Utlåtande i anledning av motioner om teknisk utredning av cn inkomstpolitik.
1968-04-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1968:26, Utlåtande i anledning av motioner om teknisk utredning av cn inkomstpolitik.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1968
1
Nr 26
Utlåtande i anledning av motioner om teknisk utredning av cn
inkomstpolitik.
I motionerna I: 671 av herrar Åkerlund och Enarsson och II: 833 av herr
Carlshamre hemställes, att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t skall anhålla
om en teknisk utredning av en inkomstpolitik i syfte att nå stabilitet
i ekonomin och förbättring av sysselsättningen.
Fullmäktige i riksbanken har efter remiss avgivit yttrande över motionerna.
Motionerna
I motionerna uttalas oro över att lönsamheten i företagen nedgått och
beklagas att läget nu kännetecknas av företagsnedläggelser och arbetslöshet.
Det framhålles att en generell förbättring av lönsamheten är nödvändig
och att i detta sammanhang inkomstpolitiken spelar sin givna roll. Motionärerna
erinrar om att diskussioner förts mellan arbetsmarknadens parter
för att söka anpassa lönepolitiken till samhällsekonomiska krav. De betonar
värdet av fria förhandlingar och fria överenskommelser men understryker
också att det, om arbetsmarknadens parter »lönar sig själva ut ur marknaden»,
ligger utanför statens förmåga att hjälpa dem in igen. Problemet
säges gälla att få till stånd en inkomstutveckling som står i samklang med
realiteterna i samhällsekonomin. En målsättning och en teknisk genomgång
av förfarandet för stabilisering av löner och priser efterlyses, och en
statlig medverkan härtill säges vara av värde. Motionärerna understryker
att de på intet sätt förordar en statlig dirigering av inkomsterna.
Anteckningar om begreppet inkomstpolitik
Med inkomstpolitik torde i regel, såsom bankoutskottet framhöll i sitt
utlåtande 1965 nr 15, avses att statsmakterna direkt medverkar i inkomstavgörandena
i samhället. I motioner 1966 (1: 559 och 11:658) av samma
innebörd som de nu förevarande definierades inkomstpolitik som »en uppfattning
om önskvärdheten av en viss inkomstutveckling». En inkomstpolitik
torde definitionsmässigt böra avse inte bara löneinkomster utan också
företagarinkomster, kapitalinkomster etc.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 26
2
Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1968
I andra länder bär skilda slags åtgärder betecknats som uttryck för en
inkomstpolitik. Å ena sidan har det kunnat röra sig om mera långtgående
statliga ingripanden. Sålunda bar i Storbritannien bl. a. så sent som 1966
tillämpats löne- och prisstopp och i Norge sedan många år förekommit s. k.
samlade inkomstuppgörelser, i vilka regeringen deltagit och som innefattat
förutom löneavtal även överenskommelser mellan staten och jordbruksoch
fiskeriorganisationerna. Å andra sidan har det kunnat röra sig om en
blott »indikativ» inkomstpolitik, såsom i Frankrike, där riktlinjer för inkomstförändringarna
givits genom uppgifter i de statliga femårsplanerna
för den ekonomiska och sociala utvecklingen, och i USA, där presidenten
under 1960-talet vid olika tillfällen sökt genom s. k. guideposts av rent informativ
natur styra pris- och löneutvecklingen.
Bankofullmäktige
Bankofullmäktige framhåller att de tidigare berört den inkomstpolitiska
problematiken i yttranden till bankoutskottet 1964 och 1967. Fullmäktige
hänvisar nu till sina i dessa yttranden framförda synpunkter, vilka enligt
fullmäktiges mening alltjämt är giltiga.
Det år 1964 avgivna yttrandet, som i sin helhet återges i utskottets utlåtande
1964 nr 18, avsåg motioner vari yrkats att en allsidig utredning
skulle tillsättas med uppgift att undersöka de med pris- och inkomstbildningen
sammanhängande problemen. Fullmäktige avvisade tanken på en
allmän utredning om dessa frågor under hänvisning till det omfattande utredningsarbete
som redan utförts. Däremot, anförde fullmäktige, kunde »det.
möjligen med viss rätt göras gällande, att en speciell, närmast teknisk utredning
i sammanhanget kunde vära motiverad».
I det år 1967 avgivna yttrandet (BaU 1967: 82, s. 14 f.), vilket avsåg motioner
av samma innebörd som de nu förevarande, åberopade fullmäktige
vad de uttalat i ämnet år 1964 och påtalade därutöver bl. a. den motsägelse
som kom till uttryck när i motionerna å ena sidan efterlystes åtgärder för
att komma fram till en inkomstpolitik, å andra sidan med emfas betonades
att egentliga förändrande ingrepp i det nuvarande systemet för inkomstavgörandena
i samhället inte vore acceptabla.
Erinras må om alt bankofullmäktige även år 1965 av utskottet anmodades
att avge yttrande över motioner i samma ämne (BaU 1965: 15). Fullmäktige
avstod då från att yttra sig och hänvisade till vad de anfört år 1964.
Två av fullmäktige, herrar Wickman och Hans Gustafsson, vilka inte hade
deltagit i frågans behandling år 1964, tog emellertid i ett särskilt yttrande
avstånd från tanken på eu inkomstpolitik, för så vitt denna skulle syfta till
att genom överläggningar och förhandlingar fastställa utrymmet för lönestegringar.
En sådan politik vore, framhöll de, inte bara orealistisk utan även
ineffektiv, bl. a. därför att den inte kunde påverka den löneglidning som äger
Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1968
3
rum mellan och vid sidan av avtalen. De underströk vidare att en inkomstpolitik
inte skulle kunna ersätta annan stabilitetsskapande ekonomisk
politik.
Tidigare behandling av frågan
Såsom delvis framgått av det föregående har frågan om en teknisk utredning
av en inkomstpolitik sedan år 1964 årligen behandlats inom riksdagen.
I enlighet med vad bankoutskottet hemställt har riksdagen därvid
genomgående avvisat de framlagda förslagen.
I det utlåtande vari ämnet berördes 1964 (nr 18) erinrade utskottet om
att löneglidningen spelar stor roll för den totala löneökningen, en omständighet
som medför att en politik riktad endast mot avtalsmässiga lönestegringar
knappast skulle få avsedd verkan.
Vid 1965 års riksdag väcktes motioner, vari föreslogs en teknisk utredning''
av en inkomstpolitik och hänvisades till vad bankofullmäktige uttalat
i detta ämne 1964. Motionerna remissbehandlades, varvid de avstyrktes av
bl. a. arbetsmarknadsorganisationerna. Utskottet (uti. 1965:15) uttalade
— i anledning även av andra motioner — att införandet av en ordning enligt
vilken statsmakterna mer eller mindre bestämt fastställer utrymmet för
lönestegringarna skulle vara eu reform som kunde beräknas få klart negativa
verkningar.
Vid sin behandling av frågan år 1966 (uti. nr 25) berörde utskottet frågan
om inkomstpolitiska åtgärders effektivitet. Att, såsom föreslagits i de
då föreliggande motionerna, »formulera och klargöra en målsättning för
inkomstutvecklingen» utan att samtidigt etablera en ordning där fullföljandet
av denna målsättning också säkerställs kunde, ansåg'' utskottet, inte
bringa det samhällsekonomiska stabiliseringsproblemet närmare en lösning.
Utskottets avstyrkande av motsvarande förslag vid 1967 års riksdag'' (uti.
nr 32) baserades ånyo på en omfattande remissbehandling, varvid samma
i huvudsak negativa reaktion kom till uttryck som tidigare år.
Utskottet
Frågan om en teknisk utredning av en inkomstpolitik har, såsom framgår
av ovanstående redogörelse, behandlats av riksdagen varje år sedan
1964, varvid framställda förslag genomgående avvisats. Vid sin förnyade
prövning av frågan har utskottet inte funnit någon omständighet som talat
för att utskottet skulle föreslå riksdagen att frångå sina vid fyra tidigare
tillfällen fattade beslut i ämnet.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen avslår motionerna 1:671 och II: 833.
Stockholm den 2 april 1968
C. G. REGNÉLL
4
Bankoutskottets utlåtande nr 2t> år 1968
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h)*, Lundin (s), Stefanson (fp), Mattsson (ep)* och Brundin
(h);
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Franzén i
Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona (s), Ekström
i Iggesund (s), Löfgren (fp) och Hyltander (fp)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer
1) av herrar Åkerlund (h), Brundin (h) och Regnéll (h), vilka ansett att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Frågan om en teknisk utredning av en inkomstpolitik har varit före i
riksdagen årligen sedan år 1964, varvid framställda förslag avvisats. Nya
skäl har emellertid tillkommit för den begärda utredningen. överläggningar
har ägt rum mellan arbetsmarknadens parter i syfte att anpassa lönebildningssystemet
till samhällsekonomins krav. Härvid har den inkomstpolitiska
målsättningen aktualiserats. Såsom bankofullmäktige ånyo understrukit
genom sitt nu avgivna yttrande har de senaste årens utveckling i
kostnads- och konkurrenshänseende gjort de inkomstpolitiska problemen
mera påträngande än tidigare. Erinras må också om den viktiga roll som
staten spelar i inkomstpolitiska sammanhang både i sin egenskap av arbetsgivare
och i sin egenskap av bidragsgivande instans.
Med hänsyn till vad här sagts finner utskottet det önskvärt att eu teknisk
utredning av en inkomstpolitik kommer till stånd. Utskottet hemställer
därför,
afl riksdagen med bifall till motionerna I: 671 och II: 833
hos Kungl. Maj :t anhåller om en teknisk utredning av eu
inkomstpolitik i syfte att nå stabilitet i ekonomin och förbättring
av sysselsättningen.»
2) av herrar Stefanson (fp) och Löfgren (fp).
ESSELTE AB. STHLM 63
814257
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.