Bnnkoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
1968-05-21 · 58 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 15,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 52 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1968:48, Bnnkoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
Dokumentets text
Bnnkoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
1
Nr 48
Utlåtande i anledning av skrivelse från styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor angående riksdagens lokalfrågor på
längre sikt jämte motioner.
Såsom förutskickats i utskottets föregående utlåtande, nr 47, behandlas i
detta utlåtande riksdagens lokalfrågor på längre sikt mot bakgrund av den
förestående övergången till en enkammarriksdag med 350 ledamöter.
På grundval av bemyndigande som 1907 års riksdag lämnade styrelsen för
riksdagens förvaltningskontor (BaU 4) har kontoret under medverkan av
byggnadsstyrelsen och av denna anlitade konsulter företagit en utredning av
riksdagens lokalfrågor. Byggnadsstyrelsen har i mars 1908 avgivit ett betänkande
med titeln »Biksdagens hus», vilket tillställts riksdagens samtliga ledamöter.
1 skrivelse till riksdagen den 3 april 1908 hemställer styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor, att riksdagen skall uppdraga åt styrelsen att på basis
av byggnadsstyrelsens nämnda utredning och annat i skrivelsen redovisat
material ytterligare utreda riksdagens lokalfrågor på längre sikt i enlighet
med de riktlinjer styrelsen i skrivelsen anfört samt att utarbeta program för
en arkitekttävling avseende förslag till riksdagshus enligt i princip något av
alternativen 1, 2 eller 3 a i byggnadsstyrelsens utredning.
Skrivelsen fogas till detta utlåtande som bilaget A. Den åtföljs av flera bilagor,
bl.a. remissyttranden över utredningen »Riksdagens hus» från statens
planverk, riksantikvarieämbetet och Stockholms stadskollegium samt två
inom styrelsen avgivna särskilda yttranden.
I anledning av skrivelsen har väckts de likalydande motionerna 1: 938 av
herrar Lundberg och Brundin samt II: 1195 av herr Sterne in. fl., vari hemställes
att riksdagen vid sin behandling av skrivelsen skall med bifall i övrigt
till denna besluta att den fortsatta utredningen av riksdagens lokalfråga på
lång sikt även bör avse det i byggnadsstyrelsens utredning som 3 b betecknade
alternativet till permanent riksdagshus.
I samband med sin behandling av ärendet har utskottet mottagit dels en
till riksdagen ställd och till riksdagens förvaltningskontor ingiven skrivelse
1 Bi halm till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 48
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
från Kungl. akademien för de fria konsterna (bilaga B), dels eu skrivelse
från Rådet till skydd för Stockholms skönhet (bilaga C), dels också ett uttalande
av Svenska arkitekt föreningen (bilaga D), överlämnat med cn den
10 maj 1968 dagtecknad missivskrivelse.
Motionerna
Motionärerna finner det framlagda förslaget om utredning och arkitekttävling
i princip vara välbetänkt. Utan att uttala någon mening om vilket av
de föreliggande alternativen som bör prioriteras anser de dock förslaget vara
olyckligt så till vida att utredningen och pristävlingen skulle omfatta endast
ett av norrmalmsalternativen, nämligen alternativ 3 a. Detta innebär att
tävlingsområdet i norr skulle begränsas av Jakobsgatan och att det enligt
många sakkunnigas mening intressanta alternativet 3 b, som innebär en förläggning
av riksdagshuset utefter en nord-sydlig axel med front mot Gustav
Adolfs torg, skulle uteslutas från vidare prövning. Den avvisande hållning
som Stockholms stad hittills intagit till detta alternativ torde, säger motionärerna,
främst bero på att ett i kvarteret S:t Per planerat parkeringshus inte
kan uppföras, därest riksdagens lokalfråga skulle lösas enligt alternativ 3 b.
I relation till den vikt man bör tillmäta uppgiften att lösa riksdagens lokalfråga
på bästa sätt ter sig de uppkommande olägenheterna enligt motionärernas
mening som måttliga. Staden antas icke skola motsätta sig att medverka
till en tävling som omfattar även alternativ 3 b ifall riksdagen uttalar
en bestämd önskan härom. Huruvida detta alternativ från olika synpunkter
är konkurrenskraftigt i slutskedet kan, påpekas det, inte bedömas med mindre
än att det omfattas av tävlingen och utredningen.
Utskottet
Genom det av byggnadsstyrelsen framlagda betänkandet »Riksdagens hus»
och den skrivelse som styrelsen för riksdagens förvaltningskontor i anslutning
därtill avlämnat till riksdagen har en god grund skapats för den prövning
av riksdagens lokalfrågor på längre sikt som föranleds av den förestående
övergången till enkammarriksdag.
När styrelsen för riksdagens förvaltningskontor för ca ett och ett halvt år
sedan hemställde om bemyndigande att föranstalta om en utredning av riksdagens
lokalfrågor, föreslog styrelsen att utredningen skulle bedrivas med
utgångspunkt i att riksdagens hus skulle vara förlagt till Helgeandsholmen.
På bankoutskottets inrådan utvidgades emellertid utredningsuppdraget till
att gälla även en lokalisering utanför Helgeandsholmen, närmast på Nedre
Norrmalm. Riksdagen uttalade sålunda vid detta tillfälle sitt intresse för att
flera alternativ skulle belysas mera ingående och en mera förutsättningslös
prövning av lokalfrågorna därigenom möjliggöras.
De tre huvudalternativ som utredningen tagit sikte på, nämligen ombyggnad
av det nuvarande riksdagshuset, nybyggnad på Helgeandsholmen och
Bankoutskottets utlåtande nr 4-8 år 1968
3
nybyggnad på Nedre Norrmalm, har sålunda anvisats av riksdagen när direktiv
för utredningsarbetet fastställdes. För vart och ett av dessa huvudalternativ
har nu tre underalternativ studerats. Dessa underalternativ utgör,
såsom förvaltningskontorets styrelse understryker, exempel på olika sätt att
förverkliga det preliminära lokalprogram som uppgjorts för enkammarriksdagen
och riksdagsbiblioteket men däremot inte några konkreta förslag till
riksdagshus. De synes emellertid till fyllest som underlag för en bedömning
av byggnadsfrågan från funktionell, teknisk och ekonomisk synpunkt samt
från genomförandesynpunkt. Erinras bör om ätt ombyggnadsalternativet i
alla versioner innefattar riksbankens nuvarande byggnad, vilken också förutsätts
rivas i samband med eu nybyggnad på Helgeandsholmen.
Ett förhållande som särskilt bör noteras är att ett riksdagshus baserat på
ett sådant lokalprogram som nu måste uppställas kommer att utgöra eu
byggnad av helt annat slag än det nuvarande riksdagshuset. Medan detta
genomgående har karaktären av monumentalbyggnad, kommer ett nytt riksdagshus
att till icke ringa del få prägel av kontorsbyggnad till följd av det
väsentligt utökade antal ledamotsrum och tjänsterum som skall ingå däri.
Denna omständighet gör möjligheten att pröva skilda förläggningsplatser
och helt olikartade planlösningar särskilt värdefull.
Byggnadsstyrelsen har i sitt betänkande gjort en sammanfattande bedömning
av de olika alternativen från de synpunkter som nyss angivits. I anslutning
därtill har styrelsen för riksdagens förvaltningskontor för sin del gjort
en liknande bedömning. Vad de båda myndigheterna anfört torde böra studeras
i originalversion, varför utskottet avstår från att här söka sammanfatta
de ståndpunkter som kommit till uttryck. Utskottet vill dock notera,
att förvaltningskontorets styrelse i sitt referat av vad byggnadsstyrelsen anfört
icke fullt synes ha beaktat de betänkligheter mot alternativet nybyggnad
på Helgeandsholmen som byggnadsstyrelsen uttalat vid sidan av sin på teknisk-ekonomiska
faktorer baserade rekommendation av detta alternativ.
Resultatet av båda de bedömningar till vilka här hänvisats är att en vidare
utredning av lokalfrågan förordas, vilken bl. a. skall innefatta en arkitekttävling.
Något omedelbart ställningstagande till spörsmålet om ny- eller ombyggnad
och i förekommande fall till spörsmålet om förläggningen av ett
nytt riksdagshus avses alltså icke äga rum. Utskottet delar helt uppfattningen
att en sådan ordning för byggnadsfrågans fortsatta handläggning är lämplig.
Det spörsmål som då i första hand återstår att ta ställning till är vilka av
de angivna alternativen och underalternativen som skall innefattas i tävlingsprogrammet.
Härom kan, såsom framgår av det föreliggande materialet,
hävdas olika uppfattningar. Att närmare utveckla olika möjligheter för en
ombyggnad av de nuvarande riksbyggnaderna är eu uppgift av helt annan
art än utarbetandet av förslag till ett nytt riksdagshus. Skäl kan anföras för
uppfattningen att en allmän arkitekttävling inte utgör den bästa metoden
att få fram förslag till lösningar enligt ombyggnadsalternativet. Utskottet
4
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1968
vill dock inte motsätta sig att även detta alternativ medtages i arkitekttävlingen.
Alternativet nybyggnad på Helgeandsholmen medför, som byggnadsstyrelsen
påpekat, betydande stadsbildsmässiga risker; det har också uttryckligen
avvisats av riksantikvarieämbetet och starkt kritiserats av såväl konstakademien
som Stockholms stads skönhetsråd. Samtidigt står det klart att
visst intresse för ett sådant alternativ förefinnes inom riksdagen. Utskottet
anser sig böra förorda att tävlingen skall gälla även detta alternativ.
De underalternativ till alternativet nybyggnad på Nedre Norrmalm som
presenteras i betänkandet innebär vitt skilda planlösningar. Diskussionen av
dem har till stor del gällt vilka konsekvenser det får för Stockholms stads
planering av Nedre Norrmalms omdaning, ifall frågan om ett riksdagshus i
denna del av staden aktualiseras. I sitt yttrande över byggnadsstyrelsens betänkande
har Stockholms stadskollegium beträffande Nedre Norrmalm icke
tillstyrkt att andra underalternativ än 3 a, d. v. s. det som innebär en byggnad
i sin helhet förlagd söder om Jakobsgatan, medtas i den tilltänkta arkitekttävlingen.
Av de övriga instanser som kommit till tals har statens planverk närmast
tagit ställning till förmån för alternativ 3 c, medan riksantikvarieämbetet allmänt
understrukit vilka möjligheter att representativt utforma Gustav Adolfs
torgs fond som en förläggning av riksdagshuset dit skulle medföra. De
opinionsyttringar som inkommit från konstakademien, Stockholms stads
skönhetsråd och Svenska arkitektföreningen går alla ut på att det vore olyckligt
att från arkitekttävlingen utesluta underalternativen 3 b och c. En så
förutsättningslös prövning som möjligt av norrmalmsalternativet bör enligt
dessa opinionsyttringar eftersträvas. Inom riksdagen har alternativet 3 b
förordats i motionerna I: 938 och II: 1195.
Enligt utskottets uppfattning ligger det väl i linje med riksdagens tidigare
ställningstagande i fråga om utredning rörande riksdagens hus, ifall riksdagen
uttalar sig för att alla norrmalmsalternativets tre underalternativ bör
omfattas av arkitekttävlingen.
Utskottet vill slutligen understryka att den etapp av lokalfrågans behandling
som nu förestår innefattar förberedelserna för en arkitekttävling.
Till frågan om tävlingens slutliga utformning, inklusive tävlingsvillkoren,
får riksdagen alltså senare ta ställning. Utskottet vill dock redan nu
framhålla att det knappast kan finnas skäl att, såsom förvaltningskontorets
styrelse tycks avse, utestänga icke-nordiska arkitekter från deltagande i tävlingen.
Den fortsatta utredningen och arkitekttävlingen bör, såsom förvaltningskontorets
styrelse anför, organiseras »i samarbete mellan riksdagen, Kungl.
Maj:t och staden», vilken senare alltså får tillfälle till full insyn och medverkan
i arbetet. Med »Kungl. Maj:t» torde förvaltningskontorets styrelse
avse även de Kungl. Maj:t underställda myndigheter som kan beröras av
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
5
saken. Särskilt vill utskottet understryka vikten av att statens planverk och
riksantikvarieämbetet får tillfälle att ta del i planläggningen av arkitekttävlingen.
Frågan om medelsanvisning för utredningsarbetet behandlar utskottet
i sitt nästföljande utlåtande, nr 49.
Ledamoten av förvaltningskontorets styrelse herr Wärnberg har i ett till
styrelsens skrivelse fogat särskilt yttrande föreslagit att jämsides med den
utredning som förordats i skrivelsen även skall prövas möjligheten av att
permanent förlägga riksdagen till de byggnader vid Sergels torg som avses
bli tagna i anspråk provisoriskt. Utskottet kan inte ansluta sig till tanken på
en sådan utvidgning av utredningsuppdraget. Betonas bör att de ifrågavarande
lokalerna, även om de under en övergångstid väl kan fylla det nu
aktuella syftet, dock inte från början planerats för riksdagens räkning och
därför inte kan bedömas på längre sikt vara så funktionsdugliga som de
lokaler bör bli vilka på grundval av en omfattande arkitekttävling speciellt
utformats för riksdagens behov. Någon tid för den omprojektering av byggnaderna
vid Sergels torg som skulle erfordras för att göra dem lämpliga för
permanent användning såsom riksdagshus står inte till buds.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen i anledning av förevarande skrivelse från
styrelsen för riksdagens förvaltningskontor samt motionerna
I: 938 och II: 1195
1) uppdrar åt förvaltningskontorets styrelse att enligt de
riktlinjer som ovan angivits ytterligare utreda riksdagens
lokalfrågor på längre sikt och utarbeta program för en arkitekttävling
avseende förslag till riksdagshus enligt i princip
något av alternativen 1, 2 eller 3 i byggnadsstyrelsens utredning
»Riksdagens hus», samt
2) hemställer hos Kungl. Maj:t om medverkan av Kungl.
Maj:t och statliga myndigheter i det här avsedda utredningsarbetet
i enlighet med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 21 maj 1968
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Äke Larsson, (s)*, Palm (s),
Åkerlund (h), Nils Theodor Larsson (ep), Lundin (s), Brundin (h) och
Österdahl (fp);
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i
Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund
(s), Fridolfsson i Rödeby (s) * och Ullsten (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
6
Bankoutskottets utlåtande nr A8 år 1968
Reservationer
1) av herr Åkerlund (h), som ansett
dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Enligt utskottets uppfattning» och slutar med orden »omfattas av arkitekttävlingen»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»Enligt utskottets uppfattning bör tanken att förlägga det permanenta riksdagshuset
till Nedre Norrmalm efter den nu företagna utredningen avföras
ur diskussionen. Arkitekttävlingen bör alltså begränsas till att omfatta alternativen
1 och 2, som innebär fortsatt förläggning av riksdagen till Helgeandsholmen»
;
dels att utskottets hemställan under 1) bort ha följande lydelse:
»1) uppdrar åt förvaltningskontorets .styrelse att enligt de
riktlinjer som ovan angivits ytterligare utreda riksdagens
lokalfrågor på längre sikt och utarbeta program för en arkitekttävling
avseende förslag till riksdagshus enligt i princip
något av alternativen 1 eller 2 i byggnadsstyrelsens utredning
''Riksdagens hus’»;
2) av herr Nils Theodor Larsson (ep), som ansett
dels att det stycke på s. 5 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Ledamoten av förvaltningskontorets» och slutar med orden »inte till buds»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»Ledamoten av förvaltningskontorets--—• (= utskottet)---i an
språk
provisoriskt. En lösning av riksdagens lokalfråga på längre sikt enligt
det nu angivna alternativet skulle enligt utskottets mening medföra stora
fördelar. Utskottet föreslår därför att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret
att utreda även detta alternativ»;
dels att till utskottets hemställan bort fogas eu punkt 3) av följande lydelse:
»3)
uppdrar åt förvaltningskontorets styrelse att utreda
möjligheten av att riksdagen tar de tillämnade provisoriska
riksdagslokalerna vid Sergels torg i anspråk för permanent
bruk.»
Bankoutskottets utlåtande nr 48 ur 1968
RIKSDAGENS
FÖRVALTNINGSKONTOR
7
Bilaga A
Till Riksdagen
Ang. riksdagens lokalfrågor på längre sikt
Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor redovisar i denna skrivelse
resultatet av den utredning om riksdagens hus in. in., som 1967 års riksdag
under dess vårsession bemyndigade styrelsen att företaga (BaU 1967:4,
Rskr 84). Styrelsen har fullgjort uppdraget under medverkan av byggnadsstyrelsen
och av denna anlitade konsulter och överlämnar härjämte byggnadsstyrelsens
den 25 mars 1968 dagtecknade betänkande »Riksdagens hus.
Från två- till enkammar system. Teknisk-ekonomisk utredning av Kungi.
byggnadsstyrelsen på uppdrag av Riksdagens förvaltningskontor». Betänkandet
har i särskild ordning tillställts riksdagens ledamöter m. fl. Frågan om
riksdagens lokaler under en eventuell övergångstid fr. o. in. den 1 januari
1971 efter enkammarreform upptar styrelsen i särskild skrivelse till riksdagen.
I anslutning till den nu verkställda utredningen beträffande riksdagens
lokalfrågor på längre sikt får styrelsen anföra följande.
B a k g r u n d
Det nuvarande riksdagshuset på Helgeandsholmen togs i bruk den 12
januari 1905 och riksbankens byggnad den 22 oktober påföljande år. Ianspråktagandet
av Helgeandsholmen för riksdagens hus hade då föregåtts
av flera utredningar och en livlig debatt, varunder åtskilliga förslag till lokalisering
av riksdagen och riksbanken till andra platser framförts. År 1888
beslöt riksdagen att låtä uppföra riksdagshus och riksbankshus på nuvarande
plats. Genom beslutét förverkligades ett av bankoutskottet redan år 1872
framfört förslag om uppförande av nytt riksbankshus på Helgeandsholmen
och ett av herr Lagerstråle i första kammaren samma år motionsvägen väckt
förslag att förlägga ett riksdagshus till denna plats, även om 1888 års riksdagsbeslut
omedelbart föranleddes av en av herr Lithander i första kammaren
väckt motion (Bet. s. 30).
Under nästan lika lång tid som det nuvarande riksdagshuset nyttjats har
frågan om dess om- eller utbyggnad gång efter annan aktualiserats även
utan samband med övergång från två- till enkammarsystem. Detta är i och
för sig inte ägnat att förvåna. Trots relativt ansenliga yttre mått (103 m
långt och 57 in djupt i medeltal) och en totalyta av ca 31 000 m2 har riks
-
Dnr 1:109/68
8
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
dagshuset en rumsyta av endast ca 12 000 in2 och representerar ett utnyttjandetal
av allenast ca 39 %. Förklaringen till detta låga utnyttjande ligger
främst i den slösaktiga planutformningen med stora hallar samt tjocka yttre
och inre murpartier. Riksbankens byggnad har en rumsyta av ca 5 000 m2
och en totalyla av ca 11 000 m2 motsvarande ett utnyttjandetal av 46 °/o (Bet.
s. 33).
Riksdagens ökade lokalbehov, betingat främst av ändrade arbetsformer,
tillkomsten av nya utskott, ökad politisk aktivitet inom riksdagshuset, behovet
av arbetsrum för ledamöter, upprättandet av kanslier för riksdagsgrupperna,
en fastare personalorganisation med årsanställda tjänstemän samt en
ansvällning av riksdagstrycket med mer än 50 °/o under de senaste 20 åren
har hittills kunnat tillgodoses endast mer eller mindre provisoriskt och
otillräckligt. Huvudsakligen har det skett genom utflyttning av vissa organ
(JO-ämbetet, riksgäldskontoret, riksdagens revisorers kansli, Nordiska rådets
svenska delegations kansli samt på sistone även konstitutionsutskottet) genom
tillbyggnader (de viktigaste åren 1926, 1942 och 1967) samt genom
ianspråktagande av personalbostäder och anskaffande av lokaler utanför
Helgeandsholmen. I andra fall har rum uppdelats för att bereda någorlunda
ostörda arbetsplatser. Det torde inte kunna betecknas som någon överdrift
när byggnadsstyrelsen i sitt betänkande konstaterar att eu påfallande »förslumning»
efter hand inträtt (Bet. s. 23).
Sedan frågan om övergång från två- till enkammarsystem, varom proposition
numera framlagts (prop. 1968:27), ytterligare aktualiserat riksdagens
lokalfrågor på längre sikt, torde tiden vara inne att pröva dessa frågor i
hela deras vidd. Resultatet av den utredning härom, till vilken förvaltningskontorets
styrelse log initiativet genom sin skrivelse till bankoutskottet den
6 december 1966 (BaU 1967: 4), bekräftar styrelsens uppfattning att lösandet
av lokalproblemen inte längre kan skjutas på framtiden. Ett inte oväsentligt
men kanske föga känt skäl härtill är också de ökade underhållskostnader
som det nuvarande riksdagshuset medför och kommer att medföra till följd
av de otillfredsställande grundförhållandena under huset. Härtill återkommer
styrelsen i det följande. Att även riksbankens lokalfrågor nu, liksom i
slutet av 1800-talet, blivit aktuella samtidigt med riksdagens utgör ytterligare
ett skäl för att riksdagens lokalfrågor nu upptages till prövning.
Riksdagens lokalbehov
Genom beslut den 27 april 1967 fastställde förvaltningskontorets styrelse
ett preliminärt lokalprogram för riksdagens och riksdagsbibliotekets lokalbehov.
Programmet baserades på informationer från grundlagberedningen
om den aktuella författningsreformens innebörd och på uppgifter om lokalbehovet,
som förvaltningskontoret inhämtat från riksdagsorganens kanslier
m. fl. eller som på annat sätt utrönts. Under utredningens gång har det pre
-
Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1968
9
liminära programmet reviderats på vissa punkter. Etter det att utredningsarbetet
kommit in i ett skede, då ytterligare justeringar av lokalprogrammet
av utredningstekniska skäl inte kunde ske, har önskemål framförts om
smärre revisioner av programmet, baserade på antaganden om en viss personalorganisation
i fall då sådan ännu ej fastställts eller på andra skäl. Sådana
vid en utredning av denna omfattning inte ovanliga justeringar torde få
beaktas under den fortsatta bearbetning av lokalprogrammet som förutsätts
äga rum (Bet. s. 20).
Vid utarbetandet av lokalprogrammet har del gällt att inte bara tillgodose
krav på lokalernas funktionella ändamålsenlighet inklusive sambandsfunklioner
utan också att så långt möjligt förverkliga de standardförbättringar
1 stort som motsvarar de allmänt omfattade önskemålen om väsentligt bättre
arbetsvillkor för riksdagens och statsrådets ledamöter, tjänstemän, gruppkanslier,
massmedia m. fl. och att härutöver inrymma en viss lokalreserv.
Vad angår den nya kammaren har plenisalen beräknats för presidium,
350 ledamöter och 20 statsråd jämte platser för funktionärer. Plenisalens
allmänna läktare avses för 350 personer, vartill kommer en pressläktare för
00, en diplomatläktare för 35, en delegationsläktare för utländska delegationer
och liknande för 20 samt en skolläktare för 70 personer eller läktarplatser
för tillhopa 535 personer (f. n. 406 platser i båda kamrarna). Vid
större debatter eller andra tillfällen förutsätts en omfördelning mellan dessa
kategorier av läktarplatser kunna ske.
För regeringen har programmerats ett rum för varje statsråd med viss
reserv jämte rum för departementstjänstemän.
I fråga om utskottsorganisationen bygger lokalprogrammet på det numera
genom prop. 1968: 27 bekräftade underlaget från grundlagberedningen, avseende
bl. a. inrättande av ett fjärde lagutskott. Dessutom har med hänsyn
till författningsfrågans läge vid den tidpunkt, då lokalprogrammet utarbetades,
dels lokaler programmerats för ett eventuellt revisionsutskott, dels lokalerna
för statsutskottet programmerats så att de reserverar utrymmen för
eu eventuell finansnämnd och fem finansutskott. Även lokaler för särskilt
utskott har givetvis programmerats. Skulle här anmärkta ändringar i utskottsorganisationen
inte komma till stånd, inrymmer lokalprogrammet sålunda
en inte obetydlig reserv.
I fråga om utskottslokalerna bör i övrigt framhållas att eget rum programmerats
ej blott som f. n. för ordförande utan även för vice ordförande i utskott
samt för ordförande i utskottsavdelning. 1 utskott som förutsätts arbeta
på avdelningar — konstitutions-, stats- och bevillningsutskotten — har utöver
plenisal för utskottet programmerats sessionssal för varje avdelning.
I fråga om ledamotsrum bygger del preliminära lokalprogrammet på
principen: eu ledamot — ett rum. I dessa ledamotsrum har bl. a. arbets- och
besöksfunklioner beaktats.
Ledamotsrummen kompletteras med ca 35 konferensrum för sammanträden
och mottagande av delegationer av varierande storlek. Härtill kommer
2 partilokaler för 200 resp. 125 personer, 6 förtroenderådsrum, lektionssal
för 50 personer, språklaboratorium samt rum för enskild och för gemensam
andakt.
Ca 16 klubbrum och 3 vilrum om tillhopa ca drygt 500 in2 har program
-
10
Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1968
merats. Härtill kommer representationslokaler (salonger inkl. musikrum)
och en restaurang, som dimensionerats så att den skall kunna ta emot tillströmningen
om kammaren inför gemensam lunchrast samt även ha utrymme
för personalmatsal, med sammanlagda ytor av ca 1 900 in2.
För riksdagsgruppernas kanslier, som f. n. disponerar inemot 25 rum huvudsakligen
förlagda till kv. Rosenbad, upptar det preliminära lokalprogrammet
sammanlagt 48 rum med en yta av 810 in2.
Det preliminära lokalprogrammet förutsätter även förbättrade arbetsvillkor
för representanterna för press, radio och TV genom flera och utökade
lokaler, vilkas ytor för egentliga arbetsplatser och annexutrymmen med ca
100 in2 överstiger dem som står till förfogande i nuvarande riksdagshus. Vissa
pressreferentrum förutsätts förlagda i direkt anslutning till och med insyn
i kammarens plenisal för att kunna användas även vid simultantolkning.
Utöver utrymmen för reception samt post-, tele- och SJ-inrättningar upptar
det preliminära lokalprogrammet väsentligt förbättrade anordningar
för motion och bastu, sjukrum samt sådana personalrum som numera anses
erforderliga och regelmässigt programmeras för personalvårdsändamål.
Även i fråga om tjänsterum för riksdagens anställda har en upprustning
ansetts nödvändig. Sålunda har i princip enmansrum programmerats för
tjänstemännen, vilka nu delvis måste arbeta i plenisalar o. s. v., om de ej
såsom fallet är med vissa av förvaltningskontorets befattningshavare saknar
arbetsrum och måste utnyttja tillfälligtvis lediga lokaler. En rationalisering
och centralisering av vissa förvaltningsfunktioner, t. ex. budsändning, duplicering
och andra vaktmästargöromål liksom av bevakningsgöromålen förutsätts
komma till stånd vid en om- eller nybyggnad för riksdagens räkning,
bl. a. med anlitande av tekniska hjälpmedel. Utvecklingen på sistnämnda
område går snabbt, och de mest ändamålsenliga lösningarna låter sig med
hänsyn till den relativt avlägsna tiden för inflyttning i ett om- eller nybyggt
riksdagshus ännu knappast överblicka.
För den nya kammaren har personalorganisationen ännu ej fastställts. Innan
så skett kan de för det nya kammarkansliet i det preliminära lokalprogrammet
angivna ytorna inte definitivt bestämmas.
Fn stor del av lokalprogrammets utrymmen för förvaltningskontoret motsvarar
erforderliga lokaler för arkiv, förråd och verkstäder. Behovet härav
är påtagligt och betingat av bl. a. riksdagstryckets ansvällning (mer än 50 %
sedan 1949), den ökade efterfrågan på och därmed förenad lagerhållning av
utredningstryck för riksdagsledamöternas och riksdagsorganens räkning
samt den nuvarande nästan totala i frånvaron av lokaler för handljngs-, ritnings-
och modellarkiv. Här avsedda arkiv och förråd, som av serviceskäl
bör vara lätt tillgängliga, är f. n. spridda på delvis föga ändamålsenliga lokaler
(skyddsrum in. in.) i riksdagshuset, i kv. Rosenbad och Vinstocken
samt på Östermalm.
Vad angår riksdagsbiblioteket har det preliminära lokalprogrammet utarbetats
med beaktande av erforderliga utrymmen för accession. Av den programmerade
ytan om 3 175 in2 motsvarar sålunda inte mindre än 2 100 in2
magasinslokaler.
I bilagda sammanställning (bilaga 1) ges en sammanfattning av de vid
lokalprogrammets upprättande disponibla rumsytorna — således exklusive
tekniska serviceytor — och de ytor lokalprogrammet upptar för riksdagen
och riksdagsbiblioteket (jfr Bet. s. 19). I fråga om kontorsrummen exklusive
Bankoutskottets utlåtande nr A8 år 1968
11
ledamotsrummen har byggnadsstyrelsens rekommendationer för statlig förvaltning
beaktats (jfr Bet. s. 22).
Kompletterande utredning och utlåtanden
Såsom byggnadsstyrelsen framhållit i sin utredning (Bet. s. 34) är riksdagens
hus på Helgeandsholmen grundlagda på stödpålar av trä. Enligt L.M.
Bååth, Helgeandsholmen och Norrström, del II, Uppsala 1918, (s. 263 och
266) utgör antalet pålar under riksdagshuset ej mindre än. 9 800 och under
riksbanksbyggnaden ca 5 100. Över pålarna ligger en rustbädd av 2 lager
plank. På rustbädden har byggnadernas grundmurar uppförts.
Riksdagshuset har varit utsatt för sjunkningsrörelser fr. o. in. tiden för
uppförandet. En grundförstärkning är nödvändig. Två alternativ till grundförstärkning
har studerats. Båda förutsätter att riksdagshusets inre partier
rivs. Det ena innefattande bl. a. slagpålning med betongpålar under nybyggda
partier förutsätter att hela riksdagshuset grundförstärkes. Detta alternativ,
som kostnadsberäknats till ca 24 mkr (Bet., tabell 2, s. 62), anses ge en
grundkonstruktion som håller för överskådlig lid. Det andra och billigare
alternativet innebär att endast riksdagshusets sydvästra delar grundförstärkes
och anses, om åtgärderna förenas med spontning för uppdämning av
grundvattenytan, ge riksdagshuset en livslängd av ca 60 år samt kan beräknas
kosta ca 10 mkr. Utan sådan spontning anses riksdagshuset ha en återstående
livslängd av endast ca 30 år. Detta beror på att rustbädden med nuvarande
hastighet på landhöjningen, 44 cm/100 år, inom denna tidrymd periodvis
kommer att ligga över grundvattenytan.
Riksbanksbyggnadens grundläggning är i bättre kondition än riksdagshusets.
På senare lid har man emellertid funnit att träpålar under vattenytan angripits
av bakterier. Hösten 1967 befanns sålunda träpålar vid Tegelbacken
ha fått sin bärförmåga avsevärt nedsatt på grund av bakterieangrepp. Motsvarande
iakttagelser har gjorts i Uppsala.
Med anledning härav har förvaltningskontorets styrelse, såsom framhållits
i styrelsens skrivelse den 17 januari 1968 till riksdagen om anslag på
tilläggsstat för riksdagshusutredningen (BaU 1968:8 s. 5), låtit genomföra
eu kompletterande grundundersökning i syfte att utröna eventuella bakterieangrepp.
Resultatet av sistnämnda grundundersökning föreligger nu och redovisas
i bilagda skrivelse den 25 mars 1968 från byggnadsstyrelsen (bilaga 2). Undersökningen
visar att även grundläggningen under riksdagshuset är föremål
för bakterieangrepp. Därmed bortfaller det billigare förstärkningsalternativet.
Dessutom tillkommer, om riksbanksbyggnaden skall bevaras (underalternativ
1 b), eu grundförstärkningskostnad av It)—12 mkr.
Från statens planverk och riksantikvarieämbetet har inkommit begärda
utlåtanden (bilagorna 3 och A).
12
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
Statens planverk anser att de översiktliga och stadsbildsmässiga bedömningarna
bör ges avgörande betydelse vid värderingen av de tre alternativen
och att en förläggning av riksdagens hus till Nedre Norrmalm i det långsiktiga
perspektivet framstår som det mest hållbara lokaliseringsalternativet,
trots de initialsvårigheter som är förknippade med ett sådant genomförande.
Verket förordar därför en förläggning av riksdagens bus i enlighet med
detta alternativ. Av de nu studerade alternativen synes enligt planverkets mening
alternativ 3 c kunna ge de funktionellt sett bästa resultaten. Men planverket
anser att denna fråga måste ytterligare belysas i samband med arkitekttävling.
Riksantikvarieämbetet ansluter sig till utredningens allmänna värderingar
både vad gäller det nuvarande riksdagshusets kulturhistoriska värde och dettas
beroende av att den ursprungliga arkitekturen i väsentliga avseenden bevaras
och vad gäller de stadsbildsmässiga förutsättningarna, önskemålen och
bedömningarna. Från dessa utgångspunkter avvisar ämbetet alternativ 2 —
nybyggnad på Helgeandsholmen — samt anser att den långa tradition riksdagen
haft på Helgeandsholmen talar för alternativ 1 — ombyggnad av nuvarande
riksdagshus — utvidgat med att även riksbankshuset bevaras. Emellertid
finner ämbetet att alternativ 3 — nybyggnad på Nedre Norrmalm innebär
en troligen enastående möjlighet att dels utforma Gustav Adolfs Torgs
fond representativt, dels gestalta Helgeandsholmen med utgångspunkt från
den naturliga topografien och med en bebyggelse mindre utrymmeskrävande
än den nya riksdagens. Ämbetet anser att frågorna om Helgeandsholmens
och Gustav Adolfs Torgs fonds utformning kräver ytterligare belysning,
lämpligen genom eu arkitekttävling, som i första hand bör omfatta nybyggnad
på Nedre Norrmalm och en bebyggelse på Helgeandsholmen enligt nyssnämnda
principer. Vid sidan härav bör möjligheterna att bevara de nuvarande
riksbyggnaderna ytterligare studeras. Först därefter bör enligt ämbetets
mening beslut fattas om riksdagens förläggning.
Hösten 1967 beredde byggnadsstyrelsen under hand Stockholms general - planeberedning tillfälle att yttra sig över det utredningsmaterial beträffande
riksdagshusfrågan som byggnadsstyrelsen då kunde ställa till förfogande.
Generalplaneberedningen avgav i skrivelse den 21 december 1967 det begärda
yttrandet (Bet. s. 77). Yttrandet åtföljdes av bl. a. en PM av den 29 november
1967 från beredningens expertutskott. 1 denna förklarade sig expertutskottet
finna det mest troligt att man, om man skulle bestämma sig för att
flytta riksdagen till Nedre Norrmalm, komme vid den slutliga utformningen
av riksdagshusprojektet att finna det alltför vanskligt att stanna vid halvmesyrer
och hellre acceptera att konsekvenserna av beslutet finge bli att
stadsplanen för området omarbetades radikalt med utgångspunkt från de
nya förutsättningarna. Generalplaneberedningen framhöll alt förläggningen
av ett riksdagshus till Nedre Norrmalm skulle innebära djupgående ingrepp
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
13
och störningar i den pågående cityregleringen. Beredningen avstyrkte därför
att ett riksdagshus förlädes till Nedre Norrmalm.
Sedan utredningen om riksdagens hus färdigställts, har Stockholms stad
genom remiss beretts tillfälle att yttra sig över byggnadsstyrelsens betänkande,
varvid staden även haft tillgång till det fullständiga ritningsmaterialet.
Stadskollegiet har i skrivelse den 27 mars 1968 (bilaga 5) till riksdagens förvaltningskontor
meddelat, »att staden är villig medverka till anordnandet av
en arkitekttävling för det område som omfattar hela Helgeandsholmen och
den del av Norrmalm som begränsas av Rödbodtorget i väster, Jakobsgatan
och Jakobstorg i norr och Kungsträdgårdsgatan i öster, varvid tävlingsuppgiften
bör vara att framlägga förslag till riksdagshus enligt något av alternativen
1, 2 eller 3 a och att ange principiell utformning av de delar av området
som inte behövs för riksdagen men som efter om- eller nybyggnad bör användas
för statsdepartement eller dylikt».
Styrelsens överväganden
Den utredning om riksdagens hus som nu redovisas har tagit sikte på tre
alternativa lösningar av riksdagens och riksdagsbibliotekets mera långsiktiga
lokalproblem:
Alt. 1 Ombyggnad av nuvarande riksdagshus
Alt. 2 Nybyggnad på Helgeandsholmen
Alt. 3 Nybyggnad på Nedre Norrmalm.
För att konsekvenserna skall kunna överblickas har varje huvudalternativ
studerats i tre underalternativ, för vilka ritningar och modeller utarbetats.
Det bör understrykas att de senare utgör exempel på olika sätt att förverkliga
det preliminära lokalprogrammet för den nya enkammarriksdagen
och riksdagsbiblioteket, inte konkreta förslag till riksdagshus.
Med beaktande av utredningens huvudsakliga syfte, nämligen att ge riksdagen
erforderligt teknisk-ekonomiskt underlag för beslut i lokalfrågan, har
alternativen bedömts från funktionella, tekniska, ekonomiska och genomförandesynpunkter
samt med tillämpning av vissa antaganden och värderingar
beträffande stadsbilden. Härom får styrelsen närmare hänvisa till
byggnadsstyrelsens betänkande »Riksdagens hus» s. 31.
I sin skrivelse till bankoutskottet den 6 december 1966 (BaU 1967: 4 s. 14)
förutskickade förvaltningskontorets styrelse, att ett betydande yttillskott i
förhållande till rumsytorna i de nuvarande riksbyggnaderna på Helgeandsholmen
skulle kunna utvinnas inom i stort sett oförändrad volym genom ombyggnad
eller nybyggnad på Helgeandsholmen med hänsyn till det låga utnyttjandet
av de nuvarande byggnadernas ytor. Framför allt antogs detta
gälla vid nybyggnad.
Byggnadsstyrelsens utredning bekräftar riktigheten av detta antagande.
Trots att den sammanlagda rumsytan enligt det preliminära lokalprogram
-
14
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
met uppgår till ca 26 000 m2 exklusive bilplatser, d. v. s. med ca 9 000 in2
överstiger summan av det nuvarande riksdagshusets ca 12 000 m2 och riksbankens
ca 5 000 m2, kan hela lokalprogrammet förverkligas på Helgeandsholmen
i nybyggnadsalternativet (alt. 2) inom en byggnadsvolym, som i stort
sett motsvarar de nuvarande riksbyggnadernas. Utnytjandetalet är i samtliga
tre underalternativ 60—62 %>. Detta tal bör jämföras med det nuvarande
riksdagshusets ca 39 % och riksbankens ca 46 °/o.
Även det presenterade ombyggnadsalternativet (alt. 1) innebär en betydande
effektivisering jämfört med riksdagshusets nuvarande utnyttjandetal.
Ombyggnad i inskränkt mening är dock inte tillräcklig och möjlig för att
lokalprogrammet skall kunna realiseras. Detta alternativ måste därför innebära
antingen tillbyggnad av relativt stor omfattning eller tillbyggnad av
mindre omfattning i förening med förläggning av vissa delar av programmet
utanför Helgeandsholmen. Trots ett enligt styrelsens mening skickligt och
fantasifullt utredningsarbete blir planekonomin i alt. 1 låg med ett genomsnittligt
utnyttjandetal om ca 48 %, och vissa eftergifter i funktionellt hänseende
måste göras oavsett tillbyggnadernas omfattning. I alt. 1 a (professor
Sven Ivar Lind) är riksdagsbiblioteket förlagt till en nybyggnad på Riksplan
och i alt. 1 b utanför Helgeandsholmen. Förklaringen till det i jämförelse
med alt. 2 låga utnyttjandetalet ligger givetvis i den begränsning av handlingsfriheten
som följer med om- och tillbyggnadsalternativet.
I alt. 3, nybyggnad på Nedre Norrmalm, inryms hela lokalprogrammet i
riksdagshuset i vart och ett av de tre underalternativen. Utnyttjandetalet är
57—58 %. I samtliga underalternativ uppkommer vissa överytor, nämligen
i alt. 3 a en totalyta om ca 8 500 in2, i alt. 3 b (professor Paul Hedqvist) en
totalyta om ca It 100 in2 samt i alt. 3 c en totalyta om ca 15 800 m2. Medan
alt. 3 a i stort sett innebär en anpassning till 1967 års cityplan, medför såväl
alt. 3 b som alt. 3 c omarbetningar av denna, i sistnämnda fall av relativt
stor omfattning.
Sammanfattningsvis kan sålunda konstateras att det preliminära lokalprogrammet,
som beräknas innehålla en utrymmesreserv på 17 % och med
samma procentuella tillväxt som hittills vara tillräckligt fram till omkring
1985, kan förverkligas vid nybyggnad på Helgeandsholmen eller på Nedre
Norrmalm. Vid om- och tillbyggnad på Helgeandsholmen måste i alt. 1 a
riksdagsbiblioteket förläggas till eu nybyggnad på Helgeandsholmen och i
alt. 1 b utanför denna.
Styrelsen övergår härefter till en bedömning av de olika alternativens
egenskaper från funktionella och andra i det föregående angivna synpunkter.
Till en början vill styrelsen framhålla att kraven på ett rationellt fungerande
riksdagshus tillmätts stor betydelse under utredningen. Såsom framgår
av byggnadsstyrelsens sammanfattande funktionsbedömning (Bet. s. 61)
kan vid en summering huvudalternativet nybyggnad på Helgeandsholmen
med hela programmet realiserat och funktionella krav väl tillgodosedda
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr i968
15
samt underalternativet 3 a och b inom Nedre Norrmalms-alternativet med de
stadsplanerevisioner, som särskilt i alt. 3 b erfordras för att funktionella krav
till fullo skall tillgodoses, anses likvärdiga från funktionell synpunkt med
godtagbara till goda egenskaper. I jämförelse med dessa alternativ representerar
alternativet om/tillbyggnad på Helgeandsholmen ett lägre och underalternativet
3 c ett högre funktionsvärde.
Resultatet av en ekonomisk jämförelse mellan de tre huvudalternativen
visar, om årskostnaden läggs till grund för jämförelsen, att denna blir lägst
i alternativet nybyggnad på Helgeandsholmen, nämligen ca 11,5 mkr/år eller
ca 17 % lägre än i övriga huvudalternativ. Även med hänsyn till anslagsbehovet
ställer sig alternativet nybyggnad på Helgeandsholmen förmånligare
än övriga huvudalternativ, nämligen 110 mkr. mot 135 mkr., inklusive fullständig
grundförstärkning under riksdagshuset, i alt. 1 och 195 mkr. i alt. 3.
Med hänsyn till resultatet av den i bil. 2 redovisade grundundersökningen
kan ytterligare kostnader om 10—12 mkr. för grundförstärkning under riksbanken
tillkomma i alt. 1 b.
Helgeandsholms-alternativen medför inte några särskilda genomförandeproblem.
I båda fallen beräknas riksdagen kunna ta sina nya lokaler i bruk
under 1978. I Nedre Norrmalms-alternativet har byggnadsstyrelsen däremot
bedömt genomförandeproblemen som mycket svåra beroende på de komplicerade
frågorna om omarbetning av 1967 års cityplan och fastighetsförvärv,
nödvändiga evakueringar in. m. Dessutom medför Nedre Norrmalms-alternativet
allvarliga störningar av Stockholms stads genomförandeplaner. Detta
alternativ har beräknats kräva två år längre tid att genomföra än Helgeandsholms-alternativen.
Vid en sammanfattande bedömning av de tre huvudalternativen från funktionell,
ekonomisk och genomförandesynpunkt finner förvaltningskontorets
styrelse i likhet med byggnadsstyrelsen, att riksdagens och riksdagsbibliotekets
mera långsiktiga lokalbehov såvitt nu kan bedömas bör tillgodoses
enligt alt. 2, d. v. s. genom nybyggnad på Helgeandsholmen. För denna lösning
med dess funktionella och ekonomiska företräden i förhållande till alt.
1, talar även möjligheten att alltjämt förbehålla folkrepresentationens byggnad
det fria läge som den enligt styrelsens mening bör tillförsäkras samt
hänsyn till den numera fast rotade politiska tradition, som begreppet Helgeandsholmen
representerar. Även den ståndpunkt Stockholms stad intagit till
riksdagens byggnadsfråga genom stadskollegiets yttrande den 27 mars 1968,
i vilket en förläggning av riksdagens hus enligt något av underalternativen
3 b eller c avstyrkes, talar för alt. 2.
Emellertid är styrelsen inte för närvarande beredd att föreslå riksdagen
att på basis av det nu föreliggande utredningsmaterialet fatta beslut i byggnadsfrågan.
Visserligen bör de stadsbildsmässiga risker, som enligt byggnadsstyrelsens
utredning är förknippade med en nybyggnad på Helgeandsholmen,
inte överdrivas. Eftersom detta alternativ ger en nybyggnadsvolym
16
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
som ungefär motsvarar de nuvarande riksbyggnadernas, torde nämligen de
stadsbildsmässiga konsekvenserna få anses överblickbara. En viss osäkerhet
i fråga om stadsbilden kvarstår dock och motiverar ett fördjupat studium,
eftersom konkreta förslag till riksdagshus saknas i alt. 2. Såsom framhålles
i den vid stadskollegiets yttrande fogade promemorian med däri intaget utlåtande
från stadsbyggnads- och fastighetskontoren samt generalplaneberedningens
kansli, förefaller det troligt att en arkitekttävling om alt. 2 kan ge
intressanta lösningar så mycket mer som det inte är givet att ett skickligt
genomarbetat projekt måste vara bundet av samtliga de restriktioner med
hänsyn till stadsbilden som byggnadsstyrelsen har uppställt.
Det huvudsakliga syftet med den nu verkställda utredningen har varit att
tillhandahålla ett teknisk-ekonomiskt bedömningsunderlag. Utredningen har
bedrivits av byggnadsstyrelsen med förtjänstfull skyndsamhet. Fastän utredningen
på flertalet väsentliga punkter ger sådan ledning för bedömningen
att förvaltningskontorets styrelse funnit alt. 2 träda i förgrunden, anser styrelsen
det inte uteslutet att ytterligare positiva kvaliteter skulle kunna utvinnas
även av alt. 1 och 3 genom eu arkitekttävling. Detta torde gälla både
funktionellt och stadsbildsmässigt.
Ett skäl att härvid inte lämna om/tillbyggnadsalternativet åsido är enligt
styrelsens mening det kulturhistoriska intresse och traditionsvärde som
många både inom och utom riksdagen numera knyter till det nuvarande
riksdagshuset på Helgeandsholmen.
Stockholms stad har, såsom framgår av stadskollegiets yttrande den 27
mars 1968 och även understrukits vid senare överläggningar mellan styrelsen
och företrädare för staden, avstyrkt underalternativen 3 b och 3 c i Nedre
Norrmalms-alternativet. Vid en begränsning till enbart underalternativ 3 a
finner styrelsen det vara tveksamt om tillräckliga skäl kan. anföras för att
utsträcka en arkitekttävling till att utöver Helgeandsholms-alternativen omfatta
även Nedre Norrmalms-alternativet. Det utbredda underalt. 3 a förutsätter
förvärv av de fastigheter där Grängesbergsbolaget, Broströmskoncernen
och danska ambassaden har sina lokaler samt anskaffning av ersättningslokaler
m. m. Som byggnadsstyrelsen framhållit (Bet. s. 51) kan en förläggning
av riksdagshuset till Nedre Norrmalm med hänsyn till ingreppen
i befintlig bebyggelse och kapitalinsatsernas storlek motiveras endast om
riksdagen därigenom erhåller optimala funktionella förhållanden samtidigt
som högt ställda anspråk i fråga om stadsbild och stadsmiljö tillgodoses.
Med förståelse för de betänkligheter staden hyser mot att rubba det långt
framskridna planarbetet och med respekterande av det kommunala planmonopolet
anser förvaltningskontorets styrelse ändå att övervägande skäl
talar för att en arkitekttävling bör omfatta även Nedre Norrmalms-alternativet.
Utöver att staden förklarat sig villig att medverka till anordnandet av
en sådan tävling för det område som omfattar hela Helgeandsholmen och
den del av Norrmalm som begränsas av Rödbodtorget i väster, Jakobsgatan
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
17
och Jakobstorg i norr och Västra Trädgårdsgatan i öster talar för en tävling
av denna omfattning även det unika förhållandet att Nedre Norrmalm kommer
att undergå en sanering och förnyelse och att statsdepartementen i sannolikt
ökande omfattning kommer att flytta dit samtidigt som riksdagens
byggnadsfråga är aktuell. I denna riktning har —- utöver byggnadsstyrelsen
—- även statens planverk och riksantikvarieämbetet uttalat sig.
En förutsättning för att en arkitekttävling omfattande både Helgeandsholms-alternativen
och Nedre Norrmalms-alternativet skall leda till lösningar
som, ej minst vid nybyggnad på Helgeandsholmen, förenar hög funktionell
och stadsbildsmässig kvalitet är enligt styrelsens mening att tävlingssumman
sätts så högt att verkligt kvalificerade tävlande anmäler sig. Tävlingen bör
stå öppen för arkitekter från hela Norden. Styrelsen avser att, så snart erforderligt
underlag härför föreligger, i särskild skrivelse anmäla de anslagsbehov
som följer med den av styrelsen förordade fortsatta utredningen av
riksdagens byggnadsfråga och förberedelserna för arkitekttävlingen.
Den fortsatta utredningen och arkitekttävlingen, vars uppgift sålunda bör
vara att framlägga förslag till riksdagshus enligt något av Helgeandsholmsalternativen
eller — med beaktande av de synpunkter Stockholms stad framfört
eller kan komma att framföra — Nedre Norrmalms-alternativet, bör
organiseras i samarbete mellan riksdagen, Kungl. Maj:t och staden. Sedan
lokalprogrammet bearbetats samt det här avsedda utredningsarbetet och förberedelserna
för arkitekttävlingen avslutats, torde styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor få anmäla tävlingsprogrammet och de med tävlingens
genomförande förenade anslagsbehoven för riksdagen.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
att
riksdagen måtte uppdraga åt styrelsen att på basis av
byggnadsstyrelsens teknisk-ekonomiska utredning »Riksdagens
hus» och annat i denna skrivelse redovisat material
ytterligare utreda riksdagens lokalfrågor på längre sikt i
enlighet med de riktlinjer styrelsen i det föregående anfört
samt att utarbeta program för en arkitekttävling avseende
förslag till riksdagshus enligt i princip något av alternativen
1, 2 eller 3 a i byggnadsstyrelsens nyssnämnda utredning.
I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad ordförande,
vice ordföranden Andersson, herrar Wärnberg, Augustsson. och
Sterne, fru Kristensson samt herr Martinsson.
18
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
Särskilda yttranden av dels herr Wärnberg (bilaga 6), dels fru Kristensson
och herr Sterne (bilaga 7) bifogas.
Stockholm den 3 april 1968
RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR
På styrelsens vägnar:
SIGURD LINDHOLM
/Sture Lannefjord
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
19
ALTERNATIV 1
Bankoutskottets utlåtande m 48 år 1968
21
ALTERNATIV 2
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
23
ALTERNATIV 3
Jakobsgatan
11181
Fredsgatan
G.A. torg
Jakobsgatan
Fredsgatan
G.A. torg
Jakobsgatan
Fredsgatan
Bunkoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
25
Bilaga 1
SAMMANSTÄLLNING
av ytor
Litl*
Lokalgrupp
Nuvarande
ant. rum
m2
Det prel. lokal- programmets
ant. rum m2
B
2
Kammare: plenisal, läktare ....
2
1 226
1 100
3
Talmansrum ................
6
147
10
205
4
Kammarkansli................
35
701
40
490
5
Statsrådsrum .................
6
151
28
805
6-
-16
Utskotten
6
Utrikesutskottet ............
2
101
5
170
7
Konstitutionsutskottet .......
12
348
21
585
8
Statsutskottet...............
13
594
36
1 250
9
Bevillningsutskottet..........
6
217
16
510
10
Bankoutskottet .............
5
153
8
230
11
Första lagutskottet ..........
5
170
6
195
Andra lagutskottet ..........
6
166
6
195
Tredje lagutskottet..........
3,5
104
6
195
Fjärde lagutskottet..........
—
—
6
195
Gem. rum f. lagutskotten.....
—
—
5
165
12
Jordbruksutskottet ..........
5
198
8
235
13
Allmänna beredn.utskottet ....
3,5
144
8
235
14
Särskilt utskott .............
1
78
5
295
15
Revisionsutskott (eventuellt) . .
—
—
18
525
16
Gem. pers.rum f. utskotten ....
—
—
2
40
Summa f. utskotten
62
2 273
156
5 020
17 Riksdagens förvaltn.kontor
Ledning ....................
3
71
7
170
Arbetsenhet I
Tjänsterum ...............
2
51
4
55
Verkstäder ................
3
164
3
210
Förråd ....................
3
75
2
85
Omklädn.rum .............
4
97
3
120
Budcentral................
—
30
2
30
Dupl.central ...............
—
70
1
90
Arbetsenhet II och III
Tjänsterum................
4,5
113
8
125
Förråd ....................
—
—
1
20
*) Jfr. Betänkandet s. 19
26
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
Litt* Lokalgrupp Nuvarande Det prel. lokal
ant.
rum m2 programmets
ant. rum
m2
Arbetsenhet IV
Tjänsterum.................
4,5
112
7
no
Tryckeriexpedition ..........
2
64
7
350
Förråd och arkiv............
—
820
—
1 050
Avlastn.rum ................
-—
—
1
20
Skrivbyrå ..................
3
49
10
105
Bokbinderi (eventuellt) ......
—
—
—
500
Gem. f. arbetsenhet I—IV
Lunchrum .................
1
22
—
—
Vaktrum...................
—
—
1
20
Arbetsenhet V
Tjänsterum.................
7
131
19
290
Vaktrum...................
1
8
2
20
Väntrum...................
—
—
1
20
Bibliotek...................
1
34
—
200
Dataterminal ...............
—
—
2
35
Gemensamt för RFK
Arkiv......................
—
—
4
140
Personalrum................
—
—
—
60
Summa f. RFK
39
1 911
85
3 825
18
Vissa riksdagens organ.........
—
—
10
170
19
Ledamotsrum
Klubblokaler, skrivrum in. fl. .
13
565
21
710
Ensk. ledamotsrum..........
57
986
306
3 780
20
Konferensrum, partilokaler in. fl.
7
514
39
1 350
21
Partigrupper .................
38
914
60
1 300
22
Press, Radio, TV..............
22
212
29
315
Korridor.....................
—
152
23
Restaurang, representation......
24
1 215
—
1 900
24
Reception, post, tele, SJ, motions-,
sjuk- och personalrum.......
16
283
23
905
25
Riksdagsbiblioteket............
14
1 939
30
3 175
26
Personalbostad ...............
6
200
—
80
27
Vissa ekonomiutrymmen.......
—
120
—
780
Totalt
347
13 509
837
25 910
Bankoutskottets utlåtande nr A8 år 1968
27
Bilaga 2
KUNGL. BYGGNADSSTYRELSEN
Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
Riksdagens hus, grund förstärkning
I sitt denna dag överlämnade betänkande »Riksdagens hus. Från två- till
enkammarsystem» anger byggnadsstyrelsen i avsnitt 5.53 att resultatet av
pågående undersökningar av de tekniska förutsättningarna för det enklare
grundförstärkningsalternativet vid en ombyggnad av nuvarande riksdagshus
skulle redovisas under våren 1968.
De nämnda undersökningarna är nu klara och visar att träpålarna under
byggnaden är angripna av bakterier, som reducerat hållfastheten till 50—
60 °/o av den ursprungliga. Undersökningen har inte omfattat riksbanksbyggnaden
men det kan förutsättas att även träpålarna där är angripna av
bakterier. Bakterieangreppen är pågående och åtgärder bör därför vidtagas
innan större skador uppstår på byggnaderna.
De konstaterade förhållandena innebär att om byggnaderna skall bevaras
i befintligt skick eller om de skall byggas om måste en total grundförstärkning
utföras inom en relativt snar framtid. Det enklare grundförstärkningsalternativet
saknar därmed aktualitet.
I byggnadsstyrelsens ovannämnda utredning har kostnaderna för grundförstärkning
vid ombyggnad av riksdagshuset (alternativ 1) beräknats med
utgångspunkt från att en fullständig grundförstärkning skulle erfordras för
det nuvarande riksdagshuset men att ingen grundförstärkning skulle vara
nödvändig för riksbanksbyggnaden. Nu kan emellertid konstateras att även
denna om den skall bevaras måste grundförstärkas till en kostnad av 10—12
milj. kronor. Detta medför att kostnaden för underalternativ 1 B, som förutsätter
ombyggnad av riksbanken, bör ökas med ca 11 milj. kronor medan
kostnaden blir oförändrad för underalternativ 1 C, som förutsätter nybyggnad
på riksbankens plats. För underalternativ 1 A, där endast den del av
riksbanken som ligger vid Riksgatan bevaras, har utredningen ändock förutsatt
grundförstärkning av bevarade partier, varför kostnaden ej förändras.
Genomsnittskostnaden för alternativ 1, som i utredningen är angiven till
130 milj. kronor äger fortfarande giltighet eftersom den är avrundad uppåt
för att möta kostnadskonsekvenserna av ett eventuellt bakterieangrepp.
Kopia av skrivelse den 20 mars 1968 från Sven Tyrén AB (bilaga) bifogas.
Stockholm den 25 mars 1968.
SIXTEN LARSSON
/ Nils Arne Rosén
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
29
Bilaga a
Betr. Riksdagsbyggnadsutredningen 1967
Rapport angående undersökning av träpålar.
t mitten av december 1967 anslogs medel för undersökning av Riksdagshusets
träpålar. Undersökningsarbetet påbörjades omgående.
Två stycken provgropar utfördes. Groparna placerades dels vid östra fasaden,
norr om huvudentrén, dels vid västra gårdens dörrparti mot Riksgatan.
Schaktningsarbetet, som utfördes i betongrör, var besvärligt. Schakten innehöll
mycket sten, sönderkilning av sten måste ofta utföras. I samband med
att schaktningsarbetet nådde ned under grundvattenytan = Saltsjön — Mälarens
vattenyta, gjordes försök med länspumpning. En pump med en kapacitet
av 1500 l/min. provades. Vattenytan sänktes därvid max. 10 cm. I slutstadiet
utfördes schaktningsarbetet av dykare. Dessa utförde även uttagningen
av borrkärnor och provbitar.
Undersökningen av angrepp i pålar och rustbäddar utfördes av lic. J. B.
Boutelje, Svenska Träforskningsinstitutets trätekniska avdelning, och civiling.
G. Edlund, Trätekniska Centrallaboratoriet.
Resultatet av undersökningen visar att bakterieangreppen reducerat hållfastheten
till ca 50—60 % av ursprunglig hållfasthet. I vissa partier av
byggnaden är träpålarna dessutom överbelastade till det dubbla, normalt
tillåtna värdet. Bakterieangreppen är pågående och åtgärder bör därför vidtagas
innan större skador uppstår i byggnaden.
Av ovanstående framgår att grundförstärkningsalternativ 2 i vår »PM
angående ombyggnad och grundförstärkning av byggnader för riksdag och
riksbank på Helgeandsholmen» bilaga 1 av den 12 januari 1968 utgår.
Sammanfattningsvis kan följande sägas. Om byggnaderna skall bevaras i
befintligt skick eller byggas om måste en grundförstärkning enligt alternativ
1 utföras inom en relativt snar framtid. Byggnadernas rörelser måste hållas
under kontroll medelst fortgående precisionsavvägningar. Stockholm den 20
mars 1968.
Högaktningsfullt
SVEN TYRÉN AB
Sven Ty rån
Bil.: 1 st ex av Trätekn. Centrallab. redogörelse nr 680226/529/1.
30
Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1968
Tillhör bilaga a
Yttrande från Trätekniska centrallaboratoriet
UNDERSÖKNING AV ANGREPP I PÅLAR OCH RUSTRÄDDEN UNDER
RIKSDAGSHUSET
Förutsättning
Ur två provgropar vid riksdagshuset har genom uppdragsgivarens försorg
provmaterial upptagits från pålgrundläggningen och insänts till Trätekniska
Centrallaboratoriet (TTCL) för undersökning. Avsikten med provningen var
att fastställa omfattningen av eventuella rot- resp. bakterieangrepp samt bestämma
den mot angreppen svarande nedsättningen i tryckhållfasthet hos
trämaterialet.
Material
Provmaterialet utgjordes delvis av borrkärnor och delvis av större vedstycken.
Träslaget i allt material var furu.
Uppdragsgivaren uttog två borrkärnor och ett större vedstycke ur var och
en av tre pålar (nr 1-—3) invid provgrop 1. Dessutom erhölls för undersökning
ett större vedstycke härrörande från rustbädden och en stödpåle vid
denna provgrop. Provbitarnas läge i grundkonstruktionen framgår av bil. 1.
Från provgrop 2 stod endast två borrkärnor ur en påle (nr 4) och en bit
av rustbädden till förfogande. Enligt uppdragsgivarens uppgift var nivån av
rustbädden densamma som vid provgrop 1. Båda borrkärnorna hade tagits
strax under rustbädden.
Tryckprovningens omfattning och utförande
Ur rustbäddsprovet från provgrop 2 uttogs 5 tryckprismor om 20X20X60
mm enligt fig. 1.
Ur stödpålen från grop 1 utsågades två tvärsnitt om 10 cm på nivåerna
0,15 m resp. 0,45 m. Tre tryckprismor om 20X20X60 mm uttogs ur varje
tvärsnitt enligt fig. 2. Två tvärsnitt om 10 cm och 47 cm c/c-avstånd utsågades
ur rustbäddsprovet från provgrop 1. Ur varje tvärsnitt uttogs två tryckprismor
om 20X20X60 mm enligt fig. 2. Läget av tryckprismor ur pålarna
nr 1—3 framgår av fig. 2. Varje prisma ur pålarna mätte 16,5X16,5X50 mm.
Totalt provades således 20 st prismor. Littreringen framgår av fig. 1 och 2.
Tryckprovningen utfördes i en hydraulisk provningsmaskin av märkel
Amsler. Belastningshastigheten avpassades till 0,2 mm/min. Fuktkvoten u
anger vattenmängden i procent av virkets torra vikt. Volymvikten rou beräknades
på följande sätt:
r _ vikt i torrt tillstånd (g)
volym vid fuktkvot u (cm3)
Resultat av tryckprovningen
Tryckhållfastheten hos de provade prismorna redovisas i tabell 1. Volymvikt
och fuktkvot framgår av samma tabell. Medeltryckhållfastheten för rustbädden
i provgrop 1 uppgår till 188 kp/cm2 medan motsvarande värdet för
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
31
rustbäddsprovet ur provgrop 2 är 195 kp/cm2. I stödpålen (provgrop 1) är
hållfastheten i genomsnitt 182 kp/cm2, men detta värde är mindre intressant
då stödpålen ej har någon bärande funktion. För pålarna kan det anses
realistiskt att räkna med tryckhållfastheten 130 kp/cm2 i en 5 cm bred yttre
zon av pålarnas tvärsnitt. (Se mikroskopiska undersökningen.) Enligt uppdragsgivarens
uppgift uppgår pålarnas tvärsnittsdiameter till ca 22 cm. Den
yttre provade zonen utgör alltså ca 70 % av hela tvärsnittsarean.
Som normalt medelvärde för tryckhållfastheten av virke med volymvikt
0,40 (volymvikt beräknad såsom i denna rapport) kan antas 250 kp/cm2.
Med hjälp av dessa data kan hållfasthetsnedsättningen uppskattas. Vid denna
uppskattning bör dock även hänsyn tas till att ursprungligen volymvikten
och därmed hållfastheten ofta är lägst vid pålens centrum, så att angreppet
skadar de starkaste partier i pålen. Nedsättningen i tryckhållfasthet har
uppskattats att uppgå till 40—50 %.
Omfattning och utförande av den mikroskopiska undersökningen
Följande provmaterial undersöktes mikroskopiskt:
Provbitarna nr 1—3 ur påle nr 1—3, provgrop 1 (se bil. 1).
Rustbädd, provgrop 1.
Stödpåle: Skiva vid kapade änden, provgrop 1 (höjd —0,50 m).
Borrkärnor: nr 2 (påle 1, provgrop 1), nr 7 och 8 (påle 4, provgrop 2).
Rustbädd: provgrop 2.
Ca 20 ju tjocka snitt tvärs fibrerna framställdes med en mikrotom. I enstaka
fall undersöktes även radiella 20 u tjocka längdsnitt.
Resultat av den mikroskopiska undersökningen
Intensiteten och djupet av angreppen räknade från virkesstyckets periferi
redovisas i tabell 2. Intensiteten har angetts genom ett eller flera + tecken.
Givetvis är denna typ av klassificering baserad på bedömning. Svagt angrepp
har angivits md ett + tecken och svårt angrepp med fyra + tecken. Då inget
angrepp konstaterats har detta angivits med 0 tecken.
Med kärnvedsreagens har i en del fall gränsen mellan splint- och kärnved
bestämts. Denna bestämning är något osäker i angripet virke.
I stort sett sammanfaller gränsen mellan mörkt missfärgad ved och ljus
ved med splintved-kärnvedgränsen. Splintvedszonen i de undersökta pålarna
är mellan 3—6 cm bred. Angreppet är huvudsakligen lokaliserat till splintvedszonen
(se tabell 2, borrkärna 2 ur påle 1).
Skadorna anses till största delen vara förorsakade av bakterier. I några
fall har dock även svampangrepp konstaterats, vilket har angivits i tabell 2.
De angripna partierna i virket ligger företrädesvis i de tjockväggiga fibrerna
(höstvedsfibrer) d. v. s. i höstveden och där ofta nära årsringsgränsen. Fig. 3
är en mikrofotografi av vedstrukturen, ca 3 cm in i påle 1 och visar tydligt
de angripna höstvedsfibrerna.
32
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
"•jTWSSfi.
i*''**?,
angripna
höstveds
fibrer
-
höstved
årsringsgräns
vårved
Man bör komma ihåg att undersökningsmaterialet enbart ger en orienterande
bild av slcadeomfattningen.
Sammanfattning
Nästan all splintved i det undersökta materialet är angripen av bakterier
(även av svamp i en del fall). Denna zon är i genomsnitt ca 5 cm bred och
utgör ca 70 °/o av pålarnas tvärsnittsarea. Pålarnas tryckhållfasthetsnedsättning
har uppskattats vara mellan 40—50 %. Undersökningen ger en orienterande
bild av skadeomfattningen.
Undersökningen har utförts av lic. J. B. Boutelje, Svenska Träforskningsinstitutets
trätekniska avdelning och civ. ing. G. Edlund, TTCL.
Stockholm den 26 februari 1968
TRÄTEKNISKA CENTRALLABORATORIET
L E Nelsson
Provgrop 2 I Provgrop 1
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
33
Tabell 1. Resultat av tryckprovning
Prisma Fuktkvot Vol. vikt Brottlast Tryck
Nr
°/o r0u kp liållf.
g/cm3 kp/cm2
Prismans stl
mm
i
99
0,412
776
194
20X20X60
B S
So
1K
55
0,403
854
213
20X20X60
IT
2
116
0,384
632
158
20X20X60
2K
66
0,379
746
187
20X20X60
Ä 2
3
127
0,405
668
167
20X20X60
»cd
na ^
4
123
0,457
794
198
20X20X60
•2 9
w 1
5
118
0,447
690
172
20X20X60
ii 2
6
175
0,386
476
119
20X20X60
7
145
0,422
706
176
20X20X60
sf
c/2 1
8
118
0,473
890
222
20X20X60
tH
O
9
176
0,391
350
129
16,5X16,5X50
10
155
0,398
382
144
16,5X16,5X50
CM
0)
11
195
0,360
284
104
16,5X16,5X50
Oh
12
154
0,410
430
158
16,5X16,5X50
<D
13
192
0,368
270
99
16,5X16,5X50
S
o
1
106
0,434
717
177
20X20X60
o
1
2
104
0,429
728
180
20X20X60
1
T5
3
98
0,379
529
130
20X20X60
:cd
A
4
93
0,484
910
225
20X20X60
3
5
103
0,502
1067
265
20X20X60
34
Bankoutskottets utlåtande nr å-8 år 1968
Tabell 2. Angreppsintensitet på olika djup i pålar och rustbädd.
angrepps-
djupet räknat från
intensitet
periferin av virkesstycket
Provbit 1
(påle 1, provgrop 1)
+ + +
perifert, svamphyfer
+ +
1—3 cm inåt
+
ca 5 cm inåt
Provbit 2
(påle 2, provgrop 1)
+ + +
perifert svamphyfer
+ +
1—3 cm inåt, svamphyfer
+
ca 5 cm inåt
Provbit 3
(påle 3, provgrop 1)
+ + +
till 1,5 cm inåt
Rustbädd (provgrop 1)
+ + +
till ca 1 cm från kant, förmodligen
splintved
+ +
till ca 1 cm från kant, förmodligen
kärnved
Stödpåle (provgrop 1)
+ +
1—2 cm från kant, mögelröta
+
5—6 cm från kant, svampangrepp
Borrkärna nr 2
+
ca 4 cm inåt (splintved)
(påle 1, provgrop 1)
0
ca 6 cm inåt (kärnved)
Borrkärna nr 7
+ + +
ca 1 cm inåt
(påle 4, provgrop 2)
0
ca 3,5 cm inåt
Borrkärna nr 8
+ + +
ca 1 cm inåt
påle 4, provgrop 2) 0? enstaka fibrer
angripna
ca 4,5 cm inåt
Rustbädd (provgrop 2)
+++
till 1 cm inåt på märgsidan av plan- kan, förmodligen splintved
+
till 1 cm inåt på ytsidan av plankan,
förmodligen splintved
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fig. 1. Skala 1:1
Tvärsnitt av rustbädd ur provgrop 2 med läge av tryckprismorna.
co
oi
ot\
36
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
TRXTEKNISKA CENTRAtLABORATORIET
PROV FRÅN STODPALEN
FRÅN CENTRUM L ITT R ERAS
PRISMORNA
0,15 m
6; ?; 8
NlVAN
0,45m : 3; å- 5
PROV UR RUSTBADD
PALE NR 1 PÅLE nr 2 pÅlE NR 3
SKALA 1:2
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
37
RIKSDAGSHUSET
UNDERSÖKNING AV/ TRAPMAK.
PRÖVGROP_N R_X (J. GIUdL
PLAN \:20
PALE NR1
UTSIDN GRUNfrUUR
mBJMKE, FOR .UPPBYG&KUO
av rustbXdd.d«-Q,qm
UK ROSTBÄDD ~ PROV BIT UR RU5TBKPD
d
©
nX PR&VBM
UR 3
A- Av l;2,0
0 ''
STP DRU eY \. \st&
SV EU TXREJN
y^fZ£jt
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
39
Bilaga 3
STATENS PLANVERK, Planbyrån
Till Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
Lokalisering av ett framtida riksdagshus
Planverket har för yttrande tillställts en av byggnadsstyrelsen framlagd
utredning, »Riksdagens bus. Från två- till enkammarsystem». Vid sin bedömning
av denna fråga har verket i huvudsak varit hänvisat att grunda sin uppfattning
på tillgängligt och i sammanhanget belysande översiktligt material,
främst »Huvudstad» där byggnadsstyrelsens långsiktiga planering av lokalförsörjningen
för statlig verksamhet i stockholmsområdet redovisas, samt
även den sammanfattning av en kommande utredning om lokaliseringen av
statlig förvaltning till Södra Klara, som visades i samband med utställandet
av riksdagshusutredningen i bankhallen vid Gustav Adolfs torg.
Till en början vill planverket konstatera att alternativen ombyggnad av
nuvarande riksdagshus eller nybyggnad på Nedre Norrmalm kostnadsmässigt
i stort sett är jämförbara samt att eu nybyggnad på Helgeandsholmen inte
ger samma utvecklingsmöjligheter som en nybyggnad på Nedre Norrmalm.
Utgående från den beräkning av riksdagens framtida lokalbehov, som redovisas
i utredningen, har planverket sökt bilda sig en uppfattning om konsekvenserna
på längre sikt av en förläggning av riksdagens hus enligt något av
de tre alternativen. Det har därvid bedömts såsom väsentligt att man väljer
ett läge, som tillfredsställer högt ställda krav på funktion och stadsbild.
Funktionskraven bör då gälla inte bara goda inre och yttre samband utan
även möjligheterna till flexibilitet för att kunna möta framtida behov. Utredningens
hypotetiskt uppställda önskemål beträffande stadsbilden (sid. 31)
bör också tillmätas stor vikt.
De uppställda kraven kan synas svårförenliga och svåra att helt tillfredsställa.
Emellertid föreligger, som utredningen påpekar, ett förhållande som
i sammanhanget uppenbarligen måste ges stor betydelse: »Nedre Norrmalm
kommer att undergå en genomgripande sanering och förnyelse, varvid området
bl. a. kommer att inrymma nya regeringsbyggnader, vilket kan ses som
en lika betydelsefull byggnadsfråga som riksdagshusfrågan. Att dessa förhållanden
inträffar samtidigt som riksdagens byggnadsfråga aktualiseras
måste ses som en unik situation, som inte torde återkomma. Ytterligare studier
och överväganden synes med hänsyn till dessa förutsättningar berättigade.
» (sid. 69)
Planverket vill även understryka vad generalplaneberedningens expertutskott
anfört i sitt yttrande den 29 november 1967 (bilaga 3:2): »Expertutskottet
finner det mest troligt att om man skulle bestämma sig för att flytta
riksdagen till Nedre Norrmalm, kommer man vid den slutliga utformningen
av riksdagshusprojektet att finna det alltför vanskligt att stanna vid halv
-
40
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
mesyrer och hellre acceptera att konsekvenserna av beslutet får bli att stadsplanen
för området omarbetas radikalt med utgångspunkt från de nya förutsättningarna.
»
Mot den sålunda antydda bakgrunden och med tanke på att de översiktliga.
.och stadsbildsmässiga bedömningarna enligt planverkets mening bör ges
avgörande betydelse vid värderingen av de tre alternativen, anser verket att
en förläggning av riksdagens hus till Nedre Norrmalm, alltså i enlighet med
alternativ 3, i det långsiktiga perspektivet framstår som det mest hållbara
lokaliseringsalternativet, trots de initialsvårigheter som är förknippade med
ett sådant genomförande. Verket vill därför för sin del förorda en förläggning
av riksdagens hus i enlighet med detta alternativ. Av de nu studerade
underalternativen synes alternativ 3 c därvidlag kunna ge de funktionellt
sett bästa resultaten; en fråga som dock måste ytterligare belysas i samband
med genomförandet av den föreslagna arkitekttävlingen. Planverket utgår
från att i denna för både huvudstaden och riket viktiga angelägenhet staden
är villig att medverka till en omprövning av den nyligen av staden antagna
cityplanen i här aktuella delar.
För det fall att riksdagen beslutar sig för en flyttning från Helgeandsholmen
utgår planverket från att Helgeandsholmens framtida användning blir
föremål för en förnyad utredning.
Slutligen hemställer planverket, att vid en kommande arkitekttävling om
utformningen av det framtida riksdagshuset, verket i någon form beredes
tillfälle att på ett tidigt stadium framlägga sina synpunkter på tävlingsprogram
och tävlingsförslag.
I handläggningen av detta ärende har deltagit överdirektören Nilsson, beslutande,
byggnadsradet Jonsson, byråchefen Friberger samt byrådirektören
Winberg, föredragande. Stockholm den 27 mars 1968.
ERIK NILSSON
/ Gösta Winberg
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
41
RIKSANTIKVARIEÄMBETET
Bilaga 4
Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
Angående byggnadsstyrelsens betänkande »Riksdagens hus, från två- till enkammarsystem,
teknisk-ekonomisk utredning».
Riksantikvarieämbetet har av byggnadsstyrelsen under hand anmodats
avge yttrande till Eder över rubricerade betänkande senast denna dag för att
ämbetets synpunkter skall kunna beaktas vid Eder skrivelse till riksdagen.
Då ämbetet först nyligen fått del av betänkandet i form av korrektur och
så sent som i går presenterats för det fullständiga utredningsmaterialet, har
tiden ej tillåtit ämbetet att göra en värdering av det nuvarande riksdagshuset
i dess helhetsmiljö.
Med denna reservation finner sig ämbetet kunna ansluta sig till utredningens
allmänna värderingar både vad gäller det nuvarande riksdagshusets
kulturhistoriska värde och dettas beroende av att den ursprungliga arkitekturen
i väsentliga avseenden bevaras (bl. a. sid. 39) och vad gäller de stadsbildsmässiga
förutsättningarna, önskemålen och bedömningarna (bl. a. sid.
28, 31—32, 38—39, 45—46, 54, 57 ff).
Under hänvisning till dessa värderingar anser sig ämbetet böra avvisa alternativ
2, som utgår från att nuvarande riksdagshus och riksbank ersättes med
nybyggnad för riksdagshus, utan att något av underalternativen a, b eller c
motsvarar alla de uppställda önskemålen beträffande stadsbilden (sid. 45—
46).
För alternativ 1 — ombyggnad av nuvarande riksdagshus — utvidgat med
att även riksbankshuset bevaras och under förutsättning av relativt skonsamma
ingrepp i båda byggnaderna, d. v. s. närmast alternativ 1 b, talar
enligt ämbetets mening —- förutom byggnadernas kulturhistoriska egenvärde
— den långa tradition, som riksdagen haft på platsen, vilket argument även
anförts av Eder i skrivelse den 6 december 1966 till riksdagens bankoutskott.
Jämfört med alternativ 3 — nybyggnad på Nedre Norrmalm — kan också de
kulturhistoriska egenvärdena hos stor del av bebyggelsen öster om Malmtorgsgatan
bevaras (sid. 26).
Alternativ 3 — nybyggnad på Nedre Norrmalm — synes innebära en troligen
enastående möjlighet att dels utforma Gustav Adolfs "torgs fond representativt,
dels gestalta Helgeandsholmen med utgångspunkt från den naturliga
topografien och med en bebyggelse mindre utrymmeskrävande än den
nya riksdagens.
Frågorna om Helgeandsholmens och Gustav Adolfs torgs fonds utformning
bör emellertid ej betraktas såsom separata och kräver därför ytterligare belysning,
lämpligen genom en arkitekttävling, som i första hand bör omfatta
nybyggnad av riksdagshus på Nedre Norrmalm och en bebyggelse på Helgeandsholmen
enligt nyssnämnda principer, exempelvis för riksbanken, vars
42
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
lokalbehov endast är ungefär hälften av riksdagens (sid. 48). Vid sidan härav
bör möjligheterna att bevara de nuvarande riksbyggnaderna ytterligare
studeras. Först därefter bör enligt ämbetets uppfattning beslut fattas om riksdagens
förläggning.
Ämbetet vill framställa önskemål om att bli representerat i en tävlingsjury
och förklarar sig berett medverka med rådgivning vid ett fortsatt studium
avseende ett alternativ med de nuvarande riksbyggnadernas bevarande.
Ämbetet önskar slutligen framföra såsom sin åsikt att kostnadsskillnaderna
mellan de olika alternativen ej bör få tillmätas avgörande betydelse i denna
riksfråga.
Vid avgivandet av detta yttrande har undertecknad riksantikvarie varit beslutande,
chefen för ämbetets byggnadsminnesavdelning avdelningsdirektören
Per-Olof Westlund deltagande och undertecknad byråchef föredragande.
Stockholm den 27 mars 1968.
SVEN B. F. JANSSON
/ Sven Söderholm
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
43
Bilarja 5
STOCKHOLMS
STAUSKOLLEGIUM
Stadskollegiet liar beretts tillfälle att avge yttrande över ett av byggnadsstyrelsen
den 25 mars 1968 framlagt betänkande »Riksdagens hus, från tvåtill
enkammarsystem, teknisk-ekonomisk utredning».
I ärendet har ett gemensamt utlåtande upprättats av stadsbyggnads- och
fastighetskontoren samt generalplaneberedningens kansli.
Med bifall till föredragande borgarrådets hemställan i en den 27 mars
1968 upprättad promemoria får stadskollegiet härmed meddela, att staden är
villig medverka till anordnandet av en arkitekttävling för det område som
omfattar hela Helgeandsholmen och den del av Norrmalm som begränsas av
Rödbodtorget i väster, Jakobsgatan och Jakobstorg i norr och [Västra Trädgårdsgatan]
* i öster, varvid tävlingsuppgiften bör vara att framlägga förslag
till riksdagshus enligt något av alternativen 1, 2 eller 3 a och att ange principiell
utformning av de delar av området som inte behövs för riksdagen men
som efter om- eller nybyggnad bör användas för statsdepartement eller dylikt.
Protokollsutdrag kommer att översändas separat. Stockholm den 27
mars 1968.
På stadskollegiets vägnar:
GUNNAR HJERNE
Nils Hallerbij
Hans Calmfors
* [I originalet står på grund av felskrivning »Kungsträdgårdsgatan».]
44
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
Utdrag ur protokoll, fört vid sammanträde med stadskollegiet
i Stockholm onsdagen den 27 mars 1968 kl. 15.30—
16.30.
§ 13.
Med bifall till hemställan av borgarrådet Hallerby i en den 27 mars 1968
dagtecknad promemoria (Bil. J) beslöt stadskollegiet såsom yttrande över
byggnadsstyrelsens föreliggande betänkande »Riksdagens hus, från två- till
enkammarsystem, teknisk-ekonomisk utredning» uttala, att staden är villig
medverka till anordnandet av en arkitekttävling för det område som omfattar
hela Helgeandsholmen och den del av Norrmalm som begränsas av Rödbodtorget
i väster, Jakobsgatan och Jakobstorg i norr och Kungsträdgårdsgatan
i öster, varvid tävlingsuppgiften bör vara att framlägga förslag till riksdagshus
enligt något av alternativen 1, 2 eller 3 a och att ange principiell utformning
av de delar av området som inte behövs för riksdagen men som efter
om- eller nybyggnad bör användas för statsdepartement eller dylikt.
Till protokollet gjordes särskilda uttalanden
dels av herr Knut Olsson (Bil. K),
dels av borgarrådet Mehr (Bil. L) med instämmande av borgarråden Carlson
och Forsberg, herr Aronson, fru Lundgren, herrar Thörnlund, Sjöberg
och Björnström samt herr Knut Olsson.
Denna paragraf skulle anses omedelbart justerad.
Enligt protokollet:
Hans Calmfors
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
45
Bil. J till stadskollegiets protokoll för den 27 mars 1968, § 13.
P. M.
i anledning av hemställan om stadens yttrande över ett av byggnadsstyrelsen
framlagt betänkande angående riksdagens lokalfrågor.
Riksdagens förvaltningskontor har i skrivelse till Stockholms stad hemställt
om stadens yttrande över ett av byggnadsstyrelsen den 25 mars 1968
framlagt betänkande, »Riksdagens hus, från två- till enkammarsystem, teknisk-ekonomisk
utredning». Betänkandet bilägges (Bilaga).
I anledning av denna hemställan har inom stadsbyggnads- och fastighetskontoren
samt generalplaneberedningens kansli upprättats ett utlåtande i
ärendet, avgivet av direktören Åke Hedtjärn, utredningschefen Anders Nordberg,
stadsbyggnadsdirektören Göran Sidenbladh och chefsarkitekten Torsten
Westman. Utlåtandet, som inledningsvis ger en sammanfattning av byggnadsstyrelsens
betänkande, har följande lydelse.
»Den utredning som byggnadsstyrelsen har gjort om riksdagens hus betecknar
styrelsen som en teknisk-ekonomisk utredning. De alternativ, som
redovisas, har värderats ur funktionella, tekniska, ekonomiska och genomförandesynpunkter.
Styrelsen framhåller att det också har varit nödvändigt
att göra vissa antaganden och värderingar beträffande stadsbilden.
Inom ramen av sitt uppdrag har styrelsen dock ej kunnat göra sådana
generella studier av stadsbildsproblemen som måste ligga till grund för ett
slutligt ställningstagande (avsnitt 4.33). Styrelsen gör också förbehållet att
vid det slutliga ställningstagandet bör även andra faktorer invägas. Dit
hör hänsyn till kulturhistoriska värden och till den politiska traditionen
som är knuten till nuvarande riksdagshus och till Helgeandsholmen, faktorer
som styrelsen inte ansett sig ha att bedöma.»
Byggnadsstyrelsens slutliga värderingar gäller de tre huvudalternativen,
alt. 1, ombyggnad på Helgeandsholmen
alt. 2, nybyggnad på Helgeandsholmen
alt. 3, nybyggnad på Nedre Norrmalm
Särskilda värderingar görs av de redovisade underalternativen, men det
betonas att dessa bör ses som utredningsmaterial, ej som förslag. Endast i
vissa hänseenden visar den teknisk-ekonomiska utredningen markanta skillnader
mellan alternativen. Byggnadsstyrelsen konstaterar dessutom att olika
faktorer i bedömningen pekar i olika riktningar och att följaktligen inget av
alternativen kan utpekas som tveklöst överlägset.
Styrelsen anför att de funktionella kraven bör ges stor tyngd och kompromisser
med avseende på dem undvikas. Undermåligt ur funktionssynpunkt
är emellertid enligt styrelsens bedömning inget av huvudalternativen.
När styrelsen sätter alternativet 1, ombyggnad på Helgeandsholmen (kostnad
155 milj.) efter nybyggnadsaltemativen, grundar sig denna bedömning
främst på att detta alternativ naturligt nog tycks ge ett sämre resultat än
46
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
nybyggnadsalternativen från funktionell synpunkt men ändå drar en högre
kostnad än en nybyggnad på Helgeandsholmen.
Enligt styrelsens bedömning bör därför ombyggnadsalternativet komma i
fråga endast om man värderar de existerande riksbyggnaderna så högt ur
kulturhistorisk synpunkt och som bärare av politisk tradition, att man av
sådana skäl vill göra de erforderliga eftergifterna i fråga om funktionsduglighet
och kostnader. Resultatet av utredningen av ombyggnadsalternativet
kan således också sägas vara att om riksdagen önskar besluta att det nuvarande
riksdagshuset skall bevaras och om- och tillbyggas för enkammarriksdagens
behov, så är en sådan lösning av frågan i och för sig också möjlig.
Det uppställda programmet kan klaras, men de funktionella anspråken får
sättas lägre än vid nybyggnad.
Från stadsbildssynpunkt förefaller det alternativ, 1 a, som utarbetats av
professor Sven Ivar Lind, ha stora förtjänster beträffande utformningen av
de nya byggnader på Riksbankens mark som tillbyggs riksdagshuset. Det
nya gårdsrum som förslaget innehåller öppnar sig vackert mot vattnen
västerut, och genom en ny gångbro över Stallkanalen till de nuvarande kanslilokalerna
kan ett funktionsmässigt samband med dessa erhållas.
För egen del rekommenderar byggnadsstyrelsen alternativet 2, nybyggnad
på Helgeandsholmen (kostnad 130 milj.). De funktionella kraven blir väl
tillgodosedda vid en sådan lösning, som dessutom ger de lägsta kostnaderna
och är enklast att genomföra. Eftersom några byggnadsförslag ej föreligger,
måste man emellertid acceptera en osäkerhet i fråga om stadsbilden. Styrelsen
anför att det uppställda programmet, som ger riksdagen totalt sett ungefär
dubbelt så stora lokalytor som den nu har, beräknas ge en byggnadsvolym
som är ungefär lika stor som de nuvarande riksbyggnadernas men att
jämfört med nuvarande förhållanden ger de underalternativ som har prövats
dock en ökad öppenhet åt luft- och vattenstråket Strömmen.
Det alternativ som byggnadsstyrelsen förordar innebär alltså en radikal
förändring genom att det nuvarande riksdagshuset rivs och ersätts med ett
nytt byggnadsverk på Helgeandsholmen. Det förefaller troligt att en arkitekttävling
om projektet kan ge intressanta lösningar så mycket mer som det
inte är givet att ett skickligt genomarbetat projekt måste vara bundet av
samtliga de restriktioner med hänsyn till stadsbilden som byggnadsstyrelsen
har uppställt.
Byggnadsstyrelsen räknar med att nästa led i förberedelsearbetet för riksdagshusprojektet
bör vara en arkitekttävling om bebyggelsens utformning på
Helgeandsholmen. Styrelsen konstaterar, att en sådan tävling utan förskjutning
i tidplanen kan omfatta både det av styrelsen förordade nybyggnadsnhernativet
och ombyggnadsalternativet. Man skulle, framhåller styrelsen,
på så sätt kunna få det noggrannare belyst än vad som nu har varit möjligt,
hur man vid bevarande av riksdagshuset kan tillfredsställa anspråken på
funktionell standard.
Alternativ 3, nybyggnad på Nedre Norrmalm (kostnad 195 milj. kr) anser
byggnadsstyrelsen kunna ge de bästa funktionella egenskaperna. Alternativet
är å andra sidan dyrare och medför, beroende på vilket underalternativ som
väljes, mer eller mindre komplicerade genomförandeproblem. Styrelsen förutsätter
att cityplanen kan revideras så att man får erforderlig handlingsfrihet.
De tre underalternativen visar i detta avseende helt olika egenskaper.
Alternativ 3 a ligger i kvarteren Johannes Större, Vinstocken och Jakob
Större helt söder om Jakobsgatan som i allt väsentligt överensstämmer med
Bankoutskottets utlåtande nr 48 är 1968
47
City 67. Man förutsätter dock att Regeringsgatan och Malmtorgsgatan överbyggs
för att medge erforderliga kontakter mellan de tre kvarteren. Förslaget
innebär således inga plantekniska komplikationer för staden och är det
underalternativ som, relativt sett, är enklast att genomföra.
Alternativ 3 b, upprättat av professor Paul Hedqvist, förutsätter att kvarteren
Vinstocken, Sankt Per och Torviggen disponeras för Riksdagshuset.
Enligt det s. k. Storviggenprojektet erfordras de två senare kvarteren för parkeringshus
och delar av tunnelbanestation. Parkeringshuset skall till ungefär
halva sin volym betjäna bebyggelsen norr om Herkulesgatans nuvarande
sträckning, medan resten betjänar områden söder om samma gatulinje. Därlill
kommer att den försörjningsgata under jord som betjänar parkeringen
under Rrunkebergstorg och det projekterade hotellets varumottagning m. m.
inte kunnat ges infart annorstädes än i parkeringshuset. Om alternativ 3 b
skall kunna genomföras förutsätter detta en radikal omarbetning av Storviggenprojektet
(såsom också förutsatts av professor Hedqvist). I avvaktan
därpå måste de långt framskridna förberedelserna för projektets genomförande
avbrytas. För staden uppkommer således en utomordentligt besvärande
siluation och det är därför icke möjligt att hålla öppet för en förläggning
av Riksdagshuset enligt alternativet 3 b.
Alternativ 3 c förutsätter en mycket omfattande ändring av City 67. Jakobsgatan
förvandlas till gågata och Fredsgatan och Arsenalsgatan breddas
för dubbelriktad trafik mellan Tegelbacken och Kungsträdgårdsgatan. Herkulesgatan
förlängs österut från Rrunkebergstorg till Regeringsgatan. Den
trafikföring som delta förslag förutsätter har tidigare blivit prövad, varvid
man funnit att den inte kan fungera. Alternativ 3 c kan av dessa skäl inte
heller diskuteras.
De komplikationer, som radikala omarbetningar av den södra citydelens
planläggning medför, har redovisats i generalplaneberedningens skrivelse
den 21 december 1967, återgiven i byggnadsstyrelsens utredning (bilaga 3).
Byggnadsstyrelsen har (i slutet av avsnitt 9) förordat att staden beredes
lillfälle att bedöma av utredningen berörda frågor. Skulle staden härvid »avstyrka
en förläggning av riksdagshuset till Nedre Norrmalm bör detta alternativ
enligt byggnadsstyrelsens mening definitivt avföras». Enligt vad ovan
redovisats synes staden kunna uttala att av de tre visade underalternativen
till riksdagshus på Norrmalm, kan endast alternativet 3 a genomföras utan
mycket stora olägenheter för staden. Den fortsatta utredningen skulle således
kunna omfatta ombyggnad på Helgeandsholmen, nybyggnad på Helgeandsholmen
eller nybyggnad i huvudsak enligt alternativ 3 a.
Synpunkter på riksdagshus frågan
De bedömningsgrunder som Stockholms stad har anledning lägga på frågan
om förläggning och utformning av en permanent byggnad för riksdagen
är i huvudsak av tre slag.
Staden har intresse av att medverka till att riksdagen får en god lösning
av sin lokalfråga med erforderliga expansionsmöjligheter och goda kontakter
med statsdepartementen och övriga delar av rikets administration, som samarbetar
med riksdagen. Staden medverkar sedan åtskilliga år till att den sydvästra
delen av Klara successivt skall kunna ombyggas för sådana statliga
behov. Regeringsbyggnaderna anser byggnadsstyrelsen för sin del vara en
lika betydelsefull fråga som riksdagshusfrågan, och staden bör visa full förståelse
för att även denna statliga byggnadsfråga kan få en fullgod lösning.
48
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
Staden måste å andra sidan bevaka att de statliga behoven inte kommer
i öppen konflikt med den för staden och dess näringsliv utomordentligt angelägna
omdaningen av Stockholms city. På grund av regleringens genomgripande
natur, de höga kostnaderna och vikten av alt stadsdelen kan fungera
någorlunda väl under omdanings tiden måste omdaningen bedrivas med
sträng planmässighet och kontinuitet.
Slutligen är omvårdnaden om stadsbilden kring Helgeandsholmen och
Gustav Adolfs Torg ett stadens synnerliga intresse. Inledningsvis har konstaterats
att frågan om riksdagshusets förläggning och utformning i byggnadsstyrelsens
utredning enligt direktiven belysts ur teknisk-ekonomiska synpunkter.
Den effekt som alternativa lösningar har på stadsbilden har endast
behandlats på så sätt att hypotetiska restriktioner applicerats på funktionsstudier
belysande Helgeandsholmens utnyttjandemöjligheter. Styrelsen markerar
att detta material inte är tillräckligt för någon slutlig bedömning av
stadsbildsfrågan utan räknar med att denna får göras senare, när en tävling
om ny- eller ombyggnad av Helgeandsholmen har genomförts.
På basis av det utredningsmaterial som nu föreligger har byggnadsstyrelsen
från teknisk-ekonomiska utgångspunkter rekommenderat, en nybebyggelse
på Helgeandsholmen framför en nybyggnad på Nedre Norrmalm.
Här har redovisats att de teknisk-ekonomiska skälen har utomordentligt stor
tyngd, när det gäller de cityalternativ som inkräktar på stadsområdet norr
om Jakobsgatan. Det uppkommer då en situation för cityomdaningen, som
staden ej kan ta på sig ansvaret för. Även ett riksdagshus i kvarteren mellan
Gustav Adolfs Torg och Jakobsgatan i princip enligt alternativ 3 a är ekonomiskt
sett en ofördelaktigare lösning än Helgeandsholmsalternativen. Byggnadsstyrelsens
utredning och de skisser som utarbetats, visar emellertid att
från tekniska och arkitektoniska synpunkter förtjänar detta alternativ, som
ej är oförenligt med stadens planläggning, att noggrant övervägas. Även av
andra, tungt vägande skäl synes det tveksamt, om man nu bör inrikta det
fortsatta arbetet enbart på ny- eller ombyggnadslösningar på Helgeandsholmen.
En forisatt utredning av alternativet Helgeandsholmen kan nämligen komma
att visa att man av hänsyn till stadsbilden inte kan placera riksdagens
stora byggnadsvolymer där utan väsentliga inskränkningar i program- och
funktionskrav. Det är därför angeläget att inte förkasta ett annat läge med
andra förutsättningar. Det enda läge som då kan användas torde vara kvarteren
vid Gustav Adolfs Torg. Dessa kvarter har emellertid på samma sätt
som varje läge på Helgeandsholmen en utomordentlig betydelse för stadsbilden
vid Gustav Adolfs Torg. Byggnader på Helgeandsholmen och vid
Gustav Adolfs Torg är element i samma stadsbild. En fortsatt utredning bör
därför omfatta såväl Helgeandsholmen som kvarteren söder om Jakobsgatan.
I båda fallen kan konflikter uppstå mellan den byggnadsvolym som programmet
önskar och den volym som stadsbilden medger. Programmet bör
därför tillåta en viss flexibilitet och ange alternativa möjligheter att fördela
volymerna. För alternativet Helgeandsholmen kan t. ex. tänkas en komplettering
i de nuvarande kanslilokalerna på andra sidan Stallkanalen.
För att hela denna fråga skall kunna bedömas av riksdagen och staden
gemensamt fordras en fortsatt utredning. Den tävling, som under alla förhållanden
är tänkt att anordnas, torde med fördel ges den vidgade ram, som
här angetls. Tävlingsformen synes vara det enda sättet att med tillräcklig
mångsidighet belysa stadsbildsfrågan.
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
49
Förslag
Med hänsyn till föreliggande förhållanden synes staden böra uttala följande
mening om hur arbetet med riksdagshusfrågan bör fortsättas.
För det område som omfattar hela Helgeandsholmen och den del av Norrmalm
som begränsas av Rödbodtorget i väster, Jakobsgatan och Jakobs Torg
i norr och Kungsträdgården i öster skulle staden vara villig medverka till att
ordna eu arkitekttävling, vars uppgift skulle vara att framlägga förslag till
Riksdagshus enligt något av de tre alternativen 1, 2 eller 3 a och att ange
principiell utformning av de delar av området som inte behövs för Riksdagen,
men som efter om- eller nybyggnad bör användas för statsdepartement
o. dyl. (Vissa byggnader inom tävlingsområdet avses dock skola bibehållas
helt eller delvis medan andra byggnader måhända ej kan ställas till förfogande
för kronans räkning.)
Föredragande borgarrådet har anfört följande.
Riksdagens beslut i frågan om ett nytt riksdagshus och dess placering skall
fattas i mitten av maj månad 1968. Riksdagens förvaltningskontor skall avge
sitt yttrande i ärendet till riksdagen den 4 april 1968. Byggnadsstyrelsens betänkande
med redovisning av den av förvaltningskontoret begärda utredningen
i frågan förelåg den 25 mars 1968. Det mycket pressade tidsprogrammet
har inte medgett att stadens yttrande över byggnadsstyrelsens betänkande
kunnat beredas på sedvanligt sätt. I detta läge har de av frågan närmast
berörda förvaltningarna uppmanats att gemensamt framlägga ett utlåtande,
som förelägges stadskollegiet med förevarande promemoria.
I likhet med vad som anförts i utlåtandet från stadens berörda förvaltningar
anser jag att de tidigare närmare beskrivna underalternativen 3 b och
3 c till Nedre Norrmalmsalternativet skvdle få sådana svåröverskådliga konsekvenser
för cityomdaningen att staden måste avstyrka dessa förslag. Alternativet
3 a däremot, som innebär att ett riksdagshus förlägges till kvarteren
Johannes Större, Vinstocken och Jakob Större helt söder om Jakobsgatan,
är möjligt att anpassa till stadens planläggning. Samtidigt som det uppenbarligen
kan ge ett funktionellt och arkitektoniskt väl utformat alternativ
ger det våningsytor som inte bara tillgodoser programmets krav utan också
skapar reserver på 30 till 40 procent därutöver.
Byggnadsstyrelsen förordar att nästa led i förberedelserna för riksdagshusprojektet
blir en arkitekttävling om hur ett riksdagshus på Helgeandsholmen
kan utformas. En sådan fortsatt behandling av ärendet är viktig
främst ur den synpunkten att ytterligare kunskap krävs om hur ett väl fungerande
riksdagshus på Helgeandsholmen eller vid Gustav Adolfs Torg låter sig
förenas med de stadsbildsmässiga krav som måste ställas på detta känsliga
stadsparti.
Som framhållits i det av de berörda förvaltningarna avgivna utlåtandet
kan en sådan fortsatt utredning komma att visa att alternativet Helgeandsholmen
ur denna synpunkt är olämpligt och det är därför angeläget att inte
förkasta det enda läge som då kan användas, nämligen alternativet 3 a. Därmed
blir det av stor betydelse att också detta alternativ görs till föremål för
en fortsatt utredning om den handlingsfrihet som de stadsbildsmässiga kraven
där kan medge.
Med hänvisning till vad ovan anförts och under åberopande av det av stadens
berörda förvaltningar avgivna utlåtandet får jag föreslå
att stadskollegiet såsom yttrande över byggnadsstyrelsens föreliggande be
-
50
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
länkande uttalar att staden är villig medverka till anordnandet av en arkitekttävling
för det område som omfattar hela Helgeandsholmen och den del
av Norrmalm som begränsas av Rödbodtorget i väster, Jakobsgatan och Jakobstorg
i norr och [Västra Trädgårdsgatan] * i öster, varvid tävlingsuppgiften
bör vara att framlägga förslag till riksdagshus enligt något av alternativen
1, 2 eller 3 a och att ange principiell utformning av de delar av området som
inte behövs för riksdagen men som efter om- eller nybyggnad bör användas
för statsdepartement eller dylikt.
Stockholm den 27 mars 1968
NILS HALLERBY
Borgarrådsberedningen biträder föredragande borgarrådets hemställan.
[I originalet står på grund av felskrivning »Kungsträdgårdsgatan».]
Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 1968
51
Bil. K till stadskollegiets protokoll för den 27 mars 1968, § 13.
Särskilt uttalande
Med anslutning till förslaget om arkitekttävling beträffande förslag till
riksdagshus med eventuell förläggning till nedre Norrmalm anser jag att
tävlingsuppgiften även bör omfatta alternativ 3 b (professor Hedquists förslag)
.
Enligt min mening — varvid jag självfallet inte haft möjlighet att på
den korta remisstiden bedöma de inre funktionella förhållandena — har
alternativ 3 b det företrädet, att del bibehåller Regerings- och Malmskillnadsgatornas
»öppna utfart» mot Gustav Adolfs torg och därigenom nr stadsbildssynpunkt
är att föredraga.
Yttrandet att detta förslag »skulle få sådana svåröverskådliga konsekvenser
för cityomdaningen att staden svårligen kan acceptera» det anser jag
överdrivet.
Att kvarteret S:t Per skulle försvinna som parkeringshus är enbart av
godo och byggnadsstyrelsens yttrande att »i övrigt krävs endast små förändringar
av cityplanen» anser jag hållbar! gentemot yttrandet om »de svåröverskådliga
konsekvenserna».
Därest ett nytt riksdagshus förläggs vid Gustav Adolfs torg anser jag —
även om frågan inte tillhör remissärendet — att staden i så fall borde träffa
överenskommelse med staten om att Helgeandsholmen borde få disponeras
för kommunala ändamål, förslagsvis för ett Ungdomens hus eller Allaktivitetshus,
vilket skulle kunna ge liv och rörelse åt den annars döda staden
kring Gustav Adolfs torg.
52
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
Bil. L till stadskollegiets protokoll för den 27/3 1968, § 13.
P. M.
ang. den socialdemokratiska stadsfullmäktigegruppens ståndpunkt med anledning
av ifrågasatt permanentning av Riksdagshusprovisoriet vid Sergels
Torg.
Vid sammanträde med riksdagens förvaltningskontors styrelse och byggnadsstyrelsen
onsdagen den 20 mars — där från stadens sida borgarråden
Per-Olof Hanson, Agrenius, Hallerby och undertecknad deltog — angående
riksdagshusets permanenta placering riktade en av ledamöterna i förvaltningskontorets
styrelse en fråga till stadens representanter.
Han underströk, att det inte var en förfrågan från styrelsen utan hans personliga
intresse och gällde hur staden skulle ställa sig om riksdagen skulle
finna provisoriet vid Sergels Torg så fördelaktigt, att man föredrog att stanna
där för gott och sålunda avstå från annan permanent placering, när man
ändå offrade så mycket pengar på eu byggenskap.
.lag avgav där en deklaration — som jag visserligen framhöll vara min
personliga, men som jag likväl var övertygad hade den socialdemokratiska
stadsfullmäktigegruppens i Stockholm fullständiga stöd, vilket även bekräftades
vid gruppsammanträde tisdagen den 26 dennes — och jag finner mig
böra anmäla denna ståndpunkt till protokollet.
Den socialdemokratiska stadsfullmäktigegruppen avvisar sålunda mycket
bestämt förslaget om permanentning av ett eventuellt provisorium för riksdagshuset
vid Sergels Torg.
Citys huvudfunktion är att vara ett centrum för näringsliv, handel, banker,
företagare- och organisationsvärldens huvudorgan m. m. i Stockholm och
regionen. Omdaningen av city avser sålunda bl. a. att skapa ett funktionsdugligt
city. Samtidigt har planeringen i många år siktat till att kring Sergels
Torg skapa eu balans mot den ofrånkomligt hårda prägeln av kommersialisering
och merkantilisering med en ganska livlös stadsbild efter
stängningsdags, genom att ordna ett starkt och vitalt inslag av kulturell
aktivitet.
Ett kulturhus med många och växlande verksamheter och olika öppethållandetider
liksom en teater har därför ingått som ett väsentligt element
i planeringen av city och Sergels Torg. Om staden skulle medverka till att
riksdagen stannade vid Sergels Torg skulle denna stora tanke överges och
definitivt spolieras för kommande generationer.
Om riksdagen ansåg läget vid Sergels Torg fördelaktigt som provisorium
under erforderlig tid av 8—10 år, skulle riksdagen givetvis välja detta med
hänsyn till sina egna intressen och skulle i så fall betala hyra för dessa lokaler
istället för en hyra i kvarteret Garnisonen. Statsmakternas medverkan
skulle då bestå i alt staden finge erforderliga lån för just den investering
som sammanhängde med de byggnader och anläggningar som erfordrades
för riksdagens del, så att staden inte behövde inkräkta på andra nödvändiga
investeringar. Men kostnaderna skulle ju vara en stadens angelägenhet.
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
53
Denna möjlighet att kombinera riksdagens och stadens intressen borde
emellertid under inga förhållanden leda därhän, att staden offrade sitt fundamentala
intresse att genomföra sin kulturpolitiska målsättning och den
planerade gestaltningen av city.
Med hänsyn till frågans stora betydelse har vi från den socialdemokratiska
gruppens sida ansett oss icke kunna underlåta att redan på detta stadium
deklarera denna ståndpunkt samt föra den till protokollet.
Stockholm den 27 mars 1968
På den socialdemokratiska
st ads fullmäktigegruppens vägnar:
HJ. MEHR
54
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
Bilaga 6
SÄRSKILT YTTRANDE
av herr Wärnberg, som anfört:
Enligt min uppfattning kan inte lösningen av Riksdagens provisoriska
lokaler och lösningen av de permanenta riksdagslokalerna ses som två separata
frågor, utan dessa har samband med varandra. Om Riksdagen skulle
besluta förlägga provisoriet till den föreslagna platsen vid Sergels Torg, till
vilket förslag jag anslutit mig, anser jag att även frågan om en permanent
förläggning till denna plats bör övervägas och därför utredas jämsides med
att arkitekttävling anordnas för övriga 3 alternativ.
Motiveringen för detta ställningstagande är i huvudsak följande: Vid valet
av provisorium har mot varandra fått vägas Sergels Torgs-alternativets centrala
läge och alternativet Garnisonens mera ostörda läge och billigare årskostnad.
Då det ansetts att de yttre störningarna vid Sergels Torg ej är av
värre art än man kan bortse från dem, kvarstår som avgörande minuspost
eu beräknad högre årshyra av storleksordningen 2—3 miljoner kronor. Om
Riksdagen genom att kvarstanna i de provisoriska lokalerna kan avstå från
att bygga nytt Riksdagshus skulle troligen denna kostnadsfördyring elimineras.
Visserligen skulle flera lokaler få tas i anspråk utöver de som Stockholms
stad anvisat och en del kostnader tillkommer vid viss omändring till
permanenta lokaler, men det förefaller som om provisoriet skulle vara så väl
genomtänkt att dessa omändringar kunde bli relativt obetydliga.
Mot dessa kostnader står utgiftsminskningar genom att de i gott skick
varande husen norr om Gustaf Adolfs Torg kan sparas eller att Riksdagshuset
och Riksbankshuset i andra alternativen också kan sparas.
I det senare fallet skulle även Riksbanken kunna kvarvara i sina nuvarande
lokaler, som Riksbanksfullmäktige i avgivet yttrande synes intresserade
av, och erhålla tillskottsutrymmen i nuvarande Riksdagshuset. Omändringsarbetena
härför är ej särskilt kostsamma och torde inte innebära att några
omfattande grundförstärkningsarbeten behöver utföras. Övriga delar av
Riksdagshuset kan, utan större omändringsarbeten, användas till konferenslokaler
och arbetsrum för statsförvaltningens behov.
Vid ett sådant läge skulle stora besparingar uppstå genom att nytt Riksbankshus
ej behöver byggas och att den av staten ägda tomten vid Brunkebergstorg
i anslutning till det tilltänkta riksdagsprovisoriet kunde disponeras
för Riksdagens behov. Skulle resultatet av en utredning bli att Riksbanken
under alla omständigheter bör bygga vid Brunkebergstorg kan detta samordnas
med Riksdagens bygge varvid betydande fördelar kan uppnås liksom
att även Riksbankens nuvarande hus, som är i relativt gott skick, som helhet
kan användas till arbetslokaler åt statsförvaltningen.
Man får heller inte bortse från det förhållandet att rivning av de nuvarande
Riksbyggnaderna eller de bätlre husen norr om Gustaf Adolfs Torg f.n.
innebär eu icke oväsentlig kapitalförstöring liksom att det är känslomässigt
ömtåligt att riva nuvarande Riksdagshuset.
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
55
Det har ansetts att det kommande Riksdagshuset bl. a. av historiska och
traditionella skäl bör ligga i närheten av dess nuvarande plats. Dessa skäl får
mindre tyngd för varje år som Riksdagen är placerad i de provisoriska lokalerna
vid Sergels Torg. Efter en tioårsperiod, till vilken tid provisorietiden
beräknas uppgå, torde Riksdagen vara väl etablerad vid Sergels Torg, och
genom regeringsbyggnadernas planerade förskjutning norr ut fått ytterligare
fäste där.
Stockholms stad har icke varit i tillfälle avge officiellt yttrande över de här
framlagda förslagen. Kontakter under hand har givit vid handen att någon
entydig inställning inte finnes, varför en ev. utredning även bör infordra ett
officiellt ställningstagande från staden.
Om Riksdagen skulle besluta förlägga de provisoriska lokalerna till kv.
Garnisonen förfaller helt de framförda förslagen i detta särskilda yttrande.
56
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
Bilaga 7
SÄRSKILT YTTRANDE
av fru Kristensson och herr Ster ne, som anfört:
Traditionen talar för att riksdagen även i framtiden bör förläggas till
Helgeandsholmen. Enligt vår mening är dock alternativ 1, d. v. s. ombyggnadsalternativet,
det mest intressanta. Ett sådant alternativ förutsätter dock
en nybyggnad på riksbankens tomt.
En arkitekttävling kan emellertid ge intressanta lösningar, som i dagens
läge inte kan förutses. Vi biträder därför förslaget att denna må omfatta
såväl Helgeandsholmen som Nedre Norrmalms-alternativet.
Genom den begränsning som ligger i yttrandet från Stockholms stadskollegium,
nämligen att endast alternativ 3 a är acceptabelt från stadens synpunkt,
har onekligen alternativet Nedre Norrmalm fått minskad aktualitet.
En arkitekttävling i en så viktig fråga som riksdagens byggnadsfråga bör
såväl principiellt som med hänsyn till stadsbildsmässiga förhållanden ge
utrymme för flera inte alltför snävt begränsade lösningar. Det slutliga ställningstagandet
från stadens sida får emellertid bli utslagsgivande för den
omfattning en kommande arkitekttävling bör få såvitt avser Nedre Norrmalms-alternativet.
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
57
Bilaga B
Till Riksdagen
Med anledning av föreliggande förslag om eu arkitekttävling rörande placering
och utformning av enkammarriksdagens byggnad tillåter sig Akademien
för de fria konsterna att, innan Riksdagen fattar beslut i frågan, härom
framföra följande synpunkter:
Redan då förslaget om uppförande av ett Riksdagens hus på Helgeandsholmen
framlades, mötte det stark kritik på grund framför allt av den stora
och monumentala byggnadens förödande inverkan på stadsbilden. Denna
kritik har visat sig i hög grad befogad. Med sin mäktiga volym är byggnaden
för tyngande och stor för holmen. Den stänger av det fria luftrummet mellan
Mälaren och Saltsjön, den förvandlar Norrström till två djupt liggande
i stadsbilden bortskymda vattenrännor och förstör därmed två av de största
skönhetsvärden som Stockholms stadsbild av naturen förlänats. Den rubbar
balansen i stadsbilden Gustav Adolfs torg—Norrbro—Slottet till skada såväl
för slottet som för Riksdagens eget hus.
Ett stort antal försök har gjorts att genom mer eller mindre genomgripande
åtgärder avhjälpa dessa missförhållanden under bibehållande av riksdagshuset
på platsen. De har dock alla visat, att därmed visserligen smärre förbättringar
kunnat uppnås, men att byggnadens alltför stora volym i själva
verket omöjliggör ett tillfredsställande resultat. Att man inte därvid vågade
tänka sig en radikal lösning genom att förlägga Riksdagens hus till annan
plats, berodde väl närmast på, att byggnaden trots sina brister likväl i sina
huvuddrag motsvarade Riksdagens dåvarande organisation.
Nu är förhållandet i och med beslutet om enkammarriksdag ett helt annat.
Det nuvarande riksdagshuset kan endast genom en i det inre fullständig,
mycket dyrbar ombyggnad jämte större eller mindre tillbyggnader någorlunda
motsvara de ofantligt utökade krav på utrymmen, som enkammarriksdagens
program nu uppställer, utan att likväl erbjuda en fullgod lösning.
58
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
Som ett andra alternativ bär Byggnadsstyrelsen i sin utredning upptagit en
nybyggnad på Helgeandsholmen. Men även om man med moderna material
och metoder kan vid en nybyggnad uppnå smäckrare dimensioner på byggnadsstomme
och rumsbildande element, är likväl det nya programmets krav
på totala golvytor så mycket större än det nuvarande riksdagshusets (nära
dubbelt större), att en nybyggnad måste få minst motsvarande volym. Detta
särskilt som de begärda utrymmena i stor utsträckning består av mindre
arbetsrum, vilka alla kräver direkt dagsbelysning. Den av Byggnadsstyrelsen
verkställda utredningen ger också tillräckligt belägg för, att en nybyggnad
på Helgeandsholmen enligt programmet antingen i huvudsak får samma för
stadsbilden olyckliga verkan som det nuvarande riksdagshuset eller också
måste ges en utformning, som ur arkitektonisk synpunkt med hänsyn till
riksdagshusets krav på ändamålsenlig planläggning och monumentalitet är
orimlig. Detta alternativ synes därför till sina konsekvenser särskilt olyckligt.
Det vore enligt akademiens mening gentemot framtiden oförsvarligt att nu
upprepa det ödesdigra misstag, som skedde då Biksdagens hus förlädes till
Helgeandsholmen och att inte begagna detta sannolikt aldrig återkommande
tillfälle att ge åt Riksdagen möjligheter till ur alla synpunkter fullgoda lokaler
och åt riksdagshuset eu ur estetisk synpunkt fullvärdig placering. Det
synes därför meningslöst och för de tävlande vilseledande, att anordna eu
arkitekttävlan, som i sina förutsättningar medtager även alternativet 2,
d. v. s. nybyggnad på Helgeandsholmen. Alternativet 1, d. v. s. ombyggnad
av det nuvarande riksdagshuset, synes å andra sidan genom sin komplicerade
beskaffenhet icke lämpat för en allmän tävlan. Dessa alternativ bör sålunda
utgå ur tävlingsprogrammet.
I stället bör tävlingen koncentreras på alternativet 3, d. v. s. en förläggning
på nedre Norrmalm. Tävlingen får därmed också en form, som gör det möjligt
att jämföra och rättvist bedöma de olika förslagen. De tävlande bör då
givas frihet att utforma sina förslag inom området söder och norr om Jakobsgatan
och därvid taga i anspråk de kvarter och kvartersdelar, som kan visa
sig erforderliga och önskvärda för att här skapa ett ändamålsenligt, vackert
och värdigt »Riksdagens hus», vårt lands viktigaste representativa byggnadsverk,
i en härför harmoniskt utformad stadsmiljö, i vilken även hänsyn bör
tagas till områdets presumtiva byggnader för departement och ämbetsverk.
Stockholm den 14 maj 19(58.
För Kungl. Akademien för de fria konsterna enligt beslut
vid extra sammankomst den 13 maj 19(58
Algot Törneman
akademisekreterare
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
59
Bilaga C
Till Riksdagens Bankoutskott
I sin på uppdrag av riksdagens förvaltningskontor verkställda utredning
»Riksdagens hus» har Ivungl. byggnadsstyrelsen bl. a. av ekonomiska skäl
vall att av tre presenterade huvudalternativ rekommendera förslaget till nybyggnad
av riksdagshuset på Helgeandsholmen. Samtidigt som byggnadsstyrelsen
stannat för denna rekommendation framgår emellertid av utredningsresultatet,
att det alternativ, som innebär placering av ett nytt riksdagshus
på nedre Norrmalm, såväl funktionellt som ur stadsbildssynpunkt befunnits
vara vida överlägset varje annan diskuterad lösning. I anslutning
härtill och med hänsyn till att även stadskollegiet i Stockholm den 27 mars
uttalat sig för att frågan om en förläggning av riksdagshuset till Nedre Norrmalm
bör utredas vill skönhetsrådet till Bankoutskottet framföra följande
synpunkter.
Rådet vill i likhet med utredningen först beröra de byggnadshistoriska
faktorer, som påverkat den norra slottstraktens nuvarande utformning. Ursprunget
till dagens stadsbild är 1640-talets norrmalmsreglering, då Gustav
Adolfs torg — kallat Norrmalmstorg — tog form. Nästa steg i utvecklingen
utgjorde Jean de la Vallées och Nicodemus Tessin d. ä.:s påbörjade ombyggnad
av det gamla slottet. 1 samband därmed uppkom tanken på en
central broförbindelse mellan slottet och lorget på Norrmalm. Förutsättningarna
för att kunna fullfölja denna tankegång skapades dock först med
Nicodemus Tessin d. y.:s nya slott. Tessin drog med sin 1713 presenterade
generalplan för norra slottstrakten ut de stadsbildsmässiga konsekvenserna
av de redan tidigare formulerade tankegångarna. Inte ur pietetssynpunkt
men av rent miljömässiga skäl är det i dagens situation viktigt att studera
det Tessinska förslaget: dels därför att arkitekten genom en låg bebyggelse
på Helgeandsholmen understrukit betydelsen av slottets dominans, dels därför
att han genom sitt kyrkoprojekt vid torgets nordsida velat tillfredsställa
behovet av en estetisk och kanske symbolisk motpol till kungaboningen.
Det senare 1700-talets stora arkitekter Carl Fredrik Adelcrantz och Erik
Palmstedt blev de som efter återupptäckten av det aldrig genomförda Tes
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
()0
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
sinska projektet fick föra ut dess tankegång i verkligheten. Det finns ingen
anledning att här detaljgranska vad som planerades och utfördes, men det
är viktigt att slå fast, att respekten för slottet som stadspartiets dominant
tog sig uttryck i ett konsekvent fasthållande vid tanken på låg bebyggelse
på Helgeandsholmen. Även planen på eu fondbyggnad vid torget bibehöll
sin aktualitet — det ofta upprepade påståendet, att Gustav 111 planerade
eu paradgata i Norrbros förlängning ut mot Haga, saknar verklighetsunderlag.
Bland de många planerna för Helgeandsholmens omdaning och utnyttjande
dominerar fram till 1870-talet de projekt, som stadsbildsmässigt tar hänsyn
till läget invid slottet. Bl. a. lanserades idén att förvandla holmen till en
park. Oskar I tillsatte 1858 en kommitté för ändamålet, som dock inte ledde
till något resultat. Riksdagshusplanerna diskuterades för första gången på
allvar under 1880-talet och mot decenniets slut var tiden mogen för den
tävlan om riksbygge på Helgeandsholmen, som slutligen ledde fram till 1895
års riksdagsbeslut att antaga Aron Johanssons förslagsritning. Reaktionen
i Stockholm på detta beslut blev mycket negativ: till ingen nytta lät man
Ferdinand Boberg utföra ett motförslag omfattande enbart ett riksbankshus,
där man dels undvikit de planerade stora utfyllnaderna i Mälaren, dels
eftersträvat en betydligt mindre byggnadsvolym. Mot beslutet att förlägga
riksbyggena till Helgeandsholmen opponerade sig landets då mest kända
arkitekter och konstnärer. Opinionen har också ständigt framhållit, alt placeringen
av det alltför stora byggnadskomplexet på holmen, varit förödande
för slottet och Stockholms centrala stadsbild.
Genom den nu framlagda utredningen öppnar sig möjligheten att ompröva
utformningen av Helgeandsholmens och Gustav Adolfs torgs bebyggelse.
Skönhetsrådet, som i enlighet med sin uppgift enbart haft anledning att
granska utredningen ur stadsbildens synpunkt, har funnit alt resultatet entydigt
pekar mot att alternativ 111: Nedre Norrmalm, främst prövas. I vad
avser alternativ I: ombyggnad av nuvarande riksdagshus, vill rådet understryka
den även av utredningen framförda uppfattningen, att den existerande
bebyggelsen inte fyller de krav, som man har rätt att ställa på dess relation
till stadsbilden. Ett bibehållande av riksdagshuset förutsätter enligt utredningen
ett väsentligt tillskott av byggnadsvolym. Att som utredningen antyder
en ombyggnad eventuellt på ett positivt sätt skulle kunna påverka
stadsbilden finner skönhetsrådet orimligt. Rådet anser därför att tanken på
en ombyggnad av det nuvarande riksdagshuset av stadsbildsmässiga skäl
inte kan accepteras.
I presentationen av alternativ II: nybyggnad på Helgeandsholmen, framhåller
utredningen klart de svårigheter, som måste övervinnas vid en sammanjämkning
av uppställda funktionskrav och önskemål rörande stadsbilden.
Det påpekas således »alt betydande risker tas beträffande det stadsmiljömässiga
resultatet» om man på bästa möjliga sätt skall tillgodose de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1968
(it
funktionella kraven. Skönhetsrådet vill med skärpa understryka sin uppfattning
att ett nybygge på Helgeandsholmen torde utgöra det ur miljösynpunkt
mest riskabla alternativet. Det framgår klart av modellstudierna, att ett tillfredsställande
av funktionskraven ofrånkomligt leder till en bebyggelse,
som genom sin massa och utbredning komme att inverka störande på de
stadsbildsmässiga huvudmotiv man främst vill bevara: samspelet mellan
slottet och Gustav Adolfs torg samt en i möjligaste mån öppen kontakt mellan
Mälaren och Saltsjön.
I stället vill rådet uttala sitt bestämda förord för en lösning enligt alternativ
III: nybyggnad på Nedre Norrmalm. I utredningen har pekats på behovet
av god kommunikation mellan riksdag och departement. Samtidigt har man
påvisat den utveckling, enligt vilken statsdepartementen i framtiden sannolikt
kommer att överflyttas till södra Klara. Det är inte skönhetsrådets uppgift
att analysera de kommunikationstekniska fördelar, som skulle kunna
vinnas genom att riksdagshus och departement bleve grannar på Nedre Norrmalm.
Men rådet vill understryka det i utredningen gjorda påpekandet, att
den uppkomna situationen erbjuder ett unikt tillfälle att på elt arkitektoniskt
enhetligt sätt gestalta ett utomordentligt väsentligt stadsparti.
Skönhetsrådet avstår från att taga ställning till de i alternativ III presenterade
underalternativen. Rådet anser dock, att det vore synnerligen olyckligt,
om en kommande bearbetning av frågan om riksdagshus vid Gustav
Adolfs torg skulle begränsas till att gälla endast underalternativ III a. En
fortsatt utredning måste enligt rådets mening göras förutsättningslös och
ta upp till diskussion samtliga i alternativ 111 presenterade underalternativ.
Riksdagshusfrågans lösning spelar en avgörande roll för Stockholms känsligaste
och viktigaste stadsbild. När omständigheterna nu synes medge eu
total och förutsättningslös omprövning av problemet, är det rådets livliga
förhoppning, att berörda parter utan hänsynstagande till ekonomiska överväganden
och tidigare utarbetade stadsplaneförslag skall medverka till att
finna den bästa lösningen.
Stockholm den 29 april 19(58
Rådet till skydd för Stockholms skönhet
G. Selling
Stig Fogelmarck
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
63
Bilaga D
Till Riksdagens bankoutskott
Frågan om den definitiva utformningen av ett nylt riksdagshus, som är
den mest betydelsefulla arkitektur- och stadsbyggnadsuppgiften i Stockholm
inom överskådlig tid, har med stor uppmärksamhet följts av hela den svenska
arkitektkåren.
Vid eu av Svenska Arkitektföreningen den 23.4.1968 anordnad debatt om
riksdagshusfrågan på grundval av byggnadsstyrelsens utredning Riksdagens
Hus framgick som eu helt dominerande uppfattning att en förläggning av
ett nytt riksdagshus vid Gustav Adolfs torg på Nedre Norrmalm måste innebära
den ur de flesta synpunkter bästa lösningen på denna byggnadsfråga.
Ett riksdagshus på Nedre Norrmalm blir funktionellt sett klart överlägset
övriga alternativ och får därtill bästa möjliga kommunikationer med de
planerade statliga förvaltningsbyggnaderna i angränsande kvarter. Samtidigt
erbjuder denna placering förutsättningar för skapandet av en modern monumentalbyggnad
av hög arkitektonisk dignitet med en naturlig inpassning
i stadslandskapet. Förutsättes därtill ett framtida friläggande av Helgeandsholmen
eller en ny bebyggelse därpå med mindre byggnadsvolymer än de
nuvarande riksbyggnaderna erbjudes här eu enastående och aldrig återkommande
möjlighet att ge detta ur stadsbildsynpunkt centrala parti i
huvudstaden en tillfredsställande utformning i den anda som uttalas redan
i Tessins stora plan för Slottets omgivning.
Svenska Arkitektföreningens styrelse vill därför starkt förorda att ett nytt
riksdagshus förlägges till Nedre Norrmalm.
Utredningen upptager för en nybyggnad på Nedre Norrmalm tre underalternativ,
det första innebärande en förläggning endast söder om Jakobsgatan,
de två senare med en utsträckning även norr om Jakobsgatan. Även
om de två senare underalternativen erbjuder större problem ur genomförandesynpunkt,
synes de dock vara arkitektoniskt tyngst vägande. Styrelsen
vill därför framhålla det önskvärda i alt den fortsatta behandlingen av
alternativet Nedre Norrmalm, vare sig den sker i utrednings- eller tävlingsform,
göres helt förutsättningslös och således icke utesluter de alternativ,
som innebär utsträckning av en nybyggnad även norr om Jakobsgatan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1968
(54
Det av byggnadsstyrelsen rekommenderade alternativet nybyggnad på
Helgeandsholmen synes innebära ett ur stadsbildssynpunkt mycket osäkert
resultat. Då en nybyggnad kommer att få en volym, som är minst så stor
som de nuvarande riksbyggnaderna, torde möjligheterna att i dag lösa delta
svårbemästrade problem icke vara större än tidigare med mindre än att
holmens strandlinje flyttas ett avsevärt stycke västerut. Utredningens principskisser
bestyrker dessa svårigheter. Arkitektföreningens styrelse vill därför
också uttala som sin åsikt, att en nybyggnad på Helgeandsholmen icke
bör övervägas, om icke eu fortsatt fördjupad utredning av detta alternativ
på ett mer övertygande sätt kan visa, att ett tillfredsställande resultat ur
stadsbildssynpunkt kan erhållas.
För Svenska Arkitektföreningen
Erik Thelaus
Ordförande
Allan Westerman
Sekreterare
Svenska Reproduktions AB 1968
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1968:317 Skrivelse till Konungen angående provisoriska lokaler för riksdagen vid författningsreform. a1 i texten
- Rskr. 1968:324 Skrivelse till Konungen angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt. a1 i texten