Skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla dels om utredning rörande småföretagsamhetens villkor och förutsättningar samt nyetablerandets problematik, dels att härav föranledda förslag till främjande av nyetablering i näringslivet måtte föreläggas riksdagen snarast möjligt. Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från statens institut för hantverk och industri
1968-04-18 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1968:30, Skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla dels om utredning rörande småföretagsamhetens villkor och förutsättningar samt nyetablerandets problematik, dels att härav föranledda förslag till främjande av nyetablering i näringslivet måtte föreläggas riksdagen snarast möjligt. Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från statens institut för hantverk och industri
Dokumentets text
Nr 30 -31
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1968
1
Nr 30
Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående de
mindre företagen m. in.
Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang
dels de likalydande motionerna I: 396 av herr Ottosson m. fl. och II: 496
av herr Nordgren m. fl., vari yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skall hemställa om en allsidig utredning rörande förutsättningarna för
den mindre företagsamheten i enlighet med de riktlinjer och principer som
anförs i dessa motioner,
dels de likalydande motionerna 1:665 av herr Axel Kristiansson m.fl.
och 11:848 av herr Sjönell m.fl., vari yrkas att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall anhålla dels om utredning rörande småföretagsamhetens
villkor och förutsättningar samt nyetablerandets problematik, dels att härav
föranledda förslag till främjande av nyetablering i näringslivet måtte föreläggas
riksdagen snarast möjligt.
Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från statens institut
för hantverk och industri (SHI), Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Svensk industriförening, Sveriges grossistförbund och Sveriges
köpmannaförbund. Svensk industriförening bär bifogat en inom föreningen
gjord undersökning rörande plastindustrins finansiering 1961—1966.
Motionerna
Motionerna 1: 396 och II: 496 innehåller en omfattande översikt över frågor
rörande de mindre företagen. Mindre företag definieras — med vissa
reservationer — såsom företag med en personalstyrka av mindre än 50 personer.
Vad gäller de anställdas ställning i sådana företag berörs bl. a. frågan
om delägarskap. Olika företagsekonomiska och samhällsekonomiska
aspekter behandlas, däribland relationen mellan företagsstorlek och lönsamhet
samt verkningarna för de mindre företagen av en svensk anslutning till
en europeisk stormarknad. En mera aktiv lokaliseringspolitik betecknas som
erforderlig; medelstora tätorter bör därvid gynnas framför storstäderna.
Efter ett konstaterande av vilka bördor samhället genom socialförsäkring,
arbetstidsreglering etc. lägger på företagen rekommenderas en väsentligt
utvidgad samhällelig insats på företagarutbildningens område. Förutsättningarna
för effektiv förmedling av nya forskningsrön till de mindre före1
—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 30—31
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Bankoutskottets utlåtande nr SO år 1968
tagen anges vara i behov av utredning. Ett utförligt avsnitt ägnas åt finansieringsfrågor;
här berörs bl. a. avvägningen mellan självfinansiering och extern
finansiering, åtgärder för att trygga familjeföretagens fortbestånd, möjligheterna
till kapitaltillförsel mot aktier och participating debentures, tillgången
på rörelsekredit och principerna för kreditbedömning. En bolagsform
vid sidan av aktiebolagsformen efterlyses. Slutligen säges att statliga
och kommunala företags verksamhet inom olika områden snedvrider konkurrensen
och diskriminerar det enskilda näringslivet.
I motionerna I: 665 och II: 848 uttalas att nyetablering har stor betydelse
för näringslivets förnyelse och utveckling men att detta är föga beaktat vid
näringspolitikens utformning. Antalet företagsnedläggelser har, påpekar
motionärerna, stigit kraftigt under 1960-talet, medan antalet nyetableringar
inte har ökat i samma takt. Vad som görs för att förbättra betingelserna för
de mindre företagen medför, framhåller de, bättre betingelser även för
nyetablering; härvidlag pekas på kreditpolitik, skattepolitik, företagarutbildning,
rådgivningsverksamhet etc. Kunskapen om småföretagen och deras
förutsättningar är emellertid enligt motionärernas mening otillräcklig
för att man skall få fram säkra underlag för relevanta åtgärder. En kartläggning
i dessa hänseenden, bl. a. beträffande nyetableringens problematik,
betecknas därför som angelägen. Bland faktorer som indirekt påverkar nyetableringen
nämns särskilt attityden till etablering som företagare och till
företagande över huvud taget, vilken enligt motionärerna ofta är negativ,
något som samhället säges böra motverka.
Tidigare behandling av likartade motioner
Vid 1966 års riksdag väcktes motioner som var väsentligen likartade med
de nu föreliggande motionerna I: 396 och II: 496 och vid 1967 års riksdag
motioner som med undantag för den sammanfattande avslutningen och hemställans
utformning var likalydande med dessa (BaU 1966:32, 1967:57).
Över de förstnämnda motionerna inkom till bankoutskottet efter remiss
yttranden från ett stort antal myndigheter samt organisationer representerande
kreditinstitut, de mindre industriföretagen och handeln, däribland
flertalet handelskamrar. Det förslag som framlagts om en allsidig utredning
rörande de mindre företagen tillstyrktes av en minoritet bland remissinstanserna,
däribland bankinspektionen, Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund.
Flera remissinstanser yttrade sig över motionerna endast såvitt dessa berörde
deras speciella intresseområden. Bland dem som avstyrkte förslaget
om utredning fanns kommerskollegium och de flesta av de handelskamrar
som yttrat sig samt Svensk industriförening.
Utskottet deklarerade inledningsvis att det i väsentliga delar kunde instämma
i den grundläggande värdering av de mindre företagens betydelse
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1968
3
som kommit till uttryck i motionerna. Vidare erinrades om en råd åtgärder
av betydelse för de mindre och medelstora företagens finansiering som vidtagits
under senare år, såsom inrättandet av AB Företagskredit och de särskilda
kreditinstituten för lantbruksnäringarna, utvidgningen av AB Industrikredits
utlåningskapacitet, ökningen av det genom företagareföreningarna
förmedlade kreditstödet till hantverk och småindustri samt införandet
av nya bestämmelser om bundna lån i bankerna. Vad gällde det i motionerna
påtalade behovet av en intensifierad utbildningsverksamhet i bl. a. ekonomiska
och administrativa ämnen för ledare av mindre företag hänvisade utskottet
till de insatser som gjordes på detta område av såväl statliga organ som
småföretagens egna organisationer. Om de mindre företagen mött svårigheter
i sin kredit försörj ning var detta enligt utskottets mening främst ett
uttryck för den restriktiva kreditpolitik som det varit nödvändigt att föra.
De problem som var förknippade med dessa företags kreditförsörjning ansågs
i övrigt vara föremål för intresse i sådan utsträckning att det inte vore
påkallat att tillsätta någon ny utredning i ämnet. Motionärerna hade vidare
önskat utredning av frågan om vilka former av konkurrensbegränsning som
förelåg till följd av statliga företags uppträdande och på grund av statsmakternas
allmänna ekonomiska politik. Utskottet konstaterade härvidlag
att den ekonomiska politiken var inriktad på att främja en fri konkurrens
inom näringslivet och att de konkurrensbegränsningar som likväl upprätthölls
delvis finge betraktas som ett uttryck för att hänsynstaganden till särskilda
befolkningsgrupper eller till ekonomiska rationalitetsförhållanden
etc. ansetts böra väga tyngre än önskemålet om en fri konkurrens.
Oavsett vilka skäl som kunde tala för en utredning av de olika frågor som
berörts i motionerna skulle det, förklarade utskottet avslutningsvis, knappast
kunna vara genomförbart att inom en utrednings ram på ett fruktbart
sätt syssla med hela det angivna frågekomplexet. En minoritet, bestående
av utskottets borgerliga ledamöter, reserverade sig till förmån för förslaget
om en samlad utredning rörande de små och medelstora företagen. En sådan
förmenades kunna på ett mera fullständigt sätt än tidigare genomförda
utredningar ge underlag för ett konstruktivt reformprogram till fromma för
de mindre företagen. Biksdagen avslog motionerna, såsom utskottsmajoriteten
föreslagit.
I sill utlåtande i samma ämne 1967 lämnade utskottet ett referat av det
betänkande (SOU 1967:40) som 1962 års företagareföreningsutredning
framlagt med förslag till reformer i fråga om de statliga åtgärderna till
stöd för de mindre och medelstora företagen. Utskottet tillstyrkte denna
gång att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t hemställa om en allsidig utredning
rörande förutsättningarna för den mindre företagsamheten. Med bifall
till eu reservation av utskottets socialdemokratiska ledamöter beslöt
emellertid riksdagen att avslå motionerna. I reservationen anfördes synpunkter
liknande dem varpå utskottet föregående år stött sin hemställan
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 30—31
4
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1968
om avslag på motsvarande yrkande. Dessutom hänvisades till 1962 års företagareföreningsutrednings
förslag och till vissa pågående utredningar. Den
i motionerna I: 396 och II: 496 berörda frågan om vissa landstings och kommuners
upphandling från Landstingens inköpscentral har utskottet utförligt
behandlat i sitt utlåtande nr 56 år 1967.
Vissa pågående utredningar och framlagda förslag
Utredningsarbete har under de senaste åren i en rad skilda sammanhang
ägnats åt frågor som mer eller mindre direkt berör de mindre företagen.
I vissa fall pågår utredningsarbetet, i andra fall har det utmynnat
i betänkanden, av vilka vissa också föranlett proposition till riksdagen.
På grundval av 1962 års företagareföreningsutrednings betänkande (SOU
1967:40) bär i propositionen nr 61 framlagts förslag till riktlinjer för
företagareföreningarnas fortsatta verksamhet. Föreningarnas rådgivningsoch
konsultverksamhet avses bli förstärkt i syfte att främja rationalisering
av mindre företag och underlätta för dessa att få experthjälp i tekniska och
ekonomiska frågor. I fråga om föreningarnas kreditstödjande och kreditförmedlande
verksamhet föreslås vissa reformer, bl. a. höjda beloppsgränser.
En samordning och effektivisering av det statliga stödet till teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete föreslås i propositionen nr 68.
Förslaget innefattar inrättandet av dels ett centralt organ, styrelsen för teknisk
utveckling, som bl. a. skall svara för rådgivnings- och kontaktverksamhet
i syfte att underlätta överföring av tekniska innovationer till ekonomisk
exploatering, för stöd åt uppfinnarverksamhet och för informations-
och dokumentationstjänst, dels ett statligt utvecklingsbolag som bl. a.
skall medverka i innovationsverksamhet genom att initiera och genomföra
projekt med satsande av eget kapital. Bland tänkbara former för samverkan
mellan utvecklingsbolaget och det privata näringslivet nämns kapitaltillskott
till expansiva mindre företag genom förvärv av aktier i syfte alt skapa garantier
för att tillräckliga finansiella, administrativa och tekniska resurser
erhålls för krävande utvecklingsprogram.
Yrkesutbildningsberedningen framlade hösten 1967 ett betänkande (SOU
1967: 48) med bl. a. förslag till läroplaner för yrkesutbildningen. En på betänkandet
grundad proposition om reformering av yrkesskolan är alt vänta
vid slutet av innevarande riksdags vårsession. I ett betänkande i år avser
beredningen att lägga fram förslag angående olika former av samverkan
mellan skola och näringsliv.
Kreditinstitututredningen har framlagt ett betänkande om samordnad
banklagstiftning (SOU 1967: 64), vari bl. a. föreslås väsentligt vidgade möjligheter
för kreditinstituten alt lämna kredit utan särskild säkerhet samt
möjlighet för bankerna att garantera aktieemission. En proposition på grundval
av betänkandet väntas föreligga vid höstsessionen av årets riksdag.
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1968
5
En översyn av aktiebolagslagstiftningen pågår inom den år 1960 tillkallade
aktiebolagsutredningen, vilken har till uppgift att i samråd med
motsvarande utredningar i de övriga nordiska länderna utarbeta en enhetlig
nordisk aktiebolagslagstiftning.
Företagsbeskattningens framtida utformning utredes sedan 1960 av företagsskatteutredningen,
som närmast kommer att avge betänkande angående
ändrade avskrivningsregler m. in. för fast egendom.
En år 1967 tillsatt utredning rörande statens institut för hantverk och
industri (SHI-utredningen) skall i första hand pröva hur institutet bäst
kan medverka till ett effektivt och rationellt utnyttjande av samhällets personella
och ekonomiska resurser inom utbildnings-, rådgivnings- och provningsverksamheten
med särskild inriktning på de mindre och medelstora
företagens behov.
För utredning rörande utformningen av den fortsatta lokaliseringspolitiska
stödverksamheten tillkallades i december 1967 en sakkunnig, som vid
sin sida har en rådgivande nämnd med parlamentarisk förankring. Eu redogörelse
för utredningsdirektiven och för annan utredningsverksamhet avseende
det lokaliseringspolitiska stödet har utskottet lämnat i ett tidigare
utlåtande i år, nr 14.
Remissyttrandena
Remissinstanserna ansluter sig allmänt till den värdering av de min dre
företagens betydelse som kommer till uttryck i motionerna.
De understryker också att det är angeläget med samhälleliga åtgärder som
stärker dessa företags ställning och tryggar deras fortbestånd.
Vad gäller ämnets företagsekonomiska och samhällsekonomiska
aspekter anför Svensk industriförening under åberopande
av den undersökning som inom föreningen gjorts rörande plastindustrin
att i varje fall inom expansiva branscher, där nyetableringsfrekvensen är
hög, småföretagen tycks ha mycket god lönsamhet. I andra branscher, t. ex.
textil- och konfektionsindustri!!, där marknadsläget under senare tid varit
pressat, säges de små företagsenheterna ha lättare än de stora eller medelstora
att överleva och anpassa sin produktion efter snabbt växlande marknadsbetingelser.
Till förklaring härav anföres:
Enligt föreningens uppfattning hänger frågan om den optimala företagsstorleken
direkt samman med det behov av styrning ett företag har. Ett
småföretag är i allmänhet som effektivast när företagsledaren i stort sett
ensam styr företaget. Den maximala storleken på ett industriföretag där
företagsledaren själv svarar för inköp, försäljning, projektering och driftledning
torde i de flesta branscher ligga mellan 40—SO anställda. Överskrides
denna »gräns» tillkommer en språngkostnad för tjänst! män avseende
en eller flera av ledningsfunktionerna. Den typ av styrning som uppstår är
storföretagets, vilket också kräver storföretagets resurser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(5
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1968
Från samhällsekonomisk synpunkt är, säger föreningen, småföretagens
lönsamhet den centrala frågan. En utredning bör kunna ge vägledning för
bedömning av.värdet av t. ex. strukturrationaliseringar syftande till större
produktionsenheter.
Föreningen berör också de mindre företagens roll inom lokaliseringspolitiken
och framhåller att en ort med flera småföretag har ett betydligt tryggare
sysselsättningsläge än en lika stor ort med enbart ett eller ett par stora
företag. Även faktorer som inkomst och social struktur talar enlist föreningens
mening till småföretagsortens fördel. Därför efterlyses en förändring
av det allmännas attityd till de små företagen, så att nyetablering av sådana
företag utanför storstadsregionerna stimuleras.
Sueriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) understryker också
den mindre företagsamhetens betydelse för att differentiera och decentralisera
näringslivet. Nyföretagsamheten inom denna sektor medverkar i hög
grad, påpekar SHIO, till en spridning av företagslokaliseringen, varigenom
nya arbetstillfällen uppkommer. Även statens institut för hantverk och industri
(SHI) betonar att de mindre företagen är ett gott objekt för lokaliseringspolitiken.
Som utmärkande för dem nämner SHI flexibel produktionsinriktning,
lokal rörlighet, benägenhet för innovationer och känsla för
goda företagsidéer.
Sveriges köpmannaförbund anför att förbundet genom aktivt samarbete
med statliga och kommunala myndigheter deltar i lokaliseringspolitiken.
Förbundet framhåller också, att 70 procent av detaljhandeln omhänderhas
av större och mindre köpmannaföretag samt köpmannaägda butikskedjor.
De stora varuhuskedjorna synes icke, säger förbundet, arbeta med lägre
marginaler och kostnader än övriga välskötta detaljhandelsföretag.
Rationaliseringsprocessen inom de mindre företagen måste, yttrar SHI,
intensifieras om dessa företag skall kunna hålla sin ställning inom samhällsekonomin.
I detta sammanhang framhåller institutet betydelsen av att
de mindre företagen i större utsträckning än hittills tar i anspråk den expertis
som utomstående konsultorgan kan erbjuda. Bl. a. pekas på företagareföreningarnas
och institutets egna resurser.
De utbildningsfrågor som behandlas i motionerna berörs särskilt
av SHI. Vad som anförs i motionerna I: C65 och II: 848 om den allmänna
attityden till företagare och företagsamhet är enligt SHI ett uttryck
för en alltför pessimistisk bedömning:
Den allmänna uppfattningen torde vara betydligt mera positiv såväl från
statsmakternas som allmänhetens sida. Detta är åtminstone institutets erfarenhet,
särskilt om företagarbegreppet sammankopplas med yrkesskicklighet
och yrkesmannastatus. Allmänhetens krav på yrkesinriktad service
är i växande och uppskattas alltmera, bl. a. till följd av de ökade insatserna
på konsumentupplysningens område. En ökad förståelse av företagsamheten
såsom sådan kan enligt institutets mening följa härav. Sagda förhål
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 80 år J968
landen hindrar emellertid icke, att inom skol- och yrkesundervisningen, yrkesorienteringen
in. in. upplysning ingående lämnas om företagsamheten,
företagarrollen o. d.
Mot här angivna bakgrund diskuterar SHI yrkesutbildningsberedningens
förslag till utbildningsplaner för den nya gymnasieskolan samt massmedias
insatser för att sprida kännedom om företagsamheten och dess förutsättningar.
Bl. a. hänvisas till en pågående radiokurs — delvis i form av ett
företagsspel — vilken tillkommit på initiativ av bl. a. SHI.
Institutet meddelar vidare att nyetablering av företag befrämjats genom
de kurser som institutet på arbetsmarknadsstyrelsens uppdrag anordnat
inom norra stödområdet för företagsledare och presumtiva sådana. Verksamheten
föreslås bli utbyggd, även i övriga delar av landet. I fråga om
företagsledarutbildningen anför SHI vidare:
Verkningarna av den nya skolans genomförande torde —---så små
ningom
komma att medföra, att viss grundläggande ekonomisk-administrativ
utbildning tillföres de kategorier, som i framtiden kan beräknas i stor utsträckning
komma att rekrytera företagsledare. Dessa torde alltmera komma
att ha gymnasieutbildning-faekskola eller speciell yrkesutbildande skolning
inom gymnasieskolan såsom grund och därmed komma att besitta
viss grundläggande företagsekonomisk och företagsorganisatorisk skolning.
Man kan ej heller underlåta att notera den uppmärksamhet, som grundutbildning
inom företagsekonomi rönt inom folkbildningsarbetet och i olika
studieförbund m. in. samt inom massmedia----. Det är att förmoda, att
denna utveckling mot en bredare allmänbildning inom företagsekonomins
och företagsadministrationens område kommer att fortsätta.
Om sålunda grundutbildningen inom de för en företagsledare väsentliga
kunskapsområdena för närvarande är och i framtiden sannolikt blir bättre
än tidigare, kommer det å andra sidan att bli än mer nödvändigt att sörja
för en ändamålsenlig fort- och vidareutbildning för företagsledarna. Denna
fortbildning kommer givetvis att bli mera effektiv, om man kan förutsätta
att vissa grundläggande kunskaper inhämtats. Den tekniska och ekonomiska
utvecklingen inom företagen, som även kontinuerligt medför föränderlighet
inom administrationens och den ekonomiska redovisningens, inarknadsföreningens
m. fl. områden, kräver att en dylik fortbildning hålles på en hög
nivå och att den ledes av fullt kompetenta lärarkrafter, som kan lägga upp
flexibla och för den mindre företagsamhetens behov speciellt utarbetade
kurssystem.
Mot nu angivna bakgrund redogör SHI för den av institutet bedrivna kursverksamheten
samt för önskemål om den vidare utvecklingen av denna,
ett ämne som behandlas av SHI-utredningen 1967. I anslutning till vad som
anföres i motionerna I: 396 och II: 496 om de anställdas ställning i mindre
företag berör institutet också den betydelse som institutets kurser i personalledning
har för att främja införandet av en modern personalpolitik i
de mindre företagen.
Sveriges köpmannaförbund hänvisar till att förbundet med statligt stöd
bedriver en omfattande utbildningsverksamhet och uttalar även att för
-
8
Bankoutskotteis utlåtande nr 30 år 1968
bundet har ett gött samarbete med de lokala skolmyndigheterna i fråga om
yrkesutbildningen.
Svensk industriförening anför beträffande utbildningsfrågorna följande:
Liksom begåvningar finns inom de flesta ämnesområden torde även begåvning
för en så komplex verksamhet som företagande vara en realitet.
Nuvarande skolsystem medför en uppenbar minskning av begåvningsreserven
bland verkmästare och arbetare som hittills i stor utsträckning varit
den sektor i arbetslivet från vilken företagare rekryterats. Framtidens industriföretagare
torde i stället i större utsträckning vara att finna bland ingenjörer
på alla nivåer. En konkret företagareutbildning för dessa måste till.
Endast genom att samhället accepterar småföretagarna som samhällsnyttiga
ocli önskvärda och tillhandahåller utbildningsmöjligheter för dessa kan
på sikt företagarbegåvningarna utnyttjas och denna värdefulla sektor av
näringslivet bibehållas.
SHIO vitsordar behovet av en ökad satsning från det allmännas sida på
företagarutbildning. Organisationen säger sig förutsätta att SHI-utredningen
1967 kommer att positivt behandla denna fråga. Dessutom uttalar SHIO —
liksom också SHI — att det är angeläget att företagarnas fortbildningskostnader
blir avdragsgilla vid taxeringen.
Vad som i motionerna 1: 396 och II: 496 anföres om den tekniska
forskningen berörs särskilt endast av SHI, som hänvisar till pågående
reformarbete på detta område samt redovisar sina i annat sammanhang
framförda synpunkter på behovet av en ökad dokumentations- och informationsverksamhet
med inriktning på de mindre företagen.
Motionärernas uttalanden i fråga om finansiering och f ö r e ta g sf
o r m e r har inte föranlett några mera omfattande kommentarer från remissorganens
sida.
Sveriges köpmannaförbund nämner att ett stort antal av de till förbundet
anslutna branschorganisationerna tillsammans med branschens leverantörer
kunnat etablera finansierings- och borgensinstitut, som säges i stort sett
fungera mycket tillfredsställande och utgöra värdefulla komplement till de
finansieringsmöjligheter som banker och vissa andra kreditinstitutioner erbjuder.
Förbundet konstaterar också att man inom detaljhandeln inte tillräckligt
uppmärksammat möjligheterna till långfristiga lån hos AB Industrikredit
och AB Företagskredit. Till väsentlig del anses dock det begränsade
utnyttjandet av dessa möjligheter bero på svårigheterna att uppbringa
erforderliga säkerheter för lånen. Det är emellertid inte otänkbart,
säger förbundet, att det kan vara möjligt att inom detaljhandeln vidta sådana
anordningar att man därigenom skulle kunna lösa säkerhetsproblemet.
Svensk industriförening yttrar i sistnämnda ämne följande:
Beträffande AB Industrikredit och AB Företagskredit föreligger enligt
föreningens uppfattning en uppenbar skillnad mellan dessa kreditinstituts
syfte och deras faktiska verksamhet. Om syftet är att förse mindre företag
med lånekapital bör detta klart utsägas i dessa instituts stadgar. För när
-
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1068
9
varande tolkas »mindre företag» såsom företag, vilka ej är börsnoterade,
vilket inneburit att endast ca 25 % av hittills utlånat kapital gått till företag
med mindre än 50 anställda.
Föreningen tillstyrker vidare det i motionerna 1: 396 och II: 496 framförda
förslaget om cn självfinansieringsfond och anför:
1 synnerhet i expansiva branscher med god lönsamhet lockas företagaren
ofta till köp av maskiner och inventarier av skatteskäl. Sådana köp kan i
vikande konjunkturläge försätta företaget i en likviditetskris. En självfinansieringsfond
skulle kunna tjäna det dubbla syftet att dels tjänstgöra
som likviditetsbuffert, dels bidraga till företagsekonomiskt riktigare investeringar.
Investeringsfonderna med sina 40-procentiga engångsavsättningar
till Riksbanken är av likviditetsskäl ej aktuella för dessa företag. Investeringsfonderna
bar också annat syfte nämligen som konjunkturpåverkande
instrument.
Sveriges grossistförbund vill komplettera motionärernas framställning genom
att framhålla de marknadsekonomiska frågornas vikt:
Företagens insatser på marknadssidan, som ofta måste bli kostnadskrävande,
är mycket betydelsefulla och måste beaktas på ett helt annat
sätt än tidigare vid den långfristiga kreditgivningen. Detta kan anföras
som ett exempel på att man vid bedömningen av företagens utvecklingsmöjligheter
måste fästa särskild uppmärksamhet på marknadssituationen. Även
om det föreligger tekniska möjligheter att tillverka eu viss produkt, är det
inte säkert att det finns marknadsmässiga förutsättningar att få avsättning
för den.
SH1 anser det inte nödvändigt att, såsom föreslagits i motionerna 1: 396
och II: 496, införa en ny och för de mindre företagen mera avpassad företagsform.
En omarbetning av aktiebolagslagen i syfte att förenkla formerna
för företag med mindre aktiekapital än uppskattningsvis 100 000 kr. torde
vara tillräcklig, säger institutet och påpekar att ämnet är föremål för aktiebolagsutredningens
uppmärksamhet.
Vad som i samma motioner anförs om konkurrensförhållanden
inom näringslivet föranleder instämmande från de mindre företagens
organisationer. SHIO yttrar härom:
SHIO vill också betona vikten av att konkurrensförhållandena mellan den
enskilda och den offentliga företagsamheten sker på sådana villkor, att full
konkurrensneutralitet iakttages. För den enskilda företagsamheten är det
oroande att skattelagarna utformas så att stat och kommun i vissa hänseenden
blir befriade från skattskyldighet, vilket försvårar den enskilda
sektorns konkurrensmöjligheter och innebär en diskriminering mot de enskilda
företagen. Enligt SHIO:s uppfattning bör all samhällelig företagsamhet,
som sker i konkurrens med det enskilda näringslivet, vara underkastad
samma skattskyldighet och i övrigt samma ekonomiska villkor, som gäller
för de enskilda företagen.
Svensk industriförening anför i detta ämne följande:
Den offentliga företagsamheten har på senare tid kommit att i allt större
utsträckning konkurrera med mindre industri. Förutom de i motione[rna]
10
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1968
nämnda exemplen på olämplig konkurrensbegränsning härvidlag viil föreningen
peka på de skyddade verkstädernas stora lågprisutbud i vissa branscher,
samt den föreslagna utbyggnaden av Karlskronavarvets småbåtstillverkning.
Om det senare skall förverkligas torde en kris inom småbåtsvarven
med säkerhet vara att vänta. En mycket stor del av de aktuella småbåtsvarven
ligger i Norrland. En undersökning av de offentliga företagens
verksamhet ur konkurrenssynpunkt är därför väl motiverad.
Sveriges köpmannaförbund anser att det skulle vara tacknämligt om konkurrensbegränsningslagen
kompletterades med en bestämmelse mot prisdiskriminering.
En sådan bestämmelse skulle, säger förbundet, vara till
nytta även från samhällsekonomisk synpunkt.
De fyra tillfrågade organisationerna ställer sig alla mycket positiva till
motionärernas utredningsönskemål. Svensk industriförening och Sveriges
grossistförbund betecknar en utredning rörande de mindre företagens villkor
som angelägen. En samlad bild av arbetsbetingelserna för den mindre
företagsamheten saknas, framhåller den sistnämnda sammanslutningen. Ett
liknande uttalande gör SHIO:
Ehuru olika utredningar under det senaste årtiondel gjort specialundersökningar
beträffande vissa frågor, som berör såväl företagsamheten som
helhet som den mindre företagsamheten, synes det oss vara av värde om
en sammanställning kan ske inom ramen för en offentlig utredning av olika
näringspolitiska åtgärder, som sammantaget kan skapa bättre förutsättningar
för den mindre företagsamhetens utveckling.
SHIO poängterar också att utredningsarbetet måste genomföras skyndsamt.
En viss nyansering kommer till synes i Sveriges köpmannaförbunds sammanfattande
uttalande:
Åtskilliga av de problem som beröres i motionerna har sålunda föranlett
åtgärder, som medfört att problemen åtminstone delvis fått sin lösning. Del
ligger i sakens natur att genom den organiserade samverkan i olika former
som sker inom detaljhandeln, man kan räkna med att det blir möjligt att
framdeles uppnå ännu bättre resultat när det gäller att göra denna näringsgren
så effektiv och samhällsnyttig som möjligt.
Även om alltså detaljhandeln genom de enskilda företagens egna insatser
och i samverkan icke utan framgång tagit itu med den problematik som
behandlas i motionerna, skulle vi anse det vara i hög grad nyttigt att den
föreslagna utredningen kom till stånd. Vi föreställer oss att det genom en
sådan utredning skulle bli möjligt att åstadkomma både en kartläggning
av problemen i deras sammanhang och även riktlinjer för deras lösning,
antingen genom åtgärder från det allmännas sida eller genom ett fullföljande
av enskilda initiativ med syfte att främja och effektivisera den mindre
företagsamheten. 1 sistnämnda hänseende skulle en utredning säkerligen
verka stimulerande på åtskilliga av de åtgärder som vi här ovan berört.
SHI anser det välbetänkt att en utbyggnad av finansstatistiken inom
statistiska centralbyrån sker i syfte att lämna större kunskap och överblick
över den mindre företagsamheten. För ett klarläggande av dennas omfatt
-
Bankoutskottets utlåtande nr SO år 1968
11
ning och betydelse torde det, säger institutet, vara erforderligt att icke endast
veta antalet anställda per företagsenhet utan även omsättningens storlek,
eget kapital, produktionssortiment, del av marknaden m. m.
institutet noterar vidare att i dagens läge en genomgående kartläggning,
ocli strukturanalys av den mindre företagsamheten saknas. Sammanfattningsvis
konstaterar institutet att utredningar pågår eller förslag bearbetas
beträffande ett flertal av de frågor som berörs i motionerna. Institutet ställer
sig därför tveksamt till en så omfattande utredning som föreslås i motionerna
och anför:
Komplikationer, dubbelarbete, förseningar m. m. kan komma att uppstå.
Det torde under alla omständigheter vara lämpligt alt åtminstone beträffande
vissa av frågorna förslag och resultat av dessa först avvaktas. Detta gäller
i första hand frågorna om företagsledarutbildningen, rådgivningen till den
mindre företagsamheten samt dennas kontakt med och utnyttjande av den
tekniska forskningsverksamheten. Sålunda torde ytterligare betänkanden,
propositionen om den nya gymnasieskolan samt SHI-utredningen komma
att beakta synpunkterna på en rationell företagsledareutbildning. Proposition
på 1962 års företagareföreningsutrednings förslag liksom SHI-utredningen
torde komma att lämna riktlinjer för rådgivningsverksamhetens ordnande
för den mindre företagsamheten. Motion [erna I: 665 och] II: 848 betonar
särskilt nyetableringens problem. Det kan vara möjligt, att denna
fråga senare särskilt måste utredas. För närvarande synes dock fog finnas
för uppfattningen att nämnda utredningar och propositioner först måste
avvaktas liksom mera ingående erfarenheter av den nu pågående lokaliseringspolitiken.
Detsamma gäller också den tekniska forskningens ordnande
och praktiska tillämpning, där betydelsefulla beslut redan fattats och där
ytterligare utredningsarbete omfattande bl. a. de mindre företagens ställning
pågår. Skattepolitikens betydelse för den mindre företagsamheten föranleder
avgjort, att företagsskatteutredningens förslag emotses med stort
intresse.
Därest nämnda utredningar och propositioner m. m. icke hindras eller
fördröjes, skulle det ur institutets mening givetvis vara av stort intresse,
om en mera allmän samhällsekonomisk och sociologisk kartläggning av
den mindre och medelstora företagsamheten kunde komma till stånd, såsom
bl. a. föreslagits i 1962 års företagareföreningsutredning, och om dessa företags
totala informationsbehov i samband härmed kunde utredas.
Utskottet
De förslag som framläggs i de två här behandlade mutionsparen går i
båda fallen ut på alt en allmän, mycket omfattande utredning rörande småföretagsamhetens
förutsättningar och villkor skall komma till stånd. I motionerna
I: 396 och II: 496, vilka utgör en upprepning av med dem praktiskt
taget likalydande motioner vid 1967 års riksdag, ges eu bred översikt över
problem och reformförslag avseende de mindre företagen. Utom frågor
rörande kredit- och kapitalförsörjningen behandlas sådana ämnen som
företagsledarutbildning, nyttiggörande av forskningsrön samt konkurrens
-
12
Bankoutskottets utlåtande nr 30 ar 1008
begränsningsproblein. I motionerna 1: 665 och 11:848 berörs speciellt frågan
om hur nyetablering skall kunna främjas i näringslivet.
Motionärerna inleder i båda fallen sin framställning med en deklaration
om de mindre förelagens betydelse, varvid de tycks vilja antyda att statsmakterna
visat bristande förståelse för dessa företags problem. I motionerna
1:665 och 11:848 hävdas också att allmänheten ofta intar en negativ
attityd till etablering som företagare och till företagande över huvud
taget. Enligt utskottets uppfattning finns ingen grund för en sådan bedömning
av opinionsläget. Vad gäller statsmakternas inställning till de mindre
företagen anser utskottet det väl belagt att dessa uppfattas som ett viktigt
och dynamiskt inslag i vårt näringsliv. Utskottet kan inte heller finna annat
än att statsmakterna i sitt näringspolitiska handlande utgår från denna
uppfattning. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i att de under senare år fattat
en rad beslut av positiv betydelse för de mindre företagen. Nya reformer
förestår; så föreligger bl. a. för närvarande två omfattande propositioner,
rörande företagareföreningarna och rörande teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete, vilka båda direkt berör förutsättningarna för
de mindre företagens verksamhet. En rad olika utredningar sysslar vidare
med frågor som nära angår dessa företag. Utskottet kan inte underlåta att
anmärka att den översikt som nu ånyo ges i motionerna I: 396 och II: 496
knappast ger rättvisa åt den reformverksamhet som här nämnts.
Den primära frågan vid bedömningen av motionärernas förslag är huruvida
det kan anses rimligt att på en utredning lägga uppgiften att syssla
med hela det vidsträckta frågekomplex som motionärerna angivit. Enligt
utskottets uppfattning är så icke fallet. Behovet av att ta hänsyn till annan
utrednings- och reformverksamhet på området har vid remissbehandlingen
särskilt understrukits av statens institut för hantverk och industri; till dess
synpunkter härpå och dess varning för komplikationer och dubbelarbete
kan utskottet ansluta sig. Sammanfattningsvis måste utskottet konstatera
att det redan av praktiska skäl framstår som uteslutet att meddela ett utredningsuppdrag
av den innebörd som motionärerna angivit.
I detta sammanhang vill utskottet också erinra om vad Svensk industriförening
anförde i sitt remissyttrande 1966 över motioner likartade med de
nu förevarande motionerna 1: 396 och II: 496. De mindre företagens förhållanden
hade, framhöll föreningen, analyserats och kartlagts av olika statliga
utredningar under senare år. Dessa företags betydelse finge sålunda anses
vara allmänt omvittnad och erkänd och likaså vilka åtgärder som erfordrades
för att stärka och förbättra deras position. Någon utredning rörande
förutsättningarna för utvecklingen av små och medelstora företag i landet
vore därför icke nödvändig. Nödvändigare vore att de redan kända utvägarna
för att underlätta och lösa de mindre företagens svårigheter snarast möjligt
realiserades. En statlig utredning kunde befaras dra ut på tiden och nödiga
reformåtgärder i avvaktan på utredningsresultaten därigenom bli försenade.
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1908
13
I sill yttrande i år hävdar föreningen en annan uppfattning. Utskottet finner
emellertid dess tidigare, här refererade uttalande mera realistiskt och kan i
allt väsentligt beteckna det som representativt för utskottets egen bedömning
av de nu föreliggande förslagen.
Av de delfrågor som behandlas i motionerna kan utskottet inskränka sig
till att beröra ett par. Att den nuvarande nyetableringsfrekvensen inom
svenskt näringsliv är att anse som otillfredsställande finner utskottet inte
styrkt. Över huvud taget torde med hänsyn till den fortskridande befolkningskoncentrationen
och strukturomvandlingen i vårt samhälle en rättvisande
jämförelse av nyetableringarnas omfattning under olika perioder
vara svår att genomföra. Det reformarbete rörande de mindre företagen
som utskottet ovan hänvisat till bidrar emellertid enligt utskottets övertygelse
till att skapa goda förutsättningar för fortsatt nyetableringsverksamhet.
Med anledning av vad som i motionerna 1:396 och 11:496 anförs om
konkurrensbegränsning till följd av statliga och kommunala företags verksamhet
vill utskottet liksom tidigare betona följande. Statsmakternas ekonomiska
politik är inriktad på att främja en fri konkurrens inom näringslivet.
1 fråga om den statliga upphandlingen är denna princip klart uttalad.
Att konkurrensbegränsningar i vissa andra fall bibehålls torde vara ett uttryck
för att hänsynstaganden till särskilda befolkningsgrupper eller till
ekonomiska rationalitetsförhållanden etc. ansetts böra väga tyngre än önskemålet
om en helt fri konkurrens.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen avslår
a) motionerna 1:396 och 11:496;
b) motionerna 1:665 och 11:848.
Stockholm den 18 april 1968
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Ake Larsson (s), Palm
(s)*, Lundin (s), Lundberg (h)*, Stefanson (fp), Brundin (h)- och Wikberg
(ep);
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s)*, Berglund
(fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona
(s), Larsson i Umeå (fp)* och Ekström i Iggesund (s).
* Ej närvarande vid justeringen.
14
Bankoulskoltets utlåtande nr 30 år 1968
Reservation
av herrar Lundberg (h), Stefanson (fp), Brundin (h), Wikberg (ep),
Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Larsson i
Umeå (fp), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:
»De förslag som framläggs i de två här behandlade motionsparen går
ut på en allmän utredning rörande den mindre företagsamhetens förutsättningar
och villkor. 1 motionerna 1: 396 och II: 496 ges såsom underlag
för detta önskemål en bred översikt över problem och reformförslag
avseende de mindre företagen. Förutom frågor rörande kredit- och kapitalförsörjningen
behandlas bl. a. företagsledarutbildning, nyttiggörande
av forskningsrön samt konkurrensbegränsningsproblem. I motionerna I: 665
och II: 848 berörs speciellt frågan om hur nyetablering skall kunna främjas
i näringslivet.
Motionärerna inleder i båda fallen sin framställning med en deklaration
om de mindre företagens betydelse. Utskottet ansluter sig till vad
där anföres. Den fortsatta strukturomvandling som kart förutses kommer
enligt utskottets övertygelse inte att medföra någon ändring i det förhållandet
att en både kvalitativt och kvantitativt betydande del av vår industriella
produktion, vår varudistribution och vår serviceverksamhet i övrigt handhas
av mindre företag. Det bör vara ett naturligt mål för statsmakterna att
söka undanröja de svårigheter som de mindre företagen har att brottas
med och åstadkomma sådana villkor att dessa företags utveckling i framtiden
underlättas.
Behovet av forskning och utredningsverksamhet för afl öka de faktiska
kunskaperna om de mindre företagen påtalades i det betänkande som 1962
års företagareföreningsutredning förra året avgav. Här konstaterades alt
redan tillgängen på grundläggande aktuella sakuppgifter om de mindre
företagen var otillräcklig. Utredningen visade otvetydigt att på detta område
finns utrymme för väsentliga insatser.
Eu vidgad kännedom om de mindre företagen och deras förutsättningar
kommer bl. a. alt ge underlag för eu förbättrad företagsledarutbildning. Utskottet
delar den särskilt i motionerna 1:396 och 11:496 redovisade bedömningen
av behovet av en intensiv utbildningsverksamhet i bl. a. ekonomiska
och administrativa ämnen för den kategori av företagare som det
här är fråga om. Betydande ansträngningar på detta område görs redan såväl
av statliga organ som av de mindre företagens egna organisationer. Utskottet
finner det emellertid önskvärt att en sammanfattande översyn på detta
område kommer till stånd inom ramen för en utredning som allsidigt behandlar
de mindre företagens problem och som alltså kan lägga tonvikten på
de från dessa företags synpunkt mest angelägna utbildningsfrågorna.
I nära samband med nu nämnda spörsmål står problemet hur den tek
-
Banko uts k oi i e t s utlåtande nr 30 år 1968
15
niska forskningens rön tillräckligt effektivt skall kunna förmedlas till de
mindre företagen. I den nyligen framlagda propositionen om ökat statligt
stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete föreslås vissa
åtgärder av intresse för de mindre företagen. Tidpunkten bör nu vara inne
att ta upp det angivna problemet i ett mera generellt sammanhang. Såsom
framhålles i motionerna 1:396 och 11:496 måste härvid både den finansieringstekniska
och den kommunikationstekniska aspekten beaktas.
De framförda kraven på utredning omfattar vidare reformer avsedda afl
underlätta finansieringen av mindre företag, särskilt sådana som befinner
sig i tillväxt. Eu fråga av grundläggande betydelse är givetvis i vad mån
kapitalbehovet skall kunna tillgodoses genom självfinansiering. I motionerna
I.39o och 11:496 framhålles betydelsen av att självfinansiering och
extern finansiei ing framstår som ungefär likvärdiga finansieringsmetoder.
Utskottet konstaterar att detta synsätt i dagens läge följdriktigt leder till
krav på åtgärder i syfte att skapa ökade självfinansieringsmöjligheter för de
mindre företagen.
Vad gäller de mindre företagens krediter sörj ning framförs i de senast
nämnda motionerna beaktansvärda synpunkter. Att dessa inte är nya utan
mangfaldiga gangei har kommit till uttryck inom riksdagen är ett indicium
på att viktiga problem på. företagsfinansieringens område kvarstår olösta.
Även om statsmakterna under senare år genom olika åtgärder bär sökt
förbättra möjligheterna för de mindre företagen att anskaffa krediter, måste
det konstateras att de finansieringsförhållanden som råder för denna sektor
av näringslivet är ägnade att vålla allvarliga bekymmer för framtiden. Inte
minst måste beaktas att utvecklingen även för de mindre företagens del går
mot alltmer kapitalkrävande investeringar. Starka skäl talar sålunda för
att de speciella finansieringsproblem som gör sig gällande för de mindre föletagen
blir grundligt undersökta. I de åberopade motionerna har lämnats
en värdefull översikt över dessa problem och dessutom angivits en råd reformförslag
som bör prövas närmare vid den av utskottet förordade utredningen.
Vad i samma motioner anföres om önskvärdheten av att tillskapa eu
förenklad aktiebolagsform, avsedd för mindre företag, faller delvis inom
finansieringsfrågornas område. Utskottet vill uttala sitt intresse för motionärei
nas uppslag och framhålla att detta med det snaraste bör prövas i det
vidare sammanhang där det hör hemma.
Som en ytterligare utredningsuppgift nämns i motionerna I: 396 och II: 496
slutligen frågan om vilka former av konkurrensbegränsning som förekommer
till följd av statliga och kommunala företags verksamhet. Att den fria
konkurrensen skall främjas brukar framhållas som ett allmänt mål för statsmakternas
näringspolitik. Utskottet finner det emellertid uppenbart att
olika former av konkurrensbegränsning alltjämt förekommer inte minst
till följd av åtgärder från stats- och kommunalägda företags sida. Eu un
-
16
Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1968
dersökning av detta problemkomplex på grundval av de synpunkter som nu
tillförts debatten synes därför böra genomföras.
Såsom framhålls i motionerna 1: 665 och II: 848 är en fortlöpande nyetablering
av företag en faktor av särskild betydelse för näringslivets förnyelse
och utveckling. Härigenom tillförsäkras näringslivet nya idéer och
får förmåga att anpassa sig till nya förhållanden och behov. Det säger sig
självt att nyetableringarna i regel sker i form av mindre företag. Alla
åtgärder för alt förbättra förutsättningarna för de mindre företagens
verksamhet torde i viss mån kunna befordra nyetableringstakten inom
näringslivet. Viktigt är emellertid att den näringspolitiska utredningsverksamheten
också direkt tar sikte på att skapa gynnsamma betingelser
för nyetablering. Ett program i detta avseende formuleras i motionerna
1:665 och II: 848. Utskottet finner det i likhet med motionärerna angelägel
att ansträngningar görs att genom olika positiva åtgärder främja ökad
nyetablering och därmed tillföra näringslivet ett värdefullt dynamiskt element.
De utredningsönskemål som utskottet i det föregående angivit bör, såsom
torde ha framgått av det redan sagda, enligt dess mening tillgodoses genom
en samlad utredning, som på ett mera fullständigt sätt än hittills genomförda
speciella utredningar kan ge underlag för ett konstruktivt reformprogram
till fromma för de mindre löretagen. Utskottet vill sammanfattningsvis
uttala att ett sådant samlat grepp på utredningsområdet skulle
vara värdefullt inte endast för denna företagskategori utan för samhället
i stort.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 396 och II: 496
samt I: 665 och II: 848 hos Kungl. Maj :t anhåller om en utredning
angående de mindre företagen i enlighet med vad
utskottet ovan anfört.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.