Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om riksdagens informationsbehov. Ärendet I detta utlåtande behandlas de likalydande motionerna I: 96 och II: 137. Texten är tryckt i andra kammaren. Motionärer är i första kammaren herr Dahl

1968-11-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1968:38, Utlåtande i anledning av motioner om riksdagens informationsbehov. Ärendet I detta utlåtande behandlas de likalydande motionerna I: 96 och II: 137. Texten är tryckt i andra kammaren. Motionärer är i första kammaren herr Dahl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

1

Nr 38

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

om riksdagens informationsbehov.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas de likalydande motionerna I: 96 och II: 137. Texten

är tryckt i andra kammaren.

Motionärer är i första kammaren herr Dahl (s) och fru Segerstedt Wiberg (fp)

samt i andra kammaren herr Henningsson (s) och herr förste vice talmannen von

Friesen (fp).

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att, i anslutning till arbetet med

en ny författning, pröva frågan hur riksdagen skall kunna tillförsäkra sig den sakkunskap,

främst i tekniska och andra vetenskapliga spörsmål, som erfordras som

underlag för dess beslut».

Motionerna

Motionärerna framhåller inledningsvis att samhällsutvecklingen i allt större omfattning

påverkas av den tekniska utvecklingen. Det är uppenbart, anför motionärerna,

att detta medför ständigt ökande krav på riksdagen. För att exempelvis uppnå

den optimala avvägningen mellan vad industrin och miljövården kräver måste

riksdagen besitta en mycket omfattande sakkunskap. Det är ytterst sällan frågan om

ett antingen eller, utan om den välavvägda balansen. Även om kraven på sakkunskap

bör ställas, och kommer att ställas, mycket höga, kan vi likväl inte placera

dessa avgöranden utanför riksdagens kompetens. Inför skapandet av en ny författning

måste det, fortsätter motionärerna, stå klart att nu rådande arbetsformer inom

riksdagen inte är tillfredsställande när det gäller att behandla tekniskt svårbedömda

frågor. Det finns inget utskott som är ändamålsenligt för sådana uppgifter. Riksdagen

har inte tillräckligt många ledamöter som besitter så omfattande kunskaper

som erfordras för behandlingen av alla de skiftande problem som kan uppkomma.

Den har inte heller tillgång till något fristående expertorgan, som kan anlitas. Riksdagens

resultat vid bedömningen av frågor av teknisk natur blir därför ibland beroende

mera av ett tyckande än av ett kunnande. Den sakkunskap som är erforderlig

spänner över så vida områden, att man näppeligen kan uppnå den genom

ett vanligt utskott. Den förstärkning av riksdagens personalorganisation som

nyligen genomförts har ökat möjligheterna att knyta juridisk och ekonomisk sakkunskap

till utskotten, men expertis i tekniska och liknande ämnen kan knappast

tillföras riksdagen genom vanliga tjänstemannabefattningar. Ej heller kan det för1

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

väntas att det åsyftade resultatet skulle kunna uppnås genom något annat helt permanent

organ. En kombination av parlamentariker och tekniskt sakkunniga i ett

mindre organ, med rätt för detsamma att få tillgång till ytterligare specialister när

så krävs, kan möjligen vara en lösning. Då en sådan kombination är oprövad i vårt

land, vill motionärerna emellertid inte framföra ett direkt förslag i denna riktning.

Hela problematiken påkallar en omfattande genomlysning.

Vissa utredningar in. in.

Den problematik, som tas upp i förevarande motioner, har inte varit föremål

för särskilda överväganden. Frågor om riksdagens informationsbehov och om åtgärder

för att trygga en gedigen sakbehandling inom de skilda riksdagsorganen har

emellertid aktualiserats i en rad skilda sammanhang.

Till en början förtjänar erinras om att riksdagens upplysningstjänst började sin

verksamhet 1955. Den tillhörde från början riksdagsbiblioteket men utgör sedan

1966 en arbetsenhet inom riksdagens förvaltningskontor. Den har enligt 7 § instruktionen

för förvaltningskontoret till uppgift att tillhandagå riksdagens ledamöter,

utskott och övriga organ med sakuppgifter, sammanställningar och, i den mån

andra uppdrag inte eftersatts därigenom, utredningar i ämnen som angår ledamöternas

eller organens arbetsuppgifter.

Vidare bör erinras om de utredningar och beslut som under senare år genomförts

beträffande riksdagens personalorganisation. Sedan bl. a. författningsutredningen

i sitt slutbetänkande (SOU 1963: 18 s. 188 f) förordat, att en fast personalorganisation

skulle inrättas för riksdagen, tillsatte talmanskonferensen i början

av 1965 en särskild kommitté, riksdagens organisationsutredning, som

hösten 1966 framlade ett förslag i ämnet som i allt väsentligt följdes av

riksdagen (KBaU 1966: 2). En ny personalorganisation för riksdagen trädde i kraft

fr. o. m. 1967, innebärande främst att både kammar- och utskottskanslierna har

fast anställda tjänstemän. Vid sidan av den fasta personalen kan arvodesanställning

av tjänstemän förekomma både för mera permanenta sysslor, som inte har karaktär

av fasta heltidstjänster, och för speciella uppdrag, t. ex. som specialföredragande

i utskott. Det bör anmärkas att riksdagen i samband med vårens beslut om partiell

författningsreform beslutit uppdra åt talmanskonferensen att tillsätta en ny organisationsutredning

våren 1969 med sikte på enkammarreformens ikraftträdande 1971.

Frågan om hur riksdagens behov av speciell, särskilt teknisk sakkunskap skall

kunna tillgodoses har inte diskuterats i anslutning till upplysningstjänsten eller personalorganisationen.

Detta behov har emellertid stått i förgrunden för Sällskapet

Riksdagsmän och forskare (RIFO). Detta bildades 1959 och har till uppgift att utgöra

ett forum för kontakt och information mellan riksdagsmän och forskare. I

verksamheten ingår anordnande av studiebesök, föredrag och diskussioner samt

förmedling av personliga kontakter. Vid sammankomsterna brukar två eller tre

forskare behandla en bestämd fråga från olika synpunkter, varefter allmän diskussion

följer. För att erhålla ytterligare expertbelysning av frågorna inbjuds regel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

3

mässigt icke-medlemmar som gäster till sammanträdena; bland dessa har räknats

statsråd, statssekreterare, ämbetsmän och framstående forskare utanför föreningen.

I vissa fall har mer informella sammankomster anordnats för att snabbt lämna information

i aktuella och angelägna frågor. Härutöver har studieresor företagits för

att ge sällskapets medlemmar tillfälle att på platsen studera vetenskapligt arbete

inom universitet och näringsliv.

I en motion till 1965 års riksdag hemställdes om anslag till RIFO med 60 000

kronor. Det framhölls bl. a. att den i december 1962 tillsatta forskningsberedningen

tjänar som ett rådgivande och informerande organ för regeringen men att ett motsvarande

organ saknas i riksdagen. Motionärerna framhöll att det vid upprepade

tillfällen under RlFO:s verksamhetstid aktualiserats frågor i riksdagsarbetet som

för sin belysning erfordrat konsultation av för riksdagsmännen tillgängliga experter.

Det skulle därför vara värdefullt om styrelsen efter begäran av en eller flera

medlemmar kunde ges möjligheter att föranstalta om sådan konsultation, t. ex.

genom »hearings». Den begränsade dokumentations- och konsultverksamhet som

föreslogs borde ses som en försöksverksamhet inom riksdagen. Om anslag beviljades,

torde efter en tid de gjorda erfarenheterna kunna läggas till grund för överväganden

huruvida verksamheten borde lösgöras från sällskapets administration

och ledning och i stället fortsättas och ytterligare utvidgas genom tillskapandet av

ett riksdagens eget organ eller alternativt föras under riksdagens upplysningstjänst

i samband med att denna erhöll ökade resurser. — I sitt utlåtande förklarade sig

bankoutskottet (nr 29) ense med motionärerna om att RIFO har en viktig uppgift

att fylla när det gäller att ge riksdagens ledamöter en bättre bakgrund för deras

ställningstaganden. Med hänsyn till de ekonomiska krav som en önskvärd omfattning

av sällskapets verksamhet ställer fann utskottet ett visst stöd vara motiverat.

Utskottet hyste emellertid vissa betänkligheter mot att riksdagen skulle bevilja anslag

till en separat informationsverksamhet i sällskapets regi. Olika former av samarbete

med andra institutioner torde enligt utskottet vara möjliga. Anslag till inrättande

av ett fast kansli syntes inte heller böra ifrågakomma. Utskottet ställde sig

däremot positivt till ett anslag, som möjliggjorde den önskade utvidgningen av föredrags-

och studiereseverksamheten, och föreslog att ett anslag på 10 000 kronor

skulle anvisas samt att RIFO skulle få rätt att dels anlita riksdagens upplysningstjänst,

dels genom riksdagens ekonomibyrås försorg erhålla kostnadsfri hjälp med

utskrift och stencilering av material för sällskapets verksamhet. Riksdagen biföll

utskottets hemställan.

Vid 1966 års riksdag återkom motionärerna. De begärde då en uppräkning av

anslaget till 20 000 kronor. Detta motiverades bl. a. med att sällskapet numera utger

ett stencilerat nyhetsblad, »R i f o n y 11; om forskning och forskningspolitik».

Bankoutskottet (nr 42) tillstyrkte den föreslagna anslagshöjningen. Riksdagen följde

utskottet. Anslaget har därefter utgått med oförändrat belopp.

I övrigt förtjänar i detta sammanhang nämnas att utskottens möjligheter att inhämta

uppgifter utifrån har varit föremål för uppmärksamhet vid flera tillfällen under

senare år. Författningsbestämmelser finns endast beträffande utskottens kontak
1*

■—• Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 2 avd. Nr 38

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

ter med statliga myndigheter och tjänstemän, inte om kontakter med enskilda personer,

företag och organisationer. I förstnämnda hänseende föreskriver 46 § riksdagsordningen

att utskott, som finner sig behöva inhämta muntliga eller skriftliga

upplysningar »av någon Konungens ämbetsman eller av allmänt verk», äger hos

det statsråd, som förordnas därtill vid varje riksdag, begära Konungens befallning

till vederbörande att meddela de begärda upplysningarna. Om paragrafens tillämpning

i praxis upplyser författningsutredningen följande i sitt slutbetänkande (SOU

1963: 18 s. 121):

Den av RO 46 § anvisade vägen för upplysningars inhämtande kommer i betydande

utsträckning till användning och torde praktiskt taget alltid utnyttjas, då

fråga är om inhämtande av remissyttrande från myndighet. Sådana yttranden brukar

ej sällan inhämtas över motioner. Det statsråd som erhållit förordnande enligt

RO 46 § vidarebefordrar alltid utskottens framställningar till vederbörande myndigheter.

Vad åter angår upplysningar av annan art brukar utskottskanslierna taga

direkt kontakt med vederbörande myndighet eller tjänsteman; eventuellt anmodas

en tjänsteman av utskott att lämna upplysningarna vid sammanträde med utskottet.

I vidsträckt omfattning tillämpas sålunda icke det i RO 46 § anbefallda förfaringssättet.

Förklaringarna härtill torde vara flera. Den av RO 46 § anvisade vägen är en

omväg. I myndigheternas uppgifter ingår i betydande utsträckning att lämna upplysningar.

Nämnas må att t. ex. riksrevisionsverket enligt sin instruktion (SFS 1961:

352) 19 § skall tillhandagå riksdagens utskott och revisorer med nödiga upplysningar,

räkenskaper och handlingar. Därtill kommer att den direkta kontakten underlättas

av att utskottstjänstemännen i betydande grad rekryteras bland departementens,

hovrätternas och verkens tjänstemän.

I motioner 1959 hemställdes om utredning i syfte att skapa garantier för att,

inom de gränser som utskottsarbetets allmänna arbetsvillkor uppdrar, allt för utskotts

ställningstagande väsentligt sakmaterial ställs till ledamöternas förfogande,

även i de fall där framställning om anskaffande av sådant material begärts av en

utskottsminoritet. Konstitutionsutskottet (nr 8) uttalade, att en minoritets legitima

krav på sakupplysningar i praxis beaktats av majoriteten, varför behov ej förelåg

av sådana bestämmelser som motionärerna åsyftade. Sex ledamöter reserverade sig.

Motionen avslogs av riksdagen.

Författningsutredningen förordade att utskotten skulle ges rätt att direkt vända

sig till statliga myndigheter och anförde i frågan (SOU 1963: 18 s. 122):

Beträffande utskottens rätt och möjlighet att erhålla upplysningar och yttranden

från statliga myndigheter och tjänstemän i övrigt bör enligt utredningens mening

gälla, att statlig myndighet skall, om utskott så finner erforderligt för att fullgöra

sina uppgifter, tillhandagå utskottet med upplysningar och yttranden. Det av RO

46 § anvisade förfaringssättet med framställning till särskilt förordnat statsråd synes

varken erforderligt eller lämpligt. Däremot bör ett utskott icke kunna ålägga tjänsteman

att lämna upplysningar och yttranden; med detta har utredningen dock icke

velat förorda någon ändring av nuvarande praxis, som i allt väsentligt fungerar

smidigt och effektivt. I detta sammanhang bör framhållas att rimlig hänsyn bör

tagas till en utskottsminoritets önskemål i fråga om anskaffande av sakmaterial.

I motioner 1967 och 1968 har förordats införande av offentliga »hearings»

i utskotten till vinnande bl. a. av ökad information. Motionerna har avstyrkts av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

5

konstitutionsutskottet (nr 17 resp. nr 24 vartill här hänvisas) och avslagits av riksdagen.

I visst samband med den här aktuella frågan står också spörsmålet om möjligheter

för motionärer att delta i utskott vid behandlingen av väckta motioner. Härigenom

skulle en ökad belysning av ärendena kunna vinnas. Frågan upptogs senast

i motioner 1967. I sitt utlåtande (nr 15 vartill här hänvisas) anförde konstitutionsutskottet:
Enligt

gällande ordning har riksdagens utskott möjlighet att bereda andra ledamöter

av riksdagen än de som tillhör utskottet tillfälle att närvara vid sammanträde

och även att delta i överläggningarna. Endast kamrarnas talmän har emellertid

rätt att utan särskilt medgivande infinna sig i ett utskott utan att vara ledamot eller

suppleant i detsamma. Denna ordning bör enligt utskottets mening bibehållas. En

allmän rätt för motionärer att delta i utskottsöverläggningarna om egna förslag

skulle lätt kunna förrycka och försvåra utskottsarbetet. Däremot är det enligt utskottets

mening otvivelaktigt av värde, att utskotten kan, där de finner skäl därtill,

låta en motionär eller annan ledamot närvara vid förhandlingarna. Som framhölls

i förarbetena till 1949 års reformer beträffande riksdagsarbetet kan det vara av

nytta för ärendenas sakbehandling, att denna möjlighet uppmärksammas och beaktas

av utskotten. Några bestämmelser är emellertid ej erforderliga.

Utskottet, som också hänvisade till grundlagberedningens pågående arbete, avstyrkte

motionerna, vilka avslogs av riksdagen.

Till sist bör antecknas att grundlagberedningen under sitt nu pågående arbete

på en total författningsreform bl. a. verkställer en allmän översyn av riksdagens

arbetsformer, med sikte på att kunna framlägga förslag till en ny riksdagsordning

1972.

Remissyttrande m. m.

Utskottet har berett Svenska Teknologföreningen tillfälle att yttra sig i anledning

av motionerna. Föreningen har inkommit med ett yttrande som återges i bilaga till

detta utlåtande. Det kan även nämnas att föreningen anordnade ett informationsoch

diskussionssammanträde kring ämnet »Energiförsörjningen» den 22 oktober

för att visa hur riksdagens ledamöter kan få kvalificerad information i en aktuell

teknisk fråga genom en direkt kontakt med experter. Föreningen har i en skrivelse

till utskottet meddelat, att den är villig att, om riksdagen önskar det, medverka i

en fortsatt försöksverksamhet i informationssyfte. Det kan också nämnas att

Ingeniörsvetenskapsakademien i samarbete med RIFO inbjudit riksdagens ledamöter

till en informationssammankomst den 5 december med temat »Framsteg

inom forskning och teknik».

Utskottet

Den snabba utveckling särskilt på det tekniska området som kännetecknar vår

tid medför vissa problem för riksdagens arbete som förtjänar noggrann uppmärksamhet.

En meningsfylld saklig beredning, som ger ett betryggande underlag för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

riksdagens ställningstagande, förutsätter allt oftare sakkunskap på speciella fackområden

och överblick över utvecklingslinjer och framtidsperspektiv på skilda

forskningsfält. Det är inte möjligt att av ledamöterna kräva sådana specialkunskaper

som förutsätts för att självständigt intränga i alla frågor som uppkommer. Det

blir i stället en alltmer angelägen uppgift att tillse, att riksdagen utifrån tillförs de

informationer som erfordras för en tillfredsställande behandling av ärendena. En

viktig funktion härvidlag tillkommer naturligtvis regeringen i de ärenden som väcks

genom propositioner, men det är uppenbarligen av vikt att en självständig prövning

kan komma till stånd även i riksdagen. I allt större utsträckning förekommer

också motionsärenden vilkas handläggning ställer anspråk på speciella kunskaper

och vid överblick.

De här skisserade problemen har inte blivit förbisedda under den debatt och det

arbete som förekommit under senare år beträffande riksdagsarbetets effektivisering.

Någon särskild, samlande prövning har de emellertid inte fått. De har nu upptagits

i de motioner som behandlas i detta utlåtande. Dessa åsyftar att det i anslutning till

arbetet på en ny författning skall övervägas hur riksdagen skall kunna tillförsäkra

sig den sakkunskap, främst i tekniska och andra vetenskapliga spörsmål, som erfordras

som underlag för dess beslut. Det har framgått av det redan sagda att utskottet

finner den väckta frågan vara i hög grad betydelsefull. Den bör enligt utskottets

mening upptas till övervägande på sätt motionärerna förordat. Olika vägar

är tänkbara för att få till stånd denna prövning. Utskottet har funnit det mest ändamålsenligt

att grundlagberedningen upptar frågan under sin nu pågående allmänna

översyn av riksdagens arbetsformer. Vissa spörsmål med omedelbar anknytning till

den här aktuella problematiken kommer nämligen att behandlas under denna översyn,

bl. a. utskottsorganisationen.

Att frågan överlämnas till grundlagberedningen för övervägande får emellertid

inte innebära att den släpps ur sikte inom riksdagen. Den bör i stället noga uppmärksammas

i riksdagens arbete. Utskottet vill peka på några av de möjligheter

som redan idag står riksdagen till buds för att bredda och fördjupa sakbehandlingen

av ärendena. Genom den väsentligt förstärkta personalorganisation som nyligen

genomförts har utskotten fått ökade resurser för utredningsarbete och insamlande

av informationer. Utskotten har också möjlighet att engagera specialföredragande

med särskild sakkunskap i den mån det erfordras liksom att inkalla experter för att

lämna upplysningar och besvara frågor. De kan även bereda motionärer tillfälle

att infinna sig vid sammanträde och redogöra för material och synpunkter som legat

till grund för väckta förslag men av tekniska skäl inte kunnat redovisas i motionerna.

Genom remissförfarande kan utskotten inhämta inte bara opinioner utan även

saklig information. Uppbyggnaden av riksdagens upplysningstjänst utgör vidare ett

viktigt led i strävandena att tillgodose informationsbehovet inom riksdagen. Ett

forum för kontakt med skilda vetenskapliga arbetsfält har tillskapats genom Sällskapet

Riksdagsmän och forskare. Vissa institutioner och enskilda sammanslutningar,

däribland Ingeniörsvetenskapsakademien och Svenska Teknologföreningen,

har också visat ett intresse för kontakter i informationssyfte med riksdagen vilket

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

7

bör tillvaratas. Det framstår för utskottet som angeläget att dessa olika vägar att

tillföra sakbehandlingen av ärendena material och synpunkter noga uppmärksammas

inom de skilda riksdagsorganen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t att motionerna I: 96

och II: 137 överlämnas till grundlagberedningen för övervägande

av den däri upptagna frågan om riksdagens informationsbehov.

Stockholm den 12 november 1968

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s), Sveningsson

(h), Dahl (s), Sörlin* (s), Sörenson (fp), Tistad (fp), Harald Pettersson*

(ep), Nyquist (s) och Svenungsson (h); samt

från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund (s), Henningsson

(s), Magnusson i Tumhult (h), fru Thunvall (s), herrar Nelander (fp),

Andersson i Storfors (s), Dockered* (ep), Norrby* (fp) och Lindberg (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

Bilaga

Remissyttrande av Svenska Teknologföreningen

Svenska Teknologföreningen har beretts tillfälle att avge yttrande över motionerna

I: 96 och II: 137 om tillgång för riksdagen till teknisk och vetenskaplig sakkunskap

och får med anledning härav anföra följande.

Svenska Teknologföreningen delar motionärernas uppfattning att den tekniska

utvecklingen kommer att bli den alltmer avgörande faktorn för samhällets framstegstakt.

Föreningen är också ense med motionärerna om att denna utveckling

och de problem som är förknippade med den ställer ständigt ökande krav på riksdagen

liksom också på andra samhällsorgan.

De likalydande motionernas hemställan föregås av en bakgrundsteckning som

avslutas med meningen: »Riksdagens resultat vid bedömningen av frågor av teknisk

natur blir härigenom i högre grad beroende av ett ''tyckande’ än av ett ''kunnande’.

» Detta uppriktiga uttalande måste ses som en klarsynt illustration till förslaget

att pröva frågan om tillgång för riksdagen till teknisk och annan vetenskaplig

sakkunskap. Motionärerna har så utförligt motiverat förslaget att behovet av

sådan sakkunskap inte kan ifrågasättas.

I motionernas hemställan talas om teknisk och vetenskaplig sakkunskap medan

exemplen i motiveringen lägger tyngdpunkten på den tekniska sakkunskapen. Som

huvudexempel har miljövårdsproblematiken valts och föreningen vill framhålla att

ställningstaganden i hithörande frågor inte bara är av teknisk och ekonomisk art

utan att även medicinska, sociologiska och psykologiska faktorer kräver beaktande.

Svenska Teknologföreningen har inte informerat sig om vilken sakkunskap

riksdagen har tillgång till i vetenskaper utanför tekniken men vill ändå konstatera

att den allmänna formuleringen om teknisk och vetenskaplig sakkunskap är motiverad.

Nedan kommer föreningen dock att uppehålla sig enbart vid ämnets tekniska

anknytning.

Behov av teknisk sakkunskap för riksdagen tycks kunna föreligga i följande fall:

1. Remiss för tekniska synpunkter på propositioner och motioner;

2. Beredning av tekniska frågor för behandling i riksdag och utskott;

3. Föredragning av tekniska ärenden i utskotten;

4. Direkta frågor av teknisk natur från riksdagen;

5. Informella förfrågningar av teknisk natur från enskilda riksdagsmän;

samt möjligen också

6. Bevakning av den tekniska aktiviteten och den tekniska utvecklingen för att

uppmärksamma riksdagen på betydelsefulla förhållanden.

En teknisk fråga är ofta sådan att den endast behärskas av specialister. Många

frågor är dessutom av s. k. tvärteknisk natur, vilket innebär att en belysning kräver

medverkan av ett flertal specialister. Vidare kan en fråga ha långt tidsperspektiv,

varför dess bedömning kan kräva en prognos baserad på de potentiella möjlig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

9

heterna i framtiden. Slutligen har frågor av teknisk karaktär i regel även aspekter

av ekonomisk och miljömässig natur vilka vanligen är så intimt sammanvävda med

den tekniska att det inte är möjligt att behandla de olika aspekterna separat.

Det antal olika tekniska specialiteter, som kan behöva belysas i samband med

olika tekniska frågor, är relativt stort, snarare över än under 50, och med den

ökade specialiseringen tenderar antalet att öka. För att med säkerhet erhålla en

objektiv och allsidig belysning torde det dessutom vara tillrådligt att vid behandlingen

av en viss fråga inhämta yttrande från mer än en specialist inom varje specialitet.

Riksdagen kommer således att ha behov av att kunna nå över 100 specialister.

Svenska Teknologföreningen kan inte tänka sig att dessa skall vara fast knutna

till riksdagen, utan förutsätter att de konsulteras från fall till fall alltefter behovet.

För att adminstrera ett sådant kontaktnät torde det vara erforderligt med ett till

riksdagen hörande kansli. Det är rationellt att detta också har till uppgift att systematisera

frågekomplex, klarlägga vilka faktorer som är relevanta, redogöra för

alternativ, konstatera på vilka punkter specialistutlåtanden kan vara önskvärda,

sammanställa och värdera utlåtanden samt eventuellt vara föredragande i utskotten.

På önskemål från utskott och enskilda riksdagsmän bör också en direkt kontakt

med specialisterna kunna komma till stånd.

Stora krav kommer att ställas på ett sådant kansli med avseende på objektivitet,

lojalitet mot riksdagen liksom på förmågan till en enkel och pedagogisk framställningskonst.

Kansliet bör representera en bred, men inte nödvändigtvis djupgående, teknisk

kunskap, ha förmåga att analysera och systematisera frågorna, äga ingående kännedom

om industriella, ekonomiska och vetenskapliga förhållanden, samt ha omfattande

personkontakter utan att därför vara intressemässigt bundet till dessa.

Den personella omfattningen kan troligen begränsas till 2—4 tekniskt kvalificerade

personer med biträde av sekreterarpersonal, men blir naturligtvis i hög grad

beroende av den utsträckning i vilken kansliets tjänster tages i anspråk av riksdagen.

Inplaceringen i riksdagens arbetsmönster och organisation av ett kansli som

skisserats härovan har konstitutionella aspekter som Svenska Teknologföreningen

inte skall gå in på. Det förefaller dock inte orimligt att kansliet skulle kunna samordnas

med riksdagens upplysningstjänst. Tekniken skulle då ges en placering vid

sidan av andra och likaberättigade samhällsföreteelser och slippa den särställning

som ett specialarrangemang skulle ge, en särställning som kanske bara skulle peka

på exklusivitet och betona de kommunikationssvårigheter som föreligger mellan

olika vetenskaper — politiken inräknad.

Motionärerna har föreslagit att frågan hur riksdagen skall kunna tillförsäkra sig

teknisk sakkunskap skall prövas i anslutning till arbetet med ny författning. Under

denna utredningstid liksom även senare är Svenska Teknologföreningen villig att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968

i mån av kapacitet besvara frågor och remisser med teknisk anknytning liksom att

också, om så önskas, etablera kontakter mellan politiker och tekniker.

Avslutningsvis vill föreningen åter framhålla att motionärerna är ute i ett för

samhället angeläget ärende.

Stockholm den 12 september 1968

SVENSKA TEKNOLOGFÖREN1NGEN

Bertil Sjögren

/Ulf Norhammar

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:389 Skrivelse till Konungen i anledning dv motioner om riksdagens informationsbehov. s. 1 i texten