utredningsarbete. Denna
anordning skapar emellertid enligt utskottets uppfattning inte tillräcklig
garanti för att synpunkter från parlamentariskt håll får göra sig gällande.
I vilken utsträckning den rådgivande nämnden får komma till tals blir beroende
av vad utredningsmannen anser lämpligt. Utskottet finner det angeläget
att de parlamentariker som skall medverka får göra det i egenskap av
kommittéledamöter med full delaktighet i utredningsarbetet och föreslår
att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t tillkännager sin önskan att så blir
fallet.
Beträffande själva utredningsarbetet framförs i samma motioner tre huvudönskemål.
Utredningen bör syfta till att inventera erfarenheterna av och
de relativa kostnaderna för de hittillsvarande lokaliseringspolitiska insatserna.
Den bör vidare dra upp riktlinjer för den samordnande regionala planeringsverksamheten,
i vilken lokaliseringspolitiken enligt vad motionärerna
framhåller måste infogas som eu komponent. Slutligen bör den också utarbeta
förslag till riktlinjer för de lokaliseringspolitiska stimulansåtgärder
som skall komma till användning efter försöksperiodens utgång.
Den första och den sista av dessa programpunkter är redan beaktade i utredningens
direktiv. Att dra upp riktlinjer för den samordnande regionala
planeringsverksamheten är däremot en uppgift som icke nämns i direktiven
och som dessutom torde vara alltför vittsyftande för att lämpligen anförtros
åt den nu aktuella utredningen, bl. a. eftersom denna torde få arbeta under
betydande tidspress med tanke på att den bör kunna framlägga ett betänkande
som statsmakterna kan ta ställning till senast våren 1970. Utskottet an
-
B an ko utskottets utlåtande nr 14 år 11)68
7
ser givetvis det vidare perspektiv som motionärerna tast uppmärksamhet på
vara högst väsentligt. Att det inte tas upp inom ramen för den nya utredningen
om lokaliseringspolitiska stödåtgärder innebär emellertid inte att
det förbises. Såsom framgår av utredningsdirektiven har en försöksverksamhet
med regional planering på länsnivå påbörjats år 1967 under benämningen
»Länsplanering 67». Frågan om riktlinjer för den regionala planeringen
torde vidare spela eu betydande roll vid den fortsatta beredningen
inom Kungl. Maj :ts kansli av länsindelningsutredningens och länsförvaltningsutredningens
förslag liksom vid prövningen av det betänkande som
snart är att vänta från länsdemokratiutredningen.
Vad gäller utformningen av den framtida lokaliseringspolitiska stödverksamheten
anförs i de nu berörda motionerna å ena sidan, att vid val mellan
olika metoder utgångspunkten bör vara att den svenska närings-, arbetsmarknads-
och lokaliseringspolitiken måste syfta till att främja en fri marknadsanpassad
företagslokalisering, å andra sidan att särskild vikt måste
läggas på behovet att samordna och anpassa lokaliseringspolitiken till gjorda
eller planerade samhälleliga investeringar inom ramen för en regional samhällsplanering.
Utskottet har inte anledning att rikta någon invändning mot
dessa värderingar. Enligt utskottets uppfattning kan det dock i praktiken
ställa sig svårt att tillgodose dem båda. Det senare av de återgivna uttalandena
aktualiserar otvivelaktigt frågan om inte en starkare styrning av stödverksamheten
erfordras än som hittills tillämpats. Såsom framgår av direktiven
skall den sakkunnige överväga detta spörsmål och också hur resultaten
av de pågående försöken med länsplanering på bästa sätt skall kunna
tjäna sitt syfte att bilda underlag för lokaliseringsbeslut och beslut i stödärenden.
Utskottet förutsätter att denna föreskrift i direktiven ger utredningen
anledning att noga penetrera de svåra avvägningsproblem som här
refererade passus i motionerna erinrar om.
Frågan om starkare styrning av lokaliseringsverksamheten och dennas
samordning med den regionala planeringen i stort behandlas också i motionerna
1: 395 och II: 495. Motionärerna utgår här från det välkända förhållandet
att det norra stödområdets inlandsregion endast i begränsad omfattning
blivit delaktig av det lokaliseringspolitiska stöd som hittills utgått.
De betraktar det som eu primär förutsättning för en önskvärd utveckling att
samhället ges möjlighet att styra industriföretagen till vissa orter, som från
skilda synpunkter bedöms som utvecklingsbara inom de olika länsregionerna.
För närvarande är det, framhåller motionärerna, trots ett generöst
lokaliseringsstöd från staten i sista hand företagarna själva som bestämmer
var de skall etablera sig eller bygga ut sin rörelse.
Redan nuvarande uppläggning av den lokaliseringspolitiska stödverksamheten
innebär att valet av lokaliseringsort noga prövas med hänsyn bl. a. till
ortens förutsättningar att bära eu fortsatt industriell utveckling. Vad motionärerna
förespråkar synes vara att antalet godtagbara lokaliseringsorter
skall inskränkas på sådant sätt att det lokaliseringspolitiska stödet i vä
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr U år J!)GS
sentligt ökad utsträckning kanaliseras till stödområdets inland. En starkare
styrning av företagslokaliseringen enligt sålunda antydda riktlinjer torde
inte vara problemfri. I likhet med motionärerna finner utskottet det emellertid
ofrånkomligt alt utformningen av det fortsatta lokaliseringspolitiska
stödet sker med noggrant beaktande av konsekvenserna för de inlandsregioner
vilkas utveckling för närvarande är hämmad. Den nya utredningen skall
enligt sina direktiv studera erfarenheterna av lokaliseringsstödets hittillsvarande
fördelning på skilda regioner och om denna befinnes icke ha varit
tillfredsställande undersöka vilka möjligheter som finns att genom prioritering
eller på annat sätt styra stödverksamheten. Denna del av utredningens
uppdrag lämnar rum för sådana överväganden som motionärerna föreslagit.
Utskottet vill särskilt påpeka att motionärerna nämnt styrningsformer
av principiellt olika innebörd, nämligen dels en bättre samplanering mellan
statsmakterna och den privata industrin, dels vissa arrangemang söm kan
te sig som mera direkta ingripanden från samhällets sida. Bland de senare
märks statlig representation i styrelserna för de företag som får lokaliseringsstöd.
Detta uppslag — vars effekt när det gäller själva lokaliseringsbesluten
dock förefaller att vara begränsad — torde utredningen ha att pröva i samband
med att den överväger frågan om statens insyn i de ifrågavarande företagen.
Spörsmålet om det lokaliseringspolitiska stödets regionala fördelning är
också ämnet för motionerna 1:265 och 11:333. Motionärerna vänder sig å
o
ena sidan mot uppfattningen att detta stöd skulle kunna komina en mängd
små orter till godo, å andra sidan mot uppfattningen att lokal iseringsverksamheten
bör inskränkas till ett mycket litet antal orter, kanske blott eif
tiotal. Att lokaliseringsorterna måste ha en viss storlek och kunna betraktas
som utvecklingsbara ingår bland principerna för den nuvarande stödverksamheten.
Det synes inte osannolikt att opinionen rörande lokaliseringspolitiken
på senare tid snarast varit till förmån för en viss skärpning av kraven
i dessa hänseenden. En utveckling av den art som motionärerna fruktar
torde å andra sidan flerstädes ses med ovilja. Det ingår uppenbarligen i den
nu tillsatta utredningens uppdrag att granska kriterierna för urval av lokaliseringsorter.
Utskottet delar motionärernas mening att en mera principiell
belysning av vissa frågor rörande effektivitet och trivsel i samhällen av Olika
storlek därvid skulle vara värdefulla. Motionärerna nämner i första hand
anläggnings- och driftkostnader för samhällen av varierande storlek samt
skillnaderna i effektivitet mellan samhällen av olika typ. De berör också
verkningarna av olika kulturinstitutioners förläggning och av radions och
televisionens resursutnyttjande, ämnen som utskottet likaledes anser betydelsetulla
i sammanhanget. I den mån ifrågavarande spörsmål inte kan tas
upp vid utredningen om den lokaliseringspolitiska stödverksamheten torde
de enligt utskottets mening böra beaktas vid det övriga utredningsarbete
som har samband därmed och som omnämns i den nytillkomna utredningens
direktiv.
Bankoutskottets utlåtande nr H år 19(>8
9
Även i motionerna I: 394 och II: 493 berörs lokaliseringsstödets regionala
fördelning och sambandet mellan den regionala planeringsverksamheten
och industrilokaliseringen. Vad motionärerna anför om behovet av en regional
målsättning för lokaliseringspolitiken står såvitt utskottet kan bedöma
i överensstämmelse med de allmänna principer som ligger till grund
för pågående utredningsarbete. Som framgår av direktiven för den nya utredningen
om lokaliseringsstödet och som också påpekats ovan torde denna
utredning endast i begränsad utsträckning kunna behandla nu berörda
spörsmål, vilka i stället är föremål för uppmärksamhet i andra sammanhang,
av vilka hl. a. må nämnas den fortsatta beredningen av länsindelningsutredningens
förslag. Utskottet förutsätter emellertid att den nu tillsatta utredningen
så långt möjligt söker vid sitt arbete tillgodogöra sig de successivt
föreliggande resultaten av övrigt utredningsarbete rörande regionindelning
och regional planering.
De synpunkter som här anförts i anslutning till motionerna kan enligt
utskottets uppfattning vara värda beaktande vid utredningsarbetet rörande
lokaliseringspolitikens framtida utformning. Utskottet hemställer därför
att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1) I: 663 och II: 832;
2) I: 265 och II: 333;
3) 1:394 och 11:493; samt
4) 1:395 och 11:495,
i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet ovan
anfört.
Stockholm den 12 mars 1968
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s), Lundberg (h) och Mattsson (ep);
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Berglund (fp),
Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp),
Ekström i Iggesund (s) och Haglund (s).
Reservation
av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Lundin, Hagnell, Franzén i Motala,
Ekström i Iggesund och Haglund (alla s), vilka ansett att det stycke på s. 6
i utskottets yttrande som börjar med orden »I motionerna I: 663 och II: 832»
och slutar med orden »så blir fallet» bort utbytas mot ett stycke av följande
lydelse:
10 Bankoutskottets utlåtande nr U år W68
»I motionerna 1:663 och 11:832 berörs därjämte den nya utredningens
sammansättning, vilken enligt motionärernas mening bör vara parlamentarisk.
Uppfattningen att utredningsarbetet bör l''å en parlamentarisk förankring
har, såsom framgår av den redogörelse som lämnats ovan, varit
vägledande också för departementschefen. Med hänsyn till den lokaliseringspolitiska
verksamhetens allmänna betydelse har han nämligen funnit det
lämpligt att den sakkunnige åt vilken utredningsuppdraget anförtrotts vid
sin sida har en rådgivande nämnd, med vilken han vid behov kan överlägga
oo
om problem som har samband med hans uppdrag. I direktiven har uttalats
att denna nämnd bör ha parlamentarisk förankring. De ledamöter som utsetts
är också alla hämtade från riksdagen och företräder de fyra största
partierna i denna. Den konstruktion som sålunda valts är väl beprövad och
ger enligt utskottets uppfattning garanti för att synpunkter från parlamentariskt
håll får göra sig gällande vid utredningens ställningstaganden i policyIrågor.
Utskottet anser inte att riksdagen har anledning påyrka att parlamentarikerna
skall få ställning som kommittéledamöter med fullt ansvar
också för den rent tekniska sidan av utredningsarbetet.»
Särskilt yttrande
av herrar Åkerlund (h), Lundberg (h) och Regnélt (h), vilka anfört:
Den framtida lokaliseringspolitikens inriktning och medel har ett direkt
samband med den samordnande regionala planeringsverksamhet, vars betydelse
särskilt understrykes i motionerna I: 663 och II: 832. Såsom utskottet
Iramhåller kan utredningen rörande den lokaliseringspolitiska stödverksamheten
förväntas arbeta under stor tidspress, eftersom statsmakterna
redan våren 1970 måste ta ställning till den efter nu pågående försöksperiod
bedrivna lokaliseringspolitiken. Vi godtager därför, att utredningen
begränsas till att avse allenast de lokaliseringspolitiska stödåtgärder som
kan komma att erfordras för de närmaste åren efter den 1 juli 1970,
men förutsätter att dessa åtgärder närmast får karaktären av fortsatt
försöksverksamhet. Jämsides därmed bör den av motionärerna aktualiserade,
väsentligt större frågan om den framtida lokaliseringspolitikens
anpassning till en samordnad regional planeringsverksamhet allsidigt utredas
av en för ändamålet tillsatt särskild parlamentarisk utredning.
ESSELTE AB. STHLK «8
814160
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:122 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående lokalisering spolitikens framtida utformning. a1 i texten