Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av bestämmelsen om pensionsavdrag från riksdagsarvode. Ärendet I det la utlåtande behandlas de likalydande motionerna I: 509 och II: 643. Texten är tryckt i första kammaren. Motionärer är i första kammaren herr Bengtson

1968-02-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1968:1, Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av bestämmelsen om pensionsavdrag från riksdagsarvode. Ärendet I det la utlåtande behandlas de likalydande motionerna I: 509 och II: 643. Texten är tryckt i första kammaren. Motionärer är i första kammaren herr Bengtson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1968

1

Nr 1

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om upphävande av bestämmelsen om pensionsavdrag

från riksdagsarvode.

Ärendet

I det la utlåtande behandlas de likalydande motionerna I: 509 och II: 643.

Texten är tryckt i första kammaren.

Motionärer är i första kammaren herr Bengtson (ep) samt herrar Fälldin

(ep), Skårman (fp), Ernulf (fp), Hubinette (h) och Blomquist (h)

samt i andra kammaren herrar Mundebo (fp) och Larsson i Borrby (ep).

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att 1 § 3 mom. stadgan

om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande skall upphöra att

gälla».

Gällande regel och dess motivering

I 1 § 3 mom. stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande

stadgas följande. Uppbär riksdagsman som fyllt 65 år tilläggspension

enligt lagen om allmän försäkring eller egenpension på grund av

anställning i allmän tjänst, skall han vidkännas avdrag på utgående arvode

med det bruttobelopp, basbelopp eller motsvarande belopp som är tillämpligt

för pensionen, dock högst med hälften av nämnda arvode.

Bestämmelsen infördes genom beslut 1962 på förslag av utskottet

(KU 20). Den trädde emellertid inte i tillämpning förrän den 1 januari

1965 och beträffande första kammaren därtill inte under mandatperiod som

började löpa före den 1 januari 1963. Detta betyder, om man ser till ledamöter

som utsetts genom ordinarie val för hela mandatperioder, att avdragsregein

blev tillämplig 1965 för ledamöter av andra kammaren och

dem i första som valts 1962, 1963 eller 1964 men först senare på dem som

var ledamöter av första kammaren 1965 men valts något av åren 1957—

1961. Först 1970 kommer regeln att kunna tillämpas på alla riksdagsledamöter.

Till motivering av regeln anförde utskottet följande, efter att bl. a. ba

erinrat om de inom och utom riksdagen gällande reglerna om avdrag på

lön eller pension vid sammanträffande med andra förmåner:

Som ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande utgår numera

såväl ett årsarvode med ett belopp, avpassat med hänsyn till att arvodet

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1968

skall ge en med hänsyn till uppdragets natur rimlig bärgning för den som

saknar andra inkomster, som ock egenpension och efterlevandepension.

Om den ovan föreslagna arvodeshöjningen genomföres, kommer årsarvodet

att utgöra omkring två tredjedelar av årslönen för en statlig befattningshavare

med lön enligt B 1 (löneklass 1 å löneplan B). Därtill kommer, att

den allmänna tilläggspensionen, till vilken arvodet grundar rätt, ej påverkas

av att riksdagsmannen förutom pensionen uppbär fullt riksdagsarvode.

Med hänsyn till det sålunda anförda bör enligt utskottets mening

en reduktion ske av riksdagsarvodet, i fall riksdagsmannen samtidigt

uppbär tilläggspension jämlikt lagen om allmän försäkring eller pension

på grund av allmän, dvs. statlig eller kommunal, tjänst. Utskottet vill

emellertid förorda, att reducering icke sker innan riksdagsmannen fyllt

65 år. Vid bestämmande av avdragets storlek talar visserligen starka skäl

för att bestämma, att reducering kan ske med mer än hälften av arvodet.

Ett sådant skäl är att avdragsprocenten ej borde vara mindre än i fråga om

pensionsavdraget, då inkom stklyftan vid avgång från riksdagen annars

kan te sig mycket hög för den som samtidigt avgår från allmän tjänst.

Emellertid talar även rättviseskäl för att avdraget bör göras så högt, att

det blir kännbart ej bara för dem som har en jämförelsevis liten pension,

vars belopp helt kan komma att avdragas å arvodet, utan även för dem som

har höga pensioner. I detta sammanhang må framhållas, att högsta pensionsbelopp

enligt SPR f. n. är cirka 40 000 kr. Utskottet har emellertid

av de skäl som inom utskottet anförts i motsatt riktning, såsom hänsyn

till statstjänstemännens nuvarande förmåner, stannat för att föreslå ett

pensionsavdrag om högst hälften av arvode!. Avdraget skall således icke

i något fall bli större än pensionens belopp. Utskottet vill dessutom erinra

om att detta förslag, såsom även nämnts ovan, utgör en preliminär lösning

i avvaktan på resultatet av förfaltningsutredningens arbete.

Motionerna och inhämtat yttrande över dessa

Till stöd för sitt yrkande, att avdragsregeln i 1 § 3 mom. ersättningsstadgan

skall upphävas, åberopar motionärerna främst en expertutredning

som verkställts på uppdrag av riksdagens förvaltningskontor och som

utmynnar i att regeln föreslås upphävd.

Kontoret verkställer f. n. en allmän teknisk översyn av ersättningsstadgan

i anledning av de önskemål därom som uttrycktes i utskottets av riksdagen

godkända betänkande 1966: 42. Utskottet angav där vissa frågor som borde

särskilt uppmärksammas. Avslutningsvis anfördes att även regeln om pensionsavdrag

kan förtjäna att överses, ett uttalande som givetvis skall läsas

mot bakgrunden av de ovan återgivna övervägandena 1962.

Utskottet har underhand inhämtat yttrande över motionerna av styrelsen

för riksdagens förvaltningskontor. Denna upplyser att den begärda översynen

av stadgan påbörjades 1967 och anför vidare följande:

I fråga om avdrag från arvode till riksdagsledamot, som fyllt 65 år, på

grund av tilläggspension jämlikt lagen om allmän försäkring eller egenpension

på grund av anställning i allmän tjänst har styrelsen som ett led

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1968

3

i översynen som fortsätter uppdragit åt byråchefen i statens personalpensionsverk

Marianne Sjönell att som expert biträda vid utredningsarbetet.

Byråchefen Sjönell har den 10 oktober 1967 avgivit en promemoria i ämnet.

I denna förordas att 1 § 3 mom. i ersättningsstadgan upphäves.

Enligt styrelsens mening kan flera synpunkter anläggas på frågan om

pensionsavdrag från ledamotsarvode.

För den i expertpromemorian framförda tanken på bl. a. en utjämning

mellan ledamöter med pension på grund av anställning i allmän respektive

enskild tjänst talar skäl, som kan beaktas vid den fortsatta tekniska översynen.

Mot ett upphävande av samordningsregeln i 1 § 3 mom. kan å andra sidan

anföras vägande synpunkter av lagteknisk natur. Styrelsen avser härvid

de icke önskvärda tröskelproblem som uppkommer, om samordningsregeln

slopas.

Enligt^ styrelsens mening bör emellertid dess ställningstagande i de tekniska

frågorna sättas in i ett större sammanhang. Olika alternativ till tekniska

lösningar får härvid prövas med beaktande av lagrummets av riksdagen

åsyftade funktion. Om denna, såsom i förevarande fall, kan antagas

aktualisera ett politiskt ställningstagande, torde detta böra ske först. Beredningen

av ärendet i sistnämnda fall torde inte ankomma på styrelsen. Styrelsen

är därför inte beredd att nu framlägga förslag i frågan om samordning

mellan arvode och pension.

I detta sammanhang vill styrelsen meddela följande. Mellan parterna

på den statliga sektorn av arbetsmarknaden pågår för närvarande diskussioner,

som eventuellt kan leda till en revision av den statliga personalpensioneringen

inom en inte alltför avlägsen framtid. Diskussionerna avser

även frågan om förhållandet mellan utgående pension och lön. Enligt

styrelsens mening är det ej uteslutet att resultatet av dessa diskussioner,

som ytterst torde sylta till kollektivavtal, kan tänkas bli av intresse för

bedömningen av den funktionella och tekniska samordning, varom nu är

fråga.

Utskottet har tagit del av den expertutredning, som nämns i yttrandet och

som åberopas av motionärerna.

Utskottet

Ovan har redovisats de överväganden utskottet gjorde i samband med införandet

1962 av regeln om avdrag från riksdagsår vo de för pension i allmän

tjänst. Det har därav bl. a. framgått att utskottet ansåg goda skäl tala för

alt större avdrag borde kunna göras än som slutligen föreslogs. Betänkandet

var enhälligt och godkändes av riksdagen. Utskottet har inte funnit anledning

att nu ändra sitt ställningstagande och föreslå att avdragsregeln upphävs.

Det är emellertid inte uteslutet att pågående överväganden om liknande

spörsmål för arbetstagare i allmän tjänst kan komma att påkalla en

ny prövning från riksdagens sida. Avdragsregeln torde också komma att

aktualiseras i samband med en allmän översyn av ersättningsreglerna

i anledning av övergång till enkammarsystem. För närvarande framstår

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1968

emellertid ingen åtgärd från riksdagens sida som påkallad, varför utskottet

hemställer,

att riksdagen avslår motionerna 1:509 och 11:643.

Stockholm den 6 februari 1968

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),

Carl Albert Anderson (s), Sveningsson (h), fru Segerstedt Wiberg (fp),

herrar Dahl (s), Sörlin (s), Hernelius* (h) och Sörenson* (fp); samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Östersund (s), Henningsson

(s), Wahlund (ep), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s),

Andersson i Billingsfors (s), Werbro (fp), Norrby (fp), Werner* (h) och

Lindberg (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE A8. STHLM 60

814110

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.