Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om inrättande av ett skadedjurslaboratorium.

1968-11-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1968:39, Utlåtande i anledning av motion om inrättande av ett skadedjurslaboratorium.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1968

11

Nr 39

Utlåtande i anledning av motion om inrättande av ett skadedjurslaboratorium.

I en inom riksdagen väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion II: 534

av herr Andersson i Storfors har hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag rörande inrättande

av ett skadedj urslaboratorium.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionen från statens veterinärmedicinska anstalt, statens

bakteriologiska laboratorium, statens växtslcyddsanstalt, skogs- och lantbruksakademien,

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet.

Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I motionen framhålls de betydande skadeverkningar för såväl

samhälle som enskilda, som orsakas av de årligen förekommande utbrotten

av den genom olika skadedjur spridda sjukdomen tularemi. Mot bakgrund

härav yrkar motionären att intensifierade åtgärder vidtas i syfte att komma

till rätta med förevarande problem. Närmast tänker sig motionären att åtgärder

bör sättas in för att minska stammen av smittbärande skadedjur

av typen sork. Samtidigt framhålls angelägenheten av en vittgående forskning

rörande de faktorer som påverkar uppkomsten av skadedjur. För ändamålet

bör enligt motionärens mening inrättas ett skadedj urslaboratorium i

vårt land och motionen utmynnar i yrkande om utredning och förslag i

frågan.

Utskottet kan för sin del instämma i att det påvisade forskningsbehovet

är av stor vikt och att det därför är angeläget att detsamma tillgodoses i

största möjliga utsträckning. Som framgår av remissutlåtandena över motionen

har emellertid berörda statliga forskningsorgan sedan åtskilliga år sin

uppmärksamhet riktad på förevarande spörsmål och bedriver en ej obetydlig

aktivitet i fråga om undersökningar på förevarande område. I sammanhanget

bör också nämnas det arbete som pågår inom ramen för den på

skogs- och lantbruksakademiens initiativ bildade s. k. smågnagarkommittén.

Som anförs i ett remissutlåtande torde den av motionären behandlade frågan

även bli föremål för beaktande inom ramen för den nyligen utbyggda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1968

naturvårdsforskningen. Under angivna omständigheter synes skäl inte föreligga

att i anledning av motionen företaga någon särskild åtgärd från riksdagens

sida.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen lämnar motionen II: 534 utan åtgärd.

Stockholm den 12 november 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Lage Svedberg (s), Hedström (s), Carl

Eskilsson (h), Skårman (fp), Magnusson (s), Augustsson (s), Lundberg

(h), Karl-Erik Eriksson (fp), Manne Olsson (s)* och Wikberg (ep);

från andra kammaren: herr Hansson i Skegrie (ep), fru Lindskog (s),

herrar Antby (fp)*, Arweson (s), Eliasson i Moholm (h), Persson i Skänninge

(s), Nilsson i Lönsboda (fp), Jonasson (ep), Trana (s)* och Eskilsson

i Likenäs (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1968

13

Bilaga

Yttranden över motionen 11:534

Statens veterinärmedicinska anstalt (12.3.1968)

Statens veterinärmedicinska anstalt framhåller att skadedj ursproblemen

är mycket betydelsefulla och att det därför är klart motiverat med en verksamhet

för att klarlägga hithörande problem. Anstalten anser emellertid

att detta hellre bör ske genom utbyggnad av redan pågående projekt och

institutioner, vid vilka likartade problem behandlas, än genom inrättande

av ett skadedj urslaboratorium enligt motionärens förslag. Därutöver anför

anstalten.

Enligt Kungl. Maj :ts bekämpningsmedelsförordning den 14/12 1962 (nr

763) förstås med bekämpningsmedel ämnen och beredningar, som är avsedda

att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller

dylikt, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus.

Benämningen »skadedjur» är ett vedertaget begrepp för djurarter, som

till övervägande delen anses skadliga för människan. Skadedjur kan vara

av vitt skilda slag som indirekt framgår ovan. Motionären synes emellertid

främst avse sorkar.

Ett laboratorium med uppgift att syssla med skadedj ursproblem i hela

dess vidd skulle fordra en mycket omfattande verksamhet, varför här fortsättningsvis

endast skall diskuteras en inriktning mot sorkproblemen. Intresset

för dessa har koncentrerats till perioder med riklig förekomst av

sork och mer eller mindre omfattande skadegörelse, under det att föga

uppmärksamhet ägnats dessa problem under mellanperioderna. År 1962 tillsatte

emellertid Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien en kommitté för utredning

av smågnagareskador, i vilken kommitté anstalten är representerad.

Genom erhållna anslag kunde kommittén anställa en forskare för att studera

hithörande problem.

Mycket värdefull information om sorken har därefter framkommit genom

denna kommitté och dess anställda forskare. Det kan exempelvis hänvisas

till en PM den 15/12 1967 av Bengt Giege och Arnold Stenmark om

sorkarna som skadegörare. Promemorian bär närmast upprättats som underlag

för kursverksamheten i ämnet. Det har bl. a. fastslagits, att man för

närvarande saknar en metod eller ett medel att effektivt bekämpa sorkpopulationer

stadda i förökning.

Forskning på området för att bl. a. utröna orsakerna till populationssvängningarna

och kanske framför allt till de periodvis återkommande

inassförökningarna torde på längre sikt vara den bästa vägen för lösning

av sorkproblemen.

Danmark är till övervägande delen ett jordbruksland, Sverige ett skogsland.

Sorkproblemen är därmed ej likartade i de båda länderna. Såvitt

är bekant sysslar det danska skadedj urslaboratoriet främst med bekämpningsproblem.

Vad gäller sork skulle enligt vad ovan framhållits en sådan

verksamhet vara föga fruktbringande.

Verksamhet rörande sorkens liksom andra smågnagares roll som sinittreservoir

för infektionssjukdomar hos husdjur och människa och som indikator

på förgiftningar i naturen bedrives av anstalten genom konsulen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1968

ten i viltsjukdomar och statsepizootologen. När fråga är om zoonoser sker

detta i nära samarbete med statsepidemiologen vid SBL.

Statens bakteriologiska laboratorium (14.3.1968)

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) anser att inrättande av ett

skadedjurslaboratorium bör utredas och föreslår att tyngdpunkten därvid

lägges på smågnagareproblemen. SBL anför vidare.

Benämningen »skadedjurslaboratorium» i motionen är mycket vid och

för tanken till ett stort antal olika djurslag. SBL vill emellertid begränsa

sitt yttrande till smågnagare, som torde ha den största betydelsen för smittspridning.

Det är ett sedan länge välkänt faktum att stora variationer av

antalet individer i smågnagarpopoulationen inträffar i vårt land från år

till år. Orsaken till dessa variationer är ofullständigt känd. Sorkar förorsakar

de år de förekommer i större mängder stora skador på lantbruk och skogsbruk.

Därjämte kan de sprida vissa sjukdomar, framförallt tularemi. Även

övriga smågnagare kan tjänstgöra som smittspridare. De bildar då ett av

leden i cirkulationen av smittämnen, t. ex. förorening genom mus eller

råtta av livsmedel, som infekterar människor. En sådan spridningsmekanism

existerar bl. a. vid salmonellainfektioner. Smågnagare kan även tjänstgöra

som mellanvärdar för smittämnet vid vissa virussjukdomar och pest.

Som illustration till vilka skadeverkningar sorkar kan åstadkomma vill

SBL lämna följande kortfattade beskrivning av tularemiepidemierna i de

nordligaste länen under 1966 och 1967. En fyllig redogörelse för epidemierna

har lämnats vid 1967 års medicinska riksstämma och kommer att publiceras

i fackpressen så snart det samlade materialet färdigbehandlats.

Under vintern 1966 och 1967 rapporterades sammanlagt 676 fall av tularemi

varav i Jämtlands län 444, Västernorrlands län 74 och i Västerbottens

och Norrbottens län 130 resp. 28. Epidemin började i september 1966

och nådde sin topp omkring årsskiftet 1966—67. De sista fallen rapporterades

i maj 1967. Genom de undersökningar som företogs av SBL:s epidemiologiska

avdelning kunde fastställas att de allra flesta patienterna

ådragit sig infektionen genom inandning av infekterat damm, företrädesvis

vid hantering av hö som infekterats av sorkar. Epidemin kunde således

direkt hänföras till sorkarna, som förekom i enorma mängder i norra Sverige

under den aktuella vintern. Epidemin fortsatte under sommaren 1967

och hade då sin största utbredning i Norrbottens län varifrån 1 324 fall

rapporterades. Från de övriga norrlandslänen och Kopparbergs län rapporterades

475 fall. Vid denna senare epidemi skedde smittspridningen huvudsakligast

via blodsugande insekter, men det torde ha varit den tularemiinfekterade

smågnagarstammen som utgjort förutsättning för att epidemin

fick denna ur svensk synpunkt enastående stora omfattning.

De totala kostnader som dessa epidemier åsamkat enskilda och samhället

är svåra att uppskatta, men har varit stora bl. a. på grund av lång sjukdoms-

och konvalescenttid hos många patienter. Omfattande antibiotikabehandling

och sjukhusvård samt vidtagna smittreningsåtgärder och ett

stort antal bakteriologiska undersökningar har även dragit stora kostnader.

Samhällets direkta utgifter för vård, behandling, sjukersättning, undersökningar

och utredningar belöper sig uppskattningsvis till mellan 1,5

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1968

15

och 2 milj. kronor. Härtill kommer ca 600 000 kronor, som beviljats av

Kungl. Maj :t i särskild ordning, för vissa saneringsåtgärder (bränning av

infekterat hö etc.).

Det finns för närvarande små möjligheter att förutsäga när smågnagarpopulationerna

överstiger skadeverkningsnivån och att förhindra att de

åstadkommer skadegörelse och spridning av sjukdom till människa.

Forskning rörande smågnagare bedrivs för närvarande bl. a. vid zoologiska

institutioner och vid statens veterinärmedicinska anstalt. Skogs- och

lantbruksakademierna har tillsatt en särskild kommitté, den s. k. smågnagarkommittén,

för att behandla problem inom området. Kunskapen

är dock, såsom torde ha framgått av vad som sagts ovan, bristfällig och

en ökad forskning borde därför kunna bidraga till att förhindra skadeverkningar

genom gnagare i framtiden.

Sammanfattningsvis vill SBL framhålla att smågnagare hittills i vårt

land spelat en väsentlig roll som spridare av tularemi under 1966 och 1967,

att de spelat en icke oväsentlig roll för spridande av salmonellainfektioner,

att deras roll i spridningen av vissa andra sjukdomar är oklar men sannolikt

ringa och att de utgör en potentiell risk för smittspridning i framtiden.

Statens växtskyddsanstalt (4.3.1968)

Statens växtskyddsanstalt framhåller att försök med olika slag av medel

för bekämpning av sork bedrivits vid växtskyddsanstalten sedan 1940-talets

början. Under hösten 1961, då förekomsten av sork var synnerligen riklig

i stora delar av landet, utförde växtskyddsanstalten i samarbete med ett

av våra större skogsbolag några försök, som klart visade att tillgängliga

bekämpningsmedel i form av förgiftade beten ej kunde användas för bekämpning

av sork i stor skala. Med anledning av frågans vikt anordnade

därför växtskyddsanstalten i början av 1962 en överläggning mellan berörda

institutioner och andra intressenter. Man enades därvid om att hos skogsocli

lantbruksakademien hemställa att akademien tog initiativ till bildandet

av en särskild kommitté med uppgift att närmare studera frågan om

smågnagarskador inom jordbruk och skogsbruk. Detta resulterade i tillsättandet

av en kommitté, som för närvarande består av representanter

för skogs- och lantbruksakademien, statens växtskyddsanstalt, riksmuséets

vertebratavdelning, statens veterinärmedicinska anstalt, statens naturvårdsverk,

institutet för skogsförbättring, skogshögskolan, naturresurskommittén,

zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, skogsstyrelsen och

lantbrukshögskolan.

Anstalten anför vidare i huvudsak följande.

Under åren 1963—1966 har smågnagarkommittén från fonden för skoglig

forskning och jordbrukets forskningsråd erhållit anslag om sammanlagt

169 426 kr. För de beviljade medlen har kommittén bl. a. anställt en akademiskt

skolad tjänsteman samt viss tillfällig arbetskraft. Arbetsrum, växthus,

plats för terrarium m. in. har tillhandahållits av växtskyddsanstalten,

som också svarar för förvaltningen av de erhållna medlen och för sekretariatet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1968

Med stöd av dessa anslag har kommittén bedrivit och påbörjat vissa

undersökningar. Kommittén har också i dessa frågor inlett ett nordiskt

samarbete.

Det arbete, som hittills kunnat utföras av smågnagarkommittén, har varit

ganska begränsat. Anledningen härtill är bl. a. att de ekonomiska tillgångarna

ej möjliggjort anställning av mer än en akademiskt skolad tjänsteman

och av samma skäl har ej heller någon planering på lång sikt kunnat

göras. I oktober 1967 sökte därför kommittén hos statens naturvetenskapliga

forskningsråd och statens råd för skogs- och jordbruksforskning

ett sammanlagt belopp av omkring 880 000 kr. avsedda att täcka tre års

behov. I ansökningshandlingarna angavs att verksamheten planerats för

en period av sex år och medel därför skulle komma att behövas för ytterligare

tre år utöver de i ansökan upptagna. Naturvetenskapliga forskningsrådet

har ännu ej meddelat något om sin inställning till denna ansökan men

statens råd för skogs- och jordbruksforskning har tilldelat kommittén

10 000 kr. för utarbetande av ett forskningsprogram.

Sammanfattningsvis kan sägas att de planerade arbetena avser att utreda

orsakerna till skadegörelsen och att därefter försöka finna metoder

för begränsning eller förhindrande av skadegörelse. Därutöver skall prognosundersökningar

göras och dessa syftar till att utreda möjligheterna för

en varningstjänst genom vilken trädgårdsodlare, skogsägare m. fl. kan underrättas

om riskerna för angrepp så att de i tid kan vidtaga motåtgärder.

En del av dessa undersökningar har redan påbörjats.

Enligt vad som kommit till anstaltens kännedom är statens råd för

skogs- och jordbruksforskning positivt inställt till den senaste ansökan om

medel. Rådet önskar emellertid med hänsyn till det stora beloppet en utförligare

motivering och kommittén avser därför att använda de beviljade

10 000 kr. för utarbetande av en sammanställning över den litteratur, som

är av intresse i detta sammanhang. I samband härmed kommer kommittén

också att försöka införskaffa uppgifter om pågående undersökningar i

andra länder.

I motionen framhålles att forskningen på de ur ekonomisk synpunkt

betydelsefulla smågnagarna i vårt land är otillräcklig. Motionären påpekar,

att det i Danmark finns ett särskilt skadedjurslaboratorium, som handlägger

smågnagarfrågor, in. in. I anslutning härtill kan nämnas att även

övriga nordiska länder har viss särskild personal för dessa frågor. I Sverige

har bland de statliga institutionerna skogshögskolan och växtskyddsanstalten

arbetat med smågnagarproblemet. Denna verksamhet har emellertid

till övervägande del bestått i prövning av olika kemiska bekämpningsmedel.

Dessa försök har vidare varit begränsade till sorkarna och således ej omfattat

råttor och möss. Som framgår av andra delar av denna skrivelse och till

densamma fogade bilagor, är den vid växtskyddsanstalten och skogshögskolan

bedrivna verksamheten uppenbarligen ej tillräcklig för att lösa

smågnagarproblemet.

Enligt växtskyddsanstaltens mening är en utökning av forskningen på

smågnagarområdet absolut nödvändig, och anstalten framhåller därför

starkt vikten av att det av smågnagarkommittén utarbetade programmet

kommer till stånd snarast möjligt. Det bör uppmärksammas att målet för

den i detta program upptagna forskningen är att finna den svaga punkt,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1968

17

där man skulle kunna sätta in en åtgärd, som stoppar massförökningen

under smågnagarår. Anstalten anser att man kan förvänta sig att den av

kommittén planerade litteraturgenomgången ytterligare kommer att understryka

behovet av forskning. Om sålunda smågnagarkommitténs fortsatta

arbete visar att behov av ett särskilt laboratorium föreligger, tillstyrker

växtskyddsanstalten inrättandet av ett sådant, varvid det synes lämpligt

att infoga detta i någon av de institutioner, som redan tidigare arbetar

med smågnagarproblemet, t. ex. växtskyddsanstalten. Anstalten finner det i

så fall även önskvärt att även forskningen rörande bl. a. råttor, möss och

flugor förlägges till denna eller tillgodoses genom en uppdelning på olika

laboratorier.

Skogs- och lantbruksakademien (12.3.1968)

Akademien har som eget yttrande överlämnat utlåtande, upprättat av

akademiens i bl. a. växtskyddsanstaltens utlåtande omnämnda kommitté

för utredning av smågnagarskador inom jordbruk och skogsbruk. Kommittén

delar motionärens uppfattning att forskningen på de ur ekonomisk synpunkt

betydelsefulla sorkarterna i vårt land är otillräcklig. Innehållet i

kommitténs utlåtande överensstämmer i allt väsentligt med vad växtskyddsanstalten

anfört i sitt i det föregående redovisade yttrande.

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet (25.3.1968)

De båda förbunden anser sig inte böra tillstyrka några särskilda åtgärder

i anledning av motionen. Det däri påvisade forskningsbehovet är emellertid

av stor vikt varför organisationerna understryker angelägenheten

av att det beredes vederbörligt utrymme inom naturvårdsforskningen. Förbunden

anför i anslutning härtill följande.

Den av motionären påkallade forskningen angående vissa skadedjurs

roll för överförande av smittsamma sjukdomar på människan och möjligheterna

att begränsa företeelser av detta slag har uppmärksammats av

naturresursutredningen i dess betänkande angående miljövårdsforskning.

I den del av betänkandet som redovisar forskningsområdets omfattning

lämnas en utförlig redogörelse för de av motionärerna berörda problemen.

Samtidigt preciseras behovet av forskning på detta område till bl. a. näringskedjeforskning,

viltpatologisk forskning och parasitologisk forskning

vilka forskningsgrenar även berör de av motionärerna angivna problem

som har anknytning till vissa smådjur. Såvitt vi kan bedöma har naturresursutredningen

i sitt eget ställningstagande till omfattningen av ett

forskningsprogram även räknat med utrymme för forskning av angivet

slag.

Den nyligen framlagda propositionen om bl. a. naturvårdsforskningens

organisation synes i stort sett ansluta sig till naturresursutredningens förslag

rörande forskningsområdets omfattning även om departementschefen

med hänsyn till den snabba utvecklingen på naturvårdsområdet inte vill

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1968

låsa forskningsområdet inom definitiva gränser. Den av motionären behandlade

frågan torde därför av allt att döma bli föremål för forskningsinsatser

inom en mer utbyggd naturvårdsforskning. Huruvida ett särskilt

skadedjurslaboratorium bör inrättas är enligt vår mening en rent organisatorisk

fråga till vilken ställning inte bör tas i detta sammanhang.

ESSELTE AB. STHLM 68

814461

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.