Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner.
1968-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1968:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner.
Dokumentets text
24
Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968
Nr 35
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt valutareglering jämte motioner.
I en den 8 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 55, har Kungl. Maj :t
under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag
1) begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat,
2) velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat förslag
till [förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni
1959 (nr 264).
Den tid för vilken förordnande om fortsatt valutareglering avses bli meddelat
och valutaförordningen äga fortsatt giltighet är den 1 juli 1968—den
30 juni 1969.
Förslaget till förordning har följande lydelse:
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)
Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt
förordning den 12 maj 1967 (nr 154) gäller till och med den 30 juni 1968,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1969.
I anledning av propositionen har väckts
dels de likalydande motionerna 1:812 av herr Lundström m. fl. och
II: 1051 av herrar Ståhl och Antby, vari hemställes att riksdagen vid sin
behandling av propositionen skall i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
»åtgärder för en väsentlig uppmjukning av de valutareglerande författningarna
och deras tillämpning i syfte att, efter särskild utredning, avveckla
valutaregleringen»,
dels de likalydande motionerna 1:813 av herr Wallmark m. fl. och
II: 1050 av herr Bengtson i Solna m. fl., vari hemställes att riksdagen skall i
Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968
25
skrivelse till Kung], Maj :t hemställa, »att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt
tillsätta en utredning bestående av -särskilt sakkunniga experter på detta
område med uppdrag att överse den nuvarande valutaregleringen och att
pröva möjligheten att överge det negativa systemet till förmån för ett positivt
regelsystem, varvid i utredningsdirektiven skall ingå att den svenska
valutaregleringen skall anpassas till de liberaliseringssträvanden som nu
kan avläsas inom exempelvis EEC-samarbetet».
Motionerna
I motionerna I: 812 och It: 1051 ifrågasättes lämpligheten av att vidmakthålla
en reglering som är vidsträckt i formen men tillämpas i rätt begränsad
omfattning. Prövningsförfarandet innebär, säger motionärerna, ofta ett onödigt
krångel, och osäkerheten om vilka kapitaltransaktioner som kommer
att tillåtas försvårar en långsiktig planering av finansieringsmöjligheterna.
Motionärerna hänvisar avslutningsvis till den liberalisering av utrikeshandeln
som pågår eller förestår. Under åberopande av den utav handelsdepartementet
utgivna skriften »Sverige och EEC» anför de att EEC:s liberalisering
inte kan förenas med ett principiellt förbud mot värdepappershandel
över gränserna. Ur den nämnda skriften citeras följande konklusion: »önskemålen
om skydd mot snabba spekulativa kapitalrörelser tillgodoses bäst
genom en nära anknytning av kapitalliberaliseringen till den uppnådda graden
av ekonomisk-politisk samordning.»
I motionerna I: 813 och II: 1050 framhålles att behovet av en valutareglering
under senare år diskuterats med utgångspunkt i en ekonomisk situation
präglad av högkonjunktur. I årets proposition i ämnet har departementschefen
emellertid under hänvisning till propositionen 1963:139 anfört
att valutaregleringen kan behöva upprätthållas även under en dämpad
konjunktur. Motionärerna anser att i sistnämnda proposition inte uttömmande
redogjorts för regleringens funktion i ett lågkonjunkturläge. Inte
heller, påpekar de, har riksbanken under de senaste fem åren varierat
tillämpningen av regleringen i förhållande till konjunktur,svängningarna.
Även om ansökningar om tillstånd till direktinvesteringar prövats välvilligt
kvarstår att sådana ärenden formellt måste underställas riksbanken, medan
tendensen i en rad andra länder i Europa säges vara att helt slopa prövning
i dessa fall. Den finansiella upplåning som medgivits har, hävdar motionärerna
vidare, direkt måst omvandlas till kreditgivning gentemot utlandet
och således icke kunnat användas för inhemsk kapitaluppbyggnad.
I stället för nuvarande regelsystem, som inte anses tillgodose moderna rättssäkerhetskrav,
önskar de ett positivt regelsystem enligt vilket alla åtgärder
som inte uttryckligen förbjudits i valutaregleringen blir lagligen tillåtna.
26
Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968
Utskottet
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget att förnyat
förordnande om valutareglering skall få meddelas för ett år från kommande
halvårsskifte, då nuvarande förordnande utlöper. Mot det vid propositionen
fogade författningsförslaget har utskottet ingen erinran.
Motionärerna ställer sig kritiska till ett bibehållande på längre sikt av valutaregleringen,
i vart fall i dess nuvarande utformning. De erkänner visserligen
att en avsevärd liberalisering av regleringen har genomförts i praktiken
men anser icke vad som sålunda skett vara till fyllest. I motionerna I: 812
och II: 1051 utsäges klart att en fullständig avveckling av valutaregleringen
åsyftas, medan i motionerna I: 813 och II: 1050 skisseras en alternativ utformning
av regelsystemet, tydligen med utgångspunkt i att vissa regleringsåtgärder
kan komma att erfordras även i framtiden. Argumentationen för
den uppmjukning eller översyn av valutaregleringen som föreslås är också
något olika utformad. I motionerna I: 813 och II: 1050 efterlyses särskilt en
undersökning av regleringens funktion i ett lågkonjunkturläge. I motionerna
I: 812 och II: 1051 är i synnerhet att notera det påpekande som görs om
hur en svensk anslutning till EEC skulle påverka möjligheterna att vidmakthålla
ett principiellt förbud mot värdepappershandel över gränserna.
Utskottet vill med anledning av vad motionärerna anfört först understryka,
att de kvarstående begränsningarna av valutarörelserna avser i huvudsak
endast värdepappershandel!! och de finansiella krediterna och att även i fråga
om kapitalöverföringar en liberal praxis tillämpas. Värdet av att kunna
begränsa kapitalinflödet från utlandet, i första hand så till vida att utlandsfinansiering
av den inhemska produktionen undvikes, underströks av utskottet
när frågan om fortsatt valutareglering senast var aktuell (uti. 1967:
26). Sant är att konjunkturläget sedan dess förändrats. De bestämmelser
som skapar den formella ramen för det mått av reglering som tillämpas i
praktiken kan emellertid icke gärna utformas med utgångspunkt i det för
tillfället rådande konjunkturläget. Därtill kommer att behov av att begränsa
kapialrörelserna över landets gränser mycket väl kan föreligga även när
konjunkturen är dämpad. Såsom framhölls i propositionen 1963: 139 kan
möjligheterna att föra en expansionistisk ekonomisk politik försämras om
ett okontrollerat kapitalutflöde kan äga rum.
Det regelsystem som nu gäller på området är enligt utskottets mening utformat
på ett sätt som inte är ägnat att väcka några principiella betänkligheter.
Det synes dessutom väl avpassat för att ligga till grund för den internationella
samordning som i olika sammanhang eftersträvas. Under sådana
omständigheter saknas enligt utskottets mening skäl att överväga en
sådan alternativ utformning av regelsystemet som antydes i motionerna
I: 813 och II: 1050.
Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968
27
Frågan om vilka följder det skulle medföra, om EEC:s nuvarande grad av
frigörelse utav kapitalrörelserna skulle bli giltiga även för Sveriges vidkommande,
behandlas i den i motionerna I: 812 och II: 1051 åberopade, av handelsdepartementet
utgivna skriften »Sverige och EEC». Av den redogörelse
som där lämnas framgår, vilket kan förtjäna påpekas, att vissa begränsningar
av kapitalrörelserna är tillåtna även enligt EEC:s regler. Det framgår
också att EEC-liberaliseringens konsekvenser för Sveriges del är föremål
för noggrann uppmärksamhet vid studiet av det stora problemkomplex
som en svensk anslutning i någon form till EEC aktualiserar.
I detta sammanhang må anmärkas, att det citat ur den nämnda skriften
som avslutar motionerna I: 812 och II: 1051 knappast är lämpat att anföras
till stöd för ett krav på omedelbar utredning om valutaregleringen. Vad
som anföres är nämligen, att en liberalisering av kapitalrörelserna kommer
att få ske parallellt med den samordning av den ekonomiska politiken som
en EEC-anslutning också skulle resultera i. Den avveckling av vissa regleringsåtgärder
som bleve erforderlig skulle sålunda få äga rum under en
övergångsperiod, och en viss återhållsamhet i kraven på liberaliseringstakten
vore att förutse.
Sammanfattningsvis finner utskottet att varken genom motionerna eller
eljest framkommit tillräckliga skäl för begäran om en särskild utredning rörande
valutaregleringen.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen
A. 1) samtycker till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad som förordats i propositionen nr 55,
och
2) vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget
till förordning som sin mening ger Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet ovan anfört;
B. avslår motionerna I: 812 och II: 1051 samt I: 813 och
II: 1050.
Stockholm den 23 april 1968
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
28
Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1968
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Åkerlund
(h)*, Hilding (fp), Lundin (s)*, Enarsson (h), Larfors (s) och Mattsson
(ep)*;
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i
Motala (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona (s), Ekström
i Iggesund (s)*, Rask (s)* och Löfgren (fp)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Åkerlund (h), Hilding (fp), Enarsson (h), Mattsson (ep), Regnéll
(h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Löfgren (fp), vilka
ansett
dels aLt det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med orden »Motionärerna
ställer sig» och slutar med orden »utredning rörande valutaregleringen»
bort ersättas med ett avsnitt av följande lydelse:
»Utskottets tillstyrkan av propositionen innebär inte något ställningstagande
till förmån för valutaregleringens bibehållande på längre sikt. De inskränkningar
i valutarörelserna som numera upprätthålls torde ha ringa
ekonomisk-politisk effekt. De stabiliseringspolitiska verkningar som man
velat uppnå med regleringen kan enligt utskottets uppfattning åstadkommas
med andra, lämpligare medel. I ett läge sådant som dagens tillkommer
som en inte oväsentlig synpunkt att valutaregleringens konjunkturdämpande
effekt inte kan vara särskilt eftersträvansvärd, önskvärdheten av att ytterligare
underlätta internationella ekonomiska förbindelser talar också för
en avveckling av regleringen. Särskilt kan i detta sammanhang pekas på de
krav som en svensk EEC-anslutning kommer att ställa på vår valutapolitik.
Såsom framhålles i den av handelsdepartementet utgivna skriften »Sverige
och EEC» kan EEC:s liberalisering av kapitalrörelserna inte förenas med det
principiella förbud mot värdepappershandel över gränserna som valutaregleringen
innebär.
Innan valutaregleringen kan slopas fullständigt torde emellertid en utredning
böra verkställas som mera i detalj klargör verkningarna av eu sådan
åtgärd. I anslutning till vad som anföres i de föreliggande motionerna vill
utskottet därför föreslå att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t skyndsamt
tillsätter en utredning med uppgift att överse valutaregleringen.»;
dels att utskottet under B. bort hemställa,
»B. i anledning av motionerna 1:812 och II: 1051 samt
I: 813 och II: 1050 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning
rörande valutaregleringen i enlighet med vad utskottet
ovan anfört.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning, m. m. a1 i texten