Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om vidgad rätt för församling inom svenska kyrkan att anslå medel till svensk sjömansvård utomlands. Ärendet I detta utlåtande behandlas de likatydande motionerna I: 302 och II: 384. Texten är tryckt i andra kammaren. Motionärer är i första kammaren herr Blomquist

1968-11-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1968:32, Utlåtande i anledning av motioner om vidgad rätt för församling inom svenska kyrkan att anslå medel till svensk sjömansvård utomlands. Ärendet I detta utlåtande behandlas de likatydande motionerna I: 302 och II: 384. Texten är tryckt i andra kammaren. Motionärer är i första kammaren herr Blomquist

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968

1

Nr 32

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om vidgad rätt för församling inom svenska

kyrkan att anslå medel till svensk sjömansvård

utomlands.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas de likatydande motionerna I: 302 och II: 384. Texten

är tryckt i andra kammaren.

Motionärer är i första kammaren herr Blomquist (h) samt herrar Torsten Andersson

(ep), Nyman (fp) och Svenungsson (h) och i andra kammaren herr Werner

(h) samt herrar Antonsson (ep), Fridolfsson i Stockholm (h), Hedin (h), Johansson

i Simrishamn (s), Johansson i Skärstad (ep), Johansson i Trollhättan (s), Kälistad

(fp), Lindberg (ep), Löfgren (fp), Nilsson i Agnäs (h), Nordstrandh (h), Oskarson

(h), Svensson i Va (ep) och Westberg (fp).

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att

1 kap. 2 § i lagen den 2 juni 1961 (SFS nr 436) om församlingsstyrelse får sådan

ändrad lydelse att alla kyrkoförsamlingar äger rätt att anslå medel till verksamhet

i utlandet bland svenska medborgare som har sin verksamhet, till sjöss».

Gällande regler

Enligt 2 § lagen om församlingsstyrelse äger församling »att själv vårda sina

angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt denna lag eller särskild författning

tillkommer annan». Med församlingens angelägenheter avses enligt samma

paragraf frågor om »a) anskaffande av och vård om kyrka, begravningsplats,

församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom;

b) åtgärder till främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt av

kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som äro

i behov av omvårdnad; samt c) avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan

personal».

Förarbetena

Av förarbetena till församlingsstyrelselagen (SOU 1957: 15, prop. 1961: 70,

KU 1961: 16) framgår att syftet med den i lag givna kompetensregleringen är att

ange ramen för den verksamhet, som församling äger driva eller stödja med utdebiterade

medel. Genom att anlita frivilliga bidrag har församling möjlighet att verka

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968

utanför de gränser som dragés upp i församlingsstyrelselagen. Verksamheten får

dock inte till sin natur vara främmande för församlingslivet.

I förarbetena framhålles som en allmän grundsats att verksamheten måste vara

knuten till den egna församlingen och således vara av lokal natur. Departementschefen

uttalade i propositionen, att av denna regel följde att anslagsgivning till

rikskyrklig verksamhet eller till verksamhet inom stiftets ram eller inom annan

församling än den egna i princip ansågs otillåten. Regeln var dock inte undantagslös.

Om verksamheten bedrevs utom den egna församlingen men fullföljde syften,

som låg inom ramen för den allmänna kompetensregeln och direkt eller indirekt

var till gagn för församlingens arbete, förelåg i allmänhet inte något hinder att

främja verksamheten med utdebiterade medel.

Förarbetena behandlar tämligen utförligt frågan om regeln om den lokala begränsningen

av kompetensen utgör hinder mot ekonomiskt stöd från församlings

sida till vissa rikskyrkliga ändamål, däribland sjömansvården och den av svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse bedrivna verksamheten. I sistnämnda hänseende

förekom i huvudsak följande.

Församlingsstyrelsekommittén uttalade, att något lagligt hinder mot att församling

stödde sedvanlig sjömansvård inom församlingen inte torde föreligga, eftersom

verksamheten i och för sig var av den art att den föll under församlings kompetens.

Någon rätt för församling att utdebitera medel till sjömansvård utom församlingen

borde emellertid i regel inte finnas. Härvid anförde kommittén att det låg

i sakens natur att församling borde äga främja endast sådan verksamhet som utövades

inom riket. Vidare ansåg kommittén att den sjömansvård som bedrevs i en församling

endast mera sällan hade speciell anknytning till viss annan församling.

Vid remissbehandlingen av betänkandet framhöll olika remissorgan den utomlands

bedrivna sjömansvårdens stora betydelse för det svenska sjöfolket och för

deras hemmavarande anhöriga. De hävdade att församling borde medges rätt att

bevilja anslag till verksamhet bland svenska sjömän i utlandet. I princip samma

åsikt hade i anledning av motioner uttalats av 1957 års kyrkomöte.

Departementschefen uttalade med hänvisning till vad som framkommit vid remissbehandlingen

följande:

Jag anser därför att om församlingen har medlemmar, som till yrket är sjömän,

bör den vara oförhindrad lämna bidrag till verksamheten såväl i andra svenska

hamnar som i utländska sådana, där sjömän från hemorten tillfälligt vistas. Likaså

bör bidrag kunna lämnas till sjömansvårdsstyrelsens verksamhet under motsvarande

förutsättning.

Konstitutionsutskottet gjorde i sitt utlåtande inte något särskilt uttalande i frågan

om församlings kompetens att stödja rikskyrklig verksamhet. Utskottet yttrade allmänt,

att det i fråga om den lokala begränsningen av församlings kompetens biträdde

departementschefens uttalanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968

O

Rättspraxis

Fråga om församlings kompetens att stödja utomlands bedriven sjömansvårdande

verksamhet har inte varit föremål för regeringsrättens prövning efter församlingsstyrelselagens

ikraftträdande. Det kan emellertid noteras, att regeringsrätten i ett

år 1956 avdömt mål (ref. 17) godkände ett beslut av Örnsköldsviks församling att

anslå 100 kr till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. I målet, som även gällde ett

flertal andra anslags ändamål, uttalade domstolen, att församlingen inte kunde anses

ha överskridit sin befogenhet genom att bevilja anslag av den storleksordning

varom var fråga. Därutöver föreligger veterligen inget regeringsrättsavgörande i den

nu aktuella kompetensfrågan.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse in. m.

Med anledning av vad som anförs i motionerna och i redogörelsen ovan må antecknas

följande uppgifter.

Enligt sina den 12 maj 1933 av Kungl. Maj:t utfärdade stadgar med senare ändringar

skall svenska kyrkans verksamhet bland svenska sjömän och andra landsmän

i utlandet — dock ej vården av de utländska församlingar, som erhållit av Kungl.

Maj:t fastställd kyrkoordning — utövas av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

Denna äger också genom råd och samverkan främja den kyrkliga sjömansvård

som utövas av lokala organisationer i svenska hamnar. Slutligen äger den i mån av

tillgångar understödja kyrklig verksamhet bland svensktalande trosförvanter i utlandet.

— Sjömansvårdsstyrelsens verksamhet finansieras främst genom frivilliga

gåvor. En rikskollekt per år är anslagen till styrelsen. För avlönande av sjömanspräster

erhåller styrelsen också anslag ur kyrkofonden, vilket till sin storlek bestämmes

av Konungen efter av riksdagen fastställda grunder. För närvarande utgår

bidrag med 75 procent av verkliga lönekostnaden till 18 av totalt 27 av styrelsen

avlönade sjömanspräster.

Verksamhet bedrevs år 1967 på 39 platser utomlands, därav 20 i Europa. Verksamheten

vid de olika arbetscentra består av gudstjänster, samkväm, läsrums- och

biblioteksverksamhet, rådgivning, båtbesök, sjukbesök, arrangerande av sport och

sightseeing m. m. Det kan noteras att på vissa större turistorter utomlands särskild

verksamhet de senaste åren upptagits med inriktning på svenska turister.

Av de totala inkomsterna för 1967 — 3 163 603 kr —- utgjorde löneanslag

från kyrkofonden 478 150 kr och församlingsanslagen 195 400 kr. I verksamhetsberättelsen

för nämnda år uttalas bl. a., att styrelsen finner det realistiskt att räkna

med en ytterligare ökning av församlingsanslagen. Det framhålles, att en del stora

stadsförsamlingar ännu inte lämnar något som helst anslag, trots att de kyrkoskrivna

sjömännens skattemedel kan beräknas tillföra dessa församlingar åtskilliga tusental

kronor.

Om sjömännens skatteförhållanden må antecknas, att de erlägger en särskild

sjömansskatt, som ersätter bl. a. statlig och kommunal inkomstskatt för löneinkomster

ombord på svenskt fartyg. Sjömansskatten är en definitiv källskatt, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968

i sin helhet tillfaller staten. Ersättning för minskade skatteintäkter utgår emellertid

av statsmedel till kommun och landstingskommun. Den primärkommunala ersättningen

tillfaller i sin helhet den borgerliga kommunen. Församling får alltså ingen

ersättning för minskade skatteintäkter till följd av sjömansskattesystemet.

1968 års kyrkomöte

Vid årets kyrkomöte behandlades flera frågor av intresse i förevarande sammanhang.

En kortfattad redogörelse härför lämnas nedan.

Frågan om församlings kompetens var aktuell i anledning av motioner om rätt

för församling att bevilja anslag på det internationella planet. Motionerna avstyrktes

av kyrkolagsutskottet och avslogs av kyrkomötet. I sitt betänkande (nr 19) framhöll

utskottet bl. a. att allvarliga principiella hinder mötte mot att ändra 2 § 1 mom.

lagen om församlingsstyrelse för att möjliggöra för församling att med utdebiterade

medel stödja internationell kyrklig hjälpverksamhet. Utskottet uttalade i denna

del följande:

Reglerna om församlings kompetensområde i 2 § lagen om församlingsstyrelse

korresponderar med motsvarande bestämmelser i kommunallagen och landstingslagen

som även för de borgerliga kommunernas del stadgar en begränsning till

kommunens angelägenheter. Upprätthållandet av denna begränsning står i nära

samband med den väsentliga principen om kommunal självstyrelse inom de av

lagen uppdragna gränserna.

I skilda sammanhang berördes under kyrkomötet även frågor rörande svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrélse. Därom må antecknas följande.

Andra tillfälliga utskottet behandlade i ett betänkande (nr 2) sjömansvårdsstyrelsens

årsberättelser 1963—1967. Utskottet framhöll därvid bl. a. betydelsen av

den av styrelsen upptagna turistverksamheten. Vidare uttalade utskottet att sjömanskyrkan

utomlands gav de uteseglande den vård som hemförsamlingen var

skyldig alla sina medlemmar och att det sålunda borde vara angeläget också för

församlingarna att mer än som skedde genom anslag stödja sjömanskyrkorna. Samma

utskott behandlade i ett annat betänkande (nr 3) motioner om utredning beträffande

den kyrkliga verksamheten i svenska turistcentra utomlands. Utskottet

uttalade därvid bl. a. att antalet svenskar som vistades längre eller kortare tid utomlands

var så stort, att uppbyggandet av en kyrklig verksamhet bland dem tedde sig

helt ofrånkomligt. I betänkandet erinrades om sjömansvårdsstyrelsens arbete bland

turisterna. Vad gällde ekonomin uttalades att, eftersom turistema och även den

mera bofasta gruppen svenskar kom från alla delar av vårt land, starka skäl torde

kunna anföras för att verksamheten bekostades av kyrkofondsmedel. Utskottet

underströk vikten av att sjömansvårdsstyrelsen även vid en eventuell ändrad

organisation för turistarbetet blev representerad däri, eftersom styrelsen börjat

denna verksamhet och ett mycket nära samarbete även i framtiden föreföll rimligt,

Utskottet föreslog, att kyrkomötet skulle anhålla hos Kungl. Maj:t om skynd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968

5

sam utredning av hela frågan om kyrkans verksamhet bland de svenskar som längre

eller kortare tid vistades utomlands. Kyrkomötet biföll utskottets hemställan.

Slutligen skall här även antecknas, att kyrkomötet i anledning av en motion begärde

hos Kungl. Maj:t att sjömansvårdsstyrelsen skulle få ersättning ur kyrkofonden

för avlönande av alla permanenta sjömanspräster, stationerade utomlands.

Kyrkomötet gick därvid mot kyrkolagsutskottet, som i sitt betänkande i frågan (nr

23) visserligen framhållit sjömansvårdens stora betydelse och viktiga sociala roll

men på andra grunder avstyrkt motionen.

Motionerna

Motionärerna framhåller att svenska sjömän — varav flertalet är under 20 år •—

tvingas tillbringa större delen av sin egentliga fritid i utländska hamnstäder och att

de allmänna förhållandena där ofta är ur sjömännens synpunkt otillfredsställande.

Motionärerna uttalar, att den av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse organiserade

svenska sjömanskyrkan utomlands med dess mångsidiga verksamhetsfält i detta

läge fyller en viktig funktion. Sjömanskyrkan tillhandahåller sålunda mycket av

det som samhället ger den enskilde i Sverige i form av social, kulturell och andlig

omvårdnad. Sjömännen tillhör som regel svenska kyrkan och betalar till Sverige

genom sjömansskatten betydande skattebelopp som även tillgodoförs kommunerna.

Sjömanskyrkan finansieras till helt övervägande del av frivilliga medel. Församlingarna

i gemen kan — säger motionärerna —• enligt gällande bestämmelser inte anslå

medel genom sina kyrkoråd, då sjömanskyrkorna är belägna utomlands. Endast

vissa församlingar med medlemmar som till yrket är sjömän har kunnat lämna

smärre anslag till detta ändamål. Starka skäl talar emellertid enligt motionärerna

för att alla svenska församlingar bör få anslå medel till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

för dess verksamhet i utländska hamnar.

Utskottet

I förevarande motioner hemställs om sådan ändring av de för kyrklig kommun

gällande kompetensreglerna, att alla församlingar inom svenska kyrkan får rätt

att anslå medel till verksamhet i utlandet bland svenska sjömän. Av motiveringen

framgår, att därvid i första hand avses att öppna ytterligare möjligheter för församling

att av utdebiterade medel lämna bidrag till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

Gällande reglering av den kommunala kompetensen förutsätter i princip att

kommunal verksamhet skall vara knuten till kommunen och sålunda av lokal natur.

Detta gäller även med avseende på kyrklig kommun. Av motivuttalanden till

församlingsstyrelselagen framgår emellertid, att hinder för församling att med

utdebiterade medel främja verksamhet som bedrivs utom den egna församlingen

i allmänhet inte föreligger, om verksamheten fullföljer syften som eljest ligger

inom ramen för kompetensen och direkt eller indirekt är till gagn för församlingens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968

arbete. Rörande tillämpningen av detta allmänna uttalande rådde vid lagens tillkomst

enighet bl. a. om att församling, som har medlemmar som till yrket är sjömän,

är oförhindrad att lämna bidrag till sjömansverksamhet i utländsk hamn,

där sjöman från hemorten tillfälligt vistas, ävensom till sjömansvårdsstyrelsens

verksamhet.

Frågan om församlings kompetens att bevilja bidrag av utdebiterade medel till

sjömansvårdsstyrelsens verksamhet är emellertid enligt utskottets mening inte uttömmande

besvarad genom det här åsyftade motivuttalandet. Man måste även beakta

den utveckling som ägt rum under de senaste åren. Stadgeenligt åligger det

sjömansvårdsstyrelsen — med visst i detta hänseende betydelselöst undantag —

att utöva svenska kyrkans verksamhet inte bara bland svenska sjömän utan även

bland andra svenskar i utlandet. Denna senare uppgift har fått allt större betydelse.

Den svenska turismen utomlands har under denna tid kraftigt ökat. Sjömansvårdsstyrelsen

har upptagit särskild verksamhet i utlandet med inriktning på de svenska

turisterna. Dess arbete torde därför vara till gagn för praktiskt taget varje svensk

församling. I detta läge torde det knappast kunna antas, att gällande kompetensreglering

innebär hinder för församling att bevilja bidrag till sjömansvårdsstyrelsens

verksamhet. Syftet med det i motionerna framställda yrkandet torde sålunda i allt

väsentligt redan vara tillgodosett. Med hänsyn härtill anser utskottet anledning

saknas till något riksdagens initiativ med anledning av förevarande motioner.

Utskottet hemställer,

att riksdagen förklarar motionerna I: 302 och II: 384 besvarade

med vad utskottet anfört.

Stockholm den 5 november 1968

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s), Sveningsson

(h), Sörlin (s), Sörenson (fp), Tistad (fp), Harald Pettersson (ep), Nyquist

(s), Ivar Andersson (s) och Svenungsson (h); samt

från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson

i Trollhättan (s), Nelander(fp), Larsson i Luttra* (ep), Andersson i Billingsfors*

(s), Mossberg (s), Norrby (fp), Werner (h) och Lindberg (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.