Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående kronans fiskerätt i Torne älv. 1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 289 av herr Strandberg och II: 363 av herr Petersson m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att kronans fiskerätt i Torne älv, efter skyndsam utredning om formen härför, upplåtes till bygdens folk utan avgift.

1968-11-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1968:41, Utlåtande i anledning av motioner angående kronans fiskerätt i Torne älv. 1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 289 av herr Strandberg och II: 363 av herr Petersson m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att kronans fiskerätt i Torne älv, efter skyndsam utredning om formen härför, upplåtes till bygdens folk utan avgift.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr it år 1968

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av motioner angående kronans fiskerätt

i Torne älv.

1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 289 av herr Strandberg och II: 363 av herr Petersson

m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla om att kronans fiskerätt i Torne älv, efter skyndsam utredning om

formen härför, upplåtes till bygdens folk utan avgift.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från fiskeristyrelsen, domänstyrelsen, länsstyrelsen

i Norrbottens län och Sveriges fiskares riksförbund. Se Bilaga till detta

utlåtande.

Utskottet. Ett genomförande av föreliggande förslag om avgiftsfri upplåtelse

av kronans fiskerätt i Torne älv till bygdens folk skulle enligt motionärernas

mening kunna få väsentlig betydelse för näringslivet i Tornedalen och

därigenom bli en positiv insats i lokaliseringsfrämjande riktning.

Som framgår av bilagan till detta utlåtande har förslaget så gott som genomgående

avvisats av de i ärendet hörda remissinstanserna. Bl. a. framhålls

av fiskeristyrelsen att grunden för en fortsatt ur allmänna fiskerisynpunkter

värdefull konventionsreglering mellan Sverige och Finland av

laxfisket i Torne älv skulle upphöra att existera om förslaget bifölls. Domänstyrelsen

påpekar i sammanhanget att den föreslagna upplåtelsen av kronans

fiskerätt i Torne älv skulle inom andra delar av landet, där väsentligt mindre

värdefulla fisken är av kronan avgiftsbelagda, uppfattas som orättvist

gynnande av viss befolkningsgrupp. Även Sveriges fiskares riksförbund anser

det olämpligt med en särställning för fisket i Torne älv i förevarande avseende.

Utskottet delar de vid remissbehandlingen anförda betänkligheterna mot

ett genomförande av förevarande motionsförslag och vill därför avstyrka bifall

till detsamma.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionerna I: 289 och II: 363 utan

bifall.

Stockholm den 19 november 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 saml. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr ål år 1968

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s),

Hedström (s), Skärman (fp), Hermansson (ep), Magnusson (s), Augustsson

(s), Lundberg (h)*, Karl-Erik Eriksson (fp) och Hubinette (h)*;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Lindström (s),

fru Lindskog (s), herrar Antby (fp)*, Arweson (s), Johanson i Västervik

(s), Johansson i Simrishamn (s), Dahlgren (ep), Nilsson i Bästekille (h)*

och Åberg (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1968

3

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:289 och 11:363

Fiskeristyrelsen (19.2.1968)

Fiskeristyrelsen kan ur de synpunkter styrelsen företräder inte biträda

motionärernas yrkande. Som motivering härför anför styrelsen.

Inledningsvis erinrar fiskeristyrelsen om att kronans fiskerätt i Torne

älv endast omfattar laxfiskerätten, under det att fiskerätten i övrigt i älvens

svenska del följer vanliga svenska rättsregler i lagen om rätt till fiske.

Laxfisket i Torne älv har sedan länge varit föremål för konventioner

mellan Finland och Sverige. För närvarande gäller en konvention av år 1927

rörande laxfisket i gränsälvarna, vilken föregicks av en likartad konvention

av år 1897.

Konventionen innebär, att laxfisket — med undantag för vissa i konventionen

angivna skatteförsålda fisken — skall brukas samfällt för staterna.

Härvid bygger konventionen på den förutsättningen, att laxfisket uteslutande

tillkommer staterna själva, huvudsakligen med s. k. regalrätt. I anslutning

till konventionen har antagits en stadga rörande fiskets bedrivande

inom Torne älvs fiskeområde, den s. k. Torneälvsstadgan. Denna stadga

reglerar i huvudsak endast sådant fiske som kan antas ha betydelse för det

samfällda laxfisket i gränsälvarna.

Redan under tillkomsten av 1927 års laxfiskekonvention framfördes från

ortsbefolkningens sida invändningar mot uppfattningen, att staterna innehade

rätten till laxfisket. Sådana invändningar har framkommit även under

konventionens giltighetstid. Sedan svenska kronans anspråk på rätten till

laxfisket i bl. a. vissa delar av Muonio älv underkänts genom domar i mål

om ansvar för olovligt fiske som framgår av referatet i NJA 1951 s. 413—

437 I—III, anhänggiggjorde byamännen i Vitsaniemi by inom Hietaniemi

socken år 1949 talan mot svenska kronan ang. bättre rätt till laxfisket utanför

byns strand vid Torne älv. Detta mål har numera slutligen avgjorts genom

dom av högsta domstolen 26.10.1967. Genom domen har byamännens

talan om bättre rätt till laxfisket utanför byns strand vid Torne älv ogillats.

Domen torde få anses prejudicerande för hela det i jordaboken upptagna

»Torne älvs regala laxfiske», vilket omfattar den svenska delen av älven

från mynningen åtminstone upp till Marjosaari i Övertorneå socken. Högre

upp i älven råder svenska kronan i stor utsträckning över fiskevattnen på

grund av annan rätt än regalrätt.

Om riksdagen skulle bifalla yrkandet i motionsparet 1:289 och 11:363

blev följden att grunden för en fortsatt, ur allmänna fiskerisynpunkter värdefull

konventionsreglering av laxfisket i Torne älv upphörde att existera.

Domänstyrelsen (11.3.1968)

Domänstyrelsen finner avgörande skäl tala för att motionerna avslås och

anför i anslutning härtill följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr Al år 1968

De motioner, varom här är fråga, torde närmast ha föranletts av Högsta

Domstolens dom den 26 oktober 1967 i det s. k. Vitsaniemimålet, varigenom

fastslogs att kronan hade bättre rätt än Vitsaniemi byamän till fiske efter

lax i Torne älv utanför byns strand. Domen får anses ha prejudicerande verkan

såtillvida att genom den även klarlagts, att kronan äger bättre rätt än

vederbörande strandägare till laxfiske i allt vattenområde, som omfattas av

jordeboksfisket »Torne älvs regala laxfiske».

Vid tiden för byamännens uttagande av stämning i Vitsaniemimålet var

— enligt 1927 års konvention med Finland (se prop. nr 250/1927; — laxfisket

utanför bl. a. Vitsaniemi bys strand utarrenderat till två fiskeföreningar,

en bildad i Vitsaniemi och två andra svenska byar och en bildad i

vissa finska byar. Arrendet uppgick — liksom i andra liknande fall — till

viss procent på fiskets bruttoavkastning, nämligen 10 procent på en årlig

fångstmängd t. o. m. 2 000 kg och 20 procent på fångsten därutöver. Kontraktsvillkoren

får anses ha varit synnerligen förmånliga för arrendatorerna

och det torde följaktligen näppeligen ha varit tyngande arrendeförhållanden,

som föranlett rättegången mot kronan rörande laxfiskerätten.

I sammanhanget får domänstyrelsen framhålla, att utgången av Vitsaniemimålet

på intet sätt föranleder något inkomstbortfall för befolkningen i

Tornedalen. Allmogen i Tornedalen har — åtminstone från Gustav Vasas

tid — måst för rätten till laxfiske erlägga avgift till kronan; i slutet på 1700- talet ersattes det tidigare avgiftssystemet — innebärande att för fiskerätten

betalades stadga eller taxa — med ett 100-årigt arrende och efter utgången

av detta arrende har utarrendering skett i annan form.

Enligt de normer som fastslagits i kungl. kungörelsen den 8 juni 1951 angående

förvaltningen av kronans fisken gäller, såvitt ej annat är särskilt

föreskrivet, beträffande kronan tillhöriga fisken, vilka i likhet med »Torne

älvs regala laxfiske» är upptagna i jordeboken såsom särskilda lägenheter,

att de skall upplåtas antingen genom kontrakt eller genom utställande av

fiskekort eller liknande tillståndsbevis,

att upplåtelse, där ej annat medgivits av Kungl. Maj :t, skall ske mot avgift,

varvid avgiftens belopp bör, under beaktande av fiskets beskaffenhet

och värde, bestämmas med hänsyn såväl till ändamålet som till önskemålet

att kronan erhåller skälig avkastning av fisket (kurs. här)

samt att sådana fisken, om de är av större värde, ej bör upplåtas till husbehovsfiske.

Sedan ovannämnda kungörelse trädde i kraft, dvs. efter den 1 juli 1951,

torde inte ha förekommit att Kungl. Maj :t medgivit fiskeupplåtelse utan avgift.

I fråga om ett så omfattande och värdefullt fiske som det nu aktuella

är det helt naturligt att något sådant medgivande inte lämnats.

Kronans laxfiske i Torne älv förvaltas enligt i gällande konvention med

Finland fastställda huvudgrunder. Dessa överensstämmer i väsentliga avseenden

med de principer, som knäsatts genom 1951 års förvaltningskungörelse,

dock givetvis med de avvikelser som betingas av att laxfisket brukas

samfällt för de båda staterna.

Med hänsyn till att det laxfiske, som i Torne älv tillkommer svenska staten,

för närvarande brukas och även i framtiden uppenbarligen lämpligen

bör brukas samfällt med det laxfiske i motsvarande del av älven, som tillhör

Finland, måste ett bifall till motionerna komma att medföra utomordentligt

stora svårigheter och komplikationer.

Härtill kommer — frånsett de för kronan ekonomiska följderna, innebärande

helt avstående från skälig arrendeinkomst trots kvarstående förvalt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1968

0

ningskostnader — att en avgiftsfri upplåtelse till bygdens folk av kronans

laxfiske i Torne älv skulle inom andra delar av landet, där väsentligt mindre

värdefulla fisken är av kronan avgiftsbelagda, uppfattas som ett orättvist

gynnande av viss befolkningsgrupp.

Ett avsteg från nu gällande grundprinciper beträffande förvaltningen av

det i motionerna berörda laxfisket måste enligt domänstyrelsens mening med

hänsyn till konsekvenserna vara ägnat att inge de starkaste betänkligheter.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (8.3.1968)

Länsstyrelsen vill inte tillråda att några åtgärder för närvarande vidtas i

den riktning motionärerna föreslagit och anför därvid.

Enligt konventionen den 10 maj 1927 med Finland angående ordnandet av

det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar skall fisket efter lax brukas

samfällt för de fördragsslutande staterna med undantag för vissa skatteförsålda

laxfisken. Förhandlingar har förts mellan staterna om en ny konvention

angående nyttjandet av gränsälven. Dessa förhandlingar torde vara

helt genomförda inom den allra närmaste tiden. Den nu gällande konventionen

bygger på att de arrendeavgifter och inkomster från sportfiskekortförsäljningen,

som inflyter i de båda staterna, skola redovisas och delas lika

mellan staterna. Länsstyrelsen anser därför, att något ensidigt beslut nu av

endera staten om avstående från arrendeintäktena till förmån för strandägarna

knappast är lämpligt. Det må även framhållas att flera av de bästa

gemensamma laxfiskeplatserna ligger på den finska sidan av älven. Något

ensidigt handlande från svensk sida är ej heller med hänsyn härtill önskvärt.

Det må även framhållas, att den rationalisering och minskning av antalet

brukningsenheter, som pågår inom jordbruksnäringen, torde leda till

att äganderättsförhållandena inom byarna vid älven kommer att genomgå

stora förändringar de närmaste årtiondena med en minskning av antalet

strandägare som följd. Tyngdpunkten i fisket kan vidare förmodas mer och

mer förskjutas mot ett ökat fritids- och sportfiske.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har infordrat yttrande från fiskeriintendenten

i övre norra distriktet, vilken i ärendet anför i huvudsak följande.

I jämförelse med övriga Norrlandsälvar intar Torne älv en särställning

vad beträffar rätten till fisket efter lax och havslaxöring (laxfisket). Medan

det s. k. småfisket, dvs. fisket efter andra fiskeslag än lax och laxöring, i enskilda

byars vattenområden i älven äges och brukas av bydelägarna på samma

sätt som i övriga svenska vattendrag, är laxfisket i älvens nedre del kronans

egendom även i enskilt vatten. Detta föhållande har klarlagts genom

Högsta Domstolens dom den 26 oktober 1967 i fråga om bättre rätt till laxfisket

inom Vitsaniemi by i Hietaniemi socken. Kronan synes med stöd av

sagda dom kunna hävda regalrätt till laxfisket — utom i vissa skatteförsålda

laxfisken — på hela älvsträckan mellan älvmynningen och gränsen

mellan övertorneå och Paj ala socknar.

I syfte att möjliggöra ett svenskt-finskt sambruk av laxfisket i gränsälven

bär Sverige och Finland den 10 maj 1927 fastställt en konvention angående

ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar. En förutsättning

för denna konvention är att rätten till laxfisket i gränsälvarna tillkommer

de fördragsslutande staterna. För Sveriges vidkommande vilar laxfiskekonventionen

således på grundvalen att laxfisket är av regal natur.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr ål år 1968

1927 års laxfiskekonvention har kompletterats med en gemensam svenskfinsk

stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde. Stadgan,

som fastställdes genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 13 januari 1928 (nr

6) har sedermera ändrats i olika avseenden och innehåller bestämmelser

som i allmänhet är betydligt strängare än de föreskrifter för fiskets bedrivande

som gäller för övriga delar av Norrbottens läns sötvattensområde.

Processen om laxfisket i Vitsaniemi, vilken anhängiggjordes år 1948, får

ses som ett belägg för den tveksamhet om rättsläget beträffande laxfisket,

som torde ha omfattats av det stora flertalet fiskerättsägare på svenska sidan

av Torneälven. I vissa sammanhang har antagits, att denna tveksamhet under

den långa tid processen pågick hade en dämpande effekt på ortsbefolkningens

intresse för laxfiske i gränsälven. En dylik uppfattning har enligt

min mening fog för sig, och de senaste årens laxfångster bör ses mot bakgrunden

härav.

Det oklara rättsläget bör även ha medfört att kronans arrendeinkomster

av Torneälvsfisket på senare år varit relativt blygsamma. Genom häradsrättens

och hovrättens utslag i Vitsaniemimålet synes åtskilliga ortsbor ha bibringats

uppfattningen, att laxfiskerätten tillkom de enskilda byarna, enär

kronans rätt underkänts vid domstolarnas prövning. På grund härav synes

laxfiske i vissa byar ha bedrivits utan stöd av giltiga arrendeavtal med kronan.

Enligt uppgift från länsstyrelsens bolcföringsavdelning inflöt av arrendeavgifter

under tiden 1 juli 1962—30 november 1966 sammanlagt 31 233 kronor.

Kronans årliga bruttointäkt av ifrågavarande laxfiske bär sålunda under

angiven tidsperiod uppgått till i runt tal 7 000 kronor.

Från praktisk och ekonomisk synpunkt finns enligt min uppfattning inget

att invända mot motionärernas förslag om att kronans fiskerätt i Torne älv

utan avgift upplåtes till bygdens folk. Om laxfiskena i gränsälven finge

brukas på samma grunder som gäller för andra vattendrag skulle detta troligen

stimulera ortsbornas intresse för fisket. Sannolikt skulle antalet strandpator,

notvarp in. m. kunna ökas och fiskena göras bärigare om de finge

nyttjas mer eller mindre fritt av ortsbefolkningen.

I förevarande sammanhang vill jag hänvisa till de regler som länsstyrelserna

tillämpar i samband med fiskerättsupplåtelser vid kronoholmar och

i allmänt vatten vid den svenska kusten. Enligt Kungl. Maj :ts brev till kammarkollegiet

den It januari 1952 skall rätten till fiske med fast redskap vid

vissa kronan tillhöriga havsstränder, skär och holmar upplåtas utan avgift.

Det rör sig härvidlag ej sällan om tämligen värdefulla fisken efter exempelvis

lax, iströmming och ål.

Under åberopande av vad ovan anförts får jag sammanfattningsvis framhålla,

att jag i princip tillstyrker motionärernas förslag beträffande kronans

laxfiske i gränsälven, under förutsättning att en avgiftsfri upplåtelse

till svenska ortsbor kan ske, utan att detta strider mot innehållet i 1927 års

laxfiskekonvention. Avgiftsfri upplåtelse bör dock ej komma i fråga när det

gäller laxfisket med drag och därmed jämförlig redskap. Den ur allmän fiskerisynpunkt

lämpligaste förvaltningen av sportfisket efter lax är att detta

fiske liksom hittills upplåtes mot lösande av fiskekort i enlighet med art.

VIII i konventionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr il år 1968

7

Sveriges Fiskares Riksförbund (15.2.1968)

Sveriges Fiskares Riksförbund avstyrker bifall till motionerna och anför.

Redan i slutet av 1800-talet undertecknades konventioner mellan Finland

och Sverige rörande laxfisket i Torne älv och dessa överenskommelser, som

i stort innebar att laxfisket i Torne älv skulle brukas samfällt för de båda

staterna, tyder enligt styrelsens uppfattning på att man redan då hade

klart för sig att rätten till detta laxfiske tillhörde kronan. Under senare år

har denna rätt gjorts till ett juridiskt problem, som dock blivit löst genom

domen i högsta domstolen i slutet av föregående år. Härigenom har kronans

rätt till laxfisket i Torne älv blivit ytterligare stadfäst och någon tveksamhet

härvidlag borde alltså icke behöva föreligga. Påståendet i de båda remitterade

motionerna om att Yitsaniemi byamän frånhänts äganderätten till

laxfiske i Torne älv torde därför icke kunna anses vara fullt korrekt.

Beträffande motionärernas förslag om, att kronan skulle upplåta sin rätt

till omnämnda laxfiske vill styrelsen erinra om att kronan har fiskerätt i

många andra vatten och anser det vara mindre lämpligt med en särställning

för fisket i Torne älv.

Styrelsens uppfattning är, att i samma mån som bevis föreligger om kronans

rätt till laxfisket i Torne älv, bör detta fiske behandlas på samma sätt

och enligt samma bestämmelser, som gäller för övriga av kronans fisken.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.