Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

1968-03-14 · 93 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 92 av 93 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1968:15, Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

1

Nr 15

Konstitutionsutskottets memorial i anledning au granskning av

statsråds protokollen.

Ärendet

Konstitutionsutskottet redovisar härmed för riksdagen den granskning

som jämlikt regeringsformen verkställts av statsrådsprotokollen för tiden

från början av 1967 års riksdag till början av innevarande års riksdag.

Utskottet lämnar först i två korta avsnitt en översikt över statsrådsprotokollens

innehåll samt en redogörelse för granskningsarbetets organisation

och uppläggning. Därefter redovisar utskottet i ett avsnitt med flera underrubriker

den verkställda granskningen och dess resultat.

översikt över statsrådsprotokollens innehåll

I sitt granskningsbetänkande förra året (KU 1967:34) lämnade utskottet

en ingående redovisning av statsrådsprotokollens innehåll. En lika omfattande

statistisk bearbetning har inte genomförts detta år. Utskottet lämnar

emellertid på efterföljande uppslag en tabellarisk översikt över innehållet

1 1967 års statsrådsprotokoll. För att möjliggöra en jämförelse har utskottet

även intagit en motsvarande tablå för 1966 års protokoll, byggande på uppgifterna

i förra årets betänkande. Tablåerna visar en fortsatt nedgång av

antalet konselj ärenden, med 2 155, från 31 704 år 1966 till 29 549 år 1967.

Med anknytning till redovisningen i förra årets betänkande lämnar utskottet

också i bilagor vissa uppgifter om utvecklingen beträffande ärendefördelningen

mellan statsråden och mellan departementen. I bilaga 1 har

upptagits de förordnanden att föredra särskilda ärendegrupper som lämnats

statsråd enligt § 5 regeringsformen efter februari 1967. Dessa uppgifter

ansluter till dem som lämnades i bilaga 3 till förra årets betänkande. I bilaga

2 redovisas de ändringar i ärendefördelningen mellan departementen som

skett efter den 1 mars 1967. Dessa uppgifter ansluter till dem som lämnades

i bilaga 4 till förra årets betänkande.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Konselj ärenden år 1966

Ärendegrupp

Ju

Fö

S

K

Fi

E

Jo

H

In

C

S:a

1. Propositio- ner........

32

6

16

17

22

42

11

16

8

15

2

187

2. Lagrådsre- misser.....

27

1

7

4

5

1

1

_

1

_

47

3. Utfärdande

av författ- ningar.....

83

6

81

67

47

96

82

43

28

65

34

632

4. Kommitté- direktiv . . .

14

2

4

8

14

7

11

4

7

2

4

77

5. Övriga

kommitté- ärenden ...

114

29

39

36

45

76

42

32

23

6

442

6. Nådeveder- mälen.....

39

14

11

9

1

59

22

3

77

1

236

7. Represen- tation .....

11

3

80

3

16

8

6

2

20

_

149

8. Förordnan- de, entledi- gande av

ledamöter

m. fl. i sty- relse,

nämnd e. d.,

utseende av

officiella

delegater . .

19

80

48

115

70

52

130

82

70

57

19

742

9. Resebidrag

m. m......

44

16

318

116

101

19

236

101

77

32

2

1 062

10. Tjänste- ärenden____

711

230

1 046

535

261

167

1 351

236

121

554

2 111

7 323

11. Anslags- och stats- bidrags- ärenden ...

110

67

359

391

205

213

568

374

160

143

25

2 615

12. Besvärs- ärenden . . .

18

1

25

649

68

72

724

51

277

1

1 886

13. Hemliga

ärenden ...

4

129

105

_

3

39

,

.

103

11

_

394

14. Övriga

ärenden ...

9 526

111

1 196

677

698

1 218

701

440

576

674

95

15 912

Totalt

10 752

650

3 298| 2 011

2 135| 1 972

3 306

2 091

1 238

1 951

2 300

31 704

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

3

Konseljärenden år 1967

Ärendegrupp

Ju

UD

Fö

S

K

Fi

U

Jo

H

In

c.

S:a

1. Propositio- ner........

29

5

11

19

26

40

20

21

13

16

"6

206

2. Lagrådsre- misser.....

24

2

3

2

1

4

1

37

3. Utfärdande

av författ- ningar

(SFS)......

124

9

47

65

59

100

72

34

24

33

19

f 586

4. Kommitté- direktiv . . .

9

1

5

5

7

10

12

5

6

7

2

69

5. Övriga

kommitté- ärenden . . .

111

2

23

35

28

34

57

30

15

14

3

352

6. Nådeveder- mälen.....

46

1

20

21

48

11

23

21

6

15

2

- 214

7. Represen- tation .....

12

3

89

5

15

5

3

4

3

13

1

153

8. Förordnan- de, entle- digande av

ledamöter

m. fl. i sty- relse,

nämnd e.d.,

utseende av

officiella

delegater . .

38

118

38

128

85

132

117

86

31

46

19

838

9. Resebidrag

m. m......

68

9

176

67

52

23

209

44

23

19

72

’ 762

10. Tjänste- ärenden . . .

930

202

782

462

846

246

1 367

274

77

155

1 416

6 757

11. Anslags- och stats- bidrags- ärenden .. .

181

62

348

316

279

207

719

322

79

93

70

2 676

12. Besvärs- ärenden . ..

34

69

52

789

75

83

398

52

335

1 887

13. Dispens- ärenden och

övriga

partsären- den1.......

675

17

109

666

618

1 112

298

443

383

273

35

4 629

14. Hemliga

ärenden . . .

8

146

136

1

6

76

11

78

1

463

15. Övriga

ärenden1. . .

7 807

131

388

188

234

278

284

277

39

208

86

9 920

Totalt

10 096

706

2 241

2 032

3 095

2 351

3 265

1 974

829

1 229

1 731

29 549

1 Punkten 14 i tabellen över 1966 års ärenden motsvaras av punkterna 13 och 15 i tabellen

över 1967 års ärenden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Grauskningsarbetets organisation och uppläggning

I förra årets betänkande anförde utskottet att granskningsarbetet genomförts

efter andra principer än de förut tillämpade. Utskottet hade strävat

efter att bedriva verksamheten i huvudsaklig överensstämmelse med vad

författningsutredningen förordat. Grundlagberedningens direktiv förutsätter

en reform i denna riktning, och det hade för utskottet framstått som

värdefullt att redan innan nya grundlagsregler utformats och antagits vinna

erfarenhet av vad en sådan reform skulle innebära och vilka praktiska problem

den skulle ställa. Det betonades särskilt att fråga var om en försöksverksamhet

och att de framtida arbetsformerna skulle bli föremål för överväganden

inom utskottet mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna.

Den omläggning av arbetet som försöksvis genomfördes 1967 innebar

främst att verksamheten inriktades på granskning av administrativ praxis

och av ärendenas handläggning från rättsliga synpunkter. Huvuddelen av

granskningsarbetet utfördes på tre avdelningar inom utskottet.

Det granskningsarbete som redovisas i detta betänkande har i huvudsak

inneburit ett fullföljande av de principer som låg till grund för 1967 års

försöksverksamhet. En viktig skillnad ligger emellertid i att granskningen

denna gång från början inriktats på ett systematiskt studium av vissa allmänna

frågeställningar. Utskottet har särskilt granskat handläggningen av

administrativa partsärenden, främst besvärsärenden, från allmänt förvaltningsrättsliga

synpunkter.

Utskottet vill erinra om att ett betydande arbete nedlagts under senare

år på att åstadkomma en kodifiering av allmänna förvaltningsrättsliga

grundsatser. Besvärssakltunniga framlade 1964 ett omfattande betänkande

med förslag till lag om förvaltningsförfarandet. Delta har remissbehandlats

och har därefter blivit föremål för fortsatt beredning inom justitiedepartementet.

En departementspromemoria med ett nytt lagförslag kommer alt

framläggas inom kort. Vissa frågor beträffande ärendehandläggningen inom

departementen har parallellt med detta arbete upptagits inom statsrådsberedningen.

Det bör också nämnas att JO under senare år gjort flera

framställningar om lagstiftning i ämnen av allmänt förvaltningsrättslig

beskaffenhet.

Mot bakgrunden av de reformsträvanden som sålunda förekommit har

utskottet tagit upp vissa allmänna frågor beträffande ärendehandläggningen

inom departementen. Utskottet har granskat handläggningstid, remissförfarande,

principerna för kommunicering och beslutsmotivering m.m. En

närmare redovisning lämnas i nästa avsnitt.

Utskottet har vidare, liksom tidigare år, granskat Svensk författningssamling

samt handläggningen hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser.

Betänkandet upptar däremot inte några särskilda ärenden. Utskottet

har enats om att endast redovisa sina överväganden i de frågor av mera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

5

principiell natur som granskats. Detta skall emellertid ej uppfattas som

prejudicerande. Formerna för utskottets granskningsarbete får ännu betraktas

som i viss mån preliminära och kommer att bli föremål för vidare

prövning.

Utskottets granskning och därav föranledda uttalanden

1. Frågor om remissbehandling och handläggningstid (1 :a avd.)

Som ledande grundsatser för den offentliga förvaltningens verksamhet

gäller att arbetet skall bedrivas så enkelt, snabbt och ekonomiskt som

möjligt utan att säkerheten eftersätts (jfr 6 § allmänna verksstadgan). Att

kravet på säkerhet blir tillgodosett är självfallet särskilt angeläget såvitt

angår det stora antal ärenden som hos myndigheterna anliängiggörs av

enskilda genom ansökan eller besvär. I dessa ärenden bör sålunda noggrann

utredning ske i syfte att fastställa om faktiska och rättsliga förutsättningar

föreligger för bifall till partens talan.

Det är emellertid å andra sidan av vikt att utredningen inte onödigtvis

fördröjs och att beslut fattas så snart ske kan. Den som ansöker om en

förmån eller som genom besvär önskar få ett förment oriktigt beslut överprövat

har i allmänhet ett befogat intresse av att få besked inom rimlig

tid. Ovisshet om vad det väntade beslutet kommer att innebära medför ofta

för den enskilde olägenheter från skilda synpunkter, och dröjsmål med

avgörandet kan understundom leda till rättsförlust. Även från allmän synpunkt

kan det i vissa fall vara påkallat att ärende snabbt bringas till avgörande.

Betydelsen av att förvaltningsärenden handläggs med viss skyndsamhet

har också i olika sammanhang särskilt understrukits (jfr t. ex.

besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarandet, SOU

1964: 27, s. 424). Det bör inte heller förbises att långsam och onödigt omständlig

handläggning av ärenden inom förvaltningen, även om så endast

sker i begränsad omfattning och på vissa särskilda områden, lätt kan ge

näring åt obefogad eller överdriven generell kritik av förvaltningsapparatens

sätt att arbeta.

Den hävdvunna formen för att förebringa utredning i förvaltningsärenden

är alt genom remiss inhämta skriftligt yttrande från myndighet eller

annan. Därigenom kan erhållas nödiga upplysningar om faktiska förhållanden

liksom uttalanden i rättsliga spörsmål eller eljest i frågor som

kräver speciell sakkunskap. Detta remissförfarande tjänar alltså intresset

att ärendet blir omsorgsfullt utrett och belyst, men det är å andra sidan

i viss mån omständligt och tidskrävande. Med hänsyn till önskvärdheten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

av viss. skyndsamhet i handläggningen är det därför angeläget att ärendenas

avgörande inte uppehålls genom onödig eller onödigt utdragen remissbehandling.

Frågan om remissbehandlingen av förvaltningsärenden har emellertid

också en annan aspekt. Varje remissåtgärd medför viss arbetsbelastning

såväl i expeditionelit hänseende som framför allt med hänsyn till remissmyndighetens

prövning av ärendet och utformning av det begärda yttrandet.

Detta arbete kan mången gång i och för sig vara betungande. Därtill kommer

att remissförfarandet, särskilt om det drar ut på tiden, ofta medför dubbelarbete

på tjänstemannaplanet genom att remissärendet måste inläsas eller

eljest behandlas av andra tjänstemän än dem som ursprungligen tagit

befattning med saken. En remissåtgärd kan alltså orsaka avsevärd arbetsbelastning

för myndigheterna och därmed också betydande kostnader för

det allmänna. Att remissförfarande inte sker i större utsträckning än som

är nödvändigt framstår därför även från nu berörda synpunkt som en

samhällsangelägenhet av vikt.

Förhållandena inom remissväsendet föranledde i början av 1930-talet

att. vissa föreskrifter utfärdades i syfte att vinna såväl lättnad i arbetsbördan

för myndigheterna som skyndsammare handläggning av ärendena.

Till grund för dessa föreskrifter, som innefattas i Kung], Maj :ts cirkulär

den 5 juni 1931 angående remissers verkställande och besvarande, låg vissa

av statens organisationsnämnd gjorda iakttagelser rörande praxis i fråga

om remissförfarandet, en praxis som enligt nämnden var från olika synpunkter

mindre tillfredsställande. Med anledning härav underströks i nyssnämnda

cirkulär vikten av att behovet av varje remiss noga prövades, därvid

vissa angivna omständigheter särskilt borde beaktas. Vidare framhölls

angelägenheten av att remissvar avgavs så skyndsamt som möjligt, att tillsyn

utövades över att svar inkom inom rimlig tid och att remissyttrande

inte avfattades vidlyftigare än omständigheterna påkallade.

Under de snart 40 år som förflutit efter tillkomsten av detta cirkulär har

förhållandena inom den offentliga förvaltningen undergått genomgripande

förändringar. Verksamheten har avsevärt vidgats och intensifierats, en

mångfald nya förvaltningsförfattningar har tillkommit och en betydande

utbyggnad har skett av förvaltningsapparaten. Antalet ärenden som myndigheterna

har att utreda och avgöra har till följd härav väsentligt ökat. De

problem beträffande remissväsendet som behandlas i 1931 års cirkulär

synes därför i dag förtjäna särskilt beaktande.

Frågan om åtgärder för ett snabbare remissförfarande mellan myndigheterna

upptogs under föregående års riksdag i en interpellation, som

besvarades av justitieministern den 2 november 1967 (FK). I svaret framhölls

att man under senare år såväl inom departementen som inom underlydande

myndigheter vidtagit olika åtgärder för att minska handläggningstiden

och förenkla förfarandet i förvaltningsärenden. Vidare framhölls att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

7

närmare bestämmelser i ämnet upptagits i besvärssakkunnigas förslag till

lag om förvaltningsförfarandet samt att en särskild arbetsgrupp inom

justitiedepartementet hade i uppdrag att på grundval av besvärssakkunnigas

förslag och remissyttrandena över detta utarbeta förslag till vissa grundläggande

lagregler om förvaltningsförfarandet, därvid bestämmelser om

bl. a. remissförfarandet skulle komma att inflyta i det lagförslag som

beräknades bli framlagt av arbetsgruppen om några månader. Några ytterligare

åtgärder beträffande remissförfarandet var enligt justitieministern

för del dåvarande inte påkallade.

Mot bakgrund av det nu anförda har utskottet vid granskningen av

statsrådsprotokollen ägnat uppmärksamhet åt vissa hithörande spörsmål.

De frågor som upptagits avser dels tidsutdräkten för avgivande av remisssvar,

dels remissbehandlingen av brådskande ärenden, dels praxis i fråga

om prövningen av behovet av remissyttranden i besvärsärenden, dels ock

tiden för Kungl. Maj :ts prövning av ärenden efter avslutad remissbehandling.

De iakttagelser som gjorts vid granskningen redovisas i bilagorna 3—6.

Rörande den närmare innebörden av iakttagelserna får utskottet hänvisa

till nämnda bilagor, i vilka ingår vissa exempelsamlingar.

Remissförfarandet utgör, rätt utnyttjat, ett effektivt och värdefullt led

i myndigheternas verksamhet för att förebringa allsidig och grundlig utredning

av förvaltningsärenden. Inte minst när det gäller ärenden som rör

enskilds rätt fyller remissförfarandet otvivelaktigt en viktig rättssäkerhetsfunktion.

Enligt utskottets mening finns det därför all anledning att

värna om detta förfarande.

Som understrukits i 1931 års ovannämnda cirkulär är det emellertid

av vikt att remissförfarandet inte följer rutinmässiga mönster eller eljest

sker på sätt som inte är förenligt med kravet på skyndsamhet eller med

det allmännas intresse av att så långt möjligt undvika onödigt och ineffektivt

arbete inom förvaltningen.

Enligt de iakttagelser, som vid den nu verkställda granskningen gjorts

rörande handläggningen av ansöknings- och besvärsärenden inom departementen,

synes infordrade remissyttranden i det stora flertalet fall avges

inom någon månad efter remissernas mottagande. Utskottet finner en

sådan remisstid i allmänhet tillgodose tillbörliga krav på skyndsamhet. I

anslutning härtill vill utskottet framhålla önskvärdheten av att remisstider

inom förvaltningen över huvud taget — såvida ej särskilda skäl föranleder

till annat — inte utsträcks utöver vad som sålunda visat sig möjligt att

iaktta i flertalet av de ärenden som granskningen omfattat.

I ett antal fall synes emellertid förekomma att remissvar dröjer avsevärd

— stundom mycket avsevärd — tid utan att dröjsmålen synes påkallade

av ärendenas beskaffenhet. Vad härutinnan förekommit ger utskottet an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

ledning framhålla vikten av alt effektiv tillsyn sker från departementens

sida över att remissvar avges inom skälig tid. Utskottet vill också ifrågasätta

om inte till skillnad från vad som nu synes vara praxis — viss

efter omständigheterna avpassad tid för remissvars avgivande mera regelmässigt

hör anges i remissbesluten. Vad nu sagts i fråga om tillsyn och

i emisstid är helt naturligt av särskild vikt med avseende på remissbehandlingen

av ärenden som med hänsyn till enskildas intressen bör avgöras

skyndsamt.

Vad härefter angår remissförfarandet i besvärsärenden synes nuvarande

praxis leda till att remissyttranden avges i onödigt stor utsträckning. Framför

allt är det önskvärt att begränsning sker i fråga om antalet s. k. underremisser.

Sådana synes nu otta utlösas rutinmässigt hos myndigheterna

i anledning av departementsremiss, utan att behovet av åtgärden närmare

prövas. Vidare kan det ifrågasättas om hittillsvarande praxis med obligatorisk

remiss till beslutsmyndigheten — en praxis som har gammal hävd —

bör bibehållas. I varje fall synes en omprövning av denna praxis böra ske

i fråga om sådana besvärsärenden, som redan prövats av underordnad

besvärsinstans och vari sålunda remissyttranden i allmänhet redan avgetts

av ett flertal myndigheter. I sådana ärenden torde det mången gång finnas

anledning att, innan remissåtgärd vidtas, infordra myndigheternas handlingar

i saken för att på grundval därav pröva om behov över huvud taget

föreligger av remiss. Om så anses vara fallet, vinns genom förfarandet den

iördelen att i remissbeslutet kan preciseras i vilket eller vilka hänseenden remissyttrande

anses erforderligt. Därigenom får man bättre garanti för att

remissvaret kommer att innehålla de uppgifter som erfordras och för att

remissmyndigheten inte lägger ned arbete på att yttra sig i hänseenden

som saknar betydelse. Vidare framstår som önskvärt alt ärenden rörande

besvär, som av formella skäl inte kan upptas till prövning i sak — t. ex. på

grund av att klaganden inte är besvärsberättigad eller att besvären inkommit

för sent — inte blir föremål för en remissbehandling som med hänsyn

till nämnda förhållande saknar betydelse för ärendets prövning och endast

är ägnad att onödigt fördröja avgörandet. Det är också angeläget att remissyttranden

inte avfattas vidlyftigare än omständigheterna påkallar och t. ex.

innehåller onödiga referat av framställda yrkanden och redan fattade beslut.

Vad som iakttagits i här angivna avseenden rörande remissbehandlingen

av besvärsärenden understryker enligt utskottets mening angelägeheten av

att remissförfarandet alltid föregås av noggrann prövning av behovet och

eljest sker på sätt som föreskrivits i 1931 års cirkulär.

Som i det föregående framhållits är det av vikt att Kungl. Maj :ts prövning

inte uppehålls genom onödigt eller onödigt utdraget remissförfarande.

Självfallet är det också angeläget att ärendena efter skedd remissbehandling

upptas till avgörande av Kungl. Maj :t så snart ske kan. Utskottet konstaterar

med tillfredsställelse att denna prövning i allmänhet synes ske

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1!)68

9

med önskvärd skyndsamhet. Emellertid förekommer det också att lång tid

förflyter innan prövning kommer till stånd. Utskottet har inte ansett sig böra

närmare undersöka orsakerna i varje enskilt fall till konstaterat dröjsmål.

De gjorda iakttagelserna ger emellertid utskottet anledning att helt allmänt

framhålla önskvärdheten av att erforderliga organisatoriska åtgärder vidtas

inom departementen för att säkerställa att ärenden upptas till avgörande

inom rimlig tid och i lämplig turordning.

Med hänsyn till utvecklingen inom den offentliga sektorn är det enligt

utskottets mening av stor vikt att här berörda frågor om åtgärder för ett

effektivt utnyttjande av remissinstitutet, i syfte att därmed vinna såväl

arbetsbesparing som skyndsammare handläggning, ägnas fortlöpande uppmärksamhet

inom hela förvaltningen. Utskottet — som är medvetet om att

vissa allmänna regler om remissförfarandet kommer att inflyta i det förslag

till lag om förvaltningsförfarandet som är under utarbetande inom justitiedepartementet

— förutsätter att Ivungl. Maj :t följer utvecklingen av praxis

på området och vidtar de åtgärder som för vinnande av angivna syften

prövas erforderliga och lämpliga.

2. Handläggning av besvär som inkommit för sent (1 :a avd.)

Reglerna om besvärstid syftar till att främja intresset av ordning och

trygghet i förvaltningsförfarandet. Har besvär över meddelat beslut inte

inom föreskriven tid anförts bör saken i möjligaste mån betraktas som

slutligt avgjord. Att så sker är av betydelse från såväl det allmännas som den

enskildes synpunkt. Myndigheternas praxis i fråga om bedömningen av

besvär som inkommit för sent bör därför präglas av fasthet och konsekvens.

i besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarandet (SOU

1964: 27) förordas en uttrycklig och undantagslös föreskrift om att för sent

anförda besvär skall avvisas. En strikt tillämpning av besvärstidsreglerna

har också rekommenderats i de nyligen av statsrådsberedningen anbefallda

skrivanvisningarna för statsdepartementen.

Det bör emellertid understrykas att principen att för sent anförda besvär

i regel bör avvisas inte i och för sig innebär att klaganden vid besvärstidens

utgång förlorar möjligheten att få saken omprövad. En omprövning av beslutet

kan i stor utsträckning ske antingen genom nytt anhängiggörande hos

beslutsmyndigheten eller genom att besvärsmyndiglieten prövar ärendet med

stöd av en dispens- eller tillsynsbefogenhet. Endast i de fall då det överklagade

beslutet vinner rättskraft är en omprövning utesluten. Så är fallet bl. a.

dä en ändring av beslutet skulle lända till förfång för tredje mans rätt.

Utskottet har granskat ett antal fall där besvär som anförts hos KungL

Maj :t inte inkommit inom föreskriven tid. En allmän redogörelse för vissa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

frågeställningar i detta sammanhang och för gjorda iakttagelser lämnas i

bilaga 7, i vilken ingår viss exempelsamling.

Vid granskningen har utskottet konstaterat att ett flertal ärenden sakprövats

utan hinder av att besvärstiden överskridits. Utskottet har särskilt uppmärksammat

att, såvitt avfattningen av Kungl. Maj :ts beslut ger vid handen,

besvär i likartade ärenden som handlagts inom inrikes- och kommunikationsdepartementen

i vissa fall sakprövats men i andra avvisats. Det

synes utskottet önskvärt att en mer strikt och konsekvent tillämpning av

besvärstidsreglerna kommer till stånd.

Under hand har utskottet erfarit att den arbetsgrupp inom justitiedepartementet

som är sysselsatt med att på grundval av besvärssakkunnigas betänkande

utarbeta förslag till vissa grundläggande lagbestämmelser om förvaltningsförfarandet

överväger att föreslå en liberalisering i fråga om kraven

på besvärstidens iakttagande. Dessa överväganden och en senare behandling

av de lagregler i ämnet som arbetsgruppen kan komma att föreslå

hör emellertid enligt utskottets mening inte föregripas i Kungl. Maj :ts

praxis. Intill dess annan lagstiftning genomförts synes därför besvärstidsreglerna

böra tillämpas så att besvär som kommer in för sent i allmänhet

avvisas. En sådan ordning inverkar inte på den Kungl. Maj :t tillkommand»

rätten att ge dispens eller att som tillsynsmyndighet ompröva underlydande

myndigheters beslut.

Vid granskningen har vidare iakttagits att besvär i några fall ingetts inom

föreskriven tid till beslutsmyndigheten, ehuru besvären rätteligen skolat

inges till Kungl. Maj :t, och att de inte inkommit till Kungl. Maj :t förrän

besvärstiden utgått. I två av ärendena har besvären på grund härav ej upptagits

till prövning. Enligt utskottets mening är det angeläget att besvär i

sådana fall — till undvikande av rättsförlust för enskild — utan dröjsmål

vidarebefordras till behörig myndighet; att så sker är givetvis av särskild

vikt då ärendet berör tredje mans rätt eller är av brådskande beskaffenhet.

Utskottet får därför framhålla önskvärdheten av att lämpliga åtgärder i

förekommande fall vidtas för att fästa vederbörande myndigheters uppmärksamhet

på förhållandet.

Utskottet har slutligen uppmärksammat ett besvärsärende angående

tjänstetillsättning (nr 16 i bilaga 7) där sakprövning och ändring skett

oaktat besvären inte inkommit till departementet inom stadgad tid. Med

hänsyn till det tredjemansintresse som förelåg i ärendet synes besvären ej ha

bort upptagas till prövning. Principen att lagakraftvunna beslut inte får

omprövas om tredje mans rätt därigenom skulle kränkas är enligt utskottets

mening av stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. Den bör därföl

strikt upprätthållas i departementens och förvaltningsmyndigheterna!

praxis.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

11

3. Parts rätt att ta del av utredningsmaterial (2:a avd.)

Av stor betydelse för rättssäkerheten inom förvaltningsförfarandet anses

vara att den, som är part i ett ärende hos myndighet, beredes tillfälle att

innan ärendet avgöres ta del av förebragt utredningsmaterial och få yttra

sig över detsamma. Åtgärden bidrar till att göra myndighetens utredning av

ärendet så allsidig och fullständig som möjligt. Därest utredningsmaterialet

inte delges med parten kan man ofta inte med säkerhet bedöma tillförlitligheten

av införskaffade upplysningar, särskilt upplysningar angående den enskildes

eget uppträdande eller hans förhållanden i övrigt. Detta kan i sin tur

eventuellt leda till att felaktiga beslut fattas. Ett annat skäl som talar till

förmån för att parter får tillfälle att yttra sig över utredningsmaterial är att

det stärker deras förtroende för myndigheterna medan de i motsatt fall lätt

bibringas uppfattningen att ärendena avgöres utan hänsyn till deras synpunkter.

Skyldighet anses enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer föreligga

för myndigheterna att i viss utsträckning låta parter få del av förebragt

utredningsmaterial samt att bereda dem tillfälle att yttra sig över detta

(s. k. kommunicering av handlingar). Principen att »ingen skall dömas

ohörd» är ursprungligen hämtad från domstolsförfarandet. Inom domstolsprocessen

tillämpas den med stöd av föreskrifter i rättegångsbalken och

kommer främst till uttryck i den muntliga förhandling som möjliggör för

parter och domstol alt i ett sammanhang ta del av påståenden och utredning

i målet. Såvitt gäller förvaltningsförfarandet är principen inte i samma

utsträckning reglerad genom författningsbestämmelser, ehuru sådana finns

på många håll. Men även där särskilda författningsbestämmelser saknas

torde kommuniceringsprincipen i avsevärd utsträckning tillämpas av förvaltningsmyndigheterna.

Olika omständigheter medför dock ibland att kommunicering

underlåtes, t. ex. att viktiga allmänna intressen påkallar ett

snabbt avgörande eller att sekretesskäl utesluter delgivning.

Frågan om ett lagfästande av kommuniceringsprincipen inom förvaltningsförfarandet

har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang.

Sålunda föreslog JO sådan lagstiftning i en skrivelse till Konungen år 1961,

varvid JO framhöll principens betydelse som en rättssäkerhetsgaranti för

den enskilde. Framställningen föranledde emellertid inte någon åtgärd. De

besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarandet (avgivet år

1964) innehåller föreskrifter även om kommunicering. Huvudregeln skall

enligt förslaget vara att av myndighet införskaffat utredningsmaterial skall

delgivas part och tillfälle lämnas denne att yttra sig över detsamma. Skyldigheten

skall dock endast gälla i fråga om material som kan vara av betydelse

för ärendets avgörande och får i vissa fall åsidosättas av hänsyn till andra

intressen av nyss nämnd art.

Enligt vad utskottet inhämtat avses en bestämmelse om kommunicering

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

bli införd även i det förslag till vissa grundläggande lagregler om förvaltningsförfarandet,

som för närvarande utarbetas av en arbetsgrupp inom

justitiedepartementet. Sistnämnda bestämmelse torde dock inte bli omedelbart

tillämplig på förfarandet inom statsdepartementen.

Utskottet har vid granskningen gjort vissa allmänna iakttagelser angående

kommuniceringsprincipens tillämpning inom departementen samt därutöver

särskilt studerat rutinerna vid handläggningen av några grupper ärenden

där enskild person uppträder som sökande eller — i besvärsmål — som

klagande. De iakttagelser som gjorts vid granskningen redovisas i bilaga 8.

Som både JO och besvärssakkunniga framhållit har kommuniceringsprincipen

väsentlig betydelse för vinnande av fullständig utredning i ärendena

och för tillgodoseende av de enskildas rättssäkerhet.

Den utförda granskningen ger vid handen att kommuniceringsfrågorna

ofta behandlas efter skilda principer i olika departement. Även inom samma

departement förekommer ibland skiljaktigheter i praxis. Ett allmänt intryck

är att dessa frågor handläggs ganska schablonmässigt och att hänsynstagande

till omständigheterna i det särskilda fallet i allmänhet inte sker.

Riktlinjen synes i de flesta departement vara att kommunicering äger rum

endast om parten särskilt begärt detta, medan man eljest i allmänhet inte

vidtar denna åtgärd.

Utskottet finner för sin del önskvärt att spörsmålet om kommunicering

av utredningsmaterial ägnas större uppmärksamhet inom departementen

än som nu sker och att samma riktlinjer för frågans bedömning tillämpas

av olika departement. Då genom ett remissutlåtande nya upplysningar eller

synpunkter tillförts ett ärende bör utlåtandet som regel delgivas parten och

tillfälle beredas denne att yttra sig över det nya materialet. Kommunicering

bör dock endast avse sådant material som kan vara av betydelse för ärendets

avgörande. Utskottet förordar sålunda inte att infordrade remissyttranden

rutinmässigt skall tillställas parterna. Kommunicering bör ske först sedan

behovet av denna åtgärd noggrant prövats. Ifall part direkt begärt att få

ta del av yttrande eller att få avge påminnelser, bör dock detta önskemål

efterkommas om det inte av särskild anledning befinns olämpligt.

Kommunicering kan ske i olika former. Utskottet har uppmärksammat

skillnader i praxis härvidlag. Vissa departement tillställer parten endast

underrättelse om att remissyttranden inkommit och finns tillgängliga hos

kommissionären. Yttrandena översänds då till parten först efter framställning

därom och i vissa fall mot expeditionsavgift och kommissionärsarvode.

På andra håll översänds däremot avskrift av inkomna yttranden utan att

särskild framställning avvaktas. Utskottet finner önskvärt, att sistnämnda

förfarande tillämpas i alla de fall där behov av kommunicering befunnits

föreligga och att sådan delgivning sker utan kostnad för parten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

13

I anslutning till vad som rörande en speciell kommuniceringsfråga anförts

under III. i bilaga 8 får utskottet slutligen framhålla önskvärdheten av att,

då fråga uppkommer att i samband med utbyggnad av tätort utsträcka

skyddsrumsbyggnadsskyldighet till angränsande kommun eller del därav,

tillfälle i regel bereds vederbörande fullmäktige att framföra sina synpunkter.

I de fall så ej skett vid den förberedande handläggningen hos vederbörande

länsstyrelse bör följaktligen enligt utskottets mening erforderlig

komplettering härutinnan verkställas genom Ivungl. Maj :ts försorg.

4. Motivering av konseljbeslut (3:e avd.)

Skyldighet för förvaltningsmyndighet att motivera sina avgöranden föreligger

för närvarande endast i vissa i specialförfattningar reglerade fall. I

skilda sammanhang har emellertid framhållits vikten av att även förvaltningsrättsliga

beslut — liksom domstols dom — redovisar skälen för avgörandet.

Frågan om införande av en regel om motiveringsskyldighet för förvaltningsmyndighet

upptogs av besvärssakkunniga som ett led i deras omfattande

arbete (se SOU 1955: 19 s. 95). I en framställning till Konungen 1960

(JO:s embetsberättelse 1961 s. 448) föreslog JO att frågan borde lösas separat

och utan dröjsmål. Motivering borde enligt JO alltid ges om ärendets

beskaffenhet fordrade det. I framställningen utvecklade JO utförligt de

rättssäkerhetssynpunkter som talade för att myndigheterna motiverade sina

beslut. JO ansåg, att därav följde större garanti för omsorgsfull och saklig

prövning av ärendena, ökade möjligheter för medborgarna att utnyttja sin

besvärsrätt eller annan utväg till rättelse, större garanti för fast och enhetlig

rättstillämpning samt ökat förtroende hos allmänheten för myndigheternas

objektivitet och därigenom en stärkt känsla av att leva i trygghet

under lagen. Vid 1961 års riksdag uttalade första lagutskottet i ett av riksdagen

godkänt utlåtande (nr 8) sin anslutning i princip till JO:s uppfattning

i frågan.

I huvudsak samma skäl som JO anfört åberopades av besvärssakkunniga

i deras slutbetänkande (SOU 1964:27) till stöd för en lagbestämmelse, att

beslut skall innehålla de skäl på vilka avgörandet grundas, i den mån det

inte av särskild anledning finnes obehövligt eller olämpligt (11 kap. 5 § i de

sakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarande). Vid remissbehandling

av betänkandet framgick att det i stort sett rådde enighet om att principen

om motiveringsskyldighet utgjorde en hörnsten i rättsskyddssystemet.

Ett uttalande i samma riktning gjordes även vid 1966 års riksdag av första

lagutskottet i ett av riksdagen godkänt utlåtande (nr 17) över två motioner

i ämnet.

Det förslag till en allmän förvaltningslag, som en särskild arbetsgrupp

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

inom justitiedepartementet väntas framlägga inom kort, kommer — enligt

vad som upplysts — att innehålla vissa regler om motivering av beslut.

Såväl JO som besvär ssakkunniga underströk betydelsen av att även konseljbeslut

i administrativa partsärenden motiverades. De av dem föreslagna

allmänna reglerna i ämnet avsågs även skola gälla för Kungl. Maj :t i statsrådet.

Vid remissbehandlingen av besvärssakkunnigas slutbetänkande uttalade

emellertid JK och Svea hovrätt — bl. a. med hänsyn till pågående författningsrevision

— vissa betänkligheter i detta hänseende. I det väntade

förslaget till förvaltningslag torde enligt vad som inhämtats bl. a. reglerna

om beslutsmotivering inte göras tillämpliga på Kungl. Maj :t.

De nyligen av statsrådsberedningen anbefallda skrivanvisningarna för

statsdepartementen innehåller bl. a. vissa rekommendationer i fråga om

användande av beslutsmotivering.

Mot bakgrund av det nu anförda har utskottet vid granskningen av statsrådsprotokollen

ägnat uppmärksamhet åt frågan om motivering av konseljbeslut

i ansöknings- och besvärsärenden. En närmare redogörelse för de

överväganden som i lagstiftningssammanhang m. m. förekommit i principfrågan

och för de iakttagelser som gjorts vid den nu verkställda granskningen

lämnas i bilaga 0, i vilken även ingår viss exempelsamling.

Utskottet ansluter sig för egen del till uppfattningen, att en allmän reglering

bör ske av frågan om motivering av förvaltningsbeslut. Även om en

sådan reglering inte anses böra formellt avse regeringsärenden — en fråga

vartill utskottet saknar anledning att ta ställning — talar dock starka

skäl för att även Kungl. Maj :t i viss utsträckning lämnar beslutsmotivering

i administrativa partsärenden efter i princip samma normer som anses böra

gälla för underlydande myndigheter. Att konseljbeslut motiveras synes utskottet

vara av särskild betydelse med hänsyn till önskvärdheten av att fast

och enhetlig praxis i olika ärendegrupper upprätthålls inom förvaltningen.

Från denna synpunkt är det framför allt av vikt att motivering i regel ges

till Kungl. Maj :ts beslut i frågor av principiell innebörd liksom då Kungl.

Maj :t ändrar underordnad myndighets beslut eller frångår av sakkunnig

remissinstans hävdad ståndpunkt.

Enligt vad den verkställda granskningen gett vid handen förekommer det

redan nu i åtskilliga fall att klargörande motivering lämnas till Kungl.

Maj :ts beslut. Utvecklingen inom departementen synes också gå i riktning

mot vidgad tillämpning av beslutsmotivering och mot tydligare avfattning

av besluten över huvud.

Av de gjorda iakttagelserna synes emellertid framgå att motivering i

mänga tall ej ges, ehuru så från ovan anförda synpunkter framstår som

angeläget, och att över huvud någon konsekvent praxis i förevarande hänseende

inte utbildats inom departementen. Utskottet får därför framhålla

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

15

önskvärdheten av att fortsatt uppmärksamhet ägnas hithörande spörsmål

och att ytterligare ansträngningar vidtas i syfte att så långt möjligt tillgodose

de viktiga intressen, som talar för en utsträckt tillämpning av beslutsmotivering

i konseljärenden.

5. Svensk författningssamling 1967

Utskottet har genomgått de av Kungl. Maj :t under år 1967 utfärdade

författningarna och undersökt att de utkommit av trycket i Svensk författningssamling

före det datum då de trätt i kraft samt att riksdagen i vederbörlig

ordning beretts tillfälle att pröva bestämmelser i ämnen, som kan

anses falla inom området för dess medverkan. Därvid har utskottet uppmärksammat

vissa bestämmelser i en av Kungl. Maj :t den 10 mars 1967

(nr 83) utfärdad instruktion för utrikesrepresentationen. Instruktionen

lämnar i 42—46 §§ vissa föreskrifter angående åtgärder av beskickningar

och konsulat i anledning av brott eller misstanke om brott ombord på

svenskt fartyg eller luftfartyg. Därest brott som hör under allmänt åtal

förövats ombord på sådant fartyg eller misstanke föreligger om dylikt

brott skall beskickning eller konsulat enligt 42 § genast inleda undersökning

i saken. I samband med dylik undersökning äger beskickning eller

konsulat enligt 43 § under i paragrafen närmare angivna betingelser föranstalta

om att misstänkt tages i förvar. I 45 och 46 §§ lämnas föreskrifter

om åtgärder som skall vidtagas för att underrätta utrikesdepartementet

och för att hemsända den som tagits i förvar m. m. Bestämmelserna i 42

och 43 §§ skall enligt 44 § inte gälla i den mån hinder för deras tillämpning

möter enligt verksamhetslandets lag.

De föreskrifter om åtgärder av beskickningar och konsulat i anledningav

brott eller misstanke om brott ombord på svenskt fartyg eller luftfartyg,

som lämnas i instruktionen, motsvaras — såvitt gäller brott som förövats

inom Sverige — delvis av bestämmelser i rättegångsbalken. Med hänsyn härin

har utskottet övervägt frågan om inte riksdagen borde ha medverkat

rid föreskrifternas tillkomst. Utskottet är medvetet om att nuvarande

konstitutionell praxis inte klart angivit gränserna för den gemensamma

lagstiftningsmaktens område. Enligt vad utskottet erfarit är grundlagberedningen

sysselsatt med en undersökning av hithörande problem i samband

med sitt arbete på en fullständig författningsrevision. Resultatet av beredningens

arbete torde få avvaktas innan slutlig ståndpunkt tages till frågan

om normgivningsmaktens fördelning mellan Kungl. Maj :t och riksdagen.

Utskottet finner det emellertid inte helt tillfredsställande att de ovan angivna

befogenheter, som i instruktionen lämnats beskickningar och konsulat,

blivit utfärdade utan att riksdagens samtycke därtill inhämtats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

6. Behandlingen hos Kung). Maj:t av riksdagens skrivelser

Utskottet har under decliargearbetet granskat den i Iiungl. Maj:ts skrivelse

nr 3 till årets riksdag lämnade redovisningen för de åtgärder som vidtagits

i anledning av riksdagens skrivelser. Därvid har utskottet för olika

grupper av riksdagsskrivelser, som angetts ha slutbehandlats under år 1967,

tagit del av statsrådsprotokollens närmare uppgifter om Kungi. Maj:ts

beslut. Ett antal fall, där det kunnat ifrågasättas om riksdagens viljeyttringar

blivit vederbörligen beaktade, har blivit föremål för särskild överläggning.

Av dessa har några upptagits i bilaga 10.

I anslutning till de i bilagan intagna exemplen må anföras att det framstår

såsom önskvärt att fortsätta arbetet med att skapa enhetliga redovisningsprinciper

inom Kungl. Maj :ts kansli.

Det har under granskningsarbetet visat sig förenat med vissa svårigheter

att snabbt kunna återfinna de konselj ärenden som avser behandlingen av

riksdagens skrivelser. Utskottet anser det värdefullt om Kungl. Maj :ts skrivelser

i förevarande ärende innehöll icke blott — såsom nu är fallet — uppgitt

om de konseljdagar, å vilka riksdagsskrivelserna behandlats, utan även

om de ifrågavarande ärendenumren.

Den granskning som sålunda utförts samt resultaten därav får utskottet

härmed för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 14 mars 1968

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Torsten Andersson*

(ep), Erik Olsson (s), Carl Albert Anderson (s), Sveningsson (h), fru

Segerstedt Wiberg (fp), herrar Sörlin (s), Tistad (fp), Ivar Andersson (s)

och Svenungsson (h); samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

17

från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund

(s), Hamrin i Jönköping (fp), Henningsson* (s), Magnusson i Tumhult*

(h), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s), Nelander (fp),

Larsson i Luttra* (ep) och Boo (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

2— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 15

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 1

Under tiden marg—december 1967 meddelade förordnanden enligt

§ 5 regeringsformen

Dag: Förordnad: Ärenden:

Justitiedepartementet:

10/11 1967 Geijer Förvaltningsärenden rörande nåd i brott
mål.

10/11 1967 Odhnoff Förvaltningsärenden rörande förvärvande

och förlust av svenskt medborgarskap.

9/6 1967

30/6 1967

Kommunikationsdepartementet:

Lundkvist

(återkallat 30/6-67)

Lundkvist

(förfallet 6/9-67

genom utnämning till

chef för K-dep.)

Ärenden rörande val till riksdagens kamrar.

Ärenden som ankommer å chefen för kommunikationsdepartementet

utom ärenden

som rör departementets administration; luftfart;

utrikes sjöfart; ljudradio- och televisionsverksamheten

inbegripet televerkets

befattning därmed; Sveriges deltagande

i Europeiska transportministerkonferensen

(CEMT); samordning av trafiksäkerhetsåtgärder,

övergången till högertrafik; förberedelser

för reform av planväsendet inbegripet

utveckling av metoder och former för en

översiktlig fysisk riksplanering.

Finansdepartementet:

9/6 1967 Wickman Ärenden rörande Sveriges Investeringsbank

Aktiebolag.

Utbildningsdepartementet:

6/9 1967 Moberg Ärenden rörande skolväsendet (med un
dantag

av det obligatoriska skolväsendet,

pedagogiskt utvecklingsarbete och vuxenutbildning);

högre utbildning med undantag

av den konstnärliga; lärarutbildning; studiesociala

frågor och internationellt kulturellt

samarbete.

Handelsdepartementet:

18/5 1967 Wickman Ärenden rörande BS konsult aktiebolag

(Byggnadsstyrelsens konsult aktiebolag).

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

19

Bilaga 2

Omfördelning m. ni. av ärenden mellan statsdepartementen

under tiden mars—december 1967

SFS 355/1907

SFS 564/1967

-SFS 747/1967

överflyttades från K till Ju ärenden rörande tillämpningen

av radionansvarighetslagen;

överflyttades från In till K ärenden ang. val till riksdagens

kamrar;

överflyttades från Iv till Fi ärenden ang. mark och byggnader

för andra till kommunikationsdepartementet hörande

myndigheter än postverket, televerket, statens järnvägar,

statens vägverk, sjöfartsverket och luftfartsverket;

överflyttades från Iv till Jo ärenden ang. vatten och avlopp.

Överflyttades från K till E ärenden ang. rundradioverksamhet

utom sådana ärenden som avser distribution av radioprogram

med undantag av anvisande av medel för investeringar

i rundradioanläggningar eller som avser föreskrifter

om användning av mottagare eller avser uppbörd och

förvaltning av avgifter för innehav av mottagare.

Tilldelades K ärenden ang. tillstånd till förköp enligt 9 §

förköpslagen;

ändrades ecklesiastikdepartementets benämning till utbildningsdepartementet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 3

Tid för avgivande av remissvar till Kungl. Maj:t

Vissa bestämmelser m. m.

I § 10 RF stadgas att ärendena skall, innan de föredrages i statsrådet,

genom nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande ämbetsverk av

den föredragande beredas. Sådana upplysningar inhämtas regelmässigt, liksom

i övrigt är fallet vid utredning av ärenden inom förvaltningen, genom

att ärendena remitteras till vederbörande myndighet för avgivande av skriftligt

yttrande. Enligt 17 § departementsinstruktionen äger chefstjänsteman

och, efter departementschefens bestämmande, annan tjänsteman infordra

förklaring, upplysning eller yttrande som fordras för ärendes beredning.

I förvaltningslagstiftningen förekommer endast rent undantagsvis föreskrifter

om bestämda tidsfrister, inom vilka remissvar skall vara avgivna

eller beslut överhuvudtaget meddelade. I taxeringsförordningen — som med

hänsyn till skattemålens periodicitet innehåller vissa tidsgränser för målens

avgörande i första och andra instans — stadgas t. ex. att besvär över prövningsnämnds

beslut skall efter skedd skriftväxling, där ej särskilda omständigheter

föreligger, överlämnas till kammarrätten inom sex månader efter

det besvären inkommit till nämndens kansli (97 §); inom nämnda tid skall

sålunda erforderliga yttranden, bl. a. av taxeringsintendent, vara avgivna.

Såsom avseende ärenden av mera typisk förvaltningskaraktär må erinras om

föreskriften i 14 § jordförvärvslagen, enligt vilken ansökan om tillstånd att

förvärva eller behålla egendom eller om viss i lagen angiven förklaring skall

prövas utan dröjsmål och beslut i ärendet, om särskilt hinder ej möter, skall

meddelas senast två månader efter det ansökningen inkommit; inom denna

tid skall alltså såväl erforderlig utredning förebringas som myndighetens

prövning ske.

Vissa allmänna föreskrifter om remissförfarandet har lämnats i Kungl.

Maj :ts cirkulär den 5 juni 1931 till statens förvaltande myndigheter angående

remissers verkställande och besvarande. Rörande tiden för remissvar

föreskrivs i cirkuläret att sådant svar städse skall avges så skyndsamt förhållandena

det medger. Vidare föreskrivs i cirkuläret — som torde äga tilllämpning

bl. a. på de tjänstemän i departementen som bemyndigats handha

remissbehandlingen — att det åligger vederbörande befattningshavare alt

genom påminnelser eller eljest tillse att remissvar inkommer inom föreskriven

tid eller, där tid för svars avgivande ej är utsatt i remissbeslutet,

inom skälig tid efter beslutets dag.

Beträffande bedömningen i praxis av dröjsmål med avgivande av remisssvar

må erinras om ett av JO år 1961 beslutat åtal mot en taxeringsnämndsordförande,

som — under handläggning av taxeringsmål under en fyraårsperiod

— i ett 60-tal fall dröjt omkring sex månader eller längre med att

avge infordrade yttranden i anledning av besvär över taxeringsnämndens

eller, i några fall, prövningsnämndens beslut. I målet framhöll JO att den

omständigheten, att åtalet begränsats till att avse dröjsmål av angiven längd,

förvisso inte fick tagas som uttryck för att en remisstid upp till sex månader

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

21

normalt skulle kunna godtas. Åtal anställdes samtidigt mot vederbörande

landskamrerare för att lian inte verksamt ingripit mot taxeringsnämndsordförandens

dröjsmål. Utöver rutinmässiga påminnelser som årligen tillställdes

varje taxeringsnämnd sordförande i anledning av dröjsmål med remisssvar

hade den ifrågavarande ordföranden sålunda endast vid ett par tillfällen

muntligen ombetts av landskamreraren att besvara oredovisade remisser.

Enligt JO hade landskamreraren bl. a. bort bestämma de tider, inom vilka

yttranden i berörda fall skulle avges, och utöva verksam tillsyn över att

svaren också inom behörig tid inkom. — De åtalade fälldes båda till ansvar

för tjänstefel (JO 1963: 195).

Vidare må återges vissa uttalanden av JO rörande remissförfarandet i ett

bos en länsstyrelse handlagt besvärsärende. I ärendet, som avsåg besvär över

beslut av kommunalfullmäktige att tillsätta tjänst som vattenverksskötare,

hade åtskilliga remissyttranden infordrats. JO fann alt yttrandena, med

undantag för ett, avgetts utan mer anmärkningsvärd tidsutdräkt, omkring en

å två månader. En av remisserna, avseende en återremiss till kommunalfullmäktige,

hade däremot inte besvarats förrän efter mer än fem och en halv

månader. Beträffande sistnämnda remiss anmärkte JO att åtgärder uppenbarligen

bort från länsstyrelsens sida vidtas för att erhålla svar långt tidigare

än som nu skedde. Genom vad sålunda och i vissa andra avseenden

förekommit vid remissbehandlingen fann JO att den för handläggningen

ansvarige befattningshavaren hos länsstyrelsen åsidosatt sin tjänsteplikt.

JO lät dock med hänsyn till omständigheterna bero vid en erinran (JO

1961:372).

Iakttagelser vid granskningen

Vid remissbehandlingen av ansöknings- och besvärsärenden hos Kung].

Maj :t synes viss tid för avgivande av infordrat yttrande i allmänhet ej anges

eller eljest någon tidsbestämning förekomma. Vid granskningen har sålunda

endast i fråga om någon enstaka ärendegrupp kunnat iakttas att viss tid för

remissvar stundom utsatts; i sådana fall liar emellertid någon tid ej angetts

i därefter följande remisser. Rent undantagsvis har förekommit att remissbeslut

innehållit anmärkning att yttrande förväntas »skyndsamt» e. d.

Rörande den tid som åtgått för infordrade remissvar har vid granskningen

av statsrådsprotokollen och handlingarna i enskilda ärenden erhållits som

allmänt intryck att svar i det stora flertalet fall avgetts omkring någon

månad efter remissens mottagande. Detta intryck har bestyrkts vid en företagen

stickprovsundersökning. Med ledning av protokollens uppgifter verkställdes

härvid en beräkning av tiden för remissvar i vissa grupper ärenden,

som avgjorts under en månadsperiod. Vid beräkningen, som omfattade alla

departement utom tre och tillhopa omkring 300 remissvar, uppdelades

svaren i två grupper, den ena avseende remissvar som understeg Va år och

den andra avseende svar som dröjt längre.

Remissvaren i den förstnämnda gruppen befanns utgöra drygt 90 % av

undersökningsmaterialet. Den genomsnittliga remisstiden för denna grupp

utgjorde omkring 1 Va månad; gränsvärdena varierade här från remissvar

å någon dag till lider upp till Va år.

Den andra gruppen utgjorde alltså knappt 10 % av undersökningsmaterialet

och avsåg remisstider å Va år eller mer. I det helt övervägande antalet

fall uppgick remisstiderna inom denna grupp till Va—1 år.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1908

På grundval av stickprovsundersökningen och de allmänna iakttagelserna

torde i betraktande av den stora mängd ärenden som förekommer inom

departementen • det totala antalet fall där tiden för remissvar avsevärt

överstigit den förut angivna genomsnittstiden å omkring 1 Va månad vara

alltför stort för att en närmare beräkning härav skulle vara möjlig genomföra.

Även om endast remisstider å Va år eller mer beaktas, synes antalet

sådana fall per år snarare över- än understiga tusentalet.

b ör att med praktiska fall något belysa spörsmålet om remisstidernas längd

har en närmare genomgång skett av ett antal ärenden där tiden för remisssvar

uppgått till 1 år eller mer och sålunda varit exceptionellt lång. Vid

redovisningen härav har endast medtagits sådana fall där förelupna dröjsmål,

såvitt av handlingarna framgår, ej i och för sig synts betingade av

ärendenas svårighetsgrad eller beskaffenhet i övrigt. Av utrymmesskäl har

endast kortfattade uppgifter rörande de olika ärendena ansetts kunna ifrågakomma.

Av de 25 fall som redovisats har tiden för avgivande av det begärda remisssvaret

•— som i regel ej omfattat mer än knappt V* sida —- uppgått i 9 fall

till 1—1 Va år, i 9 fall till 1 V2—2 år och i 7 fall till mellan 2 och 3 år.

Besvären eller ansökningarna har i 7 av fallen funnits böra helt eller delvis

bifallas.

Redovisningen lämnas i följande tablå.

Tablå

över tider som åtgått för remissvar i vissa ärenden

Tid för re
Dep.

Ärende Remissbehandling missvar (ca) Beslut

1. Ju

2. Ju

Besvär av postil- Rem. 24/5-65 KB efter 10/8-67:

jon över KB:s be- vederbörandes hörande (ej bifall till

slut 2/4-65 ang. tid); åter 27/10-65 (m. yttr. besvären

återkallelse av till- av polismynd. och länsläk.) (nr 14)

stånd att inneha Rem. 28/10-65 medstyr. 1 år 9 mån.

jaktvapen (åter- (ej tid); styr. begärde

kallelse beslutad 22/11-65 intyg av psykiaav

polismynd. 7/8 ter; klag. undersökt å psyk.

-64); besv. ink. 15/4 klinik 25/4-66; uppsatt å

-65 (kompl. 20/5-65) väntelista för närmare undersökn.

, som ägde rum 6

dagar i mars -67; intyg ink.

t. styr. 26/5-67; åter t. dep.

20/7-67 (V2 sid.)

Besvär av bilreparatör

över KB:s

beslut 27/8-65 att

förordna annan

person som verkstadsförman

i polisdistrikt;

besv.

ink. 13/9-65

Rem. KB (remissbeslut

saknas i akten); åter 23/11

-65

Rem. (i nov. eller dec. -65)

rikspolisstyr.; åter 1/8-67

(2 sid.)

1 år 8 mån.

10/11-67:

bifall till

besvären

(nr 39 a)

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

23

Tid för re
Dep.

Ärende Remissbehandling missvar (ca) Beslut

3. S Besvär av enskild

över KB:s beslut

12/11-63 ang. fastställelse

av ordningsföreskrifter

för vatten- och avloppsanläggningar;

besv. ink. 7/1-65

4. K Besvär av vägsam
fällighet

över KB:s

beslut 16/7-64 att

avslå ans. om förändring

av enskild

väg till allmän;

besv. ink. 12/8-64

5. K Besvär av kom
mun

över VoV:s

beslut 8/7-65 om

indragning av vissa

delar av allm.

väg; besv. ink.

18/8-65

6. K Ansökan av VoV

om tillstånd till

expropriation av

mark för vägändamål;

ans. ink.

27/8-65

7. K Besvär av kommun

över KB:s

beslut 9/11-63 ang.

fördelning av kostnader

för upprättande

av byggnadsplan;

besv.

ink. 18/1-64

Rem. 9/1-65 KB efter

vdbes hörande (ej tid);

vissa av KB infordrade

yttr. ink. sist 12/3-65;

sedan klag. avlidit förklarade

sig dödsboet i påmin.

12/4-66 vidhålla besvären

Åter t. dep. 26/5-66 med

yttr. av KB (7 rader)

Utlåt, av RegR 8/12-66

Rem. 14/8-64 KB efter

vdbes hörande (ej tid);

åter 3/8-66 + yttr. av vägnämnd

o. uppg. om trafikräkn.

i juni o. juli -66

(3 rader)

Rem. 22/8-66 VoV (ej tid);

åter 12/12-66

Rem. 19/8-65 VoV efter

vdbes hörande (ej tid); efter

underrem. 26/8-65 t.

KB yttr. av vägförv. 21/10

-66 (Y2 sid.) o. av KB 1/11

-66 (blankt avstyrk.); åter

12/12-66 (y2sid.)

Rem. 13/10-65 KB (ej tid);

efter kungör.- och delgivningsförfarande

(avslutat

i mars -66) underrem.

7/4-66 t. överlantmätaren

som avgav yttr. 9/11-66

(10 rader); åter fr. KB

17/11-66 (blankt tillstyrk.)

Rem. 21/1-64 KB för utlåt.

senast 2113-64 efter

vdbes hörande;

åter 12/3-64

Rem. 14/3-64 byggn.styr.

(ej tid); åter 12/12-66

(1 sid.)

1 år 5 mån. 13/1-67:

besvären

deserta

(nr 13)

2 år 13/1-67:

utan bifall

(nr 4)

13/1-67:

utan bifall

(nr 6)

1 år 2 mån.

1 år 1 mån. 13/1-67:

bifall

(nr 10)

(7 mån.)

13/1-67:

utan bifall

(nr 27)

2 år 9 mån.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

8. K

9. K

10. K

11. IC

Ärende

Tid för re
Remissbehandling

missvar (ca) Beslut

Besvär av fastighetsägare

över

KB:s beslut

10/10-62 om avstyckningsförbud

samt beslut 18/1

-63 om vägrad

dispens från

förbudet;

besv.ink. 6/2-63

Ansökan av enskild

om tillstånd

att bibehålla en

bostadsbarack som

uppförts utan

byggnadslov; ans.

ink. 17/12-64

Besvär av enskild

över KB:s beslut

4/9-64 ang.

byggnadsplan;

besv. ink. 25/9-64

Besvär av enskild

över KB:s beslut

20/2-65 ang.

byggnadsplan;

besv. ink. 10/3-65

Rem. 11/2-63 KB för utlåt.

senast 1114-63 efter

vdbes hörande

Yttr. avgavs av byggn.nd

6/3-63 och länsark. 10/4

-63 samt påmin. av klag.

13/4-64

Som svar på förfrågan fr.

dep. 11/3-65 när rem.yttr.

kunde förväntas uppgav

KB att visst sam.träde

skulle i samförstånd med

klag. hållas 13/4-65

1 skriv. t. KB 10/5-65 anhöll

klag. om omprövning

av besluten skyndsammast

möjligt

Som svar på förfrågan fr.

dep. 1/2-66 uppgavs bl. a.

att ovannämnda sam.träde

hållits och att ärendet ånyo

remitterats t. länsark.

Länsark. avgav yttr. 13/4

-66 (avstyrkte besvären i

avb. på pågående utredning

om revidering av byggnadsplan

m. m.)

Åter 21/4-66 fr. KB (avstyrkte

på samma skäl som

länsark.)

Rem. 21/12-64 KB (ej tid);

underremisser t. länsark.,

länsläk., byggn.nd o. hälsov.

nd

Åter 28/12-66 med förmälan

att sök. dåmera avlidit

o. baracken försålts

Rem. 30/9-64 KB för utlåt.

senast 30\ll-64 efter

vdbes hörande; åter 8/4-65

Rem. 20/4-65 byggn.styr.

(ej tid); åter 18/10-66 (1 sid.

Rem. 16/3-65 KB för utlåt.

senast 17/5-65 efter

vdbes hörande; åter 19/5

-65

Rem. 25/5-65 byggn.styr.

(ej tid); åter 27/12-66 (5

rader)

3 år 2 mån. 20/1-67:

besvären

deserta

betr. beslutet

10/10-63;

i övrigt ej

ändring

(nr 13)

2/år 20/1-67:

påkallar

ej åtgärd

(nr 17)

20/1-67:

KB:s

beslut

upphävt

1 år 6 mån. (nr 24)

27/1-67:

utan bifall

(nr 29)

1 år 7 mån.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

25

Dep.

12. K

13. K

14. K

15. K

16. K

Ärende Remissbehandling

Besvär av enskild

över KB:s beslut

25/9-64 ang. byggnadsplan;

besv.

ink. 19/10-64

Besvär av enskilda

över KB:s beslut

30/9-63 ang. fördelning

av kostnader

för upprättande

av byggnadsplan;

besv.

ink. 28/10-63

Besvär av tre enskilda

över KB:s

beslut 2/11-64 ang.

byggnadsplan;

besv. ink. 17/11,

19/11 och 21/11-64

Besvär av villaägareförening

över KB:s beslut

20/4-65 att ej

fastställa av

stadsfullmäktige

antaget förslag till

ändring och utvidgn.

av stadsplan;

besv. ink.

10/5-65

Besvär av enskilda

över KB:s beslut

17/11-64 ang.

byggnadsplan;

besv. ink. 7/12-64

Rem. 23/10-64 KB för utlåt.

senast 23/12-64 efter

vdbes hörande; åter 17/5

-65

Rem. 20/5-65 byggn.styr.

(ej tid); åter 20/1-67 (%

sid.)

Rem. 30/10-63 KB för utlåt.

senast 2/1-64 efter

vdbes hörande; åter 11/3

-64

Rem. 12/3-64 byggn.styr.

(ej tid); åter 12/12-66

(1 sid.)

Rem. KB för utlåt, senast

20/1, 23/1 resp. 30/1-63

efter vdbes hörande; åter

10/2-65

Rem. 15/2-65 byggn.styr.

(ej tid); åter 23/1-67

(3 rader)

Rem. 13/5-65 KB för utlåt.

senast 24/6-65; åter

27/7-65

Rem. 3/8-65 byggn.styr.

(ej tid); åter 13/1-67 (%

sid.)

Rem. 14/12-64 KB för utlåt.

senast 14/2-65 efter

vdbes hörande; åter 24/2

-65

Rem. 4/3-65 byggn.styr.

(ej tid); åter 2/3-67 (%

sid.)

Tid för re
missvar

(ca) Beslut

27/1-67:

bifall

till besvären

(nr 32)

1 år 8 mån.

27/1-67:

utan bifall

(nr 43)

2 år 9 mån.

3/3-67:

utan bifall

(nr 22)

2 år

10/3-67:

bifall till

besvären

1 år 5 mån. (nr 32)

26/4-67:

utan bifall

(nr 25)

2 år

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep. Ärende

Tid för re
Remissbehandling

missvar (ca) Beslut

17. Fi

18. U

19. U

20. U

21. U

Ansökan av en-

Rem. domkap.; åter 10/6

21/4-67:

skild att utfå av

65 (med besked att PÄ

ej vidare

pastorsämbete

anmodats utfärda ålders-

åtgärd

vägrade åldersbe- tyg för sök:s barn;

ans. ink. 1/4-65

betyg -f förslag om utarb.

av formulär till visst slags

prästbevis)

Rem. 21/6-65 centrala

folkbokförings- och upp- bördsnämnden (ej tid);

åter 2/3-67 (5 rader)

1 år 8 mån.

(nr 26)

Besvär av lärare

Rem. 30/11-65 länsskol-

27/1-67:

över länsskol-

nämnden (ej tid); åter

utan bifall

nämnds beslut

31/12-65

(nr 58)

5/11-65 ang. behö- righet att söka

viss tjänst; besv.

ink. 29/11-65

Rem. 3/1-66 skolöverstyr.

(ej tid); åter 19/12-66 (R,

sid.)

1 år

Ansökan att vid

Rem. 6/7-64 överstyr, för

2 år 7 mån.

10/3-67:

förordnande å lek-

yrkesutbildn. (ej tid); ut-

utan bifall

torst jänst bli in- placerad i viss

lönegrad; ans. ink.

3/7-64

låt. å akten dagtecknat

17/7-64 (blank avstyrkan);

ink. t. dep. först 16/2-67

(nr 59)

Besvär av kom-

Rem. 9/11-64 skolöverstyr.

2 år

31/3-67:

mun över beslut

m. anmodan att lämna

utan avs.

20/8-64 av över-

köpingen tillfälle avge för-

betr. stats-

styr. för yrkesut-

klaring (ej tid); ärendet

bidrags-

bildn. att bevilja

överl. t. köpingen 17/11

(1 år

beslutet; i

viss köping stats-

-64; åter t. skolöverstyr.

11 mån.)

övrigt ej

bidrag till yrkes-

19/10-66

ändr.

skola m. m.; besv.

ink. 28/9-64

Åter t. dep. 8/11-66 (1

sid.)

(nr 33)

Besvär av lärare

Rem. länsskolnämnden;

1/9-67:

över länsskol-

åter 4/3-66

ej vidare

nämnds beslut

Rem. 7/3-66 skolöverstyr.

1 år

yttrande,

14/12-65 att —

sedan skolstyrelse

vägrat läraren

tjänstledighet i

okt. och nov. -65

•—• ej göra ändring i

skolstyrelsens

beslut; besv.ink.

12/1-66

(ej tid); åter 9/3-67 (1 sid)

enär de

avsedda

tidsperio- derna gått

till ända

(nr 50)

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

27

Tid för re
Dep.

Ärende Remissbehandling missvar (ca) Beslut

22. U Ansökan av stads
fullmäktige

om

fastställelse av

ändring av bestämmelser

rör.

användningen av

vissa donationsfonders

avkastning

m. m.; ans.

ink. 2/12-61 m.

yttr. av KB

23. Jo Besvär av enskild

över KB:s beslut

16/9-65 att vägra

dispens från nybyggnadsförbud;

besv.ink. 20/10-65

24. Jo Besvär av enskild

över KB:s beslut

17/6-64 att vägra

dispens från nybyggnadsförbud;

besv.ink. 13/7-64

25. C Ansökan av pensionerad

städerska

att få tillgodoräkna

viss tids tjänstgöring

som tjänsteår;

ans. ink.

12/8-64

Rem. 5/12-61 länsskolnämnden;

åter 16/1-62

(5 rader)

Rem. 17/1-62 skolöverstyr.

(ej tid); åter 18/1-65

(!/2 sid.)

Rem. 19/1-65 länsskolnämnden;

åter 27/2-65

(3 rader)

Rem. JK; åter 12/7-65

(lAsid-)

Rem. 25/10-65 KB för utlåt.

senast 25/12-65 efter

vdbes hörande; yttr. av

byggn.nd 12/11-65 och av

länsark. 10/10-66; åter fr.

KB 1/11-66 (4 rader)

Rem. 2/11-66 byggn.styr.;

åter 16/3-67. Påmin. fr.

klag. ink. 6/4-67

Rem. 14/7-64 KB för utlåt.

senast 14/9-61 efter

vdbes hörande; åter 2/9

-64

Rem. 4/9-64 byggn.styr.

(ej tid); åter 15/11-66

(Vi sid.)

Rem. 23/1-67 statens

naturvårdsnämnd; åter

30/5-67

Rem. 24/8-64 statens personalpensionsverk

(ej tid);

åter 17/12-65 (5 rader)

17/3-67:

fastställelse

med
3

år delad i

visst avs.;

i övrigt

utan bifall

(nr 62)

1 år 14/4-67:

ej ändr.

(nr 25)

(11 mån.)

13/7-67:

ej ändr.

(nr 27)

2 år 2 mån.

1 år 4 mån. 21/4-67:

ej åtgärd

(nr 30)

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga i

Remissbehandling av brådskande ärenden

Vissa bestämmelser m. m.

I vissa fall kan sakfrågan i ärende som anhängiggörs genom ansökan

eller besvär vara på sådant sätt tidsbunden att särskilt skyndsam handläggning

är påkallad. Ärendet kan t. ex. avse begäran om anstånd med viss

tvångsmässig tjänstgöring under fastställd tid eller om tillstånd eller annat

medgivande som avser viss bestämd tidsperiod. I andra fall kan fråga vara

om upphävande av förpliktande beslut som omedelbart trätt i kraft. En

prövning av sådana ärenden först efter utgången av ifrågavarande perioder

eller eljest efter lång tid blir som regel utan värde ur partens synpunkt

och kan, om hans talan är välgrundad, medföra rättsförlust för honom. I

vissa fall kan part genom att anföra besvär uppskjuta verkställighet av för

honom negativt beslut som är på visst sätt tidsbundet; en prövning först i

efterhand av sådana besvär kan leda till förfång för andra enskilda eller för

allmänna intressen.

I lagstiftningen saknas i allmänhet föreskrifter om särskilda tidsfrister

som skall iakttas för avgörande av förvaltningsärenden som av ovan antydda

eller andra skäl kräver snabb prövning. I den mån ärendets brådskande beskaffenhet

ÖAer huvud taget ansetts böra särskilt markeras i författningstexten

har detta plägat ske genom användande av allmänt formulerade tidsbestämningar,

såsom t. ex. att åtgärd skall vidtas skyndsamt. Som ett exempel

härpå kan nämnas föreskriften i 3 § tredje stycket lagen den 20 mars

1964 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Enligt denna

föreskrift åligger det barnavårdsnämnd att beträffande fråga om åtalseftergift

avge av åklagaren begärt yttrande skyndsamt. Rörande innebörden av

föreskriften framhöll departementschefen i propositionen till lagen att det

inte ansetts praktiskt görligt att i lagtexten precisera den tid inom vilken sådant

yttrande bör avges. Departementschefen erinrade att riksåklagarämbetet

och socialstyrelsen förordat en remisstid av 14 dagar samt framhöll att

det var uppenbart att denna tid inte utan tvingande skäl borde överskridas.

Rörande Aukten av skyndsamma yttranden i ärenden av sist angivet slag

bar JO uttalat bl. a. att barnavårdsnämndens utredningar i sådana fall

måste ges förtur framför andra mindre brådskande göromål och att extra

sammanträden med nämnden för ärendenas behandling kunde bli erforderliga

(JO 1966: 592).

Vidare må här återges ett annat uttalande av JO, avseende handläggningen

inom finansdepartementet av ett brådskande dispensärende. Ansökan gällde

dispens från viss föreskrift som innebar att till riket infört motorfordon

inte fick avyttras förrän tidigast efter 6 månader, om ägaren skulle kunna

återfå vid införseln deponerat tullbelopp. Ärendet inkom i utrett skick lill

departementet när något mer än 2 månader återstod innan tiden var till ända.

Föredragning av ärendet kom emellertid inte att äga rum för vederbörande

expeditionschef förrän samma dag som fristen utlöpte; ansökningen hade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 29

då återkallats med hänsyn till att beslut inte erhållits i tjänlig tid. JO framhöll,

i anledning av anförda klagomål, att det låg i sakens natur att ärendet

bort avgöras så skyndsamt som möjligt sedan det inkommit till departementet

och att det varit i sådant skick att det kunnat omedelbart avgöras.

Något godtagbart skäl för underlåtenheten att skyndsamt och före den ifrågavarande

fristens utgång företa ärendet till avgörande hade inte anförts.

Med hänsyn till omständigheterna lät JO bero vid vad i saken förekommit

(JO 1962: 262 j.

Iakttagelser vid granskningen

Vid den nu verkställda granskningen har iakttagits ett antal ärenden av

här avsedd natur. Vid remissbehandlingen av dessa har i flertalet fall, såsom

eljest plägar ske, någon viss tid för remissvar ej utsatts och ej heller

har ärendenas brådskande beskaffenhet på annat sätt markerats. Endast

i några av remissbesluten har angetts att svar förväntades »skyndsamt»

eller inom viss tid; i ärenden där så skett har emellertid någon tidsbestämning

ej angetts vid senare remisser.

i''åtskilliga fall av detta slag har, då ärendet inkommit till departementet,

en ganska kort tid stått till förfogande för remissbehandling och

prövning. Med hänsyn till de tider som åtgått för remissvaren har den tilllämpade

ordningen — även om svar i och för sig ej dröjt särskilt länge —

ej sällan lett till att ärendena inte kunnat upptas till avgörande förrän

efter den aktuella tidens utgång eller eljest för sent.

Ett urval sådana fall av olika typer, omfattande 15 ärenden, redovisas i

nedanstående tablå. Ärendena avser bl. a. besvär över vägrat anstånd med

fullgörande av tjänsteplikt, därvid prövningen — som i några fall inneburit

att anstånd bort beviljas — på grund av den skedda remissbehandlingen

,j kunnat äga rum förrän efter tjänstgöringens början, i något fall efter

dess slut. I andra fall har av samma anledning besvär över olika slags tidsbegränsade,

omedelbart verkande förbud som innefattat inskränkningar i

enskildas förfoganderätt prövats först efter — stundom långt efter — giltighetstidens

utgång. Vidare innehåller redovisningen fall, där remissbehandlingen

medfört att besvär över vägrad tjänstledighet och över meddelat

tjänsteförordnande ej kunnat prövas i tid; i sistnämnda fall (exempel

8) synes den försenade handläggningen ha lett till att den som rätteligen

bort erhålla förordnandet gått detsamma förlustig.

Tablå

över remissbehandlingen av vissa brådskande ärenden

Dep, Ärende Remissbehandling Beslut 1

1. Fö Besvär av civilförsvars- Rem. 10/2-67 KB (ej 10/3-67: ej ändr.

pliktig över KB:s be- tid); åter m. yttr. av (nr 2)

slut 6/2-67 att vägra KB o. civilförsv.styr.

anstånd med deltagan- 3/3-67 (j4 sid.)

de i utbildningskurs

6/3—10/3-67: besv.ink.

10/2-67

opaginerad Kontrollera mot PDF

.30

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

2. Fö

3. Fö

4. K

5. K

6. Fi

7. U

Ärende

Remissbehandling

Besvär av civilförsvarspliktig

över KB:s beslut

6/3-67 att vägra

anstånd med deltagande

i utbildningskurs

514-2914-67; besv.

ink. 16/3-67

Besvär av civilförsvarspliktig

över KB:s bebeslut

23/3-67 att vägra

anstånd med deltagande

i utbildningskurs

1714-21/4-67; besv.

ink. 3/4-67

Besvär av enskilda

över KB:s beslut 15/4

-65 om nybyggnadsförbud

längst intill 1/1

-66; besv. ink. 14/5-65

Besvär av enskild över

KB:s beslut 15/2-64

om nybyggnadsförbud

längst ett år (15/2-65);

besv.ink. 17/3-64

Besvär av affärsinnehavare

över KB:s beslut

2/6-65 att återkalla

för klag. utfärdat

tillstånd att utminutera

öl (återkallelsebeslutet

skulle omedelbart

lända till efterrättelse);

besv. ink. 24/6-65

Besvär av skolstyrelse

över länsskolnämnds

beslut 23/5-66 ang.

fastställelse av elevområden

för läsåret

1966/67; besv. ink.

27/6-66 t. länsskolnämnden

och t. dep. 9/9-66

med yttr. av nämnden

Rem. 20/3-67 KB (ej

tid); åter 3/4-67 (%

sid.)

Rem. 3/4-67 KB för

utlåt, »skyndsammast»;

åter 14/4-67 (i/2 sid.)

Rem. 14/4-67 civilförsv.

styr. (ej tid); åter

24/4-67 (4 rader)

Rem. 20/5-65 KB för

utlåt, senast 20/7-65

efter vdbes hörande;

åter 23/8-65 (2 rader)

Rem. 25/8-65 byggn.- styr. (ej tid); åter 31/5

-66 (3 rader)

Rem. 18/3-64 KB för

utlåt, senast 19/5-64;

åter 20/5-64 (5 rader)

Rem. 22/5-64 byggn.- styr. (ej tid); åter 15/3

-65 (6 rader)

Rem. 28/6-65 ICB (ej

tid); åter 11/10-65 (%

sid.)

Rem. kontrollstyr.

(rem. beslut saknas i

akten); åter 8/3-66

(1 sid.)

Rem. 12/9-66 skolöverstyr.

(ej tid); åter 2/5

-67 (1 sid.)

Beslut

7/4-67: ej ändr.

(nr 44)

12/5-67: ej ändr.

(nr 64)

27/1-67: utan bifall

(nr 45)

24/2-67: utan åtgärd

(nr 7)

20/7-67: utan åtgärd

(nr 13)

1/6-67: ej vidare yttrande

med hänsyn till

vad skolöverstyr. anfört,

och till att överklagade

beslutet avsåg redovisningsåret

1966/67

(nr 51)

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

31

Dep.

8. U

9. U

10. U

11. Jo

Ärende

Remissbehandling

Besvär av E. över

skolöverstyrelsens beslut

7/2-67 att — under

förutsättning att

beslutet vann laga

kraft — meddela T.

vikari atslöneförordnande

å tjänst som

rektor under tiden

1713-3016-67 (tjänsten

uppehölls av E.

som alltså kunde fortsätta

vikariatet i avbidan

på besvärens

prövning); besv. ink.

15/3-67

Besvär av skolkantor

över länsskolnämnds

beslut 7/2-67 att vägra

ledighet från viss

tjänstgöring under vårterminen

-67; besv. ink.

14/2-67

Besvär av lärare över

länsskolnämnds beslut

21/10-66 ang. fastställelse

av undervisningsskyldigheten

för yrkesvalslärare

läsåret 1966/

67; besv. ink. 6/12-66

Besvär av enskilda

över dels KB:s beslut

2/7-65 om förordnande

att vissa områden

skulle t. v. till 1/1-66

vara strandskyddsområden,

dels KB:s beslut

31/12-65 om slutligt

förordnande betr.

samma områden; besv.

ink. 13/8-65 resp. 24/1

-66

Rem. skolöverstyr.

(remissbeslut saknas i

akten); efter underremiss

t. länsskolnämnden

återkom ärendet

t. skolöverstyr. 22/5-67

med yttr. av skolstyr.

och nämnden

Åter t. dep. 11/7-67 (Y2

sid.). Påmin. fr. klag.

ink. 24/7-67

Rem. 15/2-67 länsskolnämnden

(remissbeslut

saknas i akten); åter

23/2-67 (i/2 sid.)

Rem. 24/2-67 skolöverstyrelsen;

åter 19/6-67

(i/2 sid.)

Rem. länsskolnämnden;

åter 15/12-66 (2 sid.)

Rem. 16/12-66 skolöverstyr;

åter 17/7-67

(8 rader)

Rem. KB (remissbeslut

saknas i akten); åter

9/9-66 m. yttr. av överlantmät.

, länsark. och

byggn.nämnden

(2 rader)

Rem. 16/9-66 statens

naturvårdsnämnd;

åter 29/11-66 (5 rader)

Beslut

26/7-67: »Kungl. Maj:t,

som icke finner att E.

bort ifrågakomma före

T. vid tillsättningen av

långtidsvikariatet, finner

med hänsyn till att

tiden för vikariatet utgått

besvären icke föranleda

något Kungl.

Maj:ts vidare yttrande.»

(nr 68)

14/9-67: med förklaring

att ledighet ej bort beviljas

lämnade Kungl.

Maj:t, med hänsyn till

att den avsedda tiden

gått till ända, besvären

utan vidare yttrande

(nr 60)

27/10-67: ej vidare yttr.

enär överklagade beslutet

avsett endast

läsåret 1966/67

(nr 37)

24/2-67: betr. beslutet

2/7-65 ej vidare yttr.,

enär giltighetstiden gått

till ända; betr. beslutet

31/12-65 ej ändr.

(nr 28)

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

12. Jo

13. In

14. In

15. In

Ärende

Remissbehandling

Besvär av enskilda

över KB:s beslut 7/9

-66 att — utöver tidigare

meddelat förordnande

om strandskyddsområde

— vissa

angivna arbeten ej fick

utföras inom området

t. v., längst till 28/2-67;

besv. ink. 29/9 och

4/10-66

Besvär av vapenfri

tjänstepliktig över

arbetsmarkn.styr:s beslut

27/6-67 att vägra

anstånd med vapenfri

tjänstgöring med början

31/7-67; besv. ink.

10/7-67

Besvär av vapenfri

tjänstepliktig i ärende

som sägs under punkt

13, avs. tjänstgöring

med början 14/8-67;

besv. ink. 8/8-67

Besvär av vapenfri

tjänstepliktig i ärende

som sägs under punkt

13, avs. tjänstgöring

med början 21/8-67;

besv. ink. 15/8-67

Rem. 4/10 och 7/10-66

KB efter vdbes hörande

(ej tid); åter m.

yttr. av kom.nämnden

21/12-66 (1 y2 sid.)

Rem. 22/12-66 statens

naturvårdsnämnd (ej

tid); åter 22/5-67 (4

rader). Påmin. ink. fr.

klag. 16/6-67

Rem. 10/7-67 arbetsmarkn.

styr. (ej tid);

åter 27/7-67 m. yttr. fr.

försvarsstaben

(V2 sid.)

Rem. 9/8-67 arbetsmarkn.

styr. för utlåt,

»skyndsamt»; åter

16/8-67 (i/2 sid. —

besv. tillstyrkta)

Rem. 16/8-67 arbetsmarkn.

styr. (ej tid);

åter 22/8-67 (y2 sid.

— besv. tillstyrkta)

Beslut

6/7-67: med förklaring

att KB haft fog för förordnandet

lämnade

Kungl. Maj:t, enär tiden

för detsamma utgått,

besvären utan

avseende

(nr 17)

3/8-67: ej ändr.

(nr 6)

18/8-67: bifall till besvären

(anstånd medgivet)
(nr

9)

25/8-67: bifall till besvären

(anstånd med

givet)

(nr 2)

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

33

Bilaga 5

Behovet av att genom remiss inhämta yttranden från andra myndigheter

Vissa bestämmelser m. m.

I förvaltningsärenden ankommer i princip på den beslutande myndigheten

att förebringa erforderlig utredning. I ärenden som anhängiggörs av

part bar utredningen till syfte att fastställa om faktiska och rättsliga förutsättningar

föreligger för bifall till partens talan. I flertalet fall erhålls

denna idredning genom att myndigheten inhämtar skriftliga yttranden.

Grunden för att av annan myndighet begära yttrande utgörs av stadgandet

i § 47 RF, enligt vilket myndigheterna och ämbetsmännen skall »räcka

varandra handen» till fullgörande av allt vad rikets tjänst fordrar.

Genom remisser till olika myndigheter kan alltså inhämtas för ärendets

prövning nödiga upplysningar om faktiska förhållanden liksom uttalanden

i rättsliga spörsmål eller eljest i frågor som kräver speciell sakkunskap. I

vilka fall eller i vilken utsträckning myndigheter sålunda skall höras är i

allmänhet inte närmare reglerat i lagstiftningen. T en del specialförfattningar

finns föreskrifter om att vissa särskilt angivna myndigheter alltid

skall höras vid utredningsförfarandet i första instans. Vidare plägar i besvärsärenden

yttranden inhämtas från den myndighet som meddelat det

överklagade beslutet, en praxis som går tillbaka till 1600-talet då besvär

formellt innebar klagomål mot den som fattat beslutet och som därför

borde få förklara sig.

Vissa allmänna föreskrifter om remissförfarandet hos de statliga förvaltningsmyndigheterna

har meddelats i Kungl. Maj :ts cirkulär den 5 juni

1931 angående remissers verkställande och besvarande. Rörande tillkomsten

av detta cirkulär må här anföras följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 12 mars 1931 föreslog statens organisationsnämnd

att vissa åtgärder skulle vidtas för att begränsa remissväsendet

och därmed åstadkomma såväl lättnad i arbetsbördan för statsförvaltningen

som skyndsammare behandling av förvaltningsärendena. Enligt organisationsnämnden

borde som allmän regel gälla, att remiss inte ägde rum i

andra fall än där så var för ärendets sakliga utredning nödigt eller lämpligt.

I förslaget erinrades vidare att remisser, enligt vilka utlåtande skulle

avges »efter vederbörandes hörande», ofta medförde igångsättande av ett

vidlyftigt och omständligt förfarande och att sådana remisser såvitt möjligt

borde undvikas; i stället borde i förekommande fall i remissbeslutet

anges vilken eller vilka som skulle höras. Ytterligare framhölls, bl. a., att

remissvaren borde ges kortast möjliga avfattning och att sålunda varje

upprepning av omständigheter varom handlingarna i ärendet innehöll upplysning

borde så vitt möjligt undvikas.

På grundval av förslaget utfärdade Kungl. Maj:t ovannämnda cirkulär.

1 cirkuläret anbefallde Kungl. Maj :t vederbörande förvaltningsmyndigheter

och befattningshavare att, innan beslut fattades om inhämtande genom

remiss av yttrande från myndighet eller annan, noga pröva behovet

av sådan åtgärd, därvid de av organisationsnämnden anförda synpunkterna

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 15

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

borde tjäna till vägledning. Särskilt borde enligt cirkuläret iakttas, bl. a.,

dels alt yttrande inte infordrades i vidare omfattning eller från andra än

som befanns för ärendets utredning nödigt, dels att, om yttrande ansågs erforderligt

endast i visst avseende, detta uttryckligen angavs i remissbeslut

et, dels ock att, om yttrande ansågs böra avges efter hörande av underlydande

myndighet eller annan, remissbeslutet innehöll uttrycklig uppgift

om vem eller vilka som skulle höras. Vidare framhölls i cirkuläret bl. a.

att yttrande inte i något fall fick avfattas vidlyftigare än omständigheterna

påkallade, därvid särskilt skulle iakttas att innehållet i remisshandlingarna

inte återgavs i vidare mån än som var oundgängligen nödigt.

Rörande remissförfarandet har besvärssakkunniga i sitt betänkande föreslagit

en allmänt formulerad föreskrift, enligt vilken myndighet äger att

av annan myndighet eller av särskild tjänsteman begära upplysningar eller

yttrande som myndigheten har att närmare ange. I motiven till föreskriften

anför de sakkunniga att en begäran om yttrande principiellt skall bygga

på ett bedömande av vad som i varje särskilt läge behöver utredas. Enligt

de sakkunniga bör elL rent mekaniskt inhämtande av yttranden, såsom belönats

i 1931 års cirkulär, i görligaste mån undvikas. Vidare framhålls att

det ofta kan vara naturligt att begära upplysning allenast rörande särskilt

utpekade omständigheter eller utlåtande från särskilt angivna synpunkter

o. s. v. Genom anvisningar om vilka upplysningar som (len remitterande

förväntar sig kan, understryker de sakkunniga, onödigt arbete undvikas

och uppmärksamheten tillika mera bestämt inriktas på det som är av verklig

betydelse för sakens bedömning (SOU 1964: 27, s. 345).

Frågan om behovet av att inhämta remissyttranden och vikten av att

undvika tidsödande och arbetskrävande remissförfaranden har vid ett flertal

tillfällen varit föremål för uppmärksamhet från JO:s sida. Som exempel

härpå kan nämnas ett hos en länsstyrelse handlagt ärende rörande ansökan

om tillstånd att uppföra nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse.

I ärendet hade länsstyrelsen inhämtat yttranden av distriktsingenjören

för vatten och avlopp, länsarkitekten och överlantmätaren, vilka samtliga

avstyrkt bifall. Sedan klaganden härefter i avgivna påminnelser förklarat

sig vidhålla sin ansökan utan att därvid åberopa nya omständigheter,

inhämtades ånyo yttranden från de tre redan hörda myndigheterna.

JO framhöll att dessa tre senare remisser varit obehövliga, eftersom något

nytt inte framkommit i saken, samt erinrade länsstyrelsen om vikten av

alt noga pröva remissbehovet på sätt föreskrevs i 1931 års cirkulär (1961:

375).

I ett annat ärende, som avsåg ansökan om dispens från byggnadsförbud,

hade länsstyrelsen inhämtat yttranden från byggnadsnämnden, distriktsingenjören

och länsarkitekten. Därefter hade remiss skett till länsarbetsnämnden,

som uttalat sig om förutsättningarna för beviljande av statligt

lån till det avsedda byggnadsföretaget. JO framhöll att den sista remissen

varit obehövlig, eftersom det för dispensprövningen saknade betydelse om

statligt lån kunde beviljas eller ej. Dispens kunde med andra ord inte lagligen

vägras endast därför att sådant lån ej kunde erhållas. Med anledningav

en invändning att det var av värde för länsarbetsnämnden att i ett tidigt

skede bli informerad om planfrågornas utveckling underströk JO att remissförfarande

självfallet var en oegentlig form för att tillgodose ett sådant

intresse; en kopia av handlingarna kunde i stället översändas till nämnden.

JO framhöll i detta ärende att klagomål från många håll i landet och vid

upprepade tillfällen framförts över att handläggningen av lantmäteriför
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

35

rättningar samt plan- och andra byggnadsärenden alltför ofta tilläts dra ut

på tiden till förfång för dem som berördes av ärendena (JO 1966: 581).

Som ett ytterligare exempel må anföras följande. En utländsk medborgare

ingav till vederbörande länsstyrelse en till Kungl. Maj :t ställd ansökan

om tillstånd att förvärva ett inköpt tomtområde, å vilket han ämnade uppföra

en sommarstuga. Länsstyrelsen inhämtade yttranden från landsfiskalen,

kommunalnämnden, överlantmätaren, distriktslantmätaren, byggnadsnämnden

och länsarkitekten. Sedan sökanden därefter avgett påminnelser,

inhämtades nya yttranden av fem av de redan hörda myndigheterna och

därjämte av lantbruksnämnden. Efter nya påminnelser inhämtades ånyo

yttranden från fyra av myndigheterna. I ärendet hade sammanlagt 19 yttranden

inhämtats innan ärendet — efter mer än 2 år och 9 månader — insändes

till Kungl. Maj:t. JO fann att det för prövningen av frågan om sökanden

såsom utländsk medborgare borde medges rätt att här i riket förvärva

fast egendom varit tillfyllest om yttranden inhämtats från landsfiskalen

och lantbruksnämnden. Övriga remisser hade endast syftat till att utreda

om avstyckning och byggnadstillstånd skulle kunna medges och sålunda

inte varit ägnade att belysa den i ärendet aktuella tillståndsfrågan.

JO fann att länsstyrelsen inte iakttagit föreskriften i 1931 års cirkulär att

behovet av remiss skall noga prövas. Ehuru vad i saken förekommit framstod

som betänkligt lät emellertid JO, med hänsyn till omständigheterna,

bero vid gjorda erinringar (JO 1968: 323).

Iakttagelser vid granskningen

1 besvärsärenden beslutar Kungl. Maj:t som andra eller tredje (i vissa

fall som fjärde) instans. 1 dessa fall har alltså, då besvär inkommer till

Kungl. Maj :t, saken som regel redan prövats av åtskilliga myndigheter såsom

beslutsinstanser eller remissorgan.

Såvitt den verkställda granskningen ger vid handen innebär den praxis,

som inom departementen tillämpas i fråga om remissbehandlingen, att besvären

praktiskt taget alltid remitteras till den myndighet som meddelat

det överklagade beslutet. Detta förfarande har också, som förut framhållits,

mycket gammal hävd. I ett flertal departement synes man härvid ej sällan

— i vissa ärendegrupper regelmässigt — använda ett remissformulär, enlig!

vilket utlåtande infordras »efter vederbörandes hörande». Även denna

ordning synes falla tillbaka på gammal praxis. Vare sig nyssnämnda formulär

används eller ej synes myndigheterna i anledning av remiss från

Kungl. Maj :t i stor utsträckning höra samtliga eller flertalet av de underlydande

organ som redan tidigare i ena eller andra egenskapen yttrat sig

i saken. En sådan remiss medför alltså ofta, även om utlåtande endast

begärs av en viss myndighet, att yttranden avges av tre eller fyra — stundom

ännu fler — myndigheter.

Vid den remissbehandling som inom departementen sker av inkomna besvär

torde det som regel inte vara möjligt att, enbart på grundval av besvärsskriften,

ta ställning till frågan i vad mån yttranden sakligt sett erfordras

av viss eller vissa särskilda myndigheter. För sådan bedömning erfordras

jämväl tillgång till handlingarna i det ärende som avgjorts genom

det överklagade beslutet. Såvitt vid granskningen kunnat utrönas, infordras

emellertid inte handlingarna i saken innan remissbesluten fattas. Någon

reell prövning av remissbehovet synes följaktligen i allmänhet inte föregå —

och inte kunna föregå — remissbehandlingen enligt nuvarande praxis.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Vid granskningen har iakttagits att den remissbehandling, som enligt

tillämpad praxis sker, i ett stort antal fall inte medfört att ärendena tillförts

andra synpunkter än vad som kommit till uttryck i det av myndigheterna

redan handlagda ärendet. Särskilt påtagligt har detta varit när det

gällt yttranden som (med eller utan tillämpning av formuleringen »efter

vederbörandes hörande») infordrats från remissmyndigheten underordnade

organ. Besvären hos Kungl. Maj:t synes nämligen ofta inte innehålla något

nytt i fråga om vare sig sakuppgifter eller argumentering utan avser ren

överprövning av redan befintligt material. I dessa fall begränsar sig remissorganen,

förklarligt nog, till att hänvisa till vad som redan anförts från

deras sida eller upprepar endast tidigare framförda synpunkter. Systemet

med s. k. underremisser — ett system som torde ha sin grund i att Kungl.

Maj:ts remisser antas innebära, vare sig det utsägs eller ej, att redan hörda

myndigheter som regel ånyo skall höras — synes följaktligen leda till alt

många onödiga yttranden avges.

I de fall då Kungl. Maj :t är första och enda besvärsinstans synes, i varje

fall med nuvarande praxis i fråga om beslutsmotivering, fog ofta föreligga

för att remittera besvären till beslutsmyndigheten för yttrande.

Frågan om behovet av remissyttrande från beslutmyndigheten torde emellertid

te sig något annorlunda i de fall där Kungl. Maj:t fungerar som andra

eller tredje besvärsinstans. Såvitt framgått vid granskningen, är det nämligen

framför allt i sådana fall som besvären hos Kungl. Maj :t inte innehåller

något nytt i förhållande till vad klaganden redan anfört och åberopat

hos de underordnade myndigheterna. I dessa fall har ju besvärsprövning

redan skett och ärendet varit föremål för utredning och argumentering i

ett flertal instanser. Grunden för det överklagade beslutet synes också i allmänhet

med erforderlig tydlighet framgå av detta beslut och de i saken

prövade handlingarna. Behovet av att i dessa fall infordra särskilda remissyttranden

torde därför allmänt sett vara mindre framträdande. Enligt vad

vid granskningen iakttagits plägar inte heller de yttranden, som enligt nu

tillämpad rutin infordras från beslutsmyndigheten, innehålla annat än eu

helt allmän hänvisning till handlingarnas innehåll.

Vid granskningen har vidare iakttagits att en stundom vidlyftig remissbehandling

skett av ärenden, där besvären av processuella skäl inte kunnat

upptas till prövning och där skäl inte heller eljest synes ha förelegat för

att förebringa närmare utredning rörande de materiella förutsättningarna

för meddelade beslut.

Ytterligare liar vid granskningen framkommit att remissyttranden i en

del fall — i fråga om vissa myndigheter till synes regelmässigt — upptar

vidlyftiga referat av vad remisshandlingarna innehåller. Förfarandet

står uppenbarligen i strid mot vad härutinnan föreskrivits i 1931 års cirkulär.

Nu redovisade allmänna iakttagelser skall i det följande belysas med ett

antal exempel. Av utrymmesskäl har endast ett begränsat urval fall av olika

typer ansetts kunna redovisas.

Exempel på remisser och underremisser i vissa ärenden

l. Ärenden handlagda av Kungl. Maj.t som andra instans

1. (K) Besvärsärende ang. byggnadsdispens

Hos KB anhöll en person om tillstånd att utan hinder av rådande förbud

mot tätbebyggelse uppföra en fritidsbyggnad i en landskommun. Efter ytt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 37

randen av byggnadsnämnden och länsarkitekten avslog IvB 23/9-65 ansökningen.

Häröver anfördes besvär hos Kungl. Maj :t, därvid klaganden anhöll att

senare få utveckla sin talan.

Remiss till KB som anmodades att från klaganden infordra kompletterande

besvärsskrift och att därpå, »efter vederbörandes hörande», avge utlåtande.

I en därefter till KB inkommen skrift åberopade klaganden som skäl för

dispensen, förutom att han ifrågasatte om uppförandet av byggnaden kunde

innebära tätbebyggelse, alt byggnaden erfordrades på grund av vissa ömmande

personliga förhållanden.

Underremisser till:

a) byggnadsnämnden, som vidhöll tidigare ställningstagande under framhållande

att intet nytt framkommit;

b) länsarkitekten, som avstyrkte besvären under hänvisning till vad tidigare

anförts och till ett av KB i annat ärende avgivet utlåtande rörande de

allmänna principerna för dispensprövning inom vederbörande region.

KB avstyrkte bifall till besvären under hänvisning till sistnämnda utlåtande.

Därefter remiss till byggnadsstyrelsen som likaledes avstyrkte bifall.

Kungl. Maj :t 24/2-67 (nr 10): ej ändring.

Not: Besvären remitterades till KB med begäran om vederbörandes hörande

innan klaganden ännu angivit skälen för sin talan. Vad därefter anfördes

som skäl synes i varje fall inte ha påkallat remisser till byggnadsnämnden

och länsarkitekten, som båda tidigare yttrat sig.

2. (K) Besvärsärende ang. stadsplan

Sedan byggnadsnämnd antagit förslag till ändring av stadsplan, fastställde

KB förslaget 5/7-66 efter länsarkitektens hörande.

Över IvB:s beslut anförde en fastighetsägare besvär hos Kungl. Maj:t.

Som stöd för besvären, som avsåg att viss gatumark enligt planen skulle

överföras till tomtmark, åberopade klaganden vad han tidigare anfört i en

skrift till byggnadsnämnden.

Remiss till KB för utlåtande (utan formuleringen »efter vederbörandes

hörande»).

Underremisser till:

a) byggnadsnämnden: »Det antecknades att klaganden E. O. ej anfört

nya skäl för sitt yrkande utan endast hänvisat till sin skrivelse i ärendet

till byggnadsnämnden den 12 mars 1966, samt att byggnadsnämnden den

14 mars 1966 bemött de av klaganden framförda synpunkterna genom hänvisning

till av stadsingenjören K. S. sistnämnda dag upprättad promemoria.

» Med åberopande härav avstyrkte nämnden bifall till besvären;

b) länsarkitekten: under hänvisning till vad han tidigare anfört avstyrkte

länsarkitekten besvären med tillägg allenast att den lilla gatstumpen inte

fyllde annan funktion än som tillfartsväg till klagandens fastighet och att

sådan väg kunde ordnas i samband med tomtindelning.

KB avstyrkte under åberopande av vad länsarkitekten anfört.

Därefter remiss till byggnadsstyrelsen som likaledes avstyrkte bifall.

Kungl. Maj :t 10/3-67 (nr 35): utan bifall.

Not: Ärendets beskaffenhet synes i varje fall inte ha påkallat de båda

underremisserna till byggnadsnämnden och länsarkitekten.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

3. (K) Besvärsärende ang. byggnadsplan

Sedan kommunalfullmäktige antagit förslag till ändring av byggnadsplan

för ett samhälle, fastställdes förslaget av KB 1/7-65. I ärendet både yttranden

avgetts av byggnadsnämnden, länsarkitekten och överlantmätaren.

Över KB:s beslut anförde en fastighetsägare besvär hos Kungl. Maj:t under

yrkande att planen ej skulle gälla för vederbörandes fastighet. Samma yrkande

hade framförts i fastställelseärendet hos KB och då behandlats av

de hörda myndigheterna.

Remiss till KB för utlåtande »efter vederbörandes hörande».

Underremisser till:

a) byggnadsnämnden, som förklarade sig vidhålla sitt tidigare ställningstagande;
b

) övérlantmätaren, som hänvisade till tidigare yttrande, enär några nya

sakskäl inte anförts;

c) länsarkitekten, som likaledes hänvisade till sitt tidigare yttrande, enär

inget framkommit som föranledde ändrat ställningstagande.

KB avstyrkte bifall till besvären, enär klaganden inte anfört skäl som

borde föranleda ändrat ståndpunktstagande.

Därefter remiss till byggnadsstyrelsen som likaledes avstyrkte bifall.

Ivungl. Maj :t 17/3-67 (nr 21): utan bifall.

Not: I besvären anfördes samma yrkande som redan framförts i planärendet

hos KB och där prövats av myndigheterna. Att ånyo höra de tre

lokala fackmyndigheterna synes ej ha varit påkallat.

4. (Fi) Besvärsärende ang. årsutskänkning av rusdrycker

En pensionatsinneliavare anhöll i skrivelse till KB om tillstånd till årsutskänkning

av öl, vin och spritdrycker. Ansökningen överlämnades till

intendenten för utskänkningsärenden, varefter yttranden avgavs av polismyndigheten

(som tillstyrkte) och av nykterhetsnämnden, drätselkammaren

och stadsfullmäktige (som alla avstyrkte bifall för andra drycker än

öl). Ansökningen överlämnades därefter av intendenten till KB för att behandlas

som ansökan om utskänkningstillstånd för öl. I påminnelser till

KB förklarade sig sökanden vidhålla sin begäran om utskänkningstillstånd

för rusdrycker. Genom beslut 28/7-66 fann KB ansökningen om utskänkningstillstånd

för vin och spritdrycker lagligen ej kunna beviljas enär densamma

avstyrkts av stadsfullmäktige (i särskilt beslut meddelade KB ölutskänkningstillstånd).

Över avslagsbeslutet anfördes besvär hos Kungl. Maj :t under yrkande att

det sökta tillståndet skulle meddelas. I besvären — som inkom till departementet

26/8-66 — utvecklades närmare behovet av sådant tillstånd.

Remiss till KB för utlåtande (blank remiss).

Efter underremisser från KB till stadsfullmäktige och därifrån till nykterhetsnämnden

avgavs yttranden av:

a) nykterhetsnämnden, som ingick på behovsfrågan och avstyrkte;

b) drätselkammaren, som avstyrkte på det av KB angivna skälet;

c) stadsfullmäktige, som avstyrkte på samma grund.

I avgivet utlåtande avstyrkte KB på skäl som angetts i beslutet.

Därefter skedde remiss till kontrollstyrelsen, som — under erinran att

endast systembolaget eller fullmäktige kunde vara sökande i ärenden av

detta slag —- fann att behörig ansökan inte gjorts, varför KB:s beslut torde

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr lö år

39

vara att anse som en nullitet. Styrelsen påpekade vidare att besvären inkommit

för sent och därför inte torde kunna upptas till prövning.

Kungi. Maj :t 3/3-67 (nr 18): besvären upptogs cj till prövning, enär klaganden

inte ägde besvärsrätt.

Not: Även om besvären kunnat upptas till prövning synes, med hänsyn

till den kommunala vetorätt som gäller i utskänkningsärenden, någon ytterligare

utredning inte ha varit erforderlig för ärendets avgörande; de fem

yttranden som nu avgavs i anledning av besvären synes följaktligen ha

varit onödiga.

5. (Jo) Besvärsärende ang. byggnadsdispens

Hos KB anhöll en person om dispens från byggnadsförbud enligt naturvårdslagen.

Dispensen avsåg tillstånd att uppföra en fiskestuga på en skärgårdsö.

Efter att ha inhämtat yttranden från byggnadsnämnden, länsarkitekten,

överlantmätaren samt statens naturvårdsnämnd avslog KB ansökningen

6/6-66.

Häröver anfördes besvär hos Kungl. Maj ;t. Besvären innehöll inget nytt

i sak.

Remiss till KB för utlåtande »efter vederbörandes hörande».

Underremisser till:

a) byggnadsnämnden: »Byggnadsnämnden beslöt vidhålla sitt yttrande

i ärendet den 29 september 1965 samt för övrigt instämma i vederbörande

remissinstansers yttranden»;

b) länsarkitekten: »Länsarkitekten finner ej skäl till annan uppfattning

än som framgår av yttrande den 9 december 1965 och avstyrker således bifall

till de underdåniga besvären.»

KB avstyrkte under hänvisning till vad som anförts i ovanstående yttranden.

Remiss till statens naturvårdsnämnd: besvären avstyrktes »enär intet

nytt framkommit i ärendet av sådan beskaffenhet, att nämnden finner anledning

frångå sin i yttrande den 18.4.1966 redovisade uppfattning».

Klaganden avgav påminnelser.

Kungl. Maj:t 3/3-67 (nr 25): ej ändring.

Not: Vad i ärendet förekom synes inte ha motiverat vare sig de båda

underremisserna till byggnadsnämnden och länsarkitekten eller infordrande

av nytt remissyttrande från naturvårdsnämnden.

6. (H) Besvärsärende ang. gårdfarihandel

Eu 58-årig person sökte hos KB tillstånd att idka gårdfarihandel med

manufakturvaror m. m. Sökanden anförde att han av hälsoskäl inte längre

kunde utöva sitt yrke som frisör och att han därför varit i kontakt med

länsarbetsnämnden. KB inhämtade yttranden från köpmannaförbundet och

handelskammaren. Båda avstyrkte under åberopande bl. a. att behov ur

konsumentsynpunkt ej förelåg. KB avslog ansökningen genom beslut

29/7-66.

(Anm.: i praxis synes tillstånd till gårdfarihandel endast medges om

sådan handel motsvarar ett klart konsumentbehov eller om sökanden av

medicinska eller sociala skäl ej på annat sätt kan bereda sig utkomst.)

Över beslutet anförde sökanden besvär hos Ivungl. Maj:t därvid han ytterligare

framhöll sitt dåliga hälsotillstånd och åberopade samråd med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

länsarbetsnämnden. Enligt klaganden skulle nämnden vid en omprövnin

av ärendet lämna uppgifter om varför ifrågavarande handel var lämpli

för klaganden.

Remiss till IvB för utlåtande (blank remiss).

Underremisser till:

a) köpmannaförbundet, som avstyrkte på samma skäl som förut;

b) handelskammaren, som avstyrkte i likhet med förbundet.

KB avstyrkte under hänvisning till den restriktiva praxis som tillämpades.

Därefter skedde remiss till arbetsmarknadsstyrelsen för utlåtande (blank

remiss).

Underremiss till länsarbetsnämnden: nämnden framhöll att klaganden

var svårplacerad på den öppna marknaden och att den sökta försälj ningsverksamheten

var ett alternativ till skyddat arbete; besvären tillstyrktes.

AMS tillstyrkte på enahanda grunder.

Ivungl. Maj :t 27/1-67 (nr 11): klaganden borde erhålla det sökta tillståndet;

ärendet återförvisades.

Not: Underremisserna till de båda näringslivsorganisationerna — som

tidigare yttrat sig ur de synpunkter de hade att företräda — framstår som

onödiga. I remissen till KB synes ha bort anges att länsarbetsnämnden

i stället skulle höras. Med den skedda remissbehandlingen erhölls belysning

av arbetsvärds!rågan — som var den egentliga besvärsgrunden — först genom

ny remiss (till AMS) och därpå följande underremiss till länsarbetsnämnden.

7. (H) Besvärsärende ang. lotteritillstånd

En idrottsklubb anhöll hos KB om tillstånd att anordna ett lotterispel

med en omslutning av 50 000 kr. I avgivet yttrande avstyrkte polismyndigheten,

efter verkställd utredning, bifall med angivande av utförlig motivering.

KB beslöt 17/2-67, på skäl som tydligt angavs i beslutet, lämna ansökningen

utan bifall.

Häröver anfördes besvär hos Kungl. Maj :t. Besvären innehöll ej något

nytt.

Remiss till KB för utlåtande (blank remiss).

Underremiss till polismyndigheten, som avstyrkte besvären då ej något

anförts som kunde ändra tidigare uppfattning.

KB avstyrkte under åberopande av de skäl som anförts i överklagade beslutet.

Kungl. Maj :t 18/5-67 (nr 23): utan bifall.

Not: Med hänsyn till den noggranna utredning som skett och de utförliga

motiveringar som lämnats av polismyndigheten och KB synes för

besvärsprövningen ej ha erfordrats ytterligare yttranden från samma myndigheter.

II.

II. Ärenden handlagda av Kungl. Maj. t som tredje instans

8. (U) Besvärsärende ang. placering av skolelev i hjälpklass

Föräldrarna till en flicka i grundskolans klass 1 erhöll en skrivelse från

rektor, vari meddelades alt flickan — som redan föregående år ansetts

böra placeras i hjälpklass men som efter föräldrarnas vädjan fått på för
-

CTQ ac

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

41

sök fortsätta i vanlig klass — borde fr. o. m. nästa läsår få undervisning

i hjälpklass. I skrivelsen anhölls om föräldrarnas samtycke till åtgärden.

Föräldrarna förklarade i skrivelse till skolstyrelsen att de motsatte sig

åtgärden; de ansåg att flickans utvecklingsnivå inte var lägre än genomsnittet

och att den avsedda placeringen var ägnad att skapa mindervärdeskomplex.

I yttranden till skolstyrelsen utvecklade skolpsykologen och rektor närmare

skälen för den avsedda åtgärden. Skolstyrelsen beslöt 3/8-66 att flickan

skulle placeras i hjälpklass.

Häröver anförde föräldrarna besvär hos länsskolnämnden under vidhållande

av sina förut framförda synpunkter. Yttrande avgavs av skolstyrelsen.

Länsskolnämnden — som vid prövning föregående år av besvär i samma

sak funnit hjälpklassplacering befogad — förklarade sig i beslut 25/8-66

dela rektors och skolstyrelsens uppfattning och fann därför besvären ej

föranleda vidare åtgärd.

Över beslutet anförde föräldrarna besvär hos Kungi. Maj :t under åberopande

av samma synpunkter som de anfört hos skolstyrelsen och länsskolnämnden.

Remiss till länsskolnämnden för utlåtande »efter vederbörandes hörande».

Underremiss till skolstyrelsen: styrelsens yttrande bestod huvudsakligen

av en redogörelse för ärendets tidigare handläggning hos myndigheterna.

I sak hänvisades till den samstämmiga bedömning som skett från

lärares, rektors, skolpsykologs och skolläkares sida.

Länsskolnämnden framhöll i sitt yttrande att det av den omfattande utredningen

var uppenbart att flickan borde placeras i hjälpklass.

Remiss till skolöverstyrelsen, som framhöll att placeringen skett i enlighet

med givna bestämmelser ocb anvisningar, varför besvären avstyrktes.

Ivungl. Maj:t 13/1-67 (nr 39): utan bifall.

Not: Då besvären inkom till Kungl. Maj :l hade placeringsfrågan efter

ingående undersökningar prövats av rektor, av skolstyrelsen och — efter

besvär — av länsskolnämnden. Allt det material som låg till grund för bedömningen

både redovisats hos skolstyrelsen. Besvären innehöll inget nytt,

varför skolstyrelsen och länsskolnämnden knappast kunde göra annat

än att hänvisa till vad som tidigare förekommit vid de upprepade prövningarna.

Remisser till dessa myndigheter synes därför ej ha varit ägnade

att tillföra ärendet några ytterligare synpunkter.

Vidare synes kunna ifrågasättas om inhämtande av särskilt yttrande

från skolöverstyrelsen varit erforderligt för ärendets prövning.

9. (H) Besvär särende ang. lotteritillstånd

En lokalavdelning av Statspensionärernas Riksförbund anhöll hos polismyndigheten

om tillstånd att anordna ett tombolalotteri om 4 000 kr. Behållningen

skulle användas för »studieverksamhet och anslag till mindre

bemedlade medlemmar vid resor». Polismyndigheten avslog ansökningen

5/1-67, enär lotteriet inte kunde anses tillgodose sådant ändamål som anges

i lotteriförordningen (välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål).

Häröver anfördes besvär hos KB därvid framhölls att studieverksamhet

i egentlig mening ej bedrevs och att föreningens främsta uppgift var att

verka för sammanhållningen mellan medlemmarna och att utöva medlems
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

vård i form av sammankomster och dylikt. Polismyndigheten avgav yttrande

och föreningen inkom med påminnelser. KB lämnade genom beslut 9/5-67

besvären utan bifall med samma motivering som polismyndigheten.

Föreningen anförde besvär hos Kungl. Maj :t under hävdande ätt lotteriet

måste anses tillgodose välgörande och allmännyttigt ändamål. Besvären

innehöll inga nya sakuppgifter om föreningens verksamhet.

Remiss till KB för utlåtande (blank remiss).

Underremiss till polismyndigheten, som vidhöll de synpunkter som tidigare

utvecklats från myndighetens sida.

Föreningen avgav därefter påminnelser till KB.

I avgivet yttrande avstyrkte KB bifall till besvären under åberopande av

den motivering som angetts i beslutet och av vad polismyndigheten anfört.

Kungl. Maj :t 14/9-67 (nr 2): utan bifall.

Not: Den bedömningsfråga som förelåg beträffande lotteriets ändamålskaraktär

synes — med hänsyn till den utredning och argumentering som

förekommit hos KB — ej ha krävt infordrande av särskilda remissyttranden

från KB och polismyndigheten.

10. (In) Besvärsärende ang. offentlig nöjestillställning

En idrottsförening anhöll hos polismyndigheten om tillstånd att å dag

som senare skulle anges anordna offentlig nöjestillställning å viss plats

(fäbodfest). Polismyndigheten avslog ansökningen 22/4-66. Som skäl anfördes

att platsen var olämplig ur ordnings- och säkerhetssynpunkt i vissa

i beslutet närmare angivna hänseenden.

Häröver anfördes besvär hos KB, som inhämtade yttranden av nykterhetsnämnden,

barnavårdsnämnden och polismyndigheten, vilka alla avstyrkte

bifall. Polismyndigheten utvecklade i ett yttrande på sex sidor närmare

de skäl som föranlett avslaget på den aktuella ansökan och vissa liknande

ansökningar. Genom beslut 15/7-66 fann IvB — som inhämtat att tillställningen

var avsedd att äga rum 16/7 — ej skäl att göra ändring i avslagsbeslutet.

över KB:s beslut anfördes besvär hos Kungl. Maj:t. I besvären framhölls

endast att arrangören och polischefen hade olika uppfattningar om de omständigheter

som låg till grund för avslagsbeslutet och att IvB inte syntes

ha gjort någon utredning om förhållandena.

Remiss till IvB (remissbeslut saknas i akten).

Underremisser till:

a) nykterhetsnämnden, som förklarade sig vidhålla sitt tidigare ställningstagande;
b)

barnavårdsnämnden, som förklarade sig vidhålla sitt tidigare ställningstagande;
ei

polismyndigheten, som i ett yttrande på tre sidor utvecklade samma

■synpunkter som kommit till uttryck i det till KB tidigare avgivna yttrandet.

KB framhöll i sitt yttrande 15/12-66 alt, då tillställningen varit avsedd

alt äga rum under den förflutna sommaren, besvären ej syntes böra föranleda

någon åtgärd. I sak förklarade sig KB biträda vad polismyndigheten

anfört.

Kungl. Maj:t 17/2-67 (nr 15): »Enär besvären avser numera förfluten tid,

finner Kungl. Maj :t desamma icke föranleda vidare yttrande.»

Not: Besvären synes över huvud taget inte ha påkallat något remissyttrande.

Även om en materiell prövning var avsedd, torde sådan provning

ha kunnat ske på grundval av handlingarna hos KB. I varje fall torde behov

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

43

ej ha förelegat att i anledning av besvären — som inte innehöll något nytt

i sak — höra nykterhetsnämnden, barnavårdsnämnden och polismyndigheten,

som alla redan tidigare yttrat sig.

11. (In) Besvärsärende ang. övertagande av tertiär- och tilläggslån

År 1945 beviljades tertiär- och tilläggslån för uppförande av ett flerfamiljshus,

därvid som anskaffningskostnad godkändes ett belopp å 124 000

kr.

Sedan fastigheten försålts för 165 000 kr., anhöll köparen hos vederbörande

länsbostadsnämnd att få överta lånen. För medlingsorganet, som ansåg

att köpeskillingen var synnerligen förmånlig, tillstyrkte bifall till ansökningen.

Efter det länsbostadsnämnden inhämtat att inga standardförbättringar

vidtagits efter lånebeslutet, beslöt nämnden 21/9-64, under motivering

att köpeskillingen var för hög, avslå ansökningen och uppsäga lånen

till betalning.

Häröver anförde köparen besvär hos bostadsstyrelsen under framhållande

bl. a. att fastigheten vid 1965 års taxering åsatts ett värde av 155 000 kr. och

att full säkerhet därför fanns för inteckningslånen. Sedan ytterligare utredning

förebragts genom förmedlingsorganet och länsbostadsnämnden,

fann bostadsstyrelsen vid ärendets prövning 24/2-66 att fastigheten ej förräntade

ett högre värde än 126 000 kr. och att köpeskillingen sålunda var

för hög. Styrelsen lämnade följaktligen besvären utan bifall.

Över styrelsens beslut anförde köparen besvär hos Kungl. Maj :t under

hänvisning till vad han tidigare anfört.

Remiss till bostadsstyrelsen för utlåtande (blank remiss).

Underremisser till:

a) förmedlingsorganet, som vidhöll sin tidigare ståndpunkt;

b) länsarbetsnämnden, som avstyrkte besvären då inget nytt framkommit.

Bostadsstyrelsen lämnade i sitt yttrande — i enlighet med vad som hos

styrelsen synes vara regel i ärenden av denna typ — en vidlyftig redogörelse

å flera sidor för vad handlingarna innehöll rörande ärendets tidigare handläggning

hos myndigheterna, varefter uttalades: Ȁven bostadsstyrelsen avstyrker

under hänvisning till vad ovan anförts bifall till besvären.»

Kungl. Maj :t 3/2-67 (nr 10): ej ändring.

Not: Besvären innehöll inget nytt rörande den av myndigheterna prövade

frågan om fastighetens värde. Att ånyo höra dessa tre myndigheter

om samma sak synes därför inte ha varit behövligt.

12. (In) Besvärsärende ang. utbildningsbidrag

Hos vederbörande länsarbetsnämnd anhöll en person om utbildningsbidrag

för studier vid fackskola. Sökanden, som tidigare förskaffat sig bl. a.

viss arbetsledarutbildning, både nyligen med utbildningsbidrag genomgått

en sju veckors produktionsteknisk grundkurs. Länsarbetsnämnden beslöt

17/10-66 avslå ansökningen med hänsyn till att sökanden utan större svårighet

torde kunna erhålla lämplig arbetsplacering.

Häröver anfördes besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen som genom beslut

21/12-66, med hänsyn till nämndens bedömning av klagandens placeringsmöjligheter,

inte fann skäl att göra ändring i nämndens beslut.

Klaganden anförde besvär hos Kungl. Maj :t under åberopande av vad

han tidigare anfört i saken.

Remiss till AMS för utlåtande (blank remiss).

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Underremiss till länsarbetsnämnden, som avstyrkte bifall »då några nya

omständigheter ej framkommit som föranleder ett annat ställningstagande».

AMS avstyrkte bifall »med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande

och då något nytt ej framkommit i ärendet».

Kung!. Maj :t 10/3-07 (nr 7): ej ändring.

Not: Då besvären inkom till Kungl. Maj :t, hade ärendet prövats av länsarbetsnämnden

och — efter besvär — av AMS. Besvären hos Kungl. Maj :t

innehöll inget nytt. Ej heller eljest synes behov ha förelegat av remissyttranden

från de båda myndigheterna.

13. (In) Besvärsärende ang. utbildningsbidrag

Hos vederbörande länsarbetsnämnd anhöll en person om utbildningsbidrag

för att genomgå en förberedande kurs för inträde till tekniskt gymnasium.

Som skäl anfördes att sökanden, som tidigare efter en hjärnoperation

omskolats till instrumentmakare, fick vissa synbesvär under arbete

i sistnämnda yrke. Nämndens förtroendeläkare framhöll att sökandens syndetekt

saknade betydelse för utförande av sådant arbete. Länsarbetsnämnden

avslog ansökningen 28/9-66 under beaktande av att sökanden redan fått

bidrag till omskolning, att medicinska skäl för ytterligare utbildning ej

förelåg samt att studiebidrag utgick till elever i den avsedda kursen.

Häröver anfördes besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen. I ärendet avgav

länsarbetsnämnden utförligt yttrande rörande klagandens förhållanden.

AMS fann 12/1-67 besvären ej föranleda ändring i nämndens beslut, enär

klaganden inte uppfyllde vissa föreskrivna villkor och medicinska skäl för

omskolning ej bedömts föreligga.

Över beslutet anförde klaganden besvär hos Kungl. Maj:t. Besvären innehöll

inget nytt i sak.

Remiss till AMS för utlåtande (blank remiss).

Underremiss till länsarbetsnämnden, som endast hänvisade till vad den

redan tidigare anfört i saken.

AMS avstyrkte bifall under hänvisning till sin beslutsmotivering och till

vad nämnden anfört.

Kungl. Maj :t 17/3-67 (nr 4): ej ändring.

Not: Se not under ex. 12. III.

III. Ärenden som ej upptagits till sakprövning

14. (Ju) Besvärsärende ang. tillstånd att inneha vapen

Sedan vederbörande polismyndighet 22/12-67 återkallat meddelat tillstånd

för en person att inneha vissa vapen, blev återkallelsebeslutet efter anförda

besvär slutligt lastställt av Kungl. Maj :t 29/7-66 (återkallelsen grundade sig

väsentligen på misskötsamhet i nykterhetshänseende ). Någon vecka efter

Kungl. Maj :ts beslut anhöll personen i fråga i skrivelse till polismyndigheten

att ånyo tå tillstånd att inneha samma vapen. Ansökningen avslogs

genom beslut 22/8-66.

Häröver anfördes besvär hos KB, som i beslut 14/10-66 visserligen fann

att viss förbättring inträtt i fråga om klagandens nykterhetsförhållanden

men att alltför kort lid förflutit för en definitiv bedömning. KB lämnade

därför besvären utan bifall. Av förbiseende meddelade KB besvärshänvisning

till Kungl. Maj:t (enligt 40 § vapenförordningen må talan ej föras mot

KB:s beslut i ärende av förevarande beskaffenhet), Klaganden anförde be
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

45

svär hos Ivungl. Maj:t över IvB:s beslut under yrkande att erhålla det sökta

tillståndet.

Remiss till KB för utlåtande (blank remiss).

Underremiss till polismyndigheten, som hänvisade till vad den anfört i

sitt tidigare yttrande till KB och ytterligare utvecklade samma synpunkter.

KB avstyrkte bifall under hänvisning till de skäl som angetts i det överklagade

beslutet.

Kungl. Maj :t 14/4-67 (nr 22): framställningen föranledde ingen åtgärd,

enär talan författningsenligt ej fick föras mot IvB:s beslut.

Not: Att besvärsrätt saknades torde ha kunnat konstateras utan remiss.

Ej heller eljest synes i detta fall anledning ha funnits att inhämta särskilda

yttranden från KB och polismyndigheten.

15. (S) Besvärsärende ang. ordningsföreskrifter för kommunalt vattenoch

avloppsnät

Av kommunalfullmäktige antagna ordningsföreskrifter för kommunens

vatten- och avloppsnät fastställdes av KB 12/11-63. I ärendet hade yttranden

avgetts av distriktsingenjören för vatten och avlopp, länsläkaren och hälsovårdsnämnden.

Kungörelse av beslutet skedde 1112-63.

I en 7/1-65 till departementet inkommen skrift anförde en fastighetsägare

besvär över beslutet under yrkande om prövning av dess riktighet. Klaganden

framhöll bl. a. att kommunen med stöd av visst stadgande i ordningsföreskrifterna

anmodat honom att frånkoppla stuprörsledningarna å hans

fastighet från kommunens avloppsnät.

Remiss till KB för utlåtande »efter vederbörandes hörande».

Underremisser till:

a) hälsovårdsnämnden, som uttalade sig avstyrkande i sak samt anmärkte

att besvär stiden för länge sedan gått till ända;

b) länsingenjören, som uttalade sig i sak och avstyrkte besvären;

c) länsläkaren, som likaledes avstyrkte.

KB åberopade som utlåtande vad länsingenjören anfört.

I avgivet utlåtande hemställde regeringsrätten att Kungl. Maj :t, enär besvären

inkommit först efter besvärstidens utgång, måtte finna att desamma

ej kunde upptas till prövning.

Kungl. Maj :t 13/1-67 (nr 13): beslut i enlighet med regeringsrättens hemställan.

Not: Någon sakprövning kom av åberopat skäl ej till stånd. Det vidlyftiga

remissförfarandet, som föranledde myndigheterna att ingå i materiell

prövning, synes följaktligen ej ha varit påkallat.

(Åtskilliga andra exempel på remissbehandling av besvär, som inkommit

för sent, redovisas under särskilt avsnitt. Jfr även ex. 4 och 10 här

ovan.)

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 6

Tid för Kungl. Maj:ts prövning av ärenden efter avslutad remissbehandling

Vissa bestämmelser m. in.

Som framhållits i bilaga 3 förekommer i förvaltningslagstiftningen endast

rent undantagsvis föreskrifter om bestämda tidsfrister inom vilka ärenden

skall vara avgjorda. Av de frister som finns författningsenligt angivna må

här endast erinras om den tidsgräns å två månader, som i normalfallet

gäller för ärenden rörande jordförvärvstillstånd, en grupp ärenden som

torde vara av ganska typisk förvaltningskaraktär. I dessa fall skall alltså

såväl utredning som prövning äga rum inom nämnda tid.

Vikten av att ärenden efter verkställd utredning avgörs utan onödigt

dröjsmål har bl. a. understrukits av besvärssakkunniga som i sitt förslag

upptagit ett särskilt stadgande att ärende skall avgöras »så snart ske kan».

Från JO:s verksamhet kan i detta sammanhang erinras om bedömningen

av en länsstyrelses handläggning av besvär i ett tjänstetillsättningsärende, i

vilket ett flertal remissyttranden inhämtades. Mellan olika remissåtgärder

hade detta ärende vid två tillfällen varit liggande obehandlat hos länsstyrelsen

under mer än två respektive tre månader. Förhållandet föranledde erinran

från JO:s sida (JO 1961: 372).

JO har vidare som anmärkningsvärt påtalat att ärenden rörande statliga

bostadslån efter verkställd utredning legat obehandlade hos länsbostadsnämnd

omkring fem månader och längre tid (JO 1965:431).

Iakttagelser vid granskningen

r Enligt de iakttagelser som gjorts vid granskningen synes ärendena hos

Kungl. Maj :t vanligen upptas till avgörande inom en eller annan månad

efter det remissbehandlingen avslutats. Detta intryck har också bestyrkts

vid en stickprovsvis företagen undersökning. Härvid verkställdes, med ledning

av statsrådsprotokollens uppgifter, en beräkning av berörda prövningstid

i vissa grupper ärenden som avgjorts under en månadsperiod. Vid beräkningen,

som omfattade alla departement utom tre och tillhopa omkring 500

ärenden, uppdelades fallen i två grupper, den ena avseende prövningstider

som understeg Vs år och den andra avseende längre prövningstider.

I den förstnämnda gruppen, som omfattade drygt 90 % av undersökningsmaterialet,

utgjorde den genomsnittliga prövningstiden omkring ,1 V* månad;

gränsvärdena varierade här från prövningstid å blott någon dag eller

vecka till tider upp till V* år. I den andra gruppen, där prövningstiden alltså

uppgick till Vs år eller mer, höll sig tiden i det helt övervägande antalet

fall inom 1 år.

Med ledning av de gjorda iakttagelserna har det totala antalet fall där

prövningstiden väsentligt överstigit den förut angivna genomsnittstiden å

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

47

omkring 1 V* månad bedömts vara alltför stort för att en närmare beräkning

och undersökning av alla dessa fall skulle vara möjlig genomföra.

Även om endast prövningstider å */* år eller mer skulle beaktas, synes antalet

sådana fall vara betydande.

En genomgång har emellertid skett av påträffade ärenden, där prövningstiden

efter avslutad remissbehandling uppgått till 1 år eller mer och sålunda

varit särskilt lång i förhållande till vad som vanligen åtgått. Vid redovisningen

härav har ej medtagits beslut i vissa speciella ärendegrupper liksom

ej heller fall där, såvitt kunnat utläsas av handlingarna, särskilda omständigheter

föranlett beslutens uppehållande. Av utrymmesskäl har endast

kortfattade uppgifter rörande de olika ärendena ansetts kunna ifrågakomma.

Av de 20 fall som redovisningen omfattar har tidsutdräkten för prövningen

uppgått i 13 fall till 1—2 år, i 4 fall till 2—3 år och i 3 fall till 3—4 år.

I 8 av fallen har besvären eller ansökningarna funnits böra helt eller delvis

bifallas.

Redovisningen lämnas i följande tablå.

Tablå

över tider som i vissa ärenden åtgått för Kungl. Maj:ts prövning efter skedd remissbehandling
-

Dep.

1. Fö

2. Fö

3. S

Ärende

Remissbehandling

Beslut

Prövningstid

i dep. (ca)

Framställning av

KB att tidigare be- slutad skyldighet att

i vissa tätorter in- rätta enskilda

skyddsrum skulle

utsträckas att avse

jämväl vissa angrän- sande områden;

främst, ink. 27/4-65

Rem. 11/5-65 civil- försv.styr.; åter 8/6

-65 (i/2 sid.)

30/6-67:

viss ut- sträckning

av skyldig- heten

beslutad

(nr 154)

2 år

Framställning av

KB om d:o avseende

vissa andra tätorter;

främst, ink. 11/3-65

Rem. 13/3-65 civil- försv.styr.; åter 25/3

-65 (Y2 sid.)

30/6-67: viss

utsträckning

av skyldig- heten

beslutad

(nr 152)

2 år 3 mån.

Besvär av landsting

över soc.styr:s beslut

10/3-65 att fastställa

plan för provisoriskt

upptagningshem;

besv. ink. 12/4-65

Rem. 14/4-65 soc.- styr.; åter 9/7-65 (2

sid.)

Rem. 21/9-65 klag.

för påmin.; åter 19/1

-66 (2 sid.)

13/1-67:

bifall i visst

avs.

(nr 52)

1 år

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

4. S

5. S

6. S

7. S

Ärende

Remissbehandling

Ansökan av enskild

om ersättning å

7 338 kr. för skador

som d. 30/3-65 genom

brott orsakats

av en bos sök. placerad

ungdomsvårdsskoleelev;

ans. ink. t.

soc.styr. 19/5-65

Besvär av enskild

över statskontorets

beslut 14/12-64 att

medge ersättning å

20 450 kr. pga ingripande

i hälsovårdens

intresse (isolering å

epidemisjukhus av

personal i affärsrörelse);

besv. ink. 7/1

-65 (ers. yrk. med

41 430 kr.)

Besvär av assistent

vid yrkesskola över

soc. styr:s beslut

19/11-65 ang. tjänstetillsättning;

besv.

ink. 13/12-65

Besvär av hälsovårdsnämnd

över

KB:s beslut 10/12-65

att vägra fastställelse

av beslut att till

vissa befattningshavare

delegera nämndens

beslutanderätt

i vissa ärenden; besv.

ink. 4/1-66

Rem. 15/12-65 soc.- styr.; åter 14/2-66

(Y2 sid.). Påmin. fr.

klag. ink. 28/2-66

Rem. 10/1-66 KB;

åter 11/2-66 (2 rader)
-

Beslut

Prövningstid

i dep. (ca)

Ärendet överl. t.

dep. 9/2-66 m. yttr.

av soc.styr. (2 sid.).

Skriv. t. sök. 17/3-67

m. begäran om vissa

kompl. upplysn.

Svar fr. sök. ink. 17/4

-67 (i svaret framhölls

bl. a.: »Nu har

ärendet tagit snart

två år. Yi tror ej att

något privat försäkringsbolag

fått ha så

lång tid på sig för

att reglera en skada.»)

Rem.yttr. ink. fr.

statskont. 8/2-65

(3 y2 sid.), fr. med.- styr. 22/3-65 (5 rader)

och fr. riksrev.- verket 15/9-65 (y2

sid.)

26/4-67:

ers. å 1 017

kr. medgiven

(nr 33)

1 år 2 mån.

26/4-67:

utan bifall

(nr 51)

1 år 7 mån.

26/4-67:

ej ändr.

(nr 57)

30/6-67:

utan bifall

(nr 39)

1 år 2 mån.

1 år 4 mån.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

49

Prövningstid

Dep. Ärende Remissbehandling Beslut i dep. (ca)

8.

K

Besvär av enskilda

Rem. 22/4-65 KB;

17/2-67:

1 år

över KB:s beslut

åter m. yttr. av

utan bifall

30/3-65 ang. stads-

byggn.nd och läns-

(nr 12)

plan; besv. ink. 20/4

ark. 9/7-65 (3 rader)

-65

Rem. 16/7-65 byggn.- styr.; åter 28/1-66

(3 rader)

9.

K

Ansökan av stad om

Rem. 4/8-64 KB;

10/3-67:

1 år 3 mån.

rätt till expropria-

åter m. yttr. av fas-

bifall

(mellan två

tion av vissa fastig-

tighetsäg. 12/3-65

(nr 10)

remisser)

heter för framdra-

(blankt tillstyrkt)

gande av trafikled

Rem. 29/3-65 VoV;

(arbetet härmed av-

åter 27/6-65 (% sid.

sett att påbörjas se-

— tillstyrkt)

nast år 1967); ans.

Rem. 13/9-66 staden

ink. 24/7-64

för utlåt.; åter 2/12

-66

10.

Fi

Besvär av enskild

Rem. 28/6-65 KB;

20/7-67:

1 år 4 mån.

över KB:s beslut 2/6

åter 11/10-65 (//> sid.)

ej vidare

-65 att återkalla för

Rem. 11/2-66 kontr.-

åtgärd

klag. utfärdat till-

styr.; åter 8/3-66

(nr 13)

stånd att utminutera

öl; besv. ink. 24/6-65

(1 sid.)

11.

U

Ansökan av rektor

Ans. ink. 8/9-64 t.

20/1-67:

1 år 6 mån.

att med sin tjänst få

länsskolnämnden o.

Kungl.

förena viss annan

med dess yttr. t.

Maj:t

lärartjänst; ans. dag-

skolöverstyr. 7/12-64.

lät bero

tecknad 5/9-64

Ärendet ink. 21/7-65

t. dep. m. yttr. av

SÖ (blank tillstyrkan

för tiden 1/7-63—

30/6-67). — Enl.

aktant. i dec. -66

(nr 27)

saknade frågan ak- tualitet efter 1/1-67.

12.

U

Besvär av kyrkoråd

Rem. 11/3-63 stifts-

10/3-67:

3 år 5 mån.

över stiftsnämnds

nämnden; åter 2/5-63

utan bifall

(sammanlagd

beslut 18/2-63 ang.

(1 sid.)

(nr 6)

handlägg-

utbetalning av bo-

Rem. 6/5-63 kam.-

ningstid 4 år)

ställsränta till nybil-

koll.; åter 10/10-63

dat pastorat; besv.

(3 sid.)

ink. 8/3-63

4--Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 15

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Dep.

13. U

14. U

15. Jo

Prövningstid

Ärende

Remissbehandling

Beslut

i dep. (ca)

Ansökan av stads-

Rem.yttr. ink. 16/1

17/3-67:

1 år 8 mån.

fullm. om faststäl-

-62 fr. länsskolnämn-

fastställ, i

(sammanlagd

lelse av ändring av

den (5 rader), 18/1

viss del; i

handlägg-

bestäm, om vissa

-65 fr. SÖ (% sid.),

övrigt utan

ningstid

donationsfonders an-

27/2-65 fr. länsskol-

bifall

5 år 3 mån.)

vändning m. m.;

ans. ink. 2/12-61 m.

yttr. av KB

nämnden (3 rader)

och 12/7-65 fr. JK

(Vz sid.)

(nr 63)

Ansökan av styrelsen

Ansökan överl. t.

26/4-67:

1 år 10 mån.

för Höglandsskolan i

dep. 11/6-65 m. yttr.

bifall

Stockholm om stats- bidrag å 300 000 kr.

för om- och nybygg- nad i samb. m. sko- lans anpassning till

grundskolan fr. o. m.

läsåret 1964/65; ans.

ink. t. skolöverstyr.

1/10-64

av SÖ (tillstyrkt)

(nr 96)

Besvär av enskild

Rem.yttr. ink. fr.

20/1-67:

1 år

över KB:s beslut

KB 24/5-65 (1 sid.)

ej bifall

8/12-64 att endast

delvis bifalla ansö- kan om uttagning å

grustäkt; besv. ink.

23/1-65

och fr. statens natur- vårdsnämnd 24/6-65

(5 rader). Skrift fr.

klag. ink. 22/9-65

Rem. 23/9-65 statens

naturvårdsnämnd;

åter 10/2-66 (4 rader)

(i skriv. 21/12-66

uppmanades klag.

att avge påmin. se- nast 10/1-67)

(nr 25)

s. 51 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

51

Prövningstid

Dep.

Ärende

Remissbehandling

Beslut

i dep. (ca)

16. In

Besvär av bolag över

Rem. 7/2-66 AMS;

30/6-67:

1 år 3 mån.

arb.markn.styns be-

åter 15/3-66 OA sid.)

enär de åbe-

slut 12/1-66 att —

Påmin. fr. klag. ink.

ropade plan-

sedan länsarb.nämnd

28/3-66

frågorna ej

genom olika beslut

Enl. en odat. P.M. i

kunde anses

under okt.—dec. -65

akten borde KB ta

påverka

bordlagt ans. om

initiativ till viss

byggnads-

igångsättningstill-

planåtgärd; i avb.

projektets

stånd för nybyggnad

härå borde ärendet

startbered-

(affärshus) — ej göra

vila

skap, beslöt

ändr. i nämndens

Skriv. fr. klag. ink.

Kun gl. Maj: t

beslut (som skäl an-

30/9-66: anhöll om

upphäva

fördes att byggnads-

beslut snarast möj-

myndighe-

objektets startbered-

ligt

ternas beslut

skap var oklar, i

Enl. aktant. 9/6-67

och återför-

första hand beroende

hade inhämtats att

visa ärendet

på att fastställd be-

KB ej hade för av-

till länsar-

byggelseplan sakna-

sikt att ta det av-

betsnämnden

des för det aktuella

sedda initiativet

för veder-

området); besv. ink.

3/2-66

börlig hand- läggning

(nr 16)

17. C

Ansökan av musik-

Ärendet överl. t. dep.

30/6-67:

2 år

lärare att få tillgodo-

17/6-65 m. yttr. av

ej åtgärd

räkna vissa anställ- ningstider vid pen- sionsberäkning; ans.

ink. t. statens perso- nalpensionsverk 19/5

-64

pens.verket (1 sid.)

(nr 35)

18. C

Ansökan av folkskol-

Ärendet överl. t. dep.

6/7-67:

4 år

lärare att få tillgodo-

8/1-63 m. yttr. av

ej åtgärd

mellan två

räkna viss tjänstgö-

SÖ (y2 sid.)

(nr 16)

remisser

ringstid vid pen-

Rem. 14/1-63 statens

(sammanlagd

sionsberäkning; ans.

pensionsanstalt; åter

handlägg-

ink. t. skolöverstyr.

1/3-63 (1 sid.)

ningstid

8/2-61

Rem. 20/2-67 statens

personalpensionsverk;

åter 26/6-67 (1 sid.)

6 år 5 mån.)

19. C

Ansökan av pensio-

Rem.yttr. ink. fr.

6/9-67:

4 år

nerad flaggunderof-

försvarets civilför-

ej åtgärd

ficer om omprövning

valtn. 8/4-63 (1 sid.)

(nr 25)

av beviljade pen-

och fr. statens pen-

sionsförmåner; ans.

sionsanstalt 19/7-63

ink. 28/1-63

OA sid.)

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Prövningstid

Dep. Ärende Remissbehandling Beslut i dep. (ca)

Ansökan av f. d.

Ärendet överl. t.

22/9-67:

2 år 9 mån.

skolsköterska (del-

dep. 11112-64 m.

utan bifall

(med en

tidsanställd) om er-

yttr. av pens.verket

(nr 32)

mellanlig-

hållande av pension;

(1 sid.)

gande

ans. ink. t. statens

Rem. 6/9-66 skol-

»skyndsam»

personalpensionsverk

21/5-64

överstyr. för »skynd- samt» utlåt.; åter

19/9-66 (i/2 sid.)

remiss)

s. 53 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

53

Bilaga 7

Handläggning av besvär som inkommit för sent

Vissa bestämmelser m. m.

Den som är missnöjd med ett avgörande i ett administrativt mål eller

ärende har i allmänhet intill utgången av föreskriven besvärstid möjlighet

att överklaga beslutet. I de flesta fall gäller numera 1954 års besvärstidslag

som stadgar en besvärstid av tre veckor — för menighet fem veckor — räknat

från delgivningen av beslutet. Om en besvärsinlaga kommer in för sent

bar besvärsmyndigheten att avgöra om ärendet skall avvisas eller om sakprövning

skall ske utan hinder av tidsöverskridandet. Vid bedömningen av

denna fråga synes hänsyn böra tagas till att ett starkt behov av stabilitet

alltid torde föreligga när det gäller tillämpning av fatalietider. Enligt allmänt

rådande rättsuppfattning framstår det som önskvärt att fattade beslut

i bestämd ordning kan vinna laga kraft och att besvärsvägen sålunda inte

står öppen under obegränsad tid. En sådan princip står i god överensstämmelse

med de krav på enhetlighet och objektivitet som måste göras gällande

i förvaltningsförfarandet. Det bör understrykas att principen långt ifrån

alltid innebär att möjligheten till rättelse av ett förment felaktigt eller oskäligt

beslut går förlorad i och med att besvärstiden utlöper. När ett beslut

vunnit laga kraft bör visserligen av allmänna ordnings- och trygghetsskäl

saken i möjligaste mån betraktas som slutgiltigt avgjord. Ofta kan emellertid

en omprövning komma till stånd genom överprövning av högre instans

i kraft av en tillsynsbefogenhet eller genom nytt anhängiggörande bos beslutsmyndigheten.

Besvärssakkunniga har i sill år 19(54 avgivna förslag till lag om förvaltningsförfarandet

(SOU 1964:27, förslagets 16 kap. 1 §) föreslagit en uttrycklig

lagregel om att för sent anförda besvär undantagslöst skall avvisas.

De sakkunniga framhåller (s. 592 f.) att det i sådana ärenden, där beslutet

inte vinner rättskraft och parten, om hans besvär avvisas, kan återkomma

genom att anhängiggöra ny talan i första instans angående samma sak, kan

te sig föga rationellt att avvisa besvär på den grund att besvärstiden överskridits.

Ett hänsynstagande till dessa fall skulle emellertid förutsätta att

problemet om rättskraft i förvaltningsförfarandet klarlades. Denna fråga

bar de sakkunniga ej tagit upp till närmare behandling. De sakkunniga

anser det ej lämpligt att generellt överlåta åt besvärsmyndigheterna att avgöra

om besvär skall prövas utan binder av att de anförts för sent. För såväl

parter som myndigheter, framhålls det, torde i det stora hela en strikt

besvärstidsregel redan av ordningsskäl vara att föredra.

Som framgår av vad ovan anförts är det oklart i vad mån omprövning i

annan ordning än besvärsvägen kan uppnås. Här skall endast framhållas att

omprövning i regel är möjlig i fråga om avslagsbeslut samt påbud och förbud

av myndigheter, dvs. de beslut som är vanligast förekommande i besvärsärenden.

Omgörelse anses å andra sidan inte möjlig om därigenom

intrång skulle göras i en särskild av tredje man förvärvad rätt. I övriga fall

då den enskildes behov av trygghet — tryggheten att kunna lita på ett med
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1908

delat beslut — är framträdande synes för omprövning erfordras att nya skäl

och omständigheter åberopas.

I förvaltningsmyndigheternas praxis synes bestämmelserna om besvärstid

vanligen ha tillämpats så, alt besvärsmyndigheten avvisat för sent anförda

besvär endast om invändning därom gjorts t. ex. av beslutsmyndigheten eller

om det på annat sätt klart framgått att besvärstiden överskridits. Detta förfarande

har bl. a. av besvärssakkunniga kritiserats för att det kunde medföra

olika behandling av likartade fall. De sakkunniga var av den meningen

att alla frågor om avvisande av besvär borde prövas ex officio av besvärsmyndigheten

(SOU 1964:27 s. 596).

Besvären skall om ej annat är särskilt stadgat inges till besvärsmyndigheten.

Om besvär inkommit till fel myndighet bör handlingen snarast vidarebefordras

till rätt myndighet. I vissa fall kan en klagandes misstag i detta

avseende föranleda avvisande av talan. Om besvär som författningsenligt

bort inges till beslutsmyndigheten felaktigt ingivits till besvärsmyndigheten

innan besvärstiden utgått har i praxis hinder för sakbehandling inte ansetts

föreligga. Men om besvär felaktigt ingivits till beslutsmyndigheten och inkommit

för sent till besvärsmyndigheten synes talan ha avvisats om ej särskilda

skäl till annat förelegat. Denna praxis har under de senaste åren

blivit föremål för kritik från olika håll.

Kungl. Maj:t i statsrådet som besvärsmyndighet äger i viss utsträckningbortse

från försutten besvärstid. Klart är att dispens kan beviljas från de av

Kungl. Maj :t ensam utfärdade besvärstidsreglerna under förutsättning att

tredje mans rätt ej därigenom kränks. Om det däremot är fråga om samfälld

lagstiftning såsom 1954 års besvärstidslag kan Kungl. Maj :t ej meddela beslut

som direkt innebär återställande av försutten besvärstid. Såsom framgår

av följande uttalande i propositionen ang. införande av besvärstidslagen

(prop. 1954: 201 s. 35—36) kan dock ofta sakprövning ändå ske:

I några yttranden har anförts att införandet av en lag om besvärstid skulle inskränka

Kungl. Maj :ts befogenhet att, såsom nu stundom sker, överse med att

besvärstid icke iakttagits. Emellertid torde denna Kungl. Maj:ts befogenhet ofta

vara att föra tillbaka på en allmän rätt för Kungl. Maj:t att upptaga och pröva

ansökningar, oavsett om besvär anförts eller ej, och i vissa fall sammanhänga med

Kungl. Maj:ts befogenhet att giva dispens eller s. k. administrativ nåd. Den föreslagna

lagstiftningsåtgärden inverkar icke på denna Kungl. Maj:t tillkommande

rätt.

Kungl. Maj :t äger sålunda överse med försutten besvärstid på det sättet

att de för sent anförda besvären betraktas som en dispensansökan eller begäran

om överprövning av beslutsmyndighetens avgörande. Frågan i vad

mån besvärsärenden av Kungl. Maj :t lcan sakbehandlas i sådan ordning kan

ej besvaras generellt utan måste ställas i varje enskilt fall. Den innefattar

flera svårbedömda problem och avvägningar. Vid bedömningen måste bl. a.

beaktas den rättsliga valören av ifrågavarande kompetensregler och materiella

författningsbestämmelser samt ställning tagas till frågan i vilken utsträckning

det allmänna subordinationsförhållandet inom förvaltningen ger

Kungl. Maj :t en befogenhet att överta lägre myndigheters beslutanderätt.

Vidare måste problemet om administrativa besluts rättskraft uppmärksammas.

Utrymmet för Kungl. Maj :ts befogenhet på detta område torde ej kunna

fastställas utan ingående undersökningar.

Om alltså Kungl. Maj :t i många fall äger bortse från överskriden besvärstid

synes emellertid det kravet böra upprätthållas att praxis i fråga om

behandlingen av sådana besvärsärenden är konsekvent och i rimlig grad

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 196S

55

tillgodoser det ovan berörda behovet av stabilitet. Förfarandet i dessa fall

bör naturligen så långt möjligt stå i överensstämmelse med den allmänna

likställighetsprincip som måste vara vägledande för förvaltningen (se t. ex.

Herlitz i SOU 1946:69 s. 23—24 och 162 samt besvärssakkunniga i SOU

1955: 19 s. 73—74 och SOU 1964: 27 s. 8).

Betydelsen av att föreskrifterna om besvärstid i princip noga iakttas har

också nyligen understrukits av den inom Kungl. Maj :ts kansli tillsatta arbetsgruppen

för förberedande av övergången till systematisk maskinskrivning

inom statsdepartementen. I de anvisningar som arbetsgruppen framlagt

den 1 februari 1968 konstateras beträffande departementens praxis i

fråga om för sent anförda besvär att besvären allmänt brukat avvisas då

ärendet angått tredje mans rätt medan i andra fall besvären i allmänhet

betraktats som en ansökan och prövats i sak. Arbetsgruppen uttalar härefter:

»Besvär som kommit in för sent skall inte tas upp till sakprövning om

ärendet är desert på grund av stadgande i lag eller annan författning som

är beslutad med riksdagen. Det skall i annat fall, när det är desert, prövas

i sak endast om det kan konstateras att något tredjemansintresse inte berörs

och avvisande på formella grunder skulle leda till ett materiellt otillfredsställande

resultat.»

Iakttagelser rid granskningen

Granskning har företagits av ett trettiotal för sent inkomna besvärsärenden.

I åtskilliga fall har besvären förklarats såsom för sent anförda ej kunna

upptas till prövning. Ett flertal ärenden har emellertid, såvitt avfattningen

av Kungl. Maj :ts beslut ger vid handen, sakprövats utan hinder av tidsöverskridandet.

Avsikten med granskningen har främst varit att utröna i vad

mån denna olikhet grundas på sådana fasta principer som enligt vad ovan

anförts framstår som önskvärda. Det begränsade materialet tillåter ej något

allmänt sammanfattande omdöme om departementens praxis. Beträffande

de ärenden som beretts i kommunikations- och inrikesdepartementen har

emellertid vid granskningen uppmärksammats att besvär i likartade ärenden

i vissa fall sakprövats men i andra avvisats. Till belysning av Kungl.

Maj :ts praxis på området återges i det följande ett antal av de granskade

ärendena. I exempelsamlingen har medtagits några fall där besvären kommit

in i rätt tid till beslutsmyndigheten men — efter dröjsmål med vidarebefordrande

av ärendena — för sent till vederbörande departement.

Exempel på handläggning av besvär som inkommit för sent

Kommunikationsdepartementet

a) Besvär som avvisats

1. Besvär i fråga om ändring av stadsplan

KB i U län fastställde genom resolution den U december 1965 ett av kommunalfullmäktige

i X köping antaget förslag till viss ändring av stadsplanen

för köpingen. Över beslutet anförde G.J. och A.J. besvär, som inkom

till kommunikationsdepartementet den 5 januari 1966. Besvären remitterades

till KB, som med inhämtade yttranden från länsarkitekten och byggnadsnämnden

avgav utlåtande den 18 mars 1966, samt till byggnadsstyrelsen,

som inkom ined utlåtande den 15 december 1966 och därvid även påpekade

att besvären inkommit för sent.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 dr 1068

Kungi. Maj :t meddelade beslut den 20 januari 1967 (nr 11) varvid Ivungl.

Maj;t yttrade: »Enär besvären icke inkommit till Kung!. Maj :t inom föreskriven

tid, upptas de icke till prövning.»

2. Besvär i fråga om fastställelse av utomplansbestämmclser

Sedan kommunalfullmäktige i X kommun meddelat förordnande om

utomplansbestämmelser fastställde KB i I län den 31 maj 1065 förordnandet,

dock ej i vad avsåg område inom H socken. Över beslutet anförde kommunen

besvär i en skrift, som inkom till departementet den 22 juni 1065.

Besvären remitterades först till KB som, efter att ha hört länsarkitekten,

avgav yttrande den 25 augusti 1965, vari KB i första hand hemställde att

besvären såsom för sent inkomna icke måtte upptagas till prövning. Remiss

skedde därefter den 30 augusti 1965 till byggnadsstyrelsen, som avgav yttrande

den 18 augusti 1966. Även byggnadsstyrelsen anmärkte att besvären

kommit för sent.

Kungl. Maj:t meddelade beslut i ärendet den 29 januari 1967 (nr 20),

varvid Kungl. Maj :t — enär besvären icke inkommit inom föreskriven tid

— icke upptog desamma till prövning.

3. Besvär i fråga om föreläggande alt borttaga byggnad

Byggnadsnämnden i X kommun beslöt år 1964 förelägga B.B. vid vite att

bortflytta en utan byggnadslov uppförd sommarstuga från fastigheten Finsbo

3« i kommunen. Av B.B. anförda besvär över föreläggandet lämnade KB

i N län utan bifall i utslag den 17 september 1965. över KB:s utslag anförde

B.B. besvär, som inkom till kommunikationsdepartementet den 26 oktober

1065. Besvären remitterades till KB, som inkom med yttrande den 30 novembei

1966, åtföljt av yttranden (rån länsarkitekten och byggnadsnämnden. KB

anförde för sin del i första hand att besvären icke inkommit inom föreskriven

tid.

Målet föredrogs den 22 februari 1967 i regeringsrätten, som — »enär besväien

författningsenligt och jämlikt meddelad besvärshänvisning skolat

vara inkomna till kommunikationsdepartementet inom tre veckor från det

länsstyrelsens utslag delgivits /B.B./, samt hon enligt handlingarna bifogat

bevis ei hållit del av utslaget den 23 september 1965 men besvären inkommit

till departementet först den 26 oktober 1965 och således efter besvärstidens

utgång» hemställde att Kungl. Maj :t icke måtte upptaga besvären

till prövning.

Kungl. Maj :t meddelade den 10 mars 1967 (nr 70) beslut i enlighet med

regeringsrättens hemställan.

b) Besvär som sakprövats

4. Besvär i fråga om ändring av stadsplan

KB i Y län fastställde genom resolution den H juli 1066 ett av stadsfullmäktige

i X den 31 januari 1966 antaget förslag liil ändring och utvidgning

av stadsplanen för visst område. Över IvB:s beslut anfördes besvär dels

ua aktiebolaget F., dels av L.W, Besvären inkom den 4 resp. den 5 augusti

1066. Besvären remitterades till KB, som inkom med yttrande den

7 oktober 1966 och till byggnadsstyrelsen, som yttrade sig den 8 december

1966. Byggnadsstyrelsen anmärkte att W:s besvär syntes ha inkommit till

departementet efter besvärstidens utgång.

O o

s. 57 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

57

Kungl. Maj :t avgjorde ärendet den 13 januari 1967 (nr 25), varvid Kungl.

Maj :t lämnade besvären ntan bifall.

5. Besvär över fastställelse av tomtindelning

KB i U län fastställde genom resolution den 15 juli 1966 ett av byggnadsnämnden

i X antaget förslag till ändrad och utvidgad tomtindelning av visst

kvarter. I en skrift, som inkom till kommunikationsdepartementet den 16

augusti 1966, anförde L.N. besvär över KB:s resolution. Besvären remitterades

till KB, som avgav yttrande den 26 januari 1967. Invändning att besvären

inkommit för sent gjordes ej.

Kungl. Maj:t lämnade i beslut den 17 mars 1967 (nr 24) besvären utan

bifall.

6. Besvär i fråga om ändring av stadsplan

KB i C län fastställde genom resolution den 9 november 1966 ett av stadsfullmäktige

i X den 18 mars 1966 antaget förslag till ändring av stadsplanen

för vissa kvarter. Över beslutet anfördes besvär bl. a. av L.E. E:s besvär inkom

till departementet den 1 december 1966. Besvären remitterades till KB,

som avgav yttrande den 21 december 1966 samt till byggnadsstyrelsen, som

yttrade sig den 12 januari 1967. Invändning att E:s besvär inkommit loisen

t gjordes ej.

Kungl. Maj :t avgjorde samtliga besvär den 27 januari 1967 (nr 40), varvid

Kungl. Maj :t lämnade besvären utan bifall.

7. Besvär över bgggnadsförbud

KB i BD län förordnade genom resolution den 1 april 1966 om förbud att

tillsvidare intill den 1 mars 1969 utan KB:s tillstånd uppföra byggnad inom

visst område i X kommun. Enligt i resolutionen meddelad besvärshänvisning

skulle talan mot beslutet föras inom tre veckor från det klaganden fått del

av beslutet. Över resolutionen anförde P.P. och H.P. besvär, vilka inkom till

departementet den 20 maj 1966. Enligt mottagningsbevis både länsstyrelsens

resolution delgivits P.P. den 21 april och H.P. den 27 april 1966. Besvären

remitterades den 26 maj 1966 till KB, som avgav yttrande den 28 juni s. å.

samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som inkom med yttrande den

19 juli 1966. Invändning att besvären kommit in för sent gjordes ej.

Kungl. Maj:t avgjorde ärendet den 27 januari 1967 (nr 13), varvid besvären

lämnades utan bifall.

Liknande, här ej refererade ärenden som sakprövats: 10/2 nr 11, ändringav

stadsplan; 17/2 nr 15, förordnande enligt 113 § byggnadslagen; 3/3 nr

21, fastställelse av byggnadsplan.

Not: Enligt 150 § första stycket byggnadslagen skall besvär över länsstyrelsens

beslut rörande fastställelse av generalplan, stadsplan, byggnadsplan

och tomtindelning samt tillämpning av utomplansbestämmelser, anföras

inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades (nr 1, 2, 4, 5, 6). Beträffande

övriga beslut hänvisas i 150 § andra stycket byggnadslagen till

1954 års besvärstidslag varigenom besvärstiden tre veckor i dessa fall räknas

från delgivningsdagen. Samtliga ovan särskilt angivna besvär har inkommit

för sent. Besvären i de fyra senare ärendena har, såvitt av besluten framgår,

upptagits till saklig prövning medan de övriga avvisats. Huruvida invändning

att besvären kommit in för sent framställts eller ej har såvitt framgår

inte haft någon betydelse.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Inrikesdepartementet

a) Besvär som avvisats

8. Besvär ang. starthjälp

Genom beslut den 14 mars 1967 lämnade arbetsmarknadsstyrelsen utan

bifall de besvär som E.L. anfört över ett beslut av länsarbetsnämnden i S

län att avslå en ansökan av E.L. om starth jälp. Enligt mottagningsbevis delgavs

klaganden AMS’ beslut den 7 april. E.L. anförde över beslutet besvär,

som inkom till AMS den 12 maj 1967 och till departementet — med yttrande

av AMS — den 6 juni 1967 — över en månad för sent. Invändning att

besvären inkommit för sent gjordes ej.

Kungi. Maj :t, som avgjorde ärendet den 80 juni 1967 (nr 1), fann besvären

såsom för sent inkomna icke kunna upptagas till prövning.

b) Besvär som sakprövats

9. Besvär ang. utbildningsbidrag

Länsarbetsnämnden i X län beslöt den 21 november 1966 att avslå en ansökan

av A.A. om utbildning till kontorist. Efter besvär beslöt AMS den 19

januari 1967 att cj göra ändring i länsarbetsnämndens beslut. Sedan A.A.

den 20 januari erhållit del av beslutet anförde hon besvär hos Kungl. Maj :t

i en skrift som inkom till departementet den 13 februari — tre dagar för

sent. Besvären remitterades till AMS, som inkom med yttrande den 14 mars.

Invändning att besvären inkommit för sent gjordes ej av AMS men klaganden

hade själv i besvärsskriften bett om övereende med att besvärstiden

överskridits. Något skäl för dröjsmålet angavs ej.

I en inom departementet upprättad PM står bl. a.: »Besvären till Konungen

inkom 3 dagar för sent. Någon invändning mot att sakprövning sker hos

Kungl. Maj :t har dock ej skett vare sig från AMS’ sida eller eljest.» Besvären

föreslogs »tas upp till sakprövning och avslås då kontorsutbildning måste

anses olämplig för A.A. . . .».

Kungl. Nlaj :t avgjorde ärendet den 31 mars 1967 (nr 4): »Kungl. Maj :t

finner ej skäl göra ändring i arbetsmarknadsstyrelsens beslut.»

10. Besvär ang. invalidbosiadsbidrag

Genom beslut den 11 juli 1966 avslog bostadsnämnden i S en ansökan om

invalidbostadsbidrag. Sökanden begärde i en skrift till nämnden den 17

augusti 1966 »förnyad prövning av ärendet». Bostadsnämnden behandlade

framställningen som besvär och översände den till bostadsstyrelsen som i

beslut den 21 oktober 1966 ej fann skäl göra ändring i bostadsnämndens

beslut. Styrelsens beslut expedierades den 3 november i rekommenderat brev

utan mottagningsbevis.

1 en skrift som inkom till inrikesdepartementet den 12 januari 1967 anförde

sökanden besvär över bostadsstyrelsens beslut. Besvären remitterades

till bostadsstyrelsen, som avgav yttrande den 16 mars 1967. Invändning att

besvären inkommit för sent gjordes ej.

Kungl. Maj :t avgjorde ärendet den 26 april 1967 (nr 12), varvid Kungl.

Maj :t ej fann skäl göra ändring i bostadsstyrelsens beslut.

Not: Ärendena nr 8 och 9, som båda gällt åtgärder enligt arbetsmarknadskungörelsen

(SFS 1966:368), har inkommit till departementet efter

besvärstidens utgång. De har emellertid i formellt hänseende inte behand
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

59

lats på samma sätt. Någon invändning om att besvärstiden utlöpt hade inte

framställts i fallet nr 8 medan klaganden i ärende nr 9 själv bett om överseende

med sin försening. I praxis synes invändning av beslutsmyndigheten

och påpekande av klaganden om försening ha ansetts böra få samma konsekvenser.

Den citerade PM-anteckningen i ärende nr 9 antyder att man i

detta ärende fäst avseende vid att invändning om försutten besvärstid ej

framställts av beslutsmyndigheten.

Ärende nr 10, där tidsöverskridandet ej påpekats, har sakbehandlats oavsett

det torde ha varit uppenbart att besvären inkommit för sent. Det bör

dock observeras att bostadsstyrelsens beslut i låneärenden expedieras i rekommenderat

brev utan mottagningsbevis, Delgivningsdagen kan därför ej

utan vidare fastställas.

Utbildningsdepartementet

a) Besvär som avvisats

11. Besvär över beslut om indragning av skola

Länsskolnämnden i O län beslöt den 20 juni 1966 att en skola i en skärgårdskommun

skulle indragas från och med läsåret 1967/68. Skolstyrelsen

i kommunen fick del av beslutet den 1 juli men beslöt först efter fyra månader,

vid sammanträde den 8 november, att överklaga beslutet. Besvärsinlaga

inkom till departementet den 5 december 1966. Efter remiss avgav länsskolnämnden

den 30 december yttrande vari åberopades att besvären anförts för

sent.

lvungl. Maj :t fann i beslut den 10 februari 1967 (nr 37) besvären såsom

för sent inkomna ej kunna upptagas till prövning.

Härefter anhöll skolstyrelsen genom skrivelse den 10 mars 1967 att Kungl.

Maj :t måtte pröva sakfrågan trots att besvären inkommit för sent samt att

beslutet om indragningen skulle upphävas eller, alternativt, att med indragningen

skulle anstå viss tid. Skolstyrelsen ingav i detta ärende även påminnelser

— daterade den 22 mars 1967 — i anledning av länsskolnämndens

yttrande i besvärsärendet. Länsskolnämnden avgav den 21 april nytt utlåtande

och vidare inkom en skrift från vissa enskilda personer i den berörda

kommunen.

Kungl. Maj :t avgjorde detta ärende den 12 maj 1967 (nr 111) och medgav

på grund av »föreliggande särskilda omständigheter» att skolan under följande

läsår fick upprätthållas med en klass av viss närmare angiven typ.

Not: I detta fall framgick redan av besvärsinlagan att besvärstiden försuttits.

Utlåtande inhämtades emellertid från länsskolnämnden innan besvären

avvisades. Det må antecknas att en administrativ förenkling synes

lämna övervägas i fall då innehållet i de för sent anförda besvären (nya

fakta) och andra omständigheter motiverar omprövning av beslutsmyndiglietens

avgörande. Avvisning av besvären och omprövning i särskild ordning

skulle kunna ske i ett sammanhang och intagas i samma beslut.

12. Besvär i fråga om tillsättning av t jänst

Länsskolnämnden i P län beslöt den 18 april 1967 om tillsättning av två

studierektorsbefattningar vid grundskolan. Beslutet offentliggjordes författningsenligt

i Post- och Inrikes Tidningar den 5 maj 1967, vilket datum

bildar utgångspunkt för besvärstiden. Besvär inkom till länsskolnämnden

den 24 maj — två dagar före besvärstidens utgång — men till departementet

först den 30 maj.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Ivungl. Maj :ts beslut (30 juni 1967 nr 161): Ivungl. Maj :t finner besvären

såsom för sent inkomna icke kunna upptagas till prövning.

13. Besvär i fråga om tillsättning av tjänst

Efter vederbörligt ansökningsförfarande utsåg länsskolnämnden i N

län den 23 maj 1967 innehavare av en studierektor stjänst. Beslutet kungjordes

i Post- och Inrikes Tidningar den 7 juni. Samma dag inkom besvärsinlaga

till länsskolnämnden, som med eget utlåtande och yttranden från

skolstyrelsen och den tillsatte vidarebefordrade ärendet till skolöverstyrelsen.

Till departementet inkom besvären först den 7 juli.

Ivungl. Maj :ts beslut (3 augusti 1967 nr 35): Ivungl. Maj :t finner besvären

såsom för sent inkomna icke kunna upptagas till prövning.

Not: I båda de angivna fallen har besvären inkommit för sent till besvärsmyndigheten

men i rätt tid till beslutsmyndigheten. Besvär över länsskolnäinnds

beslut såvitt nu är i fråga skall författningsenligt inges till Ivungl.

Maj :t. Om handlingarna omedelbart vidarebefordrats hade besvärstiden ej

överskridits. Såsom inledningsvis anförts finns det i allmänhet goda skäl

att i sådana fall inte avvisa besvären. När det gäller besvär över tjänstetillsättningar

kan det emellertid med hänsyn till att tredje mans rätt berörs

vara befogat att hålla fast vid att besvärsinlaga inom föreskriven tid skall

inges till den rätta myndigheten. Dröjsmål med vidarebefordrande av besvären

kan här medföra att en klagande som gjort en i och för sig ursäktlig

feladressering förlorar sin rätt till överprövning av det överklagade beslutet.

b) Besvär som sakprövats

14. Besvär i fråga om elevområde för gymnasium

Genom beslut den 21 februari 1966 fastställde länsskolnämnden i ''1'' län

förteckning över vissa elevområden i länet för läsåret 1966/67. Enligt förteckningen

skulle huvuddelen av X kommun ingå i elevområdet för gymnasiet

i H köping. Skolstyrelsen i kommunen anhöll därefter hos länsskolnämnden,

att nämnden skulle ompröva beslutet med hänsyn till att skolstyrelsen

inte i enlighet med vad i skollagen stadgas fatt yttra sig i ärendet.

Länsskolnämnden beslöt emellertid den 23 maj 1966, att ansökningen inte

skulle föranleda någon nämndens åtgärd. Protokollsutdrag rörande beslutet

expedierades till skolstyrelsen den 3 juni.

över sistnämnda beslut anförde skolstyrelsen besvär i en till Konungen

ställd skrift som den 27 juni 1966 inkom till länsskolnämnden. Skolstyrelsen

uppgav i besvärsskriften att den fått del av nämndens beslut den 7 juni.

Sedan nämnden den 22 augusti avgivit utlåtande inkom handlingarna till

departementet den 9 september. Efter remiss avgavs den 26 april 1967 yttrande

av skolöverstyrelsen.

Kungl. Maj :t avgjorde ärendet den 1 juni 1967 (nr 51): »Kungl. Maj :t,

som erinrar om stadgandet i 41 § första stycket skollagen om inhämtande

av yttranden, finner med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört och till

att överklagade beslutet avser redovisningsåret 1966/67 besvären icke föranleda

Kungl. Maj :ts vidare yttrande.»

Not: I detta fall skall besvär författningsenligt inges till Kungl. Maj :t.

Besvären har — om man räknar den 7 juni som delgivningsdag — inkommit

i rätt tid till länsskolnämnden men flera månader för sent till departe
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

61

mentet. Såsom tidigare framhållits behöver detta ej föranleda avvisning av

besvären. Med hänsyn till att besvären gällde intagningsförhållandena läsåret

1966/67 och sålunda var brådskande hade det varit önskvärt om besvärsinlagan

omedelbart vidarebefordrats till departementet som då haft

möjlighet,att föranstalta om skyndsam handläggning av ärendet.

Försvarsdepartementet

Besvär som sakprövats

15. Besvär i fråga om skyddsriimsbyggnadsskyldighet

Genom beslut den 4 mars 1965 fastställde civilförsvarsstyrelsen vissa ändringar

av bl. a. organisationsplanen för X civilförsvarsområde, innebärande

utökning av området för skyddsrumsbyggnadsskyldighet inom X stad.

Länskungörelse härom utfärdades den 15 mars och anslogs i vederbörande

församling den 16 mars 1965, då besvärstiden började löpa.

1 en skrift den 2 november 1966 anförde ett byggnadsbolag besvär över

civilförsvarsstyrelsens beslut under åberopande av att skyddsrum vid en

bolaget tillhörig inom den nya skyddsrumsgränsen belägen fabriksanläggning

ej erfordrades. Civilförsvarsstyrelsen avgav efter remiss utlåtande den

3 februari 1967. Styrelsen föreslog med hänvisning bl. a. till att besvärstiden

utgått att besvären skulle lämnas utan avseende.

Knngl. Maj :t beslöt den 31 mars 1967 (nr 36) att lämna besvären utan

bifall. ''

Not: Besvärstiden är enligt den av Kungl. Maj :t ensam utfärdade instruktionen

för civilförsvarsstyrelsen (SFS 1948:755) 30 dagar räknat från delgivningsdagen.

Som tidigare nämnts äger Kungl. Maj :t i princip rätt att

dispensera från en sådan besvärstidsregel. Om besvärstiderna enligt allmänna

överväganden anses böra iakttas blir emellertid även i dessa fall

huvudregeln att för sent anförda besvär avvisas. I förevarande exempel var

beslutet behörigen kungjort (även om delgivningssättet i och för sig är

ineffektivt). Besvären inkom först ett år och fyra månader efter besvärstidens

utgång och innehöll varken förklaring till dröjsmålet eller åberopande

av nya omständigheter i ärendet.

Justitiedepartementet

Besvär som sakprövats

16. Besvär i fråga om tillsättning av tjänst

Genom beslut den 24 januari 1967 förordnade kriminalvårdsstyrelsen efter

vederbörligt ansökningsförfarande verkstadsförmannen T.M. vid X

fångvårdsanstalt till verkmästare vid samma anstalt. Anslag angående utnämningen

uppsattes den 8 februari 1967. I skrivelse den 22 februari till

styresmannen för fångvårdsanstalten meddelade kriminalvårdsstyrelsen att

utöver de sökande som styrelsen prövade i samband med tillsättningsbeslutet

fanns ytterligare eu sökande, R.B., som i likhet med M. var verkstadsförman

vid anstalten. Hans ansökan hade emellertid inte beaktats på grund

av ett fel vid styrelsens registrering av ansökningshandlingarna. Kriminalvårdsstyrelsen

hemställde att den sålunda av misstag förbisedde B. snarast

skulle delges skrivelsen och underrättas om att han hos Konungen kunde

anföra besvär i ärendet. Besvärstiden — tre veckor — skulle enligt styrelsen

i detta fall kunna räknas från delgivningen av denna skrivelse.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Delgivningen av skrivelsen skedde den 27 februari och B:s besvär över

tillsättningsbeslutet inkom till justitiedepartementet den 17 mars. Ärendet

remitterades till kriminalvårdsstyrelsen, som i yttrande den 17 juli tillstyrkte

bifall till besvären. Styrelsen överlämnade yttranden från styresmannen

vid fångvårdsanstalten, ingenjören vid anstaltens industrikontor samt M.

I beslut den 3 augusti 1967 (nr 4) fann Kungl. Maj :t B. böra före M. förordnas

på ifrågavarande tjänst varför Kungl. Maj :t upphävde kriminalvårdsstyrelsens

beslut och återförvisade ärendet till styrelsen, som anmodades

utfärda förordnande för B.

Not: Enligt tillämpliga bestämmelser i statstjänstemannastadgan och instruktionen

för kriminalvårdsorganisationen är besvärstiden i förevarande

fall tre veckor räknat från den 8 februari 1967 då tillsättningsbeslutet tillkännagavs

genom anslag. Kriminalvårdsstyrelsen har sökt rätta ett misstag

vid handläggningen genom att i efterhand utsätta en ny utgångspunkt för besvärstiden.

Den författningsenliga besvärstiden hade emellertid överskridits,

då besvären inkom till departementet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

63

Bilaga 8

Parts rätt att ta del av utredningsmaterial

Vissa bestämmelser m. m.

Frågan om parts rätt att la del av handlingar i ärenden som angår honom

och att yttra sig över deras innehåll anses allmänt vara av väsentlig betydelse

för rättssäkerheten. Myndigheterna anses ha viss skyldighet att, innan

beslut meddelas, låta part få del av inlagor och utredning i ärendet (s. k.

kommunicering av handlingar). Åtgärden bidrar till en allsidig och fullständig

utredning av ärendet. Den möjliggör också för parten att, innan

ärendet avgöres, erhålla vederbörliga upplysningar och tillfälle att framföra

sina synpunkter. Det är sålunda fråga om en tillämpning av den från

processrätten hämtade principen att »ingen skall dömas ohörd». Regeln

tillämpas fortfarande mest konsekvent inom domstolsprocessen. Först och

främst tillgodoses önskemålet där genom den muntliga förhandling, som

möjliggör för parter och domstol att i ett sammanhang ta del av påståenden

och utredning i målet. Men även där skriftliga inslag i processen förekommer,

såsom i Överrätterna, tillses att parts inlagor och annat utredningsmaterial

i erforderlig utsträckning delgives motparten. Sålunda skall enligt

föreskrift i rättegångsbalken vadeinlaga med därvid fogade handlingar delgivas

vadesvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med

skriftligt genmäle. Genmälet med därvid fogade handlingar skall i sin tur

delgivas vadekäranden. Allmänt iakttages i övrigt i rättegång att till domstolen

inkommet eller där upprättat utredningsmaterial delgives part.

Såvitt gäller förvaltningsförfarandet är »kommunikationsprincipen» icke

i samma utsträckning föreskriven i författningsbestämmelser. Föreskrifter

om kommunicering finns emellertid i åtskilliga, särskilt nyare, specialförfattningar.

Som exempel kan nämnas skogsvårdslagen, som i 13 § 1 mom.

stadgar att ägare till skogsfastighet skall beredas tillfälle att yttra sig innan

awerkningsförbud meddelas för fastigheten. Ett annat exempel är taxeringsförordningen

65 §, som stadgar att då anledning förekommer att åsätta

skattskyldig taxering med avvikelse från självdeklaration, skall den skattskyldige

beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Sådan skyldighet skall dock

ej föreligga då fråga är om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende eller då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke

är erforderligt för frågans bedömande.

Även där särskilda författningsbestämmelser saknas torde emellertid

kommunicering i avsevärd utsträckning verkställas av förvaltningsmyndigheterna,

som är skyldiga tillse att utredningen blir så fullständig som med

hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga omständigheter är möjligt.

Myndigheternas praxis på detta område synes dock vara ganska skiftande.

I sammanhanget bör erinras om det samband som råder mellan frågan

om kommunicering av utredningsmaterial och frågan om beslutsmotivering.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 106S

Om kommunicering av utredningsmaterial skett före beslutet kan motiveringen

stundom utan olägenhet förenklas eller helt uteslutas. Omvänt gäller

att en utförlig beslutsmotivering ibland kan fylla det behov av information

som är ett av motiven för kommunicering.

I en skrivelse till Konungen år 1961 föreslog JO att frågan om lagfästande

av kommuniceringsskyldigheten inom förvaltningsförfarandet skulle upptas

till prövning (JO 1962 s. 339 ff). Visserligen var besvärssakkunniga då

sysselsatta med att utarbeta förslag till cn allmän lag rörande förvaltningstörfarandet

men detta borde enligt JO:s mening inte hindra att man genom

partiella reformer sökte avhjälpa påtagliga brister i det administrativa rättsskyddet.

I skrivelsen anförde JO vidare i huvudsak följande:

Kommuniceringsfrågan hade sin främsta betydelse som rättssäkerhetsgaranti

för den enskilde. Härvid kunde man skilja på två grupper av fall. Den första avsåg

ärenden där enskild part själv gjorde framställning hos förvaltningsmyndighet,

antingen som sökande av tillstånd, dispens o.d. eller som klagande genom

anförande av besvär hos överordnad myndighet. Den andra gruppen gällde enskild

part beträffande vilken förvaltningsmyndighet ex officio eller efter särskild

framställning från annat håll vidtog åtgärd, som innefattade ingrepp i hans rättsliga

ställning, t.ex. genom frihetsberövanden och meddelande av föreläggande

eller förbud. Komnuiniceringskravet hade allmänt sett större tyngd i den senare

gruppen av ärenden.

Efter att ha redogjort för upplysningar som han inhämtat angående myndigheternas

praxis i fråga om kommunicering och för omständigheterna i ett antal

fall där kommunicering underlåtits men enligt JO:s mening bort äga rum anförde

JO att underlåtenhet från myndigheternas sida att före ärendes avgörande lämna

den enskilde tillfälle att yttra sig lätt kunde medföra — och i åtskilliga fall också

medfört — felbedömningar och förhastade beslut, varigenom enskilda onödigtvis

tillskyndats rättsförluster. Till förekommande härav var det därför i hög grad

angeläget, att myndigheterna icke underlät att, där så av omständigheterna påkallades,

lämna den enskilde tillfälle att yttra sig över förebragt utredning. Därtill

kom att det för allmänhetens förtroende för myndigheterna var av vikt att

den enskilde icke fick känslan av att han hölls utanför handläggningen av ärenden,

som angick honom, och att hans egna synpunkter däri betraktades som ovidkommande.

Att tillfälle i erforderlig utsträckning bereddes den enskilde att före

ärendes avgörande yttra sig över förebragt utredning framstod därför som ett moment

i förvaltningsförfarandet, som var av väsentlig betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt.

Framställningen föranledde inte någon lagstiftningsåtgärd. JO bar emellertid

även därefter haft sin uppmärksamhet fäst vid spörsmålet och i åtskilliga

fall riktat erinringar till myndigheter och tjänstemän som eftersatt

kommuniceringskravet. Orsaken till dröjsmålet med lagstiftning i ämnet

kan ha varit att man ville avvakta resultatet av de besvärssakkunnigas arbete.

Dessa sakkunniga framlade år 1964 slutbetänkande med förslag till lagom

förvaltningsförfarandet (SOU 1964:27). Lagförslaget upptar även föreskrifter

om kommunicering. Såvitt gäller av myndighet införskaffat utredningsmaterial

föreslår de sakkunniga att sådant material som kan vara av

betydelse för ärendets avgörande skall delgivas part och tillfälle lämnas

denne att yttra sig över detsamma (8 kap. 5 § och 15 kap. 1 § i förslaget).

Föreskriften skall dock inte gälla där tillkännagivande av särskild anledning

finnes obehövligt eller med ärendets avgörande icke kan anstå eller

hinder eljest möter. Undantag från huvudregeln kan också i vissa fall göras

med stöd av föreskrifter i sekretesslagen.

De sakkunnigas motivering för förslaget i denna del överensstämmer i

stort med de synpunkter som JO anförde i sin nyssnämnda skrivelse till

Konungen. Bl.a. uttalar de sakkunniga att kommuniceringsprincipens iakt
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

65

tagande utgör en av de mest betydelsefulla faktorerna för skapandet av det

förtroende för myndigheterna som kännetecknar en rättsstat.

Beträffande formen för kommunicering anför de sakkunniga att den kan

vara muntlig eller skriftlig. I fråga om skriftlig kommunicering är olika

alternativ möjliga. Den ur myndighetens synpunkt bekvämaste formen

innebär, att myndigheten underrättar parten om att handlingarna finns

tillgängliga. Det överlåtes då åt parten själv att genom besök hos myndigheten

eller på annat sätt göra sig bekant med utredningsmaterialet. Ett

annat tillvägagångssätt — enligt de sakkunniga det vanligaste i förvaltningen

— är att vissa viktigare delar av utredningsmaterialet tillställes parten

eller att en skriftlig redogörelse för materialet lämnas honom. De sakkunnigas

förslag innebär att kommunicering sker genom att handlingen

tillställes parten samt tillfälle beredes honom att inom utsatt tid yttra sig

över densamma.

Som motiv till de begränsningar i kommuniceringsskyldigheten som de

sakkunniga föreslagit uttalas att skyldigheten endast bör avse material, som

kan vara av betydelse för ärendets avgörande. Då tveksamhet råder om

visst materials betydelse bör kommunicering äga rum. Även i fråga om material

av betydelse för ärendets avgörande kan kommunicering ibland vara

obehövlig. En ansökan bör sålunda kunna bifallas utan att utredningsmaterialet

kommunicerats med sökanden. I vissa fall kan avskrift av handling

ha tillställts parten av den som ingivit handlingen och då behöver kommunicering

ej ske. Slutligen måste önskvärd kommunicering i vissa fall underlåtas

av tidsskäl. Behovet av snabb handläggning kan stundom vara stort

i förvaltningsförfarandet, t.ex. i ärenden angående allmän ordning och säkerhet.

De föreslagna bestämmelserna om kommunicering av utredningsmaterial,

som annorledes än genom viss part tillföres ärendet, skall gälla såväl förfarandet

i första instans som förfarandet i besvärsärenden. Såvitt gäller förfarandet

i besvärsinstans föreslår de sakkunniga ytterligare vissa bestämmelser.

Om motpart till klaganden finnes eller annan med motstående

intresse förekommer skall besvärsinlagan, där det ej av särskilda skäl finnes

obehövligt, delgivas denne (15 kap. 4§ i förslaget). Det skriftliga utlåtande,

som avgives av myndighet, vars beslut överklagats, skall genom sistnämnda

myndighets försorg i avskrift tillställas klagande och förklarande.

Denna myndighet skall även tillse att vad som i övrigt annorledes än genom

parten tillförts besvärsärendet under den förberedande handläggningen delgives

med parten. Besvärsmyndigheten skall för sin del tillse att eventuellt

föreliggande brister i delgivning med part avhjälpes (15 kap. 6 och 7 §§).

Enligt de sakkunnigas förslag skall lagen gälla även för statsdepartementen

vid deras beredning av administrativa partsärenden. De sakkunniga

framhåller särskilt vikten av att ett enhetligt förfarande iakttages inom

hela statsförvaltningen och att de rättssäkerhetsgarantier, vilka lagen är

avsedd att skänka, kommer att gälla i lika mån, då ett ärende beredes såsom

regeringsärende som vid ärendets handläggning i lägre instans (s. 127).

Iakttagelser vid granskningen

Till Kungl. Maj :t ingivna besvär eller ansökningar remitteras regelmässigt

till den myndighet som meddelat överklagade beslutet eller eljest till myndighet

med sakkunskap på det ifrågavarande området. Frågan blir då i vil5

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 15

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konstitutionsutskottets memorial nr tö år 1968

ken omfattning remissmyndigheternas yttranden kommuniceras med sökanden

eller klaganden. Granskningen visar att flertalet departement är restriktiva

med sådan delgivning. Huvudregeln tycks vara att remissyttrandena

kommuniceras endast då parten särskilt begärt delta. Ej sällan hemställer

parten i besvärsinlagan att han skall beredas tillfälle att avge påminnelser

i ärendet. Då sådan framställning gjorts brukar kommunicering ske. Undantag

från denna praxis förekommer dock.

Formen för kommunicering, där sådan sker, växlar mellan olika departement.

Sålunda kan nämnas att kommunikationsdepartementet brukar tillställa

parten en skrivelse vari denne underrättas om att erforderliga remissyttranden

avgivits. I skrivelsen anföres vidare:

Innan ärendet aygöres, vill kommunikationsdepartementet bereda Er tillfälle att

om Ni så önskar före den inkomma med skriftligt yttrande. Upplysning om

innehållet i de inkomna utlåtandena kan erhållas genom hänvändelse till departementets

kommissionär, som även på begäran tillhandahåller avskrifter mot föreskriven

avgift. Handlingarna kan också — om det är nödvändigt för Er att taga

del av dem i original, exempelvis då fråga är om karta eller annan handling som

ej kan skrivas av — på begäran hållas tillgängliga hos länsstyrelsen eller lokal

myndighet.

Andra departement brukar, då parten i besvärsinlagan eller eljest hemställt

om att få avge påminnelser, tillställa parten avskrift av yttrandena

utan att avvakta ytterligare begäran därom och utan att avgift uttas.

En för parten mera förmånlig praxis tycks tillämpas av jordbruksdepartementet.

Även då vederbörande part inte framställt någon begäran om att

få avge påminnelser brukar detta departement ofta underätta parten om att

remissyttranden inkommit och att avskrift av dessa kan erhållas genom

hänvändelse till departementets kommissionär.

I vissa grupper av ärenden, främst besvär över tjänstetillsättningar, kommunicerar

departementen mera allmänt i större utsträckning. De yttranden,

som i sådana ärenden inhämtas från beslutsmyndigheten och från den som

erhållit tjänsten, kommuniceras sålunda regelmässigt med klaganden, som

får tillfälle att inkomma med påminnelser. Ett tjänstetillsättningsärende

från utbildningsdepartementet där denna praxis frångåtts refereras nedan.

Vissa ärenden avseende byggnadslov o. d. överlämnas efter föredragning

inför regeringsrätten med dess yttrande för avgörande till Kungl. Maj :t i

statsrådet. Beredningen av dessa ärenden omhänderhas av kommunikationsdepartementets

regeringsrättsbyrå. Såvitt av granskningen framgår översänder

denna byrå remissyttranden i dylika ärenden till klaganden utan

särskild begäran och utan kostnad för honom.

Besvär i ärenden där klaganden liaft enskild motpart remitteras liksom

andra ärenden till den myndighet som meddelat det överklagade beslutet.

Sistnämnda myndighet brukar i allmänhet ombesörja att yttrande inhämtas

även från klagandens motpart. Bortsett från tjänstetillsättningsärendena

kommuniceras det yttrande, som motparten avger, enligt huvudlinjen i departementens

praxis i allmänhet inte med klaganden.

Exempel på fall där kommunicering inte skett

I det följande refereras omständigheterna i några av Kungl. Maj :t under

år 1967 avgjorda ärenden i vilka kommunicering av remissyttranden inte

skett. Beträffande varje särskilt fall gäller att utskottet inte tagit ställning

till frågan om vederbörande departement bort kommunicera yttrandena.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

67

1. Då part i besvärsinlagan eller eljest framställt begäran om att få inkomma

med påminnelser brukar kommunicering i allmänhet ske. Stundom underlåtes

dock detta utan att det av omständigheterna framgår att kommunicering

varit överflödig.

/. (U) Besvärsärende ang. tillsättning av lärartjänst

Sedan vissa speciallärartjänster för folkskollärare i observationsklass vid

grundskola ledigförklarats, beslöt vederbörande länsskolnämnd vid ärendets

prövning 5/11 1965 att ej tillsätta tjänsterna, enär ingen behörig sökande

kvarstod.

Över beslutet anförde sökanden N. besvär hos Kungi. Maj :t. I besvären

hävdade N. — som ej avlagt folkskollärarexamen — att hon med hänsyn

(ill den utbildning som hon genomgått borde kunna få dispens från de behörighetskrav

som gällde för ifrågavarande tjänst. N. anhöll att få inkomma

med påminnelser i ärendet.

Yttranden över besvären avgavs av länsskolnämnden och skolöverstyrelsen.

Nämnden framhöll att N:s utbildning ej kunde anses likvärdig med

den utbildning som krävdes för tjänsten. Skolöverstyrelsen redovisade sin

praxis i förevarande hänseende och avstyrkte bifall till besvären.

Ärendet avgjordes utan kommunicering genom beslut 27/1 1967 (nr 58).

Kungl. Maj :t lämnade besvären utan bifall.

2. (K) Besvärsärende i fråga om stadsplan

KB i K län fastställde 26/5 1966 ett av stadsfullmäktige i K antaget förslag

till ändring av stadsplanen för bl.a. kvarteret Göta Lejon i K. över resolutionen

anförde L. besvär med yrkande att beslutet skulle ändras så att

gällande byggnadsrätt på fastigheten Göta Lejon bibehölls eller i vart fall

att en fastställelse gjordes villkorlig på så sätt att föreslagen punkthusbebyggelse

inte fick påbörjas så länge byggnaden på Göta Lejon bestod och

nyttjades för bostadsändamål.

T remissyttrande 26/8 1966 hemställde KB på anförda skäl att besvären

skulle lämnas utan bifall samt bifogade yttranden, vari besvären avstyrktes

jämväl av länsarkitekten och byggnadsnämnden. I en 19/8 1966 till kommunikationsdepartementet

ingiven skrift begärde L., under uppgift att han

inhämtat att KB nyligen besvarat remissen, att han skulle få avgiva påminnelser

i ärendet. I anledning härav meddelade kommissionären i departementet

i en skrivelse L. att ärendet skulle vidareremitteras till byggadsstyrelsen

samt att i diariet antecknats att kommissionären skulle kontaktas då

ärendet var färdigremitterat. I skrivelsen tillädes: »Om Ni önskar att jag

— mot postförskott — då skall sända Eder avskrift av avgivna utlåtanden

och utverka tid för Eder att inkomma med påminnelser är jag tacksam för

Edert meddelande.» Såvitt av handlingarna framgår besvarade L. inte detta

brev.

Efter remiss avgav byggnadsstyrelsen utlåtande i ärendet 9/12 1966, vari

styrelsen hemställde att KB:s resolution skulle upphävas i viss del. Som

skäl anfördes bl.a. att förslaget i fråga om den av klaganden ägda fastigheten

i Göta Lejon skulle innebära att hela byggnaden — ett år 1930 uppfört

bostadshus i fyra våningar med 20 bostadslägenheter — måste rivas enär

tomten skulle utläggas till allmän plats.

I handlingarna förekommer en aktanteckning av följande lydelse: »Samtal

med klag.’s son bch L; Uppvaktn. fr. staden för statsrådet Palme.»

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 196S

Kungl. Maj :t, som avgjorde ärendet 20/1 1967 (nr 6), lämnade besvären

utan bifall.

3. (U) Besvärsärende rörande statsbidrag till anskaffande av vissa skollokaler
Överstyrelsen

för yrkesutbildning beslöt 20/8 1964 tilldela S. köping statsbidrag

för anskaffande av lokaler för kommunal yrkesskola och förklarade

sig samtidigt, i anledning av därom gjord ansökan, ej kunna medge

att sådan skola inrättades i T. kommun.

Häröver anfördes besvär av T. kommun. Yttrande över besvären avgavs

av skolöverstyrelsen efter hörande av skolstyrelsen i S. köping. 1 yttrandet

framhöll skolöverstyrelsen att T. kommun inte syntes behörig att anföra

besvär över beslutet om statsbidrag till köpingen samt angav vidare de omständigheter

som talade mot inrättande av yrkesskola i T. kommun.

I en därefter till Kungl. Maj :t inkommen skrift anhöll T. kommun — under

framhållande att man genom tidningspressen erfarit att skolöverstyrelsen

yttrat sig — att få inkomma med påminnelser och att i sådant syfte få ta

del av handlingarna.

Ärendet avgjordes utan kommunicering genom beslut 31/3 1967 (nr 33),

varvid Kungl. Maj :t lämnade besvären i fråga om beslutet om statsbidrag

utan avseende och i övrigt ej gjorde ändring i överklagade beslut.

II. Behov av kommunicering föreligger främst i ärenden där nya omständigheter

av saklig eller rättslig art framkommer i de avgivna remissyttrandena.

Inte minst viktigt är det att part beredes tillfälle att yttra sig över upplysningar

angående hans eget uppträdande eller förhållanden i övrigt.

(K) Ansökningsärende ang. trafikkort för yrkesmässig trafik

Hos kommunikationsdepartementet anhöll F som var född 1946 och bosatt

i J, att hans trafikkort skulle berättiga honom att få framföra personbil i

yrkesmässig trafik oaktat han icke uppnått föreskriven ålder.

F:s framställning remitterades till KB i N län, som i sin tur infordrade

yttrande från polismästaren i B polisdistrikt. I en inom polisen upprättad

promemoria anfördes att F, oaktat han kunde anses skötsam, inte syntes

besitta den mognad och det ansvar, som måste krävas av bilförare i yrkesmässig

biltrafik för personbefordran. Detta hade framkommit vid olika tillfällen,

då F under fritid framfört egen bil. Han hade »visat benägenhet att

nonchalera vissa för trafiken gällande bestämmelser utan att därför göra sig

skyldig till straffbelagda handlingar». Del hade kommit till uttryck i rivstarter,

onödigt hård körning i kurvor och gatukorsningar m.m.

På grund av den verkställda polisutredningen avstyrkte polismästaren

F:s framställning. Även KB fann i sitt utlåtande, med hänsyn till vad som

framkommit i utredningen, icke skäl tillstyrka bifall till framställningen.

KB :s utlåtande och den därtill fogade utredningen synes icke ha delgivits

med F.

Kungl. Maj :t lämnade 27/1 1967 (nr 87) F:s ansökan utan bifall.

5. (K) Besvärsärende ang. tillstånd till beställningstrafik

Hos KB i Ö län anhöll J. i G att ett för honom meddelat tillstånd till beställningstrafik

med en buss för transport av 22 vuxna eller 30 barn skulle

överföras till en »Mercedesbuss» som kunde transportera 46 vuxna eller

s. 69 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 69

60 barn. Anledningen var en ökning av de skolbarnstransporter som enligt

kontrakt med skolstyrelsen ombesörjdes av J.

Framställningen överlämnades till Ö läns omnibusägareförenmg som i

yttrande avstyrkte bifall till framställningen. Orsaken härtill var att ett

annat trafikföretag, AB Omnibus i Ö, upprätthöll linjetrafik på ifrågavarande

vägsträcka, vilken trafik, innan J. erhöll nyssnämnda kontrakt, var samordnad

med skolbarnstransporterna. Även sistnämnda bolag inkom med en

inlaga till KB med yrkande om avslag på J:s framställning. KB beviljade

emellertid 22/9 1966 J. det begärda tillståndet. Anmärkas bör att G:s kommunalnämnd

i ett yttrande som inte delgivits bolaget framhållit värdet av

att J :s buss fick transportera barnen till skolan.

AB Omnibus anförde besvär. I remissyttrande avstyrkte KB bifall till besvären,

varvid KB uttalade att den vid sitt ställningstagande läst säl skilt

avseende vid kommunalnämndens yttrande. Till KB:s utlåtande hade fogats

en till Konungen ställd petition från ett stort antal målsmän för barn tillhörande

föräldraföreningen som framhöll att de var mycket angelägna om

att få behålla J. som förare av skolbussen. Därjämte framförde de vissa anmärkningar

avseende bristande hänsyn till trafiksäkerheten vid de skolbarnstransporter

som förekommit innan J. övertog verksamheten. Även

skolchefen i G:s kommun hade avgivit ett yttrande innehållande synpunkter

som talade för att J. skulle få utföra skolbarnstransporterna, bl.a. att

den av bolaget med skolbarnstransporterna sammankopplade linjetrafiken

saknade större betydelse för bygden. Utredningen delgavs ej bolaget.

Kungl. Maj :t lämnade 27/1 i967 (nr 71) besvären utan bifall.

6. (K) Besvärsärende i fråga om tomtindelning

KB i M län fastställde 11/3 1966 ett av byggnadsnämnden i L antaget förslag

till ändring av tomtindelningen för del av kvarteret Brunius. Enligt

förslaget skulle tomten nr 11 jämte inom kvarteret belägna delar av tomterna

nr 4 och 5 bilda en tomt, betecknad nr 13.

Över KB:s resolution anfördes besvär av L.T. såsom ombud för ägarna

av tomten nr 8 i kvarteret. I besvären yrkades på anförda skäl att ärendet

skulle återförvisas till byggnadsnämnden för upprättande av nytt förslag

till tomtindelning över hela kvarteret.

Besvären remitterades först till KB, som avgav utlåtande åtföljt av yttranden

från byggnadsnämnden och länsarkitekten samt skrifter från vissa

icke klagande markägare. Härefter skedde remisser till byggnadsstyrelsen

och lantmäteristyrelsen, vilka båda, särskilt lantmäteristyrelsen, avgav tämligen

innehållsrika yttranden. Den väsentligaste synpunkten i yttrandena

var, att den nu föreslagna tomtindelningsändringen inte utgjorde något hinder

för en senare ny och ändamålsenlig tomtindelning av de övriga delar av

kvarteret, som bl.a. ägdes av klagandena. Kommunicering av yttrandena synes

ej ha skett.

Kungl. Maj :t 20/1 1967 (nr 12): ej ändring.

7. (Fö) Ansökningsärende ang. upphävande av beslut om skyldighet att inom

kommun inrätta enskilda skyddsrum

Kungl. Maj :t beslöt år 1957 att skyldighet att inrätta enskilda skyddsrum

skulle föreligga för tätorten M.

I skrivelse till Konungen 31/5 1967 anhöll kommunalfullmäktige i M att

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Konstitutionsutskottets memorial nr t5 år 1968

beslutet måtte upphävas. Som skäl åberopades att de lokala förhållandena

syntes ha avsevärt förändrats. Sålunda anfördes att statliga myndigheter

och expeditioner flyttats till V samt att invånarantalet inom det område av

köpingen, där skyldigheten att inrätta skyddsrum förelåg, vid årsskiftet

1965/66 uppgick till 3.065 personer. Därjämte framhölls att M utgjorde

centralort i en avfolkningsbygd och att det därför var viktigt att orten bereddes

möjlighet att behålla och tillvarata arbetskraften i bygden. För ortens

industrier och för nyplanerade företag utgjorde emellertid skyddsrumsbyggnadsskyldigheten

en stor ekonomisk belastning och hindrade i de flesta

fall utvidgning av rörelsen.

Ansökningen ingavs till KB, som i avgivet yttrande förklarade sig ej kunna

tillstyrka bifall. Enligt KB hade någon faktisk omständighet inte inträffat

som minskade ortens riskvärde. KB framhöll därvid M:s egenskap av

järnvägsknutpunkt samt att invånarantalet i tätorten väntades på visst sätt

stiga. Ärendet remitterades till civilförsvarsstyrelsen för yttrande efter samråd

med chefen för försvarsstaben. Den sistnämnde avstyrkte bifall med samma

motivering som KB. Även civilförsvarsstyrelsen avstyrkte bifall. Yttrandena

delgavs inte kommunen.

Kungl. Maj :t 6/9 1967 (nr 43): ej bifall.

8. (In) Besvärsärende ang. skyldighet att anordna verkskydd

Efter antecknande att skyldighet enligt gällande organisationsplan för civilförsvaret

förelåg för ett aktiebolag såsom ägare till viss fastighet samt

fyra andra bolag — som var hyresgäster i fastigheten — att anordna gemensamt

verkskydd, fann ÖÄ i beslut 22/4 1966 att skyldighet att anordna

verkskydd ej förelåg för de fyra sistnämnda bolagen, av vilka tre dårnera

avflyttat från fastigheten. Samtidigt beslöt ÖÄ jämlikt 19 § civil för svar skungörelsen

att skyldighet skulle föreligga för fastighetsägaren att anordna

verkskydd för anläggningen.

Över beslutet anförde fastighetsägaren besvär. I besvären erinrades om

stadgandet i 48 § civilförsvarslagen, enligt vilket verkskyddsskyldigheten

skall — om byggnad i sin helhet är upplåten till någon med nyttjanderätt —

åvila nyttjanderättshavaren och ej ägaren, såvida ej KB för visst fall annorlunda

förordnar. Klaganden framhöll att den aktuella fastigheten i sin helhet

var upplåten åt andra. Som fasta hyresgäster fanns tre privata och två

statliga företag med tillhopa c:a 635 anställda. Hyresgästerna hade dittills

svarat för verkskyddet. Det saknades i detta fall skäl att frångå den i 48 §

angivna huvudregeln. Synpunkten utvecklades närmare i besvären. Enligt

klaganden var det för övrigt felaktigt och olämpligt att ett enskilt företag

skulle vara ansvarigt för och bestämma rörande verkskydd för statliga

organ. 8

I avgivet yttrande framhöll ÖÄ att 48 § civilförsvarslagen inte var tillämplig

i fall då byggnad var upplåten till flera än en nyttjanderättshavare samt

angav närmare sin uppfattning i tolkningsfrågan. Vidare framhölls att vad

klaganden i övrigt anfört syntes bero på missuppfattning, saknade relevans

eller ej var av beskaffenhet att kunna ändra principen om ägares skyldighet

att svara för verkskydd.

Efter remiss avgav civilförsvarsstyrelsen yttrande. Under hänvisning till

vissa uttalanden förklarade sig styrelsen dela ÖÄ:s uppfattning i tolkningsfrågan

samt avstyrkte bifall till besvären.

Ärendet avgjordes utan kommunicering.

Kungl. Maj :t 24/2 1967 (nr 1): utan bifall.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 71

9. .(Ju) Ansökan om ersättning i samband med stöld av personbil

Hos justitiedepartementet gjorde representanten G.A. i G framställning

angående ersättning för »felaktigt handha vande av stulen bil». Skriften remitterades

till rikspolisstyrelsen, som inkom med utlåtande den 20/6 1967

och samtidigt till Kungl. Maj :t ingav framställning om att G.A. skulle tillerkännas

viss ersättning. I sistnämnda framställning anförde styrelsen bl.a.

följande.

En G.A. tillhörig personbil hade någon gång under tiden 26—28/8 1966

stulits i G. Den 28/8 hade bilen påträffats av polisen och förts till en polisstation

där den uppställts. G. A. hade den 30/8 anmält till polisen att bilen

stulits. På grund av bristfällig kommunikation mellan de polismän som påträffat

den stulna bilen och utredningsavdelningen erhöll G.A. vid upprepade

förfrågningar hos utredningsavdelningen det felaktiga beskedet att

bilen inte återfunnits. Först den 10/10 1966 upplystes G.A. om att bilen

tillrättaskaffats. Därefter hemställde G.A. hos polisverket om ersättning för

skada som han tillskyndats genom avsaknad av bilen med tillhopa 2 385

kronor. I det yrkade beloppet ingick ersättning för hyra av bil under 14

dagar samt för förlorad arbetsinkomst och ekonomisk förlust vid köp av ny

bil. Rikspolisstyrelsen ansåg att G.A. borde tillerkännas ersättning av allmänna

medel men fann på i utlåtandet angivna skäl att ersättningen borde

begränsas till 1 680 kronor motsvarande kostnaden för hyra av bil under

tiden 30/8—10/10 1966. — Styrelsens framställning kommunicerades såvitt

handlingarna utvisar inte med G.A.

Kungl. Maj :t fann i beslut 10/8 1967 (nr 13) skäl medge G.A. ersättning

med 1 680 kronor.

10. (H) Ansökan om bidrag till studieresa

Mannekängernas Svenska Huvudorganisation anhöll om ett anslag å 1 500

dollar som bidrag till en studieresa til! USA för föreningens ordförande.

Resans syfte angavs vara tre månaders studier av utbildning m.m. vid Ford

Model Agency i New York. I ansökningen åberopades bl.a. att Kungl. Maj :t

tidigare, den 25/6 1964, beviljat bidrag för studieresor med i huvudsak

samma ändamål.

Ärendet remitterades till handelssekreteraren i New York samt kommerskollegium

som i sin tur införskaffade yttranden från konfektionsindustriföreningen,

Stockholms handelskammare och Sveriges allmänna exportförening.

De tre näringslivsorganisationerna tillstyrkte ett studiebidrag med

hänsyn till att resan kunde anses ge erfarenheter som skulle komma den

svenska konfektionsindustrin till godo. Kommerskollegium ansåg i sitt yttrande

samma skäl tala för att det begärda bidraget skulle ställas till förfogande

av branschen och avstyrkte bifall till framställningen.

Handelssekreteraren i New York meddelade i sitt yttrande att föreningens

ordförande skulle betraktas som anställd och erhålla god betalning.

Handelssekreteraren tillstyrkte med hänsyn härtill endast ett bidrag motsvarande

resekostnaden från Sverige till USA och åter. De inhämtade remissyttrandena

kommunicerades inte med organisationen.

Kungl. Maj :t 14/4 1967 (nr 19): utan bifall. 11

11. (Fi) Besvärsärende rörande vägrat tillstånd till utminutering av öl

Polismyndigheten i B lämnade genom beslut 27/2 1967 utan bifall en ansökan

om tillstånd att utminutera Öl från en affärslokal i staden. Som skäl

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Konstitutionsutskottets memorial nr tö år 1968

angavs i beslutet, att firmainnehavaren inte med hänsyn till omfattningen

av det varusortiment, som såldes i butiken, kunde anses till väsentlig del

sälja matvaror. KB lämnade efter hörande av polismyndigheten anförda

besvär utan bifall genom utslag 10/4 1967, enär handelsrörelsen endast

till ringa del innefattade försäljning av matvaror.

Över KB:s utslag anförde innehavaren besvär till Kungl. Maj :t och hemställde

därvid i andra hand, att han måtte få ett klarläggande i vilket hänseende

han inte uppfyllde ölförsäljningsförordningens fordringar för utminuteringstillstånd,

så att han fick möjlighet inrätta sin butik ocli sitt varusortiment

därefter. I besvärsinlagan framhölls, att butiksinnehavaren efter

avslag på en tidigare ansökan utökat sitt varusortiment och att detta var

fullt tillräckligt för att bereda omväxlande måltider.

Ärendet remitterades först till KB, som efter hörande av polismyndigheten

i utlåtande 22/5 1967 avstyrkte bifall till besvären, och sedan till kontrollstyrelsen.

Styrelsen avgav ett tämligen fylligt utlåtande, vari bl.a. diskuterades

tolkningen av ölförsäljningsförordningens begrepp »matvaruhandlare».

Med hänsyn till att — oaktat ett förhållandevis rikligt livsmedelssortiment

— försäljningen av matvaror bedömdes vara av ringa omfattning,

fann styrelsen klaganden inte vara att anse som sådan handlare och

avstyrkte därför bifall till besvären.

Ärendet avgjordes utan kommunicering genom beslut 22/9 1967 (nr 66).

Kungl. Maj:t: utan bifall.

III. I förevarande sammanhang bär även uppmärksammats ett mera

speciellt spörsmål rörande kommuniceringsprincipens tillämpning, nämligen

om tillfälle bör beredas kommun att yttra sig i ärende rörande förordnande

om skyldighet att i tätortskommun eller del därav anordna enskilda

skyddsrum. När Kungl. Maj :t jämlikt 24 § 1 mom. civilförsvarslagen lorordnat

om sådan skyldighet, ankommer det på vederbörande civilförsvarsmyndigheter

att verkställa erforderlig gränsdragning inom orten i fråga och att

inta uppgift därom i organisationsplanen för civilförsvarsområdet. Enligt

uttryckliga föreskrifter i civilförsvarskungörelsen skall tillfälle beredas kommunalfullmäktige

att yttra sig över förslag till sådan gränsdragning.

Då fråga uppkommer att — sedan förordnande som nu sagts meddelats

för viss tätort — införa enahanda skyldighet i angränsande tätortskommun

eller del därav, synes emellertid enligt nuvarande praxis tillfälle ofta

inte beredas vederbörande kommuner att yttra sig. Utskottet har sålunda

granskat fyra ärenden av förevarande slag, och endast i ett av dessa har

vederbörande länsstyrelse — innan framställning gjorts till Kungl. Maj :t

om införande av skyldighet varom här är fråga — tagit kontakt med ifrågavarande

kommuner. Då så ej skett har inte heller från Kungl. Maj :ts sida åtgärd

vidtagits för att inhämta kommunernas synpunkter. Av dessa fall, där

olika meningar ej sällan synes kunna hävdas rörande nödvändigheten och

lämpligheten att utsträcka skyddsrumsbyggnadsskyldigheten, må följande

återges.

12. (Fö) Ärende rörande skyldighet att i tätortskommun anordna enskilda

skyddsrum

Den 18/1 1957 föreskrev Kungl. Maj :t att skyldighet att inrätta enskilda

skyddsrum skulle föreligga för tätorterna Göteborg och Kungälv.

I skrivelse till Kungl. Maj :t 8/3 1966 hemställde länsstyrelsen i länet

s. 73 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 73

atl till tätorten Göteborg med tillhörande riskområde måtte hänföras jämväl

Kungälvs stad jämte delar av Ytterby och Stora Lundby kommuner.

Som skäl anfördes att den redan uppnådda och fortsättningsvis beräknade

befolkningstillväxten i området medförde att tätbebyggelsen i Göteborg,

Kungälv och Ytterby tenderade att växa samman samt att skyddsrumsbyggnadsskyldighet,

med hänsyn till planerad bebyggelse, borde gälla även

för visst område av Lundby kommun i Älvsborgs län.

Såvitt handlingarna utvisar lämnades berörda kommuner ej tillfälle att

yttra sig över den ifrågasatta utvidgningen av skyddsrumsområdet. Enligt

länsstyrelsens yttrande hade däremot samråd ägt rum med länsstyrelsen i

Älvsborgs län och med vederbörande militärbefälhavare.

I ärendet avgavs yttrande av civilförsvarsstyrelsen, som därvid bifogade

särskilt yttrande av länsstyrelsen i Älvsborgs län. I sistnämnda yttrande

förordades ytterligare utvidgning av skyddsrumsområdet med ett antal kommuner

eller delar därav. Härvid anförde länsstyrelsen att man i en storstadsregion

måste förutsätta möjligheten av en snabbexploatering beträffande

vissa områden. Vid en sådan snabbexploatering kunde de första enheterna

komma till stånd dispensvägen utan skyddsrum och sålunda utan

att drabbas av de extra kostnader som ett skyddsrumstvång medförde. Följande

enheter drabbades däremot av sådana kostnader. En dylik utveckling

var enligt länsstyrelsen inte tillfredsställande vare sig från rättvise- eller

skyddssynpunkt. Från allmän lokaliseringssynpunkt tedde det sig vidare

betänkligt att vissa kommuner till skillnad från andra i samma storstadsregion

kunde locka till lokalisering på grund av frånvaro av skyddsrumsbyggnadsskyldighet

till följd av tillsynsmyndigheternas svårighet att snabbt

nog följa utvecklingen.

I sitt yttrande tillstyrkte civilförsvarsstyrelsen bifall till länsstyrelsens

i Göteborgs och Bohus län framställning samt förordade därjämte att viss

inom Älvsborgs län belägen kommun hänfördes till Göteborgs riskområde.

Genom beslut 30/6 1967 (nr 156) förordnade Kungl. Maj :t att skyldighet

att anordna enskilda skyddsrum skulle från och med 1/10 1967 omfatta

beträffande tätorten Göteborg även viss till Göteborgs stad den 1/1 1967 överförd

del av Störa Lundby kommun samt beträffande tätorten Kungälv även

visst område av Ytterby kommun.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 9

Motivering av konseljbeslut

Vissa bestämmelser m. m.

För domstolarna finns bestämmelser, som innebär skyldighet att motivera

såväl domar som — i den mån det erfordras — beslut. Vad gäller förvaltningsmyndigheterna

finns inga gemensamma bestämmelser i fråga om motivering

av beslut. I ett antal lagar och författningar finns dock särskilda

bestämmelser, som ålägger myndighet skyldighet att i vissa fall motivera

sina beslut. Därutöver är praxis skiftande. Även utan uttryckligt stadgande

motiverar vissa myndigheter sina beslut, i varje fall i vissa frågor. Andra

myndigheter åter underlåter som regel att lämna någon som helst motivering.

Förhållandena på området har sedan länge ansetts otillfredsställande. Besvärssakkunniga

upptog frågan om beslutsmotivering som ett led i sitt omfattande

utredningsarbete (se SOU 1955: 19 s. 95).

JO:s framställning 1960

1960 avgav JO en framställning till Konungen, vari han hemställde att —- i syfte att vinna ökat administrativt rättsskydd — en allmän regel måtte

införas om principiell skyldighet för förvaltningsmyndigheter att i sina beslut

ange de skäl på vilka besluten grundas (JO:s ämbetsberättelse 1961

s. 448 ff.). Motivering borde enligt JO alltid ges, om ärendets beskaffenhet

fordrade det. Till stöd för en sådan principregel om motiveringsskyldighet

för förvaltningsmyndighet åberopade JO i framställningen fyra huvudsynpunkter.

Dessa jämte ett sammandrag av vad JO anförde under varje punkt

kan återges sålunda.

1) Garanti för omsorgsfull och saklig prövning

Skyldighet för myndighet att lämna motivering för sitt ställningstagande

innefattar en särskild garanti för att myndigheten med all tillbörlig grundlighet

genomtänker ett ärende ocli prövar alla relevanta omständigheter.

Motivering har därför betydelse för ett materiellt riktigt avgörande.

2) Ökad möjlighet för den enskilde att få rättelse

Avsaknad av motivering torde för den enskilde framstå som en påtaglig

brist främst med hänsyn till att den försvårar för honom att bedöma om

han skall överklaga ett beslut som gått honom emot och att — om han överklagar

— hos besvärsinstansen argumentera mot beslutet. Även en annan

synpunkt är väsentlig för den enskilde. Ett för parten negativt beslut erhålles

ofta på grund av att det förelegat en brist i något förhållande, varöver

parten själv förfogar. Mest ändamålsenligt är då som regel att parten

inte går besvärsvägen utan vidtager omdispositioner eller andra kompletteringar

och därefter begär omprövning hos samma myndighet. Kan bristen

utläsas direkt ur beslutet, underlättas det för parten att iakttaga detta.

3) Garanti för fast och enhetlig rättstillämpning

I fråga om avgöranden i sista instans har beslutsmotivering sin främsta

betydelse som vägledande för underinstansernas prövning av likartade ären
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

75

•den och för rättstillämpningen över huvud taget. Detta har självfallet avseende

även på beslut som i besvärsärenden meddelas i statsrådet. Avsaknad

av motivering medför ofta att underinstanserna stannar i villrådighet

inför avgörandet och att de med stöd av detta utvecklar en oriktig praxis.

Det har förekommit att ett avgörande utan motivering av olika myndigheter

åberopats som stöd för hävdande av rakt motsatta uppfattningar i

någon principfråga och att praxis härigenom blivit oenhetlig. Motsvarande

gäller ofta — även för första instans — om beslutet går i annan riktning

än vad som förordats i avgivna remissyttranden. Saknas motivering kan

remissmyndigheterna i sådant fall komma att bibringas en oriktig uppfattning

om anledningen till att deras yttranden frångåtts. Detta kan i sin tur

medföra att remissbehandling framdeles av likartade ärenden sker från felaktig

utgångspunkt och att remissmyndigheterna lämnar allmänheten missvisande

upplysningar om rättsläget. Ett väsentligt moment i begreppet rättssäkerhet

är att myndigheternas rättstillämpning skall utmärka sig för fasthet

och enhetlighet. Medborgarna skall med en viss grad av säkerhet kunna

förutse myndigheternas bedömanden. Beslutsmotivering inom förvaltningen

— där de materiella bestämmelserna ofta är vaga och i och för sig kan

lämna utrymme för vitt skiftande praxis — ulgör ur denna synpunkt en

angelägenhet av betydande vikt.

4) Ökat förtroende hos allmänheten för myndigheternas objektivitet

Mycket av det missnöje med och den bitterhet mot förvaltningsmyndigheterna

som nu ej sällan kommer till uttryck torde bortfalla, om beslut som

går rättssökande emot motiverades. Denne skulle ju därigenom få klart för

sig att en omsorgsfull prövning skett inom lagens ram och att han inte var

offer för någon maktfullkomlig myndighetsutövning. I ett demokratiskt samhälle

bör myndigheterna även visa den enskilde så stor hänsyn och respekt,

att man vid beslut som går honom emot underrättar honom om skälen till avgörandet.

En vidgad skyldighet för myndigheterna att motivera sina beslut

torde verksamt bidraga till att hos allmänheten öka förtroendet för myndigheterna.

Mot ökad användning av beslutsmotivering inom förvaltningen — uttalade

JO vidare i framställningen — hade främst åberopats merarbete för

myndigheterna. JO fann emellertid, att farhågorna i detta hänseende sannolikt

var överdrivna och att de skäl ur rättssäkerhetssynpunkt som talade

för en allmän regel om beslutsmotivering var så tungt vägande, att det merarbete

för myndigheterna som kunde föranledas därav måste anses vara av

helt underordnad betydelse. JO framhöll vidare, att frågan om behov av beslutsmotivering

i det särskilda fallet främst fick ses mot bakgrund av de

av honom angivna rättssäkerhetssynpunkterna och borde avgöras efter varje

särskild saks egen beskaffenhet. Motsvarande gällde frågan om motiveringens

innehåll.

I en motion vid 1961 års riksdag begärdes — under hänvisning till JO:s

framställning — att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

alt Kungl. Maj :t måtte så snart som möjligt för riksdagen framlägga förslag

1 iil lag med regler om en allmän skyldighet för förvaltningsmyndighet

att motivera sina beslut. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionen

(nr 8) uttalade första lagutskottet:

Utskottet ansluter sig i princip till justitieombudsmannens uppfattning att

vissa, tungt vägande skäl talar för införande av en allmän regel om beslutsmotivering

inom förvaltningen. Emellertid har utskottet i justitiedepartementet in
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

hämtat, att förberedelser pågår för tillämnad remissbehandling av det genom

justitieombudsmannens ifrågavarande framställning väckta förslaget. Med hänsyn

härtill synes något initiativ från riksdagens sida i det med framställningen och

motionen avsedda spörsmålet icke för närvarande böra ifrågakomma.

JO:s framställning gjordes till föremål för ett mycket omfattande remissförfarande.

Remissinstanserna anslöt sig nästan undantagslöst till uppfattningen

att intet borde underlåtas som kunde trygga rättssäkerheten. I fråga

om tillvägagångssättet för en reform anslöt sig det stora flertalet till den av

besvärssakkunniga i remissyttrande hävdade uppfattningen, att de olika

spörsmålen i förvaltningsförfarandet borde göras till föremål för samtidig

lagstiftning samt att i avvaktan härpå ett cirkulär borde utfärdas som ett

provisorium.

Besvärssalckunnigas förslag

I besvärssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1964: 27) med förslag till lag

om förvaltningsförfarandet föreslås en lagregel av följande lydelse (11 kap.

5 §):

Beslut skall vara så avfattat, att avgörandets innebörd tydligt framgår.

I den mån det icke av särskild anledning finnes obehövligt eller olämpligt,

skall beslut innehålla de skäl, på vilka avgörandet grundas.

I sina motiv till de föreslagna bestämmelserna (a.a. s. 440 ff.) åberopar

de sakkunniga i huvudsak samma skäl för en allmän regel om beslutsmotivering

inom förvaltningens område, som JO anfört i sin framställning till

Konungen. De framhåller, att det är angeläget att beslutsmotivering kommer

till stånd inte bara då behovet därav ligger i öppen dag utan även då

viss tvekan kan råda huruvida motivering är behövlig eller inte. I vissa lägen

bör emellertid av lämplighetsskäl motivering av beslut underlåtas, även

om behov av motivering i och för sig inte saknas. De sakkunniga framhåller

i detta sammanhang bl. a. hänsyn till sekretesskäl och enskilds intresse av

diskretion beträffande skäl som innebär något för honom nedsättande. Vad

gäller frågan om motiveringsskyldighet för Kungl. Maj:t i statsrådet uttalar

de sakkunniga följande (s. 450):

De sakkunniga är medvetna om att arbetsmängden i statsdepartementen är av

sådan omfattning att lämpligheten av att motiveringsskyldighet införes beträffande

de å Kungl. Maj :t i statsrådet ankommande administrativa partsärendena

kan ifrågasättas. Det vore emellertid otillfredsställande, om särskilt undantag skulle

gälla i förevarande hänseende för landets högsta förvaltningsmyndighet. Angeläget

är att den grundläggande rättssäkerhetsgaranti som motiveringsskyldigheten

innebär står till buds där i samma mån som eljest inom förvaltningen. De

sakkunniga föreslå därför intet undantag för beslut av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Besvärssakkunnigas förslag gjordes till föremål för ett mycket omfattande

remissförfarande. Tanken att en lag om förvaltningsförfarande skall innehålla

en allmän regel om beslutsmotivering fick ett i huvudsak positivt

mottagande från remissinstansernas sida. I stort sett rådde enighet om att

principen om motiveringsskyldighet utgjorde en hörnsten i rättsskyddssystemet.

JK ansåg att Kungl. Maj:t i statsrådet med hänsyn till de särskilda

förhållanden som anknyter till regeringsärendena och till pågående författningsrevision

borde helt undantas från lagens tillämpningsområde. JK

förutsatte därvid, att de allmänna reglerna i en lag i ämnet ändock skulle

s. 77 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

77

komma att iakttagas i den utsträckning som var motiverad. Även Svea hovrätt

ifrågasatte lämpligheten att under en pågående författningsrevision i

detta sammanhang ta upp frågan om förfarandet i regerings- och departementsärenden.

1966 års motioner

Frågan om införande av lagstadgad allmän skyldighet för förvaltningsmyndighet

att motivera sina avgöranden aktualiserades även vid 1966 års

riksdag genom två skilda motioner i ämnet. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande över motionerna uttalade första lagutskottet (nr 17):

Den av motionärerna uttalade oron för den nuvarande ordningen på ifrågavarande

område finner utskottet befogad. Utskottet ansluter sig därför principiellt

till uppfattningen att en allmän regel om motiveringsskyldighet bör föreskrivas

och skulle med tillfredsställelse se att denna kunde införas utan tidsutdräkt.

Frågan bör emellertid enligt utskottets mening ej ses isolerad utan lösas

i ett större sammanhang. Att, såsom motionärerna föreslagit, göra en partiell reform

avseende endast motiveringsskyldigheten kan utskottet därför icke tillstyrka.

Lämpligheten av att dröja med frågans lösning i avvaktan på att det pågående

lagstiftningsarbetet avslutas har inom utskottet blivit ifrågasatt med hänsyn till

ovissheten om när detta kan ske. En möjlighet till provisorisk lösning av förevarande

problem vore, såsom bl. a. besvärssakkunniga anfört, att i cirkulär till

myndigheterna giva erforderliga rekommendationer i ämnet. Detta tillvägagångssätt

bör emellertid enligt utskottets mening tillgripas endast om frågan icke

inom rimlig tid kan lösas lagstiftningsvägen.

Utskottet förväntar, att Kungl. Maj:t under det pågående lagstiftningsarbetet

på området beaktar de synpunkter utskottet ovan anfört.

Pågående beredningar inom Kungl. Maj:ts kansli

En arbetsgrupp inom justitiedepartementet är för närvarande sysselsatt

med beredning av frågan om en allmän förvaltningslag med besvärssakkunnigas

slutbetänkande och remissyttrandena däröver som grundmaterial.

Arbetsgruppen avser att inom den närmaste tiden lägga fram förslag till

förvaltningslag som därefter skall remissbehandlas. I förslaget skall — enligt

inhämtade upplysningar — ingå bl. a. vissa regler om motivering av

beslut. Dessa regler avses emellertid inte gälla bl. a. hos Kungl. Maj :t i statsrådet.

Förslagets huvudregel beträffande motivering är att slutligt beslut

skall innehålla motivering om det går part emot.

En annan inom Kungl. Maj :ts kansli tillsatt särskild arbetsgrupp har förberett

övergång den 1 april 1968 till s. k. systematisk maskinskrivning inom

statsdepartementen. Som ett led i detta arbete har utarbetats skrivanvisningar

för departementen — daterade den 1 februari 1968 och av statsrådsberedningen

den 20 februari 1968 anbefallna till användning — vari

bl. a. ingår ett avsnitt angående utformningen av Kungl. Maj :ts expeditioner.

I detta behandlas även frågan om motivering av Kungl. Maj :ts avgöranden.

I principfrågan uttalas, att vägande skäl otvivelaktigt talar för att

beslut motiveras även i andra fall än när de på grund av föreskrift i författning

skall innehålla motivering. Det framhålles, att redovisning av mo:iv

ofta utgör en garanti för en omsorgsfull prövning och för en enhetlig

rättstillämpning. Efter erinran om den inom justitiedepartementet pågående

beredningen av en allmän reglering av ämnet och att resultatet därav kan

komma att inverka på den behandlade frågan ges följande rekommendationer

för tillämpning tills vidare:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Om inte annat är särskilt föreskrivet eller särskilda skäl föranleder annat, motiveras

beslut i ansöknings- och besvärsärenden, när beslutet innebär avslag på

en ansökan eller framställning. Särskilda skäl mot att redovisa motiv kan vara

att beslutet innebär ett skälighets- eller lämplighetsavgörande eller ett avgörande

f.Y. P“ i!''sk. ''la.tllr eller att det meddelats i anledning av ansökan eller besvär i

tjänstetillsättningsärende eller i ärende angående antagning för utbildning eller

ly8ssa,ttning eller annat liknande ärende. Motiv kan också vara uppenbart

obebovliga, t. ex. när besvär avslås och underinstansens motiv godtas. Även i beslut

som innebar bifall kan motiv behöva redovisas. Så är fallet om beslutet är av

principiellt intresse och motiv kan behövas för att ge underordnad myndighet

eller remissmyndighet upplysning om vilka synpunkter som varit avgörande för

utgången i ärendet.

Skrivanvisningarna behandlar även motiveringssättet, varvid framhålles

att som allmän regel bör gälla att motiv bör redovisas i beslutet eller i bilaga

till detta och att därvid i allmänhet inte bör begagnas allmänt hållna uttryck.

I anvisningarna ges även rekommendationer beträffande reciter och

foimuleringar av själva slutet. Antalet formuleringar vid avslag föreslås

begränsas till i princip fyra, därav två att begagnas om sakprövning skett

och två om så inte varit tallet. Vad gäller besvärsärenden framhålles att —

om underinstansens motiv inte anses godtagbara — nya motiv får redovisas

i beslutet.

Iakttagelser vid granskningen

Vid granskningen av 1967 års statsrådsprotokoll framgår till en början alt

beslutsmotivering allmänt sett är relativt sällan förekommande. I och för sig

behöver detta inte anses som anmärkningsvärt. Som bl. a. besvärssakkunniga

framhållit i sitt slutbetänkande är beslutsmotivering av skilda anledningar

många gånger obehövlig eller olämplig. Emellertid har vid granskningen

i åtskilliga fall kunnat konstateras, att beslutsmotivering i ansöknings-

och besvärsärenden ej lämnats även när sådan med hänsyn till de

av bl. a. JO i detta avseende framhållna rättssäkerhetssynpunkterna torde

ha framstått som önskvärd. Ett antal exempel på fall där beslutsmotivering

inte lämnats återges nedan som första avsnitt i en exempelsamling.

De refererade fallen avser att belysa olika situationer, där motivering _ av

skilda anledningar — synes önskvärd. Varje referat har i förtydligande

syfte försetts med vissa kommentarer.

I exempelsamlingen har även medtagits ett antal ärenden, där egentlig

beslutsmotivering lämnats. Någon konsekvent praxis torde emellertid inte

föreligga vad gäller användandet av sådan motivering. Motivering synes sålunda

förekomma beträffande ärenden av såväl större som mindre vikt. Genomgående

synes dock vara, att beslutsmotivering framför allt ges i formella

frågor. Det bör här även betonas att det förekommer ärendegrupper

där, vare sig besluten innebär bifall eller avslag, motivering genomgående

saknas. Så är exempelvis fallet beträffande ärenden ang. ansökningar om

bidrag ur allmänna arvsfonden (socialdep.), ansökningar hos Kungi. Maj :t

om ersättning för s. k. rymlingsskador (socialdep.), besvär över vägrat tillstånd

till äktenskap för underårig (justitiedep.), nådeärenden (justitiedep.)

och medborgarskapsärenden (justitiedep.). En viss ökning beträffande frekvensen

av motiverade avgöranden synes kunna noteras under senare delen

av år 1967 i förhållande till årets början.

Sådana Kung], Maj :ts beslut som innebär avslag på ansökningar och

framställningar samt ogillande av anförda besvär uppvisar begagnande av

s. 79 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

79

ett flertal skilda beslutslokutioner. I stort sett synes fortfarande komma till

användning de lokutioner, som redovisades av Undén i hans översikt i Förvaltningsrättslig

tidskrift 1939 (s. 229 ff.) av praxis inom statsdepartementen

1936 i detta hänseende. Dessa lokutioner synes dock inte begagnas konsekvent

och deras betydelse torde skifta såväl mellan de olika departementen

som inom ett och samma departement. Detta förhållande skapar stundom

oklarhet om huruvida avslagsbeslut grundats på materiella eller formella

skäl. Någon gång förekommer även eljest beslut där avfattningen synes

oklar. Även några exempel på det nu sagda lämnas i exempelsamlingen.

Sättet att klargöra skälen för ett beslut, i fall där så sker, varierar. Vanligast

torde vara att Kungl. Maj :t utformar en egen motivering. Det förekommer

dock i flera departement, att skälen inte anges i beslutet, men att

jämte beslutet till sökanden (klaganden) expedieras en avskrift av avgivet

remissutlåtande, innehållande erforderliga grunder. Stundom sker motivering

så att säga indirekt genom intagande i reciten av viss eller vissa omständigheter

av avgörande betydelse, medan beslutet i övrigt ges kortfattad

formulering, eventuellt med hänvisning till de i reciten angivna uppgifterna.

Exempelsamling

A. Exempel på fall där beslutsmotivering inte lämnats

1. (In) Tillstånd till filmförevisning på vissa helgdagar

Under åberopande av 10 § allmänna ordningsstadgan anhöll C. Film AB

i en till KB i P län den 3/11 1966 inkommen framställning om tillstånd att

under fem år framåt offentligen förevisa filmen »Kardinalen» i V. på juldagen,

långfredagen och påskdagen.

Genom resolution den 23/11 1966 fann KB, då filmens innehåll och syfte

ej kunde anses förenligt med ifrågavarande högtiders helgd, ej skäl bifalla

framställningen.

Häröver anförde bolaget besvär och uppgav därvid bl. a. att tillstånd till

visning av filmen givits i 9 andra län.

I avstyrkande utlåtande över besvären redogjorde KB för berörda författningsbestämmelser,

uttalanden i förarbetena om att undantagsbestämmelserna

borde tillämpas restriktivt samt för innehållet i utgiven kommentar

till författningen. KB yttrade vidare: I

I enlighet med angivna uttalanden har länsstyrelsen hittills bedömt dispensansökningar

av förevarande slag och därför ansett sig kunna medgiva dispens för

filmförevisning endast ett par gånger. Det har då varje gång varit fråga om filmer

med religiös karaktär. Den nu aktuella filmen, »Kardinalen», synes, såvitt

framgår av den broschyr, som klagandebolaget bifogat dispensansökningen, icke

ha sådant innehåll och syfte, som är förenligt med ifrågavarande högtiders helgd.

I broschyren beskrives sålunda filmen såsom en skakande, avslöjande film om

våld och rashat. Länsstyrelsen kan inte finna att en film med sådant innehåll är

förenlig med dessa högtiders budskap. Filmen synes till sitt innehåll inte nämnvärt

skilja sig från många andra filmer, och ett bifall till ansökningen skulle

innebära, att länsstyrelsen skulle nödgas medgiva dispens också för ett stort antal

andra filmer. Den restriktivitet, som, enligt vad som framhållits, bör prägla

länsstyrelsernas tillståndsgivning, skulle då näppeligen kunna upprätthållas . ..

En liberalisering av en tillståndsgivning, som grundar sig på en författningsbestämmelse

av så sent datum, som här är fallet, bör, enligt länsstyrelsens förmenande,

icke ske genom en rättstillämpning som står i uppenbar strid mot lag
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1068

stiftarens intentioner utan genom att författningen — om så befinnes påkallat

av utvecklingen — mildras.

Utlåtande avgavs jämväl av statens biografbyrå. Byrån erinrade om att

Kungl. Maj :t genom utslag den 6/10 1961 (eckl.dep.) avslagit besvär över

vägrat tillstånd till förevisning av filmen »De tio budorden», i vilket ärende

byrån i remissyttrande avstyrkt bifall till besvären. Vad gällde den aktuella

filmen lämnade byrån först en kortfattad beskrivning över dess innehåll

samt anförde, att beskrivningen endast ofullständigt täckte filmens innehåll.

Särskild visning av filmen för byrån gav vid lianden, att filmen avsåg

att skildra en katolsk prästs utveckling från dogmatisk bundenhet och

trångsynt principfasthet till en fördomsfriare aktivitet i ämbetets utövande.

De i filmen förekommande avsnitten om »våld och rashat» ingick naturligt

och utan sensationsprägel såsom dramatiska element i denna utvecklingshistoria

och torde knappast kunna uppfattas som annat än riktade mot

våld, rashat och politisk förföljelse. Filmen ägde icke obetydliga förtjänster

i visuella och regimässiga avseenden. — Byrån delade inte länsstyrelsens

syn på tolkningen av 10 § allmänna ordningsstadgan utan uttalade sig

för en friare och mer förutsättningslös bedömning, i vilken riktning länsstyrelsernas

praxis enligt vad som framgick av infordrad utredning gått.

Biografbyrån tillstyrkte bifall till besvären.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 17/2 1967:

Enär tillstånd icke synes böra vägras bolaget att anordna ifrågavarande

offentliga biograf föreställningar,

prövar Kungl. Maj:t skäligt att, med undanröjande av länsstyrelsens resolution,

visa målet åter till länsstyrelsen för ny behandling.

Not: Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig praxis i ärenden av

förevarande slag och länsstyrelsens tolkning av 10 § allmänna ordningsstadgan

synes en mera klarläggande motivering ha kunnat vara av värde.

KB torde ha fått missvisande upplysningar om filmens innehåll. Detta kunde

lämpligen ha klarlagts antingen direkt i beslutet eller genom hänvisning till

biografbyråns utlåtande.

2. (H) Lotteriärende

En idrottsförening ansökte hos KB i H län om tillstånd till bingospel under

tiden 28/10—16/12 1966. Bingospelet skulle bedrivas vid åtta tillfällen

med ett sammanlagt insatsbelopp av 12 000 kr. I spelet skulle förekomma

s. k. jackpotter, varvid resultatet av ett etapplotteri påverkades av utgången

av det föregående.

KB fann att ärendet borde handläggas av polismyndigheten (jfr 9 § 2 st.

allmänna ordningsstadgan samt 2 § och 3 § a)—b) lotteriförordningen)

och överlämnade ansökan till polismästaren i O. I beslut den 24/10 1966

meddelade polismyndigheten att ansökan, enär den måste anses omfatta

endast ett lotteri med ett insatsbelopp överstigande 5 000 kr., inte föranledde

någon polismyndighetens åtgärd. — Enligt 3 § c) lotteriförordningen

skall tillstånd i sådant fall meddelas av KB.

Föreningen anförde hos KB besvär över beslutet och hemställde i samband

därmed även att KB måtte bevilja begärt tillstånd. Polismyndigheten

vidhöll i yttrande ståndpunkten att myndigheten ej var behörig. I yttrandet

anfördes att »lotteriansökningen och de i denna ingående åtta speltillfällena

måste ses i ett sammanhang, eftersom jackpotterna och dessas stor
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

81

lek är beroende av spelresultaten för vart ocli ett speltillfälle». KB medde<

lade den 16/11 1966 följande beslut:

Länsstyrelsen finner de anförda besvären ävensom framställningen om tillstånd

av länsstyrelsen ej föranleda någon länsstyrelsens åtgärd.

Det är föreningen obetaget att — därest lotterierna anordnas för allmänheten

eller under de i 8 § lotteriförordningen angivna förutsättningarna — anordna

anmälningslotterier enligt 2 § eller 3 § a) nämnda förordning. Det erinras om

att 3 § a) i förordningen förutsätter bland annat, att anmälan icke avser anordnande

vid samma tillställning av lotteri med insatser till högre belopp än 3 000

kr.

Föreningen anförde besvär hos Kungl. Maj :t. I besvärsskriften efterlystes

bl. a. en mer enhetlig bedömning av gällande bestämmelser samt klarhet i

fråga om de s. k. jackpotterna. Ärendet remitterades till KB som införskaffade

nytt yttrande från polismyndigheten. Denna vidhöll sin uppfattning.

KB uttalade i sitt yttrande bl. a. att anmälningslotterier torde kunna

anordnas hur ofta som helst samt att behov för klaganden att vid samma

tillställning anordna lotteri med insatser till högre belopp än 3 000 kr.

inte kunde anses föreligga. KB fortsatte:

Det är enligt länsstyrelsens mening oklart vilka konsekvenser användandet av

s. k. jackpotter medför. Tillstånd bör emellertid under alla förhållanden icke

meddelas. Länsstyrelsen vill slutligen framhålla angelägenheten av att lotteriförordningen

omarbetas så att dess tillämpning i fråga om s. k. bingo underlättas för

enskilda och myndigheter.

Under hänvisning till vad ovan anförts samt innehållet i överklagade resolutionen

hemställer länsstyrelsen att besvären måtte lämnas utan bifall.

Ärendet avgjordes genom beslut den 25/5 1967 sålunda: Kungl. Maj:t

lämnar besvären utan bifall. — Föreningen erhöll jämte beslutet en kopia

av KB:s utlåtande.

Not: Lotteriförordningens bestämmelser kan vara svåra att tillämpa på

de många olika sorters lotterier som numera är aktuella. Det synes därför

vara väsentligt att en klar och enhetlig praxis på området upprätthålls. —

I ärendet hade polismyndigheten och KB olika uppfattning om ansökningen

gällde flera mindre bingolotterier (vartdera med insatsbelopp understigande

3 000 kr.) eller om den med hänsyn till förekomsten av jackpotter skulle

anses omfatta ett enda lotteri med ett insatsbelopp på 12 000 kr. Ingen

av myndigheterna ansåg sig böra uppta ansökan till prövning. Kungl. Maj :ts

beslut synes ha lämnat detta problem olöst. Med hänsyn till prejudikatintresset

synes — oaktat Kungl. Maj :ts beslut meddelades först efter utgången

av den i ärendet aktuella tidsperioden — ett klarläggande uttalande i frågan

ha varit önskvärt.

3. (S) Ersättning för skada på grund av brott, förövat av en från fångvårds
anstalt

avviken intern

Enligt p. 3 i Kungl. brev den 28/6 1963 (SFS nr 470) med vissa bestämmelser

om ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. skall ansökan

därom som regel inges till socialstyrelsen. Avser ansökan ersättning

med högst 2 000 kr. äger enligt p. 4 socialstyrelsen besluta i ärendet med

beaktande av den praxis som utbildats genom Kungl. Maj:ts beslut rörande

ersättningsanspråk av här avsett slag. Enligt p. 5 skall ansökningar om ersättning

med högre belopp av socialstyrelsen med erforderlig utredning jämte

styrelsens yttrande överlämnas till Kungl. Maj :t för avgörande.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 15

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

I skrift den 22/8 1966 anhöll en i Norge bosatt norsk medborgare F. om

ersättning för skada, som vållats henne och hennes två minderåriga barn

genom att en från svensk fångvårdsanstalt avviken intern under vistelse

i Norge dödat hennes make.

Socialstyrelsen anförde i infordrat utlåtande bl. a. följande:

Sedan rätten att besluta i flertalet ärenden angående ersättning av anslaget till

ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. överflyttats till socialstyrelsen,

har socialstyrelsen icke i något fall utbetalat ersättning för skada som

vållats utom riket. Socialstyrelsen känner icke till något annat ärende, i vilket

det varit fråga om ersättning för sådan skada, än det ärende som avgjordes genom

Kungl. Maj :ts avslagsbeslut den 5/12 1958. Av handlingarna i detta ärende,

vilka bilagts remissen, framgår att det gällde skada på en segelbåt, som tillgripits

i Köpenhamn.

Såvitt socialstyrelsen kan bedöma har ifrågavarande anslag av riksdagen avsetts

för att kompensera allmänheten i Sverige för de olägenheter, som blivit en

följd av den öppna vård, som numera tillämpas beträffande personer tillhörande

vissa asociala kategorier. Det sedan länge bedrivna nordiska samarbetet, bland

annat på det sociala området, talar visserligen för att ersättning ur anslaget

borde kunna utgå även vid skador vållade i andra nordiska länder. Detta gäller

inte minst i detta fall, där omständigheterna måste anses ömmande. Socialstyrelsen

anser emellertid inte att staten utan stöd av internationella överenskommelser

bör åtaga sig att ersätta skador vållade utom riket. Med hänsyn till att

sådana överenskommelser saknas avstyrker socialstyrelsen bifall till den gjorda

framställningen. Styrelsen hemställer emellertid att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder

för att få till stånd en nordisk överenskommelse på detta område.

Riksrevisionsverket anförde i avgivet utlåtande bl. a.:

Riksrevisionsverket anser att F. bör tillerkännas en efter omständigheterna

skälig gottgörelse med anledning av det inträffade.

Denna ersättning synes böra utgå i form av ett engångsbelopp. För ändamålet

kan enligt riksrevisionsverkets mening det under femte huvudtiteln uppförda

anslaget till ersättning för skador av vissa rymlingar m. fl. tagas i anspråk, varvid

torde få förutsättas att detta i lämpligt sammanhang omförmäles för riksdagen.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 12/5 1967:

Kungl. Maj :t tillerkänner F. ersättning i omförmält hänseende med 20 000

kr. och vartdera av hennes barn. . . ersättning med 10 000 kr. samt anbefaller

socialstyrelsen att till F. utbetala nämnda belopp från femte huvudtitelns

förslagsanslag till ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar

m. fl.

Not: Med hänsyn till den socialstyrelsen tillagda beslutanderätten i frågor

av hithörande slag och anvisningen att därvid beakta Kungl. Maj :ts praxis,

synes ett klarläggande i beslutet, om avgörandet betraktades som prejudicerande

för styrelsen eller inte, ha varit önskvärt. Över huvud synes det angeläget,

att sådana Kungl. Maj :ts beslut, som inte är avsedda att betraktas som

''vägledande för remiss- eller underinstanser, innehåller någon erinran härom.

J. (K) Tillstånd till beställningstrafik för personbefordran

KB i C län meddelade genom resolution den 7/7 1966 omnibusägarna

Iv. och N. tillstånd att med viss stationeringsort i D. kommun bedriva beställningstrafik

för personbefordran med ytterligare en buss för högst 50 personer.

Statens järnvägar anförde besvär över beslutet och framhöll att SJ

bedrev en omfattande linjetrafik i det aktuella området.

Besvären remitterades först till KB, som avstyrkte bifall till besvären,

samt därefter till statens biltrafiknämnd. Nämnden anförde att KB år 1965

lämnat en motsvarande framställning från K. och N. utan bifall samt att

s. 83 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

83

KB inte angivit anledningen till att dess ståndpunkt numera ändrats. Enligt

nämndens mening borde tillståndet begränsas till att avse rätt att bedriva

transporter av skolungdom för landstingets räkning samt av arbetare

för visst företags räkning.

Med anledning av innehållet i biltrafiknämndens utlåtande hördes KB

ånyo. KB anförde därvid, att orsaken till att KB intog en annan ståndpunkt

1966 än föregående år inte berodde på någon annorlunda bedömning av

sakläget utan fastmera därpå att KB tyckt sig utläsa en viss liberalisering

i Kungl. Maj :ts praxis. KB hänvisade därvid till ett Kungl. Maj:ts avgörande

den 22/10 1965 i visst besvärsärende.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 13/1 1967:

Kungl. Maj :t finner, att det för K. och N. meddelade trafiktillståndet bör

begränsas att gälla så länge tillståndshavarna har avtal med C läns landsting

om transport för dess räkning av skolungdom och prövar förty gott

undanröja överklagade beslutet samt visa målet åter till länsstyrelsen för

ny behandling.

Not: Med hänsyn till innehållet i KB:s andra utlåtande synes en klarläggande

beslutsmotivering ha kunnat vara av värde för KB:s fortsatta

praxis.

5. (Jo) Besvär över vägrat jordförvärvstillstånd

Hos lantbruksnämnden i F län ansökte verkstadsägaren E. den 5/4 1966

om tillstånd enligt jordförvärvslagen att förvärva jordbruksfastigheten

K. 1: 19 i V. köping. É. avsåg att driva verkstadsrörelse ävensom ha bostad

på fastigheten, vilken omfattade 3,5 ha åker, 0,5 ha tomt, 3 ha betesmark,

7 ha skogsmark och 7 ha övrig mark, tillhopa 21 ha. — Ortsombudet tillstyrkte

bifall.

Den 24/5 1966 beslöt lantbruksnämnden med stöd av 5 § nyssnämnda lag

avslå ansökningen, enär egendomen borde tagas i anspråk för bildande av

till storlek och ägoanordning ändamålsenliga brukningsenheter.

E. anförde besvär hos lantbruksstyrelsen. Han hänvisade därvid till att

jorden på 1: 19 inte brukats på 15 år och inte lämpade sig för modern brukning

samt att fastighetens enda mera sammanhängande skogsområde skildes

från en i ärendet aktuell angränsande fastighet, K. 1:5, av en större

torvmosse. Han åberopade vidare ett uttalande av vederbörande departementschef

av innehåll, att bestämmelsen inte borde tillgripas för att ernå

blott oväsentliga förbättringar.

Lantbruksnämnden framhöll i avgivet yttrande bl. a. att E. avvisat flera

förslag om uppdelning av 1: 19, varav ett innebar att E. skulle ha erhållit

byggnaderna jämte ett ca 4 ha stort markområde däromkring. Ägaren av

K. i: 4A och 1: 5 hade intresse av att förvärva mer mark. Nämndens delningsförslag

skulle medföra förbättrad arrondering. Nämnden anförde vidare:
Vid

ärendets behandling ansåg nämnden förvärvsfastigheten visserligen liten

och av ringa betydelse för komplettering av angränsande fastighet och övervägde

att med hänsyn härtill lämna bifall till framställningen. Övervägande skäl ansågs

dock tala för att avslå framställningen enligt o § jordförvärvslagen då viss

arronderingsförbättring kunde ernås om fastigheten disponerades för rationaliseringsändamål

och sökandens behov av mark för sin verkstadsrörelse syntes

kunna tillgodoses genom förvärv av endast del av fastigheten.

Lantbruksstyrelsen yttrade i resolution den 20/10 1966:

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Lantbruksstyrelsen, som funnit egendomen böra tagas i anspråk för att underlätta

bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning,

finner på grund av bestämmelserna i 5 § jordförvärvslagen ej skäl bifalla

besvären.

E. anförde besvär hos Kungl. Maj :t. Han åberopade en av honom samtidigt

ingiven skriftlig förklaring från ägaren av 1: 4A och 1:5 att denne

»för närvarande» inte hade intresse av att förvärva mark från 1: 19.

Lantbruksstyrelsen avstyrkte i utlåtande bifall till besvären och förklarade

sig dela lantbruksnämndens uppfattning. Ägaren till grannfastigheten

hade på förfrågan under hand upplyst, att han hyste farhågor för att den

goda grannsämjan, som utbildats sedan E. bosatt sig på förvärvsfastigheten,

skulle försämras, därest E. ej fick tillstånd till förvärvet. På grund därav

ansåg styrelsen den åberopade skriftliga förklaringen ej böra påverka

målets sakprövning.

I påminnelser gjorde E. gällande, att grannfastighetens ägares intresse

av att förvärva mark från 1: 19 huvudsakligen berodde på "en sons jaktintresse

och dennes önskan att utvidga sitt jaktområde.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 27/1 1967:

Kungl. Maj :t finner, med upphävande av myndigheternas i målet meddelade

beslut, skäligt meddela E. tillstånd att förvärva fastigheten K. 1: 19,

V. köping.

Not: Av beslutet framgår inte vad som föranlett Kungl. Maj:t att frångå

underinstansernas bedömningar. Motivering synes ha varit önskvärd av hänsyn

till de underordnade myndigheterna och till det allmänna intresset av

en fast och ändamålsenlig praxis i de aktuella frågorna över huvud tagel.

6. (K) Besvär i fråga om stadsplan

KB i K län fastställde genom resolution den 26/5 1966 ett av stadsfullmäktige

i K. antaget förslag till ändring av stadsplanen för kvarteret Göta

Lejon m. fl. Över resolutionen anförde L. besvär. Han yrkade att beslutet

skulle ändras så att gällande byggnadsrätt på fastigheten Göta Lejon bibehölls

eller i vart fall att en fastställelse gjordes villkorlig på så sätt att föreslagen

punkthusbebyggelse inte fick påbörjas så länge byggnaden på Göta

Lejon bestod och nyttjades för bostadsändamål.

Besvären remitterades till KB, som i utlåtande på anförda skäl hemställde

att besvären skulle lämnas utan bifall. I bifogade yttranden avstyrktes besvären

jämväl av länsarkitekten och byggnadsnämnden.

Efter remiss avgav byggnadsstyrelsen utlåtande i ärendet, vari styrelsen

med en tämligen utförlig motivering hemställde att KB:s resolution skulle

upphävas i viss del. Som skäl anfördes bl. a. att förslaget i fråga om den

av klaganden ägda fastigheten Göta Lejon skulle innebära att hela byggnaden

— ett år 1930 uppfört bostadshus i fyra våningar med 20 bostadslägenheter

— måste rivas, enär tomten skulle utläggas till allmän plats.

Styrelsen ansåg att det kunde starkt ifrågasättas om vinsten härav för det

allmänna stod i rimlig proportion till de ekonomiska uppoffringarna av

husets rivning. Byggnadsstyrelsens utlåtande åtföljdes av viss av styrelsen

införskaffad utredning.

Ärendet avgjordes den 20/1 1967 sålunda:

Kungl. Maj :t lämnar besvären utan bifall.

Not: Med hänsyn till byggnadsstyrelsens argumentering synes motivering

av Kungl. Maj :ts beslut ha varit önskvärd.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

85

7. (C 1 Försaljning av kyrklig jord

Enligt resolution den 5/10 1966 lämnade stiftsnämnden i V. en ansökan

från G:s pastorat om att få sälja en från prästbostället B. 1: 1 avstyckad

lägenhet, B. 1: 3, utan bifall, enär lägenheten med hänsyn till dess läge på

prästboställets mark inte borde försäljas.

Kyrkorådet i pastoratet besvärade sig hos Kungl. Maj :t.

I utlåtande över besvären avstyrkte stiftsnämnden bifall. Kammarkollegiet

anförde i avgivet utlåtande bl. a.:

Kollegiet har i tidigare utlåtanden gett uttryck åt uppfattningen, att fritidsbebyggelse

numera får anses vara ett ändamål, som under vissa förutsättningar kan

motivera försäljningsmedgivande enligt kyrkliga försäljningslagen.

I föreliggande fall har stiftsnämnden motiverat sitt avslagsbeslut genom hänvisning

till försäljningsområdets läge å prästboställets mark. Att märka är dock

att pastoratet, som är närmast berört av det ekonomiska utfallet av boställsförvaltningen,

självt påyrkat försäljning av området under åberopande av därmed förenade

ekonomiska fördelar, samt att hinder ur fastighetsbildningssynpunkt ej

ansetts möta mot områdets avskiljande från stamfastigheten.

Av bostadsnämndens ordförande har kollegiet under hand ytterligare inhämtat,

att lägenheten, som är belägen invid grusad bilväg saknar produktiv skogsmark

(endast enstaka lövträd finnes), och att den med hänsyn härtill enligt

hans uppfattning icke kan anses tjänlig för annat ändamål än fritidsändamål. En

nyttjanderättsupplätelse av lägenheten i sådant syfte skulle enligt ordförandens

mening förutsätta bostadsbyggnadens iståndsättande, vilket kunde antagas medföra

en kostnad för pastoratet av uppskattningsvis 50 000 kr. Endast en försäljning

av lägenheten för angivet ändamål kunde i förhandenvarande läge gagna

pastoratet ekonomiskt.

Med hänsyn till sålunda redovisade omständigheter finner kollegiet — under

förutsättning att ett lägsta anbud av 16 000 kr. kan erhållas för lägenheten med

tillhörande byggnader — ej tillräcklig anledning att motsätta sig bifall till

besvären.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 17/3 1967:

Kungl. Maj :t prövar skäligt att, med ändring av stiftsnämndens överklagade

resolution, medgiva, att fastigheten B. 1: 3 jämte därtill hörande byggnader

försäljes på offentlig auktion eller under hand till den högstbjudande

för en köpeskilling ej understigande 16 000 kr. samt i övrigt under

följande villkor och bestämmelser:---.

Not: Då beslutet innebar ett frångående av underinstansens bedömning,

synes motivering ha varit önskvärd.

8. (K) Besvär i fråga om stadsplan

KB i S län fastställde genom resolution den 11/5 1966 ett av kommunalullmäktige

i S. köping antaget förslag till stadsplan för stadsägan nr 353

E m. fl. över resolutionen anförde två personer besvär och framhöll att

hänsyn inte tagits till att den nya gatugränsen inkräktade på värdefull del

av deras fastighet, stadsägan 353 A.

Besvären remitterades först till KB och därefter till byggnadsstyrelsen.

Båda instanserna framhöll att klagandenas fastighet inte berördes av det

föreliggande stadsplaneförslaget. Byggnadsstyrelsen uttalade att deras talan

torde bero på ett missförstånd.

Kungl. Maj :t lämnade i beslut den 17/2 1967 besvären utan bifall.

Not: Det förhållandet att det fastställda planförslaget inte berörde klagandenas

fastigheter kunde av hänsyn till klagandena ha klarlagts i beslutet.

Så har skett i vissa andra konselj avgöranden, där förhållandet varit

likartat.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

B. Exempel på fall där beslutsavfattningen synes oklar

9. (Ju) Tjänstetillsättning

Över KB:s i B län särskilda beslut den 29/11 1966 att konstituera Y. och

tre andra förste polisassistenter i ett polisdistrikt till innehavare av motsvarande

tjänster i högre lönegrad i samma distrikt anfördes besvär av en

annan förste polisassistent i distriktet, X.

I beslut den 14/4 1967 yttrade Kungl. Maj:t:

Kungl. Maj :t finner att X. bör före Y. komma i fråga till tjänsten. .. och

återförvisar, med upphävande av länsstyrelsens beslut, ärendet till länsstyrelsen

för ny handläggning.

Not: I Kungl. Maj:ts beslut synes ha bort utsägas, att vad som upphävdes

var endast KB:s beslut avseende Y. I två likartade ärenden avseende

andra polisdistrikt, som avgjorts den 21/4 1967, har avgörandena förtydligats

på detta sätt.

10. (Fi) Besvär över antagande av anbud

Sedan luftfartsstyrelsen genom beslut den 7/6 1966 antagit vissa anbud

på ambulans- och räddningsflygtjänst för budgetåren 1966/67 och 1967/68,

besvärade sig en annan anbudsgivare hos Kungl. Maj :t över beslutet. I infordrat

utlåtande ifrågasatte styrelsen med hänvisning till 4 och 65 §§ upphandlingskungörelscn,

huruvida beslutet var överklagbart. Kungl. Maj :ts

beslut den 7/4 1967 hade följande lydelse:

Kungl. Maj:t finner besvären icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd.

Not: Av beslut i ett be svär sär ende torde som regel i vart fall böra framgå

om besvären prövats i sak eller inte. Den begagnade avslagslokutionen ger

inte klart besked därom.

11. (Fi) Tjänstetillsättning

Över generaltullstyrelsens beslut den 9/11 1966 att tillsätta tjänst som

kusttullmästare klagade en befattningshavare under styrelsen, som inte

själv sökt tjänsten. Kungl. Maj :ts beslut den 14/4 1967 löd sålunda:

Kungl. Maj :t finner besvären icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare

åtgärd.

Not: Enligt praxis torde besvär över tjänstetillsättning, som anföres av

någon som inte själv sökt tjänsten, i regel inte upptas till prövning. Huruvida

denna praxis upprätthållits i förevarande ärende eller om besvären likväl

sakprövats framgår inte klart av beslutet.

12. (In) Anstånd med deltagande i civilförsvar sutbildning

Genom beslut den 31/1 1967 fann KB i M län inte skäl bifalla en av ett

verkstadsföretag i E. gjord ansökan om anstånd för en i företaget anställd

verktygsmakare med deltagande i viss civilförsvarsutbildning under tiden

den 27/2—den 18/3 1967.

Företaget anförde besvär hos Kungl. Maj :t.

KB hemställde i utlåtande den 17/2 1967, att besvären måtte lämnas utan

bifall, enär såvitt KB kunde finna tvingande behov av anstånd inte kunde

anses föreligga.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 24/2 1967:

Kungl. Maj :t finner besvären ej föranleda någon åtgärd.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 196S

87

Not: Det kan synas tveksamt om en av arbetsgivare gjord ansökan om

anstånd för anställd med deltagande i civilför svar sutbildning skall upptas

till prövning. Av beslutet framgår inte klart om besvären prövats i sak

eller inte. (I ett senare under året avgjort ärende fann Kungl. Maj :t på

besvärst al an av arbetsgivare ej skäl göra ändring i KB:s beslut, vilket torde

innebära att sakprövning ägt rum.)

C. Exempel på fall där beslutsmotivering lämnats

13. (Fi) Ärendet gällde en ansökan hos Kungl. Maj :t om dispens för vissa

elektroniska vågutrustningar från justeringsplikt enligt 8 § lagen om mått

och vikt.

I beslut den 31/3 1967 utlät sig Kungl. Maj :t — efter påpekande av motsvarande

innebörd i ett av utredningen om metrologiska enheter avgivet remissutlåtande

(avskrift därav bifogades expeditionen till sökanden):

Såvitt framkommit i ärendet har fråga om justering enligt 15 § justeringskungörelsen

den 22 juni 1934 (nr 364) av de med ansökningen avsedda

vågarna hittills icke prövats i vederbörlig ordning.

Med hänsyn härtill finner Kungl. Maj:t skäl för närvarande icke föreligga

att bifalla ansökningen.

14. (Fi) Sedan kontrollstyrelsen genom beslut den 7/2 1967 uppfört en

person — X. — på spärrlista för tiden mars—augusti 1967, besvärade sig X.

hos Kungl. Maj :t.

I beslut den 26/4 1967 utlät sig Kungl. Maj:t sålunda:

Enär X. genom strafföreläggande, som av honom godkänts den 5/1 1967,

övertygats om fylleri begånget inom tolv månader från det X. dessförinnan

gjort sig skyldig till enahanda brott, för vilket X. meddelats strafföreläggande

som godkänts av honom, samt X. på grund härav skolat upptagas på

spärrlista i enlighet med kontrollstyrelsens beslut den 7/2 1967, lämnar

Kungl. Maj :t besvären utan bifall.

15. (Jo) För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och

friluftsliv förordnade KB i P län genom resolution den 22/9 1966, med stöd

av 15 § naturvårdslagen, att vissa inom V. kommun belägna strandområden

skulle vara strandskyddsområden i den omfattning som närmare angavs

i resolutionen (bl. a. ej område som ingick i fastställd byggnadsplan). Ägarna

av fastigheterna B. 151 respektive F. B. 2ää i kommunen anförde besvär

med yrkande, att fastigheterna måtte förklaras inte till någon del vara

strandskyddsområde.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 10/2 1967:

Enär i målet blivit upplyst, att fastigheterna B. 151 och F. B. 222 är belägna

inom område, för vilket fastställts byggnadsplan, finner Kungl. Maj :t, med

hänsyn till bestämmelserna i 15 § tredje stycket naturvårdslagen, besvären

icke påkalla något Kungl. Maj :ts vidare yttrande.

16. (Jo) Statens naturvårdsnämnd anförde hos Kungl. Maj :t besvär över

KB:s i L län beslut i resolution den 31/3 1966 att jämlikt 18 § naturvårdslagen

meddela tillstånd åt lantbrukaren O. att bedriva viss täkt av grus.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 10/2 1967:

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 196S

Av handlingarna i målet framgår, att det område, på vilket O. genom

den överklagade resolutionen erhållit tillstånd att bedriva takt av grus ingår

i en större grusfyndighet, som sträcker sig även över andra fastigheter

än 0:s. På grund härav hade O. bort avkrävas en täktplan av sådan omfattning,

att den tillåter en samlad bedömning ur naturvårdssynpunkt av den

tekniskt och ekonomiskt rationellaste exploateringen av hela fyndigheten

innan tillstånd till grustäkt meddelats honom, oavsett om täkt i sådan omfattning

kommer att beröra även andra fastigheter än 0:s. Vidare hade

länsstyrelsen bort göra sitt tillstånd till täkt av grus i fyndigheten beroende

av att sökanden ställer säkerhet för fullgörandet av de föreskrifter, som

kan utlärdas för att begränsa eller motverka grustäktsföretagets menliga

inverkan på landskapsbilden.

Enär länsstyrelsen underlåtit vad förut sagts, visar Kungl. Maj :t, med

undanröjande av den överklagade resolutionen, målet åter till länsstyrelsen

för ny behandling. J

... ^lantbrukare anhöll om tillstånd enligt jordförvärvslagen att

förvärva vissa fastigheter. Lantbruksstyrelsen överlämnade med eget utlåtande

jämte införskaffad utredning ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 6/7 1967:

Eftersom ansökningen får anses gjord endast under förutsättning, att

förvärvstillstånd icke meddelas beträffande annat fång som avser bl. a. samma

egendom och då sådant tillstånd meddelats beträffande nämnda fång

den 1/6 1967, upptar Kungl. Maj :t icke ansökningen till prövning.

18. (Jo) Fastigheten S. l4 i H. socken och kommun är belägen inom område

för vilket KB i C län den 31/8 1959 meddelat förbud jämlikt 1 § strandlagen

och den 3/9 1963 fastställt utomplansbestämmelser. Sedan A. S. anhållit

om tillstånd att färdigställa en sportstuga, som utan vederbörligt tillstånd

uppförts på ett av henne arrenderat område av fastigheten, utlät sig

K® i resolution den 14/4 1966 sålunda: Enär förekomsten av en sportstuga

på ifrågavarande plats är ägnad att motverka syftet med strandlagen och

motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen, samt byggnadsföretaget, som

får anses innefatta tätbebyggelse, tillika måste antagas föregripa och försvåra

ett framtida planmässigt ordnande av området i fråga, prövar länsstyrelsen

skäligt lämna ansökningen utan bifall, i följd varav byggnaden

skall borttagas.

A. S. besvärade sig hos Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj :t yttrade i beslut den 13/1 1967:

Enär, såsom länsstyrelsen funnit, förekomsten av en sportstuga på ifrågavarande

plats måste anses ägnad att motverka syftet med strandlagen och

motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen, finner Kungl. Maj:t ej skäl

att göra ändring i det slut länsstyrelsens resolution innehåller, i vad därigenom

klagandens ansökning lämnats utan bifall.

19. (In) Länsbostadsnämnden i Z län avslog en ansökan av M. L. om

räntefritt stående förbättringslån på 10 000 kr. för upprustning av bostadshuset

på en jordbruksfastighet i L. kommun. Länsbostadsnämnden åberopade

som skäl för beslutet att brukningsenhetens åker- och skogsmarksareal

erfordrades för jordbrukets strukturrationalisering.

Bostadsstyrelsen, där besvär anfördes, fann ej skäl att göra ändring i

länsbostadsnämndens beslut.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

89

Kungl. Maj:t yttrade i beslut den 17/3 1967 i anledning av besvär över

bostadsstyrelsens beslut:

Enär önskvärd yttre rationalisering av jordbruket i området icke kan

anses vara så aktuell eller angelägen att vid en avvägning mot M. L:s i

ärendet berättigade intressen lån bort vägras, finner Kungl. Maj :t skäligt

att, med undanröjande av myndigheternas beslut, visa ärendet åter till länsbostadsnämnden

för ny behandling.

20. (In) Genom beslut den 7/9 1966 avslog länsarbetsnämnden i BD län

en av G. K. gjord ansökan om utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen

den 3/6 1966 (nr 368) för att genomgå en kurs för hjälppersonal

till arbetsterapeuter vid en central verkstadsskola. Sedan G. K. anfört besvär

häröver hos arbetsmarknadsstyrelsen, fann styrelsen genom beslut den

28/11 1966 ej skäl att bifalla besvären, enär de medicinska skäl som åberopats

för bifall till ansökan inte ansågs föreligga.

Efter besvär yttrade Kungl. Maj :t i beslut den 12/5 1967:

Enär G. K. — oavsett om medicinska skäl föreligger eller ej — med hänsyn

till vad i ärendet blivit upplyst måste anses vara i behov av yrkesutbildning

och den utbildning för vilken hon ansökt om bidrag kan antagas vara

ägnad att medföra stadigvarande arbete, som icke kan komma till stånd

utan utbildningen, samt G. K. på grund härav borde ha tillerkänts utbildningsbidrag,

finner Kungl. Maj :t skäligt att, med upphävande av myndigheternas

beslut, visa ärendet åter till länsarbetsnämnden för ny behandling.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

Bilaga 10

Behandlingen hos Kungi. Maj:t av riksdagens skrivelser

Ur den utredning som verkställts i detta ämne må följande här intas:

1. Rskr 1967:56 (KU 11). I enlighet med utskottets hemställan anhöll

riksdagen i anledning av motioner om utredning och förslag rörande ändrade

bestämmelser om mandattiden för kommunernas styrelser. I förteckning

I hänvisas till förteckning II (K 9). I den sistnämnda anmäles att ärendet

är slutbehandlat genom att kommunalrättskommittén den 15 juni 1967 (nr

89) fått uppdrag att verkställa bl. a. den utredning riksdagen begärt.

2. Rskr 1967: 161 (2LU 38). Andra lagutskottet hemställde att riksdagen

med bifall till motioner såvitt angick frågan om jämställdhet mellan män

och kvinnor inom socialförsäkringssystemet, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära utredning i enlighet med vad utskottet anfört. Utskottet hade

i delta hänseende anfört:

Utvecklingen mot en ökad yrkesverksamhet bland kvinnorna kan väntas

fortsätta. Det är uppenbart att dessa förhållanden i viktiga avseenden kan

rubba förutsättningarna för det nuvarande socialförsäkringssystemet. Utskottet

vill därför ansluta sig till motionärernas uppfattning att behov föreligger

av en översyn av socialförsäkringsförmånerna i de avseenden motionärerna

påtalat.

Redan nu är vissa av dessa frågor föremål för utredning. Pensionsförsäkringskommittén

prövar sålunda efterlevandeskyddet för frånskilda kvinnor

och frågan om införande av änklingspension. Med hänsyn till att den översyn

utskottet förordar kommer att beröra grundläggande principer för den allmänna

försäkringen och dessutom torde utgöra en tämligen omfattande

uppgift anser utskottet att densamma bör anförtros åt en särskild utredning.

Utskottet förutsätter därvid att en ändamålsenlig samordning kommer

till stånd i fråga om övrigt utredningsarbete på socialförsäkringsområdet.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet anfört. — I förteckning

I anges att riksdagsskrivelsen slutbehandlats den 20/10 1967 genom

överlämnande till pensionsförsäkringskommittén och till familjepolitiska

kommittén. Enligt statsrådsprotokollet s. d. (S nr 50) framgår, att det

funnits lämpligt att anförtro förstnämnda kommitté den föreliggande uppgiften

och tilläggsdirektiv har därför utfärdats till kommittén. Samma dag

(nr 49) har även beslutats att överlämna riksdagens framställning vad gäller

översyn av sjukförsäkringsreglerna till familjepolitiska kommittén.

3. Rskr 1967:170 (BeU 34). I enlighet med utskottets hemställan anhöll

riksdagen i anledning av motioner ang. avdrag vid beskattningen för

s. 91 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968 91

kostnader för vatten- och luftvård att Kungl. Maj :t måtte överlämna bilagda

i betänkandet angivna motioner till företagsskatteutredningen för beaktande.

— I förteckning 1 anges att skrivelsen slutbehandlats den 29/12 1967

(finansdepartementet). Ärendet återfinnes icke i något finansdepartementets

protokoll sagda dag. Ej heller är ärendet upptaget i förteckning II.

4. Rskr 1967:127 (JoU 7). Med överlämnande av tryckt exemplar av

utskottets utlåtande i anledning av i statsverkspropositionen gjorda framställningar

ang. statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

jämte i ärendet väckta motioner anhöll riksdagen i anledning av motion om

skyndsam utredning rörande låne- och statsbidragsbestämmelserna för

trädgårdsnäringen ävensom i anledning av andra motioner att Kungl. Maj :t

snarast möjligt ville låta upprätta ett företagsregister för trädgårdsnäringen

samt i övrigt beakta näringens behov av statistik. I förteckning I anmäler

Kungl. Maj :t att skrivelsen slutbehandlats den 14/4 1967 (jordbruksdepartementet).

I statsrådsprotokollet för jordbruksärenden s. d. (nr 46) anföres

att Kungl. Maj :t senare vill besluta om översyn av bestämmelserna för lån

och statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering. Riksdagsskrivelsen

återfinnes ej i förteckning II. Vidare anföres i statsrådsprotokollet, att gottgörelse

till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt utbetalas

av lantbruksstyrelsen »som äger att — med beaktande av vad som anförts

i prop. 1967: 1 (bil. 11 s. 20) och i jordbruksutskottets utlåtande 1967: 7

vad gäller trädgårdsstatistik samt i enlighet med beslut som meddelas av

Kungl. Maj :t — i samråd med av Kungl. Maj :t förordnade representanter

för trädgårdsnäringen förfoga över anslaget» och befintliga medel på ifrågavarande

bensinskattefond för med fonden avsedda ändamål. — Frågan om

företagsregister är enligt vad här framgår icke behandlad av Kungl. Maj :t.

Vad gäller trädgårdsstatistiken synes utskottet ha utgått från att den skulle

ombesörjas av statistiska centralbyrån.

5. Rskr 1967:51 (Bell 2). I enlighet med utskottets hemställan under

punkten C i utlåtandet, anhöll riksdagen hos Kungl. Maj :t om skyndsam

utredning av frågan om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster,

därvid särskilt borde övervägas möjligheten att införa en definitiv källskatt

för folkpensionärer. Riksdagsskrivelsen är daterad den 23/2 1967. I förteckning

I hänvisas till förteckning II (Fi 23), varest angivits att skrivelsen

anmälts i konselj dels den 24/2 1967, varvid vissa författningar utfärdats

och om vilka här ej är fråga, dels den 12/5 1967. Av statsrådsprotokollet för

finansärenden den 12/5 1967 (nr 20) framgår att därvid behandlats ett i

ut skottsutlåtandet upptaget spörsmål, varom nu ej är fråga. Riksdagsskrivelsen

anges i viss del vara (alltjämt) beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

6. Rskr 1967:383 (BeU 64). Riksdagen fattade i anledning av proposition

1967: 153 ang. lag om ändring i kommunalskattelagen jämte i ämnet

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

väckta motioner beslut i enlighet med utskottets hemställan innebärande

att vissa av utskottet framlagda förslag godkändes samt att ett antal motioner

i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet »ovan» anfört

och hemställt av riksdagen lämnades utan åtgärd. Utskottet hade — i

samband med avstyrkande av bifall till yrkanden i motionerna 1: 909 och

II: 1130,1: 912 och II: 221 samt I: 908 om omedelbar utredning avseende samordning

av olika former av realisationsvinstbeskattning m. m. — anfört, att

utskottet emellertid förordade en viss ytterligare utredning beträffande olika

detalj spörsmål. I förteckning I anges att skrivelsen anmälts och slutbehandlats

i konselj den 15/12 1967 (finansdepartementet), varvid de i ärendet

avsedda författningarna utfärdats. Annan åtgärd har såvitt framgår av statsrådsprotokollet

för finansärenden s. d. (A 46) ej vidtagits. Skrivelsen återfinnes

ej heller i förteckning II.

7. Rskr 1967:400 (2LU 67). I enlighet med utskottets hemställan i anledning

av proposition (nr 142) med förslag till lag ang. omsorger om vissa

psykiskt utvecklingsstörda m. m. jämte motioner gav riksdagen till känna

vad utskottet anfört — i anledning av motioner — angående statsbidrag till

personal på undervisningssidan och beträffande kostnader för skyddade

verkstäder. Utskottet hade därutinnan ansett att de ifrågavarande statsbidragsreglerna

borde bli föremål för översyn. I förteckning I anges att skrivelsen

anmälts och slutbehandlats den 15/12 1967 (social-, utbildnings- och

justitiedepartementen). Av vederbörande statsrådsprotokoll framgår att därvid

de i ärendet avsedda författningarna utfärdats. Annan åtgärd synes icke

ha vidtagits. Ärendet återfinnes ej i förteckning II.

8. Rskr 1965:381 (BaU 52). Riksdagen beslöt med bifall till motioner

anhålla hos Kungl. Maj :t om utredning och förslag beträffande bensinhandelns

framtida organisation och utformning jämte därmed sammanhängande

frågor. I förteckning II (H 1) anges att skrivelsen slutbehandlats genom

att enligt bemyndigande den 30/6 1967 sakkunniga tillkallats för att utreda

frågan om bensinhandeln.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial nr 15 år 1968

93

Innehållsförteckning

Översikt över statsrådsprotokollens innehåll ...................... 1

Granskningsarbetets organisation och uppläggning ................ 4

Utskottets granskning och därav föranledda uttalanden 5

1. Frågor om remissbehandling och handläggningstid ............ 5

2. Handläggning av besvär som inkommit för sent................ 9

3. Parts rätt att ta del av utredningsmaterial .................... 11

4. Motivering av konselj beslut ................................ 13

5. Svensk författningssamling ................................ 15

6. Behandlingen hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser........ 16

Närvarande .................................................... 16

Bilaga 1

Under tiden mars—december 1967 meddelade förordnanden enligt § 5

regeringsformen .............................................. 18

Bilaga 2

Omfördelning m. m. av ärenden mellan statsdepartementen under tiden

mars—december 1967 ........................................ 19

Bilaga 3

Tid för avgivande av remissvar till Kungl. Maj :t.................... 20

Bilaga 4

Remissbehandling av brådskande ärenden ........................ 28

Bilaga 5

Behovet av att genom remiss inhämta yttranden från andra myndigheter 33

Bilaga 6

Tid för Kungl. Maj :ts prövning av ärenden efter avslutad remissbehandling

................................................. 46

Bilaga 7

Handläggning av besvär som inkommit för sent 53

Bilaga 8

Parts rätt att ta del av utredningsmaterial ........................ 63

Bilaga 9

Motivering av konseljbeslut...................................... 74

Bilaga 10

Behandlingen hos Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser 90

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.