Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående de anställdas andel i ett långsiktigt företagssparande.

1968-04-18 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:33, Utlåtande i anledning av motioner angående de anställdas andel i ett långsiktigt företagssparande.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968

Nr 33

Utlåtande i anledning av motioner angående de anställdas andel

i ett långsiktigt företagssparande.

I de likalydande motionerna I: 658 av herr Dahlén m.fl. och 11:851 av

herr Wedén m. fl. yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall

hemställa att en parlamentarisk utredning tillsättes under medverkan av

företrädare för arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis med uppgift

att avge förslag om hur från det allmännas sida metoder att ge löntagarna

andel i ett långsiktigt företagssparande kan stimuleras.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO).

Motionerna

Inledningsvis pekar motionärerna på de stora investeringsbehov som kommer

att föreligga enligt den senaste långtidsutredningens prognos. I relation

härtill sätter de sparandets utveckling. Härvidlag berörs främst de olika

sparandekällornas relativa andel av det totala bruttosparandet. Enligt professor

Börje Kraghs utredning »Finansiella långtidsperspektiv» (SOU

1967:6) kommer, framhåller motionärerna, det enskilda företagssparandet

sannolikt att minska kraftigt. Detta kan befaras leda till avtagande investeringsvilja

och försvagad konkurrenskraft inom näringslivet.

Lösningen på kapitalbristproblemen måste, hävdar motionärerna, till stor

del sökas inom företagssparandets sfär. Härvid bör man söka former som

gör inte blott aktieägarna utan även företagens anställda delaktiga i den

förmögenhetsbildning som under lång tid hålls kvar i företagen. En varje

år kontant utbetald andel i vinst för de anställda står, framhålles det, inte

i överensstämmelse med denna princip, men däremot en länge uppskjuten

andel i vinst. De grunder efter vilka ett inom företagen för lång tid bundet

sparande skall kunna fördelas bland de anställda säges böra i främsta

rummet diskuteras av arbetsmarknadens parter. Modern databehandlingsteknik

bedömes möjliggöra att den anställde utan svårighet kan behålla sitt

tillgodohavande vid flyttning till annat företag. För att möta risken för förlust

vid konkurser och företagsnedläggelser tänker sig motionärerna ett försäkringssystem.

Det föreslagna vinstandelssystemet anses böra stimuleras

genom skattemässiga särregler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968

11

Tidigare behandling av likartade förslag

Motioner med förslag om utredning rörande vinstandelssystem har tidigare

förekommit vid 1949, 1952 och 1956 års riksdagar. Samtliga har väckts

från folkpartihåll, vid de båda senaste tillfällena i form av partimotioner.

I en motion 1949 föreslogs att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemställa

om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande principerna

och metoderna för nya former av samarbete mellan arbetsmarknadens parter,

närmast med sikte på i utlandet och i Sverige prövade olika system för

meddelägarskap och vinstandelssystem, allt i produktionsstimulerande och

för näringslivets parter vägledande syfte. Motionen avstyrktes av bl. a.

arbetsmarknadens huvudorganisationer. Andra kammarens andra tillfälliga

utskott (uti. 1949:8) ställde sig likaledes negativt till förslaget och framhöll

bl. a. att detta ytterst gällde ett löneproblem, som arbetsmarknadens

parter borde kunna lösa utan inblandning från statens sida, i den mån en

lösning krävdes. Andra kammaren avslog motionsyrkandet.

I de åren 1952 och 1956 väckta motionerna hemställdes om undersökning

bl. a. av förutsättningarna dels för att genom skattereformer stimulera tilllämpningen

inom det enskilda näiängslivet av vinstandelssystem med särskild

hänsyn till angelägenheten av att främja kapitalbildning genom att

bereda de anställda ökade möjligheter till sparande och uppnå större effektivitet

i produktionen, dels av förutsättningarna för vinstandelsmetodernas

tillämpning inom av det allmänna ägda företag i branscher där de befinner

sig i en effektiv konkurrens med enskilda företag på lika villkor. SAF, LO

och TCO — liksom flera andra remissinstanser — avvisade förslaget om en

utredning av angiven innebörd, TCO dock med uttalande att organisationen

inte motsatte sig en utredning. Bankoutskottet (uti. 1952: 20, 1956: 22) avstyrkte

motionerna och anförde bl. a. att det borde ankomma på arbetsmarknadsparterna

själva att, i den mån så ansågs påkallat, ta initiativ till att

frågan om vinstandelssystem prövades. 1952 uttalade utskottet också att det

finge anses tvivelaktigt om staten borde stimulera tillämpningen av vinstandelssystem

genom ett så betydande avsteg från gängse skatteprinciper,

att staten skulle i beskattningshänseende särskilt premiera den form av

sparad inkomst som representerades av vinstandelar. En statlig stimulans

av olika vinstandelssystem skulle, sade utskottet år 1956, kunna medföra

en uppluckring av det tillämpade kollektivavtalssystemet och vore sannolikt

inte förenlig med den solidariska lönepolitik som dittills bedrivits. Motionerna

avslogs vid båda tillfällena av riksdagen.

I samtliga här angivna fall förelåg reservationer av folkpartiets företrädare

i vederbörande utskott, vilka yrkade att motionerna skulle bifallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968

Remissyttrandena

SAF säger sig dela uppfattningen att företagssparandet spelar en central

roll för näringslivets investeringar i forsknings- och utvecklingsverksamhet

samt över huvud för investeringar med hög riskgrad och därmed ofta stor

utvecklingspotential. Ett tillräckligt stort företagssparande är således, säger

SAF, en nödvändig förutsättning för fortsatta ekonomiska framsteg. Minskar

företagssparandets andel av det totala sparandet kommer också möjligheterna

att finansiera riskbärande projekt att relativt sett minska. SAF fortsätter:
Enligt

föreningens uppfattning bör den ekonomiska politiken i ökad grad

inriktas på att främja näringslivets utvecklingsmöjligheter. Ett viktigt led

i en sådan politik är att inflationstakten begränsas. En begränsad inflationstakt

skulle bland annat skapa förutsättningar för ett lugnare förlopp av avtalsförhandlingarna

mellan arbetsmarknadens parter. Vidare är det angeläget

att en prioritering sker av de olika krav som kan komma att ställas på

företagen och som resulterar i indirekta lönekostnadsökningar. Härutöver

är det bland annat angeläget att reformer sker beträffande näringslivets

finansieringsmöjligheter. Utförliga förslag i detta avseende har presenterats

bland annat i Sveriges Industriförbunds och Svenska Bankföreningens gemensamma

skrift »Näringslivets kapitalförsörjning» och också redovisats

från näringslivets organisationer i andra sammanhang.

TCO ställer sig kritisk till motionärernas värdering av det enskilda företagssparandets

betydelse. Inledningsvis framhåller TCO, att frågan om en

ökning av företagssparandet kan diskuteras dels från samhällsekonomiska

effektivitetssynpunkter, dels med hänsyn till de fördelningspolitiska konsekvenserna

av en sådan förändring. När det gäller effektivitetssynpunkterna

kan det enligt TCO:s mening ifrågasättas om man just genom att stimulera

företagssparandet vinner den största effekten i fråga om ökade investeringar.

Ett stort antal faktorer vid sidan av företagens likviditet och solvens

påverkar dessas investeringsbeslut, och något entydigt samband tycks inte

föreligga mellan företagssparandets storlek och investeringstillväxten. TCO

anför vidare:

En annan invändning som brukar resas från samhällsekonomisk synpunkt

mot att en alltför stor del av sparandet sker i form av vinstackumulering

är, att sparandet på detta sätt lätt hindras från att söka sig till de områden,

där de mest lönsamma investeringsobjekten finns. Etablerade företag med

höga vinster får större möjligheter än andra att investera, även om på deras

områden avkastningen av en produktionsökning skulle vara jämförelsevis

låg. Omvänt försvåras finansieringen av investeringar inom nystartade företag

och inom branscher med låga vinstmarginaler, även om från samhällsekonomisk

synpunkt ofta de mest lönande nytillskotten och strukturrationaliseringarna

kan göras inom just dessa områden. Enligt TCO:s mening

är det därför i dagens läge mer angeläget att bygga upp en fungerande och

välförsedd kreditmarknad än att höja företagens internationellt sett redan

tidigare höga självfinansieringsgrad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968

13

Från facklig synpunkt måste även de fördelningspolitiska aspekterna

väga mycket tungt vid en bedömning av frågan om en ökning av företagssparandet.

Från de utgångspunkter TCO har att företräda, måste en sådan

ökning av företagssparandet som innebär en minskning av löntagarnas andel

av produktionsresultatet framstå som otillfredsställande. TCO instämmer

därför i motionärernas bedömning, att det är en förutsättning för att

företagssparandet skall kunna ökas utan att intressemotsättningar uppstår,

att inte blott aktieägarna utan även företagens anställda blir delaktiga i förmögenhetsbildningen.

LO kritiserar motionärernas resonemang från ungefär samma utgångspunkter

som TCO. Motionärerna tycks, säger LO, syfta till arrangemang

som gynnar företagssparandet på bekostnad av andra sparformer — och då

speciellt offentligt eller i andra former åstadkommet kollektivt sparande.

Härom anföres:

Att tilldela företagssparandet — som i sin tur måste baseras på förekomsten

av höga vinster inom det privata näringslivet — en mer dominerande

roll än det nu spelar har emellertid nackdelar i flera avseenden. Det nödvändiga

riskvilliga kapitalet behöver ej uteslutande eller till övervägande del

komma ur företagssparandet. Avgörande är att ett totalt sparande åstadkommes

som är tillräckligt stort för att ge utrymme för en önskvärd investeringsvolym

inom näringslivet och samhället. Det ekonomiska läget karakteriseras

för närvarande av god kapitaltillgång. Det är enligt LO:s mening

den ekonomiska politikens uppgift att även i framtiden bereda utrymme för

en erforderlig expansion av sparandet framför allt i olika kollektiva former.

Med hänsyn till detta anser LO det i dagens läge ej befogat att vidta några

generella åtgärder syftande till att stimulera företagssparandet.

Vad gäller frågans fördelningspolitiska aspekt yttrar LO, att enligt dess

uppfattning målmedvetna åtgärder måste vidtas för att minska den ojämna

förmögenhetsfördelningen i landet och för att motverka den starka maktkoncentration

som uppstått inom det privata näringslivet.

De fyra tillfrågade organisationerna tar alla avstånd från förslaget om en

utredning rörande ett system med uppskjuten andel i vinst för de anställda.

SAF, LO och TCO hänvisar till sina tidigare avstyrkande yttranden över

motioner beträffande utredning om vinstdelningssystem.

SAF nämner alt föreningen 1964 i samband med utarbetandet av rapporten

»Samarbetet i framtidens företag» tog initiativ till en utredning om

vinstdelningssystem i Sverige. Denna utredning (Norén-Trollborg: Vinstdelning

och vinstandelssystem) visade att de fåtaliga försök som gjorts med

vinstdelning i Sverige inte haft någon större framgång. Endast ett företag av

de totalt sex som tillämpat vinstdelning ansåg sig ha haft positivt utbyte av

systemet. Om vinstdelningssystem över huvud bör komma i fråga någon

gång i framtiden bör, säger SAF, utformningen av sådana system tas upp

till diskussion mellan parterna på arbetsmarknaden.

TCO anser likaledes att eu grundläggande förutsättning för att vinstan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968

delssystem över huvud taget skall kunna diskuteras är att deras utformning

och innehåll regleras genom överenskommelser mellan parterna på arbetsplatsen.

Organisationen säger sig inte kunna acceptera att statsmakterna

genom lagstiftning binder dessa villkor, exempelvis på sätt som skett i

Frankrike. Enligt TCO:s uppfattning lägger den rådande lagstiftningen inga

avgörande hinder i vägen för uppgörelser om vinstandelssystem. Avslutningsvis

uttalas att TCO visserligen inte vill motsätta sig en utredning men

ifrågasätter om en sådan är av behovet påkallad.

LO erinrar om att organisationen tidigare i princip tagit avstånd från

vinstandelssystem som är bundna till det individuella företaget och den enskilde

individen. Detta innebär inte, framhålles det, att LO är ointresserad

av frågan hur löntagarna skall kunna få del av förmögenhetstillväxten inom

näringslivet. Något på lagstiftning baserat system för vinstdelning kan LO

emellertid inte acceptera. Då ett sådant arrangemang inte heller tycks ha

föresvävat motionärerna finns det, säger LO, enligt dess uppfattning inte

något behov av den föreslagna utredningen.

SACO påpekar att det föreligger stora skillnader mellan olika företag med

avseende på behovet av investeringar. Skall, frågar SACO, den som är anställd

hos exempelvis en advokat tvingas spara lika mycket som den som

arbetar i ett kapitalintensivt industriföretag? Eller skall den förre med hänsyn

till det lägre investeringsbehovet få disponera över en relativt sett större

del av sin totala ersättning? Även de offentliganställdas situation förtjänar,

säger SACO, att begrundas i sammanhanget. SACO anför i övrigt följande

kritiska synpunkter på förslaget:

SACO finner, att det av motionärerna skisserade systemet skulle innebära

en form av tvångssparande med påtagliga nackdelar för de anställda. Enligt

organisationens mening kan en sådan ordning inte införas utan att man inkräktar

på utrymmet för framtida löneökningar. Från arbetstagarsynpunkt

kan det inte vara önskvärt att byta ut en likvid tillgång, som kan användas

för konsumtion eller sparande efter individens eget skön, mot en mycket

illikvid tillgång bunden i företaget. —--

Att praktiskt genomföra förslaget ter sig komplicerat för både den enskilde

och företagen med tanke på att sparmedlen — med undantag för

årlig utdelning — förutsätts vara låsta under lång tid, varvid en stor mängd

personliga tillgodohavanden hos olika företag kommer att uppstå. SACO

anser, att man inte bör förringa detta problem med hänvisning till modern

datateknik. En annan komplikation är att arbetstagarna riskerar att förlora

sina sparmedel vid konkurser och motsvarande. För att eliminera denna

risk föreslås inrättandet av ett försäkringssystem, vilket också innebär ett

administrativt merarbete.

SACO uttalar till sist att organisationen gärna ser åtgärder som kan stimulera

till enskilt sparande men att den samtidigt anser att den enskilde

själv skall få bestämma formen härför. Envar har redan möjlighet, framhåller

SACO, att frivilligt välja en form av sparande, t. ex. medlemskap i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968

15

en aktieklubb, som innebär att han blir delaktig i förmögenhetsbildningen

inom näringslivet utan att därför bli bunden till ett visst företag. Den föreslagna

utredningen är därför enligt SACO:s mening ej av behovet påkallad.

Utskottet

Det förslag som framläggs i motionerna är baserat på uppfattningen alt

det är angeläget att få till stånd ett ökat sparande inom de enskilda företagen.

Motionärerna vill med andra ord skapa förutsättningar för en vidgad

självfinansiering av dessa företags investeringar. Önskvärdheten härav är,

såsom också framgår av remissyttrandena, ingalunda obestridd. Utskottet

har senast i sitt nyligen avgivna utlåtande nr 24 varit inne på spörsmålet

om vilket mått av självfinansiering som bör eftersträvas inom näringslivet

och därvid understrukit att det här rör sig om en besvärlig avvägningsfråga.

Att i nu förevarande sammanhang gå närmare in på denna fråga finner utskottet

inte erforderligt, eftersom tyngdpunkten i motionärernas förslag

uppenbarligen ligger på ett annat område.

Oavsett hur stort företagssparandet anses böra vara totalt sett kan man

från fördelningspolitisk utgångspunkt hävda att icke blott de som tillskjutit

kapital till ett företag utan även dettas anställda bör bli delaktiga i förmögenhetsbildningen

inom företaget. Uppfattningen att så bör vara fallet tycks

också ligga bakom motionärernas förslag. Frågan är då om det går att finna

lämpliga metoder för att realisera ett sådant program.

Som motionärerna framhåller är en till buds stående metod att organisera

ett vinstandelssystem byggt på principen att intjänt vinstandel skall tills

vidare kvarstå inom företaget som ett kapitaltillskott till detta. Förslaget

aktualiserar sålunda ett allmänt ställningstagande till principen med vinstandelssystem.

Erfarenheten av sådana system i vårt land är ringa. I något

enstaka fall kan dock påvisas att försök med vinstdelning bedömts positivt

av berörda parter. Ett system med uppskjuten andel i vinst enligt motionärernas

förslag skulle uppenbarligen, såsom remissinstanserna närmare utvecklat,

medföra åtskilliga komplikationer. Det kan dock inte göras gällande

att inte även ett sådant system under vissa betingelser skulle kunna fungera

på ett för vederbörande parter godtagbart sätt.

Utslagsgivande för utskottets ståndpunktstagande blir emellertid icke en

bedömning av det i motionerna skisserade vinstandelssystemets funktionsduglighet

och av dess effekt från samhällsekonomisk och fördelningspolitisk

synpunkt. I stället lägger utskottet avgörande vikt vid att förslaget avser en

ändrad konstruktion av de anställdas totala arbetsersättning. Enligt en allmänt

accepterad grundsats bör det då ankomma på arbetsmarknadsparterna

att avgöra om det föreslagna systemet skall prövas och i så fall hur det närmare

skall utformas. Arbetsmarknadens huvudorganisationer har också i

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968

sina remissyttranden understrukit att de betraktar frågan som en rent facklig

angelägenhet. Det spörsmål som under sådana omständigheter kvarstår

som tänkbart ämne för en statlig utredning är närmast huruvida ett införande

av det föreslagna systemet påkallar några skatterättsliga särregler.

Att det inte kan bli tal om att staten skulle i beskattningshänseende premiera

företagssparande av den här aktuella typen finner utskottet liksom tidigare

uppenbart. Att i övrigt utreda ifrågavarande vinstandelssystems skattemässiga

aspekter kan enligt utskottets mening inte vara erforderligt så länge

arbetsmarknadsparterna inte gjort några påtagliga ansatser att införa ett

dylikt system.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen avslår motionerna I: 658 och II: 851.

Stockholm den 18 april 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s) Palm (s)*,

Lundin (s), Lundberg (h)*, Brundin (h)*, Österdahl (fp) och Wikberg

(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s)*, Berglund

(fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå

(fp)*, Ekström i Iggesund (s) och Fridolfsson i Rödeby (s)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Lundberg (h), Brundin (h), Österdahl (fp), Wikberg (ep),

Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Larsson i Umeå

(fp), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»De

stora investeringsbehoven inom näringslivet nu och framgent ställer

krav på ett ökat sparande. Vid sidan av sparandets totala omfattning tilldrar

sig också fördelningen på olika typer av sparande ett betydande intresse.

Företagssparandet och det offentliga sparandet spelar numera en dominerande

roll, medan hushållssparandets andel sett i längre perspektiv har

minskat. En annan sida av utvecklingen är att det enskilda sparandet har

reducerats. Härigenom har makten över kapitaltillgångarna i ökad grad kon
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968 17

centrerats till samhälleliga instanser, som på detta sätt fått möjlighet att

öva inflytande över näringslivet.

Mot den bakgrund som här angivits står det för utskottet klart att vissa

förändringar i sparandets inriktning bör eftersträvas. Företagssparandet bör

stimuleras så att utrymme skapas för en tillfredsställande självfinansiering

inom näringslivet. Vidare bör uppmuntran ges åt enskilda personers frivilliga

sparande, så att även härigenom en motvikt skapas mot det kraftigt

tilltagande offentliga sparandet. En sålunda modifierad inriktning av spai

an det skulle enligt utskottets mening vara ägnad att slärka investeringsviljan

inom näringslivet och ge detta ökade möjligheter att hävda sig i den

hårda internationella konkurrens som nu råder.

Bada de ovan uppställda önskemålen rörande en förändrad inriktning

av sparandet skulle tillgodoses om man kunde finna former för att i ökad

utsträckning göra de anställda delaktiga i förmögenhetsbildningen inom

företagen. En dylik ordning skulle också bidra till att stärka intressegemenskapen

mellan ett företags ägare och dess anställda.

Motionärerna antyder huvudlinjerna i ett program avsett att förverkliga

de här angivna tankegångarna. Deras förslag går ut på att eu ny form av

vinstandelssystem skall införas, byggd på principen att vinstandelarna inte

omedelbart utbetalas till de anställda utan i stället under en tid får kvarstå

i företaget. Rätten till det sålunda uppkomna sparkapitalet och avkastningen

därav skulle kunna bibehållas vid flyttning från ett företag till ett annat,

och en försäkring skulle införas till förebyggande av förlust vid konkurs

eller företagsnedläggelse.

Ett grundläggande villkor för att ett system av denna art skall kunna

komma till stånd är givetvis att arbetsmarknadens parter är beredda att

medverka såväl på utredningsstadiet som till projektets genomförande i

praktiken. Om statsmakterna uttrycker en bestämd vilja att pröva förutsättningarna

för ett sådant före lagssparande från de anställdas sida, t. ex.

vad gäller den skattemässiga behandlingen därav, finns det enligt utskottets

bedömning all anledning att räkna med att arbetsmarknadsparterna kommer

att visa sig intresserade av saken. Utskottet finner det därför önskvärt,

att förslaget prövas genom en parlamentarisk utredning, i vilken också företrädare

för arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis bör medverka.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 658 och II: 851

hos Kungl. Maj :t hemställer om utredning angående de anställdas

andel i ett långsiktigt företagssparande i enlighet

med vad utskottet ovan anfört.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.