Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av proposition med förslag till lag om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet jämte följdmotioner. Ärendet I detta utlåtande behandlas: 1) Proposition nr 44

1968-04-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1968:18, Utlåtande i anledning av proposition med förslag till lag om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet jämte följdmotioner. Ärendet I detta utlåtande behandlas: 1) Proposition nr 44

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1968

1

Nr 18

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av proposition med

förslag till lag om vissa kommunala befogenheter inom

turistväsendet jämte följdmotioner.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas:

1) Proposition nr 44 (kom.:dep.) i vilken hemställts att riksdagen antar

ett förslag till lag om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet,

avsedd att träda i kraft den 1 juli och av följande innehåll: »Kommun får

vidtaga åtgärder för uppförande och drift av turistanläggningar i den mån

det är påkallat för att främja turistväsendet inom kommunen.»

2) Följdmotionerna I: 786 och II: 1017. Texten är tryckt i första kammaren.

Motionärer är i första kammaren herrar Sveningsson och Enarsson

(båda h) samt i andra kammaren herrar Bengtson i Solna och Oskarson

(båda h). Hemställan avser att riksdagen avslår propositionen.

3) Följdmotionerna I: 785 och II: 1018. Texten är tryckt i andra kammaren.

Motionärer är i första kammaren herrar Eric Gustaf Peterson

och Karl-Erik Eriksson (båda fp) samt i andra kammaren herrar Norrby,

Sterne, Nelander och Jönsson i Ingemarsgården (alla fp). Hemställan avser

att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om förslag till förtydligande vad

gäller landstingens befogenheter inom turistväsendet.

Propositionens bakgrund

Huvudregeln för borgerlig primärkommuns kompetens finns i 3 § kommunallagen

(KL) den 18 december 1953 (nr 753). Enligt detta lagrum får

kommun själv vårda sina angelägenheter i den mån det inte enligt annan

författningsbestämmelse ankommer på annan att göra det. Vidare hänvisas

i paragrafen till vad som är särskilt föreskrivet om vissa kommunala angelägenheter.

Motsvarande gränser för den kommunala verksamheten anges

i 3 § kommunallagen den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm (KLS).

Kompetensregeln fick sin nuvarande utformning år 1948. Den bygger

på principen att kommunala åtgärder skall tillgodose allmänna, till kommunen

knutna intressen. Kravet kan sägas innebära bl. a. att skälig likställighet

upprätthålls mellan kommunens medlemmar. Det är sålunda

inte tillåtet att med frångående av objektiva normer gynna enskilda kommunmedlemmar

eller grupper av sådana. I detta ligger en betydelsefull

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1968

begränsning av kommuns befogenhet att lämna stöd åt det enskilda näringslivet.

Ytterligare en viktig princip för den kommunala verksamheten är att

denna inte får bedrivas i vinstsyfte.

Som nämnts görs i 3 § KL en hänvisning till vad som är särskilt föreskrivet

om vissa kommunala angelägenheter. Särskilda bestämmelser om

den kommunala kompetensen finns i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om

kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande, förordningen den

22 september 1950 (nr 606) om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården

och lagen den 14 december 1962 (nr 638) om rätt för kommun

att bistå utländska studerande. Som framhållits i förarbetena till den allmänna

kompetensregeln är det en uppgift för rättspraxis att närmare avgränsa

området för den kommunala kompetensen. Kompetensfrågor kan

bli rättsligt prövade genom besvär över kommunala beslut, i sista instans av

regeringsrätten. Kommunerna har i praxis medgetts vidsträckta befogenheter

att tillgodose de egna kommunmedlemmarnas behov av anläggningar

för fritiden. Något hinder mot att vidta sådana åtgärder utanför kommunens

område synes inte ha ställts upp i praxis, förutsatt att anläggningarna

företrädesvis tillgodoser de egna kommunmedlemmarnas intresse. I fråga

om kommuns befogenhet att sörja också för andra än de egna kommunmedlemmarna

på detta område har den ståndpunkten intagits i praxis att åtgärder

får vidtas endast för nyttoresenärer, t. ex. dem som besöker kommunen

i affärsärenden. Denna ståndpunkt har legat till grund för avgöranden

om kommuns befogenhet bl. a. att driva eller stödja hotellrörelse

eller kombinerad hotell- och restaurangrörelse. Innebörden av detta

är att åtgärderna ansetts otillåtna när de haft till huvudsakligt syfte

att betjäna turister, dvs. andra än kommunens egna invånare eller nyttoresenärer.

Sålunda har engagemang i turisthotell och andra större anläggningar

som varit avsedda företrädesvis för turister genomgående bedömts

som otillåten kommunal verksamhet. Åtgärder ägnade att allmänt främja

turismen har däremot ansetts tillåtna, t. ex. anslag för att inrätta turistbyrå,

utgivning av turistbroschyrer, stöd åt lokal turistorganisation och åt

festspel, förmedling av turistbostäder och anslag för att inreda vandrarhem.

1964 års riksdag hemställde i anledning av en motion (II: 469) om skyndsam

prövning och förslag till sådan utvidgning av den kommunala kompetensen

att kommun fick vidta åtgärder för att tillskapa semesterbyar och

liknande anläggningar (KU 14, rskr. 318). Konstitutionsutskottet anförde

i sitt utlåtande att det måste vara ett allmänt intresse att kommuner i natursköna

områden medverkade till att semesterbyar kom till stånd där de

semestrande oberoende av kommuntillhörighet kunde få standardmässigt

goda boplatser till överkomlig kostnad. Hänsyn till sanitära intressen och

ordningssynpunkter, planeringsförhållanden m. m. gjorde att det inte kunde

anses vara en kommun likgiltigt var och hur en semesterby anlades

eller hur den administrerades. Kommunala initiativ och åtgärder för att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1968

3

lösa dessa problem framstod enligt utskottets mening inte heller som betänkliga

från lokaliseringspolitiska synpunkter.

Fritidsutredningen har i sitt betänkande »Friluftslivet i Sverige, del II»

(SOU 1965:19) framhållit behovet av en livlig verksamhet från kommunernas

sida i arbetet för vällokaliserade friluftsanläggningar och välplanerad

fritidsbebyggelse och föreslagit att all tvekan om kommunernas befogenheter

på fritidsområdet undanröjs genom ett formellt ställningstagande av

statsmakterna.

Även JO har i en skrivelse till Kungl. Maj :t år 1965 förordat en översyn

av de kommunala kompetensreglerna i här förevarande avseende.

Kommunalrättskommittén fick den 5 mars 1965 i uppdrag att se över

reglerna om borgerlig primärkommuns kompetens in. m. I de direktiv som

därvid lämnades berördes bl. a. frågan om kommuns befogenhet att anordna

och driva semesterbyar, turisthotell, linbanor och liknande turistanläggningar.

Kommunalrättskommittén har särbehandlat denna fråga och, innan

uppdraget i sin helhet är slutfört, redovisat denna del av uppdraget i betänkandet

»Kommunala befogenheter inom turistväsendet» (SOU 1967: 50).

I betänkandet föreslog kommittén att den kommunala kompetensen utvidgades

så, att kommun fick möjlighet att tillgodose behovet av anläggningar

för olika former av inkvartering och friluftsliv. Visserligen talade

olika skäl mot att denna särskilda kompetensfråga bröts ut ur kommitténs

uppdrag att se över den kommunala kompetensen i sin helhet. Lösningen

av frågan kunde emellertid enligt kommitténs uppfattning inte lämpligen

anstå till dess uppdraget helt slutförts. Kompetensutvidgningen borde därför

provisoriskt komma till stånd genom en särskild kommunallag som gav

kommun befogenhet att vidta åtgärder för uppförande och drift av turistanläggningar

i kommunen.

Över betänkandet har avgetts yttranden av kammarkollegiet, statens naturvårdsverk,

kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna

i Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens

län, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska turistföreningen samt Skid- och friluftsfrämjandet.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga handelskammare

utom en och från Svenska turisttrafikförbundet. Länsstyrelserna

har bifogat yttranden från 58 kommuner, tre kommunala samarbetsnämnder

och fem regionala turistorganisationer. En länsstyrelse har bifogat

yttrande från landstingets förvaltningsutskott. En kommun har bifogat

yttrande från en lokal turistorganisation. Remissinstansernas inställning

till kommitténs förslag är i allmänhet positiv. Endast kommerskollegium,

Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg är

negativt inställda i huvudfrågan. Kammarkollegiet anser att den delfråga,

som kommitténs förslag avser, inte bör prövas särskilt utan bör tas upp när

kompetensfrågan i dess helhet behandlas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1968

Departementschefen

Förlängningen av semestertiden och införande av femdagars arbetsvecka

har medfört en avsevärd ökning av fritiden. Värdet av dessa framsteg

beror i hög grad på i vad mån fritiden kan ges ett meningsfullt innehåll. Härvid

spelar resor och friluftsliv en viktig roll. Departementschefen framhåller

att allmän enighet torde råda om att bästa möjliga förutsättningar för sådana

aktiviteter bör skapas samt anför vidare:

Fritidsutredningen har visat på åtgärder som behövs för att främja det

turistinriktade friluftslivet. Behoven hänför sig främst till anläggningar för

logi såsom campingplatser, fjällstugor, fjällstationer, vandrarhem, semesterbyar

och turisthotell samt till andra anläggningar för friluftsaktiviteter.

Också andra typer av turistanläggningar kan behövas. Frågan om dessa

olika behov skall tillgodoses av det allmänna eller av enskilda bör bedömas

efter vad som i varje särskilt fall finnes lämpligt. Det är emellertid uppenbart

att det allmänna i stor utsträckning måste ta på sig ett ansvar i detta

sammanhang. Staten lämnar också sedan lång tid tillbaka ekonomiskt stöd

för sådana ändamål som nu är i fråga. Kommunalrättskommittén har visat

att kommunerna gör betydande insatser på området. Under en följd av år

har dessa insatser i åtskilliga fall gjorts med statligt stöd eller finansierats

med lån eller borgen som Kungl. Maj :t lämnat tillstånd till.

Att kommunerna engagerar sig för att främja turismen ligger nära till

hands med hänsyn till att förutsättningarna för turismen i stor utsträckning

är lokalt betingade. De turistfrämjande åtgärderna innebär ofta att man

knyter an till eller utvecklar kommunens företräden t. ex. i fråga om natur

och sevärdheter. Som kommittén och naturvårdsverket anfört kan kommunala

åtgärder för turismen i många fall ses som ett led i kommunernas naturvårdsverksamhet.

Det kommunala ansvaret för hälsovård, allmän ordning

och fysisk planering motiverar vidare ofta kommunala insatser inom

turistväsendet t. ex. för att få till stånd goda campingplatser eller parkeringsplatser

för turister. Turismen kan också ha betydelse för utvecklingen

inom kommunen genom att den skapar arbetstillfällen och tillför kommunen

inkomster.

Efter en redogörelse för gällande lagregler och rättspraxis i fråga om den

kommunala kompetensen anför departementschefen:

Det är uppenbarligen i och för sig otillfredsställande att det inte råder

överensstämmelse mellan de principer för den kommunala kompetensen

inom turistväsendet som slagits fast i rättspraxis och den syn på kommuns

befogenheter som kommit till uttryck genom det statliga stödet till kommunala

åtgärder på området. Enligt min mening är det uteslutet att bryta

den utveckling som skett genom de kommunala insatserna och det statliga

stödet. En sådan anpassning av gällande rätt som kommittén har förordat

bör alltså komma till stånd.

Kommittén har övervägt om den föreslagna utvidgningen av den kommunala

kompetensen bör ske nu genom en särskild lagstiftning eller om

man bör avvakta resultatet av den allmänna översyn av de kommunala

kompetensfrågorna som f. n. förbereds inom kommittén och som för kommitténs

del beräknas vara avslutad tidigast hösten 1968. Som kommittén

och några remissinstanser har framhållit talar flera skäl mot en särbehandling

av en isolerad kompetensfråga. Det är emellertid med hänsyn till det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1968 5

växande behovet av planering för fritidslivet mycket angeläget att den nu

aktuella kompetensfrågan blir löst utan det dröjsmål som det skulle innebära

att avvakta resultatet av den allmänna översynen. Kommittén har genom

sitt förslag visat på en framkomlig väg till en separat lösning av frågan.

Lösningen kan inte anses innefatta ett föregripande av den kommande

prövningen av andra kompetensfrågor.

Jag förordar därför att kommun genom en särskild lag får befogenhet

att vidta åtgärder för uppförande och drift av turistanläggningar.

Departementschefen framhåller även att kommun anses ha befogenhet att

vidta åtgärder också utanför sitt område förutsatt att åtgärden tillgodoser ett

till kommunen knutet intresse. Det torde väl i allmänhet inte komma i fråga

att främja turismen i kommunen genom åtgärder utanför kommungränsen.

Skulle sådana åtgärder undantagsvis vara påkallade — ett par remissinstanser

har pekat på behovet av gemensamma kommunala åtgärder inom kommunblock

— bör de emellertid vara tillåtna.

Motionerna

I motionerna I: 786 och II: 1017 framhålls, att de flesta turistaktiviteter

som förslaget omfattar redan är tillåtna för kommunerna. Vad frågan i realiteten

gäller är kommunernas engagemang i turisthotell. Motionärerna kan

icke finna att skäl talar för att särbehandla denna fråga nu, när kommunalrättskommitténs

förslag till ställningstaganden kring hela den kommunala

kompetensen väntas redan under hösten 1968.

Motionärerna hänvisar också till kommerskollegiums remissyttrande, vari

kollegiet bl. a. framhållit, att lönsamheten inom turisthotellbranschen allmänt

sett är dålig och att det enligt kollegiets mening finns risk för att ökade

kommunala insatser inom turistväsendet kommer att leda till ekonomiska

uppoffringar för kommunerna.

I motionerna I: 785 och 11: 1018 lämnas det i propositionen framlagda

lagförslaget utan erinran. Motionärerna framhåller emellertid därutöver

bl. a. att kommunalrättskommittén i sitt betänkande inte tagit upp frågan

om landstingens befogenheter inom turistväsendet. Propositionen synes ej

heller vara helt klarläggande på denna punkt, varför ett förtydligande torde

vara nödvändigt. Av landstingslagen § 4 framgår, att en generell kompetensutvidgning

för kommunerna i viss mån också automatiskt ökar landstingens

befogenheter. Å andra sidan innebär ej förslaget i föreliggande proposition

en allmän utvidgning av kommunernas kompetens. I stället föreslås

— i väntan på kommitténs slutbetänkande — en speciallag av provisorisk

karaktär. Det kan nämnas att i 1962 års speciallag om rätt för kommun

att bistå utländska studerande talas uttryckligen om att denna rätt skall

gälla kommun och landstingskommun.

Det interkommunala samarbetet blir enligt motionärerna av väsentlig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1968

betydelse, när det gäller åtgärder för turismens befrämjande. Även remissorganen

är i stort sett eniga på denna punkt. Landstingen kan i en del fall

utgöra ett lämpligt forum för denna önskade samordning. Några landsting

stöder redan nu på olika sätt turistnäringen, men om en effektiv samverkan

med kommunerna skall kunna komma till stånd är det givetvis angeläget

att landstingen ges en kompetens i denna fråga som motsvarar primärkommunernas.

Utskottet

Betydande insatser utförs av landets kommuner till främjande av det

turistinriktade friluftslivet. I åtskilliga fall görs dessa insatser med statligt

stöd eller finansieras med lån eller borgen som Kungl. Maj.-t lämnat tillstånd

till. Primärkommunernas befogenhet enligt gällande lagstiftning att

stödja turismen har emellertid i rättspraxis ansetts begränsad till sådana

allmänna åtgärder som stöd åt turistförening, anslag till turistbyrå o. d.

Däremot har kommunala beslut om engagemang för turisthotell, semesterbyar

och andra anläggningar efter anförda besvär blivit undanröjda såsom

icke förenliga med den kommunala kompetensen.

I förevarande proposition, som bygger på ett av kommunalrättskommittén

avgivet betänkande, föreslås att de borgerliga primärkommunerna får befogenhet

att vidta åtgärder för uppförande och drift av turistanläggningar.

Utskottet finner det önskvärt att denna utvidgning av den kommunala kompetensen

kommer till stånd särskilt med hänsyn till att insatserna på området

delvis utförs med statligt stöd. De kommunala kompetensfrågorna

är för närvarande föremål för en allmän översyn inom kommunalrättskommittén.

Med hänsyn till den snabba utvecklingen på turismens område

anser emellertid utskottet liksom föredragande statsrådet att ifrågavarande

kompetensfråga bör lösas utan det dröjsmål som det skulle innebära att

avvakta slutresultatet av kommitténs översyn. Utskottet avstyrker därför

motionerna I: 786 och II: 1017, vari hemställs om avslag på propositionen,

och tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag.

Även från landstingskommunernas sida lämnas visst stöd åt turismen.

Landstingens åtgärder på detta område har dock väsentligt mindre omfattning

än primärkommunernas. Ej heller har, såvitt för utskottet är känt,

stödets förenlighet med föreskrifterna om landstingens kompetens hittills

blivit föremål för prövning i rättspraxis. Enligt utskottets mening finns

det därför för närvarande inte anledning att, såsom föreslås i motionerna

I: 785 och II: 1018, begära att landstingens befogenheter inom turistväsendet

skall klarläggas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1968 7

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen med avslag på motionerna 1:786 och

II: 1017 bifaller proposition nr 44; samt

B. att riksdagen avslår motionerna I: 785 och II: 1018.

Stockholm den 23 april 1968

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Torsten Andersson

(ep), Carl Albert Anderson (s), Sveningsson (h), fru Segerstedt Wiberg

(fp), herrar Dahl* (s), Sörlin* (s), Hernelius (h), Sörenson (fp) och Ivar

Andersson (s); samt

från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund (s),

Hamrin i Jönköping (fp), Henningsson* (s), Wahlund (ep), fru Thunvall

(s), herrar Johansson i Trollhättan (s), Nelander (fp), Larsson i Luttra

(ep) och Werner (h).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Sveningsson, Hernelius och Werner (alla h), vilka anfört:

Frågan om kommunernas rätt att engagera sig i turistnäringen kan göras

till föremål för skilda bedömningar. Syftet med förevarande proposition

torde närmast vara att möjliggöra kommunal medverkan till uppförande

och drivande av turisthotell. Sådana engagemang kan visserligen te sig

naturliga mot bakgrunden av det turistinriktade friluftslivets ökade krav.

Men det måste också beaktas att sådan verksamhet är förenad med betydande

ekonomiska risker, som måhända inte alltid klart kan bedömas av

de kommunala myndigheterna. Det kan därför finnas skäl att gå försiktigt

fram när det gäller att vidga kommunernas kompetens på detta område.

Kommunalrättskommittén har framhållit att frågan i och för sig bäst kan

bedömas sedan kommittén framlagt resultatet av sin nu pågående allmänna

översyn av frågan om kommunernas befogenheter. Kommittén har emellertid

liksom föredragande statsrådet funnit skäl att bryta ut nu förevarande

kompetensfråga till behandling i särskild ordning. Enligt vår mening är

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1968

det inte förenat med någon olägenhet att låta frågans avgörande anstå i

avvaktan på den samlade bedömning av de kommunala kompetensfrågorna

som kommer att äga rum.

Vi finner därför att utskottet bort föreslå,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 786 och II: 1017

avslår proposition nr 44.

ESSELTE AB STHLM 68

814260

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 13 maj 1966 a1 i texten