Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 67 år 1968

1968-12-03 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1968:67, Bankoutskottets utlåtande nr 67 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 67 år 1968

1

Nr 67

Utlåtande i anledning av framställning från styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor om bemyndigande för styrelsen

alt bevilja pensioner och gratifikationer i vissa

fall.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor har i skrivelse till riksdagen

den 23 oktober 1968 hemställt att riksdagen, med upphävande av 1959 och

1967 års i skrivelsen angivna och andra eventuella bemyndiganden för delegerade

för riksdagens verk respektive styrelsen såvitt gäller bemyndigandepensionering

och beviljande av gratifikationer, skall besluta att styrelsen

beträffande f. d. anställningshavare hos riksdagen och dess verk skall äga

besluta om pensioner och gratifikationer i fall motsvarande sådana som

täcks av bemyndiganden för Kungl. Maj :t.

Av skrivelsen, vilken är fogad till utlåtande, framgår omfattningen av

nuvarande bemyndiganden på detta område dels för Kungl. Maj :t, dels inom

riksdagsförvaltningen.

Utskottet

Såsom styrelsen för riksdagens förvaltningskontor framhåller, har utskottet

tidigare i år fäst uppmärksamheten på rådande oklarhet om hur

långt styrelsens befogenheter sträcker sig vad gäller beslut om pensioner

etc. av här ifrågavarande slag. Utskottet finner det befogat att för riksdagens

och dess verks del styrelsen i detta hänseende får ett bemyndigande av samma

räckvidd som de bemyndiganden vilka givits åt Kungl. Maj :t. Vad detta

innebär framgår av den redogörelse som styrelsen nu lämnar. Ståndspunktstaganden

av större principiell betydelse skall, såsom synes av redogörelsen,

alltjämt ske under riksdagens medverkan.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen bifaller styrelsens för riksdagens förvaltningskontor

förevarande framställning.

Stockholm den 3 december 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 67

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 67 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s), Åkerlund

(h), Lundin (s), Enarsson (h), Mattsson (ep)*, Stadling (s)*, och Österdahl

(fp);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i

Motala (s)*, Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Börjesson i Falköping (ep),

Gustavsson i Ängelholm (s), och Ullsten (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 68

814551

opaginerad Kontrollera mot PDF

RIKSDAGENS

FÖRVALTNINGSKONTOR

23.10.1968

Dnr 111:347/1968

Till Riksdagen

Bemyndigande för styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att bevilja

pensioner och gratifikationer i vissa fall

Nuvarande bemyndiganden för Kungl. Maj:t

Med stöd av riksdagens bemyndiganden äger Kungl. Maj :t i vissa fall bevilja

pensioner eller gratifikationer till f. d. anställningshavare i statens

tjänst (jfr t. ex. prop. 1948: 244; SäUl; Rskr. 448 och prop. 1960: 151; SU

143; Rskr. 323). I vissa av dessa fall har Kungl. Maj :t i sin tur bemyndigat

statens personalpensionverk att besluta i pensionsärendena (Kungl. Maj :ts

brev 30.12.1965 angående bemyndigande att besluta i fråga om pension eller

gratifikation i vissa fall, statsliggaren 1967/68, del II, s. 142).

I betänkande med förslag angående riksdagens arbetsformer och därmed

sammanhängande frågor (SOU 1947:79) anförde särskilt tillkallade sakkunniga

beträffande delegation till Kungl. Maj :t av beslutanderätten i vissa

pensionsfrågor bl. a. följande.

En ytterligare delegation borde enligt de sakkunnigas uppfattning i första

hand ifrågakomma beträffande frågor om pensioner i ömmande fall som

ej förutsetts i gällande reglementen och som ej beröras av den fullmakt

Kungl. Maj :t redan erhållit. Inom riksdagen existerade, har det anförts, en

så klart utvecklad praxis för dessa ärendens behandling att det utan alt

väcka några principiella betänkligheter borde kunna uppdragas åt Kungl.

Maj :t att under följande av nämnda praxis ensam avgöra dem. Skulle däremot

en pensionsfråga uppkomma, för vilken något precedensfall ej funnes,

borde frågan första gången den förekomme underställas riksdagen. Riksdagen

komme därigenom också i fortsättningen att få avgöra enligt vilka

principer pensioner av ifrågavarande slag skulle beviljas men lämnade åt

Kungl. Maj :t att under tillämpning av dessa principer vara beslutande

organ.

I prop. 1948: 244 med förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen,

m. m. (sid. 30 och 31) anförde departementschefen bl. a.

följande.

I anslutning till de sakkunnigas förslag i dessa delar torde Kungl. Maj :t

böra erhålla bemyndigande att besluta rörande beviljande av pension i fall,

där frågan härom hittills plägat genom proposition underställas riksdagens

prövning. I vissa fall bör dock alltjämt pensionsfrågan avgöras under riksdagens

medverkan. Så synes böra ske, därest beviljandet av pension innefattar

ståndpunktstagande av större principiell betydelse. Sålunda bör ex
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

empelvis fråga om beredande av pension åt befattningshavare, tillhörande

personalkategori, som hittills icke ansetts böra komma i åtnjutande av pension,

regelmässigt underställas riksdagen. Detsamma bör även gälla i fråga

om andra avgöranden, vilka kunna innebära avvikelse från de huvudprinciper,

vilka hittills tillämpats av Kungl. Maj :t och riksdagen vid bedömande

av huruvida pension bör ifrågakomma. Frågor om beviljande av s. k. hederspensioner

torde alltjämt böra prövas av riksdagen. I det stora flertalet av

de pensionsärenden, som efter nu angiven avgränsning skulle ankomma på

Kungl. Maj :ts slutliga prövning, torde ledning vid avgörandet kunna erhållas

av den praxis, som genom Kungl. Maj :ts och riksdagens tidigare beslut

finnes utbildad beträffande principerna vid bedömningen av pensionsfrågorna.

I betraktande av den mångfald av faktorer — såväl i avseende å organisatoriska

förhållanden som beträffande personliga omständigheter i det

individuella fallet — vartill hänsyn är att taga vid ett pensionsärendes avgörande,

torde emellertid även dessa ärenden, som sålunda framdeles icke

skulle underställas riksdagen, understundom komma att inrymma spörsmål,

till vilka ståndpunkt måste tagas efter bedömande av föreliggande omständigheter

utan direkt ledning av dylik praxis. Även såvitt angår avvägningen

av storleken av pensionsförmånerna torde det vara erforderligt att

— därest det praktiska syftet med här avsedda anordning skall kunna uppnås

— Kungl. Maj :ts bemyndigande får innefatta befogenhet till avgöranden,

vilka kunna vara av i viss mån principiell innebörd. Härvid förutsättes dock,

att pensionsavvägningen sker i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna

normer, som innefattas i Kungl. Maj :ts och riksdagens tidigare beslut

i hithörande frågor.

I prop. 1960: 151 angående vissa pensionsfrågor för statsanställda in. fl.

(sid. 39) anfördes bl. a. följande.

I samband med framläggandet av slutligt förslag till SPR erinrades i

prop. 1959: 151 (sid. 19) om att Kungl. Maj :ts jämlikt särskilda riksdagsbemyndiganden

(jfr. t. ex. rskr. 1948:448 och prop. 1957: 1, bil. 14, sid. 9)

äger besluta i fråga om pension eller årlig ersättning åt statliga anställningshavare,

som vid avgång ur tjänst inte har rätt till pension. Även om

det nya reglementet öppnade möjlighet till reguljär pensionering av fler

personalgrupper än de tidigare ansågs behov av sådan »bemyndigandepensionering»

i viss utsträckning föreligga även i fortsättningen. Det förutsattes

att i samband härmed det inte skulle ske annan ändring än att Kungl.

Maj :t skulle äga att, i den mån skäl härför ansågs föreligga, anpassa de vid

pensionsbestämningen tillämpade grunderna efter det nya pensionssystemet.

Hos Kungl. Maj :t föreligger till prövning ett antal ansökningar om pension

i fall, där extra tjänstemän efter den 30 juni 1959 avgått eller inom

kort väntades avgå från statsanställning men icke får rätt till pension enligt

SPR, i regel beroende på överårighet vid reglementets ikraftträdande, och

där det för s. k. rilcsdagspension regelmässigt upprätthållna kravet på minst

15 anställningsår före 66 års ålder icke är uppfyllt.

Enligt prop. 1960: 151 (sid. 39 och 40) syntes det med hänsyn till ikraftträdandet

av SPR med övergångsbestämmelser vara motiverat att i vissa i

propositionen avsedda övergångsfall ändra grunderna för beviljande av be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

myndigandepensioner och gratifikationer. Skulle anställningshavare, om

något villkor för viss högsta levnadsålder härför ej föreskrivits, ha blivit

underkastad SPR vid reglementets ikraftträdande och egen- eller familjepension

enligt reglementet kunnat utgå, borde sålunda sådan pension kunna

medges, när det sammanlagda antalet anställningsår varit lägst 10. Vidare

borde enligt vad departementschefen uttalade Kungl. Maj :t få medge pension

eller gratifikation enligt föreslagna grunder även i förut inte avsedda,

i huvudsak likartade fall av avgång från anställning efter den 30 juni 1959,

om det ansågs påkallat.

Nuvarande bcmgndiganden inom riksdagsförvaltningen

I skrivelse 6.5.1959 till riksdagen angående pensionsreglering för anställningshavare

vid riksdagens verk anmälde delegerade för riksdagens verk

att särskilt tillkallade utredningsmän föreslagit, att delegerade skulle få

samma befogenhet som tillkom Kungl. Maj :t att bevilja pension i särskilda

fall, där pensionsrätt inte förelåg enligt gällande pensionsbestämmelser

(BaU 1959:42, sid. 4). Utredningsmännen konstaterade att delegerade

inte tidigare åt sig utverkat något bemyndigande att besluta om pension i

individuella fall, motsvarande det som tillkom Kungl. Maj :t, med påföljd

att sådana pensionsfrågor måst särskilt underställas riksdagens prövning

(sid. 9).

Delegerade för riksdagens verk tillerkändes av riksdagen 27.5.1959 befogenhet,

motsvarande den som enligt riksdagens bemyndigande tillkom

Kungl. Maj :t, att i anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente

eller eljest meddela särskilda bestämmelser eller beslut i frågor rörande

statlig personalpensionering och därmed sammanhängande frågor beträffande

anställningshavare vid riksdagens verk (BaU 1959:42). Denna befogenhet

tillkommer numera styrelsen för riksdagens förvaltningskontor.

Genom beslut 14.12.1966 har styrelsen för riksdagens förvaltningskontor,

med stöd av riksdagens bemyndigande (KBaU 1966: 3), föreskrivit att statens

pensionslöneförordning och statens allmänna tj änstepensionsreglemente

samt förordnandepensionskungörelsen jämte därtill hörande författningar

fr. o. in. den 1 januari 1967 skall tillämpas i fråga om anställningshavare

inom den inre riksdagsförvaltningen (riksdagens kamrar, utskott och förvaltningskontor)

samt att av delegerade för riksdagens verk den 11 juni

1959 eller senare meddelade alltjämt gällande särskilda bestämmelser i anslutning

till statens allmänna tjänstepensionsreglemente och förordnandepensionskungörelsen

m. m. i tillämpliga delar skall äga motsvarande tilllämpning

inom den inre riksdagsförvaltningen (RFS 1967: 9).

Riksdagen har bemyndigat styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

att enligt samma grunder som Kungl. Maj :t besluta om gratifikation till

vissa f. d. anställningshavare inom riksdagsförvaltningen, som vid avgång

ur tjänst inte har rätt till pension (BaU 1967: 64).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Styrelsens förslag

Bankoutskottet uttalade i anslutning till ett enskilt pensionsärende i utlåtandet

1968:51, att en viss oklarhet syntes råda om i vilken utsträckning

riksdagens förvaltningskontor — på grundval av bemyndiganden som ursprungligen

givits åt delegerade för riksdagens verk — kunde anses behörigt

att besluta i vissa pensionsärenden.

Styrelsen delar utskottets uppfattning och vill för egen del som exempel

nämna att riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t i anledning av ovannämnda

proposition 1960: 151 inte synes ha föranlett något formellt motsvarande

riksdagsbemyndigande för delegerade för riksdagens verk. För

att undanröja eventuell oklarhet synes det styrelsen lämpligast att de av

riksdagen sedan år 1959 lämnade, här avsedda bemyndigandena för delegerade

respektive styrelsen för riksdagens förvaltningskontor och erforderliga

kompletteringsbemyndiganden nu sammanfattas i ett enda bemyndigande,

varigenom styrelsen får motsvarande befogenhet som tillkommer

Kungl. Maj :t.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor hemställer

att riksdagen, med upphävande av 1959 och 1967 års i

det föregående angivna och andra eventuella bemyndiganden

för förutvarande delegerade för riksdagens verk resp.

styrelsen såvitt gäller bemyndigandepensionering och beviljande

av gratifikationer, måtte besluta att styrelsen för

riksdagens förvaltningskontor beträffande f. d. anställningshavare

hos riksdagen och dess verk skall äga besluta om

pensioner och gratifikationer i motsvarande fall som täcks

av bemyndiganden för Kungl. Maj :t.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad ordförande,

herrar Wärnberg, Augustsson, Sterne, Martinsson och Thorsten

Larsson samt fru Kristensson.

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR

På styrelsens vägnar:

SIGURD LINDHOLM

/ Olof Cederstrand

ESSELTE AB, STHLM 68

814494

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:416 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående bemyndigande för riksbanken att besluta i frågor rörande Internationella valutafondens särskilda dragnmgskonto. a1 i texten