Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962

1968-05-14 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av likviditetsoch kassakvotslagen den 25 maj 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen

den 25 maj 1962 (nr 256), m.m., jämte

motioner.

I en den 29 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 94, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden och lagrådets protokoll föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen den 25

maj 1962 (nr 256),

2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr

257) ,

3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr

258) .

Propositionens innebörd är att den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen,

för vilken giltighetstiden utgår den 30 juni 1968, skall erhålla

förlängd giltighetstid t. o. m. den 30 juni 1971.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen

den 25 maj 1962 (nr 256)

Härigenom förordnas, att likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj

1962, som enligt lag den 26 maj 1965 (nr 210) gäller till och med den 30

juni 1968, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr 257)

Härigenom förordnas, att placeringskvotslagen den 25 maj 1962, som enligt

lag den 26 maj 1965 (nr 211) gäller till och med den 30 juni 1968, skall

äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258)

Härigenom förordnas, att ränteregleringslagen den 25 maj 1962, som enligt

lag den 26 maj 1965 (nr 212) gäller till och med den 30 juni 1968, skall

äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1971.

I anledning av propositionen har väckts de likalydande motionerna I: 955

av herrar Ottosson och Kaijser samt II: 1212 av herr Adolfsson m.fl., vari

hemställes

A. att riksdagen måtte

1. besluta sådan lydelse av likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj

1962 (nr 256)

att likviditetskvot må fastställas till högst 40 procent för affärsbankerna

och till högst 20 procent i sparbankerna och centralkassorna för jordbrukskredit,

att kassakvot må fastställas till högst 10 procent,

2. avslå Kungl. Maj :ts förslag angående fortsatt giltighet av placeringskvotslagen

den 25 maj 1965 (nr 257),

3. avslå Kungl. Maj:ts förslag angående fortsatt giltighet av ränteregleringslagen

den 25 maj 1962 (nr 258),

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga ändringar

i författningstexten.

I sammanhanget behandlar utskottet även de vid riksdagens början

väckta motionerna I: 393 av herr Holmberg m. fl. och II: 491 av herr Bohman

m. fl., såvitt dessa avser yrkande att riksdagen skall i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1968 års höstriksdag

förslag om emissionskontrollens avskaffande.

I övrigt har dessa motioner behandlats i utskottets utlåtande nr 28.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968

3

Motionerna

I motionerna I: 955 och II: 1212 framhålles att den kreditpolitiska bcredskapslagstiftningen

endast delvis kommer till mera regelmässig användning

som bas för kreditreglerande åtgärder, nämligen såvitt gäller riksbankens

rekommendation till bankerna att iakttaga vissa likviditetskvoter

och dess kontroll av obligationsemissionerna. Av avgörande betydelse är därvid,

påpekar motionärerna, det samråd som utan formell reglering äger

rum mellan riksbanken och olika grupper av kreditinstitut. Enligt motionärernas

mening kan det knappast med fog hävdas att beredskapslagstiftningen

varit en absolut förutsättning för denna samverkan och dess verkningsgrad.

Likviditets- och kassakvoter säges dock vara så väletablerade

begrepp i kreditpolitiken att en förlängning av beredskapslagstiftningen

därom möjligen kan försvaras. Maximitalet för likviditetskvot anses emellertid

böra sänkas från 25 till 20 procent för sparbankerna och centralkassorna

för jordbrukskredit samt från 50 till 40 procent för övriga kreditinstitut.

Maximitalet för kassakvot anses likaledes böra sänkas, från 15

till 10 procent. Huvudsyftet med beredskapslagstiftningen om placeringskvoter

och räntereglering, att säkerställa statens och bostadssektorns kreditbehov,

säges kunna uppnås med andra, mindre skadliga metoder, i den

mån åtgärder i detta syfte över huvud taget blir erforderliga på längre sikt.

I motionerna I: 393 och II: 491 uttalas att emissionskontrollens huvudsyfte,

att förebygga ränteglidningar och svårigheter för bostadsbyggandets

finansiering, kan uppnås med andra, mindre skadliga metoder. Emissionskontrollen

säges ha lett till ett kösystem och till att kredittransaktioner

tidvis i olycklig utsträckning kommit att äga rum utanför den organiserade

marknaden, något som minskat sannolikheten för att kapitalet ledes

till de mest räntabla projekten.

Utskottet

Av de tre lagar som sedan 1962 innefattas i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen

har endast en, nämligen likviditets- och kassakvotslagen,

någonsin satts i kraft och detta endast för en kortare period i slutet

av föregående år och början av detta år. I övrigt har lagstiftningens syften,

i den mån så varit erforderligt, uppnåtts genom samråd och överenskommelser

mellan riksbanken och kreditinstituten. När fullmäktige i riksbanken

nu enhälligt föreslagit att de tre lagarna skall få förlängd giltighet för

ytterligare en treårsperiod har huvudmotivet varit att dessa lagar utgör

grund för de kreditpolitiska arrangemang som riksbanken upprätthåller

på berörda områden. Bland de remissinstanser som godtagit förslaget märks

fullmäktige i riksgäldskontoret, vilkas ställningstagande likaledes varit

enhälligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968

Även utskottet tillstyrker att de tre beredskapslagarna får förlängd giltighet.

Vad gäller placeringskvotslagen vill utskottet framhålla, att i propositionen

understrukits att den är avsedd att tillämpas endast under utomordentliga

förhållanden, när andra möjligheter uttömts. Eftersom lagens

undantagskaraktär sålunda är starkt markerad och ingen ändring avses

ske i nuvarande ordning med ett informellt samarbete mellan riksbanken

och kreditinstituten när det gäller att åstadkomma en tillfredsställande fördelning

av placeringarna på kapitalmarknaden saknas enligt utskottets

mening fog för det avslagsyrkande beträffande placeringskvotslagen som

förekommer i motionerna I: 955 och II: 1212.

Inte heller ränteregleringslagen är avsedd att tillämpas annat än i ett

undantagsläge. I de nyssnämnda motionerna hävdas att dess syfte kan uppnås

med andra metoder, vilka motionärerna betecknar som »mindre skadliga».

Motionärerna har så till vida rätt som att lagen hittills inte behövt tilllämpas.

Den fyller dock en beredskapsfunktion som motiverar dess bibehållande.

Beträffande likviditets- och kassakvotslagen synes även motionärerna

erkänna att så är förhållandet. De föreslår emellertid en sänkning av de

kvottal som anges i lagen. Utskottet vill understryka att dessa kvottal är

att betrakta som maxima, vilka vid en tillämpning av lagen kan komma

att föreskrivas endast för speciella lägen. Med hänsyn till lagens syfte att

bereda riksbanken handlingsmöjligheter i ytterlighetsfall, när andra åtgärder

visat sig inte vara tillräckliga, finner utskottet de hittills gällande kvottalen

motiverade. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandena på denna

punkt.

Det yrkande beträffande emissionskontrollen som framställts i motionerna

I: 393 och II: 491 tycks närmast gå ut på en översyn av den praxis som

tillämpas i ifrågavarande hänseende. Enligt utskottets mening finns goda

skäl för en sådan översyn. Denna bör emellertid inte inskränkas till att

gälla emissionskontrollen utan avse även övriga metoder för styrning av

kreditmarknaden i konjunktur- och fördelningspolitiskt syfte.

Utskottet hemställer sålunda,

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 955 och

II: 1212 bifaller propositionen nr 94;

B. att riksdagen i enlighet med vad utskottet ovan anfört

hemställer hos Kungl. Maj:t om översyn av metoder för

styrning av kreditmarknaden samt anser motionerna I: 393

och II: 491, såvitt nu är i fråga, därigenom vara besvarade.

Stockholm den 14 maj 1968

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Lundin (s), Enarsson (h), Stefanson (fp)* och Mattsson

(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (h)*, Hagnell (s), Berglund

(fp), Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona

(s), Löfgren (fp) och Fridolfsson i Rödeby (s)*.

* Ej närvarande ^vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Åkerlund (h), Enarsson (h) och Regnéll (h), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med orden

»Av de tre» och slutar på s. 4 med orden »på denna punkt» bort utbytas

mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Kreditpolitikens utformning betingas i hög grad av det samråd och de

överenskommelser som kommer till stånd mellan riksbanken och kreditinstituten.

I propositionen nr 94 görs gällande att den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen,

vars giltighet utgår inom kort, har varit av betydelse

för att sådana överenskommelser kunnat uppnås och att den därför bör bibehållas

oförändrad under ytterligare en treårsperiod. I motionerna I: 955

och II: 1212 kommer däremot en övervägande kritisk syn på beredskapslagstiftningen

till uttryck. Utskottet finner vad motionärerna anfört vara

tungt vägande.

Om placeringskvotslagen och ränteregleringslagen gäller att varken de

praktiska erfarenheterna av kreditpolitikens bedrivande eller principiella

skäl motiverar deras bibehållande. Lagarnas huvudsyfte, som är att säkerställa

statens och bostadssektorns kreditför sörj ning, kan uppnås med

andra, mindre skadliga medel. Emissionskontrollen har aldrig utgjort någon

rationell penningpolitisk metod. Det ursprungliga motivet för denna

kontroll liksom för räntereglering och föreskrifter om placeringskvoter har

successivt minskat i betydelse; ingenting tyder nu på att de kreditbehov

som man önskar prioritera inte kan tillgodoses tillfredsställande utan särskild

lagstiftning. Utskottet avstyrker därför att placeringskvotslagen och

ränteregleringslagen får förlängd giltighet.

Likviditets- och kassakvotslagen är, såsom i dess inledande paragraf tydligt

utsäges, avsedd för undantagssituationer, där de traditionella kreditpolitiska

medlen visar sig otillräckliga. Utskottet kan godta att lagen får

förlängd giltighet för att även framgent stå till buds i sådana lagen. De

kvottal som lagen för närvarande anger är emellertid enligt utskottets uppfattning

för höga. Vid genomförandet av den nya lagstiftningen år 1962 höjdes

den maximala likviditetskvoten för affärsbankerna från 45 till 50

procent, medan den för sparbanker och centralkassor för jordbrukskre
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968

dit sattes till 25 procent. När lagens fortbestånd nu omprövas finner utskottet

tiden vara inne för en sänkning av dessa maxima till en mera realistisk

nivå. Utskottet tillstyrker därför de motionsledes framförda förslagen

att likviditetskvoten skall bestämmas till högst 20 procent för sparbanker

och centralkassor för jordbrukskredit samt till högst 40 procent för övriga

berörda kreditinstitut och att den maximala kassakvoten skall anges

till 10 procent.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»A. att riksdagen

1) med bifall till motionerna I: 955 och II: 1212 i ifrågavarande

del antager det vid propositionen nr 94 fogade

förslaget till lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen

den 25 maj 1962 (nr 256) med samtidigt antagande

för sin del av följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 och 7 §§ likviditets- och kassakvotslagen

den 25 maj 1962 (nr 256)

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ likviditets- och kassakvotslagen den

25 maj 1962 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

6

Det procenttal, vartill likviditetskvot

minst skall uppgå, fastställes

av riksbanken. Talet må i fråga om

sparbankerna och centralkassorna

för jordbrukskredit ej sättas högre

än till tjugofem och i fråga om andra

kreditinrättningar ej högre än till

femtio.

Där så-----— — rörelse

(Föreslagen lydelse)

§•

Det procenttal, vartill likviditetskvot

minst skall uppgå, fastställes

av riksbanken. Talet må i fråga om

sparbankerna och centralkassorna

för jordbrukskredit ej sättas högre

än till tjugo och i fråga om andra

kreditinrättningar ej högre än till

fyrtio.

rs art.

7 §•

Med kassakvot — ------— angivna undantagen.

Det procenttal, vartill kassakvot Det procenttal, vartill kassakvot

minst skall uppgå, fastställes av minst skall uppgå, fastställes av

riksbanken. Talet må ej sättas hög- riksbanken. Talet må ej sättas hög
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1968

7

(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen lydelse)

re än till femton. Vid dess faststäl- re än till tio. Vid dess fastställande

lande må tillämpas vad i 6 § andra må tillämpas vad i 6 § andra styc
stycket

stadgas. ket stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

2) med bifall i övrigt till motionerna I: 955 och II: 1212

avslår de vid propositionen nr 94 fogade förslagen till lag

om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj

1962 (nr 257) och till lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen

den 25 maj 1962 (nr 258).»

2) av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Lundin, Hagnell, Franzén i Motala,

Bengtsson i Landskrona och Fridolfsson i Rödeby (alla s), vilka ansett
dels

att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med orden »Det

yrkande beträffande» och slutar med orden »och fördelningspolitiskt syfte»

bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»I motionerna I: 393 och II: 491 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t skall hemställa att Kungl. Maj :t förelägger årets höstriksdag

förslag om emissionskontrollens avskaffande. Utskottet har ovan tillstyrkt

att ränteregleringslagens giltighet förlängs och har inte heller något att

erinra mot emissionskontrollen såsom den i praktiken tillämpas av riksbanken.

Följaktligen avstyrker utskottet det nu berörda motionsyrkandet.»;

dels att utskottet under B. bort hemställa:

»B. att riksdagen avslår motionerna 1:393 och 11:491,

såvitt nu är i fråga.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.