Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om vissa stödåtgärder i glesbygdsområden.

1968-11-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1968:40, Utlåtande i anledning av motioner om vissa stödåtgärder i glesbygdsområden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1968

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av motioner om vissa stödåtgärder i glesbygdsområden.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen 1:494 av herr Skårman och 11:916 av herr Nilsson i

Lönsboda m. fl. har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla

om skyndsam utredning och förslag till stödverksamhet av kombinationen

gårdsbruk och turism i enlighet med vad som prövats i Norge, i syfte

att bibehålla en levande landsbygd i våra skogs- och fjällbygder.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen,

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens Folk. Se Bilaga

till detta utlåtande.

Utskottet. Bakgrunden till förevarande motionsyrkande är de problem

som sammanhänger med svårigheterna att i bygder med vikande jordbruk

bibehålla den levande landskapskaraktären. Motionärerna pekar i detta

sammanhang på den verksamhet med s. k. »prövebruk» som bl. a. praktiseras

i Norge. Denna verksamhet innebär att man från samhällets sida

genom rådgivning och viss finansieringshjälp aktivt engagerar sig för att

stödja jordbruksdrift kombinerad med uthyrning av sportstugor till turister.

Enligt motionärernas mening är förhållandena på många håll i vårt

land sådana att en motsvarande verksamhet är starkt motiverad. Motionärerna

anser dock att härför liksom i Norge erfordras statligt stöd och hemställer

därför om utredning och förslag till statlig stödverksamhet av kombinationen

gårdsbruk och turism i syfte att bibehålla en levande landsbygd

i våra skogs- och fj ällbygder.

Lantbruksstyrelsen har i sitt remissutlåtande över motionerna framhållit

—■ ur de synpunkter styrelsen bär att beakta — att ytterligare behov ej synes

föreligga av speciellt stöd i fråga om jordbruksdelen av företag som är kombinerade

med turistverksamhet. Enligt styrelsens mening torde nämligen

jordbruksdelen i nyssnämnda kombination i många fall bli av relativt liten

omfattning med hänsyn till arealunderlag och övriga produktionsförutsättningar

i här aktuella bygder. Utskottet som delar lantbruksstyrelsens sålunda

redovisade uppfattning vill dock i likhet med bl. a. statens naturvårdsverk

understryka värdet av en prövning av rimliga åtgärder för att

bibehålla en levande landsbygd i berörda landsdelar. Som naturvårdsverket

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1968

framhåller bedrivs redan från såväl skilda samhällsorgans som olika organisationers

sida en ej obetydlig verksamhet på området. Naturvårdsverket

nämner bl. a. RESO:s bygdesemesterverksamhet och det anordnande av

semesterbyar som kommer till stånd genom visst statligt stöd från fonden

för friluftslivets främjande och från arbetsmarknadsmyndigheterna. Utskottet

vill i förevarande sammanhang även fästa uppmärksamheten på det

arbete som nedlagts av den s. k. trelänsutredningen beträffande kommunerna

i gränsområdet mellan Kopparbergs, Västmanlands och Örebro län, där

berörda kommuner tillsammans med representanter för länsorgan och domänverket

utarbetat planer och förslag till åtgärder för främjande av fritidslivet

inom utredningsområdet under beaktande av natur- och landskapsvårdande

synpunkter. Som ett annat exempel på beaktansvärda allmänna

initiativ i frågan kan även nämnas en av länsstyrelsen i Gävleborgs

län nyligen genomförd undersökning av turist- och fritidsförhållandena

inom länet där man också haft blicken inriktad på markanvändningspolitik

och naturvårdssynpunkter.

Den fråga som aktualiserats i de nu förevarande motionerna är enligt utskottets

mening väl förtjänt beaktande i samband med de överväganden

som nu från skilda utgångspunkter ägnas förevarande omstruktureringsproblem.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att föredragande departementschefen

i samband med föregående års riksdagsbehandling rörande

riktlinjerna för jordbrukspolitiken anmälde sin avsikt att uppdra åt

naturvårdsmyndigheten att följa utvecklingen ur landskapsvårdssynpunkt

av minskningen i jordbruksjordens omfattning. Statens naturvårdsverk som

därefter erhållit nämnda uppdrag har nyligen, efter det att motionerna

väckts och remissutlåtanden över desamma inhämtats, föranstaltat om tillsättande

av en arbetsgrupp, bestående av företrädare för naturvårdsverket,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Riksförbundet Landsbygdens Folk och

Svenska kommunförbundet för att närmare studera dessa frågor. Enligt

utskottets mening måste den i förevarande motioner upptagna frågan vara

en av de punkter, som kommer att ägnas uppmärksamhet inom nämnda

arbetsgrupp. Utskottet har vid kontakt med representanter för gruppen

även fått denna uppfattning bekräftad. Under angivna förhållanden finner

utskottet sig kunna förutsätta att den aktualiserade frågeställningen kommer

att ägnas en ingående belysning ur såväl statlig, kommunal som enskild

synpunkt utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer,

att riksdagen anser motionerna 1:494 och 11:916 besvarade

med vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 12 november 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr JO år 1968

3

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Lage Svedberg (s), Hedström (s), Carl

Eskilsson (h), Skårman (fp), Magnusson (s), Augustsson (s), Lundberg

(h), Karl-Erik Eriksson (fp), Manne Olsson (s)* och Wikberg (ep);

från andra kammaren: herr Hansson i Skegrie (ep), fru Lindskog

(s), herrar Arweson (s), Eliasson i Moholm (h), Persson i Skänninge (s),

Nilsson i Lönsboda (fp), Jonasson (ep), Trana (s)*, Eskilsson i Likenäs (s)

och Berndtsson (fp)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Persson i Skänninge (s), som anser att tredje stycket av utskottets

yttrande samt utskottets hemställan bort utbytas mot text av följande

lydelse:

»Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att föredragande

departementschefen i samband med föregående års riksdagsbehandling rörande

riktlinjerna för jordbrukspolitiken anmälde sin avsikt att uppdra åt

naturvårdsmyndigheten att följa utvecklingen ur landskapsvårdssynpunkt

av minskningen i jordbruksjordens omfattning. Statens naturvårdsverk som

därefter erhållit nämnda uppdrag har nyligen föranstaltat om tillsättande

av en arbetsgrupp, bestående av företrädare för naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, Riksförbundet Landsbygdens Folk samt Svenska

kommunförbundet för att närmare studera dessa frågor.

Vad gäller aspekterna på förevarande spörsmål ur turistsynpunkt vill

utskottet vidare erinra om att frågan om den svenska turistnäringens förutsättningar

är föremål för ett betydande intresse från både statligt och kommunalt

håll. Frågan om en organisatorisk reform, innebärande ett ökat

statligt engagemang, är för närvarande under prövning. Bl. a. är ett år 1966

framlagt utredningsförslag om en av staten finansierad central basorganisation

för turismen föremål för överväganden vid den nu pågående budgetbehandlingen

inom statsdepartementen och Kungl. Maj :ts ställningstagande

till detsamma kan således väntas bli presenterat för riksdagen i

början av år 1969.

Under angivna förhållanden finner utskottet det ej motiverat med någon

särskild riksdagens åtgärd i anledning av de nu behandlade motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen lämnar motionerna 1:494 och 11:916 utan

åtgärd.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1968

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:494 och 11:916

Statens naturvårdsverk (11.3.1968)

Naturvårdsverket framhåller att den i motionerna behandlade frågan närmast

avser stödåtgärder i glesbygdsregionerna och inte i första hand kan

anses vara en fråga för naturvårdsverket, men verket understryker dock

värdet av att alla rimliga åtgärder för att bibehålla en levande landsbygd i

våra skogs- och fjällbygder prövas. I detta bör just ingå att söka gynna

turismen inom dessa regioner såsom redan skett t. ex. genom RESOs bygdesemesterverksamhet

och i viss utsträckning genom statligt stöd ur fonden

för friluftslivets främjande eller från AMS för anordnande av semesterbyar

o. dyl. i glesbygdskommuner, fortsätter verket, och tillägger att stor vikt i

detta arbete bör läggas på att ta tillvara och eventuellt rusta upp redan

befintlig bebyggelse.

Lantbruksstyrelsen (14.3.1968)

Lantbruksstyrelsen framhåller — ur de synpunkter som styrelsen har

att beakta — att ytterligare behov ej synes föreligga av speciellt stöd i fråga

om jordbruksdelen av företag som är kombinerade med turistverksamhet.

Till stöd härför anför styrelsen.

Med hänsyn till arealunderlag och övriga produktionsförutsättningar i

här aktuella bygder torde jordbruksdelen i nyss nämnda kombination i

många fall bli av relativt liten omfattning och de åsyftade företagen närmast

få karaktären av stödjordbruk. Lantbruksstyrelsen vill med anledning härav

erinra om att frågan om statligt stöd till sådana enheter behandlats bl. a.

av 1967 års riksdag i samband med riktlinjerna för den nya jordbrukspolitiken.

I prop. 1967: 95 anförde departementschefen att tillkomsten och fortvaron

av stödjordbruk ej längre bör främjas genom ekonomiskt stöd. Enligt

departementschefen bör som stödjordbruk betraktas även deltidsjordbruk,

vars innehavare har sin huvudsakliga sysselsättning utanför jord- och skogsnäringen.

Jordbruksutskottet och riksdagen anslöt sig till departementschefens uttalanden

rörande deltids- och stödjordbruk.

I nyssnämnda proposition framhöll departementschefen också att vid

kombinerade jord- och skogsbruk bör jordbruksdelen ha sådan omfattning

och effektivitet att investeringarna i den delen blir lönsamma.

Jordbruksutskottet, som i detta sammanhang hade att ta ställning till

motioner vari bl. a. begärdes att rationaliseringsstöd till kombinerade företag

skulle kunna utgå om företaget som helhet var lönsamt, uttalade ati

lönsamhetskravet innebär att i jordbruksdelen insatt arbete och kapital

skall ge full timersättning resp. normal förräntning och att eventuell bristande

lönsamhet i jordbruksdelen inte bör anses kunna kompenseras genom

förekommande överskott från slcogsdelen, men att detta inte hindrar att

den som saknar full sysselsättning i jordbruksdelen kan komplettera med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr JO år 1968 5

arbete i egen skog och därigenom möjliggöra full bärkraft för företaget i dess

helhet.

Lantbruksstyrelsen har anfört i sina anvisningar till lantbruksnämnderna

rörande tillämpningen av kungörelsen om statligt stöd till jordbrukets rationalisering

m. m. (SFS 1967: 453), att med deltidsj ordbruk bör avses företag,

inom vilka jordbruk eller annan framställning av jordbruksprodukter jämte

i förekommande fall skogsbruk vid den tillämpade produktionsinriktningen

och med för företagets storlek normal teknisk utrustning inte ger full sysselsättning

åt minst en man, samt att stödjordbruk får anses vara en form av

deltidsj ordbruk och alltså inräknas i detta begrepp.

Utskottets uttalanden rörande kompletterande sysselsättning i egen skog

har i nyssnämnda anvisningar tolkats så att — för att statligt stöd skall utgå

— huvuddelen av sysselsättningen för minst en man skall erhållas från jordbruksdelen.

Den pågående tekniska och ekonomiska utvecklingen inom jordbruket

ställer allt högre krav på produktionens omfattning vid enskilda enheter.

Detta förhållande och tidigare nämnda villkor för statligt stöd gör att jordbruksdelen

i den företagsform som åsyftas i motionerna endast i undantagsfall

torde kunna stödjas enligt nu gällande bestämmelser för stöd till jordbrukets

rationalisering.

Enligt styrelsens mening torde innehavarna av här åsyftade företag i hög

grad bli beroende av turism eller skogsarbete eftersom jordbruksdelen i de

flesta fall torde bli av mindre betydelse.

Syftet med den föreslagna stödverksamheten uppges vara att bibehålla en

levande landsbygd i våra skogs- och fjällbygder. Erfarenheter av landskapsvårdande

åtgärder i bygder med vikande jordbruk är dock ännu begränsade.

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang omnämna de undersökningar

som påbörjats vid lantbrukshögskolan och som syftar till att belysa tekniska

och ekonomiska förutsättningar för att bedriva landskapsvård med hjälp av

bl. a. betesdjur.

Styrelsen vill med anledning av den föreslagna stödverksamheten i fjällbygderna

nämna det stöd som genom lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna

utgår till vissa kronolägenheter på renbetesfjällen i Jämtlands län

samt inom Västerbottens och Norrbottens lappmarker. Dessa s. k. fjällägenheter,

sammanlagt 254 st. den 30 juni 1967, utgör stödjepunkter för den allmänna

samfärdseln och för samernas förflyttning inom fjällområdena. Eu

fjällägenhet omfattar vanligen några få hektar åker och har förutom bostadshus

en mindre ekonomibyggnad. Jordbruksdriften på dessa lägenheter lämnar

huvudsakligen produkter för det egna hushållet, men även viss försäljning

till turister kan förekomma. Lägenhetsinnehavaren får sin bärgning av

jordbruket jämte arbete inom turistnäringen och samfärdseln samt jakt och

fiske.

Vad gäller s. k. norrländska fjällägenheter (45 st.) ansvarar staten direkt

för erforderliga byggnadsinvesteringar, medan övriga fjällägenheter ges bidrag

till sådana åtgärder i den mån detta anses motiverat ur allmänna och

sociala synpunkter. Statligt stöd utgår även till anordningar för el- och vattenförsörjning,

investeringar i vägar och broar in. in.

Styrelsen vill omnämna att Kungl. Maj :t genom beslut den 31 mars 1967

och den 30 juni 1967 medgivit att mindre stugor avsedda för turisters övernattning

får uppföras på några fjällägenheter i Västerbottens och Norrbottens

län.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1968

Sveriges lantbruksförbund (22.2.1968)

Lantbruksförbundet tillstyrker, att den av motionärerna föreslagna skyndsamma

utredningen om vissa stödåtgärder i glesbygdsområdena kommer till

stånd och anför därvid.

Den pågående omstruktureringen av lantbruket, innefattande bl. a. en

snabb nedläggning av ett stort antal mindre jordbruk, medför allvarliga

sociala problem för den hastigt hopsmältande befolkningen i våra glesbygder.

Motionärerna anser, att en skyndsam utredning bär företas och förslag

framläggas om stödverksamhet av kombinationen gårdsbruk och turism i

enlighet med vad som prövats i Norge. Syftet skall vara att bibehålla en

levande landsbygd i våra skogs- och fjällbygder.

Lantbruksförbundet har nyligen tillstyrkt motioner (n:ris 1:495 och

II: 919) väckta vid årets riksdag om utredning om åtgärder för att stimulera

en extensiv animalieproduktion i bl. a. naturvårdsfrämjande syfte. Dylika

åtgärder har naturligtvis också stort värde för att mildra de svårigheter som

möter befolkningen i våra glesbygder. Över huvud kan glesbygdsproblemen

lösas endast om det allmänna visar ett positivt intresse och stödjer åtgärder

av olika slag som kan vara till nytta och glädje inte bara för glesbygdernas

folk utan även för stadsbefolkningen med dess ständigt ökande intresse av

att vistas i en avstressande miljö på sin fritid. Varje åtgärd för sig kanske

inte får så stor verkan. Tillsammantagna kan dock effekten av de skilda åtgärderna

på många håll bli betydande.

Riksförbundet Landsbygdens Folk (13.3.1968)

Riksförbundet instämmer i princip i motionärernas motiveringar för att

ge lokaliseringsstöd till stugbyggande i trakter med ökande behov av förläggningar

och tillstyrker att åtgärder vidtas. Riksförbundet anför därutöver.

Turismen är en av de mest expanderande näringarna. Av OECDs rapporter

kan utläsas att turismen i Sverige ökar ungefär dubbelt så snabbt som

landets industriproduktion. Dessutom går utvecklingen mot ökad semesterspridning,

där vinter- och höstsemester blir allt vanligare. Utvecklingen talar

alltså för att möjligheterna att få turistanläggningar för uthyrning ekonomiskt

lönsamma blir bättre och bättre. Det är samtidigt troligt att det är

lättare att få anläggningar av detta slag att bära sig än större etablissemang.

Riksförbundet anser inte att behov föreligger av ytterligare utredning av

ärendet då det redan finns eu kungörelse enligt vilken lokaliseringslån skulle

kunna utgå. Erforderlig ändring i tillämpningen av SFS 101: 65 bör kunna

genomföras utan tidsutdräkt.

Därest här förutsatt ändring genomföres föreligger behov av information

till den enskilde om de nya möjligheter som finns att erhålla lokaliseringslån

eller eventuellt lokaliseringsbidrag för att bygga stugor. En sådan information

är nödvändig om avsedd effekt skall uppnås. Detta skulle på en gång

bidra till att häva bristen på förläggningsplatser på turistorter eller i deras

närhet, och att åstadkomma ett billigare alternativ än andra förläggningstyper

samt att öka sysselsättningen i bygden och ge dem som satsar på denna

verksamhet en acceptabel inkomst.

ESSELTE AB, STHLM 68

814462

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.