Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om utbyggd statlig prognosverksamhet och ekonomisk planering.

1968-05-07 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:29, Utlåtande i anledning av motioner om utbyggd statlig prognosverksamhet och ekonomisk planering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande nr 29 år 1968

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av motioner om utbyggd statlig prognosverksamhet

och ekonomisk planering.

I motionerna 1:71 av herr Dahlén in. fl. och II: 107 av herr Wedén in. fl.

yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall hemställa om en parlamentarisk

utredning med uppgift att lägga fram förslag till en förbättrad och utbyggd

statlig prognosverksamhet och ekonomisk planering i enlighet med vad som

anförs i motionerna.

Motionerna

Motionerna behandlar en lång rad problem förknippade med den ekonomiska

planeringen på nationell och regional nivå. Allmänt anförs i fråga

om den ekonomiska planeringens syften att den skall innefatta goda prognoser,

klarlägga olika handlingsalternativ och deras konsekvenser samt befrämja

en samordning av olika offentliga åtgärder och av den statliga sektorns

och övriga samhällsekonomiska sektorers handlande.

En första förutsättning för att den ekonomiska planeringen skall kunna

vara till verklig nytta för politiken och den offentliga debatten kring denna

är, säger motionärerna, att man känner till de praktiskt intressanta handlingsalternativen.

Kritik framförs emot att endast ett enda alternativ framställts

i långtidsutredningarna. Frånvaron av ens några få i stora drag genomförda

alternativ innebär enligt motionärernas mening inte bara att

långtidsutredningarnas värde som debattunderlag avsevärt minskas. En väl

så allvarlig brist är, anförs det, att om utredningens slutsatser »på någon

punkt inte slår in, så rasar därmed slutsatserna mer eller mindre samman».

Motionärerna anser att utredningsarbetet bör byggas ut så att det blir möjligt

att få fram ett statistiskt underlag som belyser utvecklingen i stora

drag enligt några alternativa antaganden. De uppger att den ekonomiska

planeringen i Frankrike bl. a. bestått i att olika planskisser förelagts regering

och riksdag innan detaljerade planer upprättats.

Motionärerna uttalar att de svenska långtidsutredningarna har »ett begränsat

informationsvärde för alla dem som vill bilda sig en uppfattning om

den sannolika ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren och av de

önskemål som mot denna bakgrund kan ställas». Anledningen härtill är att

långtidsutredningarna »inte kompletteras med någonting som är ett uttryck

1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

för regeringens politiska avsikter». De svenska långtidsutredningarna kan

därför »inte på något sätt» jämställas med de plandokument i andra länder

som utöver prognosmaterialet innehåller »viktiga slutsatser» om regeringens

politik i framtiden. Motionärerna tycker sålunda att det är en betydande

brist, att det inte i Sverige framläggs någon ekonomisk prognos som kompletteras

med politiska bedömningar, och anser det vara önskvärt att ett

dokument publiceras där regeringen redovisar vilka alternativ den anser

vara mest realistiska och vilken politik den avser att försöka förverkliga.

Vidare anförs i motionerna att planeringen bör göras rullande, eftersom

planerna i annat fall ganska snabbt blir föråldrade och föga intressanta som

informationskälla. Motionärerna anser att man måste vara beredd att snabbt

anpassa planerna till ändrade förutsättningar. En nackdel med det nuvarande

svenska systemet sägs vara att planhorisonten ständigt minskar under

planperioden. En oförändrad plan utgör mot slutet, menar motionärerna,

inte någon rimlig grund att bygga på för dem som är beroende därav och

ger föga vägledning för praktisk politik. En möjlighet att komma förbi dessa

nackdelar anges vara att ta upp planen till prövning varje år och därvid

förskjuta den med ett år. En annan möjlighet vore att vid en femårig planperiod

utarbeta nya planer vart tredje år, så att planerna komrne att »ligga

om lott».

Motionärerna anser det önskvärt att den nuvarande långtidsbudgeten

utvecklas i riktning mot en flerårig statlig »rambudget». Denna skulle ange

huvuddragen i budgetutvecklingen både på inkomst- och utgiftssidan för

några år framåt och också innehålla en på politiska värderingar grundad

angelägenhetsgradering av större reformer. Den nuvarande långtidsbudgeten

erkänns vara ett värdefullt hjälpmedel för den ekonomiska politiken men

sägs likväl vara av begränsat värde på grund av sitt starkt begränsade politiska

innehåll. I samband med framläggande av sitt årliga budgetförslag

borde regeringen därför presentera en »rambudget» som belyser hur den

tänkt sig de stora finansiella avvägningarna och större planerade kostnadskrävande

reformer under de närmaste åren.

Den centrala ekonomiska planeringen bör, anförs det vidare, kompletteras

med en regional aspekt. Planeringen sker, hävdas det, »som om landet vore

punktformigt och alla aktiviteter äger rum på samma ställe. Så är ju emellertid

inte fallet.» Motionärerna erinrar om alt statliga investeringar i vägar

och utbildningsanstalter o. s. v. har inte bara en direkt verkan på den ekonomiska

aktiviteten i olika regioner utan också en viktig indirekt effekt

genom att de påverkar näringslivets förutsättningar och därmed framtidsplaneringen.

Avsikten med förslaget är dels att ge berörda parter en samlad

bild av den väntade ekonomiska utvecklingen i landets olika delar, dels att

skapa en grundval för den ekonomiska planeringen på regional och kommunal

nivå samt inom näringslivet. Det erinras också om att utländska

erfarenheter tyder på att de tekniska svårigheterna när det gäller att ge den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

3

centrala planeringen en regional aspekt är betydande. En regional aspekt på

den ekonomiska planeringen skulle emellertid ge en naturlig kontakt med

den planering som rör lokaliseringsfrågorna och ge ett begrepp om de problem

som lokaliseringspolitiken behöver lösa. I detta sammanhang berörs

också frågan om den s. k. fysiska riksplaneringen, särskilt behovet av en

mycket långsiktig plan för markdispositionen.

Ett annat område som kräver en mycket långsiktig planering är, påpekar

motionärerna, arbetskraftsplaneringen. Långtidsutredningarnas undersökningar

om den sannolika efterfrågeutvecklingen på arbetsmarknaden bör

fördjupas och man bör försöka urskilja olika yrkeskategorier för att få ett

bättre grepp om de utbildningsmässiga konsekvenserna av utvecklingen.

Även här är en »regionalisering» av den statliga planeringen viktig. Erfarenheterna

hittills av långsiktiga prognoser av arbetskraftsefterfrågan betecknas

som »knappast uppmuntrande», men bättre resultat torde enligt motionärerna

kunna uppnås på grundval av långsiktiga bedömningar av strukturella

förskjutningar i ekonomin. Slutsatser bör kunna dras om efterfrågeutvecklingen

i stort för vissa huvudgrupper av personal.

Motionärerna behandlar slutligen frågan om stabiliseringspolitikens anknytning

till den ekonomiska planeringen. Det anges som en mycket angelägen

uppgift att utforma den ekonomiska planeringen så att stabiliseringspolitikens

långsiktiga verkningar belyses. Den ettåriga statsbudgeten, som

bör kompletteras med en flerårig »rambudget», bör samordnas med nationalbudgeten;

härigenom skulle en jämförelse med långa perspektiv av statens

och hela nationens ekonomiska tillväxt kunna underlättas. Motionärerna

säger sig emellertid vara väl medvetna om att »det här rör sig om

mycket svåra problem, vilka inte kan lösas helt tillfredsställande inom överskådlig

framtid». Vidare hävdas att planeringen i regel inte tar upp prisproblematiken

utan räknar med antaganden om fasta priser. Ändringar av

prisnivån och nominella löner sägs emellertid medföra allvarliga svårigheter

för planeringen och för hela den ekonomiska politiken, problem som måste

genomarbetas vetenskapligt.

Vissa uppgifter om i motionerna behandlade frågor

Långtidsutredningar

Långsiktiga bedömningar av den ekonomiska utvecklingen har sedan ett

tjugotal år tillbaka utförts i farm av långtidsutredningar, avseende femårsperioder.

Den första långtidsbedömningen gjordes 1948 och en andra åren

1950—1951. De därpå följande långtidsutredningarna utmynnade i rapporter

1952 och 1956. Den femte långtidsutredningens rapport publicerades i

början av 1966 och avsåg i första hand perioden 1965—1970 men behandlade

också perspektiven för 1970-talet.

De fyra första långtidsutredningarna utfördes av fristående expertkom1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

mittéer med sekretariat som nyorganiserades för varje utredning. Med

hänsyn till behovet av en rullande planering anförtroddes år 1962 arbetet

med långtidsplaneringen åt ett fast sekretariat, det nuvarande sekretariatet

för ekonomisk planering i finansdepartementet. Den senaste långtidsutredningen

utarbetades inom detta sekretariat på grundval av material som

tillkommit i samarbete mellan offentliga myndigheter, instanser inom näringslivet

och enskilda utredningsmän. Utredningsmaterialet diskuterades

på expertnivå i det till finansdepartementet anknutna utredningsrådet. Delar

av utredningsresultatet diskuterades vidare i det ekonomiska planeringsrådet.

Långtidsutredningarna syftar till att kartlägga och analysera de långsiktiga

utvecklingstendenserna i ekonomin. Utredningarna har däremot inte

varit avsedda att leda fram till något översiktligt program för ekonomin.

De har karakteriserats som »informerande och vägledande instrument för

de instanser — politiska organ, ledningar för offentliga och privata verksamheter

etc. — som har att praktiskt forma de långsiktiga handlingslinjerna».

Urvalet av de problem som närmare belyses har i allmänhet skett

utifrån en bedömning av de centrala politiska instansernas behov av information

för handlandet på längre sikt. Utredningarna har därför i betydande

utsträckning behandlat ekonomisk-politiska problem och sökt klarlägga de

nya förutsättningar för och de nya krav på den ekonomiska politiken som

betingats av förändringar i de ekonomiska utvecklingstendenserna. I tidigare

långtidsutredningar ledde dessa överväganden ibland till politiska

rekommendationer. Den senaste långtidsutredningen har emellertid avstått

från sådana. Den omständigheten att den innehåller siffermässiga fördelningar

för olika sektorer och ändamål innebär inte någon värdering eller

något politiskt ställningstagande.

Den senaste långtidsutredningen leder, liksom de tidigare, fram till en

bedömning av den sannolika utvecklingen under en viss period och det

sannolika läget ett visst år. Såväl förändringstalen som slutläget uttrycker

en från konjunkturrörelser rensad trendutveckling. Utredningen syftar till

att ange en kapacitetsutveekling men kan, på grund av svårigheterna eller

omöjligheten att förutse konjunkturutvecklingen på längre sikt, inte ange

i vilken grad denna kapacitet i verkligheten kommer att utnyttjas.

Den senaste långtidsutredningen utmynnar som nämnts i en beräkning

av den utveckling som bedömts som mest sannolik. Några fullständigt genomförda

alternativa kalkyler föreligger inte. På flera punkter diskuteras

emellertid alternativa utvecklingslinjer. Så är fallet med t. ex. befolkningsutvecklingen

och den framtida resursfördelningen, där olika ytterlighetslinjer

anges. Fullt utarbetat föreligger dock bara ett medelalternativ.

Vissa regionala utvecklingstendenser belyses i en bilaga till den senaste

långtidsutredningen. Problem sammanhängande med den ekonomiska utvecklingen

inom olika regioner är föremål för fortlöpande uppmärksamhet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968 5

bl. a. inom lokaliseringsberedningen och den i anslutning till denna tillsatta

expertgruppen för regional utredningsverksamhet.

I den nyligen framlagda propositionen nr 125 angående komplettering av

riksstatsförslaget för budgetåret 1968/69, m. m., redovisas resultatet av en

avstämning av 1965 års långtidsutredning gentemot den faktiska utvecklingen

under de tre år, 1966 t. o. in. 1968, som nu kan överblickas. Studien

har i första hand inriktats på att söka klargöra om förutsättningarna för

den långsiktiga ekonomiska utvecklingen har ändrats under dessa år jämfört

med utredningens kalkyl. Den har koncentrerats till vissa områden,

vilka bedömts som strategiska. Däremot har någon fullständig inventering

av de långsiktiga planerna hos företag, myndigheter o. s. v. ej genomförts.

Den företagna avstämningen presenteras i en större biläga (bilaga 2) till

propositionen. Sammanfattningsvis anföres där bl. a. (s. 52), att ett inslag

i avstämningen bestått i att söka finna i vad mån och på vad sätt olika

metoder för framtidsbedömningarna kan förbättras, statistiskt och annat

underlag kan vidgas och göras bättre, om problem som kan bedömas vara av

betydelse för utvecklingen förbisetts eller fått en otillräcklig behandling

etc. Ett par problemområden av detta slag, bl. a. frågan om möjligheterna

att komplettera långtidsutredningarna med regionala uppdelningar, berörs

särskilt i redogörelsen.

Långtidsbudgeter

Sedan ett tiotal år tillbaka utarbetas varje år en långtidsbudget för statens

inkomster och utgifter. Långtidsbudgeten sträcker sig numera över en fyraårsperiod.

Den anger omfattningen av de finansiella och reala resurser som

behövs för att uppställda målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda

åtaganden infrias. Avsikten är att ange konsekvenserna av redan fattade

beslut och inte att försöka förutse effekterna av de reformer och nya beslut

som kan komma att aktualiseras under den period långtidsbudgeten omfattar.

Långtidsbudgeten utgör därför inget försök att förutse den troliga

utvecklingen eller ange en önskvärd utveckling.

Långtidsbudgeten är ett planeringsinstrument i den meningen att den

syftar till att skapa ett bättre underlag för statsmakternas beslut. De utgiftsanspråk

som framräknas i långtidsbudgeten ställs mot prognoser för inkomstutvecklingen

och de samhällsekonomiska förutsättningarna i övrigt.

Mot bakgrund av den utvecklingsbild som långtidsbudgeten tecknar kan

omprövningar i restriktiv riktning ske av utgifter som ingår i långtidsbudgeten,

varigenom utrymme kan skapas för angelägna reformer eller

stabiliseringspolitiska åtgärder.

Vissa frågor rörande långtidsplanering i andra länder

Motionärerna berör i vissa avseenden frågor om långtidsplaneringen i

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

andra länder. Detta gäller bl. a. den ekonomiska långtidsplaneringens politiska

förankring, utarbetandet av alternativ samt belysningen av regionala

aspekter i den långsiktiga planeringen. Intresset koncentreras i fortsättningen

på Frankrike, Norge och Storbritannien.

Den ekonomiska långtidsplaneringen i Frankrike har en mycket stark

politisk anknytning. Chefen för det centrala planeringsorganet (Commissariat

Général du Plan) tillhör premiärministerns kansli och har en ställning

som i vissa avseenden står mycket nära en ministers. En rad olika

alternativ i fråga om den ekonomiska utvecklingen, resursernas fördelning

på konsumtion och investering, konsumtionens struktur, den sociala och

regionala politikens inriktning o. s. v. utarbetas inom det centrala planeringsorganet

i samråd med ett betydande antal kommittéer, där näringslivet

och arbetsmarknadens organisationer är representerade. Dessa olika alternativ

diskuteras i ett ekonomisk-socialt råd (Conseil Economique et Social)

och underställs därefter parlamentet. Detta debatterar de olika alternativen

och beslutar om den huvudsakliga inriktningen vid den slutgiltiga planeringen.

Planen färdigställs härefter inom det centrala planeringsorganet

och underställs sedan ånyo parlamentet för godkännande. Det åligger det

centrala planeringsorganet att under planperioden övervaka att huvudlinjerna

i planen fullföljs i möjligaste mån. Härvid är målet inte att uppnå

siffermässig överensstämmelse med planen. Redan konjunkturella variationer

gör detta svårgenomförbart och därtill kommer att planen inte medger

någon direkt styrning av marknaderna. Den senaste planen har i den lag

varigenom den sattes i kraft karakteriserats som ett »instrument för inriktning

av den ekonomiska utvecklingen och det sociala framåtskridandet»

(»instrument d’orientation de 1’éxpansion economique et du progrés

social»).

Även i Norge har den ekonomiska långtidsplanen en relativt stark

politisk anknytning. Den utarbetas i finansdepartementet och underställs

stortinget som en rapport om regeringens syn på den ekonomiska politiken

under de följande fyra åren. Rapporten utgör samtidigt en analys av huvuddragen

i den ekonomiska utvecklingen i långtidsperspektiv. I stortinget

debatteras rapporten men något formellt beslut fattas inte. Några alternativa

planer utarbetas inte. Regeringens förslag i fråga om den ekonomiska

politiken under de följande fyra åren föreläggs alltså stortinget som ett

förslag.

I Storbritannien synes utvecklingen ha gått mot en starkare politisk anknytning

av långtidsplaneringen. Fram till 1964 hade National Economic

Development Council (NEDC), som består av representanter för bl. a. staten,

arbetsmarknadens organisationer och den ekonomiska vetenskapen, en

stark ställning i den centrala ekonomiska långtidsplaneringen. Ansvaret för

1965 års plan föll helt på staten, även om NEDC tog aktiv del i utarbetandet

av den. Den år 1965 utarbetade planen innehåller regeringsbeslut om stat
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

7

liga utgifter fördelade på huvudprogram, t. ex. försvar, vägar, utbildning

och hälsovård, för budgetåren t. o. m. 1969/70 (1 april 1969—31 mars 1970).

Vad beträffar planering på regional nivå kan konstateras att den senaste

franska långtidsplanen innehåller en relativt utvecklad sådan planering.

Landet har indelats i 21 regioner, vardera med en »préfet de region» som

vid sin sida har en regional kommitté. Regionala aspekter beaktas under alla

faser av planens utarbetande och fastställande. Genomförandet av planen

innefattar en regionalisering av vissa offentliga investeringar.

De norska långtidsprogrammen innehåller inte någon fördelning på

regional nivå. Den regionala planeringen ägnas emellertid betydande uppmärksamhet

vid utarbetandet av programmen. I varje fylke finns ett planeringsorgan,

och särskilda kommittéer arbetar med regionala frågor rörande

östra Norge, västra Norge och Trpndelag.

Vid utarbetandet av 1965 års långsiktsplan i Storbritannien konstaterades

att politiska beslut skulle behöva fattas om ekonomins infrastruktur, lokalisering

av sysselsättning o. s. v. England uppdelades i 8 olika regioner och

en likande uppdelning gjordes av Skottland och Wales. I var och en av

regionerna finns ett regionalt råd, som har publicerat en råd undersökningar.

Dessa innehåller ofta politiska rekommendationer. De regionala

råden konsulteras ofta av regeringen, t. ex. i frågor rörande järnvägsnedläggelser

och vägbyggande. Någon regionaliserad plan av samma typ som i

Frankrike synes emellertid inte ha beslutats.

Prognosverksamhet på arbetsmarknadsområdet

En särskild organisation för utbildnings- och yrkesprognostisk verksamhet

tillkom på grundval av riksdagsbeslut 1960. Verksamheten var till en

början förlagd till ett prognosinstitut inom arbetsmarknadsstyrelsen. Till

detta anknöts en metodforskningsgrupp, bestående av vetenskapsmän inom

bl. a. ämnena statistik, nationalekonomi och sociologi. I en rapport 1963

redovisade gruppen synpunkter på metodproblem i långsiktiga arbetskraftsprognoser.

År 1964 överflyttades arbetet med utbildnings- och yrkesprognoser

från arbetsmarknadsstyrelsen till statistiska centralbyrån. I samband

därmed överfördes dit också metodforskningsgruppen, vilken numera benämnes

expertrådet. Rådet fungerar som referensgrupp åt statistiska centralbyråns

prognosinstitut, vilken enhet omfattar bl. a. femton akademiskt

utbildade tjänstemän. Till de problem som expertrådet diskuterat hör de

balansrubbningar på olika delar av arbetsmarknaden som kan uppstå till

följd av rationaliseringsverksamheten inom näringslivet och undervisningsväsendets

expansion. I en studie på detta område som publicerades 1965

konstaterades bl. a. att en allmän överblick över hela arbetsmarknaden är

betydelsefull även vid undersökningar rörande särskilda grupper och att en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

geneiell och enhetlig statistisk belysning av utvecklingen på arbetsmarknaden

därför bör eftersträvas.

Statistiska centralbyråns styrelse fastställer årligen ett program för prognosinstitutets

verksamhet under de två närmast följande budgetåren. Även

vissa mera långsiktiga utblickar- förekommer. På ett förberedande stadium

är programmet föremål för remiss till institutets huvudkonsumenter. Arbetet

inom prognosinstitutet har på sistone i främsta rummet inriktats på

arbetsmarknadens tillgångssida. Vad gäller prognosverksamhetens metodik

pagar bl. a. utarbetandet av ett system för att på ett integrerat sätt göra

framskrivningar av utvecklingen inom utbildningsområdet och på arbetsmarknaden.

Beräkningar för olika yrken avses enligt den aktuella kalkylmodellen

göras utifrån en hel arbetsmarknadssektors — t. ex. en näringsgrens

— arbetskraftsbehov. Utbildningspolitiska tendenser, innefattande en

strävan efter ökad flexibilitet på arbetsmarknaden, bidrar till att intresset

vid prognosarbetet koncentreras till relativt stora utbildnings- och vrkesblock.

Utskottet

Utgångspunkten för de motioner som här behandlas är att en utökning

och förbättring av den statliga ekonomiska planeringen bidrar till att göra

marknadshushållningen effektivare. Motionärerna eftersträvar en planering

som skall innefatta goda prognoser, klarlägga olika handlingsalternativ

och deras konsekvenser samt befrämja en samordning både av olika

offentliga åtgärder och av den statliga och den icke-statliga sektorns handlande.

En rad förslag som tjänar dessa syften framläggs. Utskottet redovisar

i det följande sin bedömning av flertalet av dessa förslag vart för sig.

En betydande brist i den nuvarande ekonomiska planeringen är enligt

motionärerna att långtidsutredningarna inte arbetar med flera olika alternativ.

De önskar därför en utredning av hur den ekonomiska planeringen

skall kunna byggas ut så att man kan få fram ett statistiskt underlag som

belyser utvecklingen i stora drag enligt flera alternativa antaganden. I den

senaste långtidsutredningen diskuteras några olika alternativ för den privata

konsumtionens, den offentliga konsumtionens och investeringarnas

utveckling, men fullt genomarbetat föreligger endast ett medelalternativ.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är önskvärt att långtidsutredningarna

anger flera olika utvecklingsalternativ. Särskilt två omständigheter

talar härför. Den ena är att de grundläggande antagandena om

den framtida utvecklingen på många punkter är osäkra och kan göras till

föremål för olika bedömningar. De som på någon punkt inte delar långtidsutredningarnas

bedömning kommer vid nuvarande system med endast

ett fullt genomarbetat alternativ att möta stora svårigheter att överblicka

effekterna på andra områden av sitt avvikande antagande. Långtidsutred
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968 9

ningarnas värde som debattunderlag skulle därför avsevärt höjas om olika

alternativ utarbetades. Den andra omständigheten är att utredningens resultat

kommer att förlora mycket av sitt intresse om den faktiska utvecklingen

på någon punkt avviker från den kalkylerade. Erfarenheterna av

den senaste långtidsutredningen utgör enligt utskottets mening ett exempel

på detta. Den faktiska utvecklingen har, som motionärerna påpekar, avvikit

så starkt från långtidsutredningarnas kalkyler att den ekonomiska

politiken endast kunnat få ringa ledning av utredningens slutsatser. Långtidsutredningarnas

karaktär av enbart kalkyler över den framtida kapacitetsutvecklingen

utan antaganden om konjunkturvariationer begränsar utredningarnas

värde som hjälpinstrument för den ekonomiska politiken. Ett

ökat prognosinslag förutsätter emellertid på grund av svårigheterna att

göra långsiktiga konjunkturprognoser att olika alternativ utarbetas. Vad

nu sagts innebär inte att utskottet bortser från de svårigheter som är förknippade

med att utarbeta flera olika alternativ. Mångfalden av de antaganden

som måste ligga till grund för långtidsbedömningarna gör att

antalet alternativ kan bli relativt stort om motionärernas syfte skall fullföljas.

Redan vid två alternativa antaganden om vardera av t. ex. arbetskraftens

förändringar, gifta kvinnors förvärvsintensitet, produktivitetsförändringar,

fördelning av produktionsresultatet mellan privat konsumtion, offentlig

konsumtion och investeringar samt exportens och importens utveckling

blir mönstret lätt oöverskådligt, och svårbemästrade presentationsproblem

kan uppkomma. Utskottet delar motionärernas uppfattning att hithörande

problem bör klarläggas.

En annan betydande brist i den nuvarande ekonomiska planeringen anser

motionärerna vara att det inte i Sverige framläggs någon ekonomisk prognos

som kompletteras med viktigare politiska slutsatser. De efterlyser ett

dokument där regeringen redovisar vilka av de möjliga alternativen den

anser mest realistiska och vilken politik som den således avser att försöka

förverkliga. Korta kommentarer lämnas av regeringen till långtidsutredningarnas

slutsatser, men någon verklig upplysning om politikens inriktning

ges inte. Utskottet instämmer i att regeringen borde redovisa sina

ställningstaganden till långtidsutredningarnas resultat. Dessa utredningars

värde som instrument för samordningen av åtgärder inom olika samhällsekonomiska

sektorer skulle härigenom ökas. Det är nämligen först efter

ett politiskt ställningstagande till målen för den långsiktiga utvecklingen

som den statliga långtidsplaneringen får verklig betydelse för långtidsplaneringen

inom näringsliv, organisationer och kommuner. Givetvis uppkommer

dock en rad problem då politiska beslut med högre grad av konkretion

än hittills skall fattas om målen för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.

Även på denna punkt är motionärernas förslag uppenbarligen förtjänt

av noggrann prövning.

Motionärerna betonar vidare att långtidsplaneringen bör göras rullande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

men lämnar frågan öppen huruvida detta skall innebära en årlig omprövning

eller endast en omprövning med kortare intervall än planperiodens

längd. Utskottet delar motionärernas uppfattning och förordar utan att

ta ställning till förmån för någon av de anvisade metoderna att även detta

spörsmål görs till föremål för utredning. Utskottet förutsätter därvid att

frågan om de erforderliga resursinsatserna vid en övergång till rullande

planering särskilt uppmärksammas. Härvid åsyftas inte endast de centrala

planeringsorganens behov utan även de ytterligare resurser i fråga om

personal m. m. som kommer att behöva avsättas för ändamålet inom näringsliv,

organisationer och kommuner. Påpekas bör också att de teoretiska

problemen vid en avstämning av den långsiktiga utvecklingen mot den

kortsiktiga inte är fullt klarlagda. Svårigheten gäller bl. a. jämförelsen av

den faktiska, av konjunkturvariationer påverkade utvecklingen med en långsiktsutveckling

som antingen rensats från konjunkturvariationer eller kompletterats

med olika konjunkturalternativ.

Vad beträffar den statliga långsiktiga budgetplaneringen erinrar motionärerna

om att den nuvarande långtidsbudgeten inte är en budget i vanlig

mening och att den därför har ett starkt begränsat politiskt innehåll.

Enligt motionärerna vore det värdefullt om långtidsbudgeten kunde utvecklas

i riktning mot en flerårig rambudget, där huvuddragen av budgetutvecldingen

anges och där också en angelägenhetsgradering av större

politiska reformer görs. Utskottet ansluter sig till denna ståndpunkt. Med

de principer som nu gäller för långtidsbudgeten ger denna endast upplysning

om vilken inkomst- och utgiftsutveckling som följer av redan fattade

beslut. Även om information av denna typ kan vara värdefull, förutsätter

en meningsfylld diskussion av de långsiktiga statsfinansiella perspektiven

att större planerade reformer under perioden redovisas och att i samband

därmed de finansiella awägningsproblemen på längre sikt belyses. Kravet

att finanspolitiken på längre sikt måste vara så rörlig att erforderligt utrymme

för konjunkturstabiliserande åtgärder alltid är tillgängligt gör emellertid

att det ofta kan vara svårt att i förväg ange tidpunkten för planerade

reformer. Den av motionärerna anvisade vägen med en angelägenhetsgradering

av eftersträvade reformer förefaller dock att vara framkomlig. En

utredning av frågan efter de riktlinjer som skisseras i motionerna vill utskottet

därför förorda.

Önskemålet att en regional aspekt skall anläggas på långsiktsplaneringen

ägnas ett betydande intresse i motionerna. Förslaget syftar till att skapa

ett instrument som dels ger en samlad bild av utvecklingen i olika delar av

landet, dels kan ligga till grund för planeringen på regional och kommunal

nivå samt inom näringslivet. Härigenom skulle man på ett naturligt sätt få

kontakt med den planering som gäller lokaliseringsfrågorna. Motionärerna

åberopar dock erfarenheter från andra länder, bl. a. Frankrike och Storbritannien,

som tyder på att de tekniska svårigheterna med att införa en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968 11

regional aspekt vid långsiktsplaneringen är betydande. I den senaste långtidsutredningen

belyses vissa regionala utvecklingstendenser och problem

i en särskild bilaga. Material som insamlats av utredningen har överlämnats

till inrikesdepartementet för vidare bearbetning. Utskottet kan för sin del

instämma i syftet med motionärernas förslag. Den totala utvecklingsbilden

kan i många fall undanskymma regionala problem av betydande storleksordning.

En effektiv samordning av statens, landstingens och primärkommunernas

samt näringslivets beslut och åtgärder torde kräva att man preciserar

de ekonomiska långsiktstendenserna även regionvis. Statliga och

kommunala beslut och åtgärder på t. ex. kommunikationsväsendets, bostadsbyggandets,

skolväsendets och sjukvårdens områden påverkar företagens

investeringsplaner och vice versa. Det framstår därför för utskottet

som ytterst angeläget att den regionala aspekten beaktas i högre grad än

vad som varit fallet i tidigare långtidsutredningar. Som motionärerna framhåller

kan en sådan utveckling emellertid vara förknippad med vissa svårigheter.

En sådan svårighet är att privata företag med produktionsenheter

i olika regioner visserligen kan tänkas skapa sig en relativt säker uppfattning

om sin framtida totala produktion och investeringsvolym men ofta

inte kan ange vilken av flera alternativa produktionsanläggningar som

kommer att byggas ut eller var investeringar i nya anläggningar kommer

att förläggas. Osäkerheten torde bli större ju mindre regioner planeringen

avser. Härtill kommer problem av företrädesvis politisk och administrativ

art. Om nämligen staten, som utskottet förordat i det föregående, skall

ange ett utvecklingsalternativ såsom eftersträvansvärt måste detta alternativ

också preciseras regionvis. Planeringen måste således klart ange en

målsättning på det regionala planet. Någon statlig dirigering av övriga sektorer

kan däremot självfallet inte få komma i fråga. En viss flexibilitet är

angelägen i planeringen även på denna nivå. På grund av frågans tekniskt

och politiskt komplicerade natur ter sig en utredning även på denna punkt

angelägen.

En förbättrad långsiktig arbetskraftsplanering intar vidare enligt motionärerna

en central ställning i strävandena att nå ökad planmässighet i statens

agerande. Detta är av betydelse inte minst för utbyggnaden av utbildningsväsendet.

Planeringen bör syfta till att urskilja olika större yrkeskategorier,

och även härvid bör den regionala aspekten beaktas. Ett visst arbete

på detta fält pågår inom statistiska centralbyrån. Enligt utskottets

mening berör motionärerna här en mycket central fråga. Den tidrymd

som förflyter mellan ett beslut om ökad utbildningskapacitet och den

faktiska ökningen av personaltillgången på ifrågavarande område kan i

vissa fall uppgå till mer än ett decennium.

En svaghet som bar vidlått tidigare undersökningar är att man i alltför

hög grad har gjort bedömningar för speciella grupper isolerat. Det är angeläget

att i stället mot bakgrund av strukturella förskjutningar i ekonomin

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

söka dra slutsatser av efterfrågeutvecklingen i stort för vissa huvudgrupper

av personal: vårdpersonal, undervisningspersonal, administrativ personal,

tekniskt inriktad personal etc. Utbildningssystemet bör sedan, i den

mån detta kan ske utan större olägenheter, utformas så att den definitiva

yrkesspecialiseringen kommer på ett relativt sent utbildningsstadium och

minskar reaktionstiden vid ändringar i utbildningsbehovet. Utskottet finner

i likhet med motionärerna att det är angeläget att genom ett intensifierat

utredningsarbete söka få till stånd förbättrade metoder på detta område av

långsiktsplaneringen. Detta bör lämpligen ske i anslutning till den övriga

utredningsverksamhet som utskottet här förordat.

I motionerna behandlas slutligen frågan om den långsiktiga planeringens

anknytning till stabiliseringspolitiken. De stabiliseringspolitiska medlens

långsiktiga verkningar säges böra analyseras så att de från långsiktssynpunkt

lämpligaste stabiliseringspolitiska åtgärderna kan väljas. I anslutning

härtill påpekas att planeringen normalt räknar med fasta priser och

sålunda i regel förbigår prisproblematiken. Oförutsedda ändringar i prisnivån

och den nominella lönenivån medför allvarliga svårigheter för planeringen

och den ekonomiska politiken. Motionärerna anser att dessa problem

måste genomarbetas vetenskapligt. Utskottet delar motionärernas uppfattning

att dessa frågor vore förtjänta av vidare utredning.

Vad som erfordras för att en mera tillfredsställande prognosverksamhet

och ekonomisk planering skall komma till stånd är inte bara ett successivt

förbättringsarbete utan en grundlig och förutsättningslös översyn av hela

problemkomplexet. I likhet med motionärerna anser utskottet att en sådan

översyn, vid vilken åtskilliga principiella frågor av stor politisk vikt kommer

att aktualiseras, bör genomföras av en parlamentariskt sammansatt

kommitté.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 71 och II: 107

hos Kungl. Maj :t hemställer om en parlamentarisk utredning

rörande förbättrad statlig prognosverksamhet och ekonomisk

planering i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 7 maj 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm

(s)*, Åkerlund (h), Lundin (s), Stefanson (fp), Mattsson (ep) och Brundin

(h) *;

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s)*, Franzén i

Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona (s), Ekström

i Iggesund (s), Löfgren (fp) och Hyltander (fp)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

13

Reservation

av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Lundin, Hagnell, Franzén i Motala,

Bengtsson i Landskrona och Ekström i Iggesund (alla s), vilka ansett att

utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Innan utskottet tar upp motionärernas förslag till detalj granskning vill

utskottet inledningsvis anföra några allmänna reflexioner om den ekonomiska

planeringens inriktning. Avsikten med den långsiktiga ekonomiska

planeringen i Sverige är att skapa en gynnsam miljö för en snabb utveckling

mot höjd produktivitet och ökad trygghet. Syftet är däremot inte att låsa

utvecklingen vid en detaljerad och fixerad plan för ekonomin. Den senaste

långtidsutredningen karakteriseras t. ex. som ett »informerande och vägledande

instrument för de instanser -— politiska organ, ledningar för offentliga

och privata verksamheter etc. — som har att praktiskt forma de långsiktiga

handlingslinjerna». Grundläggande villkor för den ekonomiska planeringen

är med vissa modifikationer bl. a. fritt konsumtions- och yrkesval

samt fri konkurrens och etableringsrätt. Hit hör också ett starkt beroende av

utlandsmarknaderna och en liberal handels- och tullpolitik.

Erfarenheten visar emellertid att marknadsmekanismen inte alltid är

tillräcklig som styrmedel. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen medföi

en koncentration till stora produktionsenheter varigenom de ekonomiska

besluten får en allt större omfattning samtidigt som de medför allt längre

gående bindningar för framtiden. Detta gäller för investeringar i såväl forskning

och utbildning som produktionsanläggningar och samhälleliga serviceanläggningar.

Bedömningar måste här göras som sträcker sig långt fram i

tiden. Den långsiktiga planering som äger rum inom olika samhällsekonomiska

sektorer måste för att bli meningsfull vila på realistiska förutsättningar

om utvecklingen inom andra sektorer och inom totalekonomin. En

ekonomisk planering som inte omfattar alla sektorer blir uppenbarligen

alltför ofullständig. Någon detaljreglering av ekonomin eftersträvas emellertid

inte, utan tyngdpunkten har lagts på samordning och samarbete. Den

centrala planeringens främsta uppgift är att samordna planeringen på olika

delområden och nivåer och att göra erforderliga avvägningar. Den centrala

planeringen baseras på de bedömningar som görs i långtidsbudgeten, särskilda

samarbetsgrupper för olika delar av näringslivet och de regionala

planeringsorganen, vilka i sin tur bygger på den planering som sker inom

företag, kommuner och myndigheter. Förloppet har i olika sammanhang

karakteriserats som en »planerad marknadshushållning».

I motionerna anges två olika huvudlinjer för den ekonomiska planeringen.

Den ena, i motionerna betecknad som socialistisk, beskrivs som eu ökad

offentlig, närmast statlig, centraldirigering och detaljreglering av ekonomin.

Den sägs vilja ersätta marknadshushållningen med »planhushållning». Den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1968

andra huvudlinjen, i motionerna betecknad som liberal, beskrivs som en

ökad planmässighet främst i användningen av de generella ekonomisk-politiska

medlen och anges syfta till att göra marknadshushållningen effektivare.

Vidare efterlyses ställningstaganden av regeringen i fråga om den

politik som man avser att söka förverkliga.

Utskottet har inte funnit anledning uppehålla sig vid den av motionärerna

använda terminologin. I den mån den av motionärerna beskrivna huvudlinjen

med statlig detaljreglering av ekonomin är avsedd som en karakteristik

av nuvarande planeringsmetoder är beskrivningen enligt utskottets mening

klart vilseledande. Någon statlig centraldirigering eller detaljreglering

förekommer inte i den utsträckning motionernas ordalag tycks antyda och

eftersträvas inte heller. Utskottet, som förutsätter att den som »liberal»

betecknade handlingslinjen är den som förordas av motionärerna, kan vidare

inte underlåta att påpeka det svarförenliga i att å ena sidan avsäga

sig alla möjligheter att med andra än generella ekonomisk-politiska medel

påverka den ekonomiska utvecklingen, å andra sidan ställa så långtgående

krav på planering, politiska beslut och ledning för andra sektorer som

motionärerna gör. Att ta ställning till ett alternativ som man vill söka förverkliga

och samtidigt avstå från möjligheter att på strategiska punkter

styra utvecklingen i önskad riktning kan utskottet inte finna meningsfullt.

I långtidsperspektivet är det inte möjligt att låta den offentliga och främst

statliga sektorn tjänstgöra som enda regulator för samhällsekonomin.

Utskottet övergår härefter till att närmare granska motionärernas förslag

vart för sig.

En betydande brist i den nuvarande ekonomiska planeringen är enligt

motionärerna att långtidsutredningarna inte arbetar med flera olika alternativ.

De önskar därför en utredning av hur den ekonomiska planeringen

skall kunna byggas ut så att man kan få fram ett statistiskt underlag som

belyser utvecklingen i stora drag enligt flera alternativa antaganden. I den

senaste långtidsutredningen diskuteras några olika alternativ för den privata

konsumtionens, den offentliga konsumtionens och investeringarnas

utveckling, men fullt genomarbetat föreligger endast ett medelalternativ.

Utskottet delar i och för sig motionärernas önskemål att långtidsutredningarna

skall ange olika alternativ. Det går emellertid inte att bortse från de

svårigheter en sådan arbetsmetod medför. Mångfalden av de antaganden

som måste ligga till grund för långtidsbedömningarna gör att antalet alternativ

måste bli relativt stort om motionärernas syfte skall fullföljas. Redan

vid två alternativa antaganden om vardera av t. ex. arbetskraftens förändringar,

gifta kvinnors förvärvsintensitet, produktivitetsförändringar, fördelning

av produktionsresultatet mellan privat konsumtion, offentlig konsumtion

och investeringar samt exportens och importens utveckling blir mönstret

lätt oöverskådligt, och svårbemästrade presentationsproblem kan uppkomma.

Genom det arbete med en ekonometrisk modell av den svenska ekonomin

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankouiskottcts utlåtande nr 29 år 1968

15

som påbörjats kan det emellertid bli möjligt att bemästra dessa problem

och i en framtid presentera flera olika utvecklingsalternativ. Utskottet kan

inte dela motionärernas uppfattning att problem av denna typ skulle föras

närmare en lösning genom en parlamentarisk utredning.

Motionärerna hävdar att avsaknaden av fullständigt genomarbetade alternativ

gör att »om det i praktiken visar sig att utredningens antaganden

på någon viktig punkt inte slår in, så rasar därmed slutsatserna mer eller

mindre samman». Detta uttalande grundar sig enligt utskottets uppfattning

på ett missförstånd. Som tidigare påpekats utgör långtidsutredningens kalkyler

sammanfattningen av en bedömning av trendutvecklingen i ekonomin.

De får alltså inte uppfattas som prognoser för konjunkturvariationerna

omkring trendutvecklingen. Den omständigheten att den faktiska utvecklingen

på grund av konjunkturella variationer kommit att avvika från

den beräknade gör alltså inte att kalkylerna »rasar samman». Det ligger

inte något anmärkningsvärt i att den ekonomiska utvecklingen under en

avmattningsperiod avviker från en kalkylerad trend. De eftersläpningar

som kan ha uppkommit kan mycket väl återhämtas vid en konjunkturuppgång.

En annan betydande brist i den nuvarande ekonomiska planeringen anser

motionärerna vara att det inte i Sverige framläggs någon ekonomisk

prognos som kompletteras med viktigare politiska slutsatser. De efterlyser

ett dokument där regeringen redovisar vilka av de möjliga alternativen den

anser mest realistiska och vilken politik som den således avser att försöka

förverkliga. Enligt utskottets mening bär motionärerna inte tillräckligt belyst

innebörden av sitt förslag och de problem som uppkommer då politiska

beslut med högre grad av konkretion än hittills fattas om målen för

den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.

Utskottet underskattar emellertid inte värdet av politiska ställningstaganden

till olika utvecklingsalternativ. Först efter en deklaration av den

politiska viljeinriktningen torde planeringen i full utsträckning kunna

tjäna som ledning för övriga sektorers handlande. Utskottet kan dock inte

finna att de därmed förknippade problemen är av sådan art att de lämpligen

bör lösas genom en parlamentarisk utredning.

Motionärerna betonar vidare att långtidsplaneringen bör göras rullande

men lämnar frågan öppen huruvida detta skall innebära en årlig omprövning

eller endast en omprövning med kortare intervall än planperiodens

längd. Utskottet delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten av en

rullande planering och vill erinra om att då arbetet med långtidsplaneringen

för några år sedan förlädes till finansdepartementet syftet bl. a. var att

få till stånd en rullande långtidsplanering. Som framgår av propositionen

1968: 125 har en avstämning gjorts av långtidsutredningens kalkyler gentemot

den iaktiska utvecklingen under de tre år som nu kan överblickas

av den period den senaste långtidsutredningen omfattade. Mot denna bak
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

grund har utskottet inte funnit skäl tillstyrka en parlamentarisk utredning

av hithörande problem.

Vad beträffar den statliga långsiktiga budgetplaneringen erinrar motionärerna

om att den nuvarande långtidsbudgeten inte är en budget i vanlig

mening och att den därför har ett starkt begränsat politiskt innehåll.

Enligt motionärerna vore det värdefullt om långtidsbudgeten kunde utvecklas

i riktning mot en flerårig rambudget, där huvuddragen av budgetutvecklingen

anges och där också en angelägenhetsgradering av större politiska

reformer görs. Utskottet vill understryka att kravet att finanspolitiken

på längre sikt skall vara så rörlig att erforderligt utrymme för konjunkturstabiliserande

åtgärder alltid är tillgängligt gör att det i regel är omöjlig

att i förväg ange tidpunkten för planerade reformer. Den av motionärerna

anvisade vägen med en angelägenhetsgradering av eftersträvade reformer

skulle enligt utskottets bedömning inte leda till någon större klarhet

om den framtida reformverksamheten. Den prioritering av framtida

reformer som görs vid en viss tidpunkt betingas självfallet av då rådande

förhållanden inom olika samhälleliga verksamhetsområden, inkomstförhållanden

hos olika befolkningsgrupper o. s. v. Med de snabba omställningsprocesser

som kännetecknar utvecklingen kan betydande omprioriteringar

även på ganska kort sikt bli nödvändiga. Att upprätta en »önskelista» över

reformer som inte kan dateras och som kan komma att omprioriteras torde

enligt utskottets mening snarast vara ägnat att hos olika befolkningsgrupper

väcka förhoppningar som alltför ofta kan komma att svikas. Den allmänna

upplysning om de politiska partiernas prioriteringar som kan utläsas

av partiprogram och genom partiernas agerande i riksdagen och annorstädes

är enligt utskottets mening till fyllest.

önskemålet att en regional aspekt skall anläggas på långsiktsplaneringen

ägnas ett betydande intresse i motionerna. Förslaget syftar till att skapa

ett instrument som dels ger en samlad bild av utvecklingen i olika delar

av landet, dels kan ligga till grund för planeringen på regional och kommunal

nivå samt inom näringslivet. Utskottet kan på denna punkt i stort

sett instämma med vad motionärerna anfört. En utveckling av planeringen

i denna riktning är emellertid förknippad med vissa svårigheter, vilket också

erfarenheterna i andra länder visar. Ett omfattande arbete pågår på detta

område i syfte att nå en ökad regionalisering av den ekonomiska planeringen,

och en regional planering har också påbörjats i länen. Den syftar till

att få fram en regionalpolitisk målsättning för befolkningens och näringslivets

fördelning i olika län. Planeringen är i första hand avsedd att bilda

underlag för myndigheternas beslut om bostadsbyggande, statsbidrag till

kommunala investeringar etc. men också som vägledning för näringslivets

utbyggnadsplaner. Slutmålet är en planering på riksnivå med ömsesidig

anpassning mellan länsvisa program och de hela landet omfattande målen

för näringspolitiken.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

17

En förbättrad långsiktig arbetskraftsplanering intar vidare enligt motionärerna

en central ställning i strävandena att nå ökad planmässighet i

statens agerande. Detta är av betydelse inte minst för utbyggnaden av utbildningsväsendet.

Planeringen bör syfta till att urskilja olika större yrkeskategorier,

och även härvid bör den regionala aspekten beaktas. De metodproblem

som motionärerna här berör är, såsom framgår av den redogörelse

utskottet ovan lämnat, sedan lång tid föremål för utredning. Numera handhas

hithörande frågor av statistiska centralbyråns prognosinstitut, vars organisation

utbyggts till betydande omfattning och som till sitt förfogande

har ett särskilt expertråd. Motionärernas önskemål att prognosverksamheten

skall inriktas på större yrkeskategorier är av allt att döma tillgodosett

inom prognosinstitutets nuvarande verksamhet. Vissa av de synpunkter

som motionärerna framför gäller snarare utbildningspolitikens utformning

än principer och metoder för prognos- och planeringsarbetet. Utskottet finner

det därför inte motiverat att ingå på en närmare diskussion av dem i

detta sammanhang. De skäl som motionärerna anför har inte övertygat

utskottet om att ett utvidgat utredningsarbete bör komma till stånd i de

föreslagna formerna. Lämpligare är uppenbarligen att det metodutvecklingsarbete

som pågår inom statistiska centralbyrån får fortskrida utan

direkt sammankoppling med utredningar beträffande det stora problemkomplex

som motionärerna i övrigt berör.

I motionerna behandlas slutligen frågan om den långsiktiga planeringens

anknytning till stabiliseringspolitiken. De stabiliseringspolitiska medlens

långsiktiga verkningar säges böra analyseras så att de från långsiktssynpunkt

lämpligaste stabiliseringspolitiska åtgärderna kan väljas. I anslutning

härtill påpekas att planeringen normalt räknar med fasta priser och

sålunda i regel förbigår prisproblematiken. Oförutsedda ändringar i prisnivån

och den nominella lönenivån medför allvarliga svårigheter för planeringen

och den ekonomiska politiken. Motionärerna anser att dessa problem

måste genomarbetas vetenskapligt. Utskottet vill i anslutning till deras

uttalanden på förevarande punkt erinra om att i anslutning till den

senaste långtidsutredningen en särskild utredning om de finansiella långtidsperspektiven

publicerades (SOU 1967:6). I denna utredning studeras

de finansiella aspekterna på långtidsutredningens reala kalkyler, varvid

även diskuteras utvecklingen vid alternativa antaganden om priser och

löner. Frågan har sålunda fått en utförligare behandling än vad motionärernas

framställning antyder. Härtill kommer att dessa frågor enligt vad

utskottet inhämtat redan utreds inom finansdepartementet. Något initiativ

i frågan från riksdagens sida torde därför inte vara påkallat.

Flertalet av de problem motionärerna behandlar är centrala för den ekonomiska

planeringen och är föremål för uppmärksamhet i statsdepartementen

samt hos ämbetsverk, vetenskapliga institutioner etc. Motionärerna talar

i detta sammanhang om ett rutinmässigt förbättringsarbete, en be
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1968

skrivning som utskottet anser vittna om en betydande undervärdering av

den pågående verksamheten. När utskottet finner sig böra avstyrka motionärernas

förslag betyder detta inte att enligt utskottets mening vidare utvecklingsarbete

skulle vara omotiverat. Utskottet kan däremot inte finna

det lämpligt att sammanföra alla de olika problemkomplexen i en enda parlamentarisk

utredning, eftersom problemen är så skiftande att en sådan

utredning skulle bli ohanterlig om sakkunskap från alla områden skulle

vara företrädd.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen avslår motionerna I: 71 och II: 107.»

ESSELTE AB. STHLM 68

814261

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.