Utlåtande i anledning av motioner angående de anställdas andel i ett långsiktigt företagssparande.
1968-04-18 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1968:33, Utlåtande i anledning av motioner angående de anställdas andel i ett långsiktigt företagssparande.
Dokumentets text
10
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968
Nr 33
Utlåtande i anledning av motioner angående de anställdas andel
i ett långsiktigt företagssparande.
I de likalydande motionerna I: 658 av herr Dahlén m.fl. och 11:851 av
herr Wedén m. fl. yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall
hemställa att en parlamentarisk utredning tillsättes under medverkan av
företrädare för arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis med uppgift
att avge förslag om hur från det allmännas sida metoder att ge löntagarna
andel i ett långsiktigt företagssparande kan stimuleras.
Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO).
Motionerna
Inledningsvis pekar motionärerna på de stora investeringsbehov som kommer
att föreligga enligt den senaste långtidsutredningens prognos. I relation
härtill sätter de sparandets utveckling. Härvidlag berörs främst de olika
sparandekällornas relativa andel av det totala bruttosparandet. Enligt professor
Börje Kraghs utredning »Finansiella långtidsperspektiv» (SOU
1967:6) kommer, framhåller motionärerna, det enskilda företagssparandet
sannolikt att minska kraftigt. Detta kan befaras leda till avtagande investeringsvilja
och försvagad konkurrenskraft inom näringslivet.
Lösningen på kapitalbristproblemen måste, hävdar motionärerna, till stor
del sökas inom företagssparandets sfär. Härvid bör man söka former som
gör inte blott aktieägarna utan även företagens anställda delaktiga i den
förmögenhetsbildning som under lång tid hålls kvar i företagen. En varje
år kontant utbetald andel i vinst för de anställda står, framhålles det, inte
i överensstämmelse med denna princip, men däremot en länge uppskjuten
andel i vinst. De grunder efter vilka ett inom företagen för lång tid bundet
sparande skall kunna fördelas bland de anställda säges böra i främsta
rummet diskuteras av arbetsmarknadens parter. Modern databehandlingsteknik
bedömes möjliggöra att den anställde utan svårighet kan behålla sitt
tillgodohavande vid flyttning till annat företag. För att möta risken för förlust
vid konkurser och företagsnedläggelser tänker sig motionärerna ett försäkringssystem.
Det föreslagna vinstandelssystemet anses böra stimuleras
genom skattemässiga särregler.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968
11
Tidigare behandling av likartade förslag
Motioner med förslag om utredning rörande vinstandelssystem har tidigare
förekommit vid 1949, 1952 och 1956 års riksdagar. Samtliga har väckts
från folkpartihåll, vid de båda senaste tillfällena i form av partimotioner.
I en motion 1949 föreslogs att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemställa
om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande principerna
och metoderna för nya former av samarbete mellan arbetsmarknadens parter,
närmast med sikte på i utlandet och i Sverige prövade olika system för
meddelägarskap och vinstandelssystem, allt i produktionsstimulerande och
för näringslivets parter vägledande syfte. Motionen avstyrktes av bl. a.
arbetsmarknadens huvudorganisationer. Andra kammarens andra tillfälliga
utskott (uti. 1949:8) ställde sig likaledes negativt till förslaget och framhöll
bl. a. att detta ytterst gällde ett löneproblem, som arbetsmarknadens
parter borde kunna lösa utan inblandning från statens sida, i den mån en
lösning krävdes. Andra kammaren avslog motionsyrkandet.
I de åren 1952 och 1956 väckta motionerna hemställdes om undersökning
bl. a. av förutsättningarna dels för att genom skattereformer stimulera tilllämpningen
inom det enskilda näiängslivet av vinstandelssystem med särskild
hänsyn till angelägenheten av att främja kapitalbildning genom att
bereda de anställda ökade möjligheter till sparande och uppnå större effektivitet
i produktionen, dels av förutsättningarna för vinstandelsmetodernas
tillämpning inom av det allmänna ägda företag i branscher där de befinner
sig i en effektiv konkurrens med enskilda företag på lika villkor. SAF, LO
och TCO — liksom flera andra remissinstanser — avvisade förslaget om en
utredning av angiven innebörd, TCO dock med uttalande att organisationen
inte motsatte sig en utredning. Bankoutskottet (uti. 1952: 20, 1956: 22) avstyrkte
motionerna och anförde bl. a. att det borde ankomma på arbetsmarknadsparterna
själva att, i den mån så ansågs påkallat, ta initiativ till att
frågan om vinstandelssystem prövades. 1952 uttalade utskottet också att det
finge anses tvivelaktigt om staten borde stimulera tillämpningen av vinstandelssystem
genom ett så betydande avsteg från gängse skatteprinciper,
att staten skulle i beskattningshänseende särskilt premiera den form av
sparad inkomst som representerades av vinstandelar. En statlig stimulans
av olika vinstandelssystem skulle, sade utskottet år 1956, kunna medföra
en uppluckring av det tillämpade kollektivavtalssystemet och vore sannolikt
inte förenlig med den solidariska lönepolitik som dittills bedrivits. Motionerna
avslogs vid båda tillfällena av riksdagen.
I samtliga här angivna fall förelåg reservationer av folkpartiets företrädare
i vederbörande utskott, vilka yrkade att motionerna skulle bifallas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968
Remissyttrandena
SAF säger sig dela uppfattningen att företagssparandet spelar en central
roll för näringslivets investeringar i forsknings- och utvecklingsverksamhet
samt över huvud för investeringar med hög riskgrad och därmed ofta stor
utvecklingspotential. Ett tillräckligt stort företagssparande är således, säger
SAF, en nödvändig förutsättning för fortsatta ekonomiska framsteg. Minskar
företagssparandets andel av det totala sparandet kommer också möjligheterna
att finansiera riskbärande projekt att relativt sett minska. SAF fortsätter:
Enligt
föreningens uppfattning bör den ekonomiska politiken i ökad grad
inriktas på att främja näringslivets utvecklingsmöjligheter. Ett viktigt led
i en sådan politik är att inflationstakten begränsas. En begränsad inflationstakt
skulle bland annat skapa förutsättningar för ett lugnare förlopp av avtalsförhandlingarna
mellan arbetsmarknadens parter. Vidare är det angeläget
att en prioritering sker av de olika krav som kan komma att ställas på
företagen och som resulterar i indirekta lönekostnadsökningar. Härutöver
är det bland annat angeläget att reformer sker beträffande näringslivets
finansieringsmöjligheter. Utförliga förslag i detta avseende har presenterats
bland annat i Sveriges Industriförbunds och Svenska Bankföreningens gemensamma
skrift »Näringslivets kapitalförsörjning» och också redovisats
från näringslivets organisationer i andra sammanhang.
TCO ställer sig kritisk till motionärernas värdering av det enskilda företagssparandets
betydelse. Inledningsvis framhåller TCO, att frågan om en
ökning av företagssparandet kan diskuteras dels från samhällsekonomiska
effektivitetssynpunkter, dels med hänsyn till de fördelningspolitiska konsekvenserna
av en sådan förändring. När det gäller effektivitetssynpunkterna
kan det enligt TCO:s mening ifrågasättas om man just genom att stimulera
företagssparandet vinner den största effekten i fråga om ökade investeringar.
Ett stort antal faktorer vid sidan av företagens likviditet och solvens
påverkar dessas investeringsbeslut, och något entydigt samband tycks inte
föreligga mellan företagssparandets storlek och investeringstillväxten. TCO
anför vidare:
En annan invändning som brukar resas från samhällsekonomisk synpunkt
mot att en alltför stor del av sparandet sker i form av vinstackumulering
är, att sparandet på detta sätt lätt hindras från att söka sig till de områden,
där de mest lönsamma investeringsobjekten finns. Etablerade företag med
höga vinster får större möjligheter än andra att investera, även om på deras
områden avkastningen av en produktionsökning skulle vara jämförelsevis
låg. Omvänt försvåras finansieringen av investeringar inom nystartade företag
och inom branscher med låga vinstmarginaler, även om från samhällsekonomisk
synpunkt ofta de mest lönande nytillskotten och strukturrationaliseringarna
kan göras inom just dessa områden. Enligt TCO:s mening
är det därför i dagens läge mer angeläget att bygga upp en fungerande och
välförsedd kreditmarknad än att höja företagens internationellt sett redan
tidigare höga självfinansieringsgrad.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968
13
Från facklig synpunkt måste även de fördelningspolitiska aspekterna
väga mycket tungt vid en bedömning av frågan om en ökning av företagssparandet.
Från de utgångspunkter TCO har att företräda, måste en sådan
ökning av företagssparandet som innebär en minskning av löntagarnas andel
av produktionsresultatet framstå som otillfredsställande. TCO instämmer
därför i motionärernas bedömning, att det är en förutsättning för att
företagssparandet skall kunna ökas utan att intressemotsättningar uppstår,
att inte blott aktieägarna utan även företagens anställda blir delaktiga i förmögenhetsbildningen.
LO kritiserar motionärernas resonemang från ungefär samma utgångspunkter
som TCO. Motionärerna tycks, säger LO, syfta till arrangemang
som gynnar företagssparandet på bekostnad av andra sparformer — och då
speciellt offentligt eller i andra former åstadkommet kollektivt sparande.
Härom anföres:
Att tilldela företagssparandet — som i sin tur måste baseras på förekomsten
av höga vinster inom det privata näringslivet — en mer dominerande
roll än det nu spelar har emellertid nackdelar i flera avseenden. Det nödvändiga
riskvilliga kapitalet behöver ej uteslutande eller till övervägande del
komma ur företagssparandet. Avgörande är att ett totalt sparande åstadkommes
som är tillräckligt stort för att ge utrymme för en önskvärd investeringsvolym
inom näringslivet och samhället. Det ekonomiska läget karakteriseras
för närvarande av god kapitaltillgång. Det är enligt LO:s mening
den ekonomiska politikens uppgift att även i framtiden bereda utrymme för
en erforderlig expansion av sparandet framför allt i olika kollektiva former.
Med hänsyn till detta anser LO det i dagens läge ej befogat att vidta några
generella åtgärder syftande till att stimulera företagssparandet.
Vad gäller frågans fördelningspolitiska aspekt yttrar LO, att enligt dess
uppfattning målmedvetna åtgärder måste vidtas för att minska den ojämna
förmögenhetsfördelningen i landet och för att motverka den starka maktkoncentration
som uppstått inom det privata näringslivet.
De fyra tillfrågade organisationerna tar alla avstånd från förslaget om en
utredning rörande ett system med uppskjuten andel i vinst för de anställda.
SAF, LO och TCO hänvisar till sina tidigare avstyrkande yttranden över
motioner beträffande utredning om vinstdelningssystem.
SAF nämner alt föreningen 1964 i samband med utarbetandet av rapporten
»Samarbetet i framtidens företag» tog initiativ till en utredning om
vinstdelningssystem i Sverige. Denna utredning (Norén-Trollborg: Vinstdelning
och vinstandelssystem) visade att de fåtaliga försök som gjorts med
vinstdelning i Sverige inte haft någon större framgång. Endast ett företag av
de totalt sex som tillämpat vinstdelning ansåg sig ha haft positivt utbyte av
systemet. Om vinstdelningssystem över huvud bör komma i fråga någon
gång i framtiden bör, säger SAF, utformningen av sådana system tas upp
till diskussion mellan parterna på arbetsmarknaden.
TCO anser likaledes att eu grundläggande förutsättning för att vinstan
-
14
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968
delssystem över huvud taget skall kunna diskuteras är att deras utformning
och innehåll regleras genom överenskommelser mellan parterna på arbetsplatsen.
Organisationen säger sig inte kunna acceptera att statsmakterna
genom lagstiftning binder dessa villkor, exempelvis på sätt som skett i
Frankrike. Enligt TCO:s uppfattning lägger den rådande lagstiftningen inga
avgörande hinder i vägen för uppgörelser om vinstandelssystem. Avslutningsvis
uttalas att TCO visserligen inte vill motsätta sig en utredning men
ifrågasätter om en sådan är av behovet påkallad.
LO erinrar om att organisationen tidigare i princip tagit avstånd från
vinstandelssystem som är bundna till det individuella företaget och den enskilde
individen. Detta innebär inte, framhålles det, att LO är ointresserad
av frågan hur löntagarna skall kunna få del av förmögenhetstillväxten inom
näringslivet. Något på lagstiftning baserat system för vinstdelning kan LO
emellertid inte acceptera. Då ett sådant arrangemang inte heller tycks ha
föresvävat motionärerna finns det, säger LO, enligt dess uppfattning inte
något behov av den föreslagna utredningen.
SACO påpekar att det föreligger stora skillnader mellan olika företag med
avseende på behovet av investeringar. Skall, frågar SACO, den som är anställd
hos exempelvis en advokat tvingas spara lika mycket som den som
arbetar i ett kapitalintensivt industriföretag? Eller skall den förre med hänsyn
till det lägre investeringsbehovet få disponera över en relativt sett större
del av sin totala ersättning? Även de offentliganställdas situation förtjänar,
säger SACO, att begrundas i sammanhanget. SACO anför i övrigt följande
kritiska synpunkter på förslaget:
SACO finner, att det av motionärerna skisserade systemet skulle innebära
en form av tvångssparande med påtagliga nackdelar för de anställda. Enligt
organisationens mening kan en sådan ordning inte införas utan att man inkräktar
på utrymmet för framtida löneökningar. Från arbetstagarsynpunkt
kan det inte vara önskvärt att byta ut en likvid tillgång, som kan användas
för konsumtion eller sparande efter individens eget skön, mot en mycket
illikvid tillgång bunden i företaget. —--
Att praktiskt genomföra förslaget ter sig komplicerat för både den enskilde
och företagen med tanke på att sparmedlen — med undantag för
årlig utdelning — förutsätts vara låsta under lång tid, varvid en stor mängd
personliga tillgodohavanden hos olika företag kommer att uppstå. SACO
anser, att man inte bör förringa detta problem med hänvisning till modern
datateknik. En annan komplikation är att arbetstagarna riskerar att förlora
sina sparmedel vid konkurser och motsvarande. För att eliminera denna
risk föreslås inrättandet av ett försäkringssystem, vilket också innebär ett
administrativt merarbete.
SACO uttalar till sist att organisationen gärna ser åtgärder som kan stimulera
till enskilt sparande men att den samtidigt anser att den enskilde
själv skall få bestämma formen härför. Envar har redan möjlighet, framhåller
SACO, att frivilligt välja en form av sparande, t. ex. medlemskap i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968
15
en aktieklubb, som innebär att han blir delaktig i förmögenhetsbildningen
inom näringslivet utan att därför bli bunden till ett visst företag. Den föreslagna
utredningen är därför enligt SACO:s mening ej av behovet påkallad.
Utskottet
Det förslag som framläggs i motionerna är baserat på uppfattningen alt
det är angeläget att få till stånd ett ökat sparande inom de enskilda företagen.
Motionärerna vill med andra ord skapa förutsättningar för en vidgad
självfinansiering av dessa företags investeringar. Önskvärdheten härav är,
såsom också framgår av remissyttrandena, ingalunda obestridd. Utskottet
har senast i sitt nyligen avgivna utlåtande nr 24 varit inne på spörsmålet
om vilket mått av självfinansiering som bör eftersträvas inom näringslivet
och därvid understrukit att det här rör sig om en besvärlig avvägningsfråga.
Att i nu förevarande sammanhang gå närmare in på denna fråga finner utskottet
inte erforderligt, eftersom tyngdpunkten i motionärernas förslag
uppenbarligen ligger på ett annat område.
Oavsett hur stort företagssparandet anses böra vara totalt sett kan man
från fördelningspolitisk utgångspunkt hävda att icke blott de som tillskjutit
kapital till ett företag utan även dettas anställda bör bli delaktiga i förmögenhetsbildningen
inom företaget. Uppfattningen att så bör vara fallet tycks
också ligga bakom motionärernas förslag. Frågan är då om det går att finna
lämpliga metoder för att realisera ett sådant program.
Som motionärerna framhåller är en till buds stående metod att organisera
ett vinstandelssystem byggt på principen att intjänt vinstandel skall tills
vidare kvarstå inom företaget som ett kapitaltillskott till detta. Förslaget
aktualiserar sålunda ett allmänt ställningstagande till principen med vinstandelssystem.
Erfarenheten av sådana system i vårt land är ringa. I något
enstaka fall kan dock påvisas att försök med vinstdelning bedömts positivt
av berörda parter. Ett system med uppskjuten andel i vinst enligt motionärernas
förslag skulle uppenbarligen, såsom remissinstanserna närmare utvecklat,
medföra åtskilliga komplikationer. Det kan dock inte göras gällande
att inte även ett sådant system under vissa betingelser skulle kunna fungera
på ett för vederbörande parter godtagbart sätt.
Utslagsgivande för utskottets ståndpunktstagande blir emellertid icke en
bedömning av det i motionerna skisserade vinstandelssystemets funktionsduglighet
och av dess effekt från samhällsekonomisk och fördelningspolitisk
synpunkt. I stället lägger utskottet avgörande vikt vid att förslaget avser en
ändrad konstruktion av de anställdas totala arbetsersättning. Enligt en allmänt
accepterad grundsats bör det då ankomma på arbetsmarknadsparterna
att avgöra om det föreslagna systemet skall prövas och i så fall hur det närmare
skall utformas. Arbetsmarknadens huvudorganisationer har också i
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968
sina remissyttranden understrukit att de betraktar frågan som en rent facklig
angelägenhet. Det spörsmål som under sådana omständigheter kvarstår
som tänkbart ämne för en statlig utredning är närmast huruvida ett införande
av det föreslagna systemet påkallar några skatterättsliga särregler.
Att det inte kan bli tal om att staten skulle i beskattningshänseende premiera
företagssparande av den här aktuella typen finner utskottet liksom tidigare
uppenbart. Att i övrigt utreda ifrågavarande vinstandelssystems skattemässiga
aspekter kan enligt utskottets mening inte vara erforderligt så länge
arbetsmarknadsparterna inte gjort några påtagliga ansatser att införa ett
dylikt system.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen avslår motionerna I: 658 och II: 851.
Stockholm den 18 april 1968
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s) Palm (s)*,
Lundin (s), Lundberg (h)*, Brundin (h)*, Österdahl (fp) och Wikberg
(ep)*;
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s)*, Berglund
(fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå
(fp)*, Ekström i Iggesund (s) och Fridolfsson i Rödeby (s)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Lundberg (h), Brundin (h), Österdahl (fp), Wikberg (ep),
Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Larsson i Umeå
(fp), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»De
stora investeringsbehoven inom näringslivet nu och framgent ställer
krav på ett ökat sparande. Vid sidan av sparandets totala omfattning tilldrar
sig också fördelningen på olika typer av sparande ett betydande intresse.
Företagssparandet och det offentliga sparandet spelar numera en dominerande
roll, medan hushållssparandets andel sett i längre perspektiv har
minskat. En annan sida av utvecklingen är att det enskilda sparandet har
reducerats. Härigenom har makten över kapitaltillgångarna i ökad grad kon
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1968 17
centrerats till samhälleliga instanser, som på detta sätt fått möjlighet att
öva inflytande över näringslivet.
Mot den bakgrund som här angivits står det för utskottet klart att vissa
förändringar i sparandets inriktning bör eftersträvas. Företagssparandet bör
stimuleras så att utrymme skapas för en tillfredsställande självfinansiering
inom näringslivet. Vidare bör uppmuntran ges åt enskilda personers frivilliga
sparande, så att även härigenom en motvikt skapas mot det kraftigt
tilltagande offentliga sparandet. En sålunda modifierad inriktning av spai
an det skulle enligt utskottets mening vara ägnad att slärka investeringsviljan
inom näringslivet och ge detta ökade möjligheter att hävda sig i den
hårda internationella konkurrens som nu råder.
Bada de ovan uppställda önskemålen rörande en förändrad inriktning
av sparandet skulle tillgodoses om man kunde finna former för att i ökad
utsträckning göra de anställda delaktiga i förmögenhetsbildningen inom
företagen. En dylik ordning skulle också bidra till att stärka intressegemenskapen
mellan ett företags ägare och dess anställda.
Motionärerna antyder huvudlinjerna i ett program avsett att förverkliga
de här angivna tankegångarna. Deras förslag går ut på att eu ny form av
vinstandelssystem skall införas, byggd på principen att vinstandelarna inte
omedelbart utbetalas till de anställda utan i stället under en tid får kvarstå
i företaget. Rätten till det sålunda uppkomna sparkapitalet och avkastningen
därav skulle kunna bibehållas vid flyttning från ett företag till ett annat,
och en försäkring skulle införas till förebyggande av förlust vid konkurs
eller företagsnedläggelse.
Ett grundläggande villkor för att ett system av denna art skall kunna
komma till stånd är givetvis att arbetsmarknadens parter är beredda att
medverka såväl på utredningsstadiet som till projektets genomförande i
praktiken. Om statsmakterna uttrycker en bestämd vilja att pröva förutsättningarna
för ett sådant före lagssparande från de anställdas sida, t. ex.
vad gäller den skattemässiga behandlingen därav, finns det enligt utskottets
bedömning all anledning att räkna med att arbetsmarknadsparterna kommer
att visa sig intresserade av saken. Utskottet finner det därför önskvärt,
att förslaget prövas genom en parlamentarisk utredning, i vilken också företrädare
för arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis bör medverka.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 658 och II: 851
hos Kungl. Maj :t hemställer om utredning angående de anställdas
andel i ett långsiktigt företagssparande i enlighet
med vad utskottet ovan anfört.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.