Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

1968-05-21 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:38, Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för skydd åt vissa

hemmamarknadsindustrier, m. m.

Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang

dels de likalydande motionerna 1:184 av herr Gösta Jacobsson m.fl. och

II: 240 av herr Magnusson i Borås m.fl., vari hemställes att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att temporärt inom ramen för GATT och

EFTA restriktioner måtte vidtagas i fråga om licensgivningen av importen

från låglöneländer som föranleder sådana marknadsstörningar att fortbeståndet

av eljest livskraftiga svenska industrigrenar och sysselsättningen

äventyras, att en begränsning av importkontingenterna för dylika länder

vidtages där så befinns möjligt, samt att andra möjliga temporära åtgärder

på tullområdet till skydd för hotade industrigrenar och deras arbetskraft

måtte komma till stånd;

dels de likalydande motionerna 1:655 av herr Torsten Andersson och

II: 844 av herr Persson i Heden, vari hemställes att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t för begränsning av den ökade

importen av textil- och konfektionsvaror låter införa importkvotering av

dessa produkter samt medverkar till att försvaret upphandlar sina förnödenheter

i företag som har sin tillverkning inom landet.

Kommerskollegium har efter remiss avgivit yttrande till utskottet över

motionerna och därvid bifogat en promemoria rörande begränsningar på det

handelspolitiska området som följd av Sveriges internationella förpliktelser.

Innehållet i denna promemoria återges nedan i ett särskilt avsnitt.

På uppdrag av handelsdepartementet har kommerskollegium gjort en

samlad översyn av utvecklingen i fråga om importen av konfektionsvaror

från s. k. lågprisländer. Utredningen, som avslutades i början av april 1968,

har bl. a. omfattat en varumässigt detaljerad analys av importutvecklingen,

en redogörelse för produktions- och exportutveckling samt en belysning av

strukturförhållandena inom industrin, allt redovisat i särskilda översikter

och promemorior med utförliga statistiska bilagor. En sammanfattning av

utredningens resultat, inklusive vad kommerskollegium föreslagit i anledning

därav, återfinnes nedan.

Motionerna

I motionerna 1:184 och II: 240 redogörs inledningsvis för innehållet i och

behandlingen av motsvarande motioner år 1967. Motionärerna uttalar där1

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

efter att de är klart medvetna om att den liberala handelspolitik som Sverige

under en följd av år tillämpat har varit till gagn för landet. Denna politik

måste emellertid, säger de, anpassas efter de aktuella förhållandena och får

ej drivas mer extremt än i andra länder.

Härefter konstateras att situationen för de berörda industriernas vidkommande

avsevärt förvärrats sedan våren 1967. Importen från låglöneländerna

av bl. a. textilier, skodon och möbler hotar nu, anför motionärerna, att

svämma över alla bräddar, och allt svårare sysselsättningsproblem uppstår.

Allt flera grenar av den svenska hemmamarknadsindustrin säges ligga i

farozonen. Särskilt pekas härvidlag på ylleindustrin och konfektionsindustrin.

De alltmer påtagliga marknadsstörningar som inträtt bedöms leda

till fortsatta driftsnedläggelser som på längre sikt kan äventyra landets beredskap.

Motionärerna framhåller att de är medvetna om att vårt lands handlingsutrymme

på det handelspolitiska fältet är mycket begränsat till följd av

våra engagemang i GATT och EFTA. Enligt motionärernas mening bör

emellertid möjliga åtgärder — varpå exempel lämnas — snarast vidtagas till

skydd för den svenska hemmamarknadsindustrin. Avslutningsvis anföres

att Sveriges anslutning till EEC synes ligga i vida fältet och att EFTA förlorat

i värde genom devalveringarna i Storbritannien, Danmark och Finland.

Motionerna 1:655 och II:84i har likaledes sin utgångspunkt i de driftsinskränkningar

och företagsnedläggelser som förekommit inom textil- och

konfektionsindustrin. Lågprisimportens roll i detta sammanhang betonas.

Särskilt understryker motionärerna utvecklingens negativa verkningar från

beredskapssynpunkt. De påtalar också att staten vid olika tillfällen för försvarets

räkning inköpt förnödenheter inom det textila området på sådant

sätt att det bidragit till att öka sysselsättningskrisen i vårt land. Detta säges

strida mot den i 15 § upphandlingskungörelsen lämnade föreskriften att av

de anbud som kommer i fråga det anbud skall antagas, »vilket med beaktande

av samtliga omständigheter är att anse såsom för staten förmånligast».

Tidigare behandling av de i motionerna väckta frågorna

Motioner av väsentligen samma innebörd som de nu föreliggande motionerna

I: 184 och II: 240 har tidigare väckts vid 1967 års riksdag. I sitt utlåtande

däröver återgav bankoutskottet (uti. 1967: 31) en utförlig redogörelse

för svensk handelspolitik m. m. som lämnats av kommerskollegium i dess

yttrande över motionerna. Vidare redogjordes för gällande bestämmelser rörande

importlicenser och för de debatter som förekommit i andra kammaren

den 16 februari och den 2 mars 1967 i anledning av enkla frågor beträffande

begränsning av textilvaruimporten. Förutom från kommerskollegium förelåg

remissyttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och

industriorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges grossistför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

3

bund och Kooperativa förbundet. De organisationer som företrädde producentintressen

hade ställt sig relativt positiva till importbegränsande åtgärder

i enlighet med motionärernas förslag, medan däremot de som företrädde

handels- och konsumentintressen intog en klart avvisande hållning.

Utskottet framhöll att den svenska handelspolitiken under senare år i

överensstämmelse med den internationella utvecklingen hade inriktats på

att fördelarna av en rationell arbetsfördelning mellan olika länder skulle

tillvaratas i ökad utsträckning. Allmän enighet tycktes råda om att en sådan

politik var lämplig. Utskottet sade sig inte ha blivit övertygat om att

den import som berördes i motionerna borde värderas så negativt som där

skett. Avgörande för en bedömning av situationen från samhällsekonomisk

synpunkt måste bli hur de genom den ökade importen frigjorda produktionsresurserna

användes och i vilken mån en ökad omställningshastighet

kunde sägas medföra ekonomiska förluster som inte kompenserades

genom ökad avkastning efter skedda strukturförändringar. De omställningsproblem

som kunde uppstå i samband med en friare handel över gränserna

finge man söka råda bot på genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och andra

trygghetsbefrämjande insatser. Utskottet, som inte ville påfordra mera

omfattande restriktioner gentemot import från de av motionärerna åsyftade

länderna, framhöll dels att handelspolitiken gentemot dessa länder utformades

under näringslivets medverkan, dels att tillfälliga åtgärder i av motionärerna

föreslagen riktning inte av de ansvariga instanserna bedömts

som under alla förhållanden uteslutna.

Två av högerpartiets företrädare i utskottet påyrkade i en reservation

importrestriktioner och förhandlingar i huvudsaklig överensstämmelse med

motionärernas förslag. Riksdagen biföll emellertid utskottets hemställan att

motionerna inte skulle föranleda någon åtgärd.

Frågan om försvarets materielbeställningar utomlands och dessas samband

med sysselsättningsläget inom den svenska textil- och konfektionsindustrin

behandlades i riksdagens båda kamrar den 1 februari 1968 (se resp.

kammares prot. nr 5, s. 8 ff.), då chefen för försvarsdepartementet, statsrådet

Andersson, besvarade fem enkla frågor i ämnet. I svaren och statsrådets ytterligare

inlägg framhölls bl. a. följande. I enlighet med upphandlingskungörelsen

får statliga myndigheter vid prövning av anbud om varuleverans ta

hänsyn endast till affärsmässigt betingade förhållanden. Fråga om att gå

ifrån en rent affärsmässig bedömning i ett upphandlingsärende måste underställas

Kungl. Maj :t. Någon framställning av detta slag hade dittills inte

gjorts. Vid avgörandet av en sådan fråga måste Kungl. Maj :t ta hänsyn även

till handelspolitiska faktorer. Med hänsyn till sysselsättningen i de norra delarna

av landet hade Kungl. Maj :t föreskrivet om visst samrådsförfarande

mellan överbefälhavaren, försvarets centrala förvaltningsmyndigheter och arbetsmarknadsstyrelsen.

Förutom samråd vid ordinarie upphandling förekom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

att arbetsmarknadsstyrelsen tog initiativ till särskild upphandling för att

hålla uppe sysselsättningen eller ge arbetsförmedlingsorganen behövligt rådrum.

En särskilt påtalad beställning av sömnad av uniformer hos ett svenskt

företag i Portugal för drygt 800 000 kr. bedömdes ha påverkat beslut om

friställning av arbetskraft i Sverige endast i ringa grad. Motsvarande svenska

företags anbud hade legat över 50 procent högre. Försvarets intendenturverks

upphandling av konfektionsvaror och väv skedde emellertid huvudsakligen

inom landet. Upphandlingen utom landet hade under hudgetåret

1966/67 begränsat sig till 7 procent av det totala beloppet. För budgetåret

1967/68 kunde motsvarande procenttal möjligen komma att stiga till 10.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, besvarade den 16 maj

1968 i andra kammaren en interpellation av herr Persson i Heden (ep) angående

principerna för import av textil- och konfektionsvaror och en enkel

fråga av herr Gustafsson i Borås (fp) om vilka åtgärder regeringen ämnade

vidta i anledning av de svåra förhållanden som rådde för textil- och konfektionsindustrin

i vårt land, speciellt i Sjuhäradsbygden.

I svaret påpekades att den konkurrens som föranleddes av s. k. lågprisimport

till en början legat huvudsakligen på textilindustrin men på senare

tid i allt större utsträckning flyttats över till konfektionsindustrin. Att konfektionstillverkning

kunde bedrivas av lågavlönad arbetskraft med relativt

små investeringar och intensivt utnyttjande av kapitalinsatser vore inte

enbart beklagligt; bl. a. nämndes den pristryckande effekten. Det framhölls

också att importökningen delvis betingades av att svenska företagare etablerat

sig i låglöneländer eller inlett produktionssamarbete med tillverkare där.

På längre sikt sades statliga skyddsåtgärder inte kunna påräknas. Under

en tid hade emellertid den svenska textilindustrin åtnjutit ett högre tullskydd

än övrig industri. Andrummet hade utnyttjats för strukturrationalisering

samt för anpassning av produkter och marknadsinriktning. EFTA:s

tillkomst hade gynnsamt påverkat exporten.

Därefter redogjordes för de förutsättningar under vilka handelspolitiska

skyddsåtgärder kunde tillgripas. Särskilt berördes den uppgörelse som

1967 träffades med Sydkorea. Situationer kunde, framhöll statsrådet, uppkomma

som gjorde det berättigat med tillfälliga avsteg från Sveriges handelspolitiska

linje. Beredskapssynpunkten talade för att vår textil- och konfektionsindustri

inte kunde tillåtas minska hur som helst. Statliga beställningar

till en kostnad av ca 20 milj. kr. hade utlagts av beredskapsskäl.

Frågan om omfattningen av den textil- och konfektionsindustri som behövs

av sådana skäl undersöktes av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.

Vidare hänvisades till annat verkställt eller planerat utredningsarbete

och till de kontakter som tagits med vissa länder för att temporärt

minska trycket på marknaden. Erforderliga åtgärder borde, framhölls avslutningsvis,

utformas som positivt produktionsstödjande snarare än konkurrensskyddande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

5

Kommerskollegii översyn av den s. k. lågprisimporten på konfcktionsvaru
området
Vissa

delar av konfektionsindustri!! har under hela 1960-talet varit utsatt

för en stark importkonkurrens. Konkurrensen har ingalunda enbart härrört

från s. k. lågprisländer. De framväxande marknadsbildningarna i Europa

har förändrat importvillkoren. Förändringarna i handelsmönstret kan klart

avläsas i statistiken. Bildandet av EFTA och därmed tillkomsten av den

tullfria nordiska marknaden har skapat nya möjligheter för exporten. En

ökad internationalisering har skett och denna utveckling har underbyggts

av den mer föränderliga efterfrågan av nya produkter, moder och kvaliteter

som skapas av en växande och köpkraftig konsumtion.

Konfektionsindustrin är ingen enhetlig industri. Den karakteriseras av ett

mycket omfattande och variationsrikt sortiment. Konkurrensen har icke vid

alla tidpunkter varit lika markant för skilda produkter. Utan tvivel har dock

importen från lågprisländerna skapat särskilda problem. Det är också klart

att den verkan som denna import får blir allt större med en stigande andel

av totalimporten för de olika sortimenten, en verkan som förstärks när importen

tar en betydande andel av tillförseln på marknaden. För vissa, ofta

mer standardbetonade artiklar har denna andel blivit betydande.

Import, export, produktion och antal sysselsatta år 1967

Importen av konfektionsvaror, varvid i utredningen avses kläder, ej av

trikå (kapitel 61 i tulltaxan), hade under 1967 ett värde av 390 milj. kr.

(1966: 286 milj. kr.), och exportvärdet var 163 milj. kr. (1966: 132 milj. kr.).

För andra konfektionerade varor (kapitel 62, bl. a. sängkläder) -—• vilka

dock ej närmare behandlas i utredningen — var under 1967 importvärdet

86 milj. kr. och exportvärdet 23 milj. kr.

Några uppgifter om produktionsvärdet för 1967 föreligger inte. År 1966

var hela konfektionsindustrins saluvärde 1 730 milj. kr. (1965: 1 746 milj.

kr.). Kvantitativt föreligger emellertid uppgifter om produktionsutvecklingen

under 1967 i statistiska centralbyråns korttidsstatistik. Enligt denna ökade

produktionen inom hela konfektionsindustrin under 1967 med två procent

i antal plagg räknat jämfört med 1966. Under 1966 var ökningen en

procent. Vad gäller antalet anställda inom konfektionsindustrin föreligger

fullständiga uppgifter senast för år 1965. Totala antalet anställda var detta

år ca 40 800, varav 77 procent var kvinnor. Av arbetarpersonalen — totalt

34 400 — utgjorde kvinnorna 84 procent.

Importen 1959—1967

Införseln av konfektionsvaror hade under 1959 ett värde av drygt 90 milj.

kr., varav 18 milj. kr. eller 19 procent kom från s. k. lågprisländer (varmed

här avses Portugal, Hongkong, Jugoslavien, Sydkorea, Formosa, Macao,

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 38

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

Japan, Kina och Östeuropa). Under 1967 hade importen ökat till 390 milj.

kr., varav 140 milj. kr. eller 36 procent kom från lågprisländerna. Ser man

enbart på utvecklingen under år 1967 ökade importen av konfektionsvaror

med 104 milj. kr. eller med drygt 36 procent. Av denna importökning kom

57 milj. kr. från lågprisländerna.

Räknat i antal plagg blir lågprisländernas andel betydligt större och varierande

för olika sortiment. Så uppgick exempelvis lågprisländernas importandel

till följande procentsiffror, nämligen för skjortor 91, för blusar 81,

för kostymer 78, för damjackor 65, för herrbyxor 61 och för kavajer 57

procent. Av de konfektionsvaror som i större utsträckning importeras från

lågprisländer är den kvantitativa importandelen minst för bysthållare samt

dräkter och klänningar, för vilka andelen är 36 procent.

Importen från Portugal, Jugoslavien och Hongkong

Av importen från lågprisländerna kommer större delen från Portugal,

Hongkong och Jugoslavien. Av den totala lågprisimporten under 1967 —- 140 milj. kr. — köm således icke mindre än 123 milj. kr. från dessa tre länder

(i fortsättningen av praktiska skäl benämnda »de tre»). Det sistnämnda

beloppet utgjorde drygt 31 procent av totalimporten 1967. Bland »de tre» —

och bland samtliga lågprisländer — lämnade Hongkong det största bidraget

till importen, därnäst Portugal och Jugoslavien. Införseln från dessa tre

länder hade under 1967 ett värde av respektive 63, 31 och 28 milj. kr. Motsvarande

värden 1966 var respektive 41, 17 och 11 milj. kr., utgörande

knappt 25 procent av totalimporten.

Särskilt framträdande är utvecklingen beträffande Portugal. Från detta

land förekom över huvud taget ingen import 1959 och så sent som 1961 var

värdet av importen därifrån endast några hundra tusen kronor. Denna utveckling

beror till större delen på den etablering av svenska konfektionsföretag

som ägt rum i detta EFTA-land under senare år. Enligt uppgift är

för närvarande ett tiotal svenska företag med sammanlagt ca 2 000 personer

etablerade i Portugal.

Även importen från Jugoslavien har utvecklats kraftigt särskilt under senare

år. Från 1965 till 1967 fördubblades sålunda införseln från detta land

till 28 milj. kr. Importen utgöres till större delen av tyngre herrkonfektion,

framför allt kostymer, kavajer och byxor. Av en totalimport detta år om

211 000 kostymer till ett värde av 18 milj. kr. kom 139 000 kostymer till ett

värde av 10 milj. kr. från Jugoslavien. Det bör då framhållas att i totalimporten

ingår 22 000 barnplagg från Hongkong till ett medelpris av 12 kr./st.

Bortser man från denna import blir Jugoslaviens leverantörställning än mer

dominerande. Även vad gäller Jugoslavien har importutvecklingen till stor

del sin förklaring i direkta svenska engagemang. Svenska företag har här

icke upprättat egna industrier, men de har engagerat sig i produktionen ge
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

7

nom att ställa det svenska måttsystemet till förfogande ävensom svenska

tekniker och formgivare.

Vad gäller Hongkong förekommer såvitt bekant inga svenska engagemang

liknande dem i Portugal och Jugoslavien. Hongkong är i detta avseende ett

mer »traditionellt» lågprisland. Importen utgöres huvudsakligen av lättare

konfektion. Tre sortiment hade under 1967 ett importvärde av vardera omkring

10 milj. kr., nämligen jackor o. d., herrbyxor och skjortor. Sortimentsmässigt

är importen från Hongkong i huvudsak av samma karaktär,

d. v. s. lättare konfektion, som importen från Portugal, under det att Jugoslavien

huvudsakligen exporterar tyngre konfektion till Sverige. Mellan

Hongkong och Portugal kan alltså sägas föreligga en direkt lågpi iskonkurrens

på den svenska marknaden. Den svenska konfektionsindustrin har sökt

möta konkurrensen från Hongkong bl. a. genom etablering i Portugal. Ser

man till fiberslaget i importen från Hongkong utgöres denna till ca 60 procent

av bomull. Av återstoden torde en stor del kunna hänföras till med

bomull konkurrerande syntetfibrer. Den stora bomullsandelen i Hongkongs

export har medfört att flertalet västländer använt sig av bomullstextilavtalet

för att ingå begränsningsöverenskommelser. Dessa förhållanden

kan ha bidragit till det under senare år väsentligt ökade importtrycket på

Sverige.

Exporten 1959—1967

År 1959 hade den svenska exporten av konfektionsvaror ett värde av 25

milj. kr. Importvärdet var detta år drygt 90 milj. kr. År 1967 hade exporten

nått ett värde av 163 milj. kr., medan importvärdet detta år var 390 milj. kr.

Exportens utveckling har alltså varit gynnsam såväl i absoluta tal som

relativt i förhållande till importen. Konfektionsexporten utgöres till större

delen av modeinriktade plagg i högre och dyrare kvaliteter. Exportökningen

blir därför mindre i antal plagg räknat än värdemässigt. Därmed minskas

också dess sysselsättningsskapande effekt.

Beträffande länderfördelningen gäller att 72 procent av exporten år 1959

gick till EFTA, varav 52 procent till Norden och 8 procent till Storbritannien.

År 1967 var exportandelen för EFTA-länderna 85 procent, varav för

Norden 64 och för Storbritannien 14 procent. Exportandelen till EEC minskade

däremot under denna tid från 20 till 10 procent men ökade dock värdemässigt

från 5 till 17 milj. kr. under hela perioden, trots en betydande nedgång

under 1967. Att den europeiska marknadsintegrationen haft och har

en stark inverkan på denna export framgår — förutom av ovan relaterade

uppgifter — också av det förhållandet att exportökningen varit särskilt

stark på EFTA under de båda senaste åren liksom också minskningen i

exportandelen till EEC-länderna.

Sortimentsmässigt utgjordes exporten under 1967 till ungefär lika delar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

av herr- och damkonfektion. Vad gäller fibersammansättningen utgjordes

exporten under 1967 till ca 35 procent av kläder tillverkade av ull och till

ca 25 procent av kläder tillverkade av bomull. En ungefär lika stor andel

utgjordes av syntetiskt fibermaterial.

Produktion och tillförsel

Som nämnts inledningsvis ökade den svenska konfektionsindustrin sin

produktion i plagg räknat under 1967 med två procent och under 1966 med

en procent, trots en kraftigt ökad import särskilt under 1967. Oaktat en

gynnsam export resulterade utvecklingen av allt att döma i en övertillförsel.

Den svenska produktionens andel av tillförseln minskade under åren

1965—1967 för samtliga huvudgrupper utom för korsetter, gördlar och bysthållare.

Vad gäller de olika huvudgrupperna är produktionens andel i tillförseln

lägst för herrunderkläder (i huvudsak skjortor) — ca 40 procent.

Importandelen är också högst för denna grupp, i vilken lågprisländernas

andel är betydande. Beträffande övriga huvudgrupper, för vilka fullständig

statistik kunnat sammanställas, är den svenska produktionens andel fortfarande

hög, för herröverkläder sålunda ca 75 procent 1967 och för damöverkläder

ca 82 procent. Andelen har emellertid gått ned kontinuerligt

under senare tid och särskilt under förra året. För vissa slags plagg är den

svenska produktionens andel emellertid betydligt lägre.

Av följande utdrag av det material som gäller produktions- och tillförselutvecklingen

för konfelctionsplagg framgår dels lågprisländernas procentuella

andel av den kvantitativa tillförseln (produktion + import — export),

dels lågprisländernas procentuella andel av den kvantitativa totalimporten

för ett antal sortimentsgrupper.

Lågprisländernas andel i % av

Lågprisländernas andel i % av

tillförseln

tot alimporten

1965

1966

1967

1965

1966

1967

Jackor etc. för män......

10

14

25

41

44

54

Kostymer...............

4

6

13

54

62

78

Herrbyxor..............

15

17

24

49

57

61

Skjortor (alla slag).......

35

43

57

84

89

91

Dräkter och klänningar ...

10

5

11

48

22

36

Blusar ..................

29

38

46

65

77

81

Bysthållare..............

21

16

21

41

29

36

Importen från lågprisländerna vad gäller ovanstående sortimentsgrupper

kommer nästan helt från »de tre».

Det aktuella läget för konfektionsindustrin

För närvarande kännetecknas läget inom delar av konfektionsindustrin

av en betydande oro. Importkonkurrensen från s. k. lågprisländer bär ökat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

9

och börjat göra sig kännbar på ett vidare varuområde än tidigare. Orderläget

är vikande, särskilt vad gäller hemmamarknaden, och man befarar

minskad produktion och sysselsättning under andra halvåret i år. Detta

gäller i första hand boråsområdet, där ca Vs av den svenska konfektionsindustri

är lokaliserad. Antalet anställda inom konfektionsindustri —

liksom inom hela textil- och sömnadsindustrin — har minskat relativt kraftigt

under senare år. Inom hela textil- och sömnadsindustrin var antalet

anställda under åren 1964—1966 följande:

vid företagen därtill hemarbetare

1964 ............................. 91 700 10 800

1965 ............................. 87 000 10 300

1966 ............................. 79 300

Inom klädtillverkningen — med ca 36 600 anställda år 1961 — synes antalet

anställda ha minskat med ca 2 800 under perioden 1961—-1964 och

med ca 3 500 under perioden 1964—1966. För tiden efter 1966 indikerar

tillgängliga uppgifter att ytterligare ca 1 500 personer inom klädtillverkningen

torde ha friställts under 1967, varjämte för tiden januari—mars i

år har utfärdats varsel om nedläggningar o. d. berörande ca 700 personer

inom konfektionsindustrin.

Vad gäller importen under innevarande år indikerar hittills tillgängliga

uppgifter en fortsatt importökning från »de tre», från vilka importen successivt

ökade under 1967. Detta framgår av följande uppgifter ur handelsstatistiken

för januari—februari i år jämförda med motsvarande uppgifter

för 1967.

Import (milj. kr.) av konfektionsvaror (kap. 61)

Totalt

Jan.—febr. 1967 52,1

Jan.—febr. 1968 68,0

därav från

»de tre»

14,0

24,6

därav från

Portugal Jugoslavien Hongkong

3,5 1,8 8,7

6,2 5,9 12,5

Även exporten av konfektionsvaror har ökat, från 26 milj. kr. under

januari—februari 1967 till 27,5 milj. kr. under samma tid i år.

Slutsatser och förslag

Konfektionsindustrin har mött den ovan beskrivna utvecklingen med

olika åtgärder. En rationalisering med en ökad produktivitet som följd har

uppenbarligen ägt rum. En anpassning av produktvalet har fått ske. Samarbete

med utländska företag har upptagits och etablering i utlandet med

sortimentsuppdelning har i ett flertal fall skett. En målmedveten och i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

många fall mycket framgångsrik satsning på export har vidtagits. Härigenom

har industrin trots en minskad andel på den växande inhemska

marknaden totalt sett kunnat öka sin produktion, ehuru på senare år i en

obetydlig utsträckning. Under det senaste året har emellertid konkurrensläget

skärpts, för vissa sortiment i mycket snabb takt. Värdemässigt har importen

ökat med nära 40 procent och kvantitetsmässigt med nära 50 procent.

Detta har ej kunnat motverkas av en samtidigt gynnsam utveckling för

exporten, som ju alltfort ligger på en avsevärt lägre nivå. Siffrorna för 1967

pekar på en övertillförsel på den svenska marknaden med stigande lager

som följd. Tillgängliga uppgifter pekar på en försämring i orderingången

från hemmamarknaden för den svenska industrin. En fortsatt importstegring

synes sannolik.

Det är svårt att utan mer ingående undersökningar bedöma de möjligheter

som kan stå till buds för industrin att med olika åtgärder möta denna

snabbt stigande konkurrens från lågprisländerna. Kollegium föreslår därför

att en särskild branschutredning tillsättes för en allsidig analys och bedömning

av textil- och konfektionsindustrins konkurrensförutsättningar och

utvecklingsmöjligheter på sikt. Härjämte finner kollegium det angeläget att

diskussioner upptages med Hongkong och Jugoslavien för dryftande av de

speciella problemen i handeln med dessa länder.

Begränsningar på det handelspolitiska området som följd av Sveriges

internationella förpliktelser

Följande av kommerskollegium meddelade översikt över Sveriges internationella

förpliktelser på det handelspolitiska området utgår främst från

de relationer som gäller i förhållande till länderna Hongkong, Jugoslavien,

Portugal och Sydkorea. Översikten är begränsad till ett studium av de åtgärder

vid gränsen, d. v. s. främst tullar (inkl. antidumpingtullar) och kvantitativa

restriktioner som kan påkallas som följd av en starkt ökad och

som skadlig ansedd lågprisimport. I förhållandet mellan Sverige och samtliga

ifrågavarande länder gäller på det handelspolitiska området reglerna i

det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Förhållandet mellan Sverige

och Portugal regleras härjämte av EFTA-konventionen. För handeln mellan

Sverige och Jugoslavien samt mellan Sverige och Sydkorea gäller slutligen

— vid sidan om GATT-avtalet — bilaterala avtal.

Åtgärder inom ramen för GATT

Tullar

Reglerna om sänkning och bindning av tullar i medlemsländerna är ett

av de väsentligaste medlen för att uppnå GATT-avtalets syfte. Enligt dessa

regler föreligger inte något generellt förbud mot tullhöjningar på non
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

11

diskriminativ basis; först i och med att ett land i en förhandling utfäster

sig att inte höja en tull eller annan gentemot importen diskriminerande avgift

på en viss vara utöver en viss angiven nivå inträder en begränsning i

handlingsfriheten. Sådana inom GATT gjorda åtaganden blir i princip gällande

gentemot alla avtalsslutande parter (enligt non-diskriminationsprincipen).

Jämlikt artikel XXVIII i avtalet kan en given bindning dock återtagas.

Detta kan för närvarande ske varje treårsperiod genom förhandling

och överenskommelse med det land med vilket förhandling därom ursprungligen

genomfördes och med varje annat land, som bedöms ha ställning som

huvudleverantör, samt i samråd med varje annat land, som bedöms ha ett

väsentligt intresse i saken. Sådana förhandlingar och överenskommelser

skall innefatta kompensation med avseende på andra varor. Om överenskommelse

icke kan nås mellan parterna inom viss tid har det land, med

vilket förhandlingen ursprungligen genomfördes, huvudleverantörslandet

och land med väsentligt intresse rätt att återta likvärdiga medgivanden, som

givits det land som vill göra återtagandet. Reglerna för omförhandlingar är

föremål för diskussioner inom GATT i ljuset av den nyligen genomförda

Kennedy-ronden.

Även under löpande treårsperiod finns under vissa omständigheter möjligheter

att bryta gjorda åtaganden beträffande tullar. Reglerna härom,

vilka i huvudsak återfinns i avtalets artiklar VI (antidumpingtullar) och

XIX (escape-clause), är relativt detaljerade både med avseende på de kriterier

som skall vara uppfyllda för att en åtgärd skall få vidtagas och med

hänsyn till proceduren i varje särskilt fall.

I det nyligen tillkomna kap. IV i GATT (det s. k. u-landskapitlet) har

industriländerna åtagit sig att i största möjliga utsträckning avstå från att

införa eller öka tullar på produkter, som är eller kan bli av särskilt intresse

för u-ländernas export. Bestämmelsen behöver inte iakttas i sådana fall då

det föreligger tvingande skäl som gör det omöjligt att uppfylla åtagandet.

Antidumpingtullar

Tullar avsedda att uppväga eller hindra egentlig dumping benämnes antidumpingtullar.

Innebörden av GATT-bestämmelserna härom är i stort följande.

Antidumpingtullar får icke uttagas till högre belopp än dumpingmarginalen,

d. v. s. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset

i exportlandet. Vid bedömande av huruvida dumping föreligger

(priskriteriet) skall vederbörlig hänsyn tagas till olikheter i försäljningsvillkor,

olikheter i beskattning samt andra olikheter som påverkar prisernas

jämförbarhet.

Med utjämningstullar avses tullar som lägges på i importlandet för att

motväga verkan av subvention i exportlandet. De får icke utgå med högre

belopp än den uppskattade premie eller subvention, som befunnits utgå i

ursprungs- eller exportlandet, direkt eller indirekt, för tillverkning, produk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

tion eller export av en vara, inbegripet särskild subvention för transport av

varan.

Som en viktig begränsning av rätten att begagna antidumping- och utjämningstullar

är vidare föreskrivet, att dylika tullar får användas endast

under förutsättning att dumpingen eller subventioneringen förorsakar eller

hotar att förorsaka väsentlig skada på en befintlig inhemsk industri eller

avsevärt försenar upprättandet av en inhemsk industri (skadekriteriet).

Beträffande varor för vilka importlandet bundit tullen vid viss nivå medför

åtagandet i princip ett ovillkorligt hinder mot uttagande av liögre tull.

För att ge GATT-länderna möjlighet att inskrida mot dumping beträffande

varor av detta slag har i avtalet uttryckligen föreskrivits att gjorda koncessioner

icke skall utgöra hinder för uttagande av antidumping- och utjämningstullar

i överensstämmelse med artikel VI. Rätten att pålägga antidumping-

och utjämningstullar är således av särskild betydelse när fråga

är om varuslag, beträffande vilka importlandet inte har fria händer i tullhänseende

på grund av att förekommande tullkoncessioner minskar möjligheten

att motverka dumping genom höjning av den vanliga tullen. GATTstadgans

bestämmelser i artikel VI ger möjlighet att förstärka gränsskyddet

på så sätt att endast den dumpade varan drabbas. Reglerna är nämligen

konstruerade så att de icke skall tillämpas på det reguljära varuutbytet.

Det är icke det låga exportpriset i sig som medger uttagande av antidumpingtull,

utan både pris- och skadekriteriet måste vara uppfyllt.

Tillämpningen av antidumpingtullar

Inom Kennedy-ronden uppnåddes en överenskommelse om tillämpningen

av artikel VI (antidumpingkod). På grundval av GATT-bestämmelserna

regleras i koden hur dumping skall fastställas, hur en uppkommen skada

skall bedömas, proceduren vid undersökningar i dumpingfrågor, påläggandet

av antidumpingtull, särskilda regler för skada mot ett tredje land, regler

för u-länder samt konsultationer och internationella åtgärder.

Dumping anses sålunda föreligga om en vara säljs för export till ett pris

under sitt normala värde, d. v. s. billigare än den säljs för konsumtion i

exportlandet. Säljs varan via ett annat land skall prisjämförelsen i första

hand ske med detta land. Jämförelsen kan dock också ske med priset i ursprungslandet.

Finns det inte något hemmamarknadspris för liknande varor

i exportlandet kan jämförelsen ske med ett representativt pris för export

till annat land eller med produktionskostnaden. Vid jämförelser av denna

typ skall de berörda myndigheterna ta hänsyn till de olika kostnadsfaktorer

som rimligen bör belasta varan och också till normal vinstmarginal. Priser

skall jämföras vid samma stadium i marknadsföringsprocessen, och olika

kostnadselement som påverkar priset bör beaktas.

Vid undersökningar som syftar till att fastställa skada till följd av dumping

bör myndigheterna i importlandet först och främst övertyga sig om att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande nr 38 år 1968

13

den eventuella effekten verkligen har sin grund i dumpingen. Dumpingeffekten

skall därför vägas mot alla andra faktorer som är ägnade att påverka

en viss industri i negativ riktning. Skadan skall bedömas också med

hänsyn till industrins omsättning, marknadsandel, vinst, prispolitik, exportmöjligheter,

sysselsättning, volymen av importen till dumpingpriser o. s. v.,

liksom också till konkurrensförhållanden vis å vis andra producenter i landet,

efterfrågeutveckling och liknande faktorer som påverkar avsättningsmöjligheterna

för industrin. Med industri förstås därvid all slags produktion,

sålunda även jordbruk, och vid jämförelser skall hela den berörda

produktionen i landet av samma varor beaktas, inte bara för enstaka företag.

Jämförelser kan dock ske med utgångspunkt i läget inom endast en del

av ett land, om transportförhållanden och sådana faktorer medför att landet

i realiteten är delat i flera skilda marknadsområden.

Antidumpingkoden innehåller även regler för tillvägagångssättet vid utredningar

om dumping, publicering m. m. En undersökning kan normalt tas

upp på begäran av den industri som utsatts för skada. Myndigheterna själva

kan också ta upp en undersökning men då endast om det föreligger klara

tecken både på dumping och på därav orsakad skada. Vid undersökningen

skall både priskriteriet och skadekriteriet beaktas samtidigt.

Tullen skall vara icke-diskriminerande, d. v. s. den skall tas ut på all import

som befinns vara dumpad. I det fall endast en eller ett fåtal exportörer

försäljer varan till dumpingpris kan tullen dock läggas på import endast

från dessa leverantörer eller på all import från det eller de länder som dumpar.

Antidumpingtullen får heller inte vara högre än dumpingmarginalen,

d. v. s. skillnaden mellan importpriset och varans »normala värde». Om för

mycket tull tas ut måste därefter överskottet genast lämnas tillbaka till

importören. Detta är av särskilt stor betydelse om ett s. k. basprissystem

används, d. v. s. om prisjämförelser sker med utgångspunkt i ett i en författning

angivet baspris som antas utgöra varans »normala värde». Ett sådant

system tillämpas i Sverige i fråga om antidumpingtullen på vätesuperoxid.

Provisoriska åtgärder kan få vidtas endast i de fall då myndigheterna är

övertygade om att läget motiverar åtgärder i avvaktan på fullständig utredning.

Åtgärderna bör då inte förbli i kraft längre än absolut nödvändigt.

De skall därför inte få gälla mer än tre månader eller i undantagsfall sex

månader. Åtgärderna får normalt inte heller ges tillbakaverkande kraft.

Nödfallsåtgärder

Enligt artikel XIX i GATT-avtalet kan tullen under vissa omständigheter

få höjas utöver en bunden nivå utan omförhandling. Härför krävs att importen

ökat i sådan grad att allvarlig skada för inhemska producenter uppkommer

eller hotar att uppkomma. De tullar eller tullhöjningar som kan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

införas med stöd därav måste tillämpas non-diskriminatoriskt och kan således

ej enbart riktas mot exempelvis lågprisimport från ett eller ett fåtal

länder.

Kvantitativa restriktioner

GATT:s regler om kvantitativa restriktioner återfinns i artiklarna XI—- XV. Enligt artikel XI är kvantitativa restriktioner principiellt förbjudna.

Vissa allmänna undantag föreligger dock. Detta gäller bl. a. importföreskrifter

sammanhängande med kvalitetskontroll o. d., vissa allmänna undantag

för tillgodoseende av skyddet för människors, djurs och växters liv eller

hälsa samt undantag med hänsyn till vissa säkerhetsintressen.

Betydligt viktigare från handelns synpunkt än de nu uppräknade undantagen

är föreskriften att part har rätt att tillgripa importrestriktioner till

skydd för sin betalningsbalans (artikel XII). Avtalsslutande part må sålunda

i syfte att skydda sin yttre finansiella ställning och sin betalningsbalans

utnyttja restriktioner för sin import. Restriktionerna skall icke ha större

räckvidd än vad som erfordras för att förhindra en allvarlig nedgång i

valutareserven eller, om denna är mycket liten, för att uppnå en rimlig

ökning därav.

De restriktioner som tillämpas med stöd av GATT:s artikel XII må drabba

importen av olika varor på så sätt att företräde lämnas importen av mer

nödvändiga varor. Däremot får restriktionerna icke tillämpas diskriminerande

(artikel XIII) i större utsträckning än vad som är medgivet för motsvarande

restriktioner för betalningssidan enligt stadgan för valutafonden.

Beträffande länder (bl. a. Sverige) som upphört att åberopa artikel XIV i

fondstadgan och sålunda infört konvertibilitet i sina löpande betalningar

torde detta innebära att diskriminerande tillämpning av restriktioner icke

är medgiven. Bestämmelserna om nödfallsåtgärder till skydd för betalningsbalansen

kan i nuvarande läge inte åberopas av Sverige.

Som tidigare antytts erbjuder GATT-reglerna även möjligheter att bryta

gjorda koncessioner i vissa fall då marknadsstörning föreligger. Detta kan

enligt artikel XIX ske med tillämpande av kvantitativa restriktioner. Artikeln

ger sålunda rätt till nödfallsåtgärder i fall då en vara importeras i sådana

kvantiteter att allvarlig skada för inhemska producenter uppkommer

eller hotar att uppkomma. I dylika fall har ett land rätt att frånträda sitt

medgivande i den utsträckning och under den tid som erfordras för att förebygga

eller avhjälpa skadan. Någon förhandlingsrätt stadgas ej för berörda

parter, men de parter som har ett väsentligt intresse såsom exportörer skall

beredas tillfälle till samråd med den part som vill återta sitt medgivande.

Liksom i artikel XXVIII ges de drabbade parterna rätt att frånträda likvärdiga

medgivanden därest överenskommelser ej kan nås.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

15

Möjligheter till andra undantag (waivers, bilaterala avtal etc.)

Som framgår av det ovanstående är de undantag som, vad beträffar kriterier,

procedur etc., i detalj är reglerade i GATT-avtalet svåra att tillämpa

i praktiken. Detta gäller i särskilt hög grad den enda åtgärd som får tilllämpas

diskriminatoriskt, nämligen antidurnpingtullar. Det får därför anses

naturligt att man sökt sig fram på andra vägar för att milda de problem som

lågprisimporten har skapat i många länder. Några av de vanligast förekommande

sätten härför diskuteras i det följande från generella utgångspunkter

och mot bakgrunden av GATT-avtalet.

Det stora utbudet av bomullstextilier från lågprisländerna har lett till att

man sökt en speciell lösning för dessa varor.

Beträffande marknadsstörande import av bomullsvaror, såväl garner som

vävnader, trikå och konfektion, ges sålunda inom ramen för GATT:s bomullstextilavtal

vissa möjligheter att begränsa importen.

Ändamålet med avtalet var ursprungligen att hjälpa i första hand u-länderna

men även Japan att efter hand få allt större avsättning på världsmarknaden

för sådana bomullstextilier som de kunde framställa på konkurrenskraftiga

villkor. En förutsättning var emellertid att handeln utvecklades

på sådant sätt att den inte resulterade i marknadsstörningar i avnämarländerna.

Detta avspeglas i långtidsavtalet. Å ena sidan åtar sig flertalet

deltagande länder, vilka fortfarande tillämpar importrestriktioner på bomullstextilier,

att efter hand avveckla dessa genom successivt ökande importkvoter,

medan å andra sidan en procedur tillämpas som möjliggör införandet

av nya restriktioner på enskilda produkter om importen därav förorsakar

allvarliga marknadsstörningar. Även andra undantag finns från det

förstnämnda åtagandet. Vidare stadgas att inget hindrar ett importland

från att ingå speciella överenskommelser med vissa länder under förutsättning

att överenskommelsen inte strider mot de grundläggande principerna

i långtidsavtalet. Härutöver kan begränsande åtgärder få vidtagas beträffande

import av andra textilvaror för det fall importen sker såsom en substitution

från exportlandets sida av en tidigare export av bomullsvaror. Importreglerande

åtgärder enligt bomullstextilavtalet skall begränsas till enbart

det land varifrån den marknadsstörande importen kommer.

Jämlikt artikel XXV föreligger möjlighet för ett enskilt land att efter

särskild ansökan medges befrielse från åtagande som eljest föreligger enligt

GATT-avtalet (waiver). Förutsättningen härför är dock att beslut därom

fattas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och att

denna majoritet omfattar mer än hälften av parterna.

Härutöver har det i praktiken visat sig möjligt att bilateralt överenskomma

om inskränkningar i de förmåner som eljest enligt GATT tillkommer

avtalsslutande parter.

Ett flertal länder — och även Sverige — har med ett antal länder speciella

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

avtal vari GATT-avtalets regler om marknadsstörande import, förbud mot

kvantitativa restriktioner etc. har satts ur kraft eller givits särskilt innehåll.

Sådana avtal har inte ansetts oförenliga med GATT-avtalet så länge de inte

rör andra avtalsslutande parters väsentliga intressen. Artiklarna XXII och

XXIII i avtalet reglerar huvudprinciperna för samråd mellan avtalsslutande

parter.

Åtgärder inom ramen för EFTA-konventionen

Tillämpandet av tullar, avgifter och kvantitativa restriktioner i handeln

med industriprodukter mellan EFTA-länderna är enligt konventionen i

princip förbjudet. De i sammanhanget relevanta undantagen från denna

huvudregel är följande:

1. artikel 5:1—3 (angående åtgärder för att motverka snedvridning av

handeln),

2. artikel 19 (angående tillämpning av kvantitativa restriktioner vid fall

av betalningsbalanssvårigheter),

3. artikel 20 (angående åtgärder vid svårigheter inom särskilda sektorer),

4. artikel 17 (angående åtgärder mot dumpad och subventionerad import).

Enligt artikel 5 äger rådet fatta sådana beslut som är nödvändiga för att

komma till rätta med orsakerna till en snedvridning genom att ändra ursprungsreglerna

eller genom andra åtgärder som det anser lämpliga. Snedvridning

av handel anses föreligga när importen av en viss vara från ett

EFTA-land ökar på grund av tullsänkningen inom ramen för EFTA och på

grund av att tullarna på ingående råvaror och halvfabrikat i exportlandet

är väsentligt lägre än motsvarande tullar i importlandet samt att importökningen

förorsakar eller skulle kunna förorsaka allvarlig skada för produktion

som bedrives i importlandet. I särskilt brådskande fall kan en

medlemsstat hänskjuta frågan till rådet, som har att fatta beslut så fort

som möjligt och i allmänhet ■— på grund av utformningen av bearbetningsreglerna

— inom en månad.

Reglerna i artikel 5 om snedvridning av handeln synes mera sällan kunna

tillämpas i fråga om handeln med textil- och konfektionsvaror mellan medlemsstaterna.

Enligt artikel 19 må medlemsland för att skydda sin betalningsbalans

införa kvantitativa importrestriktioner. En hänvisning göres till EFTAländernas

övriga internationella förpliktelser, varmed främst förstås förpliktelser

inom ramen för GATT och IMF. Andra åtgärder än importrestriktioner

är ej medgivna. Vissa bestämmelser gäller beträffande den procedur

in. m. som länderna härvid har att iakttaga.

Enligt artikel 20 kan en medlemsstat under vissa omständigheter genom

kvantitativa restriktioner i viss utsträckning begränsa importen eller vidta

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

17

andra åtgärder som rådet kan medge vid fall av »svårigheter inom särskilda

sektorer». Sådana svårigheter anses föreligga om inom en medlemsstats område

en påtaglig ökning av arbetslösheten uppstår inom en särskild sektor

av industrin eller inom ett särskilt geografiskt område till följd av en betydande

minskning i den inhemska efterfrågan på en i medlemsstaten producerad

vara och denna minskning i efterfrågan beror på en ökad import

från andra medlemsstaters område till följd av den gradvisa avvecklingen

av tullar, avgifter och kvantitativa restriktioner i enlighet med EFTA-reglerna.

Vid tillämpningen av åtgärder för att komma till rätta med svårigheter

inom särskilda sektorer skall lika behandling ges åt importen från

alla EFTA-länder. Innan restriktioner införes skall rådet om möjligt underrättas.

Rådet må genom majoritetsbeslut avge rekommendationer ägnade

att mildra de skadliga verkningarna av åtgärderna eller att hjälpa berörda

medlemsstat att övervinna svårigheterna.

Bestämmelserna om nödfallsåtgärder till följd av sektorssvårigheter gäller

formellt endast under övergångsperioden, d. v. s. fram till år 1970. Före

denna tidpunkt må rådet besluta att nödfallsåtgärder av denna karaktär

skall kunna tillämpas även för tiden därefter.

Enligt artikel 11 skall ingen bestämmelse i EFTA-konventionen hindra

en medlemsstat att vidta sådana åtgärder mot dumpad och subventionerad

import som är förenliga med dess övriga internationella förpliktelser. Detta

innebär att EFTA-konventionen icke lägger hinder i vägen för en tillämpning

av GATT:s antidumpingregler även mot EFTA-länder.

Bilaterala arrangemang

Sedan Jugoslavien numera är fullvärdig medlem i GATT regleras handeln

mellan Sverige och Jugoslavien av GATT-avtalet. Vid sidan härav gäller

ett bilateralt avtal mellan de båda länderna.

Grundläggande betydelse har det bilaterala avtal fått som upprättades

mellan de båda länderna år 1947. Detta avtal gäller alltjämt med vissa jämkningar,

vidtagna enligt protokoll den 21 juni 1962. Den 22 juni 1967 gjordes

ett tillägg i avtalet, vilket innebär att protokollet automatiskt förlänges

varje år såvida uppsägning ej sker. Protokollet äger för närvarande giltighet,

eftersom någon uppsägning ej ägt rum.

Innehållet i det nu gällande bilaterala avtalet är i stort att de båda länderna

tillförsäkrar varandra samma behandling och liberaliseringsgrad som

importen från förutvarande medlemmar av OEEC åtnjuter. De i förevarande

sammanhang relevanta bestämmelserna är intagna i punkten 5 i avtalet,

som har följande lydelse.

5. Därest någon väsentlig ändring skulle inträda, som ogynnsamt påverkade

handeln mellan de båda länderna, skola de båda regeringarna inleda

överläggningar, på sätt som förutskickats i paragraf VI i handelsavtalet

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

av 1947, i syfte att trygga handelns fortbestånd på högsta möjliga nivå och,

om så erfordras, fastställa kontingenter för deliberaliserade varuslag.

Enligt artikel VI i 1947 års handelsavtal skall man utse en blandad kommission

för att följa tillämpningen av handelsavtalet. Den skall sammanträda

på begäran av endera parten.

Vid sidan av GATT-avtalet gäller i handeln mellan Sverige och Sydkorea

en bilateral överenskommelse, enligt vilken — vid fall av marknadsstörning

— de två länderna omedelbart skall inleda förhandlingar i syfte att finna en

ömsesidigt tillfredsställande lösning. Om detta inte kan uppnås inom rimlig

tid må kvantitativa importbegränsningar tillämpas i sådan utsträckning och

för sådan tid som kan erfordras för att hindra eller avhjälpa skadan. I

kritiska lägen må restriktioner införas provisoriskt även innan förhandlingar

inletts.

Bestämmelser och praxis rörande importlicenser

En redogörelse för systemet med importlicenser lämnades i utskottets utlåtande

1967 nr 31. I korthet meddelas här följande.

Enligt kungl. kungörelse den 14 mars 1947 (SFS nr 82; tryckt i ändrad

lydelse i SFS 1960: 656, därefter ändrad genom SFS 1961: 368) må inte med

mindre tillstånd därtill (importlicens) meddelas av behörig myndighet införsel

till riket äga rum av andra varuslag än sådana som finns upptagna i

en vid kungörelsen fogad frilista (d. v. s. främst tryckta skrifter). Vid beviljande

av importlicens må föreskrivas särskilda villkor för att licensen skall

gälla. Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t och enligt grunder som Kungl.

Maj :t fastställer äger licensmyndigheten inom det område som omfattas av

dess befogenhet medge att även andra varuslag än de på frilistan upptagna

får införas utan licens. Från vissa andra allmänna undantag från importförbudet

och från vissa varuslag för vilka särskilda författningar gäller kan

här bortses. Licensmyndighet är statens jordbruksnämnd för vissa varuslag,

från vilka här likaledes kan bortses, och i övrigt kommerskollegium.

i praktiken tillämpas importlicenstvång i relativt ringa utsträckning. För

några slags varor finns ett generellt undantag. Villkorlig licensfrihet har

vidare för de flesta varor medgivits för införsel från alla länder utom vissa

uppräknade länder i Östeuropa och Asien (bland vilka Jugoslavien och

Hongkong icke befinner sig). Även från flertalet av dessa länder får utan

importlicens införas varor som inte upptagits på en särskild varulista, omfattande

bl. a. ett stort antal textilvaror.

De bestämmelser som utfärdats angående licensfri varuinförsel har i ett

par fall sedermera återkallats. Sålunda återinfördes 1967 importlicenstvång

för åtskilliga slag av textilvaror tillverkade i eller inköpta från Sydkorea.

Licensansökningar avseende Sydkorea prövas från fall till fall utan be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

19

gränsning; den kvotering som till en början tillämpades i fråga om trikåvaror

har åter upphävts.

Beträffande handläggningen inom kommerskollegium av importlicensärenden

må följande nämnas. Till kollegiet är enligt dess instruktion knutet

ett handelspolitiskt råd med uppgift att bistå kollegiet med de upplysningar

och synpunkter som med hänsyn till näringslivets intressen kan vara av

betydelse för bedömningen av handelspolitiska frågor. Inom rådet finns ett

särskilt utskott med uppgift att biträda kollegiet vid handläggningen av

ärenden av större vikt rörande tillstånd till import eller export av varor.

Kommerskollegii remissyttrande

Kommerskollegium framhåller att vissa möjligheter föreligger att i särskilda

lägen ingripa för att begränsa en s. k. lågprisimport. Enligt kollegii

mening bör man dock — med hänsyn till att Sverige för sin utveckling i

hög grad är beroende av öppna marknader — i så stor utsträckning som

möjligt söka undvika åtgärder som kan få en kontraktiv verkan på det internationella

varuutbytet och i första hand tillgripa andra medel för att

komma till rätta med bransch- och konjunktursvårigheter. Detta hindrar

inte, påpekas det, att man temporärt i klart avgränsade och utredda fall

kan nödgas vidtaga importbegränsande åtgärder. Det är dock, uttalar kollegium,

viktigt att dessa anpassas så, att komplikationer i största möjliga

utsträckning undvikes på det internationella planet. Att så sker säges vara

särskilt betydelsefullt i ett läge då protektionistiska tendenser gör sig alltmer

hörda.

Kollegium hänvisar slutligen till den utredning rörande lågprisimporten

som ämbetsverket överlämnat till handelsdepartementet och vars resultat i

sammanfattning återgivits ovan (s. 5 ff.).

Utskottet

Delar av den svenska textil- och konfektionsindustrin har under de senaste

åren till följd av ökad importkonkurrens mött betydande svårigheter,

som tagit sig uttryck bl. a. i sysselsättningsminskning och företagsnedläggelser.

I detta sammanhang har den s. k. lågprisimporten tilldragit sig stark

uppmärksamhet. När ämnet behandlades i riksdagen för något år sedan

var i första hand importen av vissa textilvaror från Sydkorea i blickfältet.

I år finns anledning att speciellt beakta den import av konfektionsvaror

som äger rum framför allt från Hongkong, Portugal och Jugoslavien. Denna

import och de därmed förknippade problemen har ingående belysts av kommerskollegium

i den rapport vars huvudinnehåll återgivits tidigare i detta

utlåtande (s. 4 ff.). Förutom genom de föreliggande motionerna har hithörande

spörsmål vid årets riksdag aktualiserats i ett par interpellations- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 38 är 1968

frågedebatter, för vilka likaledes lämnats redogörelse tidigare i utlåtandet

(s. 3 f.).

Motionärerna kräver åtgärder för att begränsa lågprisimporten. Utöver

textil- och konfektionsvaror nämns i motionerna I: 184- och II: 240 även

skodon och möbler såsom i sammanhanget aktuella produkter. I motionerna

I: 655 och II: 844 framförs också önskemål om en sådan utformning

av försvarets upphandling att svensk industri gynnas.

Utskottet vill inledningsvis — liksom i motsvarande utlåtande förra året

— framhålla att den svenska handelspolitiken som en av sina grundläggande

principer har att fördelarna av en rationell arbetsfördelning mellan

olika länder skall tillvaratas. Denna grundsats står i överensstämmelse med

internationella strävanden på handelspolitikens område och kommer följdriktigt

till uttryck i programmen för flera av de internationella organisationer

där Sverige är medlem. I den mån samma grundsats präglar andra

länders handelspolitik innebär detta att svensk exportindustri får ökade

avsättningsmöjligheter.

Det torde i vårt land vara allmänt erkänt att en liberal handelspolitik

är av värde. En deklaration av denna innebörd återfinnes också i motionerna

I: 184 och II: 240. I lägen då förverkligandet av den angivna principen

kan medföra påfrestningar framförs å andra sidan stundom krav på en större

restriktivitet i handelspolitiken. Principen säges då få stå tillbaka för behovet

att förebygga eller råda bot på en krissituation som skapats av den

internationella konkurrensen. Varje ökning av importrestriktionerna eller

annan åtgärd som ger inhemska produkter en mera gynnad ställning kan

emellertid komma att framkalla likartade motåtgärder från våra handelspartners

och därigenom försämra våra exportmöjligheter.

Givet är att avsaknaden av starkare protektionistiska inslag i handelspolitiken

ibland kan framtvinga driftsinskränkningar, produktionsomläggningar

och strukturförändringar inom den svenska industrin, vilka kan bli

ytterst kännbara för berörda företag och deras anställda. Vissa sådana

effekter torde dock få godtagas som en konsekvens av en i princip önskvärd

internationell konkurrens. Avgörande för en bedömning av situationen

från samhällsekonomisk synpunkt måste, såsom utskottet förra året

framhöll, bli vilken användning de genom utvidgad import frigjorda produktionsresurserna

får. En aktiv arbetsmarknadspolitik och andra trygghetsbefrämjande

insatser är medel varmed man delvis kan komma till rätta

med de olägenheter som kan uppstå i samband med en friare handel över

gränserna. I ett konjunkturläge som dagens kan dock självfallet sådana

medel mer än annars komma att framstå som otillräckliga.

De internationella förpliktelser som Sverige påtagit sig och de allmänna

riktlinjer som eljest gäller för vår handelspolitik medför dock inte att handlinsgutrymme

helt saknas i lägen av stark importkonkurrens. Såsom framgår

av den redogörelse som kommerskollegium lämnat och som återgivits

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

21

ovan (s. 10 ff.) föreligger i särskilda lägen möjligheter att ingripa för att

begränsa en s. k. lågprisimport. Vid en marknadsstörande import som möjliggöres

exempelvis genom dumping eller genom subvention av tillverkningslandets

industri kan tullpolitiska motåtgärder bli tillåtna. Observeras bör

dock de stränga kriterier som måste vara uppfyllda för att denna utväg

skall stå öppen. En importökning av sådana dimensioner att allvarlig skada

för inhemska producenter uppkommer eller hotar att uppkomma kan

också under vissa förhållanden ge rätt till skyddsåtgärder på tullområdet

eller i form av kvantitativa importrestriktioner. Bland de möjligheter som

ytterligare kan stå till buds må nämnas bilaterala överenskommelser med

de stater från vilka en marknadsstörande import emanerar.

Kommerskollegium betonar i sitt remissyttrande till utskottet att man

vid sina försök att begränsa lågprisimporten bör i så stor utsträckning som

möjligt söka undvika åtgärder som kan få en kontraktiv verkan på det

internationella varuutbytet och i första hand tillgripa andra medel för att

komma till rätta med uppkommande bransch- och konjunktur svårigheter.

Samtidigt fastslås att detta inte hindrar att man i klart avgränsade och

utredda fall kan nödgas vidta importbegränsande åtgärder, vilka i så fall

bör anpassas så att internationella komplikationer i möjligaste mån undvikes.

I sin till handelsdepartementet överlämnade utredning har kollegium

avslutningsvis rekommenderat diskussioner med Hongkong och Jugoslavien

beträffande de speciella problemen i handeln med dessa länder. I ett nyligen

avlämnat interpellationssvar har chefen för detta departement deklarerat

sin vilja att medverka till åtgärder för att temporärt mildra trycket

på den svenska textil- och konfektionsindustrin.

Kommerskollegii ställningstagande såväl som departementschefens präglas

enligt utskottets mening av å ena sidan en klar insikt om lågprisimportens

allvarliga konsekvenser för de berörda industrigrenarna, å andra sidan

en återhållsamhet vad gäller förslag om motåtgärder vilken utifrån generella

handelspolitiska utgångspunkter synes välmotiverad. Utskottet vill i

detta sammanhang erinra om den medverkan i utformningen av handelspolitiken

som genom det till kommmerskollegium knutna handelspolitiska

rådet lämnas från näringslivets sida.

Enligt vad utskottet blivit upplyst om har förhandlingar i enlighet med

kommerskollegii rekommendation numera inletts med Jugoslavien. Att strävan

att komma till rätta med de av lågprisimporten förorsakade problemen

i första hand inriktas på åtgärder av detta slag finner utskottet välbetänkt.

Utskottet anser sig, inte minst mot bakgrund av vad chefen för handelsdepartementet

uttalat, kunna räkna med att Kungl. Maj :t kommer att med

uppmärksamhet följa lågprisimportens fortsatta utveckling och konsekvenser

för vårt näringsliv samt överväga vilka ytterligare åtgärder som förhållandena

på området kan föranleda.

Mot bakgrund av vad här sagts finner utskottet — som hyser förståelse

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

för motionärernas bevekelsegrunder — icke skäl att tillstyrka att riksdagen

i enlighet med vad som föreslagits i motionerna riktar en särskild

hemställan till Kungl. Maj :t om att specifika importbegränsande åtgärder

skall vidtagas.

Såsom redan påpekats innehåller motionerna 1: 655 och II: 8H också

önskemål beträffande försvarets upphandling av textil- och konfektionsvaror.

Hithörande spörsmål har, såsom framgår av den redogörelse som

utskottet lämnat ovan (s. 3 f.), efter det att motionerna väcktes varit föremål

för frågedebatter i riksdagens båda kamrar. De besked som chefen

för försvarsdepartementet därvid lämnade torde klargöra dels vilka förutsättningar

som gäller för ifrågavarande upphandling, dels att spörsmålet

i det här aktuella handelspolitiska sammanhanget inte torde vara av fullt så

stor vikt som motionärerna räknat med. Utskottet anser sig icke heller i

nu förevarande avseende böra tillstyrka de sistnämnda motionerna.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen avslår motionerna 1:184 och 11:240,

b) att riksdagen avslår motionerna 1:655 och 11:844.

Stockholm den 21 maj 1968

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Hilding

(fp)*, Enarsson (h), Larfors (s)*, Lundberg (h), fru Lundblad (s) och

herr Wikberg (ep)*;

från andra kammaren: herr Regnéll (h)*, fru Renström-Ingenäs (s),

herrar Hagnell (s), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson

i Landskrona (s), Löfgren (fp) och Gustavsson i Ängelholm (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

23

Reservation

av herr Enarsson (h), som ansett

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke som börjar på s. 20 med

orden »Utskottet vill inledningsvis» bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner anledning understryka att förutsättningen för den nuvarande

lågtullpolitiken varit, att vårt land samtidigt fört en sådan ekonomisk

politik att de inflatoriska krafterna hållits tillbaka. I stället har vi

haft en fortskridande, de senaste åren accelererad penningvärdeförsämring

och en inhemsk kostnadsutveckling, vilken avsevärt försämrat vårt

konkurrensläge gentemot utlandet.

Gränsskyddet gentemot utlandet har till följd härav på viktiga avsnitt

förlorat i effekt. Från produktions- och sysselsättningssynpunkt viktiga

industrigrenar har därigenom kommit i ett utsatt läge vid försälj ningsoffensiver

på den svenska marknaden.

Utskottet är för sin del fullt på det klara med att utrymmet för tullpolitiska

och andra handelspolitiska ingripanden till skydd för hotade svenska

industrier som utsätts för övermäktig utländsk konkurrens f. n. är mycket

begränsat. Den överenskommelse som inom ramen för Kennedyrundan år

1967 träffades inom GATT förpliktar också till återhållsamhet i denna del.

Icke desto mindre finner utskottet det nuvarande sysselsättningsläget motivera

överväganden i vad mån åtgärder i angivna syfte är förenliga med

vårt lands internationella åtaganden eller eljest lämpligen bör komma till

stånd. Att uppmärksamma är att det genom den ökade importen framkallade

produktionsbortfallet ofta endast på mycket lång sikt leder till

en sådan anpassning av resurserna som gagnar folkhushållet. Teorin håller

icke alltid i praktiken. På kort sikt är innebörden ofta endast den, att driftnedläggelserna

lokalt medför sysselsättningssvårigheter för arbetstagarna

och kapitalförluster för företagarna. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

har sina gränser. Fortbeståndet av den svenska textilindustrin är nu på

vissa avsnitt allvarligt hotad. Redan beredskapsskäl gör att en begränsning

av importen från låglöneländer framstår som angelägen. Från Kungl. Maj :ts

sida har politiken på området präglats av stor tveksamhet och passivitet.

Trots att den pågående utvecklingen länge varit känd har ingripandena i

huvudsak varit begränsade till vissa ganska obetydliga restriktioner beträffande

den svällande importen från Sydkorea. Anledning finns därför för

riksdagen att understryka nödvändigheten av att i rådande arbetslöshetssituation

framkomliga handelspolitiska åtgärder utan tidsutdräkt vidtas

till skydd för den svenska hemmamarknadsindustrin.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa:

»A. att riksdagen med bifall till motionerna 1:184 och

II: 240 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att temporärt inom

ramen för GATT och EFTA restriktioner vidtages i fråga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968

om licensgivningen av importen från låglöneländer som föranleder

sådana marknadsstörningar att fortbeståndet av

eljest livskraftiga svenska industrigrenar och sysselsättningen

äventyras, att en begränsning av importkontingenterna

för dylika länder vidtages där så befinns möjligt samt att

andra möjliga temporära åtgärder på tullområdet till skydd

för hotade industrigrenar och deras arbetskraft kommer till

stånd.»

Särskilt yttrande

av herr Börjesson i Glömminge (ep), som anfört:

En rationell arbetsfördelning mellan olika länder bör så långt möjligt

eftersträvas. Denna allmänna princip för den svenska handelspolitiken kan

emellertid medföra stora svårigheter för enskilda företag eller en hel

bransch. Sådana konsekvenser har denna handelspolitiska målsättning för

närvarande inom textil- och konfektionsbranschen. Eftersom dessa näringsgrenar

dessutom är koncentrerade inom vissa ganska begränsade regioner,

drabbas också dessa av stagnation eller tillbakagång. En begränsad grupp

drabbas sålunda samtidigt som hela folket får del av handelspolitikens

positiva resultat. Det är utomordentligt angeläget att i denna aktuella situation

åtgärder vidtages som kan lindra textilkrisens sociala verkningar. Samtidigt

måste Kungl. Maj :t genom förhandlingar söka komma till rätta med

lågprisimporten. I avvaktan på resultatet av de i utskottets utlåtande aviserade

handlingslinjerna avstår jag dock i nuläget från att påyrka de i motionerna

I: 655 och II: 844 angivna åtgärderna.

ESSELTE AB. STHLM 68

814328

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.