Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
1968-05-21 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1968:38, Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
1
Nr 38
Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för skydd åt vissa
hemmamarknadsindustrier, m. m.
Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang
dels de likalydande motionerna 1:184 av herr Gösta Jacobsson m.fl. och
II: 240 av herr Magnusson i Borås m.fl., vari hemställes att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att temporärt inom ramen för GATT och
EFTA restriktioner måtte vidtagas i fråga om licensgivningen av importen
från låglöneländer som föranleder sådana marknadsstörningar att fortbeståndet
av eljest livskraftiga svenska industrigrenar och sysselsättningen
äventyras, att en begränsning av importkontingenterna för dylika länder
vidtages där så befinns möjligt, samt att andra möjliga temporära åtgärder
på tullområdet till skydd för hotade industrigrenar och deras arbetskraft
måtte komma till stånd;
dels de likalydande motionerna 1:655 av herr Torsten Andersson och
II: 844 av herr Persson i Heden, vari hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t för begränsning av den ökade
importen av textil- och konfektionsvaror låter införa importkvotering av
dessa produkter samt medverkar till att försvaret upphandlar sina förnödenheter
i företag som har sin tillverkning inom landet.
Kommerskollegium har efter remiss avgivit yttrande till utskottet över
motionerna och därvid bifogat en promemoria rörande begränsningar på det
handelspolitiska området som följd av Sveriges internationella förpliktelser.
Innehållet i denna promemoria återges nedan i ett särskilt avsnitt.
På uppdrag av handelsdepartementet har kommerskollegium gjort en
samlad översyn av utvecklingen i fråga om importen av konfektionsvaror
från s. k. lågprisländer. Utredningen, som avslutades i början av april 1968,
har bl. a. omfattat en varumässigt detaljerad analys av importutvecklingen,
en redogörelse för produktions- och exportutveckling samt en belysning av
strukturförhållandena inom industrin, allt redovisat i särskilda översikter
och promemorior med utförliga statistiska bilagor. En sammanfattning av
utredningens resultat, inklusive vad kommerskollegium föreslagit i anledning
därav, återfinnes nedan.
Motionerna
I motionerna 1:184 och II: 240 redogörs inledningsvis för innehållet i och
behandlingen av motsvarande motioner år 1967. Motionärerna uttalar där1
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 38
2
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
efter att de är klart medvetna om att den liberala handelspolitik som Sverige
under en följd av år tillämpat har varit till gagn för landet. Denna politik
måste emellertid, säger de, anpassas efter de aktuella förhållandena och får
ej drivas mer extremt än i andra länder.
Härefter konstateras att situationen för de berörda industriernas vidkommande
avsevärt förvärrats sedan våren 1967. Importen från låglöneländerna
av bl. a. textilier, skodon och möbler hotar nu, anför motionärerna, att
svämma över alla bräddar, och allt svårare sysselsättningsproblem uppstår.
Allt flera grenar av den svenska hemmamarknadsindustrin säges ligga i
farozonen. Särskilt pekas härvidlag på ylleindustrin och konfektionsindustrin.
De alltmer påtagliga marknadsstörningar som inträtt bedöms leda
till fortsatta driftsnedläggelser som på längre sikt kan äventyra landets beredskap.
Motionärerna framhåller att de är medvetna om att vårt lands handlingsutrymme
på det handelspolitiska fältet är mycket begränsat till följd av
våra engagemang i GATT och EFTA. Enligt motionärernas mening bör
emellertid möjliga åtgärder — varpå exempel lämnas — snarast vidtagas till
skydd för den svenska hemmamarknadsindustrin. Avslutningsvis anföres
att Sveriges anslutning till EEC synes ligga i vida fältet och att EFTA förlorat
i värde genom devalveringarna i Storbritannien, Danmark och Finland.
Motionerna 1:655 och II:84i har likaledes sin utgångspunkt i de driftsinskränkningar
och företagsnedläggelser som förekommit inom textil- och
konfektionsindustrin. Lågprisimportens roll i detta sammanhang betonas.
Särskilt understryker motionärerna utvecklingens negativa verkningar från
beredskapssynpunkt. De påtalar också att staten vid olika tillfällen för försvarets
räkning inköpt förnödenheter inom det textila området på sådant
sätt att det bidragit till att öka sysselsättningskrisen i vårt land. Detta säges
strida mot den i 15 § upphandlingskungörelsen lämnade föreskriften att av
de anbud som kommer i fråga det anbud skall antagas, »vilket med beaktande
av samtliga omständigheter är att anse såsom för staten förmånligast».
Tidigare behandling av de i motionerna väckta frågorna
Motioner av väsentligen samma innebörd som de nu föreliggande motionerna
I: 184 och II: 240 har tidigare väckts vid 1967 års riksdag. I sitt utlåtande
däröver återgav bankoutskottet (uti. 1967: 31) en utförlig redogörelse
för svensk handelspolitik m. m. som lämnats av kommerskollegium i dess
yttrande över motionerna. Vidare redogjordes för gällande bestämmelser rörande
importlicenser och för de debatter som förekommit i andra kammaren
den 16 februari och den 2 mars 1967 i anledning av enkla frågor beträffande
begränsning av textilvaruimporten. Förutom från kommerskollegium förelåg
remissyttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges grossistför
-
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
3
bund och Kooperativa förbundet. De organisationer som företrädde producentintressen
hade ställt sig relativt positiva till importbegränsande åtgärder
i enlighet med motionärernas förslag, medan däremot de som företrädde
handels- och konsumentintressen intog en klart avvisande hållning.
Utskottet framhöll att den svenska handelspolitiken under senare år i
överensstämmelse med den internationella utvecklingen hade inriktats på
att fördelarna av en rationell arbetsfördelning mellan olika länder skulle
tillvaratas i ökad utsträckning. Allmän enighet tycktes råda om att en sådan
politik var lämplig. Utskottet sade sig inte ha blivit övertygat om att
den import som berördes i motionerna borde värderas så negativt som där
skett. Avgörande för en bedömning av situationen från samhällsekonomisk
synpunkt måste bli hur de genom den ökade importen frigjorda produktionsresurserna
användes och i vilken mån en ökad omställningshastighet
kunde sägas medföra ekonomiska förluster som inte kompenserades
genom ökad avkastning efter skedda strukturförändringar. De omställningsproblem
som kunde uppstå i samband med en friare handel över gränserna
finge man söka råda bot på genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och andra
trygghetsbefrämjande insatser. Utskottet, som inte ville påfordra mera
omfattande restriktioner gentemot import från de av motionärerna åsyftade
länderna, framhöll dels att handelspolitiken gentemot dessa länder utformades
under näringslivets medverkan, dels att tillfälliga åtgärder i av motionärerna
föreslagen riktning inte av de ansvariga instanserna bedömts
som under alla förhållanden uteslutna.
Två av högerpartiets företrädare i utskottet påyrkade i en reservation
importrestriktioner och förhandlingar i huvudsaklig överensstämmelse med
motionärernas förslag. Riksdagen biföll emellertid utskottets hemställan att
motionerna inte skulle föranleda någon åtgärd.
Frågan om försvarets materielbeställningar utomlands och dessas samband
med sysselsättningsläget inom den svenska textil- och konfektionsindustrin
behandlades i riksdagens båda kamrar den 1 februari 1968 (se resp.
kammares prot. nr 5, s. 8 ff.), då chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Andersson, besvarade fem enkla frågor i ämnet. I svaren och statsrådets ytterligare
inlägg framhölls bl. a. följande. I enlighet med upphandlingskungörelsen
får statliga myndigheter vid prövning av anbud om varuleverans ta
hänsyn endast till affärsmässigt betingade förhållanden. Fråga om att gå
ifrån en rent affärsmässig bedömning i ett upphandlingsärende måste underställas
Kungl. Maj :t. Någon framställning av detta slag hade dittills inte
gjorts. Vid avgörandet av en sådan fråga måste Kungl. Maj :t ta hänsyn även
till handelspolitiska faktorer. Med hänsyn till sysselsättningen i de norra delarna
av landet hade Kungl. Maj :t föreskrivet om visst samrådsförfarande
mellan överbefälhavaren, försvarets centrala förvaltningsmyndigheter och arbetsmarknadsstyrelsen.
Förutom samråd vid ordinarie upphandling förekom
4
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
att arbetsmarknadsstyrelsen tog initiativ till särskild upphandling för att
hålla uppe sysselsättningen eller ge arbetsförmedlingsorganen behövligt rådrum.
En särskilt påtalad beställning av sömnad av uniformer hos ett svenskt
företag i Portugal för drygt 800 000 kr. bedömdes ha påverkat beslut om
friställning av arbetskraft i Sverige endast i ringa grad. Motsvarande svenska
företags anbud hade legat över 50 procent högre. Försvarets intendenturverks
upphandling av konfektionsvaror och väv skedde emellertid huvudsakligen
inom landet. Upphandlingen utom landet hade under hudgetåret
1966/67 begränsat sig till 7 procent av det totala beloppet. För budgetåret
1967/68 kunde motsvarande procenttal möjligen komma att stiga till 10.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, besvarade den 16 maj
1968 i andra kammaren en interpellation av herr Persson i Heden (ep) angående
principerna för import av textil- och konfektionsvaror och en enkel
fråga av herr Gustafsson i Borås (fp) om vilka åtgärder regeringen ämnade
vidta i anledning av de svåra förhållanden som rådde för textil- och konfektionsindustrin
i vårt land, speciellt i Sjuhäradsbygden.
I svaret påpekades att den konkurrens som föranleddes av s. k. lågprisimport
till en början legat huvudsakligen på textilindustrin men på senare
tid i allt större utsträckning flyttats över till konfektionsindustrin. Att konfektionstillverkning
kunde bedrivas av lågavlönad arbetskraft med relativt
små investeringar och intensivt utnyttjande av kapitalinsatser vore inte
enbart beklagligt; bl. a. nämndes den pristryckande effekten. Det framhölls
också att importökningen delvis betingades av att svenska företagare etablerat
sig i låglöneländer eller inlett produktionssamarbete med tillverkare där.
På längre sikt sades statliga skyddsåtgärder inte kunna påräknas. Under
en tid hade emellertid den svenska textilindustrin åtnjutit ett högre tullskydd
än övrig industri. Andrummet hade utnyttjats för strukturrationalisering
samt för anpassning av produkter och marknadsinriktning. EFTA:s
tillkomst hade gynnsamt påverkat exporten.
Därefter redogjordes för de förutsättningar under vilka handelspolitiska
skyddsåtgärder kunde tillgripas. Särskilt berördes den uppgörelse som
1967 träffades med Sydkorea. Situationer kunde, framhöll statsrådet, uppkomma
som gjorde det berättigat med tillfälliga avsteg från Sveriges handelspolitiska
linje. Beredskapssynpunkten talade för att vår textil- och konfektionsindustri
inte kunde tillåtas minska hur som helst. Statliga beställningar
till en kostnad av ca 20 milj. kr. hade utlagts av beredskapsskäl.
Frågan om omfattningen av den textil- och konfektionsindustri som behövs
av sådana skäl undersöktes av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.
Vidare hänvisades till annat verkställt eller planerat utredningsarbete
och till de kontakter som tagits med vissa länder för att temporärt
minska trycket på marknaden. Erforderliga åtgärder borde, framhölls avslutningsvis,
utformas som positivt produktionsstödjande snarare än konkurrensskyddande.
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
5
Kommerskollegii översyn av den s. k. lågprisimporten på konfcktionsvaru
området
Vissa
delar av konfektionsindustri!! har under hela 1960-talet varit utsatt
för en stark importkonkurrens. Konkurrensen har ingalunda enbart härrört
från s. k. lågprisländer. De framväxande marknadsbildningarna i Europa
har förändrat importvillkoren. Förändringarna i handelsmönstret kan klart
avläsas i statistiken. Bildandet av EFTA och därmed tillkomsten av den
tullfria nordiska marknaden har skapat nya möjligheter för exporten. En
ökad internationalisering har skett och denna utveckling har underbyggts
av den mer föränderliga efterfrågan av nya produkter, moder och kvaliteter
som skapas av en växande och köpkraftig konsumtion.
Konfektionsindustrin är ingen enhetlig industri. Den karakteriseras av ett
mycket omfattande och variationsrikt sortiment. Konkurrensen har icke vid
alla tidpunkter varit lika markant för skilda produkter. Utan tvivel har dock
importen från lågprisländerna skapat särskilda problem. Det är också klart
att den verkan som denna import får blir allt större med en stigande andel
av totalimporten för de olika sortimenten, en verkan som förstärks när importen
tar en betydande andel av tillförseln på marknaden. För vissa, ofta
mer standardbetonade artiklar har denna andel blivit betydande.
Import, export, produktion och antal sysselsatta år 1967
Importen av konfektionsvaror, varvid i utredningen avses kläder, ej av
trikå (kapitel 61 i tulltaxan), hade under 1967 ett värde av 390 milj. kr.
(1966: 286 milj. kr.), och exportvärdet var 163 milj. kr. (1966: 132 milj. kr.).
För andra konfektionerade varor (kapitel 62, bl. a. sängkläder) -—• vilka
dock ej närmare behandlas i utredningen — var under 1967 importvärdet
86 milj. kr. och exportvärdet 23 milj. kr.
Några uppgifter om produktionsvärdet för 1967 föreligger inte. År 1966
var hela konfektionsindustrins saluvärde 1 730 milj. kr. (1965: 1 746 milj.
kr.). Kvantitativt föreligger emellertid uppgifter om produktionsutvecklingen
under 1967 i statistiska centralbyråns korttidsstatistik. Enligt denna ökade
produktionen inom hela konfektionsindustrin under 1967 med två procent
i antal plagg räknat jämfört med 1966. Under 1966 var ökningen en
procent. Vad gäller antalet anställda inom konfektionsindustrin föreligger
fullständiga uppgifter senast för år 1965. Totala antalet anställda var detta
år ca 40 800, varav 77 procent var kvinnor. Av arbetarpersonalen — totalt
34 400 — utgjorde kvinnorna 84 procent.
Importen 1959—1967
Införseln av konfektionsvaror hade under 1959 ett värde av drygt 90 milj.
kr., varav 18 milj. kr. eller 19 procent kom från s. k. lågprisländer (varmed
här avses Portugal, Hongkong, Jugoslavien, Sydkorea, Formosa, Macao,
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 38
6
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
Japan, Kina och Östeuropa). Under 1967 hade importen ökat till 390 milj.
kr., varav 140 milj. kr. eller 36 procent kom från lågprisländerna. Ser man
enbart på utvecklingen under år 1967 ökade importen av konfektionsvaror
med 104 milj. kr. eller med drygt 36 procent. Av denna importökning kom
57 milj. kr. från lågprisländerna.
Räknat i antal plagg blir lågprisländernas andel betydligt större och varierande
för olika sortiment. Så uppgick exempelvis lågprisländernas importandel
till följande procentsiffror, nämligen för skjortor 91, för blusar 81,
för kostymer 78, för damjackor 65, för herrbyxor 61 och för kavajer 57
procent. Av de konfektionsvaror som i större utsträckning importeras från
lågprisländer är den kvantitativa importandelen minst för bysthållare samt
dräkter och klänningar, för vilka andelen är 36 procent.
Importen från Portugal, Jugoslavien och Hongkong
Av importen från lågprisländerna kommer större delen från Portugal,
Hongkong och Jugoslavien. Av den totala lågprisimporten under 1967 —- 140 milj. kr. — köm således icke mindre än 123 milj. kr. från dessa tre länder
(i fortsättningen av praktiska skäl benämnda »de tre»). Det sistnämnda
beloppet utgjorde drygt 31 procent av totalimporten 1967. Bland »de tre» —
och bland samtliga lågprisländer — lämnade Hongkong det största bidraget
till importen, därnäst Portugal och Jugoslavien. Införseln från dessa tre
länder hade under 1967 ett värde av respektive 63, 31 och 28 milj. kr. Motsvarande
värden 1966 var respektive 41, 17 och 11 milj. kr., utgörande
knappt 25 procent av totalimporten.
Särskilt framträdande är utvecklingen beträffande Portugal. Från detta
land förekom över huvud taget ingen import 1959 och så sent som 1961 var
värdet av importen därifrån endast några hundra tusen kronor. Denna utveckling
beror till större delen på den etablering av svenska konfektionsföretag
som ägt rum i detta EFTA-land under senare år. Enligt uppgift är
för närvarande ett tiotal svenska företag med sammanlagt ca 2 000 personer
etablerade i Portugal.
Även importen från Jugoslavien har utvecklats kraftigt särskilt under senare
år. Från 1965 till 1967 fördubblades sålunda införseln från detta land
till 28 milj. kr. Importen utgöres till större delen av tyngre herrkonfektion,
framför allt kostymer, kavajer och byxor. Av en totalimport detta år om
211 000 kostymer till ett värde av 18 milj. kr. kom 139 000 kostymer till ett
värde av 10 milj. kr. från Jugoslavien. Det bör då framhållas att i totalimporten
ingår 22 000 barnplagg från Hongkong till ett medelpris av 12 kr./st.
Bortser man från denna import blir Jugoslaviens leverantörställning än mer
dominerande. Även vad gäller Jugoslavien har importutvecklingen till stor
del sin förklaring i direkta svenska engagemang. Svenska företag har här
icke upprättat egna industrier, men de har engagerat sig i produktionen ge
-
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
7
nom att ställa det svenska måttsystemet till förfogande ävensom svenska
tekniker och formgivare.
Vad gäller Hongkong förekommer såvitt bekant inga svenska engagemang
liknande dem i Portugal och Jugoslavien. Hongkong är i detta avseende ett
mer »traditionellt» lågprisland. Importen utgöres huvudsakligen av lättare
konfektion. Tre sortiment hade under 1967 ett importvärde av vardera omkring
10 milj. kr., nämligen jackor o. d., herrbyxor och skjortor. Sortimentsmässigt
är importen från Hongkong i huvudsak av samma karaktär,
d. v. s. lättare konfektion, som importen från Portugal, under det att Jugoslavien
huvudsakligen exporterar tyngre konfektion till Sverige. Mellan
Hongkong och Portugal kan alltså sägas föreligga en direkt lågpi iskonkurrens
på den svenska marknaden. Den svenska konfektionsindustrin har sökt
möta konkurrensen från Hongkong bl. a. genom etablering i Portugal. Ser
man till fiberslaget i importen från Hongkong utgöres denna till ca 60 procent
av bomull. Av återstoden torde en stor del kunna hänföras till med
bomull konkurrerande syntetfibrer. Den stora bomullsandelen i Hongkongs
export har medfört att flertalet västländer använt sig av bomullstextilavtalet
för att ingå begränsningsöverenskommelser. Dessa förhållanden
kan ha bidragit till det under senare år väsentligt ökade importtrycket på
Sverige.
Exporten 1959—1967
År 1959 hade den svenska exporten av konfektionsvaror ett värde av 25
milj. kr. Importvärdet var detta år drygt 90 milj. kr. År 1967 hade exporten
nått ett värde av 163 milj. kr., medan importvärdet detta år var 390 milj. kr.
Exportens utveckling har alltså varit gynnsam såväl i absoluta tal som
relativt i förhållande till importen. Konfektionsexporten utgöres till större
delen av modeinriktade plagg i högre och dyrare kvaliteter. Exportökningen
blir därför mindre i antal plagg räknat än värdemässigt. Därmed minskas
också dess sysselsättningsskapande effekt.
Beträffande länderfördelningen gäller att 72 procent av exporten år 1959
gick till EFTA, varav 52 procent till Norden och 8 procent till Storbritannien.
År 1967 var exportandelen för EFTA-länderna 85 procent, varav för
Norden 64 och för Storbritannien 14 procent. Exportandelen till EEC minskade
däremot under denna tid från 20 till 10 procent men ökade dock värdemässigt
från 5 till 17 milj. kr. under hela perioden, trots en betydande nedgång
under 1967. Att den europeiska marknadsintegrationen haft och har
en stark inverkan på denna export framgår — förutom av ovan relaterade
uppgifter — också av det förhållandet att exportökningen varit särskilt
stark på EFTA under de båda senaste åren liksom också minskningen i
exportandelen till EEC-länderna.
Sortimentsmässigt utgjordes exporten under 1967 till ungefär lika delar
8
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
av herr- och damkonfektion. Vad gäller fibersammansättningen utgjordes
exporten under 1967 till ca 35 procent av kläder tillverkade av ull och till
ca 25 procent av kläder tillverkade av bomull. En ungefär lika stor andel
utgjordes av syntetiskt fibermaterial.
Produktion och tillförsel
Som nämnts inledningsvis ökade den svenska konfektionsindustrin sin
produktion i plagg räknat under 1967 med två procent och under 1966 med
en procent, trots en kraftigt ökad import särskilt under 1967. Oaktat en
gynnsam export resulterade utvecklingen av allt att döma i en övertillförsel.
Den svenska produktionens andel av tillförseln minskade under åren
1965—1967 för samtliga huvudgrupper utom för korsetter, gördlar och bysthållare.
Vad gäller de olika huvudgrupperna är produktionens andel i tillförseln
lägst för herrunderkläder (i huvudsak skjortor) — ca 40 procent.
Importandelen är också högst för denna grupp, i vilken lågprisländernas
andel är betydande. Beträffande övriga huvudgrupper, för vilka fullständig
statistik kunnat sammanställas, är den svenska produktionens andel fortfarande
hög, för herröverkläder sålunda ca 75 procent 1967 och för damöverkläder
ca 82 procent. Andelen har emellertid gått ned kontinuerligt
under senare tid och särskilt under förra året. För vissa slags plagg är den
svenska produktionens andel emellertid betydligt lägre.
Av följande utdrag av det material som gäller produktions- och tillförselutvecklingen
för konfelctionsplagg framgår dels lågprisländernas procentuella
andel av den kvantitativa tillförseln (produktion + import — export),
dels lågprisländernas procentuella andel av den kvantitativa totalimporten
för ett antal sortimentsgrupper.
Lågprisländernas andel i % av
Lågprisländernas andel i % av
tillförseln
tot alimporten
1965
1966
1967
1965
1966
1967
Jackor etc. för män......
10
14
25
41
44
54
Kostymer...............
4
6
13
54
62
78
Herrbyxor..............
15
17
24
49
57
61
Skjortor (alla slag).......
35
43
57
84
89
91
Dräkter och klänningar ...
10
5
11
48
22
36
Blusar ..................
29
38
46
65
77
81
Bysthållare..............
21
16
21
41
29
36
Importen från lågprisländerna vad gäller ovanstående sortimentsgrupper
kommer nästan helt från »de tre».
Det aktuella läget för konfektionsindustrin
För närvarande kännetecknas läget inom delar av konfektionsindustrin
av en betydande oro. Importkonkurrensen från s. k. lågprisländer bär ökat
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
9
och börjat göra sig kännbar på ett vidare varuområde än tidigare. Orderläget
är vikande, särskilt vad gäller hemmamarknaden, och man befarar
minskad produktion och sysselsättning under andra halvåret i år. Detta
gäller i första hand boråsområdet, där ca Vs av den svenska konfektionsindustri
är lokaliserad. Antalet anställda inom konfektionsindustri —
liksom inom hela textil- och sömnadsindustrin — har minskat relativt kraftigt
under senare år. Inom hela textil- och sömnadsindustrin var antalet
anställda under åren 1964—1966 följande:
vid företagen därtill hemarbetare
1964 ............................. 91 700 10 800
1965 ............................. 87 000 10 300
1966 ............................. 79 300
Inom klädtillverkningen — med ca 36 600 anställda år 1961 — synes antalet
anställda ha minskat med ca 2 800 under perioden 1961—-1964 och
med ca 3 500 under perioden 1964—1966. För tiden efter 1966 indikerar
tillgängliga uppgifter att ytterligare ca 1 500 personer inom klädtillverkningen
torde ha friställts under 1967, varjämte för tiden januari—mars i
år har utfärdats varsel om nedläggningar o. d. berörande ca 700 personer
inom konfektionsindustrin.
Vad gäller importen under innevarande år indikerar hittills tillgängliga
uppgifter en fortsatt importökning från »de tre», från vilka importen successivt
ökade under 1967. Detta framgår av följande uppgifter ur handelsstatistiken
för januari—februari i år jämförda med motsvarande uppgifter
för 1967.
Import (milj. kr.) av konfektionsvaror (kap. 61)
Totalt
Jan.—febr. 1967 52,1
Jan.—febr. 1968 68,0
därav från
»de tre»
14,0
24,6
därav från
Portugal Jugoslavien Hongkong
3,5 1,8 8,7
6,2 5,9 12,5
Även exporten av konfektionsvaror har ökat, från 26 milj. kr. under
januari—februari 1967 till 27,5 milj. kr. under samma tid i år.
Slutsatser och förslag
Konfektionsindustrin har mött den ovan beskrivna utvecklingen med
olika åtgärder. En rationalisering med en ökad produktivitet som följd har
uppenbarligen ägt rum. En anpassning av produktvalet har fått ske. Samarbete
med utländska företag har upptagits och etablering i utlandet med
sortimentsuppdelning har i ett flertal fall skett. En målmedveten och i
10
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
många fall mycket framgångsrik satsning på export har vidtagits. Härigenom
har industrin trots en minskad andel på den växande inhemska
marknaden totalt sett kunnat öka sin produktion, ehuru på senare år i en
obetydlig utsträckning. Under det senaste året har emellertid konkurrensläget
skärpts, för vissa sortiment i mycket snabb takt. Värdemässigt har importen
ökat med nära 40 procent och kvantitetsmässigt med nära 50 procent.
Detta har ej kunnat motverkas av en samtidigt gynnsam utveckling för
exporten, som ju alltfort ligger på en avsevärt lägre nivå. Siffrorna för 1967
pekar på en övertillförsel på den svenska marknaden med stigande lager
som följd. Tillgängliga uppgifter pekar på en försämring i orderingången
från hemmamarknaden för den svenska industrin. En fortsatt importstegring
synes sannolik.
Det är svårt att utan mer ingående undersökningar bedöma de möjligheter
som kan stå till buds för industrin att med olika åtgärder möta denna
snabbt stigande konkurrens från lågprisländerna. Kollegium föreslår därför
att en särskild branschutredning tillsättes för en allsidig analys och bedömning
av textil- och konfektionsindustrins konkurrensförutsättningar och
utvecklingsmöjligheter på sikt. Härjämte finner kollegium det angeläget att
diskussioner upptages med Hongkong och Jugoslavien för dryftande av de
speciella problemen i handeln med dessa länder.
Begränsningar på det handelspolitiska området som följd av Sveriges
internationella förpliktelser
Följande av kommerskollegium meddelade översikt över Sveriges internationella
förpliktelser på det handelspolitiska området utgår främst från
de relationer som gäller i förhållande till länderna Hongkong, Jugoslavien,
Portugal och Sydkorea. Översikten är begränsad till ett studium av de åtgärder
vid gränsen, d. v. s. främst tullar (inkl. antidumpingtullar) och kvantitativa
restriktioner som kan påkallas som följd av en starkt ökad och
som skadlig ansedd lågprisimport. I förhållandet mellan Sverige och samtliga
ifrågavarande länder gäller på det handelspolitiska området reglerna i
det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Förhållandet mellan Sverige
och Portugal regleras härjämte av EFTA-konventionen. För handeln mellan
Sverige och Jugoslavien samt mellan Sverige och Sydkorea gäller slutligen
— vid sidan om GATT-avtalet — bilaterala avtal.
Åtgärder inom ramen för GATT
Tullar
Reglerna om sänkning och bindning av tullar i medlemsländerna är ett
av de väsentligaste medlen för att uppnå GATT-avtalets syfte. Enligt dessa
regler föreligger inte något generellt förbud mot tullhöjningar på non
-
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
11
diskriminativ basis; först i och med att ett land i en förhandling utfäster
sig att inte höja en tull eller annan gentemot importen diskriminerande avgift
på en viss vara utöver en viss angiven nivå inträder en begränsning i
handlingsfriheten. Sådana inom GATT gjorda åtaganden blir i princip gällande
gentemot alla avtalsslutande parter (enligt non-diskriminationsprincipen).
Jämlikt artikel XXVIII i avtalet kan en given bindning dock återtagas.
Detta kan för närvarande ske varje treårsperiod genom förhandling
och överenskommelse med det land med vilket förhandling därom ursprungligen
genomfördes och med varje annat land, som bedöms ha ställning som
huvudleverantör, samt i samråd med varje annat land, som bedöms ha ett
väsentligt intresse i saken. Sådana förhandlingar och överenskommelser
skall innefatta kompensation med avseende på andra varor. Om överenskommelse
icke kan nås mellan parterna inom viss tid har det land, med
vilket förhandlingen ursprungligen genomfördes, huvudleverantörslandet
och land med väsentligt intresse rätt att återta likvärdiga medgivanden, som
givits det land som vill göra återtagandet. Reglerna för omförhandlingar är
föremål för diskussioner inom GATT i ljuset av den nyligen genomförda
Kennedy-ronden.
Även under löpande treårsperiod finns under vissa omständigheter möjligheter
att bryta gjorda åtaganden beträffande tullar. Reglerna härom,
vilka i huvudsak återfinns i avtalets artiklar VI (antidumpingtullar) och
XIX (escape-clause), är relativt detaljerade både med avseende på de kriterier
som skall vara uppfyllda för att en åtgärd skall få vidtagas och med
hänsyn till proceduren i varje särskilt fall.
I det nyligen tillkomna kap. IV i GATT (det s. k. u-landskapitlet) har
industriländerna åtagit sig att i största möjliga utsträckning avstå från att
införa eller öka tullar på produkter, som är eller kan bli av särskilt intresse
för u-ländernas export. Bestämmelsen behöver inte iakttas i sådana fall då
det föreligger tvingande skäl som gör det omöjligt att uppfylla åtagandet.
Antidumpingtullar
Tullar avsedda att uppväga eller hindra egentlig dumping benämnes antidumpingtullar.
Innebörden av GATT-bestämmelserna härom är i stort följande.
Antidumpingtullar får icke uttagas till högre belopp än dumpingmarginalen,
d. v. s. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset
i exportlandet. Vid bedömande av huruvida dumping föreligger
(priskriteriet) skall vederbörlig hänsyn tagas till olikheter i försäljningsvillkor,
olikheter i beskattning samt andra olikheter som påverkar prisernas
jämförbarhet.
Med utjämningstullar avses tullar som lägges på i importlandet för att
motväga verkan av subvention i exportlandet. De får icke utgå med högre
belopp än den uppskattade premie eller subvention, som befunnits utgå i
ursprungs- eller exportlandet, direkt eller indirekt, för tillverkning, produk
-
12
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
tion eller export av en vara, inbegripet särskild subvention för transport av
varan.
Som en viktig begränsning av rätten att begagna antidumping- och utjämningstullar
är vidare föreskrivet, att dylika tullar får användas endast
under förutsättning att dumpingen eller subventioneringen förorsakar eller
hotar att förorsaka väsentlig skada på en befintlig inhemsk industri eller
avsevärt försenar upprättandet av en inhemsk industri (skadekriteriet).
Beträffande varor för vilka importlandet bundit tullen vid viss nivå medför
åtagandet i princip ett ovillkorligt hinder mot uttagande av liögre tull.
För att ge GATT-länderna möjlighet att inskrida mot dumping beträffande
varor av detta slag har i avtalet uttryckligen föreskrivits att gjorda koncessioner
icke skall utgöra hinder för uttagande av antidumping- och utjämningstullar
i överensstämmelse med artikel VI. Rätten att pålägga antidumping-
och utjämningstullar är således av särskild betydelse när fråga
är om varuslag, beträffande vilka importlandet inte har fria händer i tullhänseende
på grund av att förekommande tullkoncessioner minskar möjligheten
att motverka dumping genom höjning av den vanliga tullen. GATTstadgans
bestämmelser i artikel VI ger möjlighet att förstärka gränsskyddet
på så sätt att endast den dumpade varan drabbas. Reglerna är nämligen
konstruerade så att de icke skall tillämpas på det reguljära varuutbytet.
Det är icke det låga exportpriset i sig som medger uttagande av antidumpingtull,
utan både pris- och skadekriteriet måste vara uppfyllt.
Tillämpningen av antidumpingtullar
Inom Kennedy-ronden uppnåddes en överenskommelse om tillämpningen
av artikel VI (antidumpingkod). På grundval av GATT-bestämmelserna
regleras i koden hur dumping skall fastställas, hur en uppkommen skada
skall bedömas, proceduren vid undersökningar i dumpingfrågor, påläggandet
av antidumpingtull, särskilda regler för skada mot ett tredje land, regler
för u-länder samt konsultationer och internationella åtgärder.
Dumping anses sålunda föreligga om en vara säljs för export till ett pris
under sitt normala värde, d. v. s. billigare än den säljs för konsumtion i
exportlandet. Säljs varan via ett annat land skall prisjämförelsen i första
hand ske med detta land. Jämförelsen kan dock också ske med priset i ursprungslandet.
Finns det inte något hemmamarknadspris för liknande varor
i exportlandet kan jämförelsen ske med ett representativt pris för export
till annat land eller med produktionskostnaden. Vid jämförelser av denna
typ skall de berörda myndigheterna ta hänsyn till de olika kostnadsfaktorer
som rimligen bör belasta varan och också till normal vinstmarginal. Priser
skall jämföras vid samma stadium i marknadsföringsprocessen, och olika
kostnadselement som påverkar priset bör beaktas.
Vid undersökningar som syftar till att fastställa skada till följd av dumping
bör myndigheterna i importlandet först och främst övertyga sig om att
Bankoutskotlets utlåtande nr 38 år 1968
13
den eventuella effekten verkligen har sin grund i dumpingen. Dumpingeffekten
skall därför vägas mot alla andra faktorer som är ägnade att påverka
en viss industri i negativ riktning. Skadan skall bedömas också med
hänsyn till industrins omsättning, marknadsandel, vinst, prispolitik, exportmöjligheter,
sysselsättning, volymen av importen till dumpingpriser o. s. v.,
liksom också till konkurrensförhållanden vis å vis andra producenter i landet,
efterfrågeutveckling och liknande faktorer som påverkar avsättningsmöjligheterna
för industrin. Med industri förstås därvid all slags produktion,
sålunda även jordbruk, och vid jämförelser skall hela den berörda
produktionen i landet av samma varor beaktas, inte bara för enstaka företag.
Jämförelser kan dock ske med utgångspunkt i läget inom endast en del
av ett land, om transportförhållanden och sådana faktorer medför att landet
i realiteten är delat i flera skilda marknadsområden.
Antidumpingkoden innehåller även regler för tillvägagångssättet vid utredningar
om dumping, publicering m. m. En undersökning kan normalt tas
upp på begäran av den industri som utsatts för skada. Myndigheterna själva
kan också ta upp en undersökning men då endast om det föreligger klara
tecken både på dumping och på därav orsakad skada. Vid undersökningen
skall både priskriteriet och skadekriteriet beaktas samtidigt.
Tullen skall vara icke-diskriminerande, d. v. s. den skall tas ut på all import
som befinns vara dumpad. I det fall endast en eller ett fåtal exportörer
försäljer varan till dumpingpris kan tullen dock läggas på import endast
från dessa leverantörer eller på all import från det eller de länder som dumpar.
Antidumpingtullen får heller inte vara högre än dumpingmarginalen,
d. v. s. skillnaden mellan importpriset och varans »normala värde». Om för
mycket tull tas ut måste därefter överskottet genast lämnas tillbaka till
importören. Detta är av särskilt stor betydelse om ett s. k. basprissystem
används, d. v. s. om prisjämförelser sker med utgångspunkt i ett i en författning
angivet baspris som antas utgöra varans »normala värde». Ett sådant
system tillämpas i Sverige i fråga om antidumpingtullen på vätesuperoxid.
Provisoriska åtgärder kan få vidtas endast i de fall då myndigheterna är
övertygade om att läget motiverar åtgärder i avvaktan på fullständig utredning.
Åtgärderna bör då inte förbli i kraft längre än absolut nödvändigt.
De skall därför inte få gälla mer än tre månader eller i undantagsfall sex
månader. Åtgärderna får normalt inte heller ges tillbakaverkande kraft.
Nödfallsåtgärder
Enligt artikel XIX i GATT-avtalet kan tullen under vissa omständigheter
få höjas utöver en bunden nivå utan omförhandling. Härför krävs att importen
ökat i sådan grad att allvarlig skada för inhemska producenter uppkommer
eller hotar att uppkomma. De tullar eller tullhöjningar som kan
14
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
införas med stöd därav måste tillämpas non-diskriminatoriskt och kan således
ej enbart riktas mot exempelvis lågprisimport från ett eller ett fåtal
länder.
Kvantitativa restriktioner
GATT:s regler om kvantitativa restriktioner återfinns i artiklarna XI—- XV. Enligt artikel XI är kvantitativa restriktioner principiellt förbjudna.
Vissa allmänna undantag föreligger dock. Detta gäller bl. a. importföreskrifter
sammanhängande med kvalitetskontroll o. d., vissa allmänna undantag
för tillgodoseende av skyddet för människors, djurs och växters liv eller
hälsa samt undantag med hänsyn till vissa säkerhetsintressen.
Betydligt viktigare från handelns synpunkt än de nu uppräknade undantagen
är föreskriften att part har rätt att tillgripa importrestriktioner till
skydd för sin betalningsbalans (artikel XII). Avtalsslutande part må sålunda
i syfte att skydda sin yttre finansiella ställning och sin betalningsbalans
utnyttja restriktioner för sin import. Restriktionerna skall icke ha större
räckvidd än vad som erfordras för att förhindra en allvarlig nedgång i
valutareserven eller, om denna är mycket liten, för att uppnå en rimlig
ökning därav.
De restriktioner som tillämpas med stöd av GATT:s artikel XII må drabba
importen av olika varor på så sätt att företräde lämnas importen av mer
nödvändiga varor. Däremot får restriktionerna icke tillämpas diskriminerande
(artikel XIII) i större utsträckning än vad som är medgivet för motsvarande
restriktioner för betalningssidan enligt stadgan för valutafonden.
Beträffande länder (bl. a. Sverige) som upphört att åberopa artikel XIV i
fondstadgan och sålunda infört konvertibilitet i sina löpande betalningar
torde detta innebära att diskriminerande tillämpning av restriktioner icke
är medgiven. Bestämmelserna om nödfallsåtgärder till skydd för betalningsbalansen
kan i nuvarande läge inte åberopas av Sverige.
Som tidigare antytts erbjuder GATT-reglerna även möjligheter att bryta
gjorda koncessioner i vissa fall då marknadsstörning föreligger. Detta kan
enligt artikel XIX ske med tillämpande av kvantitativa restriktioner. Artikeln
ger sålunda rätt till nödfallsåtgärder i fall då en vara importeras i sådana
kvantiteter att allvarlig skada för inhemska producenter uppkommer
eller hotar att uppkomma. I dylika fall har ett land rätt att frånträda sitt
medgivande i den utsträckning och under den tid som erfordras för att förebygga
eller avhjälpa skadan. Någon förhandlingsrätt stadgas ej för berörda
parter, men de parter som har ett väsentligt intresse såsom exportörer skall
beredas tillfälle till samråd med den part som vill återta sitt medgivande.
Liksom i artikel XXVIII ges de drabbade parterna rätt att frånträda likvärdiga
medgivanden därest överenskommelser ej kan nås.
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
15
Möjligheter till andra undantag (waivers, bilaterala avtal etc.)
Som framgår av det ovanstående är de undantag som, vad beträffar kriterier,
procedur etc., i detalj är reglerade i GATT-avtalet svåra att tillämpa
i praktiken. Detta gäller i särskilt hög grad den enda åtgärd som får tilllämpas
diskriminatoriskt, nämligen antidurnpingtullar. Det får därför anses
naturligt att man sökt sig fram på andra vägar för att milda de problem som
lågprisimporten har skapat i många länder. Några av de vanligast förekommande
sätten härför diskuteras i det följande från generella utgångspunkter
och mot bakgrunden av GATT-avtalet.
Det stora utbudet av bomullstextilier från lågprisländerna har lett till att
man sökt en speciell lösning för dessa varor.
Beträffande marknadsstörande import av bomullsvaror, såväl garner som
vävnader, trikå och konfektion, ges sålunda inom ramen för GATT:s bomullstextilavtal
vissa möjligheter att begränsa importen.
Ändamålet med avtalet var ursprungligen att hjälpa i första hand u-länderna
men även Japan att efter hand få allt större avsättning på världsmarknaden
för sådana bomullstextilier som de kunde framställa på konkurrenskraftiga
villkor. En förutsättning var emellertid att handeln utvecklades
på sådant sätt att den inte resulterade i marknadsstörningar i avnämarländerna.
Detta avspeglas i långtidsavtalet. Å ena sidan åtar sig flertalet
deltagande länder, vilka fortfarande tillämpar importrestriktioner på bomullstextilier,
att efter hand avveckla dessa genom successivt ökande importkvoter,
medan å andra sidan en procedur tillämpas som möjliggör införandet
av nya restriktioner på enskilda produkter om importen därav förorsakar
allvarliga marknadsstörningar. Även andra undantag finns från det
förstnämnda åtagandet. Vidare stadgas att inget hindrar ett importland
från att ingå speciella överenskommelser med vissa länder under förutsättning
att överenskommelsen inte strider mot de grundläggande principerna
i långtidsavtalet. Härutöver kan begränsande åtgärder få vidtagas beträffande
import av andra textilvaror för det fall importen sker såsom en substitution
från exportlandets sida av en tidigare export av bomullsvaror. Importreglerande
åtgärder enligt bomullstextilavtalet skall begränsas till enbart
det land varifrån den marknadsstörande importen kommer.
Jämlikt artikel XXV föreligger möjlighet för ett enskilt land att efter
särskild ansökan medges befrielse från åtagande som eljest föreligger enligt
GATT-avtalet (waiver). Förutsättningen härför är dock att beslut därom
fattas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och att
denna majoritet omfattar mer än hälften av parterna.
Härutöver har det i praktiken visat sig möjligt att bilateralt överenskomma
om inskränkningar i de förmåner som eljest enligt GATT tillkommer
avtalsslutande parter.
Ett flertal länder — och även Sverige — har med ett antal länder speciella
16
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
avtal vari GATT-avtalets regler om marknadsstörande import, förbud mot
kvantitativa restriktioner etc. har satts ur kraft eller givits särskilt innehåll.
Sådana avtal har inte ansetts oförenliga med GATT-avtalet så länge de inte
rör andra avtalsslutande parters väsentliga intressen. Artiklarna XXII och
XXIII i avtalet reglerar huvudprinciperna för samråd mellan avtalsslutande
parter.
Åtgärder inom ramen för EFTA-konventionen
Tillämpandet av tullar, avgifter och kvantitativa restriktioner i handeln
med industriprodukter mellan EFTA-länderna är enligt konventionen i
princip förbjudet. De i sammanhanget relevanta undantagen från denna
huvudregel är följande:
1. artikel 5:1—3 (angående åtgärder för att motverka snedvridning av
handeln),
2. artikel 19 (angående tillämpning av kvantitativa restriktioner vid fall
av betalningsbalanssvårigheter),
3. artikel 20 (angående åtgärder vid svårigheter inom särskilda sektorer),
4. artikel 17 (angående åtgärder mot dumpad och subventionerad import).
Enligt artikel 5 äger rådet fatta sådana beslut som är nödvändiga för att
komma till rätta med orsakerna till en snedvridning genom att ändra ursprungsreglerna
eller genom andra åtgärder som det anser lämpliga. Snedvridning
av handel anses föreligga när importen av en viss vara från ett
EFTA-land ökar på grund av tullsänkningen inom ramen för EFTA och på
grund av att tullarna på ingående råvaror och halvfabrikat i exportlandet
är väsentligt lägre än motsvarande tullar i importlandet samt att importökningen
förorsakar eller skulle kunna förorsaka allvarlig skada för produktion
som bedrives i importlandet. I särskilt brådskande fall kan en
medlemsstat hänskjuta frågan till rådet, som har att fatta beslut så fort
som möjligt och i allmänhet ■— på grund av utformningen av bearbetningsreglerna
— inom en månad.
Reglerna i artikel 5 om snedvridning av handeln synes mera sällan kunna
tillämpas i fråga om handeln med textil- och konfektionsvaror mellan medlemsstaterna.
Enligt artikel 19 må medlemsland för att skydda sin betalningsbalans
införa kvantitativa importrestriktioner. En hänvisning göres till EFTAländernas
övriga internationella förpliktelser, varmed främst förstås förpliktelser
inom ramen för GATT och IMF. Andra åtgärder än importrestriktioner
är ej medgivna. Vissa bestämmelser gäller beträffande den procedur
in. m. som länderna härvid har att iakttaga.
Enligt artikel 20 kan en medlemsstat under vissa omständigheter genom
kvantitativa restriktioner i viss utsträckning begränsa importen eller vidta
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
17
andra åtgärder som rådet kan medge vid fall av »svårigheter inom särskilda
sektorer». Sådana svårigheter anses föreligga om inom en medlemsstats område
en påtaglig ökning av arbetslösheten uppstår inom en särskild sektor
av industrin eller inom ett särskilt geografiskt område till följd av en betydande
minskning i den inhemska efterfrågan på en i medlemsstaten producerad
vara och denna minskning i efterfrågan beror på en ökad import
från andra medlemsstaters område till följd av den gradvisa avvecklingen
av tullar, avgifter och kvantitativa restriktioner i enlighet med EFTA-reglerna.
Vid tillämpningen av åtgärder för att komma till rätta med svårigheter
inom särskilda sektorer skall lika behandling ges åt importen från
alla EFTA-länder. Innan restriktioner införes skall rådet om möjligt underrättas.
Rådet må genom majoritetsbeslut avge rekommendationer ägnade
att mildra de skadliga verkningarna av åtgärderna eller att hjälpa berörda
medlemsstat att övervinna svårigheterna.
Bestämmelserna om nödfallsåtgärder till följd av sektorssvårigheter gäller
formellt endast under övergångsperioden, d. v. s. fram till år 1970. Före
denna tidpunkt må rådet besluta att nödfallsåtgärder av denna karaktär
skall kunna tillämpas även för tiden därefter.
Enligt artikel 11 skall ingen bestämmelse i EFTA-konventionen hindra
en medlemsstat att vidta sådana åtgärder mot dumpad och subventionerad
import som är förenliga med dess övriga internationella förpliktelser. Detta
innebär att EFTA-konventionen icke lägger hinder i vägen för en tillämpning
av GATT:s antidumpingregler även mot EFTA-länder.
Bilaterala arrangemang
Sedan Jugoslavien numera är fullvärdig medlem i GATT regleras handeln
mellan Sverige och Jugoslavien av GATT-avtalet. Vid sidan härav gäller
ett bilateralt avtal mellan de båda länderna.
Grundläggande betydelse har det bilaterala avtal fått som upprättades
mellan de båda länderna år 1947. Detta avtal gäller alltjämt med vissa jämkningar,
vidtagna enligt protokoll den 21 juni 1962. Den 22 juni 1967 gjordes
ett tillägg i avtalet, vilket innebär att protokollet automatiskt förlänges
varje år såvida uppsägning ej sker. Protokollet äger för närvarande giltighet,
eftersom någon uppsägning ej ägt rum.
Innehållet i det nu gällande bilaterala avtalet är i stort att de båda länderna
tillförsäkrar varandra samma behandling och liberaliseringsgrad som
importen från förutvarande medlemmar av OEEC åtnjuter. De i förevarande
sammanhang relevanta bestämmelserna är intagna i punkten 5 i avtalet,
som har följande lydelse.
5. Därest någon väsentlig ändring skulle inträda, som ogynnsamt påverkade
handeln mellan de båda länderna, skola de båda regeringarna inleda
överläggningar, på sätt som förutskickats i paragraf VI i handelsavtalet
18
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
av 1947, i syfte att trygga handelns fortbestånd på högsta möjliga nivå och,
om så erfordras, fastställa kontingenter för deliberaliserade varuslag.
Enligt artikel VI i 1947 års handelsavtal skall man utse en blandad kommission
för att följa tillämpningen av handelsavtalet. Den skall sammanträda
på begäran av endera parten.
Vid sidan av GATT-avtalet gäller i handeln mellan Sverige och Sydkorea
en bilateral överenskommelse, enligt vilken — vid fall av marknadsstörning
— de två länderna omedelbart skall inleda förhandlingar i syfte att finna en
ömsesidigt tillfredsställande lösning. Om detta inte kan uppnås inom rimlig
tid må kvantitativa importbegränsningar tillämpas i sådan utsträckning och
för sådan tid som kan erfordras för att hindra eller avhjälpa skadan. I
kritiska lägen må restriktioner införas provisoriskt även innan förhandlingar
inletts.
Bestämmelser och praxis rörande importlicenser
En redogörelse för systemet med importlicenser lämnades i utskottets utlåtande
1967 nr 31. I korthet meddelas här följande.
Enligt kungl. kungörelse den 14 mars 1947 (SFS nr 82; tryckt i ändrad
lydelse i SFS 1960: 656, därefter ändrad genom SFS 1961: 368) må inte med
mindre tillstånd därtill (importlicens) meddelas av behörig myndighet införsel
till riket äga rum av andra varuslag än sådana som finns upptagna i
en vid kungörelsen fogad frilista (d. v. s. främst tryckta skrifter). Vid beviljande
av importlicens må föreskrivas särskilda villkor för att licensen skall
gälla. Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t och enligt grunder som Kungl.
Maj :t fastställer äger licensmyndigheten inom det område som omfattas av
dess befogenhet medge att även andra varuslag än de på frilistan upptagna
får införas utan licens. Från vissa andra allmänna undantag från importförbudet
och från vissa varuslag för vilka särskilda författningar gäller kan
här bortses. Licensmyndighet är statens jordbruksnämnd för vissa varuslag,
från vilka här likaledes kan bortses, och i övrigt kommerskollegium.
i praktiken tillämpas importlicenstvång i relativt ringa utsträckning. För
några slags varor finns ett generellt undantag. Villkorlig licensfrihet har
vidare för de flesta varor medgivits för införsel från alla länder utom vissa
uppräknade länder i Östeuropa och Asien (bland vilka Jugoslavien och
Hongkong icke befinner sig). Även från flertalet av dessa länder får utan
importlicens införas varor som inte upptagits på en särskild varulista, omfattande
bl. a. ett stort antal textilvaror.
De bestämmelser som utfärdats angående licensfri varuinförsel har i ett
par fall sedermera återkallats. Sålunda återinfördes 1967 importlicenstvång
för åtskilliga slag av textilvaror tillverkade i eller inköpta från Sydkorea.
Licensansökningar avseende Sydkorea prövas från fall till fall utan be
-
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
19
gränsning; den kvotering som till en början tillämpades i fråga om trikåvaror
har åter upphävts.
Beträffande handläggningen inom kommerskollegium av importlicensärenden
må följande nämnas. Till kollegiet är enligt dess instruktion knutet
ett handelspolitiskt råd med uppgift att bistå kollegiet med de upplysningar
och synpunkter som med hänsyn till näringslivets intressen kan vara av
betydelse för bedömningen av handelspolitiska frågor. Inom rådet finns ett
särskilt utskott med uppgift att biträda kollegiet vid handläggningen av
ärenden av större vikt rörande tillstånd till import eller export av varor.
Kommerskollegii remissyttrande
Kommerskollegium framhåller att vissa möjligheter föreligger att i särskilda
lägen ingripa för att begränsa en s. k. lågprisimport. Enligt kollegii
mening bör man dock — med hänsyn till att Sverige för sin utveckling i
hög grad är beroende av öppna marknader — i så stor utsträckning som
möjligt söka undvika åtgärder som kan få en kontraktiv verkan på det internationella
varuutbytet och i första hand tillgripa andra medel för att
komma till rätta med bransch- och konjunktursvårigheter. Detta hindrar
inte, påpekas det, att man temporärt i klart avgränsade och utredda fall
kan nödgas vidtaga importbegränsande åtgärder. Det är dock, uttalar kollegium,
viktigt att dessa anpassas så, att komplikationer i största möjliga
utsträckning undvikes på det internationella planet. Att så sker säges vara
särskilt betydelsefullt i ett läge då protektionistiska tendenser gör sig alltmer
hörda.
Kollegium hänvisar slutligen till den utredning rörande lågprisimporten
som ämbetsverket överlämnat till handelsdepartementet och vars resultat i
sammanfattning återgivits ovan (s. 5 ff.).
Utskottet
Delar av den svenska textil- och konfektionsindustrin har under de senaste
åren till följd av ökad importkonkurrens mött betydande svårigheter,
som tagit sig uttryck bl. a. i sysselsättningsminskning och företagsnedläggelser.
I detta sammanhang har den s. k. lågprisimporten tilldragit sig stark
uppmärksamhet. När ämnet behandlades i riksdagen för något år sedan
var i första hand importen av vissa textilvaror från Sydkorea i blickfältet.
I år finns anledning att speciellt beakta den import av konfektionsvaror
som äger rum framför allt från Hongkong, Portugal och Jugoslavien. Denna
import och de därmed förknippade problemen har ingående belysts av kommerskollegium
i den rapport vars huvudinnehåll återgivits tidigare i detta
utlåtande (s. 4 ff.). Förutom genom de föreliggande motionerna har hithörande
spörsmål vid årets riksdag aktualiserats i ett par interpellations- och
20
Bankoutskottets utlåtande nr 38 är 1968
frågedebatter, för vilka likaledes lämnats redogörelse tidigare i utlåtandet
(s. 3 f.).
Motionärerna kräver åtgärder för att begränsa lågprisimporten. Utöver
textil- och konfektionsvaror nämns i motionerna I: 184- och II: 240 även
skodon och möbler såsom i sammanhanget aktuella produkter. I motionerna
I: 655 och II: 844 framförs också önskemål om en sådan utformning
av försvarets upphandling att svensk industri gynnas.
Utskottet vill inledningsvis — liksom i motsvarande utlåtande förra året
— framhålla att den svenska handelspolitiken som en av sina grundläggande
principer har att fördelarna av en rationell arbetsfördelning mellan
olika länder skall tillvaratas. Denna grundsats står i överensstämmelse med
internationella strävanden på handelspolitikens område och kommer följdriktigt
till uttryck i programmen för flera av de internationella organisationer
där Sverige är medlem. I den mån samma grundsats präglar andra
länders handelspolitik innebär detta att svensk exportindustri får ökade
avsättningsmöjligheter.
Det torde i vårt land vara allmänt erkänt att en liberal handelspolitik
är av värde. En deklaration av denna innebörd återfinnes också i motionerna
I: 184 och II: 240. I lägen då förverkligandet av den angivna principen
kan medföra påfrestningar framförs å andra sidan stundom krav på en större
restriktivitet i handelspolitiken. Principen säges då få stå tillbaka för behovet
att förebygga eller råda bot på en krissituation som skapats av den
internationella konkurrensen. Varje ökning av importrestriktionerna eller
annan åtgärd som ger inhemska produkter en mera gynnad ställning kan
emellertid komma att framkalla likartade motåtgärder från våra handelspartners
och därigenom försämra våra exportmöjligheter.
Givet är att avsaknaden av starkare protektionistiska inslag i handelspolitiken
ibland kan framtvinga driftsinskränkningar, produktionsomläggningar
och strukturförändringar inom den svenska industrin, vilka kan bli
ytterst kännbara för berörda företag och deras anställda. Vissa sådana
effekter torde dock få godtagas som en konsekvens av en i princip önskvärd
internationell konkurrens. Avgörande för en bedömning av situationen
från samhällsekonomisk synpunkt måste, såsom utskottet förra året
framhöll, bli vilken användning de genom utvidgad import frigjorda produktionsresurserna
får. En aktiv arbetsmarknadspolitik och andra trygghetsbefrämjande
insatser är medel varmed man delvis kan komma till rätta
med de olägenheter som kan uppstå i samband med en friare handel över
gränserna. I ett konjunkturläge som dagens kan dock självfallet sådana
medel mer än annars komma att framstå som otillräckliga.
De internationella förpliktelser som Sverige påtagit sig och de allmänna
riktlinjer som eljest gäller för vår handelspolitik medför dock inte att handlinsgutrymme
helt saknas i lägen av stark importkonkurrens. Såsom framgår
av den redogörelse som kommerskollegium lämnat och som återgivits
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
21
ovan (s. 10 ff.) föreligger i särskilda lägen möjligheter att ingripa för att
begränsa en s. k. lågprisimport. Vid en marknadsstörande import som möjliggöres
exempelvis genom dumping eller genom subvention av tillverkningslandets
industri kan tullpolitiska motåtgärder bli tillåtna. Observeras bör
dock de stränga kriterier som måste vara uppfyllda för att denna utväg
skall stå öppen. En importökning av sådana dimensioner att allvarlig skada
för inhemska producenter uppkommer eller hotar att uppkomma kan
också under vissa förhållanden ge rätt till skyddsåtgärder på tullområdet
eller i form av kvantitativa importrestriktioner. Bland de möjligheter som
ytterligare kan stå till buds må nämnas bilaterala överenskommelser med
de stater från vilka en marknadsstörande import emanerar.
Kommerskollegium betonar i sitt remissyttrande till utskottet att man
vid sina försök att begränsa lågprisimporten bör i så stor utsträckning som
möjligt söka undvika åtgärder som kan få en kontraktiv verkan på det
internationella varuutbytet och i första hand tillgripa andra medel för att
komma till rätta med uppkommande bransch- och konjunktur svårigheter.
Samtidigt fastslås att detta inte hindrar att man i klart avgränsade och
utredda fall kan nödgas vidta importbegränsande åtgärder, vilka i så fall
bör anpassas så att internationella komplikationer i möjligaste mån undvikes.
I sin till handelsdepartementet överlämnade utredning har kollegium
avslutningsvis rekommenderat diskussioner med Hongkong och Jugoslavien
beträffande de speciella problemen i handeln med dessa länder. I ett nyligen
avlämnat interpellationssvar har chefen för detta departement deklarerat
sin vilja att medverka till åtgärder för att temporärt mildra trycket
på den svenska textil- och konfektionsindustrin.
Kommerskollegii ställningstagande såväl som departementschefens präglas
enligt utskottets mening av å ena sidan en klar insikt om lågprisimportens
allvarliga konsekvenser för de berörda industrigrenarna, å andra sidan
en återhållsamhet vad gäller förslag om motåtgärder vilken utifrån generella
handelspolitiska utgångspunkter synes välmotiverad. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om den medverkan i utformningen av handelspolitiken
som genom det till kommmerskollegium knutna handelspolitiska
rådet lämnas från näringslivets sida.
Enligt vad utskottet blivit upplyst om har förhandlingar i enlighet med
kommerskollegii rekommendation numera inletts med Jugoslavien. Att strävan
att komma till rätta med de av lågprisimporten förorsakade problemen
i första hand inriktas på åtgärder av detta slag finner utskottet välbetänkt.
Utskottet anser sig, inte minst mot bakgrund av vad chefen för handelsdepartementet
uttalat, kunna räkna med att Kungl. Maj :t kommer att med
uppmärksamhet följa lågprisimportens fortsatta utveckling och konsekvenser
för vårt näringsliv samt överväga vilka ytterligare åtgärder som förhållandena
på området kan föranleda.
Mot bakgrund av vad här sagts finner utskottet — som hyser förståelse
22
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
för motionärernas bevekelsegrunder — icke skäl att tillstyrka att riksdagen
i enlighet med vad som föreslagits i motionerna riktar en särskild
hemställan till Kungl. Maj :t om att specifika importbegränsande åtgärder
skall vidtagas.
Såsom redan påpekats innehåller motionerna 1: 655 och II: 8H också
önskemål beträffande försvarets upphandling av textil- och konfektionsvaror.
Hithörande spörsmål har, såsom framgår av den redogörelse som
utskottet lämnat ovan (s. 3 f.), efter det att motionerna väcktes varit föremål
för frågedebatter i riksdagens båda kamrar. De besked som chefen
för försvarsdepartementet därvid lämnade torde klargöra dels vilka förutsättningar
som gäller för ifrågavarande upphandling, dels att spörsmålet
i det här aktuella handelspolitiska sammanhanget inte torde vara av fullt så
stor vikt som motionärerna räknat med. Utskottet anser sig icke heller i
nu förevarande avseende böra tillstyrka de sistnämnda motionerna.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
a) att riksdagen avslår motionerna 1:184 och 11:240,
b) att riksdagen avslår motionerna 1:655 och 11:844.
Stockholm den 21 maj 1968
På bankoutskottets vägnar:
NILS STÅHLE
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Hilding
(fp)*, Enarsson (h), Larfors (s)*, Lundberg (h), fru Lundblad (s) och
herr Wikberg (ep)*;
från andra kammaren: herr Regnéll (h)*, fru Renström-Ingenäs (s),
herrar Hagnell (s), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson
i Landskrona (s), Löfgren (fp) och Gustavsson i Ängelholm (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
23
Reservation
av herr Enarsson (h), som ansett
dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke som börjar på s. 20 med
orden »Utskottet vill inledningsvis» bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner anledning understryka att förutsättningen för den nuvarande
lågtullpolitiken varit, att vårt land samtidigt fört en sådan ekonomisk
politik att de inflatoriska krafterna hållits tillbaka. I stället har vi
haft en fortskridande, de senaste åren accelererad penningvärdeförsämring
och en inhemsk kostnadsutveckling, vilken avsevärt försämrat vårt
konkurrensläge gentemot utlandet.
Gränsskyddet gentemot utlandet har till följd härav på viktiga avsnitt
förlorat i effekt. Från produktions- och sysselsättningssynpunkt viktiga
industrigrenar har därigenom kommit i ett utsatt läge vid försälj ningsoffensiver
på den svenska marknaden.
Utskottet är för sin del fullt på det klara med att utrymmet för tullpolitiska
och andra handelspolitiska ingripanden till skydd för hotade svenska
industrier som utsätts för övermäktig utländsk konkurrens f. n. är mycket
begränsat. Den överenskommelse som inom ramen för Kennedyrundan år
1967 träffades inom GATT förpliktar också till återhållsamhet i denna del.
Icke desto mindre finner utskottet det nuvarande sysselsättningsläget motivera
överväganden i vad mån åtgärder i angivna syfte är förenliga med
vårt lands internationella åtaganden eller eljest lämpligen bör komma till
stånd. Att uppmärksamma är att det genom den ökade importen framkallade
produktionsbortfallet ofta endast på mycket lång sikt leder till
en sådan anpassning av resurserna som gagnar folkhushållet. Teorin håller
icke alltid i praktiken. På kort sikt är innebörden ofta endast den, att driftnedläggelserna
lokalt medför sysselsättningssvårigheter för arbetstagarna
och kapitalförluster för företagarna. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
har sina gränser. Fortbeståndet av den svenska textilindustrin är nu på
vissa avsnitt allvarligt hotad. Redan beredskapsskäl gör att en begränsning
av importen från låglöneländer framstår som angelägen. Från Kungl. Maj :ts
sida har politiken på området präglats av stor tveksamhet och passivitet.
Trots att den pågående utvecklingen länge varit känd har ingripandena i
huvudsak varit begränsade till vissa ganska obetydliga restriktioner beträffande
den svällande importen från Sydkorea. Anledning finns därför för
riksdagen att understryka nödvändigheten av att i rådande arbetslöshetssituation
framkomliga handelspolitiska åtgärder utan tidsutdräkt vidtas
till skydd för den svenska hemmamarknadsindustrin.»;
dels att utskottet under A. bort hemställa:
»A. att riksdagen med bifall till motionerna 1:184 och
II: 240 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att temporärt inom
ramen för GATT och EFTA restriktioner vidtages i fråga
24
Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1968
om licensgivningen av importen från låglöneländer som föranleder
sådana marknadsstörningar att fortbeståndet av
eljest livskraftiga svenska industrigrenar och sysselsättningen
äventyras, att en begränsning av importkontingenterna
för dylika länder vidtages där så befinns möjligt samt att
andra möjliga temporära åtgärder på tullområdet till skydd
för hotade industrigrenar och deras arbetskraft kommer till
stånd.»
Särskilt yttrande
av herr Börjesson i Glömminge (ep), som anfört:
En rationell arbetsfördelning mellan olika länder bör så långt möjligt
eftersträvas. Denna allmänna princip för den svenska handelspolitiken kan
emellertid medföra stora svårigheter för enskilda företag eller en hel
bransch. Sådana konsekvenser har denna handelspolitiska målsättning för
närvarande inom textil- och konfektionsbranschen. Eftersom dessa näringsgrenar
dessutom är koncentrerade inom vissa ganska begränsade regioner,
drabbas också dessa av stagnation eller tillbakagång. En begränsad grupp
drabbas sålunda samtidigt som hela folket får del av handelspolitikens
positiva resultat. Det är utomordentligt angeläget att i denna aktuella situation
åtgärder vidtages som kan lindra textilkrisens sociala verkningar. Samtidigt
måste Kungl. Maj :t genom förhandlingar söka komma till rätta med
lågprisimporten. I avvaktan på resultatet av de i utskottets utlåtande aviserade
handlingslinjerna avstår jag dock i nuläget från att påyrka de i motionerna
I: 655 och II: 844 angivna åtgärderna.
ESSELTE AB. STHLM 68
814328
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.