Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1968

1968-03-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1968:8, Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1968

1

Nr 8

L tlåtande i anledning av motioner angående taxorna inom lantmäteriväsendet

och lantbruksnämnderna.

I de likalydande vid 1968 års riksdag väckta motionerna I: 719 av herr

7''^tad och 11: 621 av herr Nihlfors har hemställts att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala sig för att taxorna inom lantmätei

iväsendet och lantbruksnämnder fastställes så att samma avgift skall

utgå för samma arbete, oavsett vilken befattningshavarkategori den tillhör,

som utför arbetet.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från lantbruksstgrelsen, lantmäteristyrelsen och

riksrevisionsverket. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I föreliggande motioner riktas kritik mot att gällande taxor för

förrättningar och uppdrag utförda av lantbruks- eller lantmäteriorganisationen

är så utformade att likartade arbeten i förekommande fall kan komma

att debiteras olika beroende på vem som utfört arbetet. Av de över

motionerna avgivna remissyttrandena framgår att berörda myndigheter

eftersträvar att visst uppdrag debiteras lika, oavsett vem som utför arbetet.

Detta sker genom att så långt det är praktiskt möjligt sakersättning

tillämpas. När debitering sker efter tidsåtgång kan avgiften som nämnts

bli olika beroende på vilken personalkategori som utför arbetet. Enligt

remissutlåtandena är det dock regel inom såväl lantbruksnämnderna som

lantmäteriet att visst slag av arbete utförs av därför avsedd personalkategori.

Man söker såvitt möjligt undvika avvikelser från denna regel.

Ingen av remissinstanserna anser att olägenheterna med nuvarande taxesystem

är sådana att någon ändring i nu förevarande avseende är motiverad.

Med hänvisning till vad i det föregående anförts har utskottet inte funnit

anledning biträda motionsyrkandet och hemställer alltså

att riksdagen lämnar motionerna 1:719 och 11:621 utan

åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

ERIC MOSSBERGER

0111578

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 saml. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1968

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Hedström (s), Skärman

(fp), Hermansson (ep), Magnusson (s), Augustsson (s), Manne

Olsson (s), fru Hultell (h)*, herrar Sveningsson (h) och Per Jacobsson

(fp)*;

från andra kammaren: herrar Lindström (s), Arweson (s), Eliasson

i Moholm (h), Johanson i Västervik (s), Persson i Skänninge (s), Nilsson

i Lönsboda (fp), fru Lindberg (s), herrar Dahlgren (ep)*, Berndtsson (fp)

och Sundkvist (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1968

3

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 719 och II: 621

Lanibriiksstyrelsen (16.2.1968)

Lantbruk sstyrelsen delar i princip motionärernas uppfattning att ersättning

för ensartade uppdrag som utföres av tjänstemän vid lantbruksnämnderna

bör uttagas med samma belopp oavsett vilken kategori tjänstemän

den tillhör som utför arbetet. För att åstadkomma detta måste emellertid

saktaxa fastställas för alla avgiftsbelagda uppdrag, vilket skulle

kräva ett mycket omfattande arbete och stöta på stora svårigheter. Lantbruksstyrelsen

anför vidare följande.

Huvuddelen av avgiftsbelagda uppdrag som på beställning utföres av

tjänstemän vid lantbruksnämnderna är sådana för vilka ersättningen utgår

efter sak. Så är fallet med upprättande av planer för torrläggning och-täckdikning

samt i betydande utsträckning även med projektering av ekonomibyggnader.

Vidare utgår sakersättning för Adssa förrättningar avseende bl. a.

markkartering, förekomst av potatisnematod, galtbesiktning! och fårkontroll.

För flertalet avgiftsbelagda förrättningar är sålunda önskemålet om

en enhetstaxa redan tillgodosett i det att taxan är så konstruerad att ersätt*

ningen är densamma oberoende av vilken eller vilka tjänstemän som anlitas.

För övriga avgiftsbelagda förrättningar utgår ersättningen efter tidsåtgång

med i taxan bestämd avgift per timme, olika för olika grupper av

tjänstemän. I särskilda fall kan ersättningen bestämmas efter överenskommelse

med rekvirenten, vilket dock i förevarande sammanhang är av

mindre intresse. Styrelsen har varit väl medveten om att i de fall tidtaxa

skall tillämpas ersättningarna, beroende på vilken grupp förrättnings*

mannen tillhör, kan komma att utgå med olika belopp utan att skillnaden

är motiverad av uppdragets svårighetsgrad eller omfattning. I den av styrelsen

för lantbruksnämnderna utfärdade arbetsordningen här av bl. a.

denna anledning lantbruksdirektör och chef för avdelning ålagts att ägna

särskild uppmärksamhet åt att arbetsuppgifter, beroende på arten och svårighetsgraden,

handläggs av därför avsedda tjänstemän. I sina anvisningar

till lantbruksnämnderna angående tillämpningen av laittbruksnämndstaxan

har styrelsen därjämte direkt framhållit att de arbetsuppgifter, som be*

tingas av ett uppdrag, skall utföras aA7 därför avsedda kategorier av tjänstemän

eller, i förekommande fall, personer som står till förfogande för hantlangning

o. d. Det torde dock vara ogörligt att under tillämpning av tidtaxa

helt undvika att ersättning utgår med olika belopp för uppdrag söm

är lika till art, omfattning och svårighet. Förutom att det exempelvis i

brådskande fall kan bli nödvändigt att anlita en mera kvalificerad tjänsteman

än uppdraget krä\er — de för arbete av ifrågavarande slag närmast

avsedda tjänstemännen kan ju vara upptagna av annat lika viktigt arbete - hänger detta bl. a. samman med det allmänna förhållandet att alla tjänstemän

ej är lika effektiva i arbetet. Skall det med motionerna aAsedda syftet

kunna uppnås måste man därför övergå till en saktaxa som omfattar" alla

avgiftsbelagda uppdrag. Att åstadkomma en väl avvägd sådan taxa som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1968

täcker förrättningskostnaderna skulle dock kräva ett mycket omfattande

arbete och stöta på störa svårigheter beroende på att uppdragen är så

rikt diffirentierade och att arbetet är så svårkontrollerat.

Det bör vidare framhållas att lantbruksnämndernas service- och upplysningsverksamhet

till en förhållandevis mycket betydande del är helt avgiftsfri.

För utredning som avser yttre rationalisering och för muntlig eller

skriftlig rådgivning som inte kräver särskild utredning eller undersökning

utgår sålunda inga avgifter. Det kan även vara av intresse att påpeka

att, om dessa förrättningar hade taxebelagts, de olägenheter som påtalats

av motionärerna otvivelaktigt skulle ha framträtt starkast på detta område.

Lantmäteristyrelsen (19.2.1968)

Lantmäteristyrelsen avstyrker motionerna och anför därvid.

I de lantmäteritaxor som gällde efter lantmäteriets förstatligande år 1948

fram till den 1 oktober 1966 utnyttjandes s. k. sakersättningar i relativt

stor omfattning. Motiven härför har i huvudsak varit följande. Sakersättningarna

möjliggör en i vissa avseenden smidigare subventionsdifferentiering.

Denna debiteringstyp möjliggör vidare en automatisk utjämning mellan

»enklare» och »svårare» förrättningar av samma slag liksom mellan

»snabbare» och »mindre snabba» förrättningsmän. Kostnaderna för förrättningar

och uppdrag kunna i stor utsträckning anges i förväg. En fördel

är också att ersättningsberäkningen är administrativt enkel — ingen tidsbokföring

erfordras.

Anledningen till att användningen av saktariffer i lantmäteritaxan omprövades

år 1966 var att efter år 1948 successivt ändrade förhållanden inträffat.

En förutsättning för sakersättningar är att de avse ofta förekommande

förrättningar eller uppdrag av någorlunda ensartad beskaffenhet.

Genom de partiella ändringar i jorddelningslagen som successivt skett

efter år 1948 har ett smidigare förrättningsförfarande tillskapats. Samtidigt

har detta inneburit att tidigare relativt ensartade förrättningstyper genom

ökade kombinationsmöjligheter blivit mera variabla. De har därmed också

ur taxesynpunkt blivit mindre lämpade för sakersättningar samtidigt som

svårigheterna att åstadkomma ett representativt statistiskt underlag för

saktariffkonstruktioner ökat. Den administrativa enkelheten i sakersättningar

framför tidersättningar blir ej heller lika framträdande i kombinationsfallen.

Härtill kommer att den tidigare relativt kraftiga i lantmäteritaxan

inbyggda subventioneringen av lantmäteriets förrättningsverksamhet

sedan år 1948 genom successiva beslut av statsmakterna begränsats eller

ersatts av yttre subventionering — t. ex. genom bidrag. De tidigare skälen

för subventionsdifferentiering genom saktariffer har därigenom i hög

grad förlorat i styrka.

Vid den taxeändring som genomfördes den 1 oktober 1966 bibehölls sakersättningar

endast i fråga om avstyckning av ägolott mindre än 5 000 m2,

tomtmätning av tomt mindre än 5 000 m2 och — främst med tanke på

stadsmätningstaxorna — i fråga om upprättande av förslag till (ändring i)

tomtindelning, kontroll av byggnads och hägnads läge samt utstakning för

nybyggnad m. m. Därjämte bibehölls sakersättningarna för avskrifter, vissa

intyg, kartkopior samt utdrag av fastighetsregister. Vid denna avgränsning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1968

5

torde, med hänsyn till frekvensen av olika ärendelyper, grovi uppskattat

något mer än hälften av lantmäteriets verksamhet debiteras såsom sakersättning.

På grund av förändringar i det allmänna kostnadsläget har lantmäteritaxan

sedermera varit föremål för viss justering per den 1 januari 1968.

Därvid sänktes sakersättningstariffen för tomtmätning medan taxenivån

i övrigt ökade med ca tio procent. F. n. utgör tidersättningarna för lantmätare

m. fl. 88 kr., för ingenjörer m. fl. 50 kr. och för kontorsskrivare,

kansliskrivare m. fl. 36 kr. Taxenivån har beräknats med ledning av tidsstudier

verkställda åren 1964 och 1965 samt på grundval av lantmäteriets

självkostnader varvid hänsyn tagits till såväl direkta utgifter för verksamheten

som pensionskostnader, sjukförsäkringsavgifter och andra sociala

kostnader, hyror, avskrivningar och ränta på tillgångar som anskaffats genom

anslag på driftbudgeten samt tjänsteporto.

Enligt gällande arbetsordning för lantmäteristaten (lantmäteristyrelsens

meddelande nr 5: 1966, 3 §) åligger det chef — varmed förstås vederbörande

överlantmätare och chef för organisationsenhet — att vid fördelningen

av arbetet eftersträva att personalen användes på sådant sätt att

hög effektivitet ernås. Härvid skall beaktas tjänstemännens kompetens och

kvalifikationer i övrigt med hänsyn till vederbörandes grundutbildning

och genomgången särskild utbildning inom ämnesområden med anknytning

till förekommande arbetsuppgifter. Vidare bör de enskilda tjänstemännens

personliga fallenhet och intresseinriktning i avseende på skilda

arbetsuppgifter tillvaratas.

Det sagda innebär att arbetsfördelningen inom en organisationsenhet

normalt skall ske så att föreliggande arbetsuppgifter utföres på det för

uppdragsgivaren billigaste sättet. Självfallet kan tillfälliga variationer beträffande

personalsammansättningen inom en enhet medföra att tjänsteman

måste avdelas för viss arbetsuppgift som skulle kunna ha utförts av

annan tjänsteman med lägre kompetens.

Det av motionärerna väckta spörsmålet kan i viss mån ha aktualiserats

genom den omfördelning av uppgifter i överensstämmelse med principen

i 6 § allmänna verksstadgan vilken under senare tid gjorts inom lantmäteriet.

Bl. a. har lantmäteristyrelsen i den interna fortbildningen lagt in viss vidareutbildning

för icke högskoleutbildad personal, vilken tagit sikte på avancerad

förrättningsförberedelse och direkt handläggning. Därigenom har det

blivit möjligt alt i växande omfattning till ingenjörer och kontorspersonal

överflytta olika slags funktioner samt omfattande uppgifter i samband med

förberedelse av förrättningar. Bl. a. har åt ett antal ingenjörer uppdragits

att självständigt handlägga vägförrättningar inom lantmäteriet. Den sålunda

pågående omfördelningen av arbetsuppgifter torde många gånger

medföra att likartade arbetsuppgifter inom en organisationsenhet — åtminstone

temporärt — handlägges av tjänstemän tillhörande olika personalkategorier.

Anledning torde väl emellertid finnas till antagande att i dessa

fall handläggningstiden för visst ärende blir kortare om det handläggs av

tjänsteman med högre kompetens.

Det torde icke kunna bestridas att storleken av den ersättning som utgår

för ärende debiterat såsom tidersättning blir beroende av vilken eller vilka

tjänstemän som handlagt ärendet. Alternativet till tidersättning är emellertid

sakersättning. Såsom förut nämnts har denna ersättningstyp befunnits

mindre lämplig inom vissa delar av lantmäteriets verksamhetsområde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1968

Riksrevisionsverket (15.2.1968)

Riksrevisionsverket anser sig inte kunna biträda motionärernas hemställan

och anför.

Motionärernas syfte, att samma avgift skall utgå för samma arbete, kan

i princip endast uppnås genom en saktaxa. Motionärerna är emellertid på

det klara med att tidersättning måste tillämpas när det av praktiska skäl,

t. ex. att prestationerna är alltför differentierade, icke är möjligt att fastställa

en saktaxa.

Bortsett från de variationer i tidåtgången som kan bero på olika individers

olika arbetstakt är kostnaden vid tiddebitering avhängig av vilken

lön den tjänsteman har som utför en viss förrättning.

Det är emellertid såväl riksrevisionsverkets som berörda myndigheters

bestämda uppfattning att ett arbete av viss svårighetsgrad skall utföras av

tjänsteman med motsvarande kavlifikationer och löneställning. Det torde

visserligen kunna inträffa att samma eller liknande arbete vid olika tillfällen

debiteras efter olika timkostnad, men detta strävar ifrågavarande

myndigheter efter att undvika. Riksrevisionsverket är för sin del av den

övertygelsen att en betydligt större orättvisa skulle bli följden av en enhetlig

timdebitering oavsett befattningshavarnas löneställning.

K l Beckmans Tryckerier AB- Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.