Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962
1968-05-14 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1968:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968
1
Nr 44
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256), m.m., jämte
motioner.
I en den 29 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 94, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden och lagrådets protokoll föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till
1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen den 25
maj 1962 (nr 256),
2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr
257) ,
3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr
258) .
Propositionens innebörd är att den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen,
för vilken giltighetstiden utgår den 30 juni 1968, skall erhålla
förlängd giltighetstid t. o. m. den 30 juni 1971.
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256)
Härigenom förordnas, att likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj
1962, som enligt lag den 26 maj 1965 (nr 210) gäller till och med den 30
juni 1968, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 44
2
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr 257)
Härigenom förordnas, att placeringskvotslagen den 25 maj 1962, som enligt
lag den 26 maj 1965 (nr 211) gäller till och med den 30 juni 1968, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258)
Härigenom förordnas, att ränteregleringslagen den 25 maj 1962, som enligt
lag den 26 maj 1965 (nr 212) gäller till och med den 30 juni 1968, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.
I anledning av propositionen har väckts de likalydande motionerna I: 955
av herrar Ottosson och Kaijser samt II: 1212 av herr Adolfsson m.fl., vari
hemställes
A. att riksdagen måtte
1. besluta sådan lydelse av likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj
1962 (nr 256)
att likviditetskvot må fastställas till högst 40 procent för affärsbankerna
och till högst 20 procent i sparbankerna och centralkassorna för jordbrukskredit,
att kassakvot må fastställas till högst 10 procent,
2. avslå Kungl. Maj :ts förslag angående fortsatt giltighet av placeringskvotslagen
den 25 maj 1965 (nr 257),
3. avslå Kungl. Maj:ts förslag angående fortsatt giltighet av ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258),
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga ändringar
i författningstexten.
I sammanhanget behandlar utskottet även de vid riksdagens början
väckta motionerna I: 393 av herr Holmberg m. fl. och II: 491 av herr Bohman
m. fl., såvitt dessa avser yrkande att riksdagen skall i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1968 års höstriksdag
förslag om emissionskontrollens avskaffande.
I övrigt har dessa motioner behandlats i utskottets utlåtande nr 28.
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968
3
Motionerna
I motionerna I: 955 och II: 1212 framhålles att den kreditpolitiska bcredskapslagstiftningen
endast delvis kommer till mera regelmässig användning
som bas för kreditreglerande åtgärder, nämligen såvitt gäller riksbankens
rekommendation till bankerna att iakttaga vissa likviditetskvoter
och dess kontroll av obligationsemissionerna. Av avgörande betydelse är därvid,
påpekar motionärerna, det samråd som utan formell reglering äger
rum mellan riksbanken och olika grupper av kreditinstitut. Enligt motionärernas
mening kan det knappast med fog hävdas att beredskapslagstiftningen
varit en absolut förutsättning för denna samverkan och dess verkningsgrad.
Likviditets- och kassakvoter säges dock vara så väletablerade
begrepp i kreditpolitiken att en förlängning av beredskapslagstiftningen
därom möjligen kan försvaras. Maximitalet för likviditetskvot anses emellertid
böra sänkas från 25 till 20 procent för sparbankerna och centralkassorna
för jordbrukskredit samt från 50 till 40 procent för övriga kreditinstitut.
Maximitalet för kassakvot anses likaledes böra sänkas, från 15
till 10 procent. Huvudsyftet med beredskapslagstiftningen om placeringskvoter
och räntereglering, att säkerställa statens och bostadssektorns kreditbehov,
säges kunna uppnås med andra, mindre skadliga metoder, i den
mån åtgärder i detta syfte över huvud taget blir erforderliga på längre sikt.
I motionerna I: 393 och II: 491 uttalas att emissionskontrollens huvudsyfte,
att förebygga ränteglidningar och svårigheter för bostadsbyggandets
finansiering, kan uppnås med andra, mindre skadliga metoder. Emissionskontrollen
säges ha lett till ett kösystem och till att kredittransaktioner
tidvis i olycklig utsträckning kommit att äga rum utanför den organiserade
marknaden, något som minskat sannolikheten för att kapitalet ledes
till de mest räntabla projekten.
Utskottet
Av de tre lagar som sedan 1962 innefattas i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen
har endast en, nämligen likviditets- och kassakvotslagen,
någonsin satts i kraft och detta endast för en kortare period i slutet
av föregående år och början av detta år. I övrigt har lagstiftningens syften,
i den mån så varit erforderligt, uppnåtts genom samråd och överenskommelser
mellan riksbanken och kreditinstituten. När fullmäktige i riksbanken
nu enhälligt föreslagit att de tre lagarna skall få förlängd giltighet för
ytterligare en treårsperiod har huvudmotivet varit att dessa lagar utgör
grund för de kreditpolitiska arrangemang som riksbanken upprätthåller
på berörda områden. Bland de remissinstanser som godtagit förslaget märks
fullmäktige i riksgäldskontoret, vilkas ställningstagande likaledes varit
enhälligt.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968
Även utskottet tillstyrker att de tre beredskapslagarna får förlängd giltighet.
Vad gäller placeringskvotslagen vill utskottet framhålla, att i propositionen
understrukits att den är avsedd att tillämpas endast under utomordentliga
förhållanden, när andra möjligheter uttömts. Eftersom lagens
undantagskaraktär sålunda är starkt markerad och ingen ändring avses
ske i nuvarande ordning med ett informellt samarbete mellan riksbanken
och kreditinstituten när det gäller att åstadkomma en tillfredsställande fördelning
av placeringarna på kapitalmarknaden saknas enligt utskottets
mening fog för det avslagsyrkande beträffande placeringskvotslagen som
förekommer i motionerna I: 955 och II: 1212.
Inte heller ränteregleringslagen är avsedd att tillämpas annat än i ett
undantagsläge. I de nyssnämnda motionerna hävdas att dess syfte kan uppnås
med andra metoder, vilka motionärerna betecknar som »mindre skadliga».
Motionärerna har så till vida rätt som att lagen hittills inte behövt tilllämpas.
Den fyller dock en beredskapsfunktion som motiverar dess bibehållande.
Beträffande likviditets- och kassakvotslagen synes även motionärerna
erkänna att så är förhållandet. De föreslår emellertid en sänkning av de
kvottal som anges i lagen. Utskottet vill understryka att dessa kvottal är
att betrakta som maxima, vilka vid en tillämpning av lagen kan komma
att föreskrivas endast för speciella lägen. Med hänsyn till lagens syfte att
bereda riksbanken handlingsmöjligheter i ytterlighetsfall, när andra åtgärder
visat sig inte vara tillräckliga, finner utskottet de hittills gällande kvottalen
motiverade. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandena på denna
punkt.
Det yrkande beträffande emissionskontrollen som framställts i motionerna
I: 393 och II: 491 tycks närmast gå ut på en översyn av den praxis som
tillämpas i ifrågavarande hänseende. Enligt utskottets mening finns goda
skäl för en sådan översyn. Denna bör emellertid inte inskränkas till att
gälla emissionskontrollen utan avse även övriga metoder för styrning av
kreditmarknaden i konjunktur- och fördelningspolitiskt syfte.
Utskottet hemställer sålunda,
A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 955 och
II: 1212 bifaller propositionen nr 94;
B. att riksdagen i enlighet med vad utskottet ovan anfört
hemställer hos Kungl. Maj:t om översyn av metoder för
styrning av kreditmarknaden samt anser motionerna I: 393
och II: 491, såvitt nu är i fråga, därigenom vara besvarade.
Stockholm den 14 maj 1968
På bankoutskottets vägnar:
NILS STÅHLE
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968
5
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Lundin (s), Enarsson (h), Stefanson (fp)* och Mattsson
(ep)*;
från andra kammaren: herrar Regnéll (h)*, Hagnell (s), Berglund
(fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona
(s), Löfgren (fp) och Fridolfsson i Rödeby (s)*.
* Ej närvarande ^vid justeringen.
Reservationer
1) av herrar Åkerlund (h), Enarsson (h) och Regnéll (h), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med orden
»Av de tre» och slutar på s. 4 med orden »på denna punkt» bort utbytas
mot ett avsnitt av följande lydelse:
»Kreditpolitikens utformning betingas i hög grad av det samråd och de
överenskommelser som kommer till stånd mellan riksbanken och kreditinstituten.
I propositionen nr 94 görs gällande att den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen,
vars giltighet utgår inom kort, har varit av betydelse
för att sådana överenskommelser kunnat uppnås och att den därför bör bibehållas
oförändrad under ytterligare en treårsperiod. I motionerna I: 955
och II: 1212 kommer däremot en övervägande kritisk syn på beredskapslagstiftningen
till uttryck. Utskottet finner vad motionärerna anfört vara
tungt vägande.
Om placeringskvotslagen och ränteregleringslagen gäller att varken de
praktiska erfarenheterna av kreditpolitikens bedrivande eller principiella
skäl motiverar deras bibehållande. Lagarnas huvudsyfte, som är att säkerställa
statens och bostadssektorns kreditför sörj ning, kan uppnås med
andra, mindre skadliga medel. Emissionskontrollen har aldrig utgjort någon
rationell penningpolitisk metod. Det ursprungliga motivet för denna
kontroll liksom för räntereglering och föreskrifter om placeringskvoter har
successivt minskat i betydelse; ingenting tyder nu på att de kreditbehov
som man önskar prioritera inte kan tillgodoses tillfredsställande utan särskild
lagstiftning. Utskottet avstyrker därför att placeringskvotslagen och
ränteregleringslagen får förlängd giltighet.
Likviditets- och kassakvotslagen är, såsom i dess inledande paragraf tydligt
utsäges, avsedd för undantagssituationer, där de traditionella kreditpolitiska
medlen visar sig otillräckliga. Utskottet kan godta att lagen får
förlängd giltighet för att även framgent stå till buds i sådana lagen. De
kvottal som lagen för närvarande anger är emellertid enligt utskottets uppfattning
för höga. Vid genomförandet av den nya lagstiftningen år 1962 höjdes
den maximala likviditetskvoten för affärsbankerna från 45 till 50
procent, medan den för sparbanker och centralkassor för jordbrukskre
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968
dit sattes till 25 procent. När lagens fortbestånd nu omprövas finner utskottet
tiden vara inne för en sänkning av dessa maxima till en mera realistisk
nivå. Utskottet tillstyrker därför de motionsledes framförda förslagen
att likviditetskvoten skall bestämmas till högst 20 procent för sparbanker
och centralkassor för jordbrukskredit samt till högst 40 procent för övriga
berörda kreditinstitut och att den maximala kassakvoten skall anges
till 10 procent.»;
dels att utskottet under A. bort hemställa,
»A. att riksdagen
1) med bifall till motionerna I: 955 och II: 1212 i ifrågavarande
del antager det vid propositionen nr 94 fogade
förslaget till lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256) med samtidigt antagande
för sin del av följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 och 7 §§ likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256)
Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ likviditets- och kassakvotslagen den
25 maj 1962 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
6
Det procenttal, vartill likviditetskvot
minst skall uppgå, fastställes
av riksbanken. Talet må i fråga om
sparbankerna och centralkassorna
för jordbrukskredit ej sättas högre
än till tjugofem och i fråga om andra
kreditinrättningar ej högre än till
femtio.
Där så-----— — rörelse
(Föreslagen lydelse)
§•
Det procenttal, vartill likviditetskvot
minst skall uppgå, fastställes
av riksbanken. Talet må i fråga om
sparbankerna och centralkassorna
för jordbrukskredit ej sättas högre
än till tjugo och i fråga om andra
kreditinrättningar ej högre än till
fyrtio.
rs art.
7 §•
Med kassakvot — ------— angivna undantagen.
Det procenttal, vartill kassakvot Det procenttal, vartill kassakvot
minst skall uppgå, fastställes av minst skall uppgå, fastställes av
riksbanken. Talet må ej sättas hög- riksbanken. Talet må ej sättas hög
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968
7
(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen lydelse)
re än till femton. Vid dess faststäl- re än till tio. Vid dess fastställande
lande må tillämpas vad i 6 § andra må tillämpas vad i 6 § andra styc
stycket
stadgas. ket stadgas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.
2) med bifall i övrigt till motionerna I: 955 och II: 1212
avslår de vid propositionen nr 94 fogade förslagen till lag
om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj
1962 (nr 257) och till lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258).»
2) av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Lundin, Hagnell, Franzén i Motala,
Bengtsson i Landskrona och Fridolfsson i Rödeby (alla s), vilka ansett
dels
att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med orden »Det
yrkande beträffande» och slutar med orden »och fördelningspolitiskt syfte»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»I motionerna I: 393 och II: 491 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall hemställa att Kungl. Maj :t förelägger årets höstriksdag
förslag om emissionskontrollens avskaffande. Utskottet har ovan tillstyrkt
att ränteregleringslagens giltighet förlängs och har inte heller något att
erinra mot emissionskontrollen såsom den i praktiken tillämpas av riksbanken.
Följaktligen avstyrker utskottet det nu berörda motionsyrkandet.»;
dels att utskottet under B. bort hemställa:
»B. att riksdagen avslår motionerna 1:393 och 11:491,
såvitt nu är i fråga.»
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680029
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.