Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående effektivisering och samordning av statens skogsföretag, m m. jämte motioner. Propositionen Kungl. Maj :t har i propositionen nr 103, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 5 april 1968, föreslagit riksdagen att 1) anta förslag till förordning om upphävande av förordningen den 10 maj 1935

1968-05-17 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1968:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående effektivisering och samordning av statens skogsföretag, m m. jämte motioner. Propositionen Kungl. Maj :t har i propositionen nr 103, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 5 april 1968, föreslagit riksdagen att 1) anta förslag till förordning om upphävande av förordningen den 10 maj 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående effektivisering

och samordning av statens skogsföretag,

m m. jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj :t har i propositionen nr 103, under åberopande av utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 5 april 1968, föreslagit

riksdagen att

1) anta förslag till förordning om upphävande av förordningen den 10

maj 1935 (nr 157) angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar,

2) fastställa de grunder som i propositionen angivits för domänverkets

förvaltning av statens skogar,

3) godkänna den i propositionen förordade ändringen i grunderna för

försäljning i vissa fall av statlig egendom m. m.,

4) godkänna vad i propositionen förordats i fråga om riktlinjer för domänverkets

organisation,

5) godkänna vad i propositionen förordats beträffande domänverkets

ekonomiska handlingsfrihet,

6) godkänna vad i propositionen förordats beträffande domänverkets

rätt att bilda aktiebolag samt förvärva, förvalta och avyttra aktier i bolag,

7) godkänna vad i propositionen förordats i fråga om dispositionen av

domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret,

8) medge att Kungl. Maj :t tills vidare utan riksdagens samtycke i varje

särskilt fall beslutar om försäljning av staten tillhörig av domänverket förvaltad

fast egendom till annan än kommun och till kommun till annat än för

samhällsbyggnadsändamål om taxeringsvärdet eller, om sådant värde saknas,

det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår till högst

2 000 000 kr. med rätt för Kungl. Maj :t att låta domänverket besluta om försäljning

då motsvarande värden uppgår till högst 1 000 000 kr.,

9) godkänna vad i propositionen förordats beträffande samordnad ledning

av statens skogsföretag,

10) godkänna vad i propositionen förordats rörande pantförskrivning av

inteckningar i Assi tillhörig fast egendom,

11) godkänna vad i propositionen förordats beträffande bostadslån, bostadsrättslån

och statlig kreditgaranti för maskinlån åt arbetare vid domänverket,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

12) bemyndiga Kung!. Maj :t att vidtaga de åtgärder i övrigt som behövs

för förslagens genomförande.

Med uppgift att utreda organisationen av statens skogsförvaltande och

skogsindustriella verksamhet tillsattes år 1962 statens skogsföretagsutredning.

Utredningen har den 11 mars 1964 avlämnat betänkandet »Statens

skogar och skogsindustrier» (SOU 1964: 7). Utredningen följdes inte av någon

omedelbar åtgärd från Kungl. Maj :ts sida. Under år 1967 har frågan om

effektivisering och samordning av statens skogsförvaltande och skogsindustriella

verksamhet behandlats av en särskild arbetsgrupp inom finans- och

jordbruksdepartementen, skogsföretagsberedningen. Beredningen har redovisat

sina överväganden och förslag i en den 15 december 1967 dagtecknad

promemoria »Effektivisering och samordning av statens skogsföretag»

(Stencil Fi 1967: 16). Vidare har domänstyrelsen dels i skrivelse den 27

september 1967 överlämnat förslag till ny organisation för den centrala och

regionala administrationen av domänverket, dels i skrivelse den 9 oktober

1967 föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna om bostadslån, bostadsrättslån

och statlig kreditgaranti till fast anställda skogsarbetare.

Beträffande innehållet i nämnda utredningar och förslag samt däröver

avgivna remissyttranden hänvisas till redogörelsen i propositionen s. 10—41.

I propositionen framläggs förslag till gemensamt mål för verksamheten

vid statens skogsföretag. Statens skogsbruk och skogsindustri skall enligt

förslaget drivas affärsmässigt och effektivt för att på lång sikt ge bästa

möjliga samlade ekonomiska utbyte. Vidare föreslås att en verksstyrelse inrättas

för domänverket. För att få till stånd en samordnad ledning av statens

skogsföretag bör denna i stort sett vara densamma som styrelsen för

Assi. För att göra ett ökat affärsmässigt handlande möjligt föreslås domänverket

få utökade befogenheter i fråga om förvaltningen av statens skogar.

Vidare föreslås höjda värdegränser vid försäljning av mark utan riksdagens

medgivande i varje särskilt fall. Domänverkets rörliga kredit avses få ökat

användningsområde. I propositionen föreslås även att Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, domänverket skall få besluta om organisationen

av domänverket. Beträffande Assi föreslås att nuvarande begränsning

av rätten att pantförskriva inteckningar i fast egendom upphävs.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner, nämligen

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1) I: 290 av herr Strandberg och II: 362 av herr Petersson vari hemställts

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en utredning

med anlitande av objektiv expertis om driftformens inverkan på de vitt skil
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

3

da ekonomiska resultaten av domänverkets och skogsallmänningarnas verksamhet

i Norrbotten samt formerna för kronoskogs överförande till s. k.

skogsallmänningar,

2) I: 432 av herr Hedström m. fl. och II: 544 av herr Svanberg m. fl. vari

hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att domänstyrelsen

i särskild ordning, t. ex. genom arbetsmarknadsstyrelsen, anvisas

erforderliga medel för att inhämta föreliggande eftersläpning på skogsvårdens

område i vissa norrbottensrevir; att domänstyrelsen vid av sysselsättningsskäl

betingad slutavverkning i särskild ordning genom arbetsmarknadsstyrelsen

anvisas medel för att under en övergångstid i rimlig omfattning

täcka eventuell skillnad mellan skogsekonomiskt motiverad kostnad för

reproduktionsåtgärder och den kostnad som erfordras för att erhålla en acceptabel

föryngring; att Kungl. Maj :t måtte verkställa utredning om under

vilka former vissa kronoskogar med ur ekonomisk och biologisk synpunkt

mindre gynnsamma förutsättningar för virkesproduktion dock för skapande

av arbetstillfällen under en övergångsperiod kan utnyttjas för virkesproduktion,

3) I: 708 av herr Gustafsson, Nils-Eric, och herr Wikberg samt II: 917 av

herr Nilsson i Tvärålund m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam inventering av möjligheterna att

försälja domänverksskogar, främst inom i motionerna berörda områden, för

att ökade sysselsättningsmöjligheter skall kunna skapas, samt om skyndsamma

åtgärder i övrigt till förverkligande av motionernas syfte,

dels de i anledning av propositionen nr 103 väckta motionerna

1) I: 939 av herr Eriksson, Karl-Erik, och II: 1197 av herr Andersson i

Örebro vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer

om förnyad utredning och förslag till distrilctsindelning och lokalisering av

distriktskontor inom domänverket,

2) I: 940 av herr Larsson, Åke, m. fl. och II: 1198 av herr Brandt m. fl.

vari hemställts att riksdagen vid godkännande av vad i propositionen förordats

i fråga om riktlinjer för domänverkets organisation i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte uttala att domänstyrelsen vid indelning av Mellansverige

i överjägmästardistrikt och bestämmande av lokaliseringen av distriktskontoren

skall ha att beakta vad i dessa motioner anförts,

3) I: 957 av herr Skärman m. fl. och II: 1214 av herr Hansson i Skegrie

m. fl. vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition
a)

uttalar att Kungl. Maj :t kontinuerligt bör förelägga riksdagen underlag

för bedömning av för domänverket fastställda avkastningskrav;

b) uttalar att domänverkets markförvärv bör hållas inom den förmögenhetsram,

som det nuvarande markinnehavet och markfonden representerar,

innebärande att statens innehav av skogsmark icke bör ökas;

c) beslutar att domänverket icke må äga rätt att bilda aktiebolag eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

förvärva aktier i sådant bolag utan riksdagens medgivande i varje särskilt

fall;

d) beslutar att domänverket för rörlig kredit i riksgäldskontoret skall

erlägga ränta med minst samma räntesats som gäller beträffande statliga

lokaliseringslån;

e) beslutar att Assi icke utan riksdagens medgivande i varje särskilt fall

skall äga rätt att lokalisera industriell verksamhet till område, där domänverket

icke i väsentlig utsträckning kan förse bolaget med råvara;

f) beslutar att Assi icke utan riksdagens medgivande i varje särskilt fall

må äga rätt att investera i projekt, som icke har trä som råvara eller som

icke har direkt samband med bolagets träindustriella verksamhet; samt

g) beaktar även vad i övrigt har anförts i motionerna,

4) I: 958 av herr Åkesson m. fl. och II: 1215 av herr Nilsson i Lönsboda

m. fl. vari hemställts att riksdagen beslutar att stationeringsorten för domänintendenten

i södra distriktet skall vara Kristianstad.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden

dels över motionerna I: 290 och II: 362 från domänstyrelsen, skogsstyrelsen

efter hörande av skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, skogshögskolan,

länsstyrelsen i Norrbottens län, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund och Svenska skogsarbetareförbundet,

dels över motionerna I: 432 och II: 544 från domänstyrelsen, skogsstyrelsen

efter hörande av skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, skogshögskolan,

länsstyrelsen i Norrbottens län, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Svenska skogsarbetareförbundet, arbetsmarknadsstyrelsen,

skogsbriilcsutredningen och Svenska samernas riksförbund,

dels över motionerna I: 708 och II: 917 från domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

skogshögskolan, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och Svenska skogsarbetareförbundet.

Det närmare innehållet i yttrandena redovisas i Bilaga till detta utlåtande.

Vidare torde få anmälas, att till jordbruksutskottet inkommit en skrift i

ämnet från professor Gustaf Sirén.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

5

Utskottet

Den svenska skogsnäringens betydelse för samhällsekonomin framgår av

att nära 30 % av våra exportintäkter härrör från skogssektorn. Genom skogsindustrins

expansion främst i Nordamerika har Sveriges roll som skogsvaruexportör

relativt sett minskat under de båda senaste decennierna. Konkurrensen

från andra länder i förening med ökande kostnader för löner m. m.

har medfört att lönsamheten för den svenska skogsnäringen under senare år

efter hand försämrats. Som framhålls i föreliggande proposition arbetar

emellertid vår skogsnäring med hög effektivitet, och möjligheter torde föreligga

att ytterligare höja denna. Bl. a. härigenom bör det finnas goda förutsättningar

för att möta den internationella konkurrensen.

Statens skogsföretag, domänverket och Assi, har inte kunnat undgå att

beröras av de svårigheter som drabbat skogsnäringen. Även deras lönsamhet

har sålunda under senare år försvagats. Mot angivna bakgrund föreslår

Kungl. Maj :t i propositionen 103 vissa åtgärder som syftar till en samordning

och effektivisering av verksamheten -säd statens skogsföretag.

Departementschefen uttalar inledningsvis att möjligheterna för ifrågavarande

företag att hävda sig i framtiden torde vara lika goda som för den

svenska skogsnäringen i övrigt. En förutsättning härför är dock att domänverket

och Assi inte ges sämre betingelser för ett affärsmässigt handlande

än konkurrerande enskilda företag.

Innan utskottet går vidare in på de i propositionen framlagda förslagen

redovisar utskottet i det följande först sina överväganden i anledning av de

vid riksdagens början väckta motionerna I: 290 och II: 362 samt I: 708 och

II: 917 i vilka bl. a. hemställs om utredning dels rörande det ekonomiska

resultatets beroende av driftformen i det norrländska skogsbruket, dels om

möjligheterna och formerna för att överföra kronoskog i Norrland till andra

ägare. I dessa motioner redovisas uppgifter enligt vilka domänverkets skogsdrift

i vissa delar av Norrlands inland går med förlust, medan allmänningarna

i motsvarande lägen driver lönsamt skogsbruk. Enligt motionärerna har

den bristande lönsamheten fått till följd att domänverket begränsar sina avverkningar

i nämnda områden, vilket i sin tur leder till en ökning av en

redan besvärande arbetslöshet därstädes. Det ifrågasatta överförandet av

kronoskog till andra ägare än staten skulle genomföras i syfte att öka sysselsättningen

och berika näringslivet i bygden.

Bland de remissinstanser som yttrat sig över nyssnämnda motioner är

meningarna delade rörande behovet av den ifrågasatta utredningen. Sålunda

anser domänstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska skogsarbetareförbundet

och Skogsindustriernas samarbetsutskott att motionerna inte

bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Skogsstyrelsen och skogshögskolan

anser däremot att ifrågavarande spörsmål är förtjänt av ytterligare övervä
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

ganden och förordar därför att motionerna överlämnas till den skogspolitiska

utredningen. Även Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och

skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig positiva till en utredning

av i motionerna berörda frågor.

Såväl domänstyrelsen som Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

framhåller att de i motionerna gjorda jämförelserna mellan skogsbrukets

ekonomiska resultat för skilda ägarkategorier inte kan anses tillfredsställande.

Vidare framhåller bl. a. Skogsindustriernas samarbetsutskott att rättvisande

jämförelser mellan skilda ägargruppers ekonomiska resultat är

mycket svåra att utföra. Enligt domänstyrelsen torde ingen utredning inom

rimlig tid kunna prestera ett material som kan läggas till grund för en invändningsfri

gradering av skogsbruket efter olika ägarkategorier.

Utskottet har vid sin prövning av förevarande fråga inte funnit att sådana

omständigheter förebragts som kan ge grundad anledning till antagande

att någon särskild skogsägarkategori skulle vara skickad att nå bättre

ekonomiskt resultat än någon annan. Att domänverket liksom andra förvaltare

av skog givetvis söker driva sitt skogsbruk så effektivt som möjligt

finns enligt utskottets mening ingen anledning att betvivla. Vad särskilt

gäller möjligheterna att uppehålla skogsdriften i de sämre lägena i inre

Norrland vill utskottet anföra följande. Om nyare forskningsrön ger vid handen

att i motionerna omnämnda, förenklade återväxtåtgärder eller andra

förändringar i driften gör det möjligt att driva lönsamt skogsbruk i ogynnsamma

lägen, synes detta lika väl kunna ske i domänverkets som i någon

annans regi. I den mån beredskapsarbeten erfordras i nyssnämnda områden

bör vidare, såsom närmare behandlas i det följande, arbetsobjekt kunna

ställas till förfogande när domänverket förvaltar marken lika väl som när

ägaren är någon annan. I anledning av de i motionerna uttalade förväntningarna

om ökade sysselsättningsmöjligheter vid en överföring av kronoskog

till annan ägare vill utskottet vidare nämna att redovisade uppgifter

utvisar att domänverket jämfört med andra skogsägare ligger på en hög

avverkningsnivå och även bedriver ett intensivt återväxtarbete. Med anledning

av vad nu anförts har utskottet kommit till den slutsatsen att den i

motionerna ifrågasatta överföringen varken kan väntas resultera i förbättrat

ekonomiskt resultat i skogsdriften eller åstadkomma ökad sysselsättning.

På grund härav anser utskottet att motionerna I: 290 och II: 362 samt I: 708

och II: 917 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I propositionen 1968: 103 framhålls att det främsta motivet för en samordning

av statens skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet är,

att staten/ägaren bör ha ett gemensamt mål för verksamheten vid domänverket

och Assi. Som framgår av propositionen har detta av skogsföretagsberedningen

ansetts böra vara att företagen på sikt skall åstadkomma bästa

möjliga ekonomiska utbyte och därvid prestera ett från företagsekonomisk

synpunkt rimligt årsresultat. Den nödvändiga samordningen av verksamhe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

7

ten bör ske genom samordning av ledningarna av de båda berörda företagen.

Däremot anses någon sammanslagning av företagen f. n. inte böra ske. Några

remissinstanser har ställt sig tveksamma till den av beredningen angivna

målsättningen och framhållit att målet för verksamheten bör innefatta vissa

samhällsaspekter. I anslutning härtill uttalar departementschefen att statens

skogsföretag i princip bör handla och behandlas som varje ansvarskännande

företag inom näringslivet. I sammanhanget nämns att domänverket och

Assi kan komma att ställas inför uppgifter som normalt inte faller inom en

affärsmässigt driven företagsamhet, t. ex. uppgifter av naturvårdande eller

sysselsättningsbefrämjande karaktär. Departementschefen framhåller att

hänsyn bör tas härtill bl. a. vid bedömning av företagens ekonomiska resultat.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till de synpunkter departementschefen

i förevarande sammanhang anfört.

Målet för domänverkets verksamhet bör enligt Kungl. Maj :ts förslag ges

en strikt ekonomisk inriktning. Effektiviseringen liksom den fortsatta driften

förutsätts sålunda böra i stort följa företagsekonomiska principer.

Skogsbruket, som bör bedrivas där biologiska och ekonomiska förutsättningar

härför föreligger, bör vara uthålligt. Under perioder när virkesinkomsterna

inte täcker avverknings- och reproduktionskostnader inom visst

område bör detta kunna läggas utanför avverkningsprogrammet utan att

nämnda krav därmed överges. Mot vad Kungl. Maj :t förordat beträffande

grunderna för förvaltningen av statens skogar har utskottet inte något att

erinra.

Som en följd av den förordade inriktningen av domänverkets verksamhet

väntas rationaliseringstakten i skogsdriften öka, vilket enligt propositionen

i sin tur torde inverka på sysselsättningen inom kronoskogarna. I samband

härmed upplyser departementschefen att domänveket kan ställa ytterligare

arbetsobjekt i Norrlands inland till förfogande för arbetsmarknadsmyndigheterna

såsom beredskapsarbeten. För egen del har departementschefen

starkt betonat vikten av att så sker.

I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 432 och II: 544 hemställs

bl. a. att domänstyrelsen genom t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen anvisas erforderliga

medel för att inhämta föreliggande eftersläpning på skogsvårddens

område i vissa norrbottensrevir samt för att övergångsvis i rimlig omfattning

täcka eventuell skillnad mellan skogsekonomiskt motiverad kostnad

för reproduktionsåtgärder och den kostnad som erfordras för att åstadkomma

en acceptabel skogsföryngring. Såväl den betydande arbetslösheten

i Norrbottens län som skogsvårdssynpunkter talar enligt motionärerna härför.

De i ärendet hörda remissinstanserna tillstyrker genomgående motionsyrkandena.

Domänstyrelsen framhåller dock att syftet med motionerna kan

uppnås utan särskild medelsanvisning.

Utskottet vill i likhet med departementschefen starkt understryka vikten

av att kronoskogar kan utnyttjas i sysselsättningsbefrämjande syfte. Som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

departementschefen anfört måste den nödvändiga effektiviseringen av domänverkets

drift självfallet ske under beaktande av de anställdas intressen

och i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna. Med hänsyn till

de uttalanden som gjorts i propositionen synes syftet med nu ifrågavarande

motionsyrkanden i allt väsentligt vara tillgodosett. Motionerna bör därigenom

i nu förevarande avseende kunna anses besvarade.

Nyssnämnda motioner innehåller även yrkande om utredning rörande

formerna för att under en övergångsperiod utnyttja vissa kronoskogar med

ur ekonomisk och biologisk synpunkt mindre gynnsamma förutsättningar

för virkesproduktion för att därigenom skapa arbetstillfällen. Yrkandet får

ses mot bakgrund av att hittills tillämpad målsättning för domänverkets

skogsbruk väckt farhågor för att allt större skogsområden kommer att

läggas utanför avverkningsprogrammet med de följder detta innebär för

sysselsättningen främst i Norrbottens inland. Av motionerna och de däröver

avgivna remissutlåtandena framgår att det bland den skogliga expertisen

råder delade meningar om vilka anspråk som bör ställas på återväxtåtgärderna

i de svårföryngrade områdena i det inre av Norrland. Experter vid

bl. a. skogshögskolan förordar en enklare metod för reproduktion i nämnda

områden än den som domänverket tillämpar. Vid användning av den enklare

metoden anses det möjligt att driva lönsamt men likväl uthålligt skogsbruk

i sämre lägen än med domänverkets metod. Häremot hävdar domänverket

att den i motionerna förordade reproduktionsmetoden utprovats i

områden med andra föryngringsbetingelser än dem som förekommer i övre

Norrlands höj dlägen och att den enligt verkets erfarenheter inte är tillämplig

där.

I anledning av nu ifrågavarande motionsyrkande vill utskottet erinra om

att framställningar med förslag av motsvarande innebörd i fråga om kronoskogarnas

användning tidigare överlämnats till såväl skogsbruksutredningen

som den skogspolitiska utredningen för övervägande. Bl. a. överlämnades

förra året till sistnämnda utredning vissa vid 1967 års riksdag väckta motioner

i ämnet jämte däröver avgivna remissutlåtanden (Joll 1967: 14, rskr.

165). Med hänsyn härtill och under beaktande jämväl av vad nyss anförts

rörande möjligheterna att i sysselsättningsbefrämjande syfte utnyttja kronoskog

i inre Norrland anser utskottet att ändamålet med ifrågavarande

motioner kan anses tillgodosett även i den del, varom nu är fråga.

Målet för Assis verksamhet är såsom i propositionen anges redan nu klart

ekonomiskt. Som nämns i propositionen ingår häri en ambition att utvidga

den slcogsindustriella verksamheten om tillfredsställande lönsamhet kan

påräknas. Enligt Kungl. Maj :ts förslag bör därvid bolaget vara obundet vid

valet av industriplats samt ha möjligheter att på normalt sätt anlita kapitalmarknaden.

Kungl. Maj :t föreslår vidare att Assi skall kunna ta upp

framställning av även andra produkter än sådana som har trä som råvara.

I motionerna I: 957 och II: 1214 riktas vissa invändningar mot förslagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

9

att på angivet sätt utvidga Assis befogenheter. Under hänvisning till att

statsskogarna utgör den primära råvarubasen för den statsägda skogsindustrin

framhåller motionärerna att Assi inte utan riksdagens medgivande i

varje särskilt fall bör äga rätt att lokalisera industriell verksamhet till område,

där domänverket inte i väsentlig omfattning kan förse bolaget med

råvara. Inte heller anses Assi utan dylikt medgivande böra få investera i

projekt som har annan råvara än trä eller som saknar direkt samband med

bolagets träindustriella verksamhet.

Enligt utskottets mening bör Assis uppgift alltjämt vara att driva skogsindustrien

verksamhet med kronosltogarna som huvudsaklig råvarukälla.

En omläggning av produktionen till att även omfatta sådan produktion som

grundas på annan råvara än trä bör därför som nyssnämnda motionärer

anfört inte företas utan riksdagens godkännande i varje särskilt fall. I överensstämmelse

med det anförda bör likaså riksdagens medgivande inhämtas

innan Assi lokaliserar industrier till andra platser än där domänverket i

väsentlig utsträckning kan förse bolaget med råvara. Utskottet ansluter sig

alltså i nu förevarande avseende till de synpunkter som anförts i motionerna

I: 957 och II: 1214.

För att domänverket skall få förutsättningar att anpassa sig till ändrade

förhållanden inom skogsbruket bör verket enligt Kungl. Maj :ts förslag ges

en handlingsfrihet som så nära som möjligt ansluter till de befogenheter

som skulle motsvara ett aktiebolags. I syfte att sålunda öka domänverkets

ekonomiska handlingsfrihet framlägger Kungl. Maj :t i huvudsak följande

förslag.

Under domänverkets fond bör alltjämt redovisas det statskapital som förvaltas

av domänverket. Den nuvarande markfonden föreslås upplöst och

ersatt av en ny delfond, benämnd investeringsfonden, till vilken skall föras

bl. a. medel som frigörs vid försäljning av fast egendom. Investeringsfonden

avses få utnyttjas förutom till inköp av fast egendom till investeringar

med minst tio års varaktighet.

I stället för att såsom hittills fastställa driftstat för domänverket bör

Kungl. Maj :t enligt propositionen begränsa sig till att uppställa ett avkastningskrav

för verket. För att underlätta en långsiktig planering av verksamheten

bör inte längre krävas att hela årsöverskottet skall levereras in till

statskassan. Den del av eventuellt överskott, som kan kvarstå sedan det uppställda

avkastningskravet uppfyllts, bör föras till en dispositionsfond. Domänverket

föreslås fritt få använda denna fond, bl. a. även för markförvärv.

Kungl. Maj :ts förslag innebär vidare att domänverket ges rätten att under

vissa förutsättningar bilda aktiebolag samt förvärva aktier i redan befintliga

bolag. I sistnämnda fall avses indirekt belåning kunna förekomma. Beslut

om att bilda aktiebolag eller förvärva aktier i sådant bolag anses dock

böra underställas Kungl. Maj :ts prövning.

I motionerna I: 957 och II: 1214 framläggs vissa förslag som bl. a. syftar

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

till att ge riksdagen en högre grad av insyn i och kontroll av domänverkets

verksamhet än som föreslås av Kungl. Maj :t. Sålunda bör enligt motionerna

Kungl. Maj :t kontinuerligt förelägga riksdagen underlag för bedömning av

de avkastningskrav som fastställts för domänverket. Vidare anses verkets

markinnehav böra hållas inom nuvarande förmögenhetsram, innebärande

att statens innehav av skogsmark inte bör öka. Domänverket bör enligt motionerna

ej ges rätt att bilda aktiebolag eller förvärva aktier i bolag utan

riksdagens medgivande i varje särskilt fall.

Utskottet ser det för sin del som ett klart framsteg att domänverket i fortsättningen

skall drivas under förutsättningar som närmare överensstämmer

med dem under vilka andra skogsägarkategorier arbetar. Detta bör dock

inte enbart innebära att domänverket ges ökad handlingsfrihet i olika avseenden.

Den klarare ekonomiska inriktningen av verksamheten bör även göra

det möjligt att uppställa ökat avkastningskrav. Det är enligt utskottets mening

otillfredsställande att i propositionen inte angetts några principer för

fastställande av detta. Enligt utskottets uppfattning är det rimligt att avkastningskravet

så nära som möjligt anpassas till det marknadsvärde, som

förmögenheten representerar. I vart fall bör utgångspunkten vara, att kapital

som ny- eller återinvesteras skall bära fulla förräntningskrav. Vidare

bör avkastningskravet fastställas så att det inrymmer motsvarigheten till

den statliga inkomstskatt, från vilken domänverket är befriat. Utskottet ansluter

sig till den i motionerna I: 957 och II: 1214 anförda synpunkten att

Kungl. Maj :t kontinuerligt bör förelägga riksdagen underlag för bedömningav

fastställda avkastningskrav.

Likaså delar utskottet den i nämnda motioner uttalade uppfattningen att

statens innehav av skogsmark i princip inte bör utökas. Liksom hittills bör

endast medel som inflyter vid försäljning av fast egendom få disponeras för

markförvärv. Dessa medel bör därvid endast användas för förvärv som erfordras

för att förbättra statsskogarnas arrondering. Härav följer bl. a. att

dispositionsfonden inte bör få utnyttjas för fastighetsförvärv. Vidare bör

som i förenämnda motioner anförts domänverket inte utan riksdagens godkännande

i varje särskilt fall äga förvärva aktier i bolag eller bilda aktiebolag.

Domänverkets kapitalförsörjning föreslås böra underlättas genom att användningen

av verkets rörliga kredit i riksgäldskontoret utvidgas att avse

vissa investeringar i syfte att begränsa driftkostnaderna. I motiveringen

hänvisas särskilt till kapitalbehov som kan uppkomma i samband med anskaffning

av maskiner och anläggningar.

Utskottet har ingen erinran mot att domänverkets rörliga kredit får ett på

i propositionen föreslaget sätt ökat användningsområde. I anslutning härtill

vill dock utskottet framhålla att nu gällande regler för den rörliga krediten

medför att räntan inte är konkurrensneutral. Förräntningskravet på ifrågavarande

kredit bör ställas högre än f. n. och marknadsmässig ränta bör

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

11

krävas av domänverket. Enligt utskottets mening bör för kredit av denna

typ samma förräntningskrav ställas som för statligt lokaliseringslån.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet biträder de förslag som i

förevarande hänseende framlagts i motionerna I: 957 och II: 1214.

Rörande domänverkets organisation föreslås i propositionen att en särskild

verksstyrelse inrättas för domänverket. För att få till stånd en samordnad

ledning av statens skogsföretag bör denna styrelse genom personidentitet

närmast vara densamma som styrelsen för Assi. Vidare bör enligt

propositionen domänverket under verksstyrelsen ledas av en generaldirektör

och en överdirektör. Centralförvaltningen avses tills vidare bli uppdelad

på fem huvudenheter samt vissa stabsorgan. I fråga om den regionala organisationen

föreslås antalet överjägmästardistrikt böra minskas från elva till

högst åtta. Departementschefen godtar i detta sammanhang de principer för

distriktsindelning och val av stationeringsorter som domänstyrelsen redovisat

i sitt förslag till ny organisation. Han biträder även domänstyrelsens

förslag till organisation av såväl överjägmästarinstitutionen som den lokala

jordbruksförvaltningen. Domänverket föreslås ensamt få besluta i fråga om

den regionala och lokala organisationen sedan Kungl. Maj :t angett högsta

antalet överjägmästardistrikt. För att förvaltningsapparaten fortlöpande skall

kunna anpassas till utvecklingen förordas att Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande

av Kungl. Maj :t, domänverket ges rätt att själv besluta om sin

organisation.

I anslutning härtill har i ett antal motioner riktats kritik mot vissa i propositionen

redovisade uttalanden av domänstyrelsen rörande domänverkets

regionala organisation. Sålunda anförs i motionerna I: 939 och II: 1197 samt

I: 940 och II: 1198 erinringar mot domänstyrelsens förslag såvitt avser distriktsindelningen

i de mellersta delarna av landet. Enligt motionärernas

mening talar skäl för att såväl områdesindelningen som förläggningen av

stationeringsort för vederbörande överjägmästardistrikt ändras i förhållande

till styrelsens förslag. Vad gäller stationeringsorten anser motionärerna

att Örebro bör vara en lämpligare stationeringsort för över jägmästaren än

Falun, som förordats i domän styrelsens utredning. I förstnämnda motionspar

påyrkas en ny utredning i ämnet medan i det andra motionsparet hemställs

om riksdagens uttalande att domänstyrelsen vid sitt beslut om distriktsindelningen

bör beakta de i motionerna anförda synpunkterna. Vidare

anförs i motionerna I: 958 och II: 1215 att belägenheten av jordbruksdomänerna

inom det av domänstyrelsen föreslagna södra distriktet är sådan att

domänintendenten i distriktet bör stationeras i Kristianstad i stället för,

som styrelsen föreslagit, Växjö.

De i motionerna sålunda framlagda förslagen rör frågor om vilka domänstyrelsen

enligt propositionen bör äga besluta. I likhet med departementschefen

vill utskottet erinra om att domänstyrelsen redan nu har rätt att

bestämma lokaliseringen av distriktskontoren. De förslag till ändringar rö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

rande statsskogsbrukets förvaltning som behandlas i detta utlåtande syftar

som tidigare nämnts till att ge domänverket ökad handlingsfrihet i en rad

avseenden för att därmed ge verket möjlighet att göra verksamheten effektivare.

Det bör därvid inte ifrågakomma att i nu behandlade organisationsfråga

inskränka domänverkets befogenheter. Utskottet har alltså inte något att

invända mot Kungl. Maj :ts uttalande att domänverket ensamt bör få besluta

i frågor rörande verkets regionala och lokala organisation med den begränsning

som Kungl. Maj :t ånger beträffande antalet överjägmästardistrikt.

Sådant beslut bör ske med utgångspunkt från de principer domänstyrelsen

föreslagit och Kungl. Maj :t biträtt. Som framhålls i propositionen bör den

förvaltningsapparat, som står till verksledningens förfogande, härefter kunna

fortlöpande anpassas till utvecklingen. I likhet med departementschefen

finner utskottet det därför angeläget att Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande

av Kungl. Maj :t, domänverket ges rätt att besluta i sådana frågor.

De möjligheter till en smidig anpassning av organisationen som härigenom

uppnås kan exempelvis behöva utnyttjas vid en mera omfattande omstrukturering

av statens skogar eller i samband med en eventuell samordning

mellan domänverket och Assi på det lokala planet. Vid nu angivna förhållanden

anser utskottet att förevarande motioner inte bör föranleda någon

vidare åtgärd från riksdagens sida.

I propositionen gjorda uttalanden och förslag, vilka ej särskilt berörts i

det föregående, föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Utskottet

hemställer alltså

att riksdagen

1. antar förslag till förordning om upphävande av förordningen

den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för

förvaltningen av vissa kronoskogar,

2. fastställer de grunder som utskottet i det föregående

angett för domänverkets förvaltning av statens skogar,

3. godkänner den i propositionen förordade ändringen i

grunderna för försäljning i vissa fall av statlig egendom

m. m.,

4. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

på motionerna I: 939 och II: 1197, I: 940 och II: 1198 samt

1:958 och 11:1215 godkänner vad utskottet i det föregående

anfört i fråga om riktlinjer för domänverkets organisation,

5. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna 1:957 och 11:1214, såvitt nu är i fråga,

godkänner vad utskottet i det föregående förordat beträffande

domänverkets ekonomiska handlingsfrihet,

6. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 957 och II: 1214, såvitt nu är i fråga, god
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

13

känner vad utskottet i det föregående uttalat rörande domänverkets

rätt att bilda aktiebolag samt förvärva, förvalta

och avyttra aktier i bolag,

7. med bifall till motionerna I: 957 och II: 1214, såvitt

nu är i fråga, godkänner vad utskottet anfört rörande räntenivån

för domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret,

8. godkänner vad utskottet i det föregående förordat i

fråga om dispositionen av domänverkets rörliga kredit i

riksgäldskontoret,

9. medger att Kungl. Maj :t tills vidare utan riksdagens

samtycke i varje särskilt fall beslutar om försäljning av

staten tillhörig av domänverket förvaltad fast egendom till

annan än kommun och till kommun till annat än för samhällsbyggnadsändamål

om taxeringsvärdet eller, om sådant

värde saknas, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet

uppgår till högst 2 000 000 kr. med rätt för Kungl.

Maj :t att låta domänverket besluta om försäljning då motsvarande

värden uppgår till högst 1 000 000 kr.,

10. godkänner vad utskottet i det föregående förordat beträffande

samordnad ledning av statens skogsföretag,

11. godkänner vad i propositionen förordats rörande pantförslcrivning

av inteckningar i Assi tillhörig fast egendom,

12. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 957 och II: 1214, såvitt nu är i fråga, godkänner

vad utskottet i det föregående anfört angående inriktningen

och lokaliseringen av Assis verksamhet,

13. godkänner vad i propositionen förordats beträffande

bostadslån, bostadsrättslån och statlig kreditgaranti för maskinlån

åt arbetare vid domänverket,

14. bemyndigar Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder i

övrigt som behövs för förslagens genomförande,

15. beslutar att motionerna I: 290 och II: 362 samt I: 708

och II: 917 inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd,

16. anser motionerna 1:432 och 11:544 besvarade med

vad utskottet i det föregående anfört,

17. beslutar att i förevarande sammanhang behandlade

motioner till den del de ej blivit under föregående punkter

särskilt berörda icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Hedström (s), Carl

Eskilsson (h), Skårman (fp), Hermansson (ep), Magnusson (s), Augustsson

(s), Lundberg (h), Karl-Erik Eriksson fp) och Wanhainen (s);

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, (ep), Arweson (s),

Eliasson i Moholm (h), Johanson i Västervik (s)*, Lundmark (s), Rimås

(fp), Eskilsson i Likenäs (s)*, Johansson i Simrishamn (s), Dahlgren (ep)

och Åberg (fp)*,

dock att vid behandlingen av mom. 15. och 16. fru Jäderberg (s) deltagit

i stället för herr Eskilsson i Likenäs (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) beträffande riktlinjer för domänverkets organisation

av herrar Karl-Erik Eriksson (fp) och Rimås (fp),

2) beträffande domänverkets ekonomiska handlingsfrihet

av herrar Mossberger (s), Hedström (s), Magnusson (s), Augustsson (s),

Wanhainen (s), Arweson (s), Johanson i Västervik (s), Lundmark (s),

Eskilsson i Likenäs (s) och Johansson i Simrishamn (s), som anser

dels att det avsnitt i utskottets utlåtande på s. 10 som börjar med »Utskottet

ser» och slutar med »bilda aktiebolag» bort ha följande lydelse:

»Utskottet ser — —• — (lika med utskottet) -----skogsägarkatego
rier

arbetar. En ökning av handlingsfriheten för domänverket bör enligt

utskottets mening ge domänverket bättre möjligheter att på ett framgångsrikt

sätt bedriva sin verksamhet i konkurrens med andra företag. Vid ett

genomförande av förslagen om en strikt ekonomisk inriktning av verksamheten

och beträffande ökade befogenheter för domänverket bör såsom i propositionen

uttalats skapas förutsättningar för en relativt sett ökad avkastning.

Det är enligt utskottets uppfattning inte välbetänkt att äventyra konkurrenskraften

och lönsamheten i statens skogsdrift genom att såsom i

nyssnämnda motioner föreslagits begränsa domänverkets handlingsfrihet

i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag. Vad gäller motionsyrkandet om

att riksdagen skulle erhålla uppgifter för bedömning av avkastningskrav

för domänverket innebär detta för övrigt krav på en detalj kontroll av domänverket

från riksdagens sida i en utsträckning som hittills inte ansetts

erforderlig. F. n. fastställer nämligen Kungl. Maj :t driftstat för verket varvid

även frågan om avkastningen behandlas. På grund av det anförda biträder

utskottet Kungl. Maj :ts förslag och föreslår att yrkandena i motionerna

I: 957 och II: 1214 i förevarande avseenden inte skall föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

15

dels att utskottets hemställan under 5. och 6. bort ha följande lydelse:

»5. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

på motionerna I: 957 och II: 1214, såvitt nu är i fråga, godkänner

vad utskottet i det föregående förordat beträffande

domänverkets ekonomiska handlingsfrihet,

6. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

på motionerna I: 957 och II: 1214, såvitt nu är i fråga, godkänner

vad utskottet i det föregående uttalat rörande domänverkets

rätt att bilda aktiebolag samt förvärva, förvalta

och avyttra aktier i bolag,»

3) beträffande räntan på domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret
av

herrar Mossberger (s), Hedström (s), Magnusson (s), Augustsson (s),

Wanhainen (s), Arweson (s), Johanson i Västervik (s), Lundmark (s),

Eskilsson i Likenäs (s) och Johansson i Simrishamn (s), som anser

dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 10 med »Domänverkets

kapitalförsörjning» och slutar på s. 11 med »och II: 1214» bort

lyda sålunda:

»Domänverkets kapitalförsörjning —• -—- — (lika med utskottet)---

och anläggningar. Utskottet har---(lika med utskottet)---ökat

användningsområde.

I anslutning härtill har i motionerna I: 957 och II: 1214 hemställts att

riksdagen beslutar att domänverket för sin rörliga kredit i riksgäldskontoret

skall erlägga ränta efter samma räntesats som gäller för statliga lokaliseringslån.

Därigenom skulle enligt motionärerna domänverket i detta avseende

jämställas med andra företag i branschen. Ett genomförande av förslaget

skulle f. n. innebära att räntefoten kom att ligga ca 2 % över den nuvarande

och drygt 1 % över den för statliga bolag tillämpade räntan för rörlig

kredit. Utskottet får i anledning av yrkandet erinra om att riksdagen

har bemyndigat fullmäktige i riksgäldskontor att efter samråd med domänstyrelsen

bestämma om räntan för domänverkets rörliga kredit (rskr.

1923:209). Utskottet anser det för övrigt inte motiverat att ställa högre

förräntningskrav på domänverkets kredit än vad som gäller för övriga affärsverk.

Någon anledning att jämställa räntenivån för den rörliga krediten

med den som gäller för de statliga lokaliseringslånen synes ej föreligga, då

sistnämnda lån oftast torde få lämnas mot säkerhet av helt annan karaktär

än vad domänverket kan erbjuda. Utskottet får således under hänvisning

till det anförda föreslå att motionsyrkandet inte föranleder någon riksdagens

vidare åtgärd.»

dels att utskottets hemställan under 7. bort ha följande lydelse:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

»7. lämnar motionerna I: 957 och II: 1214, såvitt avser

räntenivån för domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret,

utan åtgärd,»

4) beträffande inriktningen och lokaliseringen av Assis verksamhet

av herrar Mossberger (s), Hedström (s), Magnusson (s), Augustsson (s),

Wanhainen (s), Arweson (s), Johanson i Västervik (s), Lundmark (s)

Eskilsson i Likenäs (s) och Johansson i Simrishamn (s), som anser

dels att det stycke på s. 9, som börjar med orden »Enligt utskottets» och

slutar med orden »och II: 1214» bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser det vara rimligt att statens skogsföretag för att kunna

hävda sig i konkurrensen inte ges sämre betingelser för ett affärsmässigt

handlande än konkurrerande enskilda företag. Liksom andra företag måste

Assi ha möjlighet att utveckla sin verksamhet. Detta kan ske genom att den

skogsindustriella verksamheten utvidgas, men det kan också visa sig fördelaktigt

att kombinera befintlig produktion med framställning av andra

produkter än sådana som har trä som råvara. Detta kan förekomma inom

andra företag i branschen och bör enligt utskottets mening även vara möjligt

för Assi. Av samma skäl bör Assi vara obundet vid val av industriplats.

Den relativt tidsödande procedur som det innebär att inhämta riksdagens

medgivande i förevarande fall kan exempelvis omöjliggöra genomförandet

av projekt som är viktiga för Assis utveckling eller som är avsedda att lösa

sysselsättningsproblem inom företaget. Det anförda talar enligt utskottets

mening starkt för att Kungl. Maj:ts förslag bör bifallas och att nu ifrågavarande

yrkande i motionerna I: 957 och II: 1214 avslås.»

dels att utskottets hemställan under 12. bort ha följande lydelse:

»12. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

på motionerna I: 957 och II: 1214, såvitt nu är i fråga, godkänner

vad utskottet i det föregående anfört angående inriktningen

och lokaliseringen av Assis verksamhet,»

5) beträffande utredning rörande skogsbruket i övre Norrlands inland

av herrar Carl Eskilsson (h), Skårman (fp), Hermansson (ep), Lundberg

(h), Karl-Erik Eriksson (fp), Hansson i Skegrie (ep), Eliasson i Moholm

(h), Rimås (fp), Dahlgren (ep) och Åberg (fp), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »riksdagens åtgärd» bort ha följande lydelse:

»Bakgrunden till nu ifrågavarande motionsyrkanden är som synes de

problem som uppstått i övre Norrlands inland på grund av den sviktande

lönsamheten för skogsbruket i dessa delar av landet vilket bl. a. haft till

följd att vissa skogsarealer, främst inom de av domänverket förvaltade områdena,

undandragits från aktivt skogsbruk. I anledning härav vill utskottet

erinra om att dessa frågor tidigare behandlats i en av länsstyrelsen i Norr
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

17

bottens län till Kungl. Maj :t ingiven utredning med förslag till ett aktivare

skogsbruk i de fjällnära skogarna och även i motioner till 1967 års riksdag

angående utnyttjande av skog ovan den s. k. skogsodlingsgränsen. Länsstyrelsens

utredning har överlämnats till skogsbruksutredningen medan nyssnämnda

motioner i överensstämmelse med riksdagens beslut överlämnats

till skogspolitiska utredningen (Joll 1967: 14, rslcr. 165). Nu väckta motioner

tar som framgår av det föregående bl. a. upp frågan om överförande

av kronoskogar till andra ägarkategorier i syfte att åstadkomma ökade sysselsättningsmöjligheter.

Som skogsstyrelsen anfört i sitt remissutlåtande

över motionerna har problemen härigenom en klart skogspolitisk karaktär.

Med hänsyn till de i motionerna anförda synpunkterna rörande bl. a. allmänningarnas

i förhållande till domänverket större möjligheter att bedriva

effektivt skogsbruk finner utskottet det angeläget att ifrågavarande problemkomplex

ägnas en ingående belysning. Bl. a. är detta viktigt då alla

ansträngningar bör göras för att medverka till att förbättra sysselsättningssituationen

i dessa områden. Det bör i sammanhanget även beaktas att den

minskade aktiviteten inom vissa av domänverket förvaltade skogsområden

kan direkt inverka på möjligheterna för andra skogsägare att bedriva skogsbruk

inom områden, som gränsar till eller omslutes av ifrågavarande kronoskogar.

De i motionerna aktualiserade frågorna synes ur angivna synpunkter

vara av den art att de bör prövas av skogspolitiska utredningen.

Utskottet får därför föreslå att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller

att motionerna I: 290 och II: 362 samt I: 708 och II: 917 jämte över

desamma avgivna remissutlåtanden överlämnas till nämnda utredning för

beaktande.»

dels att utskottets hemställan under 15. bort ha följande lydelse:

»15. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att motionerna

I: 290 och II: 362 samt I: 708 och II: 917 jämte över desamma

avgivna remissutlåtanden överlämnas till skogspolitiska

utredningen för beaktande,»

2

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 saml. Nr 32

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:290 och 11:362

Domänstyrelsen (8.3.1968)

Domänstyrelsen föreslår att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd och hänvisar därvid till en härefter intagen promemoria angående

domänverkets skogsbruk i övre Norrland samt till följande uttalande.

Som styrelsen framhållit i nämnda promemoria säger en jämförelse av

det slag som anförts i motionerna icke mycket om de olika driftformernas

effektivitet. Styrelsen har i promemorian vidare diskuterat lämpligheten

av ytterligare utredning av dessa frågor och kommit fram till att inte

mycket är att vinna på tillsättande vare sig av en parlamentarisk utredning

eller en expertutredning. De olika ägarekategorierna bedriver givetvis ständigt

undersökningar rörande möjligheterna att förbättra effektiviteten i

verksamheten, åtminstone är så fallet med domänverket. Med hänsyn till

de olika kategoriernas målsättningar och utnyttjande av skogsmarken torde

dylikt utredningsarbete för varje kategori för sig vara mer ändamålsenligt

än svårgenomförbara jämförelseutredningar, vars resultat kan bli föremål

för olika värderingar.

PM

angående domänverkets skogsbruk i övre Norrland

(fogat till domänstyrelsens yttrande)

I. Det ekonomiska resultatet

Det svenska skogsbrukets lönsamhet har under de senaste 10—15 åren

successivt försämrats. De nominella virkespriserna var under tiden 1956—

1966 i stort sett oförändrade för att under 1967 kraftigt försämras. Samtidigt

har omkostnaderna successivt stigit, främst för arbetskraften. De stegrade

kostnaderna för arbetskraften påverkar starkt skogsbrukets ekonomi, då i

denna näring arbetskraftsåtgången är stor per producerad enhet. Skogsarbetarnas

inkomstutveckling har under den ifrågavarande perioden varit

gynnsam jämfört med genomsnittsutvecklingen. Den försämrade lönsamheten

kan belysas genom följande uppgifter om domänverkets överskott uttryckt

i kronor per försåld skogskubikmeter. 1955 var överskottet 10 kronor

och 40 öre, 1960 7 kronor och 30 öre, 1965 3 kronor och 75 öre. För 1967

är överskottet mindre än 1 krona.

Rotnettot har försämrats inom alla delar av landet, men försämringen

framträder mest påtagligt inom de områden, där rotnettot redan tidigare

var lågt och numera blir helt obefintligt. Domänverkets rotnetto påverkas

starkt av det förhållandet att kronoskogarna i stor utsträckning är koncentrerade

till lågproduktiva marker i dåliga avsättningslägen. Ca 78 % av

den skogsmark, som domänverket förvaltar, är belägen i Norrbottens och

Västerbottens län och till övervägande del i inlandet av dessa län. Inom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

19

Norrbottens län, där domänverket förvaltar sammanlagt 53 % av den totala

skogsmarksarealen, dr kronoskogarnas andel ovan den extrapolerade

skogodlingsgränsen 78 %, inom lappmarken nedom denna gräns 58 % och

inom kustlandet endast 37 %.

Det ekonomiska resultatet av verksamheten på reviren inom övre Norrland

har de senaste åren varit otillfredsställande. Med utgångspunkt från

domänverkets officiella statistik har man bl. a. ansett sig kunna konstatera

att 27 revir i Norrland år 1966 lämnat negativt resultat. Detta bokslutsresultat

är givetvis oroande men kan inte tydas så, att alla dessa revir skulle

vara s. k. nollområden. Den ekonomiska redovisningen i domänverkets årsberättelse

ger inte direkt uppgift om hur det företagsekonomiska utfallet

för de enskilda reviren påverkar domänverkets samlade affärsrörelse utan

är mera en redovisning av hur det samlade överskottet har framräknats.

Ur företagsekonomisk synpunkt är det av stort intresse att veta hur olika

delar av rörelsen lämnar täckningsbidrag till den totala verksamheten för att

därigenom kunna bedöma, hur det ekonomiska resultatet påverkas av förändringar

i verksamheten eller av dess omfattning. Vid beräkning av täckningsbidraget

från reviren i norra Sverige, vilka 1966 uppgick till 50 st., erhålles

följande resultat. Sedan revirens alla kostnader — inklusive reproduktionskostnader

om 17 milj. kronor och skatter om 4 milj. kronor —

helt täckts, kvarstår ett bidrag från dessa revir om 33 milj. kronor. Detta

belopp är således Norrlandsrevirens bidrag till täckning av avskrivningar

och av verkets gemensamma kostnader. De 27 revir, som enligt den officiella

statistiken för 1966 redovisade underskott, lämnade ett gemensamt bidrag

om 7 milj. kronor. Av dessa revir var det endast 6 st., som icke lämnade

positivt bidrag till den totala verksamheten. Då dessa revir är spridda i

hela Norrland från Övre Norrbottens distrikt i norr till Östersunds distrikt

i södei, medför ett nedläggande av verksamheten inom dessa revir icke

någon väsentlig minskning av de gemensamma kostnaderna. Med hänsyn

till att det inom många revir finnes mindre områden, som lämnar negativt

bidrag till verksamheten, och samtidigt ekonomiska plusområden inom de

revir, som redovisar negativa täckningsbidrag, är reviren för stora områden

för att tillåta ekonomiska bedömningar av verksamheten.

Vidare är att märka att resultatet för ett enstaka år säger föga om det

ekonomiska utfallet på längre sikt i en så långsiktig hantering som skogsbruket,

där det är synnerligen angeläget att avvägningen mellan den korta

och den långa ekonomien sker på ett riktigt sätt.

År 1950 fattade domänstyrelsen beslut om uppdragandet av den s. k.

skogsodlingsgränsen, varigenom avskildes och temporärt lämnades orörda

dels områden, där föryngringssvårigheterna bedömdes vara sådana, att man

med kända metoder inte kunde räkna med ett acceptabelt resultat av normala

återväxtåtgärder, dels områden, där avsättningsläget var så dåligt,

att en kultur beräknades vara olönsam även med mycket måttliga räntekrav,

och där självföryngring icke ansågs kunna ge ett godtagbart resultat. Gränsen

drogs alltså upp med hänsyn tagen till såväl biologiska som ekonomiska

faktorer, även om de biologiska inom många områden blev helt avgörande

för gränsens sträckning. Domänstyrelsen överväger nu en omprövning av

skogsodlingsgränsen efter mera renodlade biologiska riktlinjer. Genom den

sålunda justerade gränsen skulle avskiljas de områden, där naturliga förutsättningar

för ett uthålligt skogsbruk saknas. Området nedom gränsen

skulle i sin helhet ingå i den virkesproducerande verksamheten på så sätt

att produktionen lägges till underlag för beräkning av avverkningsuttagens

2f Bihang till riksdagens protokoll 196S. JO samt. Nr 32

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

storlek, även om de aktuella avverkningsuttagen periodvis icke kommer att

fördelas jämnt över hela området. Inom domänstyrelsen pågår utredningar

för att söka närmare analysera skogsbrukets förutsättningar inom varje

delområde för att kunna avskilja de områden, som med hänsyn till den

aktuella ekonomiska situationen för tillfället bör läggas utanför verksamheten.

Den totala arealen av dessa områden kommer att växla mellan olika

kalkylperioder, men de kommer under någorlunda normala konjunkturer

knappast att omfatta några alltför betydande sammanhängande geografiska

områden. En koncentration av verksamheten på detta sätt till de delar av

reviren som i ett aktuellt läge lämnar ett positivt rotnetto kan medföra en

klar förbättring av domänverkets ekonomi utan att fördenskull verksamheten

inom hela revir behÖA''er nedläggas.

II. Rationaliseringen

Att det svenska skogsbrukets lönsamhet icke försämrats ännu mer än

som skett beror främst på att en kraftig rationalisering genomförts under

den senaste 15-årsperioden. Vinsterna härav kommer successivt skogsbruket

till godo och det bör framhållas att kostnaderna för de senaste årens rationalisering

ännu icke hunnit giva full utdelning. Bland de väsentligaste rationaliseringarna

må nämnas: arronderingsförbättringar genom omfattande

markbyten, utbyggnaden av vägnätet, mekaniseringen av avverknings- och

transportarbetet samt säsongutjämningen. Säsongutjämningen, som möjliggjorts

av vägutbyggnaden och mekaniseringen, innebär — förutom ett

jämnare virkestillflöde till industrien — ett bättre utnyttjande av maskiner

och arbetskraft samtidigt som skogsarbetarna genom det kontinuerliga arbetet

fått möjlighet uppnå högre årsförtjänster.

Som ett mått på rationaliseringsgraden användes som regel förbrukade

dagsverken per avverkade 100 skogskubikmeter. Härvid medräknas alla

arbeten såsom avverkning, skogsvård, vägbyggnad, husbyggnad m. m. Inom

domänverket sjönk antalet dagsverken per 100 skogskubikmeter från 69 år

1957 till 31 år 1966. Denna snabba produktivitetsökning har till stor del

berott på införande av maskiner: motorsåg, barkningsmaskin och specialutrustad

skogstraktor. En intensivare planläggning har medfört en betydande

rationalisering. Övergång till heltidsanställda skogsarbetare och ökad

utbildning av all personal har verksamt bidragit till höjd effektivitet. Domänverket

har för några år sedan redovisat en ny arbetskraftsutredning för

perioden 1965 t. o. m. 1974. Enligt denna bör det vara möjligt att sänka

dagsverksåtgången per 100 skogskubikmeter från 38 år 1964 till 19 år 1974.

Genom denna rationalisering har kostnadsstegringen kunnat begränsas

men icke helt elimineras. Trots att skogsarbetarnas dagsförtjänst under en

tioårsperiod stigit med ca 100 % har det varit möjligt att begränsa stegringen

av sortimentskostnaderna under perioden till ca 18 %. Härvid måste

beaktas att avverkningskvantiteten samtidigt har ökat från 6,2 miljoner

skogskubikmeter till 7,5 miljoner, varigenom de fasta kostnaderna kunnat

fördelas på en större kvantitet.

Av det anförda framgår dels att rationaliseringen varit nödvändig för att

begränsa försämringen av lönsamheten, dels att det är ett livsvillkor för ett

ekonomiskt skogsbruk att alla möjligheter till fortsatt rationalisering tillvaratages.

Pågående försök med nya metoder och maskiner är så positiva,

att vi bör ha rätt att räkna med att flerprocessmaskiner relativt snart kommer

att inlroduceras i avverkningsarbetet. Övergång till kontinuerliga virkestransporter

till industrin kommer att ske i allt större utsträckning och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

21

skapa bättre förutsättningar för säsongutjämning inom skogsbruket och

minskade räntekostnader på kapital bundet i virkeslager både för industri

och skog. Virkestransportproblemen och virkesmätningsfrågorna måste bli

föremål för fortgående uppmärksamhet och alla möjligheter till förbättringar

och kostnadssänkningar tillvaratagas. Men det är inte enbart avverknings-

och transportarbetet som skall rationaliseras. Det är lika viktigt att

skogsskötsel blir föremål för uppmärksamhet. Samspelet mellan avverkningsarbetet

och skogsskötsel måste noga beaktas. Rationaliseringsvinster

och produktionsuppoffringar måste vägas mot varandra. Vårt traditionella

tänkande i fråga om beståndsvården måste bli föremål för omprövning. En

allt större del av avverkningskvantiteten måste falla i form av slutavverkning.

Gallringsingreppens antal måste i allt större utsträckning varieras med

hänsyn till markens produktionsförmåga. I extrema produktionslägen kan

det måhända vara riktigt med ett gallringsfritt skogsbruk, där det enda ingreppet

före slutavverkning blir röjning. Skogsvårdsarbetet måste i allt större

utsträckning mekaniseras. Den relativt dyrbara och ibland chansartadc

hyggesbränningen kan måhända i viss utsträckning ersättas av någon form

av markberedning som är effektivare än dagens. Planteringsmaskiner bör

kunna förbilliga skogskulturerna. Skogsmarksgödslingen har kommit för

att stanna. Det finns stora möjligheter att genom gödsling förbättra skogsmarkens

produktionsförmåga. Men för att få god ekonomi på åtgärden

fordras att bra bestånd på bättre marker i goda klimatlägen utnyttjas. Den

snabba utvecklingen av metoder och maskiner inom skogsbruket medför

att stor uppmärksamhet måste ägnas arronderingsfrågorna. Det går inte

att uppnå god effekt i mekaniseringsarbetet om inte de enskilda arbetsobjekten

är rationaliseringsvänliga. Likaså är det viktigt att organisationen anpassas

till den fortgående utvecklingen. Förvaltningsområdena måste vara

lämpliga enheter för planläggning, arbetsorganisation m. m. Då allt rationaliseringsarbete

fordrar god planläggning är det viktigt, att personalsammansättningen

anpassas därefter.

Domänstyrelsen har under de senaste åren utarbetat planer dels för reglering

av revir- och bevakningstrakter, dels för omorganisation av styrelsen

och distrikt sorganisationen. Det påbörjade arbetet med revir- och bevaltningstraktsregleringen

har redan medfört en väsentlig minskning av antalet

revir, medan bevalcningstraktsregleringen med hänsyn till personalläget genomföres

i något långsammare takt. Tyvärr kan organisationsförändringarna

icke effektueras så snabbt som önskvärt vore, då de i vederbörlig ordning

måste underställas statsmakternas prövning.

Då domänverkets möjligheter att öka den totala produktionsvolymen i

övre Norrland är synnerligen begränsade, är det nödvändigt att genom personalminskningar

draga nytta av uppnådd rationaliseringsvinst.

Att av sysselsättningsskäl dämpa rationaliseringstakten bör enligt domänstyrelsens

uppfattning inte komma i fråga. Tvärtom är det angeläget

att alla tillgängliga resurser utnyttjas för att förbilliga såväl primär- som

sekundärproduktionen för att därigenom på sikt stärka konkurrensförmågan

på den internationella marknaden. Sysselsättningsfrågorna måste lösas

på annat sätt.

III. Intensiteten

Den svenska skogsindustrins relativt höga kostnadsläge beror till en del

på att här i landet bedrives ett uthålligt virlcesproducerande skogsbruk, medan

i vissa av konkurrentländerna alltjämt bedrives ett exploateringsskogs
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

bruk. Enligt domänstyrelsens mening bör det svenska skogsbruket alltjämt

bedrivas långsiktigt och syfta till en uthållig virkesavkastning. Att nu övergå

till en exploatering av skogstillgångarna kan — även om därigenom betydande

kostnadsbesparingar på kort sikt kan vinnas — endast motiveras,

om man anser sig med visshet kunna bedöma att skogsindustrins verksamhet

måste upphöra inom en begränsad lid, vilket i en värld med stigande

efterfrågan på skogsindustrins produkter förefaller orealistiskt. Staten måste

som markägare beakta även mycket långsiktiga värden. Det bör därför

icke komma i fråga att en naturtillgång som skogen exploateras på ett sådant

sätt att det framtida underlaget för skogsnäringen avsevärt försämras.

Även det uthålliga skogsbruket, som innebär att en slutavverkning alltid

skall åtföljas av erforderliga åtgärder för erhållande av ny skog och

att avverkningen icke får bedrivas så hårt att virkeskapitalet sänkes alltför

mycket, kan bedrivas med olika krav på intensitet och jämnhet. Ett

ekonomiskt skogsbruk torde alltid böra syfta till absolut högsta biologiskt

möjliga produktion. Kostnaderna för utvinnandet av den översta delen

av topp-produktionen blir höga per enhet och en avvägning måste göras

mellan önskemålet om hög produktion och kostnaderna för att erhålla

denna produktion. Då förutsättningarna varierar starkt inom landet,

bör intensiteten även differentieras med hänsyn till produktionsmöjligheterna

och avsättningslägena inom olika områden. Det är dock angeläget

att kraven icke sättes så lågt att de framtida produktionsmöjligheterna försämras.

Ett långsiktigt ekonomiskt skogsbruk måste bygga på ett ekonomiskt

betingat val mellan olika biologiskt möjliga alternativ. Även kravet

på jämn avverkning kan differentieras inom vida gränser. För att administration

och arbetskraftsresurser skall kunna utnyttjas rationellt bör

dock starka svängningar i awerkningsuttagens storlek undvikas. God följsamhet

till konjunkturerna, vilket ofta rekommenderas som ett medel att

förbättra domänverkets ekonomi, medför i en lågkonjunktur sysselsättningssvårigheter

i ett läge, där arbetskraften är särskilt svår att omplacera.

I en högkonjunktur återigen uppstår svårigheter att anskaffa erforderlig

arbetskraft, särskilt kvalificerad sådan, vilket blir allt allvarligare efter

hand som mekaniseringen fortskrider.

Domänverket har, i enlighet med gällande mål för verksamheten att

uthålligt uppnå största möjliga avkastning i penningar, bedrivit en intensiv

skogsskötsel med krav på högt virkeskapital. Detta har för norrlandsskogarna

betytt långa ransoneringstider för den gamla skogen och, åtminstone

under de senaste 20 åren ett intensivt återväxtarbetc kombinerat med

en snabb avveckling av befintliga restskogar. Under 1950-talet sattes kraven

högt både på beskaffenheten av den skog, som ansågs utnyttja marken

på ett tillfredsställande sätt, och på återväxterna. Detta har dock icke

inneburit att i den praktiska verksamheten hänsyn icke tagits till förräntning

av i verksamheten utnyttjat kapital. Under senare år har anspråksnivån

sänkts främst beroende på att det allt klarare framgått att vedertagna

sätt för bestämmande av markens produktionsförmåga (bonitet) ger

alltför höga värden i övre Norrland, särskilt på svaga marker i höjdlägen.

Den sänkta anspråksnivån betyder bl. a. att kraven på restskogarnas produktion

sänkts och att glesare återväxter godkännes. Den under 1950-talet

förda ambitiösa skogspolitiken har dels givit befolkningen goda försörjningsmöjligheter,

dels givit upphov till välslutna ungskogar, som i framtiden

kan lämna en god avkastning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande nr 32 år 1068

23

Inom domänverket sker nu en omprövning av anspråksnivån och arbetsmetoderna

med hänsyn tagen till nya rön om bonitering m. m. och nya

lönsamhetskalkyler. Även om detta kan väntas leda fram till en mindre

intensiv skogsskötsel på svaga marker i dåliga avsättningslägen, ändrar

det inte domänstyrelsens principiella inställning att slutavverkning, varmed

i detta sammanhang jämställes avverkning som tillvaratager huvuddelen

av virkesförrådet utan att ett nöjaktigt slutet bestånd kvarlämnas, under

inga förhållanden får ske utan att avverkningen efterföljes av erforderliga

åtgärder för erhållande av en godtagbar återväxt.

Som domänstyrelsen bl. a. i sitt utlåtande till Konungen den 26 oktober

1966 över länsstyrelsens i Norrbottens län skrivelse angående möjligheterna

till ökad sysselsättning genom ett aktivare skogsbruk inom länet framhållit

kan en godtagbar ålerväxt icke erhållas genom de metoder som förordas

av anhängarna av ett s. k. extensiv! skogsbruk av den typ som bl. a.

professor Sirén beskrivit i en bilaga till utredningen »Skogen och dess utveckling

i Norrbottens län». Siréns erfarenheter synes bygga på försök i

områden med ett annat klimat och därigenom andra föryngringsbetingelser,

varför försöksresultaten icke är tillämpliga i övre Norrlands höjdlägen.

Skogsägare, som börjat tillämpa ett extensiv! skogsbruk i Norrland, brukar

stödja sig på skogsstyrelsens anvisningar för skogsvårdslagens tillämpning.

Där anföres beträffande lågproduktiva skogar i höjdlägen att i första

hand bör övervägas att uppskjuta alla föryngringshuggningar. Skogsstyrelsen

rekommenderar alltså i första hand den väg som domänstyrelsen följt

vid uppdragandet av skogsodlingsgränsen. Om markägaren önskar göra

större virkesuttag, bör enligt anvisningarna utredas om beståndet inbjuder

till blädningsbetonade huggningar. Skogar, som är mer eller mindre lämpliga

för dylika huggningar, förekommer i någon utsträckning i kalkpåverkade

trakter inom Jämtlands och delar av Västerbottens län. I höjdlägena

inom Norrbottens län är tillgången på bestånd av ifrågavarande typ däremot

så begränsad, att huggningsformen endast i undantagsfall kan tilllämpas.

För bestånd, som icke inbjuder till blädningsbetonade huggningar,

rekommenderar anvisningarna upptagande av hyggen med sparande av fröträd

eller, om sådana saknas, kultur i glest förband. Dessa anvisningar —

vilka har sin främsta betydelse för de hemmansägare, som har sitt huvudsakliga

skogsinnehav i höjdlägen med dåliga avsättningslägen — kan rätt

tillämpade och vid vissa speciella naturliga förutsättningar ge en viss uthållig

produktion, om än icke helt tillfredsställande.

Det extensiva skogsbruket, sådant det i viss utsträckning bedrives, är

emellertid i praktiken annorlunda utformat. Skogsstyrelsens anvisningar

åberopas som motiv för en sorts »blädning» i bestånd, som icke alls lämpar

sig för sådana huggningar. Resultatet blir ett glest restbestånd med

ytterst obetydlig produktion, samtidigt som möjligheterna att i framtiden

åstadkomma en nöjaktig återväxt väsentligt försämras genom markdegeneration

i luckorna.

Under 1930-talets dåliga skogskonjunktur under förhållanden som på

många sätt liknade dagens ansåg man sig heller icke ha råd med en intensiv

skogsvård i Norrland. Upptagande av hyggen och anläggande av

skogskulturer förbjöds. Vid avverkningarna kvarlämnades alla träd som

betraktades som utvecklingsdugliga och man ansåg sig därigenom kunna

få acceptabla nya bestånd, sammansatta dels av dessa kvarlämnade utvecklingsbara

träd, dels av den återväxt som kunde tänkas uppkomma i

småluckorna. På de bättre markerna resulterade detta i ojämna bestånd,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

som dock gav en någorlunda hygglig produktion. Främst i höj dlägena

och i de inre delarna av landet, blev emellertid resultatet av dessa huggningar

störa arealer med lågt producerande restskog, varjämte föryngringen

kom in mycket långsamt eller helt uteblev.

Detta kan betraktas som ett experiment i mycket stor skala med s. k.

extensivt skogsbruk. Resultatet tyder på att någon produktion motsvarande

markens praktiskt möjliga produktionsförmåga icke kan åstadkommas på

detta sätt annat än på de bästa markerna i Norrland. Mest nedslående blev

resultatet i böjdlägena och inlandet. När man nu rekommenderar ett liknande

extensivt skogsbruk just för inlandet och höjdlägena visar detta

att man ingenting lärt eller vill lära av erfarenheten. Som ett nytt inslag i

del extensiva skogsbruket nämns ibland den hjälpplantering i mycket

glest förband, som rekommenderas där kvarlämnade utvecklingsbara träd

i kombination med väntad självföryngring icke anses ge ett nöjaktigt nytt

bestånd. Emellertid har under 1930- och 1940-talen utförda försök på kronoparkerna

visat att plantor, som utsättes på obränd mark i höj dlägen under

ett glest överbestånd, helt saknar utvecklingsmöjligheter, varför en

hjälpplantering under sådana förhållanden endast torde tjäna till att döva

det skogliga samvetet hos den som beordrat eller rekommenderat åtgärden.

Såvitt för närvarande kan bedömas finns ingen genväg till långsiktig

skogsproduktion inom övre Norrlands höjdlägen. Valet står mellan att

utföra fullständiga återväxtåtgärder eller att för framtiden avstå från

nämnvärd produktion på dessa marker. Om det extensiva skogsbruket

utsträckes till området ovan den biologiska skogsodlingsgränsen, tillkommer

dessutom riskerna för klimatförsämring och neddragande av fjällgränsen.

IV. Avsättningsfrågan

Enligt virkesbalansutredningen är den norrländska skogsindustrin numera

så utbyggd att den vid fullt kapacitetsutnyttjande har behov av allt

det virke ett uthålligt skogsbruk i Norrland kan producera. Ännu för ett

par år sedan syntes industriföretagen också räkna med en viss knapphet

på råvara.

En ändring inträdde emellertid i och med att skogsindustrien fick en

betydande temporär lagerökning dels genom en avmattning i den tidigare

relativt goda mängdkonjunkturen för industriens produkter, dels genom

att skogsägarna samtidigt — främst av sysselsättningsskäl — utökade avverkningarna

så att industrin fick mottaga en viss överleverans.

När sedan konjunkturerna ytterligare försämrades, vilket medförde

dels svårigheter att nedbringa lagren, dels försämrad lönsamhet och nedläggning

av vissa cellulosafabriker, lade industrin en hård prispress på

skogsägarna och begränsade starkt sina virkesköp. Den tidigare balansen

med en dragning åt en viss knapphet på råvara har alltså plötsligt svängt

om till ett läge, där det finns ett betydande oavsättningsbart virkesöverskott.

Teoretiskt kan skogsägarna i ett sådant läge avverka och lagra massaved,

som då måste barkas. Förutom att tillkomsten av ett sådant lager

ytterligare förvärrar situationen inför nästa awerkningssäsong minskas

möjligheterna att använda denna metod av att industrien i all större utsträckning

kräver färsk ved och icke önskar lagrad helbarkad ved. Det är

alltså nödvändigt att räkna med att skogsindustrien i ett läge som det nu
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

25

varande med starkt försämrad lönsamhet i en lågkonjunktur med stort

sysselsättningsbeliov skär ned kvantiteterna och samtidigt söker pressa

priserna på de begränsade kvantiteter, som mottages, till ett bottenläge.

Detta kan leda till alt skogsbruket inom stora områden måste nedläggas.

Vid en förbättring av konjunkturen är det icke säkert all det är ekonomiskt

lönande att ånyo öka virkesuttagen, varför följden kan bli lokal

brist på råvara för skogsindustrin.

V. Jämförelse med andra ägarekategorier

Ekonomiska jämförelser mellan olika ägarekategorier vad det totala resultatet

beträffar är med hänsyn till ägarekategoriernas olika målsättning

och uppläggning av driften mycket svåra att göra. Frågorna har diskuterats

länge och många försök till jämförelser har gjorts utan att några definitiva

resultat framkommit. Professor Streyffert gjorde för några år sedan ett

försök till jämförelse mellan det s. k. bondeskogsbruket och statsskogsbrukct.

Av Streyfferts utredning kan knappast utläsas annat än att en jämförelse

grundad på domänverkets redovisning och redovisningen från det begränsade

antal s. k. bokföringsgårdar, som torde varit det enda tillgängliga

materialet från bondeskogsbruket, icke ger underlag för någon bestämd

bedömning av vilken kategori skogar som kan betraktas som bäst skött. För

allmänningarna finns ju en mera fullständig redovisning men den är icke

så uppställd att direkta jämförelser med domänverkets redovisning kan göras.

Att för ett fåtal år plocka fram resultatet från vissa domänverksrevir

och allmänningarnas totalresultat är i detta sammanhang av föga värde. Som

i ett tidigare avsnitt framhållits kan det ekonomiska resultatet av domänverkets

verksamhet inom berörda områden icke bedömas så enkelt, och

det föreligger störa svårigheter att få fram motsvarande uppgifter ur allmänningarnas

redovisning. En utredning med något bevisvärde måste betydligt

grundligare penetrera de båda kategoriernas redovisning för en längre

tidsperiod, och det är mycket tveksamt om ens därigenom helt jämförbara

resultat kan framtagas. Varken en parlamentarisk utredning eller en

utredning av fackmän torde inom rimlig tid kunna prestera ett material som

kan läggas till grund för en invändningsfri gradering av de olika kategoriernas

skogsbruk.

Däremot kan givetvis åtskilliga mera allmänna jämförelser göras och värderas

från olika utgångspunkter. Att en ägare med större resurser har större

möjligheter att utnyttja de lågproduktiva markerna i svaga avsättningslägen

än en mindre skogsägare förefaller ganska klart. Ett rationellt skogsbruk

inom dess områden måste arbeta med störa enheter och hög mekaniseringsgrad.

En ägare som har ett relativt litet skogsmarksinnehav måste,

om han vill ha en någorlunda jämn avkastning, arbeta med mindre enheter

och, om skogsbruket skall bedrivas uthålligt, vid vissa tidpunkter göra stora

insatser för återväxtarbetet, vilket kan bli oskäligt betungande. De i ett tidigare

avsnitt nämnda anvisningarna från skogsstyrelsen tar bl. a. sikte just

på dessa förhållanden och anvisningarna för det extensiva skogsbruket kan

närmast anses ha en social karaktär.

När det sedan gäller allmänningarna, med vilka i detta sammanhang

eventuellt större ltommunägda skogar torde kunna jämställas, kan man

peka på vissa förhållanden som förklaring till den skenbart stora skillnaden

i det ekonomiska resultatet från allmänningsskogarna och domänverkets

skogar. Även om utredningen för Norrbottens län visar, att allmän
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

ningsskogarna och kronoskogarna genomsnittligt skulle vara ganska likvärdiga

i fråga om bonitet och avsättningslägen, torde vissa skillnader finnas

även i hithörande förutsättningar. Det är nämligen icke bara boniteten

som påverkar det ekonomiska produktionsresultatet utan även sådana saker

som trädslag, markbeskaffenhet och föryngringssvårigheter. Icke minst

i dagens läge ger avverkningarna i tallskogar på magra marker bättre rotnetto

än avverkning av gammal granskog på bättre geologiskt underlag.

Därtill kommer att självföryngring i stor utsträckning kan erhållas på tallmarkerna

medan granmarkerna i höj dlägen ofta erfordrar både bränning

och kultur. Genom att förlägga avverkningarna till tallmarker med genomsnittligt

sämre bonitet än granmarkernas inom samma område är det möjligt

att kortsiktigt förbättra det ekonomiska utfallet, vilket dock icke innebär

att man på längre sikt förbättrat skogsbrukets lönsamhet inom området.

För att kunna göra ekonomiska jämförelser erfordras även uppgifter om

virkesförrådets förändringar samt om i vilken utsträckning den förda avverkningspolitiken

påverkat grovskogsprocenten. Vidare kan allmänningsskogarna

till följd av sin begränsade storlek hällre utnyttja svängningarna

i konjunkturerna än vad som gäller för kronoskogarna, vilket innebär en

ojämnare sysselsättning. Genom alt allmänningsskogarna tillämpar rotförsäljning

i långt högre grad än domänverket och genom att de utbjudna

kvantiteterna är begränsade kan allmänningarna tillgodogöra sig den gynnsammare

prisbildning som hittills gällt för denna försäljningsform i jämförelse

med försäljning av upphugget virke.

Allmänningarna sysselsätter genom att så stor del av virket försäljes på

rot relativt mindre egen arbetskraft, varigenom de indirekta kostnaderna

för arbetskraften kan begränsas. Dessutom har domänverket högre pensionskostnader

än andra slcogsarbetsgivare genom att skogsarbetare hos

domänverket tillerkänts pensionsförmåner som är bättre än ATP. För utjämning

av resultaten mellan olika år har allmänningarna också möjligheter

till fondbildning, vilket domänverket saknar.

När man vill påstå, att ett överförande av kronomark till allmänningsskogar

eller kommunägda skogar skulle öka sysselsättningsmöjligheterna, måsle

väl detta innebära, att man räknar med att allmänningarna då skulle

övergå till egen avverkning i större utsträckning och släppa konjunkturanpassningen

samt bedriva en synnerligen intensiv skogsskötsel. Under sådana

förhållanden är det svårt att göra troligt, att allmänningarnas skogsbruk

skulle ge ett bättre ekonomiskt resultat än domänverkets. Vidare brukar

framhållas, att det lokala inflytandet över skogarnas skötsel skulle vara

av värde från lokaliseringspolitiska synpunkter. Detta stämmer dåligt med

den av statsmakterna accepterade ledande principen, att lokaliseringspolitiska

frågor skall behandlas ur en vidare synvinkel och efter en översiktlig

planering för större regioner än vad kommunerna utgör. Från lokaliseringssynpunkt

synes det domänstyrelsen snarare vara motiverat att bibehålla

ett starkt inslag av kronoskogar i de områden, där sysselsättningsunderlaget

är vikande och där kronoskogarna huvudsakligen är belägna. Styrelsen

återkommer till sysselsättningsfrågorna i nästa avsnitt. Ett överförande av

kronoskogarna till allmänningar innebär i princip endast en övergång från

statlig förvaltning till mer kommunalt inriktad sådan. Enligt domänstyrelsens

uppfattning har icke några bärande skäl anförts för att därmed några

direkta eller indirekta fördelar skulle stå att vinna, medan däremot nackdelarna

synes vara många och uppenbara.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

27

Då domänverket jämfört med andra skogsägare håller en hög avverkning

och bedriver ett intensivt återväxtarbete, är det icke troligt att överförandet

av markerna skulle innebära ett tillskott av arbetstillfällen.

VI. Beredskapsarbeten

Som i ett tidigare avsnitt påpekats bör en dämpning av rationaliseringslakten

inom skogsbruket av sysselsättningsskäl inte komma i fråga. Andra

utvägar bör därför sökas för att vidmakthålla sysselsättningen i den utsträckning

så är möjligt. Härvid kan man tänka sig att utföra vissa arbeten,

vars framtida lönsamhet är svår att bedöma men som på längre sikt förbättrar

underlaget för skogsnäringen. Härvid är dock att märka att i första hand

sådana arbeten bör komma i fråga, som icke påverkar virkesmarknaden,

dvs. röjningar, hyggesrensningar och kulturarbeten.

Reproduktionsarbeten på svaga marker i dåliga avsättningslägen är i nuläget

svåra att finansiera men kan tänkas på lång sikt förbättra skogsbrukets

lönsamhet. En förutsättning härför är dock att sådana åtgärder vidtages,

att en godtagbar återväxt erhålles.

Återväxtarbeten på helt kala marker kan betraktas som lämpliga sysselsättningsobjekt,

varvid dock är att märka att arbetena endast kan bedrivas

under en begränsad del av året och icke vintertid då sysselsättningsbehovet

som regel är störst. Emellertid är flertalet av de gamla byggena icke helt

kala utan bevuxna med restskog av olika dimension och täthetsgrad. Skogsvårdsåtgärderna

måste alltså föregås av en avverkning. Där kvantiteten

gagnvirkesduglig skog är obetydlig eller avverkningskostnaderna extremt

höga, kan man tänka sig att restskogen endast uthugges och icke tillvaratages,

i vilket fäll åtgärden kan betraktas som hyggesrensning i stället för

avverkning. Därest man vill tillvarataga gagnvirket är en förutsättning att

avsättning alls finnes. Vidare är att märka att arbetsförhållandena vid avverkning

av dessa restskogar åtminstone vintertid är synnerligen ogynnsamma.

Att hugga gles skog av klena dimensioner i områden, där snödjupet

normalt är stort, är ett föga lämpligt arbete för äldre eller handikappad arbetskraft.

Som framhållits bl. a. av skogsföretagsberedningen bör domänverkets

verksamhet i än högre grad än hittills i fortsättningen vara företagsekonomiskt

inriktad. Arbeten av den art, som ovan beskrivits, bör därför icke

ingå i domänverkets ordinarie verksamhet. Som också framhålles av skogsföretagsberedningen

kan emellertid kronoskogarna mycket väl användas för

från samhällelig synpunkt angelägna arbeten, som icke är företagsekonomiskt

motiverade. Härvid kan antingen tänkas att domänverket får ett särskilt

uppdrag att låta verkställa arbetena och erhåller ersättning därför i särskild

ordning eller också att arbetena betraktas såsom ingående i den allmänna

sysselsättningsbefrämjande verksamheten och bekostas med till arbetsmarknadsmyndigheternas

förfogande ställda medel. Då det måste ankomma

på arbetsmarknadsmyndigheterna, som har den erforderliga överblicken

över arbetsmarknaden och ansvaret för att de arbetsmarknadspolitiska

syftena uppnås, att avgöra sysselsättningsfrågorna, synes det lämpligast

att domänverkets bidrag inskränkes till att ställa arbetsobjekt och administrativa

resurser till arbetsmarknadsmyndigheternas förfogande att

nyttjas i sysselsättningsbefrämjande syfte. Domänverket har också bidragit

med arbetsobjekt tidigare, främst vägarbeten, under senare år också skogsvårdsarbetem

och arbeten avseende fritidsverksamhet. En fortsatt inven
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

tering av objekt pågår och det bör vara möjligt att redan i vår erbjuda arbetsmarknadsstyrelsen

ytterligare för beredskapsarbeten lämpade objekt.

I viss utsträckning kan kronoparkerna tänkas ställas till förfogande för

utförande av vissa arbetsobjekt i annan regi än domänverkets, men då effekten

av avverkningar och skogsvårdsarbeten torde bli större om arbetena ut1''öres

i domänverkets regi och administreras på samma sätt som vanliga

skogsarbeten, torde det vara lämpligast att domänverket åtager sig administrationen

av flertalet beredskapsarbeten på kronoskogarna, givetvis mot

ersättning för sina kostnader härför. Objekten torde liksom hittills böra bestämmas

efter samråd mellan domänstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

Vid objektvalet måste från domänstyrelsens synpunkt beaktas att objekten

icke inkräktar på den ordinarie arbetskraftens normala sysselsättning och

att de biologiska förutsättningarna för ett uthålligt skogsbruk är säkerställda.

Domänstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen har övervägt frågan om

anordnande av särskilda beredskapsarbeten för de hos domänverket tidigare

anställda skogsarbetare, som måst friställas i samband med den fortsatta

rationaliseringen. I den mån denna arbetskraft kan med eller utan omskolning

omplaceras geografiskt eller till annat yrke, synes särskilda anordningar

icke vara motiverade, men bland dem som måst friställas finns också

svårplacerade äldre arbetare, vilka är hårt lokalt bundna och för vilkas

pensionsförhållanden särskilda komplikationer uppstår vid en friställning.

Om en arbetare som endast har några år kvar till pensionsåldern friställes

från sin statliga anställning och placeras i beredskapsarbete, går han miste

om den i förhållande till ATP förmånligare statliga pensionen. Även om

vederbörande får en viss ersättning i form av livränta är det av humanitära

skäl motbjudande att friställa honom, vilket dock kan vara nödvändigt, då

många av dessa äldre skogsarbetare icke längre orkar med tyngre arbete

och tillgången till lättare arbeten i ett rationaliserat skogsbruk är synnerligen

begränsad. Det har därför ansetts finnas skäl överväga, om icke särskilda

med AMS-medel bekostade beredskapsarbeten på kronoskogarna kunde

ordnas för just denna kategori, utan att arbetarna avskedades från sin

anställning hos domänverket. Emellertid skulle en sådan anordning vara

svårgenomförbar med hänsyn till att ett arbetslag måste plockas ihop inom

ett relativt stort geografiskt område, vilket skulle betyda, att arbetarna antingen

fick ligga borta eller fick oskäligt långa dagliga resor. Vidare måste

det anses vara principiellt felaktigt att prioritera viss grupp vid hänvisning

till beredskapsarbeten. Domänstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen har

därför funnit det riktigast att även denna kategori enligt vanliga regler hänvisas

till beredskapsarbeten av olika slag.

Sammanfattningsvis vill domänstyrelsen framhålla, att styrelsen kan åtaga

sig att i ökad utsträckning tillhandahålla arbetsobjekt för beredskapsarbeten

på kronoskogarna och administrera dessa åt arbetsmarknadsmyndigheterna

under följande förutsättningar:

1) att avsättning finnes för det virke som bör tillvaratagas samt att icke

ogynnsam effekt uppstår i domänverkets verksamhet i övrigt,

2) att arbetena förlägges inom områden, där klimatiska och biologiska

förutsättningar föreligger för en godtagbar återväxt, och att erforderliga åtgärder

för erhållande av en enligt domänverkets bedömning godtagbar återväxt

alltid får vidtagas,

3) att domänverket får kostnadstäckning för sin medverkan.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

29

Skogsstyrelsen (6.3.1968) efter hörande av skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län.

Skogsstyrelsen, som i sitt yttrande behandlar förutom motionerna I: 290

och II: 362 även motionerna I: 432 och II: 544 samt I: 708 och II: 917, föreslår

att samtliga dessa motioner överlämnas till skogspolitiska utredningen

för att tas i beaktande i utredningsarbetet. Styrelsen åberopar härvid sitt

utlåtande över en framställning till Konungen i juni 1966 från länsstyrelsen

i Norrbottens län, vilket utlåtande redovisats i Joll 1967: 14, samt anför

därutöver bl. a. följande.

Samtliga motioner behandlar de problem som uppstått i Övre Norrlands

inland på grund av den sviktande lönsamheten för skogsbruket i dessa delar

av landet vilket bl. a. haft till följd att vissa skogsarealer undandragits från

aktivt skogsbruk samt den allmänna minskningen av arbetstillfällena inom

dessa trakter till följd av skogsbrukets rationalisering, en minskning som

p. g. a. det föga differentierade näringslivet är särskilt kännbar.

Dessa frågor har tidigare behandlats bl. a. i länsstyrelsens i Norrbottens

län skrivelse 29 juni 1966 angående möjligheter till ökad sysselsättning genom

att aktivera skogsbruk inom länet och i motionerna till 1967 års riksdag

1:367 och 11:459, likalydande, angående utnyttjande av skog ovan

skogsodlingsgränsen. I sina utlåtanden över dessa framställningar har skogsstyrelsen

uttalat att de väckta frågorna är av utpräglat skogspolitisk art och

därför borde hänskjutas till den sittande skogspolitiska utredningen. Länsstyrelsens

framställning har senare överlämnats till skogsbruksutredningen,

medan motionerna överlämnats till både skogsbruksutredningen och skogspolitiska

utredningen.

Som redan antytts anser skogsstyrelsen att motionärerna behandlar samma

problemkomplex som länsstyrelsen i Norrbottens län och 1967 års motionärer.

Ämbetsverkets tidigare uttalanden om frågornas skogspolitiska natur

gäller därför även nu föreliggande motioner. Genom att vissa av årets

motionärer tagit upp frågan om att lösa problemen genom försäljning av

kronoskog till enskilda eller allmänningar får problemet en ännu klarare

skogspolitisk färg.

Vad gäller vissa av de i motionerna 1: 432 och II: 544 väckta frågorna vill

skogsstyrelsen erinra om att avtal träffats mellan domänverket och arbetsmarknadsstyrelsen

varigenom verket ställer skogsvårdsarbeten till förfogande

som beredskapsarbeten.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län behandlar i ett till skogsstyrelsens

utlåtande fogat yttrande motionerna I: 290 och II: 362 samt I: 708 och II:

917. Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker förslaget om utredning av driftsformens

inverkan på det ekonomiska resultatet. Vad beträffar formerna för en eventuell

överföring av kronoskog till allmänning anför skogsvårdsstyrelsen endast

den synpunkten, att en på sådan väg tillskapad allmänning rimligtvis

bör ha formen av kommunskog, då den status flertalet allmänningar i dag

har, med äganderätten knuten till innehavet av i mantal satt jord, knappast

kan komma i fråga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

Skogshögskolan (22.2.1968)

Med hänsyn till att motionerna I: 290 och II: 362, I: 432 och II: 544 samt

1:708 och 11:917 behandlar likartade och med varandra nära sammanhängande

frågor, har skogshögskolan funnit lämpligt att avge ett för samtliga

remisser gemensamt yttrande. Enligt skogshögskolan bör förslagen att

överföra kronoskog till andra ägarkategorier hänskjutas till skogspolitiska

utredningen. Högskolan anför vidare bl. a. följande.

Bakgrunden till motionerna är de nuvarande stora sysselsättningssvårigheterna

i det inre Norrland, speciellt i Norrbottens län, och den minskade

aktiviteten inom skogsbruket, framför allt inom domänverket, till följd av

skogsnäringens nuvarande försämrade lönsamhet.

Den mindre goda lönsamheten på vissa av domänverkets skogar torde —

vid sidan av den allmänt dåliga konjunkturen för skogsnäringen i sin helhet

— ha sin grund i att skogstillståndet i det inre Norrland — till skillnad mot

landets övriga delar — fortfarande kännetecknas av ett omföringsskede från

ett exploaterande skogsbruk, där de senaste decenniernas investeringar ännu

ej börjat lämna avkastning.

Sedan ovan berörda omföringsskede passerats, och driften anpassats till

försämrade ekonomiska förutsättningar, torde det —• mot bakgrunden av

det svenska skogsbrukets gynnsamma läge i konkurrensen på en starkt expanderande

världsmarknad för skogsprodukter — vara realistiskt att vara

optimistisk vid bedömningen av lönsamheten för de under skogsodlingsgränsen

belägna skogarna i det inre Norrland.

Den aktuella situationen har skärpts genom domänverkets krav på företagsmässig

lönsamhet även på kort sikt. Med föreliggande arbetslöshet leder

detta till en inoptimering av regionens näringsliv ur samhällets synpunkt

Som exempel härpå kan anföras att skogsägarna för närvarande i stor utsträckning

torde utföra sina avverkningar i form av slutavverkningar samt

gallringar av äldre bestånd, vilka avverkningsformer dels kräver relativt

ringa arbetskraftsinsatser och dels tillför en redan mättad marknad avsevärda

mängder virke. Samtidigt härmed sysselsätter arbetsmarknadsstyrelsen

personer med avverkningsarbeten. Det existerande arbetskraftsöverskottet

borde i stället utnyttjas för att inhämta den föreliggande eftersläpningen

på skogsvårdens område, genom att skogsägarna överflyttade sin

verksamhet till mera arbetskraftskrävande objekt, såsom ungskogsgallringar

och röjningar. Härigenom skulle behovet av insatser från arbetsmarknadsstyrelsens

sida reduceras, arbetskraften kunna stanna kvar i hemorten, det

temporära utbudet av virke minska och skogstillståndet förbättras. Former

för en sådan lösning borde vara möjliga att finna. De insatser, som härvid

måste göras från samhällets sida, får ej betraktas som en subventionering av

skogsbruket utan fastmer som ett ur samhällets synpunkt i dagens läge rationellt

utnyttjande av tillgängliga arbetskraftsresurser på ett objekt, som

av alternativa sysselsättningsobjekt är det för samhället mest lönsamma.

Beträffande de i motionerna väckta förslagen att överföra kronoskog till

andra ägarkategorier föreslår skogshögskolan, att denna fråga hänskjutes

till skogspolitiska utredningen. Behandlingen av sistnämnda fråga får

emellertid ej fördröja uppgörandet av ett handlingsprogram enligt intentionerna

i föregående stycke för att lindra den akuta arbetslöshetssituationen.

Arbetet med ett dylikt program bör snarast igångsättas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1963

31

Länsstyrelsen i Norrbottens län (22.3.1968)

I ett gemensamt utlåtande över motionsparen I: 290 och II: 362 samt

I: 432 och II: 544 framhåller länsstyrelsen att motionärerna har aktualiserat

för Norrbottens län betydelsefulla frågeställningar, vilka redan tidigare

haft en framträdande plats i den skogs- och arbetsmarknadspolitiska

debatten i länet.

Länsstyrelsen kan inte finna att förslaget i motionerna I: 290 och II: 362

om att överföra kronoskog till allmänningar skulle innebära några fördelar

ur sysselsättningssynpunkt. Med hänsyn till naturvården och fritidsintressena

bör i stället övervägas möjligheten att till länsstyrelsen överlåta dispositionsrätten

till sådana kronoskogsområden, där ett långsiktigt aktivt skogsbruk

ej kan bedrivas. Skulle ett sådant område, som ställts till länsstyrelsens

disposition för anordnande av beredskapsarbeten, iordningsställandet

av strövområden eller för turistiska aktiviteter, på grund av ändrade förhållanden

återigen bedömas lämpa sig för lönsamt skogsbruk, så skulle

självfallet området kunna helt eller delvis återföras till domänverkets disposition.

Länsstyrelsen anför vidare bl. a. följande

Inlands problemen

Urbaniseringsprocessen, dvs. tätortstillväxten, har under de senaste 15

åren ökat i snabbare takt i Norrbottens län än i landet i genomsnitt. Sålunda

var urbaniseringsgraden år 1950 i riket som helhet 66 procent mot

53 i Norrbottens län. År 1965 var motsvarande siffror 77 respektive 70 procent.

Befolkningsmässigt innebär utvecklingen att tätorterna ökat sitt befolkningstal

från 128 000 år 1950 till 183 000 år 1965, medan glesbygden

under samma tid minskat i folkmängd från 113 000 till 76 000.

Utvecklingen är i och för sig naturlig med hänsyn till de areella näringarnas

starka dominans och deras snabba rationalisering. Mot denna bakgrund

torde det även vara realistiskt att räkna med, att urbaniseringsgraden

i länet inom kort kommer att närma sig och även passera riksgenomsnittet.

De expansiva sektorerna inom näringslivet har under motsvarande tid

varit stadsnäringarna. Den därigenom uppkomna efterfrågan på arbetskraft

från tätorterna samt den tätortsinflyttning, som betingats av ökande krav

på standard i boendemiljö, har sålunda radikalt förändrat befolkningsfördelningen

mellan glesbygd och tätort. Det har dessutom till övervägande del

varit yngre människor som lämnat landsbygden och flyttat till länets centralorter

eller till andra delar av riket. Resultatet har blivit, att den på

landsbygden kvarboende befolkningen till allt större andel kommit att utgöras

av äldre arbetskraft, ofta starkt lokalbunden.

Parallellt med denna utveckling har arbetsmarknadsläget genomgått en

fortlöpande försämring, vilket entydigt framgår av de ökande arbetslöshetssiffrorna.

Då är dessutom att märka, att till den höga registrerade

arbetslösheten även skall läggas dels den dolda arbetslöshet som sammanhänger

med uraktlåtenhet att anmäla arbetslöshet, dels den undersysselsättning

som förekommer på vissa områden med lågproduktiv verksamhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

Som en följd härav stiger socialvårdsutgifterna, vilka redan i dag i vissa inlandskommuner

är dubbelt så höga som riksmedeltalet.

De främsta orsakerna till den ovan skisserade utvecklingen har varit

skogsbrukets rationalisering, som inneburit ett kraftigt minskat behov av

arbetskraft, samt storskogsbrukets strävan att i allt större utsträckning övergå

till årsanställd arbetskraft. Speciellt i inlandet har sedan gammalt ägarna

till enskilda fastigheter för sin utkomst varit beroende av säsongsarbete

inom storskogsbruket. Då sådant inte längre står till buds förmår icke det

egna jord-skogsbruket ge dem en acceptabel bärgning. Det traditionella

sambandet mellan jordbruket och skogsbruket tvingas därmed att upphöra,

och jordbruk i egentlig mening kommer icke på längre sikt att kunna

bedrivas i inlandets glesbygdsområden. Föreliggande uppgifter visar också

på en nedgång av i jordbruket sysselsatta inom länet från 19 800 år 1950 till

7 400 år 1965. Av dessa senare var dessutom icke mindre än 3 200 i åldern

65 år eller däröver.

Bidragande orsaker till arbetslösheten i inlandskommunerna har även varit

kraftverksutbyggnadernas successiva nedgång och rationaliseringen inom

gruvnäringen.

Den nyligen publicerade länsutredningen BD 80 redovisar en kraftig nedgång

av arbetskraftsbehovet inom de areella näringarna under tiden fram

till 1980. Antalet i jordbruket sysselsatta beräknas sjunka från ovan nämnda

7 400 till 2 500, och i skogsbruket från 6 700 till 4 200. Jordbruk i egentlig

mening beräknas under samma tid helt upphöra inom Arjeplog, Jokkmokk,

Gällivare och Kiruna kommunblock. Inom samma kommunblock beräknas

skogsbruket ge funktionell sysselsättning åt endast 1 200 personer.

Inom de block som är av intresse i detta sammanhang — Arvidsjaur,

Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Pajala, Övertorneå och Överkalix —

visar utredningen följande utveckling, varvid 1980 års tal bygger på krav

på ett rationellt näringsliv.

Iniandsområdet Hela länet

1965

1980

Förändring

1965

1980

Förändring

Jordbruk....................

1448

294

— 1 154

4235

2453

— 1 782

Skogsbruk ..................

4076

2626

— 1 450

6723

4231

— 2 492

Fiske och renskötsel..........

668

352

— 316

866

460

— 406

Gruvor och tillverkn. ind.

Kiruna, Gällivare, Arjeplog. .

7718

6904

— 8141

Arvidsjaur, Jokkmokk, Paja-

19235

20275

-i- 1 040

la, Övertorneå, Överkalix....

782

814

+ 32]

Anläggn. verksamhet ........

1966

—

— 1966

1966

—

— 1 966

Övr. autonoma näringar1......

4065

3805

— 260

14191

13550

— 641

Summa autonoma näringar1 . .

20723

14795

— 5 928

47216

40969

— 6 247

1 Verksamhet där produktionen av varor och tjänster till absolut övervägande delen avsättes

utanför det egna blocket och länet kan produktionen sägas vara oberoende, autonom, av folkmängdens

storlek i dessa.

Den av länsstyrelsen redovisade prognosen bygger på det näringsliv som

kan utvecklas av egen kraft och med en serviceapparat svarande mot rationella

krav. Emellertid pekar utvecklingen på en så pass kraftig befolkningsuttunning

inom vissa delar av länet, att särskilda åtgärder måste vidtagas

för att öka sysselsättningen för att möjliggöra bibehållandet av en befolkning,

som kan utnyttja områdets produktiva resurser. Länsstyrelsens planeringsråd

har i en preliminär regionalpolitisk målsättning angivit vissa ram
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

33

värden som befolkningstalet inte bör underskrida. Dessutom har beräknats

vilket sysselsättningstillskott i autonoma näringar som är erforderligt, för

att dessa ramvärden skall kunna uppnås.

Inom det ovan angivna inlandsområdet syftar den preliminära målsättningen

till att öka befolkningen från 67 800 enligt prognosen i BD 80 till

87 500. För att denna utveckling skall bli möjlig erfordras under tiden fram

till 1980 6 000 nya arbetstillfällen i området inom autonoma näringar utöver

vad som beräknats i näringslivsprognosen i BD 80. Det bör observeras, att

folkmängden 1980 och målsättningen avser det antal som motiveras av ett

rationellt näringsliv och ett inhämtande av eftersläpningen i yrkesverksamhetsgraden.

Åtgärder i sgsselsättningsskapande syfte

I motion nr 544 har föreslagits att domänstyrelsen anvisas medel genom

arbetsmarknadsstyrelsen för att av sysselsättningsskäl betingade slutavverkningar

samt inhämtande av föreliggande eftersläpningar på skogsvårdens

område inom vissa av Norrbottens revir.

Enligt vad länsstyrelsen inhämtat har domänstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

i såväl centrala som regionala sammanhang diskuterat sysselsättningsfrågan

för den äldre lokalt bundna arbetskraften. Diskussionerna

resulterade i att domänstyrelsen infordrade uppgifter om lämpliga objekt

från bl. a. revir i Norrbottens län. Denna objektinventering omfattade samtliga

arbeten som icke beräknades inkräkta på den ordinarie arbetskraften.

Sammandrag av domänverkets inventering av lämpliga arbetsobjekt i Norrbottens

län

Dagsverken

Distrikt Röjning Diknings- Fritids- Byggna- Täktverk
arbeten

verksamhet tion samhet

Övre Norrbottens...... 3050 1675 1950 700

Nedre Norx-bottens .... 4900 300 1350 650

Skellefteå ............ 120 200 200

Summa 7950 2095 3500 650 900

Summa s.rum 15 095 dagsverken

De redovisade objekten upptogs i länsarbetsnämndens planering av skogliga

beredskapsarbeten för budgetåret 1967/68. Arbetsmarknadsstyrelsen

anvisade med anledning därav i beslut av den 19 oktober 1967 500 000 kronor

för hela verksamheten i domänverkets regi. Kostnadsramen utökades

senare med 6 000 000 kronor enligt beslut meddelat domänstyrelsen den 2

januari 1968. Domänstyrelsen har senare fördelat de anvisade medlen på

distrikt och revir.

Arbetsmarknadsstyrelsen och domänstyrelsen har sålunda redan i viss

mån beträtt den väg som föreslås under punkt 1 i motionerna 1:432 och

II: 544. Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten på detta område

är enligt länsstyrelsen mycket gynnsamma.

Som den tidigare framställningen och de relaterade prognoserna A''isar

kommer endast ett begränsat antal människor att framdeles få sin utkomst

inom det ordinarie skogsbruket. Detta medför att under en övergångstid

kommer ytterligare ett stort antal människor i inlandet att förlora förutsättningarna

för sin utkomst i hembygden. I regel är möjligheterna att

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

övergå till annat yrke och bosättningsort starkt begränsade. Flertalet av

de friställda bar nått en ålder då omskolning och omflyttning inte längre

utgör något alternativ. Möjligheterna att omplacera äldre arbetskraft inom

andra näringsgrenar är dessutom särskilt små i detta område med dess

utpräglat ensidiga näringsliv. Enligt länsstyrelsens mening måste därtör

alla utvägar prövas för att genom övergångsåtgärder på bred front förbättra

deras situation.

Vad beträffar punkterna 2 och 3 i motionerna 1:432 och 11:544 vill

länsstyrelsen därför hänvisa till att den —• mot bakgrund av den besvärande

arbetsmarknadssituationen — i olika sammanhang betonat nödvändigheten

av att bibehålla och om möjligt utöka det aktiva skogsbruket i

inlandet. Vid bedömningen av hur stor arbetsvolym som finns tillgänglig

bör, i ett läge som det nu rådande, hänsyn inte enbart tagas till de renodlat

företagsekonomiska förutsättningarna. Inte minst när det gäller det statliga

skogsbruket måste även beaktas kostnaderna tör och de sociala verkningarna

av en utbredd arbetslöshet inom den befolkningsgrupp, som

för sin utkomst varit beroende av arbete inom skogsbruket under större

eller mindre del av året. Motionärernas förslag, som syftar till att genom

tillskott av särskilda medel åstadkomma en temporär utökning av arbetsutbudet

inom de ekonomiskt svagare områdena, harmonierar sålunda väl

med det förhållandet, att merparten av de arbetslösa befinner sig i slutet

av sin yrkesverksamma tid.

Den framtida förvaltningsformen

I föregående avsnitt bar framhållits angelägenheten av att bibehålla

och om möjligt öka sysselsättningen i de hårt ansträngda inlandskommunerna.

Ansvaret för dessa åtaganden vilar i första hand på samhället.

Kan samhället lösa denna uppgift inom ramen för ett lönsamt skogsbruk

finns knappast anledning att överväga ett överförande av ägande- eller

dispositionsrätten till skogen från det allmänna till någon annan. Skulle

däremot den erforderliga arbetsmarknadspolitiska aktiviteten inte kunna

åstadkommas inom ramen för ett företagsekonomiskt lönande skogsbruk,

så kvarstår ändå samhällets skyldigheter mot de enskilda människor som

drabbats av arbetslöshet. I detta läge skulle ett överförande av dispositionsrätten

till skogarna från det allmänna till någon annan i stället kunna

försämra samhällets förutsättningar för socialt motiverade insatser i sysselsättningsfrämj

ande syfte.

En överföring av kronoskog till allmänningar med den status flertalet

av dessa bar i dag, med äganderätten knuten till innehavet av i mantal

satt jord, anser länsstyrelsen i likhet med skogsvårdsstyrelsen knappast

kunna komma i fråga. En sådan åtgärd gynnar endast en begränsad del

av befolkningen. Dessutom är redan i dag en betydande del av ägarna till

den mantalssatta jorden i inlandet bosatta utanför området och t. o. m. utanför

länet, en tendens som med hänsyn till utflyttningen från glesbygden

kan förväntas öka. Det torde knappast vara riktigt att öka innehavet av

skog för en ägarekategori som redan lämnat bygden.

Skulle det av sysselsättnings-, naturvårds-, turist- eller andra fritidsmässiga

eller sociala skäl övervägas att överföra av staten ur lönsamt skogsbruk

avförda områden till annan ägare, så kan enligt länsstyrelsens mening

inte gärna någon annan ifrågakomma som förvärvare än kommun.

I motionerna 1:290 och 11:362 har frågan om ägareförhållandena och

deras inverkan på det ekonomiska driftsresultatet tagits upp. Förvaltnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968 53

formerna för domänverket och t. ex. allinänningarna är så olika, att fullt

rättvisande jämförelse enligt länsstyrelsens mening låter sig svårligen

göra.

Det synes emellertid uppenbart, att allinänningarna haft fördelar i sin

relativt blygsamt utformade förvaltningsapparat och möjlighet att kunna

sälja vissa marginalkvantiteter till goda priser. Sistnämnda möjlighet har

domänverket som storproducent väl knappast haft praktiska förutsättningar

att tillämpa. Allmänningarnas lönsamhet har medgett aktivt skogsbruk

långt upp mot fjällregionen t. ex. inom Jukkasjärvi sockenallmänning.

Ur arbetsmarknadssynpunkt har det självfallet varit värdefullt, att

så varit förhållandet. Karesuando sockenallmänning är helt kommunägd,

medan övriga allmänningar tillhör ägare av i mantal satt jord. De olika

ägareförhållandena synes inte höra överbetonas, då Karesuando allmänning

inte framstår som sämre förvaltad än de andra allinänningarna. Det

tinns exempel på att en kommun (Pajala), som förvärvat ett skogsområde,

kan bedriva skogsbruk med ungefär samma nivå på sysselsättning och

lönsamhet som en allmänning. Det är dock givet, att storskogsbruket har

större förutsättningar att sysselsätta årsanställda arbetare än innehavare

av mindre skogsarealer. Detta gäller vid företagsekonomiskt lönande skogsbruk,

medan ett skogsinnehav, som avföres från kontinuerligt skogsbruk,

inte lämnar underlag för sysselsättning ur dessa synpunkter. Ett överförande

av kronoskogarna till annan ägarekategori torde knappast innebära

några ökade möjligheter att tillgodose de sysselsättningsmässiga skälen.

Ur arbetsmarknadssynpunkt finns därför ingen anledning att ändra på

det nuvarande förhållandet.

Enligt statsmakternas direktiv åligger det domänverket att driva det

statliga skogsbruket efter strikt ekonomiska principer. Driftsformen innebär,

att några allmänna sysselsättningspolitiska hänsyn inte kan tagas,

om de strider mot de affärsmässiga intressena.

En sådan målsättning medför givetvis i praktiken, att stora arealer kronoskog

i Norrbotten av ekonomiska skäl icke kan bli föremål för ett kontinuerligt

skogsbruk. De senaste årens utveckling har också visat, att de

ekonomiska nollområdena tenderar att ytterligare utvidgas trots ett omfattande

rationaliseringsarbete.

Skulle det av sysselsättningsskäl vara angeläget, att avverkningar, sltogsvårdsåtgärder

och annat kommer till utförande även inom dessa ekonomiskt

svaga områden, bör som i tidigare avsnitt sagts särskilda medel

ställas till förfogande som stöd härför i analogi med vad som sker när

arbetsobjekt ställs till förfogande från det enskilda skogsbruket för beredskapsarbeten

i skogsvårdsstyrelsens regi.

De områden där de biologiska och ekonomiska förutsättningarna ej medger

ett långsiktigt aktivt skogsbruk är ändock av betydande allmänt intresse.

Förutom de ovan nämnda åtgärderna för en temporär ökning av

sysselsättningen bör markutnyttjande t med fördel kunna inriktas på jakt,

fiske och annan fritidsverksamhet.

Ansvaret för naturvården och fritidsverksamheten vilar i huvudsak på

länsstyrelsen och kommunerna. Det är därför angeläget, att den verksamhet

som domänverket bedriver på detta område icke får karaktären av

en från länsplanering och kommunala intressen separat verksamhet.

Insatsernas inriktning och storlek måste även bli beroende av för vilket

klientel de avses, och en avvägning av vilka intressen som starkast bör

beaktas. Dylika avvägningar förutsätter, att det organ som handlägger dessa

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

frågor har en klar överblick över hela fritidsfältet. Det kan därför ifrågasättas,

om inte dispositionsrätten till och förvaltningen av de områden det

här är fråga om bör överföras till länsstyrelsen på sätt som redan är fallet

med kronans marker ovan odlingsgränsen. Efter särskild framställning

och utarbetat förslag inom ramen för en planläggning som beaktar övriga

intressen bör sedan dispositionsrätten till vissa områden i sin tur kunna

överföras till kommun eller annan institution.

De aktiviteter som kommer att krävas fordrar betydande organisatoriska

resurser. Domänverket förfogar över personal lämplig för uppgifter av

åsyftat slag. Den verkställande funktionen bör därför även fortsättningsvis

kunna åvila domänverkets tjänstemän i berörda regioner. De kostnader

detta för med sig bör dock icke belasta revirens driftsbudget utan

bestridas med särskilda medel.

Skogsindustriernas samarbetsutskott (3.4.1968)

Enligt Skogsindustriernas Samarbetsutskott som i ett sammanhang behandlar

motionsparen I: 290 och II: 362, I: 432 och II: 544 samt I: 708 och

II: 917 föreligger ej tillräckliga skäl för riksdagen att vidta åtgärder i enlighet

med de förslag som framlagts i förstnämnda och sistnämnda motionspar.

Samarbetsutskottet anför vidare.

Föreliggande motioner utgör en påtaglig erinran om att Norrland fortfarande

i hög grad är beroende av skogsnäringen. Det är därför naturligt att

växlingar i lönsamheten inom denna sektor av näringslivet där sätter omedelbara

spår i samhällsfunktionerna och därmed i den allmänna debatten.

Den nuvarande situationen har uppkommit som följd av den mest markerade

och längst bestående konjunkturavmattningen som skogsnäringen genomgått

under 1950- och 1960-talen. Läget förvärras ytterligare av att en försvagning

samtidigt drabbat andra för den berörda landsdelen viktiga branscher

samt att de akuta svårigheterna för skogsbruket sammanfaller med en

period av ömtålig social omställning i det norrländska inlandet.

Utvecklingen är oroande. Utöver de humanitära synpunkterna har skogsindustrin

särskild anledning att uppmärksamma det uppkomna arbetsmarknadslägets

inverkan på skogsnäringens möjligheter inom berörda områden

även på längre sikt. En ofrånkomlig fortsatt rationalisering av skogsbruket

kommer att ytterligare minska dess behov av arbetskraft. Även om

man för större delen av Norrlands inland i ett bättre marknadsläge kan förvänta

en högre skoglig aktivitet än vad som kännetecknar dagens situation,

står det klart att skogen som basnäring ej ensam kan utgöra tillräckligt underlag

för ett framtida modernt samhälle. Möjligheterna att i det långa loppet

upprätthålla livskraftiga tätorter i det norrländska inlandet och därmed

en god allmän service är följaktligen beroende av i vilken utsträckning även

annan industrilokalisering kan komma till stånd.

Det är vanskligt att nu bedöma i vilken riktning och med vilken takt samhället

kommer att utvecklas i olika delar av Norrland. I sammanhanget vill

vi varna för den överdrivna pessimism som ofta möter i diskussionen om

skogsbrukets nuvarande dåliga lönsamhet. Den icke initierade föranledes

att tolka begreppet »noll-områden» som ett definitivt uppgivande av uthålligt

skogsbruk på lokalen ifråga. Så är givetvis ej innebörden av denna, kanske

olyckligt, valda term. Ett noll-område uppkommer då intäkterna för skogs
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

37

produktionen ej längre täcker kostnaderna för virkets avverkning och transport

samt — i förekommande fall — för anläggning av det nya beståndet.

Såväl intäkts- som kostnadssidan inrymmer dynamiska faktorer, vilka ytterst

styrs av marknadsläget för skogsindustriprodukter och det inhemska

kostnadsläget, varför lönsamhetsmarginalen befinner sig under ständiga förändringar.

Även resultaten av den genomgripande rationaliseringen av industrins

råvaruförsörjning i alla led liksom pågående omprövning av skogspolitiska

och skogsekonomiska målsättningar har en avgörande inverkan på

skogsägarens intresse och förmåga att upprätthålla progressivt skogsbruk.

De virkeskvantiteter, vars ekonomiska tillgänglighet under rådande förhållanden

kan ifrågasättas, är — utan att närmare kunna preciseras — av

stor betydelse för landsdelen och dess industri. Med de möjligheter, som i den

moderna skogsskötsel föreligger att med en ökad produktion i goda avsättningslän

kunna ersätta dyrare virke från avlägsna och svaga marker,

kommer emellertid den sämst belägna skogsmarkens karaktär av marginalområde

att förstärkas. Utvecklingen på transportsidan leder i samma riktning.

Dyra avsättningslägen kommer därmed att brukas endast under perioder

då rotvärdet når en acceptabel nivå. Under andra perioder har man

att förutse att verksamheten ligger på en lägre nivå eller kanske helt upphör.

Det kan erinras om att sådan skogspolitik på statsskogarna ligger inom ramen

för det företagsekonomiska mål som uppställes för Domänverket i den

av skogsföretagsberedningen nyligen avgivna promemorian angående effelttivisering

och samordning av statens skogsföretag.

Om avfolkningen av glesbygden fortsätter — vilket man f. n. tvingas acceptera

som den mest troliga utvecklingen — utgör det intermittenta skogsbruket

av ovan antydd art med mycket stora samlade operationer i tid och rum

enda möjligheten att tillvarataga skogsproduktionen i mest avlägsna marginalområden.

Betydelsen av störa välarronderade innehav i dylikt skogsbruk

är uppenbar.

Eftersom framtiden inrymmer så många ovissa faktorer ser vi det angeläget

att skogsbruket får arbeta med de utgångspunkter, vilka man med

större säkerhet anser sig kunna bedöma. Ett exempel är den av alla parter

omfattande övertygelsen att skogsbruket på sikt står och faller med en lönsam

mekanisering och att denna icke kan uppnås på andra än administrativt

samlade och rationella brukningsenheter. Tanken på att överföra delar av

Domänverkets väl arronderade innehav i Norrland till privat ägo som stödskog

i syfte att åstadkomma ökade sysselsättningsmöjligheter kan ej ens

kortsiktigt vara realistisk.

Kravet på en rationell förvaltning skulle i så fall bättre kunna tillgodoses

med försäljning av lämpligt belägna kronoskogar till samverkansformer av

olika slag; närmast har allmänningar föreslagits komma ifråga. Samarbetsutskottet

har emellertid i den hittillsvarande diskussionen ej funnit övertygande

skäl varför sådant skifte av äganderätten på längre sikt skulle leda

till ett mera intensivt och lönande skogsbruk inom berörda områden.

Utgångspunkten för förslagsställarna tycks bl. a. vara att en jämförelse

mellan allmänningarna och Domänverkets ekonomiska resultat utfaller till

de törras fördel. Detta har tolkats så att allmänningarna skulle kunna upprätthålla

verksamheten även inom områden där statsskogsbruket temporärt

skärs ned såsom varande olönsamt. Som så många gånger från olika håll

påpekats i denna debatt, är en rättvisande jämförelse mycket svår att utföra.

Villkoren bör bl. a. vara att man utgår från jämförbara företagsekonomiska

enheter samt från samma grundförutsättningar beträffande »ambi
3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 32

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

tionsgrader» i skogsvården, skogspolitiska och sociala förpliktelser, avsättningslägen,

leveransförhållanden etc.

Det kan ej förnekas att en opartisk, jämförande lönsamhetskalkyl mellan

skogsägande parter även i aktuella marginalområden skulle kunna ha en

allmänt stimulerande effekt i företagens strävan att sänka sina rörliga och

allmänna omkostnader. De ovan nämnda svårigheterna att åstadkomma en

sådan analys inom rimlig tid liksom erfarenheten av tidigare försök i den

riktningen leder oss emellertid till den uppfattningen, att varken en parlamentarisk

eller expertbetonad utredning torde leda fram till större klarhet

i frågan än vad som framkommer i företagens resultatredovisning samt fortlöpande

översyn av den egna verksamheten.

Av det ovanstående framgår att utskottet ej kan biträda de förslag i ifrågavarande

motioner som syftar till mera genomgripande förändringar i ägandeförhållanden

och skogspolitiska värderingar. Däremot finns det, enligt vår

uppfattning, all anledning att uppmärksamma motionärernas förslag i andra

avseenden, vilka utan omfattande förberedelser skulle kunna medföra vissa

lättnader i dagens bekymmersamma arbetsmarknadssituation.

Såsom framhålles i föreliggande motioner finns det sålunda i skogsbruket

fortfarande arbetsobjekt, vilka erbjuder meningsfyllt arbete och som hittills

ej i nämnvärd omfattning har utnyttjats i sysselsättningsbefrämjande syfte.

Trots ett intensivt restaureringsprogram under 1950- och 1960-talen — inte

minst på statsskogarna — återstår arealer med eftersläpande skogsvård samt

restskogar med otillfredsställande produktion. En del av denna skogsmark

— vars omfattning ej närmare kan preciseras — har sådana biologiska och

klimatiska betingelser att man enligt dagens vetande och med nuvarande

skogsodlingsmetoder anser sig kunna åstadkomma en framtida produktion.

Å andra sidan har de ett så lågt rot värde att åtgärder ej bedömts vara

företagsekonomiskt genomförbara.

Samarbetsutskottet får tillstyrka att skogsvårdsåtgärder som här avses

må utnyttjas i sysselsättningsbefrämjande syfte och att arbetsmarknadsmedel

därvid ställes till förfogande för atl täcka eventuell skillnad mellan

skogsekonomiskt motiverad kostnad för reproduktionsåtgärder och den kostnad

som erfordras för att erhålla en acceptabel föryngring. Det undandrar

sig vårt bedömande huruvida medel därför måst anvisas i särskild ordning

eller om åtgärder av detta slag kan inordnas under arbetsmarknadsstyrelsens

anslag för beredskapsarbeten.

Ifrågavarande verksamhet bör ej begränsas till Domänverket. Under förutsättning

att lämpliga arbetsobjekt kan ställas till förfogande hos andra

ägarekategorier med ordnad förvaltning bör även dessa på samma villkor

kunna komma ifråga.

Då dessa arbeten ingår som ett led i det allmännas arbetsmarknadspolitik,

är det naturligt att arbetsmarknadsmyndigheten får bära det ekonomiska ansvaret.

Beträffande det praktiska verkställandet finner vi det angeläget att

detta inordnas i respektive skogsförvaltnings administration. Vare sig sysselsättningsfrämjande

arbeten förlägges till Domänverket eller annan skogsägare,

är det enligt utskottets uppfattning av stor vikt att reglerna för dessa,

inklusive redovisningen av för ändamålet utgivna medel, utformas på sådant

sätt, att beredskapsarbeten ej kan missuppfattas som en statlig subvention

av skogsbruket.

Motionärerna har även diskuterat de möjligheter till ökad sysselsättning

på statsskogarna, vilka skulle kunna erbjudas i en mera extensiv driftsform

på svaga marker. Härmed åsyftas främst att en lägre ambitionsgrad i ver
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

39

kets skogsskötsel inom ifrågavarande områden skulle öppna möjligheter

till avverkningar ovan den s. k. skogsodlingsgränsen.

Vi kan ej tillstyrka en skogspolitik så utformad att extensiva skötselmetoder

okritiskt får tillämpas i höj dläge med risk för att potentiella produktiva

marker degenereras och övergår till impediment. Stora delar av dagens

restskogar även på bättre boniteter utgör vittnesbörd om farorna i en sådan

inriktning.

Situationen är, enligt vår uppfattning, annorlunda på de produktivt svaga

markerna i dåliga avsättningslägen, vilka även för framtiden kan bedömas

vara ekonomiskt otillgängliga. I dessa fall bör avverkningar kunna ske med

en extensiv driftsform, om man därmed under en övergångsperiod kan underlätta

ett akut arbetsmarknadsläge samtidigt som man tillvaratar en virkeskvantitet,

vilken eljest är att betrakta som »dött kapital».

Det bör ankomma på Domänverket att inom ramen för dess företagsekonomiska

målsättning och i samråd med arbetsmarknadsmyndigheten utarbeta

formerna för ett sådant utnyttjande av här berörda skogsmarker.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR) (5.3.1968)

Riksförbundet anser att det borde vara värdefullt för bedömningen av

skogsskötsel om de i motionerna aktualiserade frågorna kunde utredas. En

sådan utredning borde omfatta även privatskogsbruket och industriskogsbruket.

I samband därmed kunde övervägas under vilka förutsättningar och

former domänverket till privata ägare kunde överföra sådan mark som

lämnas utanför ordinarie åtgärder. Riksförbundet framhåller vidare.

Motionärerna gör direkta jämförelser mellan nettovinster resp. förluster

redovisade av två olika företagstyper och drar därav den slutsatsen, att man

på grund härav måste anse den ena företagsformen överlägsen den andra

ifråga om effektivitet och ekonomiska resultat. Jämförelser av detta slag är

enligt SSR:s uppfattning inte tillfredsställande. Driftsresultatet kan i flera

avseenden vara beroende av redovisningssättet, av olika skogspolitisk och

skötselpolitisk inriktning, som var för sig kan ha fullt bärkraftiga motiveringar

med hänsyn till resp. ägaregruppers situation.

Vid flera tillfällen förekommer i den allmänna debatten slutsatser om

olika driftsformers effektivitet. Det borde därför enligt SSR:s uppfattning

vara värdefullt för bedömningen av skogsskötsel att de nu aktualiserade

frågorna kunde utredas i syfte att erhålla jämförbart material. Därigenom

skulle kunna klarläggas vilka konsekvenser olika skötselprinciper och ägarevillkor

kan få både från ekonomisk, skogsvårdsmässig och social synvinkel.

Icke minst gäller detta inom dessa synnerligen känsliga områden.

Svenska skogsarbetareförbundet (4.3.1968)

Förbundet avstyrker de krav som motionärerna framfört och hänvisar beträffande

motiveringen för avstyrkandet till sitt remissutlåtande över motionerna

I: 432 och II: 544. Se sammanställningen av yttrandena över dessa

motioner.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

Yttranden över motionerna 1:432 och 11:544

Domänstyrelsen (8.3.1968)

Enligt domänstyrelsen bör syftet med de under punkterna 1. och 2. i förevarande

motioners hemställan anförda förslagen kunna uppnås utan medelsanvisning

i särskild ordning. Den i punkten 3. föreslagna utredningen

om utnyttjande av vissa svaga skogsmarker anser styrelsen ej vara erforderlig.

Styrelsen föreslår att motionerna inte skall föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd och hänvisar därvid till den i anslutning till styrelsens

utlåtande över motionerna I: 290 och II: 362 redovisade promemorian samt

till vad styrelsen i övrigt enligt följande anfört.

Som framhålles i domänstyrelsens promemoria är skogsvårdsarbeten ofta

lämpliga sysselsättningsobjekt i ett arbetslöshetsläge. I nuläget svårfinansierade

skogsvårdsåtgärder kan på lång sikt förbättra skogsbrukets lönsamhet

och förutsättningarna för skogsnäringen i framtiden. Av skäl som

redovisats i promemorian finner dock domänstyrelsen det vara lämpligast

att ifrågavarande arbeten bedrives som beredskapsarbeten. Under sådana

förhållanden synes det icke erforderligt att medel för arbetena anvisas i

särskild ordning. Arbetsmarknadsstyrelsens anslag för beredskapsarbeten

torde redan nu kunna tagas i anspråk för arbeten av detta slag.

Som framgår av promemorian anser domänstyrelsen, att även avverkningsarbeten

under vissa förutsättningar kan vara lämpliga som beredskapsarbeten.

Likaså bör vissa reproduktionsåtgärder kunna utföras med beredskapsmedel.

Som framhålles i promemorian räknar styrelsen med att vissa

områden med hänsyn till den aktuella ekonomiska situationen bör läggas

utanför den ordinarie, företagsekonomiskt betingade verksamheten, medan

avverkningarna under samma period koncentreras till de delar av reviren,

som i det aktuella läget lämnar ett positivt rotnetto. Under förutsättning

att godtagbar avsättning framdeles kommer att finnas räknar styrelsen med

att avverkningen skall kunna hållas uppe på ungefär nuvarande nivå utan

att särskilda bidrag skall erfordras för oekonomiska avverkningar.

Som motiv för hemställan under punkten 3. anföres i stort sett samma

argument som länsstyrelsen i Norrbottens län anförde i sin skrivelse till

Konungen den 28 juni 1966 angående möjligheterna till ökad sysselsättning

genom ett aktivare skogsbruk inom Norrbottens län. Som domänstyrelsen

såväl i sitt utlåtande över nämnda skrivelse från länsstyrelsen som i här bilägd

promemoria framhållit, är det enligt styrelsens mening icke möjligt

att vid de s. k. extensiva skogsbruksformerna uppfylla kravet för ett uthålligt

skogsbruk att avverkningarna skall efterföljas av åtgärder, som ger en

verkligt godtagbar återväxt. De extensiva metoderna kan leda till ett förödande

av skogstillgångarna i Norrbotten. Domänstyrelsen är alltså icke

villig medverka till ett utsträckande av avverkningarna ovan en biologiskt

bestämd skogsodlingsgräns.

Sedan styrelsens utlåtande över länsstyrelsens framställning avgavs, har

tillkommit det förändrade avsättningsläget, som gör att åtminstone för närvarande

något behov av att utnyttja de s. k. marginalkvantiteterna i dåliga

avsättningslägen icke föreligger.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1963

41

Skogsstyrelsen (6.3.1968) efter hörande av skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län.

Av sammanställningen av yttranden över motionerna I: 290 och II: 362

framgår att skogsstyrelsen förordar att motionerna 1: 432 och II: 544 skall

överlämnas till skogspolitiska utredningen för att tas i beaktande.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig positiv till de i motionerna

framförda förslagen.

Skogshögskolan (22.2.1968)

Enligt skogshögskolan bör upprättas ett handlingsprogram för domänverkets

skogsbruk i det inre Norrland i syfte att lindra den akuta arbetslöshetssituationen.

Se i övrigt yttrandet över motionerna I: 290 och IT: 362.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (22.3.1968)

Länsstyrelsen biträder vad motionärerna under punkterna 1. och 2. i hemställan

föreslagit. Se i övrigt yttrandet över motionerna I: 290 och IT: 362.

Arbetsmarknadsstyrelsen (22.2.1968)

Arbetsmarknadsstyrelsen ställer sig positiv till utökning av beredskapsarbeten

i form av bl. a. skogsvårdsarbeten i statsskogarna men är mera

tveksam om det lämpliga i att använda skogsavverkning som beredskapsarbete.

I fråga om utredningsyrkandet i förevarande motioner hänvisar styrelsen

till sitt yttrande över motionerna I: 367 och II: 459 vid föregående års

riksdag, vilket yttrande återgetts i JoU 1967: 14. I nämnda yttrande framhöll

arbetsmarknadsstyrelsen bl. a. önskvärdheten av en skyndsam behandling

inom skogsbruksutredningen av frågor rörande avverkning m. m. ovan

skogsodlingsgränsen. Styrelsen anför härutöver följande.

Alltsedan hösten 1958 har domänverket ställt arbetsobjekt till förfogande

för utförande av bl. a. skogsbilvägar som beredskapsarbeten. Det samlade

belopp arbetsmarknadsstyrelsen ställt till förfogande t. o. m. utgången av år

1967 för utförande av skogsbilvägar å domänverket tillhöriga marker uppgår

i runt tal till 185,5 milj. kronor. På våren 1967 inleddes förhandlingar

med domänstyrelsen i syfte att få fram lämpliga beredskapsobjekt för äldre

ortsbunden arbetskraft m. fl. Dessa förhandlingar resulterade i att domänstyrelsen

ställde 50 000 dagsverken till förfogande inom i huvudsak norrlandslänen,

varav 15 000 dagsverken inom Norrbottens län. Arbetsmarknadsstyrelsen

har, genom beslut den 19 december 1967, ställt 6 milj. kronor

till domänstyrelsens förfogande för dessa arbeten, vilket innebär att arbetsmarknadsstyrelsen

bestrider hela kostnaden för utförandet av ovannämnda

50 000 dagsverken som beredskapsarbeten i domänverkets regi.

Efter kontinuerliga överläggningar mellan arbetsmarknadsstyrelsen och

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

domänstyrelsen pågår en riksomfattande inventering av ytterligare objekt

lämpliga som beredskapsarbeten. Dessa objekt kommer att omfatta bl. a.

röjning av plant- och ungskog, naturvårds- och landskapsvårdande arbeten

samt arbeten för främjande av fritidsverksamheten på domänverkets marker.

Skogsvårdsobjekten skall vara angelägna ur allmänna skogsekonomiska

synpunkter men av sådan natur att de på grund av ekonomiska skäl f. n.

och inom överblickbar framtid ej kan beräknas komma till utförande i annan

ordning. Det sistnämnda gäller också övriga objekt.

Har omnämnd inventering kommer även att omfatta domänverkets förvaltningar

i Norrbotten och i den mån arbetsmarknadsläget så kräver och

arbetsobjekt ställs till förfogande kommer beredskapsarbeten att bedrivas

inom de områden som avses i punkten 1. av hemställan i motionerna.

I vad angår punkten 2. kan arbetsmarknadsstyrelsen endast framhålla

att alla arbetstillfällen som kan skapas i Norrlands inland är av stor betydelse

under en övergångsperiod då ortsbunden äldre arbetskraft ännu kvardiöjer

i dessa områden. Det är emellertid ytterst tveksamt om avverkningar

som f. n. icke lämnar så stort överskott att det ens täcker kostnaderna för

sådana reproduktionsåtgärder som skogsvårdslagen föreskriver bör komma

till stånd. Än mer tveksamt synes det vara att utföra avverkningar som ej

lämnar något som helst överskott eller i sämsta fall underskott särskilt undei

nu rådande förhållanden med ett i hela landet rådande stort överskott

av färdig virkesråvara avsedd för pappersmasse- och pappersindustrin. Arbetsmarknadsstyrelsen

har som huvudregel att objekt som utföres som bei

edskapsarbeten skall vara ekonomiskt berättigade, dvs. beräknas medföra

en båtnad på kortare eller längre sikt. Sådan båtnad kan också innebära

en ur allmänhetens synpunkt bättre trevnad genom natur- och landskapsvård

eller anordningar för friluftslivets främjande.

Skulle emellertid domänstyrelsen på grund av speciella skäl föreslå arbetsobjekt

av det slag motionärerna avser i punkten 2. kommer arbetsmarknadsstyrelsen,

med utgångspunkt från sysselsättningsbehovet och tillgången

av medel, att på sedvanligt sätt pröva även dessa arbetens utförande som beredskapsarbeten.

Skogsbruksutredningen (1.3.1968)

Utredningen uttalar som sin mening att därest arbetsmarknadsstyrelsen

icke redan i nuläget skulle anses ha nödiga fullmakter att ställa i motionen

föieslagna medel till förfogande torde denna fråga böra lösas på lämpligt

sätt. Härutöver anför utredningen följande rörande motionerna.

Först må det erinras om afl skogsbruksutredningen enligt sina direktiv

främst har att befatta sig med den statliga stödgivningen till det enskilda

skogsbruket. De speciella ekonomiska, tekniska, biologiska och sysselsättningspolitiska

problemen, som är knutna till skogsbruket i övre och inre

Norrland är emellertid till många av sina huvuddrag gemensamma för det

enskilda och det allmänna skogsbruket i dessa delar av landet. De angivna

problemen har varit föremål för diskussioner och analyser inom skogsbruksutredningen

varvid kontakter bl. a. förevarit med skogshögskolan,

skogsstyrelsen, domänstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och Skogsindustriernas

samarbetsutskott.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

I de för skogsbruksn(.redningens arbete utfärdade direktiven erinras om

att jordbruksutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1961: Ö-. bl. a.

framhållit att en översyn borde komma till stånd rörande reglerna tor statens

stöd till de fortsätta skogliga upprustningsåtgärderna i norrlandslanen.

Frågan om vilka grunder och former, som är de mest bärande och lampade

för statligt stöd till skogliga åtgärder i Norrland är mycket svårbedömbar

och har många aspekter, i synnerhet i vad den avser vissa områden

i de inre delarna av Norrland. Betingelserna for skogsproduktion

överhuvudtaget i olika avseenden inom dessa delar av landet diskuteras.

Föryngringsfrågan är särskilt komplicerad och någon mera deciderad mvändningsfri

uppfattning om de från ekonomisk, teknisk och biologisk

synpunkt rätta skogsskötselmetoderna synes ännu icke finnas.

” Det bör emellertid uppmärksammas att totalt sett är de områden dar

osäkerheten om skogsproduktionsbetingelserna och skogsskötselmetoderna

föreligger vidsträckta och skiftningarna är betydande. I dessa områden

finns också vida arealer där förutsättningarna för en ur ekonomisk synpunkt

rimlig skogsproduktion allmänt sett måste anses tillfredsställande

även om sådan produktion för närvarande inte förekommer där. Anledningen

till den uteblivna produktionen kan tillskrivas liera omständigheter.

Bl. a. har sålunda avverkningar och eventuella återväxtåtgärder ofta vidtagits

enligt äldre bestämmelser och uppfattningar, som icke varit byggda

på& erforderlig kunskap om de speciella biologiska och klimatologiska förhållandena

beträffande skogens återväxtbetingelser. Resonemanget galler

såväl för de allmänna som för de enskilda skogarna.

I sammanhanget bör den väsentliga frågan ställas huruvida och i vad

mån det är ekonomiskt rimligt att bidra med allmänna medel for att åstadkomma

skog på mark där det ur skogsägarens — oavsett om skogen ar i

enskild eller allmän ägo — företagsekonomiska synpunkt ej bedoms lönsamt.

De ur företagsekonomisk synpunkt begränsade möjligheterna att pa

dessa marker få skog som fullt utnyttjar ståndortens faktiska produktionsförmåga

innebär emellertid från flera synpunkter ett otillfredsställande

förhållande. Sålunda blir råvarubasen för skogsindustrin på grund darav

mindre än den skulle behöva vara. Risk föreligger för klimatförsämringar

om skog inte finns eller finns blott i ringa utsträckning. Natur- och landskapsvårdssynpunkter

jämte turism- och fritidssynpunkter talar i samma

riktning. Försörjningsmöjligheterna för befolkningen i de ifrågavarande

områdena blir försämrade osv. .

I anslutning till den i motionen påtalade arbetslöshetskrisen mom Norrbottens

län vill utredningen framhålla att sysselsättningssvårigheter för

skogs- och jordbruksarbetskraften torde föreligga speciellt inom delar av

inlandet även inom andra län. I detta sammanhang vill utredningen hänvisa

till sin skrivelse den 14 april 1965 till arbetsmarknadsstyrelsen. I skrivelsen

konstaterade utredningen bl. a. att den måste dröja med förslag om

några ändringar i det generella statliga stödet till skogsproduktionsbefrämjande

åtgärder inom det enskilda skogsbruket i Norrland men framhöll

samtidigt att detta icke behövde utesluta statligt stöd till dylika åtgärder i

dessa områden för så vitt det statliga stödet måste lämnas redan av andra

skäl, t. ex. sysselsättningspolitiska. Även om höga krav skall ställas på

angelägenheten och försvarbarheten av de arbeten som utförs i.sysselsättningsstöd

j ande syfte ansåg utredningen att en insats i här förevarande

fall"_trots oklarheten på längre sikt — kunde vara motiverad. Utredning
en

tillställda uppgifter från RLF och Skogsarbetarförbnndet rörande ålders
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

fördelningen för jordbrukare och skogsarbetare inom Jämtlands län och

Lappland visade sålunda att de högre åldrarna (från 45 år och uppåt; dominerade

synnerligen kraftigt bland jordbrukarna och var starkt representerade

också bland skogsarbetarna. Utredningen påtalade svårigheten för

dessa befolkningskategorier att byta miljö och betonade att arbetsmöjligheter

borde erbjudas dem i hemorten eller dess närhet. En sysselsättning

inom skogsbruket syntes härvid utredningen naturlig med hänsyn till

denna arbetskrafts vana vid och yrkesskicklighet i skogsarbete. Utredningeno

framhöll det såsom önskvärt att denna arbetskraft, som inte komme att

slå till buds längre fram, kunde användas för ändamål som var gagneliga

tor landet, i detta fall för skogliga upprustningsåtgärder på marker där produktionsbetingelserna

inte utnyttjades på ett från skoglig synpunkt önskvärt

sätt. Utredningen föreslog en med beredskapsmedel finansierad bidragsverksamhet

bedriven i nära överensstämmelse med bestämmelserna i

kungörelsen 1940: 599 (jämte ändringar), dock utan att villkoren angående

bildande av skogsvårdsområde och upprättande av skogsvårdsplan skulle

behova iakttas. Utredningen hemställde hos arbetsmarknadsstyrelsen att,

där sådana restaureringsåtgärder enligt vederbörande skogsvårdsstyrelses

bedömande ansågs erforderliga, arbetsmarknadsstyrelsen utifrån sina intressen

att sysselsätta därtill lämpad arbetskraft snarast igångsatte dylika

arbeten.

Såsom medel att motverka sysselsättningskrisen har sålunda utredningen

redan i omförmälda skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser

de enskilda skogarna tillstyrkt åtgärder med liknande verkningar som

motionärerna synes ha förutsatt beträffande de allmänna skogarna. Utredningen

har givetvis icke med sin skrivelse avsett någon begränsning av de

arbetsmarknadsinässiga insatserna till de enskilda skogarna utan med hänsyn

till sina direktiv endast upptagit dessa skogar till behandling. Dock

förutsätter utredningen alt kvantifieringen av erforderliga medel för att inhämta

eftersläpningen på skogsvårdens område i de aktuella norrbottensreviren

baseras på väl avvägda analyser i vad avser hl. a. den lämpliga intensiteten

i restaureringsarbetena.

I anslutning till motionärernas hemställan i övrigt vill utredningen

framhålla följande. Utredningen vill rent allmänt erinra om det inte minst

i dagsläget lådande problemet att tå avsättning för såväl avverkade virkeskvantiteter

som i skogen befintliga kvarstående överskottskvantiteter. Under

utredning befinner sig ännu problemet huruvida en utökning via en

intensifierad skogsvård, av råvarutillgången i övre Norrland, är eftersträvansvärd.

Resultaten från virlcesbalansuIredningen och pågående branschutredningar

inom skogsindustrin torde dock inom en relativt snar framtid

kunna belysa denna fråga.

Det kan vidare, såsom motionärerna synes göra, ifrågasättas huruvida

det är skogsekonomiskt rimligt att driva ett intensivt skogsbruk i hela

Norrlands inland. I vart fall för de fjällnära områdena torde i framtiden

ibland endast former av extensivl skogsbruk kunna ifrågakomma. Speciella

skal av mer eller mindre tillfällig art kan i och för sig tala för att

man även inom de fjällnära områdena med statsmedel stöder mellanskillnaden

mellan skogsekonomiskt motiverad kostnad och en av andra skäl

motiverad högre reproduktionskostnad.

Skogsnäringen är som bekant utomordentligt konjunkturkänslig och beroende

av utlandsmarknaden dvs. förhållanden som det svenska skogsbruket

i stort sett ej liar möjlighet att påverka. Starkast beroende av kon
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

45

junktursvackor är givetvis de skogsområden som redan under normala konjunkturer

befinner sig på gränsen för ett lönsamt skogsbruk. Skogsbruksutredningens

principiella ståndpunkt, på längre sikt, är därför att man

med hjälp av statsmedel ej i någon större omfattning synes kunna inrikta

sig på att upprätthålla ett uthålligt, mera intensivt drivet skogsbruk inom

fjällnära områden. Däremot kan, utöver tillfälliga arbetsmarknadsmässiga

hänsyn, överväganden avseende biologiska och klimatologiska förhållanden,

turism och friluftsliv etc. motivera allmänna insatser. I den mån dylika

insatser skulle ske på de allmänna skogarna åstadkommes givetvis ökade

arbetstillfällen även där, vilket motionärerna synes eftersträva. Därest dvlika

insatser skall göras av domänverket och bekostas av verkets medel

uppstår helt naturligt svåra avgöranden beträffande till vilka ändamål de

totala resurserna skall användas. Den av motionärerna föreslagna utredningen

i punkt 3 av hemställan synes icke kunna undgå denna problematik.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR) (5.3.1968)

Riksförbundet finner en utredning av samtliga i motionerna upptagna

problemkomplex befogad men förordar att den sker i samband med den utredning

om domänskogarna i övre Norrland som föreslås i motionerna 1: 708

och II: 917, vilka tillstyrks av SSR i särskilt yttrande. Därutöver anför riksförbundet.

SSR har i huvudsak intet att erinra mot motionernas skildring av arbetskraftsläget

och skogsförhållandena i övre och inre Norrland och finner att

de skäl, som angives för vidtagande av särskilda åtgärder, är befogade. I

motionerna föreslås att erforderliga medel bör ställas till förfogande "för att

inhämta föreliggande eftersläpning på skogsvårdens område samt att vid

av sysselsättningsskäl betingad slutavverkning medel anvisas för att under

en övergångstid täcka eventuell skillnad mellan skogsekonomiskt motiverad

kostnad för reproduktionsåtgärder och den kostnad som erfordras för att

erhålla en acceptabel föryngring. I motionerna föreslås att dessa medelsanvisningar

skulle ske till ifrågavarande arbeten på domänverkets skogar.

SSR kan för sin del inte finna någon orsak till att begränsning av dessa

insatser skulle ske till kronan tillhöriga skogar utan förutsätter att motsvarande

stöd skulle utgå till åtgärder på skogar tillhöriga alla ifrågakommande

ägarekategorier. I detta sammanhang vill SSR dock särskilt framhålla,

att där beredskapsarbeten av angivet slag anordnas dessa icke får

ske under sådana former att de inkräktar på reguljära avverknings- och

skogsvårdsarbeten, vilket under nu rådande konjunktur- och avsättningsförhållanden

är särskilt besvärande.

Skogsindustriernas samarbetsutskott (3.4.1968)

Samarbetsutskottet tillstyrker att eftersläpande skogsvårdsåtgärder, även

i viss utsträckning innefattande avverkning av restskogar, får tillgripas som

objekt i sysselsättningsfrämjande syfte på vissa norrbottensrevir samt att

arbetsmarknadsmedel — om så erfordras efter beslut i särskild ordning —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

därvid disponeras för att under en övergångstid i rimlig omfattning täcka

eventuell skillnad mellan skogsekonomiskt motiverad kostnad för reproduktionsåtgärder

och den kostnad som erfordras för att erhålla en acceptabel

föryngring. Samarbetsutskottet föreslår att arbetsobjekt av detta slag på

samma villkor skall kunna utnyttjas även hos andra skogsägare med ordnad

förvaltning. Slutligen tillstyrker samarbetsutskottet, att kronoskogar med

ur ekonomisk och biologisk synpunkt mindre gynnsamma förutsättningar

under vissa förhållanden utnyttjas för att skapa arbetstillfällen under en

övergångsperiod. Någon särskild utredning bör dock inte tillsättas för ändamålet.

Se i övrigt yttrandet över motionerna I: 290 och II: 362.

Svenska skogsarbetareförbundet (4.3.1968)

Svenska skogsarbetareförbundet finner att de yrkanden som motionärerna

framfört berör problem som i dagsläget bar mycket stor aktualitet.

En rad av de spörsmål som sammanhänger med sysselsättningssvårigheterna

inom Norrbotten bör enligt förbundets mening bli föremål för skyndsam utredning

och det förefaller därför naturligt att skogspolitiska utredningen

får i uppdrag att utreda och framlägga förslag i dessa frågor. Emedan detta

utredningsarbete emellertid av naturliga skäl kommer att dra ut på tiden,

hemställer skogsarbetareförbundet att jordbruksutskottet föreslår att som

ett provisorium arbetsmiarknadssyrelsen beställer erforderliga och möjliga

arbeten hos domänverket för att minska undersysselsättningen inom Norrbottens

inland. Skogsarbetareförbundet anför vidare.

Under en lång period har antalet anställda inom skogsbruket sjunkit mycket

kraftigt. Detta har blivit följden av den omfattande mekaniseringen och

rationaliseringen i skogsarbetet och därjämte har den kontinuerliga anställningsformen

allt mer slagit igenom, vilket även bidragit till ett minskat behov

av skogsarbetare. Inom Norrbotten har arbetslöshetsproblemet blivit

speciellt svårbemästrat, dels beroende på det ensidiga näringslivet inom

området och dels beroende på den vikande lönsamheten inom de sämre belägna

och lågproducerande markerna. De insatser som gjorts på det arbetsmarknadspolitiska

planet har icke varit tillräckliga för att eliminera arbetslöshetsproblemen

bland skogsarbetarekåren. Förbundet anser därför att alla

möjligheter bör prövas för att de friställda och arbetslösa skogsarbetarna

inom Norrbotten skall tillförsäkras utkomstmöjligheter och en meningsfull

sysselsättning. Detta gäller främst de åldersgrupper som är svåra att omskola

och omplacera.

Drygt hälften av den produktiva skogsmarksarealen i Norrbotten ägs av

domänverket. I den allmänna debatten har statsskogsbruket ofta kritiserats

för att man inte kunnat redovisa lönsamhet av skogsdriften inom en rad

norrlandsrevir. Många kritiker anser därför att domänverkets skogar borde

överföras i privat, kommunal eller samfällighetsbetonad ägo. Därigenom hoppas

man dels att lönsamheten skall stiga och dels tror man att ett ägobyte

skulle medföra flera arbetstillfällen. Motionärerna har dock inte anfört

sådana synpunkter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

47

Skogsarbetareförbiindet kan icke finna att ett ägobyte skulle få till följd

att det behövdes flera anställda i skogsarbetet. Vi förutsätter att skogsbruket

måste drivas rationellt oavsett var i landet man befinner sig och oavsett

vem som äger skogsmarken. Därest man gör avkall på rationaliteten för

att därigenom kunna hålla flera människor sysselsatta måste detta medföra

lägre löner för de anställda och en sådan politik är för förbundet helt

främmande.

Beträffande lönsamheten inom domänverket anser vi även att man ofta

förbiser vad som skulle inträffa om stora domänverksarealer skulle överföras

till andra ägarekategorier. Domänverkets bokslut belastas för närvarande

bl. a. med en för samtliga distrikt gemensam kostnadspost för pensioner, livräntor

och understöd om cirka 23 1/2 miljoner kronor per år. Om de s. k.

förlustreviren skulle frånskiljas blir följden den, att dessa gemensamma

kostnader måste slås ut på ett färre antal enheter och därmed skulle nya

förlustrevir fortlöpande skapas. Självfallet är det av yttersta vikt att lönsamheten

inom statsskogsbruket förstärks. Därvid bör bl. a. de administrativa

kostnaderna kontinuerligt överses, vilket kan medföra ett behov av ytterligare

rationalisering inom administrationen.

Domänverket har även sedan lång tid tillbaka handhaft skötseln och vården

av nationalparker och naturreservat. Under senare år har verket även

iordningställt och skott en hel del fritidsområden. Även om domänverket i

dagsläget formellt får tillgodoräkna sig ersättning för denna verksamhet,

anser vi att samhället har nytta av att denna verksamhet även i fortsättningen

handhaves av domänverket. Därest vården av nationalparker och

reservat samt skötseln av fritidsområden skulle överföras till naturvårdsverket,

skulle detta nödvändiggöra uppbyggnad av en speciell fältorganisation

inom naturvårdsverket. Ett sådant arrangemang skulle säkert bli både

kostsammare och kräva större personella insatser — detta emedan domänverket

redan har den regionala organisationen uppbyggd och inarbetad.

Vi finner det således motiverat att domänverket även fortsättningsvis bör

åtaga sig vissa samhällssociala arrangemang. Emellertid bör dock regler

fastställas angående den redovisningsmässiga sidan för dessa åtaganden på

sådant sätt, att domänverkets bokslut rensas från allmänsociala kostnader.

Därmed skulle man få säkrare underlag för diskussionen om lönsamheten

inom statsskogsbruket. Den förda debatten om den låga avkastningen från

domänverkets skogar har synbarligen givit till resultat att ledningen för

domänverket blivit allt mer obenägen att bedriva aktivt skogsbruk inom de

områden i Norrland, där man tangerar gränsen till de allt större noll-zonerna.

Givetvis har detta medfört extra stora bekymmer för den inom dessa

områden bosatta arbetskraften.

Emedan det ur arbetsmarknadspolitiska synpunkter kan vara önskvärt att

skogsarbeten bedrivs under en övergångsperiod även inom vissa ekonomiska

noll områden i Norrlands inland, vill skogsarbetareförbundet i princip instämma

i de synpunkter som motionärerna Svanberg m. fl. framfört. Vi

förordar därvid att arbetsmarknadsstyrelsen bör givas befogenhet att hos

domänverket beställa sådana arbeten i den omfattning'' som arbetsmarknadsstyrelsen

vid varje särskilt tillfälle anser vara befogat.

Frågan om hur kostnaderna för denna verksamhet bör bestridas och redovisas

bör bli föremål för överväganden från departementets sida. Antingen

kan erforderliga medel tillskjutas direkt från arbetsmarknadsstyrelsen eller

också kan dessa arbetsmarknadspolitiska kostnader påföras domänverket.

Det senare alternativet förutsätter dock att domänverket gives fullständig

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

rättighet att i bokslutet för varje år få avdraga och särredovisa de extra kostnader

som verket åsamkats genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Beträffande de av motionärerna äskade aktiviteterna för att i arbetsmarknadsfrämjande

syfte inhämta den eftersläpning som fortfarande finns i återväxt-

och restaureringsarbeten på vissa domänskogar, förutsätter förbundet

att sådana arbeten noga planeras i samråd med domänverket för att inte den

fasta arbetskraftens ordinarie sysselsättningsmöjligheter skall begränsas.

Vi har funnit att en råd skilda skogspolitiska frågor får inverkan på det

sämre belägna skogsbrukets lönsamhet och därmed även på sysselsättningsmöjligheterna

i Norrlands inland. Skogspolitiska utredningen arbetar med

en råd spörsmål som kan få stor betydelse för framtiden. Detta gäller bl. a.

en översyn av den nuvarande skogsvårdslagen och förutsättningarna för bedrivande

av ett mera extensivt skogsbruk inom vissa områden. I vårt yttrande

Lill jordbruksdepartementet över utredningen »Skogen och dess utveckling

i Norrbottens län» påpekade vi att arronderingsförhållandena inom

det norrbottniska skogsbruket kunde förbättras ytterligare, om de s. k. »ströängarna»,

som avsattes till byalagen redan före sekelskiftet, kunde överföras

till domänverkets ägo.

Svenska samernas riksförbund (5.3.1968)

Svenska samernas riksförbund avstyrker motionerna. Därvid hänvisar

riksförbundet till sitt yttrande över motionerna 1:367 och 11:459 vid föregående

års riksdag, vilket redovisats i JoU 1967: 14, samt till följande synpunkter.

Genom 1873 års avvittringsstadga blev odlingsgränsen fastställd som rå

mellan å ena sidan lappmarkernas fjälland, som skulle förbehållas samerna

till deras uteslutande begagnande, samt å andra sidan lappmarkernas odlingsland.

Hela avvi It r i n gsverke t, som är avgörande för de jordrättsliga förhållandena

vad samerna angår, vilar på den förutsättningen, att rennäringen

skall bibehållas oförkränkt vid sina urgamla rättigheter ovan odlingsgränsen.

Riksförbundet vill synnerligen kraftigt understryka vikten av att

trakterna ovan skogsodlingsgränsen skyddas mot avverkning med hänsyn

till renskötselns och samernas lagliga rätt och intressen.

Enär skogsbeståndet i här avsedda lägen är ytterst svår föryngrat, består

den skada, som eventuella avverkningar skulle åstadkomma, under en mycket

lång tid. Den vinst i sysselsättningspolitiskt hänseende, som kan skapas

genom att bereda sysselsättning åt ett begränsat antal arbetare under en begränsad

tidsperiod i området, står icke i någon proportion till de skador och

förluster, som detta skulle innebära för renskötseln. Skogsbruket i inre Norrland

är en ung företeelse som ej kan ges bättre rätt än samerna, som sedan

urminnes tider utövar sin näring i detta område.

1967 års riksdag hänsköt frågan om utnyttjande av skog ovan skogsodlingsgränsen

till skogspolitiska utredningen. Det synes anmärkningsvärt att

motionärerna vid sådant förhållande redan nu återkommit till frågan.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

49

Yttranden över motionerna 1:708 och 11:917

Domänstyrelsen (8.3.1968)

Enligt domänstyrelsens mening bör motionerna inte föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd. Till stöd för denna sin mening åberopar styrelsen dels

den i anslutning till styrelsens utlåtande över motionerna I: 290 och II: 362

redovisade promemorian, dels vad styrelsen enligt följande anfört.

I motionerna framhålles, att hithörande frågeställningar är av mycket

komplicerad natur, varför en allsidig parlamentarisk utredning bör tillsättas

och framlägga förslag. Detta synes i viss mån strida emot vad som intagits

i själva hemställan. Skall en parlamentarisk utredning utreda frågor

av komplicerad natur, i detta fall frågan om lämplig ägarefördelning för

skogsmarken, bör väl rimligen resultatet av denna utredning avvaktas, innan

åtgärder vidtages för väsentliga förändringar i ägareförhållandena.

I sak synes motionärerna som stöd för sin uppfattning om fördelarna med

att överföra kronoskogarna till andra ägare i huvudsak anföra »en hos allmänheten

i skogsområden rätt allmänt spridd uppfattning, att det enskilda

bondeskogsbruket gett största utbytet i fråga om kommunala skatteinkomster

per hektar i form av vinst på skogen och av arbetsinkomster». Bortsett

från hur pass allmänt spridd denna uppfattning kan vara, torde allmänheten

ha begränsade möjligheter att bedöma dessa även enligt motionärerna

komplicerade frågor, varför ett ställningstagande icke bör bygga enbart på

en uppfattning bland allmänheten.

Domänverket är i många av norrlandskommunerna en av de största skattebetalarna,

dels genom att garantiskatt ju alltid betalas, oavsett om verksamheten

ger något överskott, dels genom att domänverket i många kommuner

är den största arbetsgivaren, varför kommunen får en stor del av sina

skatteinkomster från arbetsinkomsterna för domänverkets anställda. Om

vinsten på skogen per arealenhet är större från det enskilda skogsbruket

än från domänverkets skogsbruk, vilket som bl. a. framgår av den tidigare

nämnda promemorian är svårbedömbart, säger detta i och för sig icke mycket

om hur de ekonomiska möjligheterna utnyttjas av de olika kategorierna,

då bondeskogen normalt både omfattar bättre marker och framförallt

har bättre avsättningsläge än kronoskogarna.

Vad i motionerna anföres om lokaliseringssynpunkterna har styrelsen

bemött i promemorian.

Motionärerna anser också, att domänverkets skogar i inlandet och mot

fjällbygden skulle med en framsynt planering och förvaltning bli en tillgång

för bygden även på annat sätt än genom skogsbruk. Fiskevatten, fritidsoch

strövområden borde genom kommunala men också genom enskilda initiativ

kunna på ett utomordentligt sätt utgöra en väsentlig del av turistnäringen.

Just dessa synpunkter talar enligt domänstyrelsens uppfattning

starkt för att det är angeläget, att kronoskogarna bibehålies inom detta område.

Förutom de åtgärder för främjande av fiske och annan fritidsverksamhet,

som domänverket såsom stor skogsägare själv vidtager, har domänstyrelsen

i princip ställt sig välvilligt till upplåtande av kronomarkerna för välmotiverade

kommunala och enskilda aktiviteter i ifrågavarande syfte. Åtgärder

för främjande av fritidsverksamhet bör planeras länsvis och sådan

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

planering pågår redan i stor utsträckning. I den mån det enligt länsplaneringen

är lämpligt att förlägga olika anläggningar m. m. på kronomark vill

domänstyrelsen givetvis få tillfälle att bedöma lämpligheten härav från sina

synpunkter men är i princip alltid villig bidraga till genomförandet av dylika

planer för en större region. Om kronomarkerna skulle delas upp på allmänningar

eller kommunskogar torde vissa risker finnas för att enskilda eller

kommunala initiativ kan medföra att anläggningar kommer till stånd, som

icke passar in i länsplaneringen.

Här ifrågavarande marker är dessutom till stor del belägna ovan odlingsgränsen,

där samerna har vidsträckta rättigheter, vilket gör det önskvärt

att markerna är kvar i kronans hand.

Skogsstyrelsen (6.3.1968)

Se yttrandet över motionerna I: 290 och II: 362.

Skogshögskolan (22.2.1968)

Se yttrandet över motionerna I: 290 och II: 362.

Skogsindustriernas samarbetsutskott (3.4.1968)

Se yttrandet över motionerna I: 290 och II: 362.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR) (5.3.1968)

Riksförbundet anser att övervägande skäl talar för att en utredning tillsattes

med uppdrag att utreda motiven och förutsättningarna för överförande

av domänverksmark till andra ägarekategorier för att främja skogsnäringens

utveckling i Norrland. Riksförbundet anför vidare.

Domänverket har i olika sammanhang uttalat att man av driftsekonomiska

skäl avser att förskjuta tyngdpunkten i verksamheten mot de sydligare

belägna och ekonomiskt gynnsammare skogsdomänerna. Detta medför att

verkets skogliga aktivitet i Norrland och i synnerhet Norrlands inland kommer

att avtaga med den naturliga påföljden att arbetstillfällena för dessa

bygders befolkning minskar. Genom sitt dominerande markinnehav i dessa

bygder har domänverket traditionellt varit en mycket stor arbetsgivare.

Att denna utveckling väcker oro bland bygdens befolkning, kommun- och

länsmyndigheter är förståeligt, i all synnerhet i de områden där den skogliga

aktiviteten hos andra skogsägarekategorier bibehålies på en hög nivå.

Utan att närmare ha granskat skillnaderna i driftsresultaten mellan domänverkets

nordliga distrikt och de jämförbara skogsallmänningarna inom distrikten

vill SSR vitsorda att den allmänna uppfattningen synes råda att

driftsresultaten från de sistnämnda skulle vara gynnsammare. Orsakerna är

svåra att ange men torde kunna hänföras till olikheter i företagsformernas

sociala och skogskötselmässiga politik förutom de i grunden olika organisationsformerna.

SSR anser det vara betydelsefullt att få de olika företagsformernas

ekonomiska resultat närmare belysta i en förutsättningslös utred
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32 år 1968

51

ning med uppgift att söka härleda orsakerna till de lönsamhetsskillnader

som utredningen eventuellt kan komma fram till.

Med en sådan utredning som grund borde det vara möjligt att närmare och

mera konkret diskutera ett omförande av domänverkets mark till andra

ägarekategorier samt villkoren och formerna härför. Därvid bör till de direkta

lönsamhetsförbättringarna i skogsbruket som eventuellt kan uppnås

genom överförande av domänskog till andra ägarekategorier också läggas

de näringspolitiska fördelar som en i bygden förankrad äganderätt och administration

medför.

Svenska skogsarbetareförbundet (4.3.1968)

Skogsarbetareförbundet yrkar avslag på motionerna. Förbundet anser att

man inte kan öka sysselsättningsmöjligheterna genom en förändring av

ägandeförhållandena på domänverkets skogar och anser det därjämte vara

principiellt felaktigt att samhället skulle avhända sig skogsmark. Förbundet

hänvisar vidare till de synpunkter som förbundet anfört i yttrandet över

motionerna I: 432 och II: 544. Beträffande sistnämnda yttrande se sammanställningen

i det föregående.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida dispositionen av vissa s. k. häradsjordar. a1 i texten