Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1968-03-19 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:20, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets utlåtande nr 20 år 1068

1

Nr 20

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 instruktionen för bankoutskottet åligger det utskottet att

granska dels riksbankens tillstånd och huru densamma styrd och förvaltad

blivit, dels riksgäldskontorets ställning och förvaltning.

Riksdagens revisorer har hittills i december varje år avgivit berättelser

över den granskning som de verkställt av riksbankens och riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning. Revisorernas granskning har avsett dels

räkenskaperna under senast förflutna räkenskapsår, d. v. s. för riksbanken

det senast avslutade kalenderåret, för riksgäldskontoret det senast

avslutade budgetåret, dels — på grundval av fullmäktiges protokoll — eu

del av det löpande räkenskapsårets förvaltning. Bankoutskottet har under de

första månaderna varje år granskat banko- och riksgäldsfullmäktiges protokoll

för tiden från föregående riksdags början fram till början av den innevarande

riksdagen ävensom vissa andra handlingar och därvid i främsta

rummet beaktat hur de penning- och valutapolitiska uppgifterna handhafts.

På grundval av dels riksdagens revisorers och dels sin egen granskning

har utskottet upptagit frågan om ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken

och i riksgäldskontoret i ett för dessa verk gemensamt dechargeutlåtande.

Innebörden och utformningen av utskottets hemställan och riksdagens

beslut om ansvarsfrihet för de nämnda fullmäktige kan belysas genom citat

av vad utskottet härvidlag hemställde 1967, nämligen beträffande fullmäktige

i riksbanken att ansvarsfrihet skulle beviljas dem »dels för förvaltningen

under år 1965 av bankens såväl huvudkontor som samtliga avdelningskontor

i orterna, dels ock för de beslut och åtgärder som finnes antecknade

i fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 1966 till och med

den 9 januari innevarande år» och beträffande fullmäktige i riksgäldskontoret

att ansvarsfrihet skulle tillerkännas dem »ej mindre för den av riksdagens

revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden

1 juli 1965—30 juni 1966 än även för alla beslut och åtgärder som finnes

antecknade i fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 1966 till

och med den 9 januari innevarande år».

Den ordning som sålunda tillämpats är enligt utskottets uppfattning

mindre lämplig. Framför allt kan mot den invändas att oklarhet kan uppstå

om huruvida vissa åtgärder beaktats vid den på protokollen baserade

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1008

granskningen och sålunda omfattats av beviljad ansvarsfrihet enligt det

senare ledet i en hemställan av citerad typ eller om de bedömts först vid

den slutliga granskning som åberopats i det förra ledet av en sådan hemställan.

Därtill kommer att slutlig ansvarsfrihet för riksbankens del kommit

att beviljas först ca ett år och två månader efter ifrågavarande räkenskapsårs

utgång.

Vid prövningen i december 1967 av det slutbetänkande som avgivits av

utredningen angående riksdagens revisorers verksamhet stannade utskottet

och riksdagen för att deras ställningstagande till frågan om ansvarsfrihet

för bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige alltfort — i motsats

mot vad utredningen föreslagit — borde baseras bl. a. på årliga revisionsberättelser

(BaU 1963:67). I samråd med riksdagens revisorer har utskottet

därefter sökt åstadkomma en sådan omläggning av granskningen att

de ovan anförda olägenheterna skulle i möjligaste mån bortfalla. Revisorerna

har så snart det blivit möjligt granskat riksbankens förvaltning under

år 1967, vilket eljest skulle ha skett först instundande höst, och till

riksdagen avgivit en berättelse över denna granskning. Enligt utskottets

mening bör granskning och decharge vad gäller såväl riksbankens förvaltning

i allmänhet som bankofullmäktiges åtgärder på penning- och valutapolitikens

område fortsättningsvis avse det senaste räkenskapsåret (d. v. s.

kalenderåret). Någon anledning att i granskningen innefatta också det innevarande

årets första nio dagar torde normalt inte föreligga. I enlighet

med vad här sagts upptar utskottet i det följande frågan om ansvarsfrihet

dels — enligt hittills gällande ordning — för riksbankens förvaltning

under år 1966, dels också för riksbankens förvaltning under år 1967.

Vad här sagts om granskningen av riksbanken gäller delvis även beträffande

riksgäldskontoret. Att märka är dock att riksgäldskontorets räkenskapsår

sammanfaller med budgetår och att sålunda tiden mellan räkenskapsårets

slut och prövningen av frågan om ansvarsfrihet i detta fall

är ett halvt år kortare. Utskottet har övervägt möjligheten att pröva frågan

om ansvarsfrihet för riksgäldskontorets förvaltning redan under hösten,

tämligen snart efter räkenskapsårets slut, men funnit anledning därtill

inte föreligga utan en gemensam behandling av riksbankens och riksgäldskontorets

dechargefrågor kunna bibehållas. För att kunna överblicka

samma period i fråga om riksgäldskontoret som i fråga om riksbanken

har utskottet nu tagit del av riksgäldsfullmäktiges protokoll även för del

halvår som förflutit närmast efter räkenskapsårets slut. Utskottet vill

även erinra om att riksgäldsfullmäktige jämlikt reglementet för riksgäldskontoret

har att vid varje riksdags början avge en berättelse om riksgäldskontorets

ställning och förvaltning under det senaste kalenderåret. Denna

ordning skall givetvis bibehållas. Om anledning därtill förekommer kan

utskottet i anslutning till dechargegranskningen påtala förhållanden som

hänför sig till tiden efter det senaste räkenskapsårets slut.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1968

3

För sin granskning av riksbankens styrelse och förvaltning har utskottet

tagit del av dels fullmäktiges i riksbanken allmänna och särskilda protokoll

samt direktionens och industristyrelsens protokoll, samtliga för tiden

från och med den 10 januari 1967, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats

för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till 1967

års slut, dels de av riksdagens revisorer avgivna berättelserna om verkställd

granskning av riksbankens tillstånd och förvaltning under år 1966

och år 1967, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 1 till riksdagen

överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och

förvaltning under år 1967. Vid granskningen har för utskottet också varit

tillgängliga särskilda redogörelser för verksamheten vid riksbankens pappersbruk

och vid dess sedeltryckeri under år 1967.

För sin granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning har

utskottet tagit del av dels de allmänna och särskilda protokoll som förts

hos fullmäktige i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1967,

intill vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen

antecknade beslut och åtgärder, och till 1967 års slut, dels den av riksdagens

revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1966—30 juni 1967, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1968 års riksdag

avgivna berättelse.

Härutöver har utskottet tagit del av protokoll från ett under år 1967

hållet gemensamt sammanträde med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.

För närmare upplysning om riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet

hänvisar utskottet till de av deras fullmäktige avgivna berättelserna.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet

avge berättelse över den verkställda granskningen.

l:o) Penning- och valutapolitiken. Då högkonjunkturen under loppet av

år 1966 gick in i ett lugnare skede — inte minst till följd av den förda

ekonomiska politiken — gavs kreditpolitiken en mindre restriktiv utformning

än tidigare. De bedömningar av konjunkturutvecklingen som låg till

grund för den ekonomiska politiken vid årsskiftet 1966—1967 tydde på

en fortsatt ganska svag efterlråge- och produktionsuppgång under första

delen av 1967 medan en snabbare tillväxt förutsågs mot slutet av året. Den

mindre restriktiva kreditpolitik som inletts 1966 lättades ytterligare under

de första månaderna 1967 och fortsatte ända till årets sista veckor.

Riksbankens diskonto sänktes i två etapper med sammanlagt en procentenhet,

nämligen till 5>/2 procent fr. o. in. den 3 februari och till 5 procent

fr. o. in. den 10 mars. Då det efter hand visade sig att den antagna efter1*

—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 sand. Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1968

fråge- och produktionsuppgången under senare delen av året skulle komma

att bli mindre än väntat lättades den ekonomiska politiken generellt.

Finanspolitiken blev mera expansiv och inriktades på selektivt verkande

åtgärder. Banksystemets likviditet ökade mycket kraftigt inte minst till

följd av den statliga upplåningspolitikens utformning och genom riksbankens

marknadsoperationer, som även innefattade köp av bostads- och

industriobligationer. Bankernas likvida tillgångar, inräknat stats- och

hypoteksobligationer samt valutor, steg med inte mindre än ca 3 miljarder

kr. under 1967 mot 1,8 miljarder kr. 1966.

Den ekonomiska politikens omorientering i expansiv riktning sammanföll

med en utveckling av bytesbalansen gentemot utlandet i gynnsam riktning.

Det stod redan under hösten klart att det underskott på 800 milj. kr.

som registrerats 1966 skulle komma att reduceras väsentligt. Fram till

utgången av oktober hade valutareserven stigit med i det närmaste 750

milj. kr. mot drygt 150 milj. kr. motsvarande period 1966. Bl. a. mot bakgrund

av bytesbalansens och valutareservens utveckling beslöt bankofullmäktige

och regeringen att bibehålla den svenska kronans paritetsvärde

oförändrat då det brittiska pundet och några andra länders valutor devalverades

den 18 november och dagarna därefter. Att den svenska kronan inte

devalverades bedömdes som så mycket mera angeläget som den stabilisering

av pris- och kostnadsutvecklingen, som hade uppnatts, lätt skulle

kunna äventyras genom en devalvering. Ur internationell synvinkel ansågs

det vidare angeläget att i möjligaste man bidra till att de\alveringsåtgärderna

begränsades till ett fåtal länder. En sådan begränsning bedömdes

som en förutsättning för att de brittiska åtgärderna skulle få avsedd verkan,

nämligen att stärka den brittiska ekonomins konkurrenskraft och

utvecklingsmöjligheter, och också tör att risken för en allmän oio på

valutamarknaderna skulle elimineras.

Utvecklingen på valutamarknaderna efter punddevalveringen ledde till

en inte obetydlig utströmning av valutor från Sverige samtidigt som den

tendens till höjning av räntenivån utomlands, som redan tidigare gjort

sig gällande, ytterligare förstärktes. Under perioden från 18 november till

13 december minskade riksbankens valutareserv med i runt tal en miljard

kr. Bakom denna utveckling låg flera olika typer av transaktioner, bl. a.

utländska bankers omväxling av tillgodohavanden i svenska kronor, överföringar

från utländska dotterbolag i Sverige och påskyndande av importbetalningar

etc. Då det inte kunde anses uteslutet att transaktioner i syfte

att undvika förluster vid en devalvering av kronan skulle få en allt större

spridning, framstod det i mitten av december som angeläget att genom nya

åtgärder klart ange att beslutet att inte devalvera kronan stod fast. Även

den omständigheten att Sverige jämfört med utlandet hade ett relativt lågt

ränteläge talade för att åtgärder borde vidtas för att motverka valutautströmningen.

Med verkan fr. o. m. den 15 december höjdes riksbankens diskonto

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankuuiskottets utlåtande nr 20 år 1968

5

med eu procentenhet till 6 procent. Samtidigt vidtogs åtgärder för att begränsa

tillgången på kortfristig kredit. 1 detta syfte infördes för upplåning

i riksbanken på nytt s. k. straffränta med samma konstruktion som före

juli 1966. Detta innebar att för banker, som uppfyllde de av riksbanken rekommenderade

likviditetskvoterna, straffränta uttogs på belopp överstigande

50 procent av de egna fonderna, medan för banker som ej uppfyllde

kvoterna straffränta uttogs på belopp överstigande 25 procent av de egna

fonderna. Straffräntesatsen sattes till 9 procent. Bankofullmäktige hemställde

vidare hos Ivungl. Maj :t om förordnande om kassakvoter för affärsbankerna

enligt 1962 års lag om likviditets- och kassakvoter. Sedan sådant

förordnande meddelats utfärdade riksbanken den 21 december med giltighet

från den 2 januari 1968 tillämpningsföreskrifter som innebar att de fem

storbankerna skulle ha minst 2 procent och andra banker minst 1 procent

av sin inlåning från allmänheten innestående på checkräkning i riksbanken.

Slutligen beslöts en ändring av reglerna för beräkning av likviditetskvoter

av innebörd att endast 50 procent mot tidigare 100 procent av en banks

utländska nettotillgodohavanden skulle räknas som likvid tillgång.

Bankofullmäktiges nu redovisade åtgärder vidtogs uteslutande i valutapolitiskt

syfte. Den interna konjunkturutvecklingen ansågs närmast motivera

eu fortsatt lält kreditpolitik. Genom att åtgärderna vidtogs så snabbt

och genom att de var så kraftiga hade man förhoppningar om att de åtminstone

delvis skulle kunna ges en relativt begränsad varaktighet. Efter den

15 december skedde en återinströmning av valutor till riksbanken med i del

närmaste 400 milj. kr., en utveckling som fortsatte efter årsskiftet. Den totala

minskningen av valutareserven, vilken vid början av år 1967 uppgått

till i det närmaste 6 miljarder kr., begränsades till ca 200 milj. kr.

Den lätta kreditpolitiken under 1967 möjliggjorde en mycket snabb kreditexpansion.

Den totala kreditförmedlingen uppgick till 17,4 miljarder kr.

mot knappt 13 miljarder kr. 1966 och något över 10 miljarder kr. 1965. Eu

viss förskjutning i kreditströmmarna jämfört med 1966 ägde rum såtillvida

att den offentliga sektorn svarade för 27 procent av nettoupplåningen

jämfört med 20 procent 1966 medan bostadssektorns andel minskade från

43 till 39 procent och näringslivets andel från 37 till 34 procent. Den starka

ökningen för den offentliga sektorn återspeglar framför allt en ökning av

statens upplåning, men även kommunernas upplåning var större än 1966.

Kreditgivningen till bostadsbyggandet var 6,9 miljarder kr., en ökning med

1,4 miljard kr. från 1966, vilket innebar att det kraftigt ökade bostadsbyggandet

kunde finansieras utan svårigheter. Näringslivets upplåning på 5,8

miljarder kr. var nära 1,2 miljard kr. större än 1966. Den omständigheten

att bostadssektorns och näringslivets andelar av upplåningen minskade får

således inte undanskymma att även dessa sektorers kreditförsörjning ökade

kraftigt.

På utbudssidan svarade flertalet stora placerargrupper för en större kre
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1968

delgivning 1967 än 1966. Ett iögonfallande drag i utvecklingen var expansionen

i affärsbankernas utlåning, som var mer än dubbelt så stor som året

innan. Affärsbankerna kom härigenom att svara för huvudparten av utlåningsökningen

1967. Deras nyutlåning uppgick till 5,9 miljarder kr.,

en ökning med ca 3,3 miljarder kr. Ungefär hälften av denna ökning

hänförde sig till bostadsbyggandet och större delen av återstoden till staten.

Affärsbankernas utlåning till näringslivet uppgick till drygt 2 miljarder kr.,

innebärande en ökning jämfört med 1966 på 400 milj. kr., medan utlåningen

till kommunerna var av ungefär samma storlek båda åren. Övriga kreditinstitut

(utom riksbanken) tagna som grupp hade en utlåning som uppgick

till drygt 9,4 miljarder kr. mot 8,3 miljarder kr. 1966. Allmänna pensionsfonden,

som inräknats i denna huvudgrupp och som svarar för mer än

hälften av dess placeringar, ökade sålunda sin utlåning från 3,7 till 4,1

miljarder kr. Riksbankens utlåning var ca 650 milj. kr., varav hälften hänförde

sig till staten. Allmänhetens förvärv av värdepapper, slutligen, uppgick

till ca en och en tredjedels miljard kr.

Vad beträffar utvecklingen hos olika låntagargrupper har omsvängningen

från ungefärlig balans till underskott i den statliga totalbudgeten utgjort ett

betydelsefullt drag. Främst återspeglar denna utveckling en avsaktande ökningstakt

för statsinkomsterna, vilken till en del betingats av den genom

konjunkturavmattningen lägre inkomstexpansionen, till en annan del av de

ovanligt stora utbetalningarna av överskjutande skatt i slutet av 1967. Den

statliga upplåningspolitiken utformades i syfte att öka likviditeten i banksystemet.

Av den totala upplåningen som uppgick till ca 3 000 milj. kr., var

sålunda i det närmaste 2 000 milj. kr. i korta lån. Affärsbankerna och riksbanken

tillgodosåg över hälften av det statliga finansieringsbehovet.

Kommunernas nettoupplåning på kreditmarknaden uppgick år 1967 till

ca 1 700 milj. kr. eller endast obetydligt mer än året innan. Någon nämnvärd

förändring i upplåningens fördelning på långivare synes inte ha ägt rum.

Kommunernas likviditet, som ökat avsevärt 1966, fortsatte att förbättras

1967, om än i långsammare takt än året innan.

Finansieringen av bostadsbyggandet, som under flera år vållat bekymmer,

förlöpte under 1967 utan egentliga svårigheter, trots eu kraftigt ökad volym.

1 början av året träffades en överenskommelse med bankinstituten om beviljande

av byggnadskrediter till byggnadsprojekt som ingick i igångsättningsprogrammet

för statsbelånade bostäder. Räknat i löpande priser ökade

bostadsinvesteringarna med närmare 20 procent. Kreditmarknadens andel

i bostadsbyggandets finansiering var 6 900 milj. kr. eller ca 1 400 milj. kr.

större än 1966. Affärsbankernas andel ökade med ca 1 600 milj. kr. i form

av direkta lån och ökat innehav av hypoteksobligationer medan övriga kreditinstituts

andel var ungefär oförändrad. Allmänna pensionsfondens innehav

av hypoteksobligationer ökade i något lägre takt än 1966.

Vid sidan av staten svarade näringslivet för den största upplåningsök
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1968

7

ningen under 1967. Upplåningen ökade med nära 1 200 milj. kr. till 5 800

milj. kr. eller med drygt 25 procent. Investeringarna (inkl. lager) torde i

värde ha ökat med ca 6 procent. Även om en viss minskning av den utländska

handelskreditgivningen ägde rum mot slutet av året torde således

en inte oväsentlig ökning av näringslivets likviditet ha inträffat. Tillgängliga

uppgifter tyder också på en betydande ökning av industrins och handelns

likvida tillgångar, en ökning som väsentligt översteg likviditetsminskningen

1966.

Förordnande om fortsatt valutareglering gällde också 1967 utan ändring

i valutaförfattningarna. Vissa ändringar har dock vidtagits i tillämpningsbestämmelserna.

I samband med devalveringarna i november upphävdes, i

syfte att ge riksbanken möjlighet att följa transaktionerna, den generella

dispensen från förbudet att utan riksbankens medgivande återköpa utlandsägda

svenska värdepapper. Tillstånd till sådana återköp har emellertid därefter

genomgående lämnats. Samtidigt sänktes gränsen för de smärre betalningar

som får göras utan angivande av ändamålet från 500 till 100 kr.

En viss liberalisering av reglerna för svenska bankers deltagande i internationella

obligationslåneemissioner infördes under året.

Liksom under föregående år deltog Sverige aktivt i det internationella

monetära samarbetet. En principöverenskommelse om skapande av speciella

dragningsrätter inom Internationella valutafonden träffades i syfte

att tillgodose behovet av ett supplement till existerande internationella reservtillgångar.

Överenskommelsen med Federal Reserve Bank of New York

om ömsesidiga kreditfaciliteter har förlängts och utökats liksom överenskommelsen

mellan de nordiska centralbankerna om kortfristiga valutakrediter.

Sverige har också medverkat i vissa åtgärder för stöd åt pundet.

När utskottet sammanfattar sin bedömning av den förda kreditpolitiken

vill utskottet först uttrycka sin tillfredsställelse över att bostadsfinansieringen

förlöpt utan svårigheter. Utskottet har i samband med sin granskning

av kreditpolitiken vid ett par tidigare tillfällen uttalat att det bör vara en

huvuduppgift för kreditpolitiken att söka tillgodose de kreditbehov som

motsvarar det av statsmakterna uppställda investeringsprogrammet. Utskottet

har i dessa sammanhang funnit det nödvändigt att riksbanken, under

beaktande av sin primära uppgift att verka för penningvärdets stabilisering,

medverkar till att anpassa tillgången på kredit till samhällets bostadsbyggnadsplaner.

Även om den av konjunkturläget motiverade lättare kreditpolitiken

och stora kreditexpansionen gjort behovet av speciella åtgärder

mindre akut än föregående år, torde ändå överenskommelsen med bankinstituten

om beviljande av byggnadskrediter till byggnadsprojekt som ingick

i igångsättningsprogrammet för statsbelånade bostäder ha bidragit till

itt svårigheterna undanröjdes.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskoitets utlåtande nr 20 år 1968

Utskottet delar helt de bedömningar som låg bakom fullmäktiges beslut

att inte devalvera den svenska kronan. Det svenska näringslivets konkurrenskraft

är generellt sett sådan att det hade varit omotiverat att ikläda

sig de risker för den inhemska ekonomiska stabiliteten som en devalvering

hade medfört. Enligt utskottets mening är det också angeläget att Sverige

i möjligaste mån medverkar till att de brittiska åtgärdernas syfte fullföljs.

Att den ekonomiska stabiliteten och expansionen återställs hos en av

våra viktigaste handelspartners är ett uppenbart svenskt intresse. Fullmäktiges

beslut i december att höja diskontot och i samband därmed vidta

vissa åtgärder i syfte att begränsa tillgången på kortfristig kredit ledde till

att valutaströmningen från Sverige avstannade. Enligt utskottets mening

visade utvecklingen under månaderna efter diskontohöjningen att fullmäktiges

beslut hade avsedd verkan. Med hänsyn till den inhemska konjunktursituationen

är det tillfredsställande att det sedermera varit möjligt att sänka

diskontot och lätta kreditåtstramningen.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.

2:o) Protokoll och berättelser. Fullmäktige i riksbanken lämnar i sin

berättelse vissa uppgifter om förvaltningen av riksbankens jubileumsfond.

Utskottet kommer senare att granska Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds

verksamhet under året och för riksdagen redovisa resultatet av denna granskning.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets

sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer har

för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under den

tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att utskottet anser att ansvarsfrihet bör beviljas

fullmäktige med avseende på riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning

under den tid granskningen omfattat.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet

för förvaltningen av riksbanken under åren 19110 och

1967.

4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer

har för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1068

9

valtning under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att utskottet anser att ansvarsfrihet bör beviljas

fullmäktige med avseende på riksgäldskontorets ställning och förvaltning

under den tid granskningen omfattat.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen beviljar fullmäktige i riksgäldskontoret

ansvarsfrihet för förvaltningen av riksgäldskontoret under

tiden 1 juli 1966—30 juni 1967.

Stockholm den 19 mars 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande :

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s), Enarsson (h) och Mattsson (ep);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i

Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona (s), Larsson

i Umeå (fp), Ekström i Iggesund (s) och Rask (s).

Reservationer

beträffande det avsnitt i utskottets omförmälan om penning- och valutapolitiken

som börjar på s. 7 med orden »När utskottet sammanfattar» och

slutar på s. 8 med orden »och lätta kreditåtstramningen»

1) av herr Regnéll (h), som ansett att ifrågavarande avsnitt bort utbytas

mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Såsom utskottet ovan redovisat fördes fram till slutet av 1967 en lätt

kreditpolitik, motiverad av konjunkturavmattningen. Inom ramen av de

ökade lånemöjligheterna kunde bostadsfinansieringen förlöpa utan svårigheter

i enlighet med den överenskommelse som träffats med bankinstituten.

Den i jämförelse med tidigare år förbättrade överensstämmelsen

mellan det uppställda programmet för bostadsinvesteringar och tolerabel

kreditgivning noteras av utskottet med tillfredsställelse.

Utskottet delar helt---(= utskottet, s. 8)---och lätta kredit
åtstramningen.

»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1068

2) av herrar Åkerlund (h) och Enarsson (h), vilka ansett att ifrågavarande

avsnitt bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Såsom utskottet ovan redovisat fördes en lätt kreditpolitik ända fram

till slutet av år 1967. En av konjunkturavmattningen framkallad frigörelse

av kapital späddes på, och kreditsystemets utlåningskapacitet förstorades i

sådan grad att upplåningen under året steg rekordartat. Härigenom undanröjdes

också de tidigare svårigheterna för bostadsfinansieringen och underlättades

genomförandet av överenskommelsen mellan staten och bankinstituten

i syfte att anpassa byggnadsplaner och kreditförsörjning till varandra.

Utskottet finner emellertid, att riksbankens primära uppgift att sörja för

stabiliteten i penningvärdet borde ha föranlett riksbanken att mera lita till

marknadsfaktorernas spel än till en påspädning på marknaden genom

marknadsoperationer. När valutautflödet satte in i slutet av året och en viss

påfrestning inträdde på kronan visade det sig nämligen att kreditgivningen

måste stramas åt häftigt. Härvid frångicks tillämpningen av ett enhetligt

diskonto och reglerande åtgärder tillgreps. Straffräntan återinfördes, reglerna

för likviditetskvoter skärptes och kassakvoter tillämpades för första

gången. Enligt utskottets mening är det önskvärt att undvika tvära kastningar

och ryckighet i kreditpolitiken. En smidigare anpassning till kreditmarknadens

krafter utan att riksbanken uppger sin ledande roll skulle enligt

utskottets mening ge en lugnare utveckling och på längre sikt förmodligen

kunna förbilliga kreditvillkoren.

Den valutapolitiska målsättningen att upprätthålla kronans yttre värde

bekräftades av riksbanken, när det brittiska pundet devalverades. Utskottet,

som på förhand varskotts, får uttala sitt stöd åt bankofullmäktige.

De för riksbanken och affärsbankerna sammanlagda guld- och valutatillgångarna

har under året minskat med 174 milj. kr. mot en ökning med 485

milj. kr. 1966 och uppgick vid årsskiftet till 5 915 milj. kr. Enligt § 4 i den

för utskottet gällande instruktionen bör utskottet med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder som avser metalliska kassans upprätthållande.

Utskottet har därför vid sin granskning noterat att guldkassan,

som förblivit nästan oförändrad, utgör endast 17 procent av de sammanlagda

guld- och valutatillgångarna. Vid en internationell jämförelse får den svenska

guldkassan betraktas som låg och fördelningen mellan guld och valutor som

ogynnsam från likviditetssynpunkt.»

3) av herrar Mattsson (ep) och Börjesson i Glömminge (ep), vilka ansett

att ifrågavarande avsnitt bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»När utskottet sammanfattar-----(= utskottet, s. 7)----att svå
righeterna

undanröjdes.

Utskottet delar, särskilt med hänsyn till att den norska kronans värde bibehölls

oförändrat och att Danmark vidtog endast en mindre devalvering,.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1968

11

den uppfattning som kom till uttryck i bankofullmäktiges beslut att inte

devalvera den svenska kronan.

Bankofullmäktiges beslut i december att höja diskontot med 1 procent var

olyckligt under rådande konjunktur med omfattande arbetslöshet och svag

investeringsvilja. Den valutautströmning som ägde rum efter den 18 november

synes ha kulminerat vid tidpunkten för diskontohöjningen. Dess betydelse

för den därpå följande återinströmningen av valutor till landet kan

därför bedömas som ganska begränsad. Med en mindre snäv inställning till

terminshandel i svenska kronor skulle förmodligen fluktuationerna i valutarörelsen

i viss utsträckning lia kunnat undvikas. En mindre sänkning av

diskontot har sedermera skett. Med hänsyn till den inhemska konjunktursituationen

synes det emellertid utomordentligt angeläget att diskontot

snabbt kan sänkas ytterligare och kreditåtstramningen lättas utöver vad

som redan skett på dessa områden.»

4) av herr Hilding (fp).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1968:161 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
  2. Rskr. 1968:162 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten