Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen för intrång enligt naturvårdslagen.

1968-11-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1968:45, Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen för intrång enligt naturvårdslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45 år 1968

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen för intrång

enligt naturvårdslagen.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner,

nämligen 1:438 av herrar Sveningsson och Enarsson samt 11:539 av herr

Hedin m. fl., har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhalla

om utredning av möjligheten att inrätta en central värderingsnämnd för värdering

av ersättning till enskilda för intrång på grund av naturvårdslagens bestämmelser

om naturvårdsobjekt.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttranden

över motionerna från statens naturvårdsverk och Riksförbundet Landsbygdens

Folk. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I föreliggande motioner riktas uppmärksamheten på de svårigheter

som ofta föreligger att inom rimlig tid uppnå frivilliga överenskommelser i förvärvs-

och ersättningsärenden mellan kronan och enskilda markägare i samband

med intrång för naturvårdsändamål och att därigenom utdragna domstolsförhandlingar

ofta blir följden. För att sa langt möjligt undvika ett sådant både kostsamt

och tidskrävande förfaringssätt borde man enligt motionärernas mening kunna

hänskjuta ärenden till en central värderingsnämnd, där såväl det allmänna som

de enskilda markägarna skulle vara representerade. Genom inrättande av en sådan

nämnd skulle förutsättningar skapas för att frivilliga överenskommelser i flertalet

fall kunde komma till stånd.

Som framgår av statens naturvårdsverks yttrande har hos verket inrättats en

delegation för markfrågor med uppgift att biträda verket och länsstyrelserna med

värdering av mark, beräkning av löseskilling och ersättning samt vid förhandlingar

i markfrågor. Delegationen har hittills varit verksam endast under omkring ett år.

Det finns enligt verkets mening anledning att för framtiden räkna med goda resultat

av dess arbete. Sedan delegationen genom sin verksamhet utbildat enhetliga normer

i bl. a. ersättningsfrågor väntas frivilliga överenskommelser kunna träffas i

större utsträckning och inom kortare tid än vad tidigare varit fallet. Ämbetsverket

finner det vidare ej uteslutet att delegationen i ett sådant senare skede även kan

få funktion som central värderingsnämnd av det slag motionärerna åsyftar.

1 •— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 sand. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45 år 1968

Med anledning av vad sålunda anförts finner utskottet någon särskild åtgärd från

riksdagens sida ej påkallad till följd av motionerna.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionerna I: 438 och II: 539 utan åtgärd.

Stockholm den 26 november 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s)*, Hedström (s), Carl Eskilsson

(h), Skårman (fp), Hermansson (ep), Magnusson (s)*, Augustsson (s), Lundberg

(h)*, Karl-Erik Eriksson (fp) och fru Lundblad (s);

från andra kammaren: herr Hansson i Skegrie (ep), fru Lindskog (s), herrar

Arweson (s), Eliasson i Moholm (h)*, Johanson i Västervik (s), Persson i Skänninge

(s), Nilsson i Lönsboda (fp)*, Eskilsson i Likenäs (s)*, Åberg (fp)* och

Sundkvist (ep).

Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45 år 1968

3

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:438 och 11:539

Statens naturvårdsverk (15.3.1968)

Naturvårdsverket, som anser att det för närvarande saknas anledning att företa

den i motionerna avsedda utredningen, anför.

För att förverkliga det program för naturvården, som uppställts av statsmakterna

vid 1963 års riksdag (jfr prop. 1963: 71; JoU 11; rskr 139) är det angeläget att förhandlingar

i förvärvs- och ersättningsärenden mellan kronan och markägare bedrivs

så snabbt och smidigt som möjligt och att parterna inte onödigtvis inleder

domstolsförfarande.

Som motionärerna angivit har det dock ofta visat sig svårt att inom rimlig tid

nå frivilliga överenskommelser. Med anledning härav har på förslag av dåvarande

statens naturvårdsnämnd en delegation för markfrågor inrättats hos naturvårdsverket

med uppgift att biträda verket och länsstyrelserna med värdering av mark,

beräkning av löseskillning och ersättning samt vid förhandlingar i markfrågor’

Delegationen har hittills varit verksam endast under ett halvt år. Det finns emellertid

enligt verkets mening anledning att för framtiden räkna med goda resultat av

dess arbete. Sedan delegationen genom sin verksamhet utbildat enhetliga normer i

bl. a. ersättningsfrågor torde frivilliga överenskommelser kunna träffas i större utsträckning

och inom kortare tid än vad nu är fallet. Det synes vidare ej uteslutet

att delegationen i ett sådant senare skede även kan få funktion som central värderingsnämnd

av det slag motionärerna åsyftar.

Riksförbundet Landsbygdens Folk (11.3.1968)

Riksförbundet avstyrker motionerna, men påpekar att motionärernas konstaterande

att svårigheter ofta föreligger att astadkomma frivilliga överenskommelser är

riktigt. Detsamma gäller delvis rörande tidsutdräkten vid domstolsbehandlingar.

Riksförbundet anför bl. a.

Anledningen till vad sålunda angivits är av skiftande art. Till att börja med bör

det fastslås att ej minst myndigheterna ännu saknar fast grepp om ärendenas karaktär

och ännu ej presterat nagra fasta riktlinjer för behandlingen av ersättningsfrågorna.

Enligt förbundets erfarenhet — förbundet handlägger ett flertal naturvårdsärendpn

genom sin juridiska avdelning — är anledningen till den i stort sett

otillfredsställande ordningen att länsstyrelserna och Statens Naturvårdsverk i många

fall underlåter att undersöka reella möjligheter till avtal. Det är således vanligt att

ärenden trots påstötningar från de ersättningsberättigades sida ej göres till föremål

för snabb behandling. Detta gäller särskilt då fråga är om principiella problem eller

då relativt stora ekonomiska frågor kan komma under diskussion. Enligt förbundets

mening är de av motionärerna påpekade olägenheterna i hög grad beroende av nu

anmärkta förhållanden.

Inrättande av en central värderingsnämnd är enligt förbundets åsikt olämpligt.

En sådan nämnds arbete skulle endast innebära ytterligare komplikationer och än

längre fördröja avgörandena. Det är enligt förbundets mening av största betydelse

att möjligheterna till domstolsbehandling kvarstår. Förbundet kan för sin del ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45 år 1968

finna någon principiell skillnad mellan ärenden enligt naturvårdslagen och sådana

enligt t. ex. vattenlagen, expropriationslagen och lagen om allmänna vägar. Sist

angivna värderingsfrågor avgöres av domstolarna och ingen har hittills såvitt känt

ifrågasatt lämpligheten därav. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle i

realiteten innebära en återgång till förhållandena före tillskapandet av expropriationsdomstolarna,

dvs. nämnden skulle få en ställning som de tidigare expropriationsnämnderna

hade.

För att åstadkomma en bättre ordning torde det bli nödvändigt att vidta andra

åtgärder. Förbundet anser då att fördelar skulle kunna vinnas genom framför allt

utarbetande av fasta normer, inrättande av nya typer av expropriationsdomstolar

efter förebild av vattendomstolarna och snabbare och effektivare behandling hos

länsstyrelserna och naturvårdsverket. Förbundet har gjort den erfarenheten att tidsutdräkten

mellan en åtgärd från myndigheternas sida, som kan utlösa en ersättningssituation

och allvarligt menade underhandlingar ofta är orimligt lång. Många

gånger göres den erfarenheten att förordnanden utfärdas t. ex. om strandskyddsområden

med avsevärd omfattning men att framställningar därefter om dispens fördröjes

och att då avslag meddelas, som kan medföra ersättningsskyldighet, några

åtgärder ej vidtages för att lösa ersättningsproblemen. Detta har i många fall föranlett

markägarna att så snart förutsättningar föreligger för en domstolsbehandling

påkalla sådan. Åtgärden måste ses mot bakgrunden att söka påskynda behandlingen.

I andra fall, t. ex. vid expropriationer från Kronans sida, fungerar numera behandlingsordningen

tillfredsställande och detta framför allt på grund av myndigheternas

påtagliga intresse att genom kontakter med markägarna lösa uppkommande

problem avtalsvis.

Tryckeribolaget Ivar Hteggström AB • Stockholm 1968

080891

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.