Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1968

1968-04-02 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:25, Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1968

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1968

17

Nr 25

Utlåtande i anledning av motioner angående återlån från allmänna

pensionsfonden.

Frågan om ändrade regler för återlån nr allmänna pensionsfonden har

upptagits

dels i de likalydande motionerna I: 73 av herr Karl-Erik Eriksson och

II: 108 av herr Westberg m. fl., vari föreslås att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t skall hemställa om förslag till sådan ändring av reglementet

för allmänna pensionsfondens förvaltning att

1. arbetsgivare erhåller möjlighet att för återlån få utnyttja de ATP-avgifter,

som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna åren,

2. återlån får ske upp till 75 % av inbetalda avgifter och

3. amorteringstiden för betalning av lånen utsträckes till 20 år;

dels i de likalydande motionerna I: 185 av herr Ottosson in. fl. och II: 2il

av herr Nordgren in. fl., vari föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skall hemställa

1. att förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens

förvaltning, att arbetsgivare erhåller möjlighet att för återlån få

utnyttja de ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna

åren och att återlån skall få ske upp till 75 % av inbetalda avgifter,

snarast föreläggs riksdagen,

2. att en utredning rörande utsträckande av amorteringstidens längd för

återlån till 20 år tillsättes.

Gällande bestämmelser

De bestämmelser om återlån från allmänna pensionsfonden som återfinns

i reglementet angående fondens förvaltning (SFS 1959:293; ändring SFS

1967:345) är utformade på följande sätt. De kreditinrättningar som äger

bevilja återlån är riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, centralkassa

för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska

skeppshypotekskassan och annan kreditinrättning som Konungen godkänner.

Återlån kan medges den som erlagt tilläggspensionsavgift under föregående

år och får uppgå till högst hälften av det erlagda avgiftsbeloppet, under

förutsättning att detta utgjort lägst 1 000 kronor. Minimisumman för

återlån blir alltså 500 kronor. Kreditinrättning som lämnar återlån får i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1968

sin tur från vederbörande fondstyrelse låna motsvarande belopp mot fastställd

räntesats. Rätten till återlån är icke ovillkorlig, utan kreditinrättningen,

som under alla omständigheter svarar för återbetalning av det lån den

erhållit från fondstyrelsen, prövar efter vanliga grunder den lånesökandes

kreditvärdighet och kan även fordra säkerhet som vid annan utlåning. Kreditinrättningen

har att amortera sitt lån ur allmänna pensionsfonden med

minst 10 procent årligen och under en tid av högst 10 år. I den mån kreditinrättningen

för sin del medger låntagare mindre amortering eller längre

löptid, övergår dennes återlån således till att bli ett lån av ordinär typ.

Åter lånens omfattning

Återlånens andel av allmänna pensionsfondens totala placeringar vid utgången

av åren 1964—1967 framgår av den tabell som återfinnes i utskottets

föregående utlåtande, nr 24 (s. 8). Under 1967 begärde banksystemet för

återlån på basis av 1966 års avgifter 244,4 milj. kr.

Av de tre styrelser som handhar allmänna pensionsfonden förvaltar den

första avgifter erlagda för statens och kommunernas anställda, den andra

avgifter erlagda för anställda i enskilda företag med minst tjugo arbetstagare

och den tredje avgifter för anställda i övriga enskilda företag samt

egenavgifter erlagda för inkomst av annat arbete än anställning. Av fondens

totala placeringar vid 1967 års utgång, ca 19,3 miljarder kr., svarade de tre

styrelserna för respektive 5,3, 10,2 och 3,8 miljarder kr. Återlånen fördelade

sig icke alls i proportion till dessa andelar. För andra fondstyrelsens del

uppgick de nämligen till 1 138,0 milj. kr. (11,1 procent av denna fondstyrelses

totala placeringar), medan första och tredje fondstyrelsen i återlån hade

placerat blott 8,1 milj. kr. (0,2 procent) respektive 7,0 milj. kr. (0,2 procent).

Motionerna

i motionerna I: 185 och 11:241 lämnas först vissa statistiska uppgifter

om återlånen. Att endast 6 procent av allmänna pensionsfondens tillgångar

i form av återlån kommit de avgiftsbetalande företagen till godo kan, säger

motionärerna, inte anses vara i överensstämmelse med den vid fondens tillkomst

uttalade avsikten att en betydande del av fondmedlen på detta sätt

skulle gå tillbaka till dem som erlagt pensionsavgifterna. Särskilt har de

mindre företagens andel blivit ringa, endast 0,6 procent av den beviljade

återlånesumman, en andel som sätts i relation till att denna kategori företag

bidragit med en femtedel av fondens samlade tillgångar. Att återlånen ej

fått avsedd omfattning beror enligt motionärernas uppfattning på begränsningarna

i nu gällande regler för återlånen. De i motionerna förordade änd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1968 19

ringarna motiveras särskilt med att de skulle tillgodose de mindre företagens

intresse.

Samma synpunkter framförs i största korthet i motionerna 1-73 och

11: 108.

Tidigare behandling av frågan

De bestämmelser rörande återlån som ingick i det år 1959 (prop. nr 100)

framlagda förslaget till reglemente angående allmänna pensionsfondens

förvaltning var uttryck för en strävan att vidga återlånemöjligheterna i jämförelse

med vad som föreslagits av 1957 års pensionskommitté. De godkändes

av riksdagen och gäller alltjämt.

Vid alla efterföljande riksdagar har väckts motioner vari hemställts om

ändringar i återlånereglerna i syfte att ge företagen vidgade möjligheter att

från allmänna pensionsfonden fa bidrag till sin kapitalförsörjning. Motionsyrkandena

har genomgående avslagits av riksdagen. Andra lagutskottet har

i sina utlåtanden i ämnet (1960 nr 6, 1961 nr 56, 1962 nr 13, 1963 nr 2, 1964

nr 18 och 1965 nr 64) flera gånger uttalat, att de gällande återlånereglerna

inte i alla avseenden är helt ändamålsenliga. Häri instämde bankoutskottet

1966 (uti. nr 15). Åren 1960—1964 motiverades andra lagutskottets avstyrkande

av ändringsförslagen med att erfarenheter i någon större utsträckning

av reglernas verkningar ännu inte vunnits. År 1965 hänvisade andra

lagutskottet och ar 1966 bankoutskottet till den då pågående utredningen

om finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin. I den reservation

till bankoutskottets utlåtande i ämnet 1967 (nr 49) som då låg till

grund för riksdagens beslut konstaterades att en översyn av återlånereglerna

torde bli en av uppgifterna för den utredning som, enligt vad utskottet

under hand hade inhämtat från finansdepartementet, avsågs bli tillsatt för

att pröva frågor om allmänna pensionsfondens förvaltning m. m.

Över de år 1965 väckta motionerna i ämnet inhämtade andra lagutskottet

yttranden från arbetsmarknadens huvudorganisationer och ett antal topporganisationer

inom näringslivet. Löntagarorganisationerna ställde sig kritiska

till förslagen, medan övriga remissinstanser i huvudsak var positiva. Svenska

bankföreningen avstyrkte dock en förlängning av amorteringstiden till 20 år.

Utskottet

Riksdagen har sedan 1960 årligen fått ta ställning till förslag om vidgade

möjligheter till återlån ur allmänna pensionsfonden. Avvisandet av dessa

förslag har undan för undan motiverats med nya argument. När frågan senast

behandlades, hösten 1967, hänvisades till en utredning som väntades

bli tillsatt för att pröva allehanda frågor rörande allmänna pensionsfondens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoatskottets utlåtande nr 25 år 1968

förvaltning. Efter ytterligare ungefär fem månader kan utskottet nu konstatera

att det alltjämt synes stå i vida fältet när den aviserade utredningen

kommer till stånd och hur dess direktiv kommer att utformas.

Avgörande för utskottets bedömning av motionärernas förslag är uppfattningen

att de ifrågavarande ändringarna i återlånereglerna dels är angelägna,

dels också kan genomföras utan att någon utredning erfordras.

Det sistnämnda gäller också i fråga om amorteringstidens längd; utskottet

ansluter sig alltså därvidlag till vad som sägs i motionerna I; 73 och II: 108

och finner icke den i motionerna I: 185 och II: 241 förordade särskilda utredningen

vara motiverad. Att mera generösa återlåneregler är angelägna

framgår med största tydlighet av tillgängliga uppgifter om återlånens fördelning

på allmänna pensionsfondens olika delfonder. Återlånens ytterst

ringa andel av tredje fondstyrelsens placeringar är ett uttryck för att de

mindre företagen endast i obetydlig utsträckning kunnat utnyttja återlånemöjligheterna,

något som står i uppenbar strid mot den vid fondens tillkomst

uttalade principen att en betydande del av fondmedlen i form av återlån

borde gå tillbaka till dem som er lagt pensionsavgifter. Förhållandet är

så mycket betänkligare som de mindre företagens kreditförsörjning även i

övrigt är förknippad med särskilda problem.

I anslutning till vad som anförts i motionerna vill utskottet sålunda föreslå,

att återlånerätt får ackumuleras under fem år, att återlån får ske upp

till 75 procent av inbetalda avgifter och att amorteringstiden för återlån utsträckes

till 20 år. Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 73 och II: 108

samt I: 185 och II: 241 hos Kungl. Maj :t hemställer om förslag

till ändring av reglementet angående allmänna pensionsfondens

förvaltning i enlighet med vad utskottet bär

angivit.

Stockholm den 2 april 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h)*, Hilding (fp)*, Lundin (s), Enarsson (h)* och Mattsson

(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i

Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona (s), Larsson

i Umeå (fp), Ekström i Iggesund (s) och Rask (s)*.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1968

21

Reservation

av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Lundin, Franzén i Motala, Bengtsson

i Landskrona, Ekström i Iggesund och Rask (alla s), vilka ansett att

utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Såsom berörts i utskottets föregående utlåtande, nr 24, förestår en utredning

beträffande frågor om allmänna pensionsfondens förvaltning m. m.

En av uppgifterna för denna utredning torde bli en översyn av återlånereglerna.

Någon omedelbar reglementsändring i detta hänseende kan utskottet

inte tillstyrka. Inte heller finns skäl att, såsom föreslagits i motionerna

I: 185 och II: 241, begära en särskild utredning om en förlängning av amorteringstiden

för återlån.

Sistnämnda förslag har framförts trots att förträdarna för den meningsriktning

som motionärerna tillhör såväl 1966 som 1967 vid utskotts- och

kammarbehandlingen av motsvarande ärende ansett sig kunna konstatera

att en ändring av reglementet även på denna punkt kunde ske utan vidare

och att således ingen särskild utredning vore erforderlig. Den tvekan som

kommer till uttryck i det ånyo framlagda förslaget om utredning är enligt

utskottets uppfattning befogad; utskottet vill erinra om att Svenska bankföreningen

år 1965 avstyrkte en förlängning av amorteringstiden till 20

år. Utskottet kan för övrigt inte underlåta att uttala att utskottet mera

allmänt ställer sig tvivlande beträffande motionärernas resonemang om angelägenheten

av att återlånereglerna liberaliseras. Såsom påpekats vid tillfällen

då motsvarande förslag varit uppe till behandling är en sådan ändring

av bestämmelserna inte i och för sig ägnad att öka allmänna pensionsfondens

bidrag till näringslivets kapitalförsörjning. En betydande del av

fondmedlen —- vid utgången av 1967 närmare 30 procent — har tillförts

näringslivet annorledes än genom återlån, nämligen genom placering i obligationer,

förlagsbevis och av hypoteksaktiebolag förmedlade lån. Under det

senaste året bar Sveriges investeringsbank AB tillkommit som en viktig

kanal för allmänna pensionsfondens medel. Återlånens betydelse framstår

vid jämförelsen med övriga här nämnda placeringsformer som tämligen

ringa. Lånen kommer endast de företag till del som har inbetalat motsvarande

pensionsavgifter. Detta innebär bl. a. att, hur än återlånereglerna utformas

i sina detaljer, kapitalintensiva företag och företag stadda i snabb expansion

icke kan dra lika stor nytta som övriga företag av möjligheten till

återlån. Detta förhållande förtjänar noggrant övervägande med hänsyn till

att det, såsom framhålles i motionerna I: 185 och II: 241, är ''av största vikt

att de otillräckliga kreditresurserna fördelas på ett effektivt sätt’.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen avslår motionerna I: 73 och II: 108 samt

I: 185 och II: 241.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.