Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner.

1968-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner.

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Nr 35

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt valutareglering jämte motioner.

I en den 8 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 55, har Kungl. Maj :t

under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag

1) begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat,

2) velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat förslag

till [förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni

1959 (nr 264).

Den tid för vilken förordnande om fortsatt valutareglering avses bli meddelat

och valutaförordningen äga fortsatt giltighet är den 1 juli 1968—den

30 juni 1969.

Förslaget till förordning har följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt

förordning den 12 maj 1967 (nr 154) gäller till och med den 30 juni 1968,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1969.

I anledning av propositionen har väckts

dels de likalydande motionerna 1:812 av herr Lundström m. fl. och

II: 1051 av herrar Ståhl och Antby, vari hemställes att riksdagen vid sin

behandling av propositionen skall i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

»åtgärder för en väsentlig uppmjukning av de valutareglerande författningarna

och deras tillämpning i syfte att, efter särskild utredning, avveckla

valutaregleringen»,

dels de likalydande motionerna 1:813 av herr Wallmark m. fl. och

II: 1050 av herr Bengtson i Solna m. fl., vari hemställes att riksdagen skall i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968

25

skrivelse till Kung], Maj :t hemställa, »att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt

tillsätta en utredning bestående av -särskilt sakkunniga experter på detta

område med uppdrag att överse den nuvarande valutaregleringen och att

pröva möjligheten att överge det negativa systemet till förmån för ett positivt

regelsystem, varvid i utredningsdirektiven skall ingå att den svenska

valutaregleringen skall anpassas till de liberaliseringssträvanden som nu

kan avläsas inom exempelvis EEC-samarbetet».

Motionerna

I motionerna I: 812 och It: 1051 ifrågasättes lämpligheten av att vidmakthålla

en reglering som är vidsträckt i formen men tillämpas i rätt begränsad

omfattning. Prövningsförfarandet innebär, säger motionärerna, ofta ett onödigt

krångel, och osäkerheten om vilka kapitaltransaktioner som kommer

att tillåtas försvårar en långsiktig planering av finansieringsmöjligheterna.

Motionärerna hänvisar avslutningsvis till den liberalisering av utrikeshandeln

som pågår eller förestår. Under åberopande av den utav handelsdepartementet

utgivna skriften »Sverige och EEC» anför de att EEC:s liberalisering

inte kan förenas med ett principiellt förbud mot värdepappershandel

över gränserna. Ur den nämnda skriften citeras följande konklusion: »önskemålen

om skydd mot snabba spekulativa kapitalrörelser tillgodoses bäst

genom en nära anknytning av kapitalliberaliseringen till den uppnådda graden

av ekonomisk-politisk samordning.»

I motionerna I: 813 och II: 1050 framhålles att behovet av en valutareglering

under senare år diskuterats med utgångspunkt i en ekonomisk situation

präglad av högkonjunktur. I årets proposition i ämnet har departementschefen

emellertid under hänvisning till propositionen 1963:139 anfört

att valutaregleringen kan behöva upprätthållas även under en dämpad

konjunktur. Motionärerna anser att i sistnämnda proposition inte uttömmande

redogjorts för regleringens funktion i ett lågkonjunkturläge. Inte

heller, påpekar de, har riksbanken under de senaste fem åren varierat

tillämpningen av regleringen i förhållande till konjunktur,svängningarna.

Även om ansökningar om tillstånd till direktinvesteringar prövats välvilligt

kvarstår att sådana ärenden formellt måste underställas riksbanken, medan

tendensen i en rad andra länder i Europa säges vara att helt slopa prövning

i dessa fall. Den finansiella upplåning som medgivits har, hävdar motionärerna

vidare, direkt måst omvandlas till kreditgivning gentemot utlandet

och således icke kunnat användas för inhemsk kapitaluppbyggnad.

I stället för nuvarande regelsystem, som inte anses tillgodose moderna rättssäkerhetskrav,

önskar de ett positivt regelsystem enligt vilket alla åtgärder

som inte uttryckligen förbjudits i valutaregleringen blir lagligen tillåtna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Utskottet

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget att förnyat

förordnande om valutareglering skall få meddelas för ett år från kommande

halvårsskifte, då nuvarande förordnande utlöper. Mot det vid propositionen

fogade författningsförslaget har utskottet ingen erinran.

Motionärerna ställer sig kritiska till ett bibehållande på längre sikt av valutaregleringen,

i vart fall i dess nuvarande utformning. De erkänner visserligen

att en avsevärd liberalisering av regleringen har genomförts i praktiken

men anser icke vad som sålunda skett vara till fyllest. I motionerna I: 812

och II: 1051 utsäges klart att en fullständig avveckling av valutaregleringen

åsyftas, medan i motionerna I: 813 och II: 1050 skisseras en alternativ utformning

av regelsystemet, tydligen med utgångspunkt i att vissa regleringsåtgärder

kan komma att erfordras även i framtiden. Argumentationen för

den uppmjukning eller översyn av valutaregleringen som föreslås är också

något olika utformad. I motionerna I: 813 och II: 1050 efterlyses särskilt en

undersökning av regleringens funktion i ett lågkonjunkturläge. I motionerna

I: 812 och II: 1051 är i synnerhet att notera det påpekande som görs om

hur en svensk anslutning till EEC skulle påverka möjligheterna att vidmakthålla

ett principiellt förbud mot värdepappershandel över gränserna.

Utskottet vill med anledning av vad motionärerna anfört först understryka,

att de kvarstående begränsningarna av valutarörelserna avser i huvudsak

endast värdepappershandel!! och de finansiella krediterna och att även i fråga

om kapitalöverföringar en liberal praxis tillämpas. Värdet av att kunna

begränsa kapitalinflödet från utlandet, i första hand så till vida att utlandsfinansiering

av den inhemska produktionen undvikes, underströks av utskottet

när frågan om fortsatt valutareglering senast var aktuell (uti. 1967:

26). Sant är att konjunkturläget sedan dess förändrats. De bestämmelser

som skapar den formella ramen för det mått av reglering som tillämpas i

praktiken kan emellertid icke gärna utformas med utgångspunkt i det för

tillfället rådande konjunkturläget. Därtill kommer att behov av att begränsa

kapialrörelserna över landets gränser mycket väl kan föreligga även när

konjunkturen är dämpad. Såsom framhölls i propositionen 1963: 139 kan

möjligheterna att föra en expansionistisk ekonomisk politik försämras om

ett okontrollerat kapitalutflöde kan äga rum.

Det regelsystem som nu gäller på området är enligt utskottets mening utformat

på ett sätt som inte är ägnat att väcka några principiella betänkligheter.

Det synes dessutom väl avpassat för att ligga till grund för den internationella

samordning som i olika sammanhang eftersträvas. Under sådana

omständigheter saknas enligt utskottets mening skäl att överväga en

sådan alternativ utformning av regelsystemet som antydes i motionerna

I: 813 och II: 1050.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968

27

Frågan om vilka följder det skulle medföra, om EEC:s nuvarande grad av

frigörelse utav kapitalrörelserna skulle bli giltiga även för Sveriges vidkommande,

behandlas i den i motionerna I: 812 och II: 1051 åberopade, av handelsdepartementet

utgivna skriften »Sverige och EEC». Av den redogörelse

som där lämnas framgår, vilket kan förtjäna påpekas, att vissa begränsningar

av kapitalrörelserna är tillåtna även enligt EEC:s regler. Det framgår

också att EEC-liberaliseringens konsekvenser för Sveriges del är föremål

för noggrann uppmärksamhet vid studiet av det stora problemkomplex

som en svensk anslutning i någon form till EEC aktualiserar.

I detta sammanhang må anmärkas, att det citat ur den nämnda skriften

som avslutar motionerna I: 812 och II: 1051 knappast är lämpat att anföras

till stöd för ett krav på omedelbar utredning om valutaregleringen. Vad

som anföres är nämligen, att en liberalisering av kapitalrörelserna kommer

att få ske parallellt med den samordning av den ekonomiska politiken som

en EEC-anslutning också skulle resultera i. Den avveckling av vissa regleringsåtgärder

som bleve erforderlig skulle sålunda få äga rum under en

övergångsperiod, och en viss återhållsamhet i kraven på liberaliseringstakten

vore att förutse.

Sammanfattningsvis finner utskottet att varken genom motionerna eller

eljest framkommit tillräckliga skäl för begäran om en särskild utredning rörande

valutaregleringen.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen

A. 1) samtycker till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad som förordats i propositionen nr 55,

och

2) vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget

till förordning som sin mening ger Kungl. Maj :t till

känna vad utskottet ovan anfört;

B. avslår motionerna I: 812 och II: 1051 samt I: 813 och

II: 1050.

Stockholm den 23 april 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Åkerlund

(h)*, Hilding (fp), Lundin (s)*, Enarsson (h), Larfors (s) och Mattsson

(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i

Motala (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona (s), Ekström

i Iggesund (s)*, Rask (s)* och Löfgren (fp)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Åkerlund (h), Hilding (fp), Enarsson (h), Mattsson (ep), Regnéll

(h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Löfgren (fp), vilka

ansett

dels aLt det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med orden »Motionärerna

ställer sig» och slutar med orden »utredning rörande valutaregleringen»

bort ersättas med ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottets tillstyrkan av propositionen innebär inte något ställningstagande

till förmån för valutaregleringens bibehållande på längre sikt. De inskränkningar

i valutarörelserna som numera upprätthålls torde ha ringa

ekonomisk-politisk effekt. De stabiliseringspolitiska verkningar som man

velat uppnå med regleringen kan enligt utskottets uppfattning åstadkommas

med andra, lämpligare medel. I ett läge sådant som dagens tillkommer

som en inte oväsentlig synpunkt att valutaregleringens konjunkturdämpande

effekt inte kan vara särskilt eftersträvansvärd, önskvärdheten av att ytterligare

underlätta internationella ekonomiska förbindelser talar också för

en avveckling av regleringen. Särskilt kan i detta sammanhang pekas på de

krav som en svensk EEC-anslutning kommer att ställa på vår valutapolitik.

Såsom framhålles i den av handelsdepartementet utgivna skriften »Sverige

och EEC» kan EEC:s liberalisering av kapitalrörelserna inte förenas med det

principiella förbud mot värdepappershandel över gränserna som valutaregleringen

innebär.

Innan valutaregleringen kan slopas fullständigt torde emellertid en utredning

böra verkställas som mera i detalj klargör verkningarna av eu sådan

åtgärd. I anslutning till vad som anföres i de föreliggande motionerna vill

utskottet därför föreslå att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t skyndsamt

tillsätter en utredning med uppgift att överse valutaregleringen.»;

dels att utskottet under B. bort hemställa,

»B. i anledning av motionerna 1:812 och II: 1051 samt

I: 813 och II: 1050 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning

rörande valutaregleringen i enlighet med vad utskottet

ovan anfört.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning, m. m. a1 i texten