Utlåtande i anledning av motioner angående kronans fiskerätt i Torne älv. 1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 289 av herr Strandberg och II: 363 av herr Petersson m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att kronans fiskerätt i Torne älv, efter skyndsam utredning om formen härför, upplåtes till bygdens folk utan avgift.
1968-11-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1968:41, Utlåtande i anledning av motioner angående kronans fiskerätt i Torne älv. 1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 289 av herr Strandberg och II: 363 av herr Petersson m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att kronans fiskerätt i Torne älv, efter skyndsam utredning om formen härför, upplåtes till bygdens folk utan avgift.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr it år 1968
1
Nr 41
Utlåtande i anledning av motioner angående kronans fiskerätt
i Torne älv.
1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 289 av herr Strandberg och II: 363 av herr Petersson
m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om att kronans fiskerätt i Torne älv, efter skyndsam utredning om
formen härför, upplåtes till bygdens folk utan avgift.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från fiskeristyrelsen, domänstyrelsen, länsstyrelsen
i Norrbottens län och Sveriges fiskares riksförbund. Se Bilaga till detta
utlåtande.
Utskottet. Ett genomförande av föreliggande förslag om avgiftsfri upplåtelse
av kronans fiskerätt i Torne älv till bygdens folk skulle enligt motionärernas
mening kunna få väsentlig betydelse för näringslivet i Tornedalen och
därigenom bli en positiv insats i lokaliseringsfrämjande riktning.
Som framgår av bilagan till detta utlåtande har förslaget så gott som genomgående
avvisats av de i ärendet hörda remissinstanserna. Bl. a. framhålls
av fiskeristyrelsen att grunden för en fortsatt ur allmänna fiskerisynpunkter
värdefull konventionsreglering mellan Sverige och Finland av
laxfisket i Torne älv skulle upphöra att existera om förslaget bifölls. Domänstyrelsen
påpekar i sammanhanget att den föreslagna upplåtelsen av kronans
fiskerätt i Torne älv skulle inom andra delar av landet, där väsentligt mindre
värdefulla fisken är av kronan avgiftsbelagda, uppfattas som orättvist
gynnande av viss befolkningsgrupp. Även Sveriges fiskares riksförbund anser
det olämpligt med en särställning för fisket i Torne älv i förevarande avseende.
Utskottet delar de vid remissbehandlingen anförda betänkligheterna mot
ett genomförande av förevarande motionsförslag och vill därför avstyrka bifall
till detsamma.
Utskottet hemställer således
att riksdagen lämnar motionerna I: 289 och II: 363 utan
bifall.
Stockholm den 19 november 1968
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 saml. Nr 41
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr ål år 1968
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit
från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s),
Hedström (s), Skärman (fp), Hermansson (ep), Magnusson (s), Augustsson
(s), Lundberg (h)*, Karl-Erik Eriksson (fp) och Hubinette (h)*;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Lindström (s),
fru Lindskog (s), herrar Antby (fp)*, Arweson (s), Johanson i Västervik
(s), Johansson i Simrishamn (s), Dahlgren (ep), Nilsson i Bästekille (h)*
och Åberg (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1968
3
Bilaga
Yttranden över motionerna 1:289 och 11:363
Fiskeristyrelsen (19.2.1968)
Fiskeristyrelsen kan ur de synpunkter styrelsen företräder inte biträda
motionärernas yrkande. Som motivering härför anför styrelsen.
Inledningsvis erinrar fiskeristyrelsen om att kronans fiskerätt i Torne
älv endast omfattar laxfiskerätten, under det att fiskerätten i övrigt i älvens
svenska del följer vanliga svenska rättsregler i lagen om rätt till fiske.
Laxfisket i Torne älv har sedan länge varit föremål för konventioner
mellan Finland och Sverige. För närvarande gäller en konvention av år 1927
rörande laxfisket i gränsälvarna, vilken föregicks av en likartad konvention
av år 1897.
Konventionen innebär, att laxfisket — med undantag för vissa i konventionen
angivna skatteförsålda fisken — skall brukas samfällt för staterna.
Härvid bygger konventionen på den förutsättningen, att laxfisket uteslutande
tillkommer staterna själva, huvudsakligen med s. k. regalrätt. I anslutning
till konventionen har antagits en stadga rörande fiskets bedrivande
inom Torne älvs fiskeområde, den s. k. Torneälvsstadgan. Denna stadga
reglerar i huvudsak endast sådant fiske som kan antas ha betydelse för det
samfällda laxfisket i gränsälvarna.
Redan under tillkomsten av 1927 års laxfiskekonvention framfördes från
ortsbefolkningens sida invändningar mot uppfattningen, att staterna innehade
rätten till laxfisket. Sådana invändningar har framkommit även under
konventionens giltighetstid. Sedan svenska kronans anspråk på rätten till
laxfisket i bl. a. vissa delar av Muonio älv underkänts genom domar i mål
om ansvar för olovligt fiske som framgår av referatet i NJA 1951 s. 413—
437 I—III, anhänggiggjorde byamännen i Vitsaniemi by inom Hietaniemi
socken år 1949 talan mot svenska kronan ang. bättre rätt till laxfisket utanför
byns strand vid Torne älv. Detta mål har numera slutligen avgjorts genom
dom av högsta domstolen 26.10.1967. Genom domen har byamännens
talan om bättre rätt till laxfisket utanför byns strand vid Torne älv ogillats.
Domen torde få anses prejudicerande för hela det i jordaboken upptagna
»Torne älvs regala laxfiske», vilket omfattar den svenska delen av älven
från mynningen åtminstone upp till Marjosaari i Övertorneå socken. Högre
upp i älven råder svenska kronan i stor utsträckning över fiskevattnen på
grund av annan rätt än regalrätt.
Om riksdagen skulle bifalla yrkandet i motionsparet 1:289 och 11:363
blev följden att grunden för en fortsatt, ur allmänna fiskerisynpunkter värdefull
konventionsreglering av laxfisket i Torne älv upphörde att existera.
Domänstyrelsen (11.3.1968)
Domänstyrelsen finner avgörande skäl tala för att motionerna avslås och
anför i anslutning härtill följande.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr Al år 1968
De motioner, varom här är fråga, torde närmast ha föranletts av Högsta
Domstolens dom den 26 oktober 1967 i det s. k. Vitsaniemimålet, varigenom
fastslogs att kronan hade bättre rätt än Vitsaniemi byamän till fiske efter
lax i Torne älv utanför byns strand. Domen får anses ha prejudicerande verkan
såtillvida att genom den även klarlagts, att kronan äger bättre rätt än
vederbörande strandägare till laxfiske i allt vattenområde, som omfattas av
jordeboksfisket »Torne älvs regala laxfiske».
Vid tiden för byamännens uttagande av stämning i Vitsaniemimålet var
— enligt 1927 års konvention med Finland (se prop. nr 250/1927; — laxfisket
utanför bl. a. Vitsaniemi bys strand utarrenderat till två fiskeföreningar,
en bildad i Vitsaniemi och två andra svenska byar och en bildad i
vissa finska byar. Arrendet uppgick — liksom i andra liknande fall — till
viss procent på fiskets bruttoavkastning, nämligen 10 procent på en årlig
fångstmängd t. o. m. 2 000 kg och 20 procent på fångsten därutöver. Kontraktsvillkoren
får anses ha varit synnerligen förmånliga för arrendatorerna
och det torde följaktligen näppeligen ha varit tyngande arrendeförhållanden,
som föranlett rättegången mot kronan rörande laxfiskerätten.
I sammanhanget får domänstyrelsen framhålla, att utgången av Vitsaniemimålet
på intet sätt föranleder något inkomstbortfall för befolkningen i
Tornedalen. Allmogen i Tornedalen har — åtminstone från Gustav Vasas
tid — måst för rätten till laxfiske erlägga avgift till kronan; i slutet på 1700- talet ersattes det tidigare avgiftssystemet — innebärande att för fiskerätten
betalades stadga eller taxa — med ett 100-årigt arrende och efter utgången
av detta arrende har utarrendering skett i annan form.
Enligt de normer som fastslagits i kungl. kungörelsen den 8 juni 1951 angående
förvaltningen av kronans fisken gäller, såvitt ej annat är särskilt
föreskrivet, beträffande kronan tillhöriga fisken, vilka i likhet med »Torne
älvs regala laxfiske» är upptagna i jordeboken såsom särskilda lägenheter,
att de skall upplåtas antingen genom kontrakt eller genom utställande av
fiskekort eller liknande tillståndsbevis,
att upplåtelse, där ej annat medgivits av Kungl. Maj :t, skall ske mot avgift,
varvid avgiftens belopp bör, under beaktande av fiskets beskaffenhet
och värde, bestämmas med hänsyn såväl till ändamålet som till önskemålet
att kronan erhåller skälig avkastning av fisket (kurs. här)
samt att sådana fisken, om de är av större värde, ej bör upplåtas till husbehovsfiske.
Sedan ovannämnda kungörelse trädde i kraft, dvs. efter den 1 juli 1951,
torde inte ha förekommit att Kungl. Maj :t medgivit fiskeupplåtelse utan avgift.
I fråga om ett så omfattande och värdefullt fiske som det nu aktuella
är det helt naturligt att något sådant medgivande inte lämnats.
Kronans laxfiske i Torne älv förvaltas enligt i gällande konvention med
Finland fastställda huvudgrunder. Dessa överensstämmer i väsentliga avseenden
med de principer, som knäsatts genom 1951 års förvaltningskungörelse,
dock givetvis med de avvikelser som betingas av att laxfisket brukas
samfällt för de båda staterna.
Med hänsyn till att det laxfiske, som i Torne älv tillkommer svenska staten,
för närvarande brukas och även i framtiden uppenbarligen lämpligen
bör brukas samfällt med det laxfiske i motsvarande del av älven, som tillhör
Finland, måste ett bifall till motionerna komma att medföra utomordentligt
stora svårigheter och komplikationer.
Härtill kommer — frånsett de för kronan ekonomiska följderna, innebärande
helt avstående från skälig arrendeinkomst trots kvarstående förvalt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1968
0
ningskostnader — att en avgiftsfri upplåtelse till bygdens folk av kronans
laxfiske i Torne älv skulle inom andra delar av landet, där väsentligt mindre
värdefulla fisken är av kronan avgiftsbelagda, uppfattas som ett orättvist
gynnande av viss befolkningsgrupp.
Ett avsteg från nu gällande grundprinciper beträffande förvaltningen av
det i motionerna berörda laxfisket måste enligt domänstyrelsens mening med
hänsyn till konsekvenserna vara ägnat att inge de starkaste betänkligheter.
Länsstyrelsen i Norrbottens län (8.3.1968)
Länsstyrelsen vill inte tillråda att några åtgärder för närvarande vidtas i
den riktning motionärerna föreslagit och anför därvid.
Enligt konventionen den 10 maj 1927 med Finland angående ordnandet av
det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar skall fisket efter lax brukas
samfällt för de fördragsslutande staterna med undantag för vissa skatteförsålda
laxfisken. Förhandlingar har förts mellan staterna om en ny konvention
angående nyttjandet av gränsälven. Dessa förhandlingar torde vara
helt genomförda inom den allra närmaste tiden. Den nu gällande konventionen
bygger på att de arrendeavgifter och inkomster från sportfiskekortförsäljningen,
som inflyter i de båda staterna, skola redovisas och delas lika
mellan staterna. Länsstyrelsen anser därför, att något ensidigt beslut nu av
endera staten om avstående från arrendeintäktena till förmån för strandägarna
knappast är lämpligt. Det må även framhållas att flera av de bästa
gemensamma laxfiskeplatserna ligger på den finska sidan av älven. Något
ensidigt handlande från svensk sida är ej heller med hänsyn härtill önskvärt.
Det må även framhållas, att den rationalisering och minskning av antalet
brukningsenheter, som pågår inom jordbruksnäringen, torde leda till
att äganderättsförhållandena inom byarna vid älven kommer att genomgå
stora förändringar de närmaste årtiondena med en minskning av antalet
strandägare som följd. Tyngdpunkten i fisket kan vidare förmodas mer och
mer förskjutas mot ett ökat fritids- och sportfiske.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har infordrat yttrande från fiskeriintendenten
i övre norra distriktet, vilken i ärendet anför i huvudsak följande.
I jämförelse med övriga Norrlandsälvar intar Torne älv en särställning
vad beträffar rätten till fisket efter lax och havslaxöring (laxfisket). Medan
det s. k. småfisket, dvs. fisket efter andra fiskeslag än lax och laxöring, i enskilda
byars vattenområden i älven äges och brukas av bydelägarna på samma
sätt som i övriga svenska vattendrag, är laxfisket i älvens nedre del kronans
egendom även i enskilt vatten. Detta föhållande har klarlagts genom
Högsta Domstolens dom den 26 oktober 1967 i fråga om bättre rätt till laxfisket
inom Vitsaniemi by i Hietaniemi socken. Kronan synes med stöd av
sagda dom kunna hävda regalrätt till laxfisket — utom i vissa skatteförsålda
laxfisken — på hela älvsträckan mellan älvmynningen och gränsen
mellan övertorneå och Paj ala socknar.
I syfte att möjliggöra ett svenskt-finskt sambruk av laxfisket i gränsälven
bär Sverige och Finland den 10 maj 1927 fastställt en konvention angående
ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar. En förutsättning
för denna konvention är att rätten till laxfisket i gränsälvarna tillkommer
de fördragsslutande staterna. För Sveriges vidkommande vilar laxfiskekonventionen
således på grundvalen att laxfisket är av regal natur.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr ål år 1968
1927 års laxfiskekonvention har kompletterats med en gemensam svenskfinsk
stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde. Stadgan,
som fastställdes genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 13 januari 1928 (nr
6) har sedermera ändrats i olika avseenden och innehåller bestämmelser
som i allmänhet är betydligt strängare än de föreskrifter för fiskets bedrivande
som gäller för övriga delar av Norrbottens läns sötvattensområde.
Processen om laxfisket i Vitsaniemi, vilken anhängiggjordes år 1948, får
ses som ett belägg för den tveksamhet om rättsläget beträffande laxfisket,
som torde ha omfattats av det stora flertalet fiskerättsägare på svenska sidan
av Torneälven. I vissa sammanhang har antagits, att denna tveksamhet under
den långa tid processen pågick hade en dämpande effekt på ortsbefolkningens
intresse för laxfiske i gränsälven. En dylik uppfattning har enligt
min mening fog för sig, och de senaste årens laxfångster bör ses mot bakgrunden
härav.
Det oklara rättsläget bör även ha medfört att kronans arrendeinkomster
av Torneälvsfisket på senare år varit relativt blygsamma. Genom häradsrättens
och hovrättens utslag i Vitsaniemimålet synes åtskilliga ortsbor ha bibringats
uppfattningen, att laxfiskerätten tillkom de enskilda byarna, enär
kronans rätt underkänts vid domstolarnas prövning. På grund härav synes
laxfiske i vissa byar ha bedrivits utan stöd av giltiga arrendeavtal med kronan.
Enligt uppgift från länsstyrelsens bolcföringsavdelning inflöt av arrendeavgifter
under tiden 1 juli 1962—30 november 1966 sammanlagt 31 233 kronor.
Kronans årliga bruttointäkt av ifrågavarande laxfiske bär sålunda under
angiven tidsperiod uppgått till i runt tal 7 000 kronor.
Från praktisk och ekonomisk synpunkt finns enligt min uppfattning inget
att invända mot motionärernas förslag om att kronans fiskerätt i Torne älv
utan avgift upplåtes till bygdens folk. Om laxfiskena i gränsälven finge
brukas på samma grunder som gäller för andra vattendrag skulle detta troligen
stimulera ortsbornas intresse för fisket. Sannolikt skulle antalet strandpator,
notvarp in. m. kunna ökas och fiskena göras bärigare om de finge
nyttjas mer eller mindre fritt av ortsbefolkningen.
I förevarande sammanhang vill jag hänvisa till de regler som länsstyrelserna
tillämpar i samband med fiskerättsupplåtelser vid kronoholmar och
i allmänt vatten vid den svenska kusten. Enligt Kungl. Maj :ts brev till kammarkollegiet
den It januari 1952 skall rätten till fiske med fast redskap vid
vissa kronan tillhöriga havsstränder, skär och holmar upplåtas utan avgift.
Det rör sig härvidlag ej sällan om tämligen värdefulla fisken efter exempelvis
lax, iströmming och ål.
Under åberopande av vad ovan anförts får jag sammanfattningsvis framhålla,
att jag i princip tillstyrker motionärernas förslag beträffande kronans
laxfiske i gränsälven, under förutsättning att en avgiftsfri upplåtelse
till svenska ortsbor kan ske, utan att detta strider mot innehållet i 1927 års
laxfiskekonvention. Avgiftsfri upplåtelse bör dock ej komma i fråga när det
gäller laxfisket med drag och därmed jämförlig redskap. Den ur allmän fiskerisynpunkt
lämpligaste förvaltningen av sportfisket efter lax är att detta
fiske liksom hittills upplåtes mot lösande av fiskekort i enlighet med art.
VIII i konventionen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1968
7
Sveriges Fiskares Riksförbund (15.2.1968)
Sveriges Fiskares Riksförbund avstyrker bifall till motionerna och anför.
Redan i slutet av 1800-talet undertecknades konventioner mellan Finland
och Sverige rörande laxfisket i Torne älv och dessa överenskommelser, som
i stort innebar att laxfisket i Torne älv skulle brukas samfällt för de båda
staterna, tyder enligt styrelsens uppfattning på att man redan då hade
klart för sig att rätten till detta laxfiske tillhörde kronan. Under senare år
har denna rätt gjorts till ett juridiskt problem, som dock blivit löst genom
domen i högsta domstolen i slutet av föregående år. Härigenom har kronans
rätt till laxfisket i Torne älv blivit ytterligare stadfäst och någon tveksamhet
härvidlag borde alltså icke behöva föreligga. Påståendet i de båda remitterade
motionerna om att Yitsaniemi byamän frånhänts äganderätten till
laxfiske i Torne älv torde därför icke kunna anses vara fullt korrekt.
Beträffande motionärernas förslag om, att kronan skulle upplåta sin rätt
till omnämnda laxfiske vill styrelsen erinra om att kronan har fiskerätt i
många andra vatten och anser det vara mindre lämpligt med en särställning
för fisket i Torne älv.
Styrelsens uppfattning är, att i samma mån som bevis föreligger om kronans
rätt till laxfisket i Torne älv, bör detta fiske behandlas på samma sätt
och enligt samma bestämmelser, som gäller för övriga av kronans fisken.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680033
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.