Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet m. m. samt Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare svenska bidrag till Internationella utvecklingsfonden

1968-05-21 · 89 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 86 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet m. m. samt Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare svenska bidrag till Internationella utvecklingsfonden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

1

Nr 128

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet

m. m. samt Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare

svenska bidrag till Internationella utvecklingsfonden

(IDA) jämte motioner.

(1 :a avd.)

Propositionerna

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 5, littera C, samt bilaga

9, littera G) beräknat medel för internationellt utvecklingsbistånd, har

Kungl. Maj :t i propositionen nr 101 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartements-, finans- och handelsärenden för

den 15 mars 1968 bl. a. föreslagit riksdagen att godkänna framlagd långtidsplan

för det statliga utvecklingsbiståndet samt riktlinjer för planens

förverkligande och att godkänna riktlinjer för ett garantisystem för investeringar

i u-länder.

I långtidsplanen föreslås att det statliga utvecklingsbiståndet för de närmaste

åren skall planeras med sikte på att den totala anslagsvolymen för

biståndsändamål budgetåret 1974/75 skall motsvara 1 % av bruttonationalprodukten.

Detta beräknas förutsätta anslagshöjningar på ca 25 % från år

till år under sjuårsperioden.

För de närmaste åren, budgetåren 1968/69—1970/71, framläggs en i

väsentliga avseenden preciserad plan för anslagens fördelning på ändamål

och verksamhetsformer. Som utgångspunkt för den fortsatta detaljplaneringen

föreslås gälla, att anslagen under nämnda treårsperiod sammanlagt

uppgår till lägst 1,8 miljard kr.

Inom den angivna treårsramen beräknas drygt 700 milj. kr. för allmänna

bidrag till internationella program. Pmdan nu utfästs enligt förslaget 265

milj. kr. i bidrag för kalenderåren 1968—1970 till Internationella utvecklingsfonden

IDA, och 276 milj. kr. utfästs för samma tid till FN:s utvecklingsprogram

UNDP. Bidragen föreslås stiga från år till år under perioden.

Till internationella livsmedelsprogram beräknas 114 milj. kr. Höjda bidrag

beräknas även till FN :s barnfond UNICEF och FN:s flyktingkommissariat.

För direkta svenska biståndsinsatser administrerade av SIDA och för

vissa ändamålsbestämda bidrag till internationella program beräknas för

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

budgetåren 1968/69—1970/71 anslag på sammanlagt drygt 1 miljard kr.

Därav förutsätts ca 40 % utgå i form av krediter.

I långtidsplanen framläggs vidare förslag till riktlinjer för den fortsatta

biståndsverksamheten. Dessa ansluter i stor utsträckning till de riktlinjer,

som dragits upp genom statsmakternas beslut år 1962 och i vissa avseenden

därefter. Den starka betoningen av de internationella biståndsprogrammen

bibehålls. Fortsatt koncentration av den direkta biståndsverksamheten förordas

med avseende på länder och ämnesområden. Särskilt understryks

betydelsen av bistånd i syfte att främja livsmedelsförsörjning och familjeplanering

i u-länderna.

Anslagen till biståndsändamål föreslås för budgetåret 1968/69 bli höjda

med 100 milj. kr. till totalt 504 milj. kr., dvs. med 25 %. En jämförelsevis

starkt ökad medelsanvisning föreslås för informationsverksamheten.

I propositionen nr 102 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 april 1968 föreslagit riksdagen

att godkänna att Sverige biträder en internationell uppgörelse om eu

allmän ökning av internationella utvecklingsfondens (IDA) kapital och bemyndiga

Kungl. Maj :t att avge en officiell förklaring avseende den svenska

betalningsförpliktelsen i enlighet med överenskommelsen. Denna proposition

ansluter direkt till prop. 1968: 101.

Motionerna

I anslutning till statsverkspropositionens preliminära beräkning av medel

för internationellt utvecklingsbistånd samt propositionerna nr 101 och

nr 102 har väckts följande motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 1 av fröken Stenberg m. fl. och II: 5 av

herr Nordstrandh,

dels de likalydande motionerna I: 36 av herrar Lundberg och Svenungsson

samt II: 53 av herr Werner m. fl.,

dels de likalydande motionerna I: 55 av herr Werner och II: 52 av herr

Hector m. fl.,

dels de likalydande motionerna I: 98 av herr Ngman in. fl. och II: 144 av

herr Rimmerfors,

dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208

av herr Bohman m. fl.,

dels de likalydande motionerna I: 158 av herrar Lundberg och Blomquist

samt II: 209 av herrar Werner och Rubin,

dels de likalydande motionerna I: 213 av fru Lindström och herr Hansson

samt II: 271 av fru Eriksson i Stockholm och herr Svensson i Kungälv,

dels de likalydande motionerna I: 453 av herrar Yngve Nilsson och Blomquist

samt II: 660 av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

3

dels de likalydande motionerna I: 523 av herr Werner och 11: 563 av herr

Hermansson m. fl.,

dels de likalydande motionerna I: 791 av herr Sörenson och II: 1025 av

herr Rimmerfors,

dels de likalydande motionerna 1: 849 av herr Nyman och II: 1098 av herr

Helander,

dels de likalydande motionerna I: 851 av herr Eric Gustaf Peterson m. fl.

och II: 1101 av herr Neländer m. fl.,

dels de likalydande motionerna 1: 863 av herr Ahlmark och II: 1125 av

herr Ullsten,

dels de likalydande motionerna I: 864 av herr Blomquist och 11: 1124 av

fru Sundberg och herr Wennerfors,

dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson

samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén,

dels de likalydande motionerna I: 866 av herr Holmberg m. fl. och II: 1118

av herr Bohman m. fl.,

dels de likalydande motionerna I: 868 av fröken Stenberg och II: 1121 av

herr Nordstrandh,

dels de likalydande motionerna I: 869 av fröken Stenberg och II: 1122 av

herr Nordstrandh,

dels de likalydande motionerna 1:870 av herr Werner och 11:1120 av

herr Hermansson m. fl.,

dels motionen 1: 867 av fru Segerstedt Wiberg och herr Holmberg,

dels motionen II: 142 av herrar Berglund och Hamrin i Jönköping,

dels motionen II: 143 av herr Nilsson i Agnäs,

dels motionen II: 387 av herr Rimmerfors,

dels motionen II: 663 av herr Rubin m. fl.,

dels motionen II: 1123 av fru Sjövall m. fl.,

dels motionen II: 1126 av herr Werner m. fl.

De i dessa motioner framförda yrkandena redovisas i det följande.

Långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet m. m.

(prop. nr 101, s. 82—107)

I propositionen nr 101 har Kungl. Maj :t (s. 107) föreslagit riksdagen att

godkänna den av ministern för utrikes ärendena förordade långtidsplanen

för det statliga utvecklingsbiståndet och de samtidigt angivna riktlinjerna

för planens förverkligande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

1. Biståndsprogrammets motiv och mål (prop. nr 101, s. 82—83)

Propositionen. I propositionen erinras om de motiv och mål för utvecklingssamarbetet

och biståndsverksamheten som fastslagits genom 1962 års

beslut om riktlinjerna för det svenska utvecklingsbiståndet och genom

statsmakternas senare uttalanden om utvecklingssamarbetets inriktning och

utformning. Kravet på en internationell politik, som präglas av solidaritet

med de fattiga folken, grundas på uppfattningen att de bättre lottade har eu

moralisk plikt att bistå de sämre ställda. Orättvisor i fördelningen av världens

tillgångar ger upphov till spänningar och konflikter inom och mellan

länderna. Ett viktigt syfte för svensk utrikespolitik är att bidra till utjämning

och större förståelse mellan folken och att därigenom främja internationell

solidaritet och en fredlig utveckling i världen. Vårt aktiva stöd åt

Förenta Nationerna är ett led i denna politik. Det svenska utvecklingsbiståndet,

som är en del av utrikespolitiken, står i samklang med dessa strävanden.

Målet för utvecklingssamarbetet och biståndsgivningen är en höjning

av de fattiga folkens levnadsnivå. Därav följer att åtgärder från svensk sida

liksom hittills skall sättas in ägnade att motverka svälten och massfattigdomen,

begränsa befolkningstillväxten, förbättra utbildningen och påskynda

den ekonomiska utvecklingen. Samarbetet syftar till att genom impulser

och bistånd utifrån stimulera de fattiga ländernas egna utvecklingsansträngningar.

De skall bidra till social och ekonomisk utjämning och medverka

till en samhällsutveckling i demokratisk riktning. De uttalanden av denna

och liknande innebörd som tidigare gjorts bör enligt utrikesministern äga

fortsatt giltighet.

Motionerna. I de likalydande motionerna I: 523 av herr Werner och

II: 563 av herr Hermansson m. fl. har hemställts, såvitt nu är i fråga, att

riksdagen i skrivelse till regeringen anhåller om utredning angående inriktningen

av den svenska u-landspolitiken, innefattande såväl handelspolitiken

som stödet till nationella och sociala befrielserörelser och den allmänna biståndspolitikens

utformning, varvid hänsyn tages till de i motionerna anförda

synpunkterna.

Kravet på en omprövning av principerna för den fortsatta svenska

u-landspolitiken har därefter upprepats i de likalydande motionerna I: 870

av herr Werner och II: 1120 av herr Hermansson m. fl., dock utan nytt formellt

yrkande i detta sammanhang.

Utskottet. Till de uttalanden rörande det svenska biståndsprogrammets

motiv och mål som gjorts i långtidsplanens inledande avsnitt ansluter sig

utskottet. Allmänt sett innebär de en bekräftelse av 1962 års beslut om riktlinjerna

för det svenska utvecklingsbiståndet.

Den svenska biståndspolitiken har av statsmakterna kontinuerligt utfor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

5

mats och reviderats under största möjliga hänsynstagande till mottagarländernas,

FN-organens och de internationella biståndsprogrammens samlade

erfarenheter och önskemål. Fortlöpande sker på många olika sätt en

offentlig redovisning, genomlysning och diskussion av den svenska och

internationella biståndspolitiken, något som från tid till annan föranlett vissa

nyorienteringar och accentförskjutningar men inte gett anledning att

ifrågasätta huvuddragen av det statliga biståndsprogrammets utformning.

Utskottet får i det följande tillfälle återkomma till enskildheter i det nuvarande

och förutsedda programmet.

De skäl som förebragts i motionerna 1: 523 och II: 563 (liksom även i motionerna

I: 870 och II: 1120) för en genomgripande omvandling av utvecklingssamarbetet

i den av motionärerna angivna riktningen framstår inte

som övertygande. Senast förra året framhöll utskottet med anledning av

likartade motionsyrkanden att tillräckliga skäl inte förelåg för en utredning

om bl. a. nya riktlinjer för biståndsverksamhetens bedrivande. Därtill

kommer att åtskilliga av de aktuella motionernas krav, exempelvis på

det handelspolitiska området, fortlöpande uppmärksammas och redan drivs

av statsmakterna i fullt samförstånd mellan regering och riksdag (till dessa

frågor återkommer utskottet under punkten 3 nedan). Vad gäller stöd till

nationella befrielserörelser genom direkt bistånd, synes motionärerna bortse

från de folkrättsliga problem som inställer sig i sammanhanget. Humanitärt

bistånd och stöd till civil utbildning utgår emellertid redan i de former

som är möjliga till flyktingar undan rasligt, politiskt och socialt förtryck

och till offer för krigshandlingar i olika delar av världen (utskottet återkommer

härtill under punkten 9 nedan). På de anförda grunderna vill utskottet

avstyrka motionerna I: 523 och II: 563 såvitt nu är i fråga.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 523 och II: 563 i

vad de avser utredning angående inriktningen av den

svenska u-landspolitiken,

2. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts

beträffande biståndsprogrammets motiv och mål.

2. Biståndsvägar och samordning (prop. nr 101, s. 83—86)

Propositionen. Sverige har särskilt starkt hävdat de mellanstatliga organisationernas

betydelse för utvecklingsplaneringen och som kanaler för bistånd.

Vårt lands finansiella insatser i de internationella biståndsprogrammen

är betydande, något som ligger i linje med Sveriges traditionellt starka

uppslutning kring Förenta Nationerna och vår vilja att stärka FN som ett

instrument till värn för freden och bistånd åt u-länderna. Ett växande finansiellt

och personellt stöd till de internationella programmen bör vara ett

väsentligt drag också i den fortsatta svenska biståndspolitiken och medför

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

ett särskilt ansvar för Sverige att påverka arbetet inom de mellanstatliga

biståndsorganisationerna och stärka deras betydelse. Av största vikt är vidare

att den svenska verksamheten för direkt eller bilateral biståndsgivning

inordnas i och samordnas med det internationella utvecklingssamarbetet. I

detta syfte har Sverige länge verkat för att stärka den roll som FN:s och

Världsbankens platsrepresentanter spelar som samordnare av internationellt

bistånd till deras resp. värdländer och -områden. Dessa representanter

utnyttjas i avsevärd utsträckning också vid planeringen av svenska direkta

biståndsinsatser. Sverige har en nära samverkan med de nordiska länderna

bl. a. inom ramen för gemensamma nordiska projekt. I arbetet inom OECD:s

kommitté för utvecklingsbistånd, DAC, tar Sverige aktiv del. I stigande grad

drar vårt land fördel av den samordning av biståndsgivningen till enskilda

mottagarländer som äger rum inom de konsultativa grupper och biståndskonsortier

som på senare år vuxit fram särskilt under Världsbankens egid.

I allt högre grad har Sverige vidare funnit det möjligt och önskvärt att kanalisera

penningstöd till projekt eller ändamål som utvalts av oss själva genom

mellanstatliga och icke-statliga internationella organisationer, exempelvis på

familjeplaneringens, kvinnoutbildningens och flyktinghjälpens områden.

Utvecklingsprojekt på t. ex. spannmålslagringens, vattenförsörjningens och

industrialiseringens områden har kunnat delfinansieras i samverkan med

Världsbanken/IDA. Eu samordning och fortskridande internationalisering

av den svenska biståndsgivningen sker på dessa olika vägar. Skiljelinjerna

mellan multilateralt och bilateralt bistånd är numera mindre skarpa, eftersom

en betydande del av det svenska biståndsprogrammet genomförs i intim

samverkan med internationella biståndsorganisationer.

Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna 1: 869 av fröken Stenberg och II: 1122 av

herr Nordstrandh vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte uttala att Sverige bör representeras i Världsbankens konsortier för

Indien och Pakistan,

dels motionen I: 867 av fru Segerstedt Wiberg och herr Holmberg vari

hemställts att riksdagen, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t

uttalar sig för att Kungl. Maj:t vid utformandet av det bilaterala u-landsbiståndet

måtte beakta de förmåner som erbjuds genom samverkan med

de nordiska länderna.

Utskottet. Det är enligt utskottet angeläget att fullfölja ansträngningarna

att ytterligare samordna och integrera det svenska biståndsprogrammet

med den internationella biståndsgivningen och särskilt med de multilaterala

organisationernas biståndsprogram. Detta sker dels genom att också i fortsättningen

en betydande del av de svenska biståndsanslagen slussas genom

de internationella programmen och att Sverige i resp. styrande organ aktivt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

7

medverkar i utformningen av dessa program, dels genom att Sverige noga

följer vad som sker i den internationella biståndsgivningen och låter sitt

bilaterala biståndsprogram utgöra ett komplement till — och när så är möjligt

en impulsgivare för — övriga biståndsprogram. Ett befästande av den

samordnande roll som FN:s biståndsprograms platsrepresentanter spelar i

u-länderna framstår i detta sammanhang som angeläget inte endast för

FN-programmet självt utan även för det direkta utvecklingssamarbetet. De

former för samfinansiering och s. k. multi-bi-bistånd som vuxit fram under

senare år har inneburit en intressant och löftesrik vidareutveckling av de

traditionella biståndsformerna.

Utskottet utgår ifrån att alla de möjligheter som finns till ytterligare biståndssamordning

också i fortsättningen tas till vara, i den mån samordningens

syften är till verkligt gagn för u-ländernas utveckling.

I motionen I: 867 har bl. a. påyrkats att Kungl. Maj:t vid utformandet

av det bilaterala u-landsbiståndet måtte beakta de förmåner som erbjuds

genom samverkan mellan de nordiska länderna. Motionärerna erinrar därvid

om den samverkan som redan förekommer mellan de nordiska länderna

bl. a. inom ramen för gemensamma projekt i Tanzania och Kenya och om

det värdefulla arbete som uträttas av den nordiska ministerkommittén för

samordning av hjälpen till utvecklingsländerna. Utskottet har erfarit att de

nordiska statsministrarna vid sitt möte i Köpenhamn den 22—23 april i år

beslutat uppdra åt de nordiska samarbetsministrarna att tillsätta en särskild

tjänstemannakommitté med uppgift att till nästa årsskifte företa utredningar

och utforma konkreta förslag om utvidgat nordiskt samarbete på

ett antal områden, däribland även ökad samordning av de nordiska ländernas

biståndspolitik gentemot u-länderna, inklusive samarbete rörande de

nordiska ländernas långivning och andra finansiella bidrag till u-länderna.

Då motionens syfte alltså redan blivit tillgodosett, finner utskottet något

särskilt uttalande från riksdagens sida inte vara påkallat med anledning

av motionen I: 867, som därför avstyrks såvitt nu är i fråga.

Vad angår de likalydande motionerna I: 869 och II: 1122 med yrkande

om svensk representation i Världsbankens konsortier för Indien och Pakistan,

har utskottet erfarit att Sverige numera är företrätt i båda dessa

konsortier för biståndssamordning i egenskap av observatör med möjlighet

att delta i överläggningarna och ta del av det material som ställs samman

inom dessa konsortier. Vederbörande biståndsmyndigheter bedömer denna

form för deltagande som tillräcklig och av fördel för den svenska biståndsverksamheten

i de berörda länderna. Mot denna bakgrund synes någon åtgärd

i den av motionärerna angivna riktningen inte vara erforderlig, varför

motionerna i fråga avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 869 och II: 1122 om

svensk representation i vissa världsbankskonsortier,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

2. att riksdagen avslår motionen I: 867 i vad den avser

samverkan mellan de nordiska länderna,

3. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts

beträffande biståndsvägar och samordning.

3. Biståndets medel och metoder (prop. nr 101, s. 86—91)

Propositionen. Biståndsgivningen kräver omsorgsfull planering, som bör

grundas på en analys av u-ländernas behov och utvecklingsplaner. Det är

angeläget att biståndsåtgärder utformas i nära samverkan med mottagarlandet,

så att verksamhetens karaktär av ömsesidigt samarbete snarare än

ensidig hjälp understryks. Man bör från början syfta till verksamhet, som

är väl integrerad i mottagarlandet. Så långt som är möjligt bör man kombinera

de olika biståndsmedien — vare sig det är fråga om kunskapsöverföring

eller kapitalöverföring — så att de kompletterar varandra och samverkar

inom ramen för ett system av åtgärder. Genom att olika slag av bistånd

och olika finansieringsformer vävs samman till stöd för varandra får

insatserna större genomslagskraft.

Den svenska personalrekryteringen för de internationella programmens

och Sveriges egen biståndsverksamhet har nästan fördubblats under de

senaste två åren. Inte minst fredskårens tillkomst har medfört en glädjande

ökning av Sveriges direkta personalinsatser i u-länderna. Det är dock angeläget

att ytterligare förstärka utbildnings- och rekryteringsverksamheten.

Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits betonas det att mottagarländerna

bör ha ett administrativt huvudansvar för verksamhet, i vilken

Sverige engagerar sig, och även ekonomiskt medverka i så stor utsträckning

som möjligt. Biståndsgivningen bör i främsta rummet avse stöd — genom

personal, leveranser av utrustning och bidrag — till verksamhet, som

från början är mottagarlandets egen.

De gåvor som förekommit i form av olika slags varuleveranser från Sverige

har bedömts vara av stort värde. Denna verksamhet bör fortsättas i

oförminskad omfattning. Liksom hittills bör varubiståndets innehåll bestämmas

av mottagarländernas behov och den utvecklingseffekt som varorna

kan väntas få.

Medverkan i de internationella programmen sker förutom genom finansiella

bidrag också genom rekrytering av personal och stipendiatmottagning

och genom aktiva insatser i de styrande organen och centrala förvaltningsorganen.

Åtskilliga frågor har i mellanstatliga organ drivits från svensk sida

med större eller mindre framgång. Till dessa hör familjeplaneringsfrågan,

krav och initiativ i syfte att främja biståndets obundenhet till leveranser

från givarlandet och arbetet på ett system för s. k. supplementär finansiering

liksom krav på åtgärder för handelns liberalisering och för främjandet av

u-länders export. Dit hör också initiativ i syfte att stärka Världsbanken/

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

9

IDA:s fonder och att åstadkomma flerårsutfästelser till FN:s biståndsprogram.

Även för framtiden bör det vara en angelägen uppgift att från svensk

sida medverka vid utformningen och genomförandet av den mellanstatliga

biståndsverksamheten.

För att ett snabbt växande biståndsprogram skall kunna förverkligas och

insatsernas värde motsvara kostnaderna och förväntningarna, måste tillräckliga

resurser avdelas för planering och förvaltning. Sakkunskap från

statlig och privat verksamhet behöver engageras för att ge biståndsprogrammet

innehåll. Nära samarbete mellan biståndsförvaltningen och andra statliga

myndigheter kommer att erfordras. Inom det svenska utbildningsväsendet

kommer u-ländernas behov av personal att behöva beaktas i ökande

utsträckning. Svenska forskningsinsatser på områden av betydelse för

u-ländernas utveckling kommer även i framtiden att visa sig angelägna.

Samverkan bör ske mellan olika statliga och privata u-landsinsatser, och

den privata biståndsverksamhetens erfarenhet och kanaler bör utnyttjas

vid genomförande även av det statliga biståndsprogrammet.

Ett särskilt delavsnitt (s. 88—91) rör det handelspolitiska och kommersiella

biståndet. De svenska ansträngningarna bör även framgent inriktas

på att i organisationer som GATT och UNCTAD liksom i andra internationella

sammanhang genom samfällda åtgärder söka undanröja hindren för

en ökad handel med u-landsprodukter och härigenom befrämja u-ländernas

ekonomiska utveckling. En angelägen uppgift är att fortsätta arbetet på att

avveckla tullbarriärer, kvantitativa restriktioner och andra hinder för en fri

handel. Sverige bör även i fortsättningen aktivt verka för lösningar på de

problem som förhållandena på råvaruområdet, särskilt de starka prisfluktuationerna,

innebär för u-ländernas utveckling. Vårt land bör också vara

positivt till förslag rörande finansiering i lämplig form av buffertlagerarrangemang

som kan komma att ingå i ett internationellt råvaruavtal. Sverige

söker också medverka till en ökad rationalisering och större mångsidighet

i u-ländernas produktion och till att förbättra marknadsföringen för u-ländernas

produkter. Av central betydelse härför är åtgärder som syftar till

att underlätta u-ländernas försäljningsansträngningar och till att undanröja

brister i fråga om kvalitet, utformning, standardkrav m. in. Sverige arbetar

för ökade insatser på detta område i olika internationella organisationer, och

svenska initiativ i syfte att få till stånd bättre samordning av dessa organisationers

arbete bör fullföljas. Medel har anvisats till en direkt svensk biståndsverksamhet

på exportfrämjandets område i samverkan med det av

UNCTAD och GATT gemensamt drivna internationella handelsinformationsorganet

ITC i Geneve. Även om åtgärder som syftar till att underlätta uländcrnas

export och utveckla deras ekonomi i allt väsentligt måste vidtas

inom ramen för internationella överenskommelser för att nå största möjliga

handelspolitiska effekt, bör dock inte begränsade nationella åtaganden

underskattas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

Beträffande en gemensam framställning från Exportföreningen och Industriförbundet

om inrättande av en fond för finansiering av svenska konsultföretags

förundersökningar av industriella investeringsprojekt i u-länderna

erinras om de gensagor mot förslagets utformning som kommit fram vid

remissbehandling (prop. s. 40—41) av framställningen. Bl. a. har hänvisats

till att behovet av stöd för svensk företagsamhet bör prövas utan samband

med biståndet till u-länderna. Enligt SIDA har viss försöksverksamhet på

detta område redan inletts inom ramen för tillgängliga anslag, varför behovet

av stöd till förinvesteringsstudier av det slag som berörts i framställningen

delvis redan tillgodoses. Så avses ske även i fortsättningen och man

synes därmed i lämplig utsträckning kunna tillgodose framställningens syfte

i den mån det är att hänföra till biståndsområdet.

Motionerna. I de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och

Bengtson samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén har hemställts, såvitt

nu är i fråga, dels att riksdagen måtte i anslutning till vad i motionerna

anföres uttala angelägenheten av att Sverige fortsätter strävandena på det

handelspolitiska området, bl. a. i vad avser supplementär finansiering och

råvaruavtal, dels att riksdagen i anslutning till vad i motionerna sägs om

önskvärdheten av vidgad samverkan mellan stat och näringsliv måtte uttala

att s. k. paketbistånd bör användas i ökad utsträckning. (Under punkten

14 nedan rörande Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd behandlas en ytterligare

hemställan i samma motioner, att riksdagen måtte under hänvisning

till vad i motionerna anföres om inrättande av en förinvesteringsfond

bevilja ett anslag till denna med 5 milj. kr.).

Utskottet. Enligt utskottets mening är motionärernas yrkanden beträffande

angelägenheten att Sverige fullföljer sina strävanden på det handelspolitiska

området, bl. a. i vad avser supplementär finansiering och råvaruavtal,

väl tillgodosedda i utrikesministerns ovan refererade uttalanden i

långtidsplanen liksom genom andra uttalanden och åtgärder från regeringens

sida i samband med den andra handels- och utvecklingskonferensen

(UNCTAD II) i New Delhi. Förhållandet att endast begränsade resultat i

dessa och andra hänseenden nåddes under själva konferensen — något som

måste starkt beklagas -— utesluter på intet sätt att de många initiativen för

att öka u-ländernas exportmöjligheter och att övervinna problemen med de

svårartade prisfluktuationerna på råvaruområdet fullföljs bl. a. inom ramen

för de permanenta förhandlingsmaskinerier som finns inom främst UNCTAD

och GATT. Utskottet har i detta sammanhang erfarit att man på svenskt

initiativ vid UNCTAD II fastställde en tidsram för det fortsatta arbetet inom

expertgruppen för supplementär finansiering, vilket innebär att gruppen

skall ha slutfört sitt arbete före september 1969 och då inte endast presentera

en utredning av utestående problem utan även framlägga konkret förslag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 11

för ett sadant systems tillämpning. Sverige är medlem av ifrågavarande

expertgrupp.

Även direkta svenska åtgärder, exempelvis på marknadsföringsområdet,

återfinns inom det register över vilket den svenska handels- och biståndspolitiken

gentemot u-länderna spänner. Såsom utrikesministern framhållit,

bör inte begränsade nationella åtaganden underskattas, även om åtgärder

som syftar till att underlätta n-ländernas export och utveckla deras ekonomi

väsentligen maste vidtas inom ramen för internationella överenskommelser

för att nå största handelspolitiska effekt.

Utskottet delar såväl den av utrikesministern som av motionärerna framförda

meningen om fortsatta strävanden på det handelspolitiska området

och finner därmed yrkandet i denna fråga tillgodosett, varför motionerna

I: 865 och II: 1119 avstyrks såvitt nu är i fråga.

Vad beträffar samma motioners yrkande av innebörden att s. k. paketbistånd

bör komma till användning i ökad utsträckning, vill utskottet erinra

om att utrikesministern i olika avsnitt av långtidsplanen gjort sig till tolk

för en ökad integration mellan olika biståndsformer liksom också för en

samverkan mellan olika statliga och privata u-landsinsatser. Biståndsprojekt

samordnade med svenska företag och investeringar i u-länder har i viss utsträckning

redan kommit till utförande, bl. a. på yrkesutbildningens och

kreditgivningens områden. En huvudförutsättning för sådant samarbete är

att insatsen svarar mot ett prioriterat önskemål från mottagarlandets sida

och harmonierar med dess utvecklingsplan. Samverkan i den nära sammanknutna

form som begreppet »paketprojekt» synes innebära är något som

noga måste prövas från fall till fall. Utskottet vill i och för sig välkomna

att konkreta förslag till nya och vidgade former för samverkan mellan stat

och näringsliv i detta sammanhang kommer fram och att de prövas och

bearbetas i en positiv anda — allt under förutsättning att det biståndspolitiska

syftet hålls i förgrunden — men anser inte att skäl förebragts för att

förorda ett bestämt uttalande från riksdagen till förmån för ökat s. k. paketbistånd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser fortsatta strävanden på det handelspolitiska

området,

2. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser s. k. paketbistånd,

3. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts

beträffande biståndets medel och metoder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

4. Biståndets ämnes- och länderinriktning (prop. nr 101, s. 91—95)

Propositionen. I den internationella diskussionen om u-ländernas problem

framhålls med växande styrka att livsmedelsbristen och folkökningen tillhör

de allvarligaste hindren för utvecklingen. Utvecklingen av handel och därmed

u-ländernas export är en förutsättning för en självalstrande ekonomisk

utveckling. Nödvändigheten av en utbyggd infrastruktur och industrialisering

betonas i detta sammanhang, men jordbruksnäringarnas avgörande

betydelse för u-ländernas egen försörjning och även för deras exportansträngningar

betonas inte minst i deras egen planering. Genom hela diskussionen

går kravet på utbildning och kunskapsöverföring på alla nivåer.

Bistånd till livsmedelsförsörjning i vid bemärkelse — innefattande lantbruksutbildning,

gåvor av gödnings- och andra produktionsmedel för en rationell

jordbruksdrift och annan livsmedelsframställning — har fått ökad

vikt i FN-programmens och världsbanksgruppens biståndsgivning. De svenska

insatserna härvidlag har framför allt syftat till att stödja mottagarländernas

ansträngningar att utveckla de egna produktionsresurserna. Denna

prioritering bör gälla även i framtiden. Vid akuta bristsituationer har Sverige

också bidragit med livsmedelsleveranser. Genom att Sverige biträtt 1967

års konvention om livsmedelshjälp kommer de svenska livsmedelsleveranserna

till u-länderna att öka.

Också i OECD:s utredningsarbete kring u-landsproblemen har under det

senaste året särskild vikt lagts vid jordbrukets utveckling liksom vid befolkningsfrågan.

Sveriges företrädare i internationella organ har aktivt medverkat

i betoningen av de områden för gemensamma åtgärder som nämnts.

Så bör också ske i fortsättningen.

Statsmakterna har i olika sammanhang och senast år 1967 uttalat sig för

att hög prioritet ges i det svenska utvecklingsbiståndet åt åtgärder på livsmedelsförsörjningens

och familjeplaneringens område. I SIDA:s planering

och senaste anslagsframställning framhävs denna prioritering ytterligare.

Denna inriktning bör bibehållas.

Ämnesvalet för insatserna bestäms i första hand av mottagarländernas

behov och efterfrågan och biståndsgivarnas möjligheter att möta dem. Vissa

områden, som är eftersatta i andras bistånd men som i vårt land bedöms

som strategiska, har särskilt stötts och bör även framgent stödjas. Det gäller

bl. a. just familjeplaneringen, och det gäller exempelvis utbildning och

annan verksamhet som syftar till kvinnans frigörelse. Det synes vidare naturligt

att man från svensk sida söker befordra jordreformer eller kooperativa

former för producent- och konsumentsamarbete, främja en sund arbetsmarknadspolitik

eller en human flyktingpolitik eller uppkomsten av folkliga

organisationer, som kan bidra till en snabbare utveckling i demokratisk

anda.

Helt nya verksamhetsområden kan bli aktuella när det svenska bistånds
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

13

programmet successivt far större resurser. T. v. torde dock planeringen böra

inriktas på i huvudsak de verksamhetsgrenar och -områden som f. n. främst

Präglar programmet och där erfarenheter vunnits så att effektiviteten inte

sätts i fara genom splittring av krafterna. Ökade resurser bör dock möjliggöra

att insatserna ges större dimensioner och därmed blir av mer avgörande

betydelse i de länder där de sätts in.

I ökad grad bör svenska krediter eller bidrag — då detta visar sig lämpligt

ur utvecklingssynpunkt — lämnas utan bindning till enskilda projekt och

i stället inriktas på hela program inom ett lands utvecklingsplan. Andra

större nya insatser kan komma att gälla utvecklingsprogram på en rad ämnesområden

i en avgränsad geografisk region såsom f. n. prövas i ett jordbruksutvecklingsprojekt

i Etiopien.

Då det gäller större insatser av den karaktär som nu nämnts, är det nödvändigare

än annars att söka samarbete för planering och eventuellt för

genomförande med de internationella biståndsorganen och andra biståndsgivare

samt med frivilliga organisationer och företag som kan visa sig intresserade.

SIDA har i sina senaste petita inte föreslagit någon ändring i fråga om det

direkta svenska biståndets länderinriktning. Hittills vunnen erfarenhet ger

vid handen, att en koncentration av biståndet till ett fåtal huvudmottaaar
o
länder

utgör förutsättning för grundlig planering av biståndsinsatserna. Till

den grupp av stater — de s. k. huvudmottagarländerna — till vilka olika slag

av svenska insatser koncentreras, räknas nu — med något olika betoning

inom olika delar av programmet — Tunisien, Tanzania, Kenya, Etiopien,

Sudan, Pakistan och Indien. Det svenska personella biståndet till Zambia_

genom fredskåren och på annat sätt — är på väg att få en sådan omfattning

att landet i detta hänseende är väl jämförbart med huvudmottagarländerna.

Då ökningen av biståndsresurserna efterhand blir betydande, kan en försiktig

vidgning av kretsen av huvudmottagarländer bli möjlig utan att biståndets

effektivitet eftersätts. I samband med svensk medverkan i Världsbankens

konsultativa grupp för Östafrika kan det bli aktuellt att överväga

bistånd även till Uganda inom ramen för vårt samarbete med Östafrika.

Samtidigt som det i propositionen förordas att statsmakterna håller fast

vid principen om koncentration av biståndet till de nämnda länderna, erinras

om att betydande svenska biståndsresurser tillförs även länder utanför

denna krets av stater. Det sker genom våra bidrag till de internationella

biståndsprogrammen, som kommer de flesta fattiga länder till godo. Exportkreditgarantigivning

på särskilt gynnsamma villkor omfattar flertalet uländer.

Biståndet på familjeplaneringens område begränsas inte till prioritetsländerna.

I viss mån görs avsteg från koncentrationsprincipen även i fråga

om bidrag till enskilda organisationer samt i fråga om stipendiat- och

kursverksamheten. Någon ändring härvidlag föreslås inte. Utanför kretsen

av huvudmottagarländer har vårt land varit berett till åtgärder vid natur
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

katastrofer, för flyktingar undan rasförtryck och i samband med krigshandlingar.

Det erinras i detta sammanhang om det biståndsprogram som inletts

för Lesotho, Botswana och Swaziland, om utbildningsbistånd som sedan

flera år bedrivs till förmån för flyktingar från Sydafrika, Sydvästafrika,

Rhodesia och de portugisiska territorierna i Afrika och om de medel som

anvisas för rättshjälp och annat humanitärt bistånd till offer för den sydafrikanska

rasåtskillnadspolitiken. Viss humanitär hjälp har lämnats genom

Röda korset till offren för kriget i Vietnam, och när kriget där upphör bör

vi vara beredda att effektivt bistå Vietnams folk i dess återuppbyggnadsarbete,

heter det.

Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna I: 863 av herr Ahlmark och II: 1125 av

herr Ullsten vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa om att a) Zambia blir ett av de s. k. huvudmottagarländerna för

svensk u-landshjälp, b) att omedelbara kontakter tas med Zambias regering

angående en snabb utbyggnad av den svenska biståndsverksamheten i Zambia

samt c) att en plan härför framlägges för nästa års riksdag,

dels de likalydande motionerna 1: 865 av herrar Dahlén och Bengtson

samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i

fråga, att riksdagen måtte uttala att Zambia bör vara ett av de prioriterade

länderna.

Utskottet. I likhet med utrikesministern anser utskottet att den allt allvarligare

försörjningssituationen och den snabba folkökningen är bland de svåraste

hindren för en uppåtgående utvecklingsprocess i u-länderna. Befolkningsökningen

synes på många håll ha lett till en fortskridande sänkning av

den genomsnittliga levnads- och försörjningsstandarden trots att flera av de

länder det rör sig om samtidigt kunnat redovisa aktningsvärda ökningar av

nationalprodukten som helhet. Utskottet välkomnar därför den allt starkare

betoning som läggs vid åtgärder på livsmedelsförsörjningens och familjeplaneringens

områden inom det svenska biståndsprogrammet. Motsvarande

tendenser inom de internationella biståndsprogrammen noteras också med

tillfredsställelse, och utskottet förutsätter att Sveriges delegater i de styrande

organen för dessa program också framgent tar initiativ till och stöder

tillkomsten av effektiva och samordnade biståndsåtgärder, som är ägnade

att avvärja en katastrof på försörjningsområdet, åstadkomma en tryggad

försörjningsbalans och åtminstone på sikt frigöra u-länderna från ett alltmer

prekärt beroende av livsmedelshjälp utifrån. På livsmedelsförsörjningens

område har Sverige för egen del vissa förutsättningar att lämna bistånd

som syftar till att utveckla u-ländernas egen produktionsförmåga, genom

att bistå med tekniskt och ekonomiskt kunnande, forskning, konstgödsel,

redskap, uppförandet av siloanläggningar, vattenborrning osv. I viss ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 15

sträckning bör Sverige också i fortsättningen kunna lämna livsmedelsbistånd

in natura till områden som drabbas av akuta försörj ningskriser eller

genom kontantbidrag till samfällda internationella hjälpaktioner i samma

syfte.

Den förskjutning mot en koncentration av de direkta svenska biståndsinsatserna

till ämnesområden av mera strategisk betydelse för utvecklingsprocessen

i u-länderna — såsom just livsmedelsförsörjnings- och befolkningsområdena

— som varit märkbar under senare år har varit berättigad

och den bör prägla biståndsprogrammet även i fortsättningen. Härigenom

vinns också fördjupade allmänna och administrativa erfarenheter och därmed

ökade utsikter för effektiva resultat. Det är också uppenbart att effektiviteten

ökas när ett helt system av åtgärder kombineras och sätts in på

vitala områden. En sådan kombination kan gälla kunskapsöverföring, gåvor

och krediter, men den kan också gälla samverkande åtgärder mellan statliga

och enskilda insatser.

Liknande positiva erfarenheter har gjorts när det gäller den länderkoncentration

för det direkta svenska biståndet som medvetet börjat tillämpas

under senare år. Länderkoncentrationen är emellertid inget självändamål

utan en förutsättning för effektiva insatser och planering av långsiktiga åtgärder.

Den principiella ämnes- och länderkoncentrationen bör därför också

bibehållas i framtiden. Ett sådant fasthållande vid koncentrationsprincipen

är dock inte liktydigt med en obetingad fastlåsning vid nuvarande

ämnes- och länderkrets för det direkta biståndet.

Tillämpningen av dem båda kan — och bör -— fortlöpande omprövas ur

olika aspekter, och varken en ytterligare begränsning eller en viss vidgning

av verksamhetsområdet beträffande vare sig länder eller ämnen bör på förhand

uteslutas. Såsom indikerats i långtidsplanen kan en försiktig utvidgning

av kretsen av huvudmottagarländer bli möjlig, när ökningen av biståndsresurserna

efterhand blir så betydande som förutses i planen, utan att

biståndets effektivitet fördenskull eftersätts. Detta står i god överensstämmelse

med ett av uttalandena av 1967 års riksdag rörande utvecklingsbiståndets

länderinriktning (jfr SU 53/1967, s. 11). Av särskild betydelse är

att biståndet på familjeplaneringsområdet inte är begränsat till vissa länder,

i varje fall så länge något effektivt koordinerat och välrustat internationellt

biståndsprogram härvidlag inte förverkligats. Självklart är också

att vårt land liksom hittills efter förmåga bör lämna bistånd vid naturkatastrofer,

till flyktingar och till offer för rasförtryck och krigshandlingar

utan avseende på vilka länder det rör sig om.

Till de s. k. huvudmottagarländerna för svenskt direkt bistånd räknas nu

— med något olika betoning inom olika delar av biståndsprogrammet — Tunisien,

Tanzania, Kenya, Etiopien, Sudan, Pakistan och Indien. Av långtidsplanen

framgår att det svenska personella biståndet till Zambia — genom

fredskåren och på annat sätt — är på väg att få en sådan omfattning att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

landet i detta hänseende är väl jämförbart med huvudmottagarländerna.

Det kan också bli aktuellt att överväga bistånd till Uganda inom ramen för

det svenska samarbetet med Östafrika.

De i motionerna I: 863 och II: 1125 resp. I: 865 och II: 1119 framförda

önskemålen att riksdagen bör uttala sig för att Zambia blir ett av huvudmottagar-

eller prioritetsländerna för svenskt bistånd får mot bakgrund av

det från långtidsplanen återgivna uttalandet i allt väsentligt anses vara tillgodosett.

Det är i viss mån en tolkningsfråga vad som i sammanhanget menas

med huvudmottagarland. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

att det i propositionen saknas en entydig definition av begreppet huvudmottagarland

och att det i viss mån synes oklart efter vilka kriterier Sudan

kommit att betecknas som huvudmottagarland. Utskottet vill uttrycka önskemålet

om ett förtydligande av innebörden av begreppet i fråga. Zambias

biståndsbehov torde framför allt ligga på det personella området i form av

rådgivande och verkställande personal. De hittillsvarande svenska insatserna

i Zambia, som har eftersökta råvarutillgångar och till skillnad från flertalet

u-länder har en relativt gynnsam betalningsbalans, har därför koncentrerats

till sådant personellt bistånd, och en icke oväsentlig utvidgning

därav är planerad. Utskottet förutsätter att SIDA och andra biståndsinstanser

följer utvecklingen i Zambia, bl. a. med hänsyn till den övriga utvecklingen

i södra Afrika, och också i den utsträckning som den allmänna rekryteringssituationen

medger tillmötesgår de önskemål om ytterligare personellt

bistånd som kan komma därifrån.

Utskottet har med tillfredsställelse inhämtat att diskussioner inletts med

hl. a. Världsbanken, vilka kan komma att utmynna i ett åtagande från

svensk sida att medverka i en samfinansiering syftande till att förbättra och

iståndsätta den huvudväg mellan Zambia och Tanzania, som blivit av vital

betydelse för Zambias försörjning i samband med Rhodesiablockaden. Sveriges

andel av finansieringen härav har preliminärt beräknats till ca 4 milj.

dollar.

Då motionärernas huvudsyfte mot denna bakgrund synes komma att tillgodoses,

avstyrks motionerna 1:863 och II: 1125 samt motionerna 1:865

och II: 1119, de båda senare såvitt nu är i fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 863 och II: 1125 samt I: 865

och II: 1119, de två sistnämnda såvitt nu är i fråga, godkänner

vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande biståndets

ämnes- och länderinriktning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

17

5. Biståndets omfattning och vägen till 1 %-målet (prop. nr 101, s. 95—96)

Propositionen. Utrikesministern erinrar om att det från statsmakternas

sida redan vid upprepade tillfällen uttalats att det svenska utvecklingsbiståndet

bör bringas att uppnå en sådan volym att anslagen till biståndsändamål

på statens budget motsvarar 1 % av bruttonationalprodukten

(BNP). Samtidigt har det betonats att detta mål inte är att betrakta som

någon slutgiltig gräns för de svenska biståndsinsatserna.

För att lägga en fastare grund än hittills för biståndsverksamhetens fortsatta

utbyggnad och därmed ge planeringsarbetet de nödvändiga hållpunkterna

föreslås i propositionen att riksdagen fattar ett principbeslut av innebörden

att vägen till 1 %-målet skall tillryggaläggas på sju år och att

målet sålunda skall vara uppnått budgetåret 1974/75.

Denna målsättning innebär att statsmedel genom budgetanslag m. m. för

internationellt utvecklingsarbete i form av bidrag till internationella organisationer,

gåvor och lån budgetåret 1974/75 skall uppgå till ett sammanlagt

belopp motsvarande 1 % av BNP till marknadspris enligt svensk definition.

Vid beräkning av detta belopp bör avdrag göras för sådana amorteringar,

räntebetalningar och andra återbetalningar som hänför sig till tidigare

svensk biståndsgivning.

För att det angivna 1 %-målet skall vara uppnått budgetåret 1974/75

framstår enligt propositionen en anslagsökning på i genomsnitt 25 % per

år som behövlig. Den slutgiltiga anslagsnivån blir beroende av BNP:s tillväxt

i löpande priser. Anslagsökningen för budgetåret 1968/69 förutsätts

belöpa sig till sammanlagt 100 milj. kr. och innebär en ökning med ca

25 % i förhållande till innevarande budgetårs anslag om sammanlagt ca

404 milj. kr.

Den angivna svenska definitionen av 1 %-målet är avsevärt mera ambitiös

än den definition av bisiåndsmålet som antogs vid den första handelsoch

utvecklingskonferensen (UNCTAD I) år 1964. I UNCTAD i:s 1 %-mål

inräknas sålunda i biståndsvolymen även privata kapitalöverföringar. Vidare

jämförs ofta biståndsflödef med nettonationalprodukten eller nationalinkomsten,

som genomsnittligt är 20—25 % lägre än BNP.

Med tillämpning av denna internationellt vedertagna jämförelsenorm

kan det samlade svenska resursflödet (offentligt plus privat) till u-länderna

nu beräknas till drygt 0,6 % av nationalinkomsten (varav det statliga

biståndet utgör nära 0,4 %). Om den i propositionen föreslagna ökningstakten

följs och förhållandena i övrigt utvecklar sig likformigt, skulle

1 %-målet enligt den vanligaste internationella definitionen därför uppnås

i början av 1970-talet, troligen budgetåret 1972/73. Vissa osäkerhetsfaktorer

vidlåder emellertid denna beräkning, främst ovissheten om det privata

kapitalflödet.

Det betonas vidare, att långtidsplanens förslag om tidpunkt för 1 %-mä
2

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 128

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

lets uppnående inte innebär något ställningstagande till anslagshöjningarna

under vart och ett av de sex budgetår, som följer efter 1968/69. Hur mycket

anslagen kan höjas de enskilda budgetåren blir beroende på den ekonomiska

utvecklingen. En rationell och långsiktig biståndsplanering förutsätter emellertid

kontinuitet i anslagsökningen, framhålls det, och från dessa utgångspunkter

föreslås att höjningen varje budgetår i kronor räknat får förutsättas

bli minst lika stor som under det närmast föregående budgetåret. Därmed

skulle man få en minimiram för planeringen framåt, som årligen kommer

att kunna justeras med ledning av riksdagens beslut om anslag till utvecklingsbiståndet.

För att 1 %-målet skall uppnås, behövs en i absoluta tal successivt stigande

ökning av anslagen, och den verkliga anslagshöjningen kan flertalet

budgetår väntas överstiga den på angivet sätt beräknade planeringsramen,

framhåller utrikesministern.

Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208

av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att i motionen

intagen plan för uppnående av 1 %-målet för det svenska u-landsbiståndet

budgetåret 1974/75 antages som riktlinje för u-landsbiståndets fortsatta utveckling.

dels de likalydande motionerna I: 213 av fru Lindström och herr Hansson

och II: 271 av fru Eriksson i Stockholm och herr Svensson i Kungälv vari

hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av långtidsplan

för internationell hjälpverksamhet föreslår Kungl. Maj:t att tilllämpa

en anslagsmetodik varigenom anslagsökningarna inom planens ram

sättes i direkt procentuell relation till bruttonationalprodukten,

dels de likalydande motionerna I: 523 av herr Werner och II: 563 av herr

Hermansson m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte

uttala sig för att målsättningen 1 % av bruttonationalprodukten i u-landsbistånd

skall uppnås under loppet av de tre nästföljande budgetåren,

dels de likalydande motionerna I: 791 av herr Sörenson och II: 1025 av

herr Rimmcrfors vari hemställts att riksdagen som riktpunkt för det svenska

utvecklingsbiståndet på längre sikt måtte uttala sig för en två-procentig

del av den svenska bruttonationalprodukten att om möjligt uppnås under

1970-talet,

dels de likalydande motionerna 1: 865 av herrar Dahlén och Bengtson

och II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i

fråga, att riksdagen måtte antaga den plan för utvecklingsbiståndets ökning

som framläggs i motionen och som bl. a. innebär att det statliga utvecklingsbiståndet

ökas så alt 1 %-målet uppnås senast budgetåret 1972/73, vilket

av motionärerna beräknats förutsätta årliga anslagsökningar med i genomsnitt

235 milj. kr. (för budgetåret 1968/69 förordas i motionerna en

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 19

anslagsökning med sammanlagt 200 milj. kr., dvs. 100 milj. kr. mer än

Kungl. Maj ds förslag).

L tskottet. På grundval av utskottets enhälliga tillstyrkan hemställde fjolårets

riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t att en plan för utvecklingsbiståndets

utbyggnad med sikte på ett totalt bistånd motsvarande 1 % av bruttonationalprodukten

skulle föreläggas 1968 års riksdag. En sådan plan bär nu

framlagts, och den inrymmer förutom de rent volym- och tidsmässiga aspekterna

av frågan en rad allmänna riktlinjer för det sätt på vilket det statliga

utvecklingsbiståndet successivt skall utbyggas för att nå den förutsatta 1 %- nivån. Några av dessa allmänna riktlinjer har utskottet behandlat i det

föregående, och till vissa andra återkommer utskottet under senare avsnitt.

I utbyggnadsplanens nu förevarande avsnitt behandlar propositionen den

fråga som ofta står i centrum för den internationella biståndsdebatten,

nämligen förverkligandet av det s. k. 1 %-målet. Detta mål har i olika internationella

organ där frågan varit före definierats på sätt som i viss

mån varit skiljaktiga, och på motsvarande sätt har deras redovisning av

olika länders måluppfyllelse varierat.

Den under senare år mest gängse internationella definitionen av 1 %- målet har haft sin utgångspunkt i en rekommendation från den första

UNCTAD-konferensen år 1964, vars innebörd kommit att tolkas eller tillämpas

på olika sätt i de statistiska redovisningarna från FN resp. OECD:s biståndskommitté

DAC.

DAC har använt sig av begreppet nettonationalprodukt (»nationalinkomst»)

till faktorkostnad medan FN utgått från bruttonationalprodukt

till marknadspris. I båda dessa sammanhang har man emellertid använt

sig av begreppet »resursflöde» till u-länderna som även innefattar privata

kapitalrörelser, delvis av kortfristig karaktär. Sverige valde redan i samband

med behandlingen av prop. 1962: 100 att anta en egen och avsevärt

mera ambitiös definition av 1 %-målet i det att detta dels skulle ställas i

relation till bruttonationalprodukten (BNP) och dels avse enbart statligt

bistånd i form av gåvor, lån på minst fem års löptid och bidrag via internationella

organisationer. Det svenska 1 %-målet kan därför till skillnad

från UNCTAD-målet betecknas som ett renodlat biståndsmål, begränsat till

statliga och klart långfristiga transaktioner, och det ställer väsentligt större

krav på biståndsgivaren än 1964 års UNCTAD-mål.

I den nu aktuella långtidsplanen förordas på ett par punkter ytterligare

preciseringar av det svenska 1 %-målets innebörd. Sålunda förutsätts att

BNP-begreppet, som också kan tolkas på i viss mån olika sätt, för vår del

skall vara liktydigt med bruttonationalprodukten till marknadspris enligt

svensk definition. Som framgår av tabell 6 i prop. 101 är detta begrepp 7 å

8 % större till omfånget än det av FN tillämpade. Vidare förutsätts att det

svenska biståndet skall beräknas på fullständig nettobasis, dvs. med avdrag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

icke blott för amorteringar utan även för räntebetalningar och andra former

av återbetalningar avseende tidigare svensk biståndsgivning. Vad beträffar

långivningen förutsätts denna också i fortsättningen normalt ske på

minst fem år och vanligen på väsentligt längre tid. Målsättningen innebär

sålunda i korthet att biståndsverksamheten skall utbyggas så att statsmedel

tillhandahållna genom budgetanslag m. in. för internationellt utvecklingsarbete

i form av bidrag till internationella organisationer, gåvor och lån för

ett givet budgetår skall uppgå till ett sammanlagt belopp som motsvarar

1 % netto av BNP till marknadspris enligt svensk definition.

Utskottet ansluter sig till dessa preciseringar av det svenska 1 %-målet

för biståndsverksamheten och vill samtidigt erinra om tidigare uttalanden

från statsmakternas sida att ett sådant mål i och för sig inte är att betrakta

som någon slutgiltig gräns för en svensk biståndsinsats.

I propositionen har föreslagits att riksdagen fattar ett principbeslut av

innebörden att vägen till det på svenskt sätt definierade 1 %-målet skall

tillryggaläggas på sju år och att målet sålunda skall vara uppnått budgetåret

1974/75. För att målet, efter en successiv stegring av anslagsvolymen,

skall nås vid nämnda tidpunkt framstår enligt utrikesministern en anslagsökning

på i genomsnitt 25 % per budgetår som behövlig. Den slutgiltiga anslagsnivån

blir beroende av bruttonationalproduktens tillväxt i löpande priser.

För budgetåret 1968/69 föreslås i propositionen anslagshöjningar med

sammanlagt 100 milj. kr„ dvs. med ca 25 % i förhållande till biståndsanslagens

nivå under innevarande budgetår. Utrikesministern framhåller vidare

att förslaget i övrigt inte innebär något ställningstagande till anslagshöjningen

under vart och ett av de sex budgetår som inom planens ram

följer efter nästa budgetår. Den exakta anslagshöjningen under de enskilda

budgetåren efter 1968/69 blir sålunda beroende på den ekonomiska utvecklingen.

En rationell och långsiktig biståndsplanering förutsätter emellertid

kontinuitet i anslagsökningen, framhåller utrikesministern, som från dessa

utgångspunkter förordar att höjningen varje enskilt budgetår framöver under

planperioden i kronor räknat förutsätts bli minst lika stor som höjningen

under det närmast föregående budgetåret. Därmed ges en kontinuerligt

växande minimiram för planeringen, som årligen kommer att kunna justeras

uppåt med ledning av riksdagens beslut om anslag.

Utskottet tillstyrker bifall till de anslagsökningar på sammanlagt 100

milj. kr. för budgetåret 1968/69, som propositionen innebär.

Vad beträffar ökningstakten under följande år kan givetvis olika bedömningar

göra sig gällande i fråga om möjligheterna att utan försvagning av

den statliga budgetpolitiken uppnå en snabbare ökningstakt än vad som

förutsätts i propositionen. Utskottet finner det emellertid befogat att mot

bakgrunden av de statsfinansiella förutsättningar, som nu kan förutses, ansluta

sig till propositionens förslag att fastställa budgetåret 1974/75 som

det år då 1 %-målet senast skall ha uppnåtts. Att nu fastställa ett tidigare

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

21

budgetår medför risken att statsmakterna till följd av oförutsedda konjunkturförändringar

eller andra omständigheter ser sig ur stånd att uppnå

målsättningen inom utsatt tid. Viktigare än frågan om vilket år 1 %-målet

skall uppnås är att Kungl. Maj:t nu tillmötesgått 1967 års riksdags begäran

om en plan för en väsentlig utbyggnad av det svenska utvecklingsbiståndet

så att detta successivt uppnår 1 %-målet. Såsom riksdagen i detta sammanhang

framhöll måste takten i planens förverkligande av naturliga skäl bli

beroende av eu rad faktorer av bl. a. praktisk och samhällsekonomisk natur,

som inte på förhand kan överblickas. Ijtskottet töiutsättei emellertid

att det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget om budgetåret 1974/75 som det

år då 1 % -målet senast skall ha uppnåtts är att betrakta som en minimimålsättning.

Därav följer att i den mån det allmänna budgetläget så tilllåter

en snabbare ökningstakt bör eftersträvas. De uttalanden som på sistone

gjorts från regeringens sida om ett massivt svenskt bistånd till åteiuppbyggnaden

av Vietnam kan snabbt aktualisera en väsentlig ökning av det

totala svenska u-landsbistandet, om strävandena till fred i Vietnam skulle

ge resultat. Andra idag oförutsedda omständigheter kan likaså motivera

ökade biståndsinsatser under de närmaste budgetåren.

i motionerna 1: 157 och II: 208 lramläggs en tidsplan för utvecklingsbiståndets

tillväxt, som förutsätter en ökningstakt för det offentliga biståndet

med ca 25 % och det statliga 1 %-målets uppnående år 1974 eller budgetåret

1974/75 men dessutom inbegriper en plan för tillväxten av det privata

kapitalflödet till u-länderna, som i sin tur förutsätter eu årlig ökningstakt

av 20 %. För detta krävs enligt motionärerna inte endast en ökning av det

statliga bidrag, som utgår av skattemedel utan också mer målmedvetna åtgärder

än hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets insatser i

u-länderna. Utskottet kan inte tillstyrka att den i motionerna I: 157 och

11:208 intagna planen för uppnående av 1 %-målet antas som riktlinje

för biståndets fortsatta utveckling. Den redovisade tidsplanen innebär enligt

utskottets mening en alltför hård precisering och fastlåsning av förutsedda

ökningar per budgetår.

Vad motionärernas plan för det privata kapitalflödet beträffar, vill utskottet

erinra dels om de osäkerhetsfaktorer som erfarenhetsmässigt vidlåder

alla beräkningar framåt i tiden av de privata kapitalrörelserna och dels

om statsmakternas synnerligen begränsade möjligheter att aktivt påverka

dessa till att uppnå en viss nivå eller till att inrikta sig på en given krets av

u-länder. Ur statsmakternas synpunkt måste det dessutom vara avgörande

att de privata investeringar och krediter som går till u-länderna har en klart

utvecklingsfrämjande effekt för mottagarlandet. Det är langt ifrån givet att

alla privata kapitalrörelser uppfyller detta krav. Det är visserligen så att

den internationella statistiken i »resursflödet» till u-länderna inräknai snait

sagt alla kapitalrörelser, och även exportkrediter. Om man ser till den hittillsvarande

UNCTAD-definitionen av biståndsmålet i DAC:s tillämpning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

skulle Sverige emellertid på dessa grunder — med den genomsnittliga ökningstakt

som förutsätts för det statliga biståndet i långtidsplanen och om

förhållandena i övrigt utvecklar sig någorlunda likformigt — enligt propositionen

nå det internationellt vanligaste 1 %-målet i början av 1970-talet,

troligen budgetåret 1972/73. Med utgångspunkt från detta antagande kunde

bl. a. Sverige vid den senaste UNCTAD-konferensen, där man för övrigt i

princip enades om att i enlighet med FN-praxis använda sig av bruttonationalprodukten

(BNP) i stället för nettonationalprodukten eller nationalinkomsten

som beräkningsgrundval, ansluta sig till en rekommendation från

u-ländernas sida att 1 %-målet — inbegripande de privata resursöverföringarna

— bör vara uppnått av givarländerna omkring år 1972.

Strävanden pågår för övrigt i UNCTAD-, FN- och DAC-sammanhang att

få fram ett mera renodlat statligt biståndsmål vid sidan av det nuvarande

totala »resursflödemålet» om 1 %. Ett gemensamt förslag från u-ländernas

sida i den riktningen vann dock endast partiellt gehör under UNCTAD II,

då ett mindre antal industriländer förklarade sig beredda att inom ramen

för det nya 1 %-målet — dvs. beräknat på grundval av BNP — söka nå ett

minimum av 0,75 % i form av offentliga nettoöverföringar.

Sverige har även anslutit sig till förslag, som framkommit inom de nämnda

tre organen i samband med metodstudier angående mätningen av det

privata kapitalflödet, att i detta sammanhang dels skilja bort bl. a. transaktioner

av klart kortfristig natur liksom exportkrediter med höga räntesatser,

dels få fram klarare uppgifter om det privata kapitalåterflödet från

u-länderna som i en del fall torde uppgå till högst betydande belopp men ofta

undanskyms i det nuvarande redovisningsförfarandet.

Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrks motionerna I: 157 och II:

208 i vad de avser tidsplan för uppnående av 1 %-målet.

I motionerna I: 865 och II: 1119 har hemställts att riksdagen antar en

plan för det statliga utvecklingsbiståndets ökning, som bl. a. innebär eu

anslagsökning för nästa budgetår med 200 milj. kr., dvs. med 100 milj.

kr. mer än vad Kungl. Maj:t föreslagit, och anslagsökningar under de därpå

följande budgetåren med i genomsnitt 235 milj. kr. per år, så att det

statliga 1 %-målet uppnås senast budgetåret 1972/73. Korrigeringar finge

dock ske för de enskilda budgetåren efter 1968/69 med utgångspunkt frän

BNP:s verkliga utveckling, prisförändringar och vid behov även med

hänsyn till konjunkturerna. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört

i anslutning till Kungl. Maj.ds förslag angående ökningstakten avstyrks motionerna

i denna del.

I motionerna I: 523 och II: 563 har riksdagen anmodats uttala sig för att

1 %-målet blir uppnått redan inom loppet av de tre nästföljande budgetåren.

Av det tidigare anförda följer att utskottet avstyrker dessa motioner, såvitt

nu är i fråga.

I motionerna I: 791 och II: 1025 bar hemställts att riksdagen som rikt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

23

punkt för det svenska utvecklingsbiståndet på längre sikt måtte uttala sig

för en målsättning av 2 % av BNP att om möjligt uppnås under 1970-talet.

Utskottet vill i detta sammanhang återknyta till vad som ovan sagts av

innebörden att det nuvarande 1 %-målet inte är att betrakta som någon

slutgiltig gräns för de svenska biståndsinsatsernas omfång. Utskottet hyser

förståelse för motionärernas krav såtillvida som det innebär en uppfordran

att planera den svenska biståndsverksamheten på ytterligare sikt

och inte betrakta lång tidsplanen och den biståndsnivå som förutses under

dess slutår som något man i och för sig har anledning att slå sig till ro

med. Statsmakterna torde tvärtom under de kommande åren få åtskilliga

anledningar och tillfällen att återkomma till de mål som bör utstakas i det

längre perspektivet. De torde i detta sammanhang också i hög grad få anledning

att ta hänsyn till den globala planeringen av biståndet. En vidareutveckling

av biståndsprogrammet utöver långtidsplanens ram bör hela tiden

has i åtanke. Utskottet vill också uttala sig för att det nya etappmålet

fastställs innan det nuvarande 1 %-målet uppnåtts.

Det synes emellertid för tidigt att redan nu anbefalla en konkretiserad

ytterligare målsättning för biståndsvolymen i nuvarande termer, och på

denna grund avstyrker utskottet motionerna I: 791 och II: 1025.

I motionerna I: 213 och II: 271 har rekommenderats en anslagsmetodik

varigenom anslagsökningarna efter nästa budgetår sätts i direkt procentuell

relation till BNP i stället för i relation till tidigare års anslag. Anslagsstegringen

skulle därigenom i kronor räknat bli mindre brant och tung att

bära mot periodens slut än vid en kumulativ stegring av anslagen med

25 % från år till år. En annan fördel som enligt motionärerna skulle vinnas

med den av dem förordade automatiken vore att den skulle bidra till

biståndsfrågornas avpolitisering och deras undandragande från mangling

mellan mera påträngande utgifter när en allmän budgetåtstramning inträffar.

Utskottet finner tanken på en jämnare upptrappning av anslagen under

planperioden tilltalande men i behov av närmare belysning ur olika aspekter,

särskilt som den ifrågasatta metoden avviker från en hävdvunnen

linje i budgetbehandlingssammanhang. Utskottet vill uttrycka önskemålet,

att den aktuella frågeställningen av Kungl. Maj :t tas upp till prövning i

samband med budgetbehandlingen under kommande år och att resultatet

av dessa överväganden kommer till uttryck om möjligt redan i nästa års

statsverksproposition, och föreslår att riksdagen ger Kungl. Maj :t till känna

vad utskottet sålunda anfört.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 791 och II: 1025,

2. att riksdagen i anledning av motionerna I: 213 och II:

271 i vad de avser anslagsmetodiken ger Kungl. Maj :t till

känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

med avslag å motionerna I: 157 och II: 208, I: 523 och II:

563 samt I: 865 och II: 1119, samtliga motioner såvitt nu är

i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande

biståndets omfattning och vägen till 1 %-målet.

6. Anslag och planeringsram 1968/69—1970/71 (prop. nr 101, s. 96—102)

Propositionen. I detta avsnitt av långtidsplanen vidareutvecklas den förut

nämnda tanken på en minimiram för den fortsatta planeringen, som har

sin utgångspunkt i förutsättningen att anslagshöjningarna för varje budgetår

framöver förutses bli minst lika stora som under närmast föregående

budgetår. Från denna utgångspunkt förordas att ett i väsentliga avseenden

preciserat treårsprogram för anslag och planering avseende budgetåren

1968/69—1970/71 nu fastställs.

Det understryks att det för alla parter — både på mottagar- och givarsidan

— är viktigt att trygghet för de finansiella resurserna finns för perioder

av några års varaktighet och att riksdagen förut i olika sammanhang

godtagit denna princip.

Det erinras vidare om att Sverige redan tidigare i flera fall lämnat förhandsutfästelser

om bidrag till internationella utvecklingsprogram och att

det på motsvarande sätt gäller på det bilaterala, dvs. direkta svenska biståndets

område, att avtal med mottagarländer sluts för perioder av flera års

varaktighet.

I anslutning härtill och under angivna förutsättningar om anslagsökningar

föreslås i långtidsplanen dels en anslags- och utfästelseram för allmänna

bidrag till de internationella utvecklingsprogrammen, dels en anslags- och

planeringsram för det svenska direkta eller bilaterala biståndet. Utgångspunkten

för de olika ramarna är att de sammanlagda anslagshöjningarna

för vart och ett av budgetåren 1969/70 och 1970/71 blir minst lika stora som

den för nästa budgetår förutsatta höjningen, dvs. 100 milj. kr.

De förordade bidragsbeloppen inom den förstnämnda ramen framgår av

följande tablå (anslagsbeloppen för innevarande budgetår anges för jämförelse)

:

Budgetår, milj. kr. (avrundade belopp)

(1967/68) 1968/69 1969/70 1970/71 1968/71

Anslag Anslag Utfästelse Utfästelse Totalt

IDA .................... (52) 72 88 104 265

Int. livsmedelsprogram .... (16) 38 38 38 114

Asiat. utv. banken........ (3) 3 3 3 9

UNDP .................. (81) 81 91 104 276

UNICEF ................ (9) 9 15 15 39

FN:s flyktingverksamhet . . (2)_2_3_3_8_

Totalt (162) 205 238 267 710

På motsvarande sätt anges i följande uppställning de förordade anslagsoch

planeringsbeloppen för Sveriges direkta bistånd under den närmaste

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

25

treårsperioden i form av fältverksamhet (inklusive särskilda eller ändamålsbestämda

bidrag till internationella biståndsprogram) och utvecklingskrediter

:

Budgetår, milj. kr. (avrundade belopp)

(1967/68) 1968/69 1969/70 1970/71 1968/71

Anslag Anslag Planeringsram Totalt

Fältverksamhet inkl. särskilda

bidrag till internatio
-

nella program .......... (132) 180 200 230 610

Utvecklingskrediter........ (100) 105 130 160 395

(232) 285 330 390 1 005

Den förra ramen slutar på ett avrundat totalbelopp för de tre budgetåren

av 710 milj. kr. och den senare ramen på 1 005 milj. kr. Därutöver förutses,

såsom framgår av efterföljande sammanfattningstablå över det totala planering,

sutrymmet för treårsperioden, ett minimibelopp av 96 milj. kr. i vilket

ingår kostnader för den centrala biståndsförvaltningen (inklusive rekryterings-,

utbildnings- och informationsverksamheten) medan återstoden

utgör planerings- eller dispositionsreserv:

Budgetår, milj. ]

kr. (avrundade belopp)

(1967/68)

1968/69

1969/70

1970/71

1968/71

Anslag

Anslag

Utfästelser

och

Totalt

planeringsramar

Allmänna bidrag till inter- nationella program ....

Direkta svenska biståndsin-

(162)

205

238

267

710

satser och särskilda bi- drag till internationella

program..............

(231)

285

330

390

1 005

Ej disponerat utrymme

samt förvaltning (inkl. re- krytering, utbildning och

information) ..........

(11)

14

36

47

96

(404)

504

604

704

1 812

Anslags-, utfästelse- och planeringsramen för hela treårsperioden skulle

därmed belöpa sig till 1 812 milj. kr., fördelade med 504 milj. la-, på budgetåret

1968/69, 604 milj. kr. på budgetåret 1969/70 och 704 milj. kr. på

budgetåret 1970/71. Det förutsätts att successivt stigande anslagshöjningar

från år till år vidgar dispositionsramarna utöver de nämnda minimibeloppen.

Beträffande planeringsreserven framhålls det att det varken synes

lämpligt eller nödvändigt att redan nu ange den slutliga fördelningen av hela

det förutsedda framtida anslagsutrymmet. Erfarenheter som successivt görs

och händelser som inträffar kan föranleda en omprövning av programmets

inriktning och innehåll, och utrymme bör finnas för den nyorientering som

kan visa sig påkallad. Det kan vidare viisa sig angeläget att snabbt kunna ta

ställning til! exempelvis förslag om livsmedelshjälp, som kan framkomma

till följd av nya eller försvårade hunger kriser, eller beträffande biståndsåt
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

gärder som kan visa sig påkallade när de folk, som ännu kämpar för sitt

oberoende, får möjlighet att forma sina egna öden.

Vad gäller fördelningen av biståndsanslagen mellan internationella program

och direkta svenska insatser framhålls det att relationen är i stort sett

densamma som under de senaste åren och att de förutskickade utfästelserna

och planeringsramarna innebär att proportionerna ungefärligen bibehålls.

På såväl fältverksamhetens som utvecklingskrediternas områden bör en fortsatt

nära samverkan med de internationella programmen äga rum, så att

de s. k. bilaterala programmen stöder de multilaterala. En inte oväsentlig

del av anslagen till dessa bilaterala ändamål förutses bli använd till finansiering

av verksamhet inom de internationella biståndsprogrammens ram

eller i nära anslutning till dessa program. Även i övrigt förutsätts en nära

samordning ske med de internationella organen och andra biståndsgivare.

Det erinras i detta sammanhang vidare om att planeringen och genomförandet

av den i långtidsplanen förutsedda expansionen av biståndsverksamheten

kommer att ställa stora krav på de för programmets förverkligande

ansvariga organen, i första hand SIDA, och att en förstärkning av upplysningsverksamheten

kring biståndsproblematiken är påkallad.

Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna I: 213 av fru Lindström och herr Hansson

och II: 271 av fru Eriksson i Stockholm och herr Svensson i Kungälv vari

hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen vid behandling av långtidsplan

för internationell hjälpverksamhet dels måtte rekommendera Ivungl.

Maj :t att snarast introducera »matching contributions» till de i motionerna

angivna multilaterala biståndsprogrammen (FN:s utvecklingsprogram

UNDP, FN:s barnfond UNICEF, Internationella livsmedelsprogrammet WFP,

Internationella utvecklingsfonden IDA och FN:s befolkningsfond), dels

måtte lämna Ivungl. Maj:t fullmakt att göra åtaganden och utfästelser om

bistånd till u-länder intill ett belopp som med 100 % överstiger storleken av

det anslag som anvisas för bilaterala utvecklingskrediter och med tredjedelen

överstiger det anslag som utgår till SIDA:s fältverksamhet,

dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson

och II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i

fråga, att riksdagen måtte begära att Kungl. Maj :t till höstriksdagen framlägger

de förslag till förändringar i utfästelserna till internationella program

för budgetåren 1969/70 och 1970/71 som föranleds av antagande av

den av motionärerna föreslagna plan för utvecklingsbiståndets ökning, som

redovisats under punkten 5 ovan.

Utskottet. Det föreslagna systemet med en minimiram för det samlade

biståndsprogrammet under de närmast framförliggande tre budgetåren

utgör ett väsentligt element i långtidsplanen och för dess förverkligande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

En sådan anslagsram är hl. a. en förutsättning för den omsorgsfulla planering

som hör föregå de direkta svenska biståndsinsatserna. Ytterligare stadga

tillförs denna planeringsram genom att systemet med bidragsutfästelser

till internationella biståndsprogram samtidigt utbyggs.

I den föreslagna anslags-, utfästelse- och planeringsramen har eu fördelning

av biståndsanslagen gjorts mellan insatser genom internationella organ

och direkta insatser vartill räknas kombinationer av dessa båda former.

Fördelningen innebär att proportionerna dem emellan i stort sett bibehålls

oförändrade. Det svenska biståndsprogrammets starka betoning och utnyttjande

av de multilaterala biståndsformerna kommer sålunda att kvarstå.

Såsom ä\en förutsatts i långtidsplanen bör en viss del av minimianslagsramen

för de närmaste budgetåren dessutom förbehållas för ändamål

som inte nu konkret kan förutses men som med kort varsel kan bli aktuella

för svenska biståndsinsatser.

Utskottet anser vidare att den föreslagna minimiramen är realistisk och

motsvarar både vad som är rimligt med hänsyn både till de ekonomiska betingelserna

och till biståndsmyndighetens nuvarande och överblickbara kapacitet

vad gäller planeringen av sådana biståndsåtgärder som förutsätter

svensk administration.

Av dessa skäl och av de skäl som anförts under närmast föregående avsnitt

avstyrks motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga.

Utskottet finner de motiv, som i motionerna I: 213 och II: 271 anförts för

ett övervägande av ett svenskt system med »matching contributions» till eu

råd internationella biståndsprogram, förtjäna beaktande. Det kan dock befaras

att utfästelser av ifrågasatt slag i vissa fall skulle kunna leda till

vässa mindre önskvärda konsekvenser och exempelvis medföra anslags1

luktuationer från år till år som inte kan förutses under budgetplaneringsskedet

och därmed förrycka förutsättningarna för genomförandet av andra

delar av biståndsprogrammet. Motionsyrkandets syfte torde i de flesta fall

kunna nås genom en fortsatt och rörlig tillämpning av det redan introducerade

systemet med å ena sidan långtidsutfästelser, om vilket Sverige ännu

är ensamt i UNDP och som nu föreslås även beträffande UNICEF och

UNHCR, och med å andra sidan extrabidrag till exempelvis IDA, UNHCR

och UNRWA. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t i sin planering prövar

detta och andra uppslag, som är ägnade att sporra andra bidragsgivande

länder till ökade och långtidsgaranterade prestationer, men finner inte tillräckliga

skäl föreligga för att tillstyrka motionsyrkandet i denna del.

Vad beträffar yrkandet i samma motioner av innebörd att Kungl. Maj:t ges

fullmakt att göra åtaganden och utfästelser gentemot u-länder intill ett belopp

som med 100 % överstiger storleken av det anslag som anvisas för utvecklingskrediter

och med tredjedelen överstiger det anslag som utgår till

SIL)A:s fältverksamhet, finner utskottet att yrkandet i allt väsentligt redan

är tillgodosett, bl. a. genom det förslag om vidgade kreditåtaganden som re
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

dovisas under punkt 14 nedan. Motionerna synes därför heller inte i denna

del påfordra någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför, såvitt

nu är i fråga.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 213 och II: 271 i

vad de avser »matching contributions» samt åtaganden ocli

utfästelser,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i

fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande

anslag och planeringsram 1968/69—1970/71.

7. Organisatoriska frågor (prop. nr 101, s. 102—107)

Propositionen. Under hänvisning till att 1967 års riksdag uttalade sig för

en organisatorisk samordning av biståndsverksamheten och därvid särskilt

underströk biståndsmyndigheten SIDA:s roll i sammanhanget erinrar utrikesministern

om de beslut och uttalanden som föregick inrättandet av

SIDA år 1965 och om den samordnande och planerande roll som SIDA därvid

tilldelades. Det heter att de uttalanden om biståndsmyndighetens uppgifter,

som gjordes i prop. 1965: 63 och godkändes av riksdagen, på nytt förtjänar

att understrykas.

Det erinras vidare om den samtidigt inrättade s. k. biståndsberedningen

som ett särskilt interdepartementalt samrådsorgan, i vilket även SIDA ingår,

och om SIDA:s deltagande i de flesta svenska förbindelseorganen till FNfamiljens

olika organ och inom de svenska delegationerna till möten inom

UNDP, ECOSOC, OECD/DAC och olika organ inom Världsbanksgruppens

arbetsområde. Det framhålls vidare att SIDA för Sveriges räkning bär huvudansvaret

för det nordiska biståndssamarbetet, att SIDA bör vara företrätt

i exportkreditnämnden vid beslut i frågor rörande tillämpningen av

det föreslagna investeringsgarantisystemet och att det också i övrigt har

vidtagits åtgärder för alt stärka SIDA:s medverkan i utredningar och beredningar

av ärenden inom handelspolitikens ram med betydelse för u-läuderna.

Beträffande den interdepartementala biståndsberedningen framhålls det

att det inte alltid är påkallat att denna sammanträder under ordförandeskap

av ett statsråd — såsom förutsågs år 1965 — och att det därför uppdragits

åt chefen för SIDA att normalt leda beredningens arbete. Samtidigt har det

uppdragits åt SIDA och vederbörande departementala enheter att svara för

sekretariatsfunktioner åt beredningen. Därmed skulle biståndsberedningens

funktion som informations- och samrådsorgan samt SIDA:s uppgifter för

att befordra samordning kunna fyllas på ett tillfredsställande sätt.

Inom ramen för sin diskussion av organisationsfrågor uttalade sig 1967

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

29

års riksdag för en översyn syftande till en anslagsteknisk samordning på

biståndsområdet. Riksdagen uttalade bl. a. att det borde ankomma på SIDA

att framlägga förslag till anslagsäskanden beträffande alla bilaterala aktiviteter.

SIDA fick i juni 1967 i uppdrag att framlägga sådana förslag för hela

det bilaterala biståndsområdet.

I sin senaste anslagsframställning har SIDA lämnat en utförlig redovisning

av anslagsutnyttj ande t över hela biståndsområdet och förslag till vissa

ändringar i den tekniska utformningen av anslagen. Kungl. Maj :t bär i flertalet

avseenden biträtt dessa förslag, som medför en anslagsteknisk rationalisering

och samtidigt torde medge en ökad flexibilitet vid utnyttjandet av

anslagen till biståndsändamål.

Med anledning av uttalanden av 1967 års riksdag angående biståndsanslagens

fördelning på huvudtitlar framhålls det bl. a. att anslagen med hänsyn

till den arbetsfördelning mellan statsdepartementen som befunnits lämplig

bör uppföras under tredje och sjunde huvudtitlarna i huvudsaklig överensstämmelse

med den tidigare tillämpade ordningen. Medel till varubistånd

bör dock i fortsättningen beräknas under fältverksamhetsanslaget på tredje

huvudtiteln.

På samma sätt som anslagstekniken anpassats till biståndsgivningens erfarenheter

och behov har biståndsförvaltningen successivt rationaliserats,

framhåller utrikesministern. Denna process är inte avslutad, och organisationen

bör även framgent vara så flexibel att den med ett minimum av

svårigheter kan anpassas till utvecklingens krav. Administrativa reformer

kan visa sig påkallade under den kraftiga expansion av biståndsverksamheten

som nu föreslås. Initiativ härtill torde få tas av vederbörande myndigheter,

då så befinns vara påkallat. Under den närmaste framtiden förutses

dock inga sådana reformer av större omfattning.

Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208

av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning om inrättande av

ett samordningsorgan mellan de biståndsgivande myndigheterna, riksdag,

näringsliv, mission och andra humanitära organisationer (yrkandet har upprepats

i de likalydande motionerna I: 866 och II: 1118 av samma motionärer),

dels de likalydande motionerna I: 158 av herrar Lundberg och Blomquist

samt 11: 209 av herrar Werner och Rubin vari hemställts att befattning som

biståndsattaché inrättas i beskickningar i de länder som mottager statlig

svensk utvecklingshjälp i större omfattning, främst de s. k. prioriterade länderna,

dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson och

II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i fråga,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

att riksdagen måtte i anslutning till vad i motionerna anförts uttala sig för en

översyn av SIDA:s ställning i administrativt hänseende och att därvid särskilt

beaktas lämpligheten av att göra biståndsverksamheten till en del av

den svenska utrikesförvaltningen med ett särskilt statsråd i ledningen för

denna del av verksamheten inom utrikesdepartementet,

dels de likalydande motionerna 1: 866 av herr Holmberg m. fl. och II: 1118

av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en översyn av den svenska

biståndsorganisationens ställning.

Utskottet. Den nuvarande organisationen av den svenska biståndsadministrationen

och -planeringen vilar i huvudsak på den reform som genomfördes

för knappt tre år sedan efter ingående utredning och prövning från

statsmakternas sida och som bl. a. ledde till inrättandet av SIDA och den

interdepartementala s. k. biståndsberedningen. En rad smärre förändringar

och rationaliseringar har sedermera vidtagits som bl. a. varit ägnade att

stärka SIDA:s utredande, planerande, verkställande och samordnande funktioner.

Biståndsverksamheten är en för svenska förhållanden ännu ny och

på många sätt unik verksamhet som hela tiden är stadd i snabb vidareutveckling.

Detta är en följd av dels kravet att på en relativt kort tidrymd

nå en viss verksamhetsvolym, mätt i relation till bruttonationalprodukten,

dels nödvändigheten att ständigt anpassa denna verksamhet till växlande

förhållanden i avlägsna världsdelar och länder, som lider brist på snart

sagt allt som är kännetecknande för de institutionellt och teknologiskt

avancerade välfärdsstaterna. Verksamheten skiljer sig därmed på en råd

avgörande punkter från vad som gäller för den svenska statsverksamheten

i övrigt.

Det är givet att utvecklingssamarbetets eller biståndsverksamhetens organisation

och ledning under sådana förutsättningar måste vara både

flexibel och dynamisk och stå öppen för sådana förändringar som kan

leda till effektivare och mera strategiskt insatta biståndsåtgärder. Det är

betecknande för situationen också i andra biståndsgivande länder att de

administrativa formerna både för den centrala biståndsorganisationen och

för verksamheten på fältet från tid till annan omprövas och anpassas med

hänsyn till de skiftande betingelserna inom det internationella utvecklingssamarbetet.

Detta gäller även de stora biståndsgivarländerna, alltså även

dem som har mycket längre direkta erfarenheter än Sverige av verksamhet

i u-länderna. En verksamhet av detta särpräglade slag torde för övrigt

alltid få dras med administrativa och organisatoriska problem av mer eller

mindre påträngande natur.

Någon organisatorisk förändring av större räckvidd eller principiell natur

på svensk sida förutses inte under den närmaste framtiden, något som

emellertid inte utesluter att sådana reformer efter hand kan visa sig påkal
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

31

lade under det alltmer expansiva skede för biståndsverksamheten som nu

förestår. Detta ter sig för utskottet naturligt mot bakgrund av de förhållanden

som tecknats och som bl. a. innebär att biståndsorganisationen

successivt rationaliseras och modifieras på grundval av huvudlinjerna i

1965 års organisationsreform. Enligt vad utskottet erfarit är uppmärksamheten

f. n. inte minst inriktad på att finna smidigare lösningar på fältet

av de problem som den växande projektadministrationen i de s. k. huvudmottagarländerna

för svenskt bistånd erbjuder. Detta sker i fortlöpande

och nära samråd mellan utrikesdepartementet och SIDA och syftar bl. a.

till att på ett klarare sätt bestämma de svenska u-landsbeskickningarnas

roll inom den expanderande biståndsverksamheten och att i högre grad än

hittills till fältet delegera uppgifter som f. n. kräver handläggning och ställningstaganden

i Stockholm.

I detta sammanhang synes det vara värt att notera att särskilda biståndsattachéer

avses komma att knytas till ambassader i de s. k. huvudmottagarländerna

i större utsträckning än hittills. I och för sig har ett sådant

arrangemang varit förutsett en längre tid, och en instruktion för biståndsattachéer

utfärdades redan för två år sedan, men anordningen har, bl. a. på

grund av rekryteringssvårigheter, ännu inte kommit att praktiskt prövas

mer än i ett par fall. Därmed får yrkandet i motionerna I: 158 och II: 209

anses vara tillgodosett och de avstyrks därför.

Mot bakgrund av de ovan redovisade förhållandena och synpunkterna

finner utskottet heller inte skäl alt ansluta sig till yrkandena i de båda

motionsparen I: 865 och II: 1119 resp. I: 866 och II: 1118 på en översyn

av biståndsorganisationens eller SIDA:s ställning i administrativt hänseende.

De erfarenheter som gjorts framför allt under de senaste tre åren,

dvs. från tiden för SIDA:s tillkomst, vittnar enligt utskottets mening inte

om att tiden nu skulle vara inne att företa eu ny översyn av biståndsorganisationen

syftande till förändringar av mera genomgripande slag.

Den närmare samordning mellan biståndsverksamheten och utrikesförvaltningen

som med något olika tonvikt anförs i motiveringarna för de aktuella

motionsyrkandena är något som fortlöpande uppmärksammas och

successivt realiseras i vedertagna samrådsformer. Utskottet avstyrker därför

motionerna I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118, såvitt nu är i

fråga.

I motionerna I: 157 och II: 208 har en utredning ifrågasatts om inrättande

av ett samordningsorgan mellan de biståndsgivande myndigheterna,

riksdag, näringsliv, mission och andra humanitära organisationer. Utskottet

vill med anledning härav erinra om att företrädare för alla de nämnda

intresseområdena ingår i SIDA:s styrelse och där har möjlighet att både

driva sina särsynpunkter och verka för en bättre samordning av alla de

krafter i vårt samhälle som strävar att på olika sätt bistå u-länderna. Därtill

kommer att SIDA till sig knutit sakkunniga rådgivare — genom sär
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

skilda arbetsgrupper och i andra konsultationsformer — för en rad olika

ämnesområden inom fältverksamheten. Enligt motionärerna skulle syftet

med det förordade nya samordningsorganet framför allt vara att »bidra till

att informationsflödet mellan biståndsmyndigheter, riksdag, näringsliv och

allmänhet fördjupas, pröva förutsättningarna för intensifierad industriell

verksamhet, spåra och stödja utvecklingsidéer i u-länderna samt ta initiativet

till särskilda projektgrupper för skilda u-länder». Enligt utskottets

mening kan alla dessa syften — i den mån de inte redan är tillgodosedda

inom lekmannastyrelsens och konsultsystemets ram eller inom ramen för

det kontinuerliga eller intermittenta samråd som sker med enskilda intresse-

och hjälporganisationer — med fördel realiseras utan tillskapandet

av ett större permanent samrådsorgan. Motionernas yrkande i denna del

avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 157 och II: 208

samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser samordningsorgan,

2. att riksdagen avslår motionerna I: 158 och II: 209 om

biståndsattachéer,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och

II: 1118 i vad de avser översyn av biståndsorganisationen

godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande

organisatoriska frågor.

Utvecklingsbistånd under tredje huvudtiteln

(prop. nr 101, s. 108—116, se även s. 48—53 och 59—78)

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 5, littera C) beräknat medel

till tekniskt och humanitärt bistånd, bär Kungl. Maj :t i bilaga 1 till propositionen

nr 101 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

den 15 mars 1968 och i anslutning till den i propositionens

huvuddel föreslagna långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet

framlagt förslag rörande bl. a. de anslag under tredje huvudtiteln

som avser utvecklingsbistånd.

8. Vissa FN-organs biståndsprogram

Kungl. Maj:t har (punkt C 1, s. 108—109) under hänvisning till vad som

i långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet anförts rörande anslagsteknisk

samordning föreslagit riksdagen att till Vissa FN-organs biståndsprogram

för budgetåret 1968/69 anvisa ett anslag av 92 460 000 kr.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

33

Beloppet är avsett att fördelas med 80 900 000 kr. till FN:s utvecklingsprogram

(UNDP), 9 000 000 kr. till FN:s barnfond (UNICEF), 1 560 000 kr.

till FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och 1 000 000 kr. till FN:s hjälporganisation

för Palestina-flyktingar (UNRWA). Vidare har Kungl. Maj:t

under hänvisning till de i långtidsplanen framlagda förslagen rörande anslags-

och planeringsram för budgetåren 1968/69—1970/71 föreslagit riksdagen

att Sverige avger vissa förhandsutfästelser om stegrade bidrag till

FN:s utvecklingsprogram, FN:s barnfond och FN:s flyktingkommissariat

avseende budgetåren 1969/70—1970/71.

Anslagsrubriceringen är ny. Anslaget avses täcka ändamål som tidigare

redovisats under tre skilda anslag (C 1, C 2 och C 4) och är ett led i den

anslagstekniska samordning som förordats av bl. a. 1967 års riksdag. För

motsvarande ändamål har under budgetåret 1967/68 sammanlagt anvisats

91 200 000 kr.

I de likalydande motionerna 1: 865 av herrar Dahlén och Bengtson och

II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén har hemställts, såvitt nu är i fråga,

alt riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 101 måtte besluta att

utöver vad i propositionen föreslås ytterligare anvisa till a) Förenta Nationernas

utvecklingsprogram (UNDP) 15 600 000 kr. (3 milj. dollar), b)

till Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) 5 200 000 kr. (1 milj. dollar).

Utskottet. Under punkten 5 har utskottet avstyrkt det i motionerna I: 865

och II: 1119 framställda yrkandet om en ökning av det statliga biståndet

med 100 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit för budgetåret 1968/69

och avstyrker på samma grund det i detta sammanhang föreliggande motionsyrkandet.

Utskottet har vidare under punkten 6 ovan tagit ställning

för bifall till de anslags- och utfästelseramar rörande bl. a. bidrag till de

internationella biståndsprogram varom nu är fråga. Utskottet hemställer

därför

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i

fråga,

a) medger att Sverige utfäster sig att lämna bidrag till

Förenta Nationernas utvecklingsprogram (UNDP) med det

beräknade motvärdet av sammanlagt 53 milj. dollar eller

275 900 000 kr. under verksamhetsåren 1968—1970, fördelade

med 80 900 000 kr. (15,5 milj. dollar) på budgetåret

1968/69, 91 000 000 kr. (17,5 milj. dollar) på budgetåret

1969/70 och 104 000 000 kr. (20 milj. dollar) på budgetåret

1970/71;

b) medger att Sverige utfäster sig att lämna bidrag till

Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) med sammanlagt

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

39 000 000 kr. under verksamhetsåren 1968—1970, fördelade

med 9 000 000 kr. på budgetåret 1968/69 och 15 000 000 kr.

på vart och ett av budgetåren 1969/70 samt 1970/71;

c) medger att Sverige utfäster sig att lämna bidrag till

Förenta Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) med

det beräknade motvärdet av sammanlagt 1 150 000 dollar

eller 5 980 000 kr. under verksamhetsåren 1969—1971, fördelade

med 1 560 000 kr. (300 000 dollar) på budgetåret

1968/69, 2 080 000 kr. (400 000 dollar) på budgetåret 1969/

70 och 2 340 000 kr. (450 000 dollar) på budgetåret 1970/71;

d) medger att Sverige lämnar ett allmänt bidrag av

1 000 000 kr. till Förenta Nationernas hjälporganisation för

Palestina-flyktingar (UNRWA) för verksamhetsåret 1969;

e) till Vissa FN-organs biståndsprogram för budgetåret

1968/69 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar

ett anslag av 92 460 000 kr.

9. Fältverksamhet

Kungl. Maj :t har (punkt C 2, s. 109—110) föreslagit riksdagen att till

Fältverksamhet för budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av

180 000 000 kr.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 99 000 000 kr. Anslaget förutses

för nästa budgetår innefatta medel även för gåvobistånd i form av varor

och tjänster, vars kostnader hittills bestridits från reservationsanslaget Bilateralt

finansiellt utvecklingsbistånd under sjunde huvudtiteln, samt för de

ändamål, som f. n. belastar reservationsanslaget övrigt multilateralt tekniskt

bistånd liksom huvuddelen av de ändamål, som f. n. tillgodoses med medel

från reservationsanslaget Humanitärt bistånd till flyktingar m. fl. För de

ändamål, som i propositionen föreslagits fortsättningsvis belasta förevarande

anslag, har för budgetåret 1967/68 anslagits sammanlagt 132 milj. kr. Viss

överföring av medel från anslaget Övrigt multilateralt tekniskt bistånd till

anslaget Fältverksamhet skedde i början av innevarande budgetår i enlighet

med bemyndigande från riksdagen (SU 53/ 1967, rskr. 151).

SIDA har i sin anslagsframställning begärt 190 milj. kr. för fältverksamhet

i den angivna vidgade bemärkelsen. Utrikesministern anför emellertid,

att hos SIDA sedermera utförda beräkningar ger vid handen, att — beroende

på inträffade tidsförskjutningar — ett belopp av 180 milj. kr. är tillräckligt

för att möta uppkommande utgiftsbehov under nästa budgetår. Jämfört

med budgetåret 1967/68 skulle det föreslagna beloppet innebära en ökning

med 48 milj. kr. för de ändamål som avses med anslaget. Beträffande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stätsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 35

den av SIDA planerade fältverksamheten under budgetåret 1968/69 torde

få hänvisas till s. 59—82 i propositionen. -

De motionsyrkanden som närmast berör fältverksamheten har grupperats

i anslutning till den ordningsföljd, i vilken deolika verksamhetsområdena

redovisats i propositionens återgivande, av SIDA:s anslagsframställning.

Ifrågavarande motionsyrkanden behandlas av utskottet i det följande

gruppvis med angivande av de respektive ämnesområden, till vilka

de hänför sig. ,

Beträffande familjeplanering (prop. nr 101, 69—71, 85—86, 88,

91—94) har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208

av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att ett familjeplaneringsinstitut

i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer och principer inrättas (yrkandet

har upprepats i de likalydande motionerna I: 866 och II: 1118 av samma

motionärer),

dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson och

II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i fråga,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttaja vad i motionerna anföres

om familjeplaneringen (av huvudsaklig innebörd att den svenska projektverksamheten

på området ständigt bör vidgas, samtidigt som Sverige

bör verka för att familjeplanering får ökat utrymme i de multilaterala organens

biståndsverksamhet och vidga sitt samarbete med den internationella

familjeplaneringsorganisationen IPPF).

Beträffande forskning (prop. nr 101, s. 72) haj'' utskottet behandlat
dels

de likalydande motionerna I: 1 av fröken Stenbejp m. fl. och II: 5 av

herr Nordstrandh vari hemställts att riksdagen måtte besluta att en professur

i u-landsfrågor inrättas vid något av våra universitet,

dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208

av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i friiga, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att målinriktad forskning med

anknytning till u-länderna beredes utrymme inom det statliga u-landsbiståndet

(yrkandet har upprepats i de likalydande motionerna I: 866 och II: 1118

av samma motionärer),

dels de likalydande motionerna I: 849 av herr Nyman och II: 1098 av herr

Neländer vari* hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

dels att de ekonomiska, tekniska och organisatoriska förutsättningarna

för en intensifierad bioteknologislc forskning: och ett ökat utvecklingsarbete

för framställning .av protein på mikrobielb yäg och! på andra vägar utreds,

dels att i långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet medel

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

inräknas för nämnd forskning och utveckling och dels att i SIDA:s målsättning

forskning och utvecklingsarbete för proteinframställning i likhet

med familjeplanering blir en av huvuduppgifterna,

dels de likalydande motionerna I: 868 av fröken Stenberg och II: 1121 av

herr Nordstrandh vari hemställts att riksdagen uttalar att Kungl. Maj :t

efter verkställd utredning angående lämpligaste ämnesomfattning måtte

framlägga förslag om inrättandet av en första professur i u-landsfrågor.

Beträffande exportfrämjande bistånd (prop. nr 101, s. 25—

26, 72, 89—90) har utskottet behandlat de likalydande motionerna I: 865

av herrar Dahlén och Bengtson samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén

vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte uttala vad i motionerna föreslås beträffande utredning om ett

institut för u-ländernas marknadsplanering.

Beträffande gåvobistånd i form av varor och tjänster

(prop. nr 101, s. 73 och 87) har utskottet behandlat de likalydande motionerna

I: 453 av herrar Yngve Nilsson och Blomquist samt II: 660 av herr

Nilsson i Bästekille och fru Heurlin vari hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära att skyndsamma åtgärder vidtages för

att möjliggöra export av svenska över skottslager av fisk till u-länderna

som ett led i det svenska u-landsbiståndet.

Beträffande flyktingverksamhet, humanitärt bistånd

etc. (prop. nr 101, s. 75—77, 92, 94—95) har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna I: 55 av herr Werner och II: 52 av herr

Hector in. fl. vari hemställts, att riksdagen som humanitär hjälp och återuppbyggnad

åt anfallna och ödelagda områden i Vietnam anvisar dels

10 000 000 kr. till Demokratiska Republiken Vietnam, dels 10 000 000 kr.

till Sydvietnams nationella befrielsefront,

dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson

samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i

fråga, att riksdagen måtte dels besluta att utöver vad i prop. 1968: 101 föreslagits

ytterligare anvisa till Förenta Nationernas flyktingkommissariet

(UNHCR) samt till Förenta Nationernas hjälporganisation för Palestinaflyktingar

(UNRWA) tillsammans 10 400 000 kr. (2 milj. dollar) att fördelas

av SIDA, dels till utbildning av rhodesiska flyktingar anslå 2 000 000 kr.

att användas på sätt som i motionerna anföres.

Beträffande insatser genom svenska enskilda organisationer

(prop. nr 101, s. 77, 88, 93, 94) har utskottet behandlat följande

motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 36 av herrar Lundberg och Svenungsson

samt II: 53 av herr Werner m. fl. vari hemställts, att riksdagen i skri
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

37

velse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att sådana åtgärder vidtages att SIDA

tillförsäkras möjligheter att inom ramen för anslaget till fältverksamhet förmedla

utvecklingsbistånd genom enskilda organisationer såsom missionen

till ett belopp om 30 000 000 kr. och därvid beakta vad i motionerna anförts,

dels de likalydande motionerna I: 851 av herr Eric Gustaf Peterson m. fl.,

och II: 1101 av herr Nelander m. fl. vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller att vid utvecklingsarbete genom de svenska frivilligorganisationerna

de i motionerna anförda synpunkterna måtte beaktas (av

huvudsaklig innebörd att de statliga bidragen till undervisning och sjukvård

samt frivilligkårsverksamhet genom frivilligorganisationernas och ungdomsorganisationernas

försorg bör ökas och bidragen även kunna avse projekteringskostnader

och initialdriftkostnader),

dels de likalydande motionerna 1: 865 av herrar Dalilén och Bengtson

samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är

i fråga, att riksdagen i anledning av vad som i motionerna anförts dels måtte

besluta att till Frivilliga organisationers fredskårer anslå 2 000 000 kr., dels

i anslutning till vad i motionerna anföres om villkoren för bidrag till de frivilliga

organisationernas verksamhet uttala sig för en liberalisering av dessa,

dels de likalydande motionerna I: 866 av herr Holmberg m. fl. och II: 1118

av herr Bohman in. fl vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att stödet till missionens och de

humanitära organisationernas verksamhet i utvecklingsländerna förbättras

samt att reglerna för den statliga bidragsgivningen omprövas,

dels motionen II: 142 av herrar Berglund och Hamrin i Jönköping vari

hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att vid

fördelningen av anslag till tekniskt och humanitärt bistånd de i motionen

angivna synpunkterna beaktas (av huvudsaklig innebörd att det statliga

stödet till de frivilliga organisationerna inklusive missionen ökas),

dels motionen II: 143 av herr Nilsson i Agnäs vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att utreda formerna för ett system av u-hjälp bestående

i ett bidrag av skattemedel till de organisationer, som bedriver verksamhet i

u-länder finansierad av gåvomedel, för vilka givarna betalt skatt,

dels motionen II: 1126 av herr Werner m. fl. vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att instruktionen för

SIDA:s verksamhet får sådan utformning att bidrag till enskilda organisationer

även kan avse driftkostnader vid biståndsprojekt i utvecklingsländer.

Beträffande stipendiat- och kursverksamhet (prop. nr 101,

s. 77—78, 94) har utskottet behandlat motionen II: 387 av herr Rimmerfors

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om

sådan omprövning av riktlinjerna för individuell stipendiering inom ramen

för svensk biståndsverksamhet att också studerande som ännu icke avlagt

akademisk examen, exempelvis högt kvalificerade elever från den svenska

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

missionens skolor i m-länderna, kan erhålla stipendium samt att utformningen

av bestämmelserna kan ske i samråd mellan SIDA och Svenska

missionsrådet.

• < . ■

Utskottet. Beträffande familj eplanering vill utskottet med anledning

av yrkandet i: motionerna I: 865 och II: 1119 erinra om de uttalanden

som gjorts dels av utrikesministern i långtidsplanens avsnitt 2—4 och dels

av utskottet i anslutning därtill. Ömsesidigt har under strukits betydelsen av

ytterligare vidgade insatser i detta hänseende och av att Sverige fullföljer

sina ansträngningar att genom FN och dess fackorgan få till stånd ett effektivt

och välkoordinerat internationellt handlings- och biståndsprogram på

befolkningsområdet. F. n. utreds även förutsättningarna för samfinansiering

med FN eller några av dess fackorgan av familj eplaneringsverksamhet

i u-Iänderna varvid Sverige strävar efter att stitaulera de internationella organen

till mera aktiva fältinsatser än: som hittills varit möjligt. Utskottet har

i detta sammanhang också erfarit att man inom OECD, efter initiativ från

svensk sida, utarbetat- förslag till åtgärder som bl. a. syftar till bättre koordinering

och informatiöftsutbyte mellan aktuella och potentiella biståndsgivarländer

på detta- område.'', Det svenska salnarbetet med den internationella

familj eplaneringsorganisationen IPPF väntas bli ytterligare utbyggt, och

nära kontakter upprätthålls också med andra icke-statliga organisationer,

stiftelser och institutioner med intresse för och verksamhet på befolkningsoch

familj eplaneringsområdet; För familjeplaneringsaktiviteterna under

nästa budgetår har SIDA beräknat ett medeisbehov, som med över 100 %

överstiger medelsanvishingeb för detta ändamål under innevarande budgetår

och som —- om programmet blir realiserat i sin helhet — kommer att motsvara

närmare en fjärdedel av det beräknade fältverksamhetsanslaget för

budgetåret 1968/69.!''Mot denna bakgrund förefaller det nu aktuella motionsyrkande!

vara tillgodosett, varför det inte synes påkalla någon åtgärd från

riksdagens sida. •- •

Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 157 och II: 208 om inrättandet av

ett familj eplaneringsiristitut, har utskottet erhållit uppgifter som belyser

varför man inom SIDA numera frångått tanken på ett särskilt institut som

basorganisation för familj eplanéringsverksamheten och i stället avser att ge

denna formen av (in forsknings- och utbildningsgrupp med nära anknytning

till SIDA:s faihiljeplaneringsenhet och fältprojekt. Ett av de motiv

som år 1966 låg till grund för förslaget om ett institut var önskvärdheten

att få till stånd en tvärvetenskaplig samordning av de discipliner som är av

direkt betydelse för. en utvidgning och effektivisering av familj eplaneringsbiståndet,

nämligen medicin (främst endokrinologi och praktisk klinisk

verksamhet), pedagogik (metoder för utbildning av u-ländernas personal

för familjeplanering) och sociologi (bl. a. studier av allmänhetens reaktioner

i u-Iänderna på publicitet och propaganda för familjeplanering och an
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

39

passning av informationsmetoderna därefter). Tillgången på familjeplaneringsinriktad

expertis i Sverige inom nämnda vetenskapsområden är och

förblir under överskådlig tid knapp, och det är för SIDA en angelägen uppgift

att på bästa sätt utnyttja denna. Sedan SIDA hösten 1966 i sin anslagsframställning

tog upp ärendet, har emellertid detta intresse i väsentlig mån

tillgodosetts utan att särskilda institutionella former behövt tillskapas genom

att man på konsultbasis knutit tillgänglig och nödvändig expertis till

SIDA. Bl. a. med hänsyn härtill framstår upprättandet av ett särskilt familjeplaneringsinstitut

i Sverige som mindre aktuellt i dagens läge. Den ursprungliga

tanken på ett sådant institut motiverades också av att det avsågs

främja eller självt bedriva dels forskning inom ämnesområden av vikt för

familjeplaneringen, dels utbildning av personal från u-länderna liksom av

svensk personal, dels klinisk verksamhet. Vad forskningen beträffar, bedrivs

sådan i betydande omfattning i ett flertal länder, främst i USA. SIDA

stöder för sin del forskning av grundläggande endokrinologisk art vid

karolinska institutet liksom av sociologisk och mera målinriktad karaktär

i samband med fältverksamheten, främst den svenska insatsen inom

Pakistans familjeplaneringsprogram. Utbildning av personal för familjeplaneringsverksamhet

i u-länder bör enligt de erfarenheter som SIDA vunnit

under senare år bedrivas i u-landsmiljö om den skall få full effekt. SIDA

stöder också sådan utbildning med driftkostnadsbidrag och rådgivning i flera

asiatiska länder och överväger f. n. ytterligare stöd av detta slag. Därvid

kan bistånd även till ett planerat familj eplaneringsinstitut i ett u-land komma

att aktualiseras. Vad angår den kliniska verksamheten finns det uppenbara

skäl som talar för att denna främst bör avse hjälpsökande i u-länder.

Mot denna bakgrund anser utskottet att den basorganisation för familjeplaneringsverksamheten

som planerats och redan börjat förverkligas bör

få praktiskt tillämpas någon tid innan ev. andra och mera institutionella

former aktualiseras. Utskottet anser därför att någon åtgärd från riksdagens

sida inte är påfordrad med anledning av motionerna I: 157 och II: 208, såvitt

nu är i fråga.

Utskottet vill i fråga om forskning anföra följande. Det stöd åt

forskningen, som ingår i biståndsverksamheten, är inte att betrakta som

någon fristående aktivitet utan som ett värdefullt och ibland oumbärligt

komplement till den praktiska verksamheten i u-länderna. Forskningsstödet

motiveras med andra ord av behovet att dels utröna förutsättningarna

för insatser inom olika ämnesområden och länder, dels planera en så ändamålsenlig

utformning som möjligt av dessa insatser, dels göra dem mera

effektiva -— i ljuset av vunna erfarenheter — under löpande verkställighetsperiod.

Forskning bedrivs i varierande utsträckning inom och i anslutning

till flera sektorer av SIDA:s fältverksamhet. Fn bestämd gränsdragning

mellan forskning och praktisk försöksverksamhet är under sådana omständigheter

svår att göra, men enligt vad utskottet inhämtat torde den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

målinriktade forskning som bedrivs med SIDA:s stöd dra en sammanlagd

kostnad av minst fem milj. kr. under innevarande budgetår. Omfattningen

av detta forskningsstöd väntas komma att betydligt öka under budgetåret

1968/69. Exempel på dylik forskning är den i det föregående nämnda familjeplaneringsforskningen

i Pakistan och vid karolinska institutet, näringsfysiologisk

och annan forskning inom det svensk-etiopiska nutritionssamarbetet

samt tillämpad lantbruksteknisk forskning (redskapsanpassning,

spannmålslagring) inom jordbruksutvecklingsproj ektet i Etiopien. Nya insatser

av forskningsstöd planeras inom bl. a. området för livsmedelsförsörjning,

däribland bioteknologiskt och mikrobiologiskt forsknings- och utvecklingsarbete

för proteinframställning. Den allmänna prioritering av livsmedelsförsörjnings-

och familjeplaneringsområdena, som alltmer präglar det

svenska biståndsprogrammet, får därigenom sin återspegling även inom

den forskningsverksamhet som stöds av SIDA-medel.

Utskottet anser mot den redovisade bakgrunden att syftet med motionerna

I: 157 och II: 208, såvitt nu är i fråga, och motionerna I: 849 och II: 1098

väsentligen tillgodosetts och därför inte påkallar någon åtgärd från riksdagens

sida.

Ett särskilt problem i sammanhanget (som f. ö. även berörs i motionen

II: 1123, som behandlas under punkten 13 nedan) är samordningen meJlan

forskning med SIDA:s stöd å ena sidan och å andra sidan den forskning

med inriktning på u-landsproblem som stöds av andra svenska organ, exempelvis

universiteten, vissa forskningsråd och Riksbanksfonden. En bättre

samordning mellan de olika forskningsaktiviteterna med u-landsanknytning

är, enligt vad utskottet erfarit, under förberedande. För SIDA:s vidkommande

synes det dock rimligt att man håller fast vid principen att den

forskning som finansieras eller stöds av SIDA-medel i första hand skall vara

inriktad på en växande och effektiviserad fältverksamhet, medan forskningav

mera allmängiltig natur men med fastare eller lösare u-landsanknytning

liksom hittills i huvudsak torde få finansieras på andra vägar.

De likalydande motionerna I: 1 och II: 5 om inrättandet av en professur

i u-landsfrågor har av utskottet underställts SIDA och universitetskanslersämbetet

(UKÄ) för yttrande.

SIDA har i sitt yttrande den 10 april i år över motionerna, som närmast

synes ha syftat till att genom en särskild u-landsprofessur få till stånd samhällsteknisk

och sociologisk attitydforskning kring de problem som omställningsprocessen

och biståndsverksamheten i u-länderna framkallar, bl. a.

framhållit att det inom ett stort antal ämnesområden och särskilt bland

yngre forskare tycks finnas stort intresse att angripa u-ländernas utvecklingsproblem.

Med hänsyn härtill och till den påtagliga svårigheten att från

andra akademiska discipliner avgränsa en ev. u-landsprofessurs forskningsområde

kan SIDA inte tillstyrka motionerna men ser gärna att den nu pågående

inriktningen av särskilt samhälls- och beteendevetenskaplig forsk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

41

ning på problem och förhållanden i u-länderna ytterligare breddas och fördjupas.

Också UKÄ erinrar i sitt yttrande den 25 april i år om att arbete av i motionerna

åsyftat slag redan utförs vid universiteten inom ramen för nuvarande

discipliner, bl. a. ämnena etnografi, socialantropologi, kulturgeografi

och sociologi men även inom den tekniska och naturvetenskapliga forsknings-

och utbildningsverksamheten. De forskningsprojekt, som är och kan

komma att bli aktuella inom det vittfamnande begreppet u-landsfrågor,

ryms inte inom en enda disciplin, framhåller UKÄ, vartill kommer att det

inte heller är ändamålsenligt att hänskjuta de metodspörsmål inom biståndsproblematiken,

som motionerna delvis åsyftar, till en särskild professur.

UKÄ utgår från att SIDA har kontakt med vederbörande universitetsinstitutioner

och framlägger sina behov av belysning från vetenskaplig synpunkt

av här avsedda problem, i synnerhet som åtskilliga problemställningar på

detta område otvivelaktigt torde kunna penetreras inom ramen för en uppdragsverksamhet.

Det torde sålunda föreligga ett starkt latent behov av

vidgad samverkan mellan bl. a. statlig verksamhet och universitetsforskningen,

som lämpligen kan utvecklas i form av uppdragsverksamhet. UKÄ ställer

sig synnerligen tveksamt till tanken på en särskild professur i u-landsfrågor

och avstyrker för sin del motionerna.

Utskottet ansluter sig till de av SIDA och UKÄ anförda synpunkterna och

avstyrker därför motionerna I: 1 och II: 5. Utskottet avstyrker av samma

skäl även motionerna I: 868 och II: 1121 om en utredning syftande till förslag

om inrättandet av en u-landsprofessur.

Vad beträffar exportfrämjande bistånd vill utskottet i detta

sammanhang inledningsvis erinra om de uttalanden som gjorts ovan under

punkten 3 rörande angelägenheten att fullfölja de handelspolitiska ansträngningarna

i syfte att underlätta u-ländernas export bl. a. genom en förbättrad

organisation och teknik för marknadsföring. Konkreta svenska biståndsinsatser

på detta speciella område har inletts och beräknas under innevarande

budgetår ta i anspråk ca 0,5 milj. kr. av SIDA:s fältverksamhetsanslag.

Flertalet projekt har utformats i mycket nära samverkan med det av

GATT upprättade — men numera av GATT och UNCTAD gemensamt drivna

— internationella handelsinforinationscentret ITC i Geneve, som även tagit

på sig ansvaret att verkställa de svenskfinansierade projekten i fråga. Enligt

vad utskottet erfarit är det inte minst tack vare de medel och i viss mån även

den expertis som ställts till förfogande från svensk sida som ITC fått möjlighet

att bygga upp en egen operativ biståndsverksamhet på exportfrämjandets

område. Det kan nämnas att även Dag Hammarskjölds minnesfond

medverkat till verksamhetens uppbyggnad. Utskottet har vidare erfarit att

SIDA för nästa år planerar en betydande utbyggnad av sin verksamhet på

detta område och för nästa budgetår räknar med ett mer än fyrdubblat me
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

delsbehov härför. En av huvudmotiveringarna för motionerna I: 865 och

II: 1119 i vad avser exportfrämjande bistånd synes därmed bli tillgodosett.

Vad gäller den av motionärerna samtidigt aktualiserade frågan om ett

svenskt institut för u-ländernas marknadsplanering anser utskottet att

den verksamhet det här är fråga om är av en så utpräglat global natur att

det är naturligt att exportfrämjandet framför allt bärs upp och i varje fall

koordineras av ett internationellt organ. Detta hindrar inte att ITC:s arbete

i vissa fall lämpligen kan kompletteras med bilaterala biständsåtgärder

eller att exempelvis marknadsundersökningar för olika varuområden med

fördel kan utföras på nationell eller regional basis. Så sker även för svenskt

vidkommande. Det får enligt utskottets mening anses ingå i SIDA:s normala

åligganden att söka sig fram till de lämpligaste formerna för den del av

den exportfrämjande biståndsverksamheten som ägnar sig för sådana bilaterala

åtgärder, och utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionärernas

utredningsyrkande om ett särskilt institut i Sverige för u-ländernas

marknadsplanering.

Beträffande gåvobistånd vill utskottet anföra följande. Inom det

hittillsvarande varubiståndets ram har i begränsad utsträckning kunnat inrymmas

produkter från branscher eller näringsgrenar i Sverige som tidvis

haft undersysselsättning eller en temporär överproduktion. Det har bl. a.

gällt papper, redskap, konstgödsel och visst slag av livsmedel. Ett något bredare

sortiment av livsmedel har årligen ingått i naturadelen av de svenska

bidragen till Internationella livsmedelsprogrammet (WFP), däribland även

fisk i konserverad form. I samtliga dessa fall har emellertid gällt att det förelegat

bestämda önskemål beträffande varorna i fråga från mottagarländernas

resp. WFP:s sida, under det att den svenska sysselsättningsaspekten

tagits i betraktande först i andra hand men givetvis varit en välkommen

sidoeffekt av biståndsinsatserna i fråga. Leveranserna av konserverad fisk

till WFP har emellertid knappast varit av den omfattningen att de haft någon

avsevärd effekt för att avleda eventuell överproduktion. Enligt vad utskottet

erfarit har det på senare år i många fall varit så att den svenska

fiskkonservindustrin inte kunnat tillgodose beställningar eller tillmötesgå

de specifikationer som uppställts från WFP:s sida.

Motionärerna synes medvetna om de speciella problem som är förknippade

med leveranser av fisk till avlägsna u-länder med besvärande klimat

och oftast utan tillräcklig lagringskapacitet och tillfredsställande distributionsförhållanden.

Enligt vad utskottet erfarit pågår emellertid både i vårt

land och i andra länder omfattande vetenskapliga och industriella försök att

omvandla det värdefulla fiskproteinet så att det blir bättre användbart i

biståndssammanhang. I så måtto är den aktuella frågeställningen besläktad

med de spörsmål rörande den målinriktade forskningen, som behandlats

ovan, och föremål för uppmärksamhet från både FN-organens och enskilda

länders sida. Utskottet anser mot denna bakgrund att någon särskild åt
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

43

gärd från riksdagens sida med anledning av motionerna inte är påkallad och

avstyrker därför dessa.

Vad angår flyktingverksamhet m. in. anför utskottet följande.

I långtidsplanen har utrikesministern bl. a. erinrat om att viss humanitär

hjälp av statliga biståndsmedel lämnas genom Röda korset till offren för

kriget i Vietnam. Sådant bistånd har, enligt vad utskottet erfarit, utanordnats

i olika omgångar alltsedan 1965 och har fördelats mellan de tre i kriget

engagerade vietnamesiska parterna, Syd- och Nordvietnam samt Nationella

befrielsefronten. Närmare uppgifter härom har lämnats bl. a. i interpellationssvar

i riksdagen den 18 mars och den 3 maj i år. I propositionen uttalas

vidare att när kriget i Vietnam upphör bör Sverige vara berett att effektivt

bistå det vietnamesiska folket i dess återuppbyggnadsarbete. Båda typerna

av biståndsinsatser har även behandlats i regeringsdeklarationen vid årets

utrikesdebatt den 21 mars, vari bl. a. anmäldes att regeringen på olika vägar

undersöker möjligheterna att utöka de svenska humanitära insatserna i Vietnam

bl. a. genom Internationella röda korset och att fortlöpande kontakter

äger rum mellan de fem nordiska länderna för att förbereda återuppbyggnadsbistånd

till Vietnam. Motsvarande informationer har senare lämnats

bl. a. i kommunikén från det nordiska utrikesministermötet i Oslo den 25—

26 april och i ett offentligt anförande av utrikesministern den 1 maj i år.

Därav har även framgått att en kartläggning av återuppbyggnadsbehoven

i Vietnam inletts och att en svensk studiegrupp i samråd med övriga nordiska

länder f. n. närmare överväger frågan om samordnade långsiktiga insatser

efter krigshandlingarnas upphörande. I motionerna I: 55 och II: 52

har påyrkats medelsanvisning genom förslagsanslag för humanitär hjälp

och återuppbyggnad i Vietnam. De uttalanden från regeringens sida i ämnet

som anförts och som utskottet vill stödja visar att beredvillighet och

beredskap finns både för ökade humanitära insatser i nuvarande läge och

för omfattande återuppbyggnadsbistånd efter krigets slut. Utskottet vill

erinra om att sådana insatser — liksom i all slags biståndsverksamhet —

på varje stadium förutsätter att vederbörande myndigheter och organ på

mottagarsidan tillkännager sina önskemål och planer samt inträder i ett

samarbetsförhållande med biståndsgivarna för gemensamma hjälpinsatser,

återuppbyggnads- och utvecklingsföretag. Medel för sådan verksamhet

torde, om och när så blir erforderligt, få begäras och anvisas i särskild ordning.

Därmed torde syftet med motionerna I: 55 och 11:52 få anses tillgodosett.

Mot denna bakgrund avstyrks motionerna i fråga.

De i motionerna 1:865 och II: 1119 föreslagna ytterligare bidragen till

FN:s båda flyktingprogram och särskilda anslaget till utbildning av rhodesiska

flyktingar får ses i sammanhang med den i samma motioner föreslagna

planen för utvecklingsbiståndets ökning. De ytterligare bidrag till

flyktingverksamhet som förordats av samma motionärer utgör med andra

ord en del av denna ytterligare ökning, som utskottet avstyrkt under punk
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

ten 5 ovan i samband med sin behandling av långtidsplanen. I konsekvens

härmed avstyrker utskottet även de nu behandlade anslagsyrkandena.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att Kungl. Maj :t föreslagit ett

extrabidrag till FN:s hjälporganisation för Palestina-flyktingar med ca 10,4

milj. kr. utöver det allmänna årsbidraget av 1 milj. kr. och ett med ca 260 000

kr. ökat allmänt årsbidrag till FN:s flyktingkommissariat för nästa budgetår

samt utfästelser om successivt stigande allmänna årsbidrag för de båda följande

budgetåren. Dessutom har inom ramen för SIDA:s fältverksamhet beräknats

ett extrabidrag för nästa budgetår till flyktingkommissariatet med

ca 1,5 milj. kr. De sammanlagda bidragen till FN:s flyktingkommissariat

skulle nästa år därmed komma i paritet med USA:s nuvarande årsbidrag

som uppgår till 600 000 dollar och f. n. är det största av alla medlemsländers

bidrag. Det svenska biståndsprogrammet för utbildningsstöd till afrikansk

flyktingungdom, som byggts upp sedan 1964 och från och med nästa år

förutsätts bli en del av fältverksamhetsanslaget (från att tidigare ha ingått

i anslaget Humanitärt bistånd till flyktingar m. fl.), har samtidigt beräknats

öka med 0,5 milj. kr. till 3 milj. kr. Rhodesisk flyktingungdom är i likhet

med flyktingungdom från Sydafrika, Sydvästafrika och de portugisiska territorierna

i Afrika berättigad att söka stipendier eller på annat sätt komma

i åtnjutande av detta program för afrikansk flyktingutbildning.

Utskottet anser att angelägen flyktinghjälp även i fortsättningen i första

hand bör lämnas till FN:s organ eller biståndsprogram på området. Punktinsatser

vid sidan därav bör emellertid också vara möjliga. Utskottet förutsätter

att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet studerar möjligheterna att

ytterligare bidra till praktisk hjälp åt flyktingar från bl. a. Rhodesia. Vad

beträffar det i motionerna nämnda Mocambique-institutet vill utskottet påpeka,

att svenska bidrag till institutet möjliggjorts sedan det från afrikansk

sida tagits initiativ till institutets tillkomst. Det skulle emellertid enligt

utskottets mening vara olämpligt att den svenska regeringen, såsom motionärerna

förordar, skulle ge afrikanska regeringar råd om upprättande

av ett särskilt institut för rhodesiska flyktingar och om ett sådant instituts

placering. Om berörda afrikanska regeringar anser det ligga i sitt intresse

att skapa ett institut av skisserat slag eller att i annan ordning stödja

flyktingarna från Rhodesia bör Kungl. Maj:t därefter pröva möjligheterna

att lämna svenska bidrag till sådan verksamhet.

Utskottet vill beträffande insatser genom enskilda organisationer

anföra följande. Bistånd genom svenska enskilda organisationer

med anlitande av medel från fältverksamhetsanslaget har hittills i

huvudsak varit begränsat till missionsorganisationerna och kooperationen

som förmedlande organ. Stödet till missionsorganen avser deras verksamhet

vid sidan av evangeliseringsarbetet, främst yrkesutbildning av olika

slag och allmän undervisning samt i viss utsträckning hälso- och sjukvård.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 45

Vad kooperationen beträffar, har stöd utgått till utbildning av kooperativ

personal från u-länderna. Ett större bidrag har lämnats till uppförande

av en byggnad i New Delhi för Internationella kooperativa alliansens utbildning

av personal för länder i Asien (på motsvarande sätt har en svensk

kredit till Tanzania använts för en kooperativ skola).

Bidragen från fältverksamhetsanslaget till enskilda organisationer har

framför allt avsett del av kostnader för investering i byggnader och anskaffning

av utrustning. Ett system för utformning och prövning av bidragsansökningar

från enskilda organisationer har utarbetats efter samråd

med närmast berörda organisationer och enligt de upplysningar utskottet

inhämtat visat sig fungera tillfredsställande. Beslut om bidrag fattas

av SIDA i princip två gånger årligen.

Enligt vad utskottet erfarit har SIDA f. n. större tillgång på medel under

ifrågavarande anslagspost, för vilken i riksstaten upptagits 6 milj. kr.,

än som bedöms erforderligt för att täcka berörda organisationers medelsbehov

under budgetåret 1967/68 inom ramen för de av SIDA hittills gjorda

och ännu inte infriade bidragsutfästelserna. Återstående del av utestående

utfästelser torde, efter anfordran från organisationerna i fråga, komma att

förfalla till betalning under nästa budgetår och motsvarar ca 3 milj. kr. Nya

betalningsutfästelser torde inom kort komma att göras och beräknas leda

till utbetalningar under budgetåret 1968/69 och påföljande budgetår inom

ramen för de behov och önskemål från organisationerna som prövats av

SIDA.

Då den totala biståndsvolymen växer, framstår det som naturligt att

också biståndet genom enskilda organisationer får expandera. Organisationernas

möjlighet att tillgodogöra sig bidrag kan ökas genom att kriterierna

för SIDA:s bidragsbeslut vidgas till att avse inte endast — som

hittills varit fallet —- del i kostnader av investerings- och liknande engångskaraktär

utan även del i driftkostnader — närmast då startbidrag som

syftar till att täcka en del av driftkostnaderna under en inledande period

av verksamheten i fråga. Enligt vad utskottet inhämtat har en sådan vidgning

av bidragsmöjligheten redan planerats. En ändring av bidragsreglerna

i denna riktning torde kunna bli av särskilt intresse för de organisationer

som bedriver verksamhet av fredskårstyp i egen regi och för detta ändamål

får räkna med kostnader av övervägande driftkaraktär. Det framstår dock

som angeläget att prövningen inom SIDA av sådana enskilda fredskårsinsatsers

utformning och värde för mottagarlandet blir lika noggrann som

beträffande andra ansökningar från enskilda organisationer och beträffande

biståndsinsatser över huvud taget.

För bidrag till enskilda organisationer under budgetåret 1968/69 har

SIDA, enligt vad utskottet inhämtat, med hänsyn till den avsedda breddningen

av underlaget för bidragsbeslut numera beräknat ett medelsbehov av

7 milj. kr., dvs. 1 milj. kr. mer än som beräknades i SIDA:s anslagsfram
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

ställning hösten 1967. Denna ökning ryms inom den anslagsram för fältverksamheten

av 180 milj. kr. som föreslagits av Kungl. Maj:t.

Skulle ytterligare behov uppkomma under budgetåret på grund av ansökningar

eller händelser som inte kan förutses nu, torde visst utrymme

finnas för ytterligare medelsanvisning från Kungl. Maj:ts sida inom det

föreslagna fältverksamhetsanslagets ram.

Mot denna bakgrund torde syftet i huvudsak vara tillgodosett med yrkandet

i motionerna 1:865 och 11:1119 i vad avser en liberalisering av

villkoren för bidrag till de frivilliga organisationernas verksamhet. Motsvarande

torde väsentligen även gälla dels yrkandet i motionerna I: 866

och II: 1118 om förbättring av stödet till missionen och de humanitära organisationerna

och omprövning av reglerna för den statliga bidragsgivningen,

dels motionerna I: 851 och II: 1101 samt motionerna II: 142 och II: 1126

av liknande innebörd. De nämnda motionsyrkandena torde därför inte påkalla

någon åtgärd från riksdagens sida.

Yrkandet i motionerna I: 865 och II: 1119 i vad avser anslag med 2 milj.

kr. till frivilliga organisationers fredskårer avstyrks, då beloppet ingår som

en del i den allmänna ökning av biståndsanslagen med 100 milj. kr. utöver

vad Kungl. Maj:t föreslagit, som förordats i ett annat yrkande i samma

motioner, vilket utskottet tidigare behandlat och avstyrkt under punkten 5.

Motionerna I: 36 och II: 53 om bidrag till missionen och andra enskilda

organisationer med ett belopp av 30 milj. kr. avstyrks liksom även motionen

II: 143 rörande utredning av formerna för ett system av u-hjälp bestående

i ett bidrag av skattemedel till organisationer, som bedriver verksamhet

i u-länder finansierad av gåvomedel, för vilka givarna betalat skatt.

Beträffande stipendiat- och kursverksamhet anför utskottet

följande med anledning av motionen II: 387. Med undantag för flyktingutbildningsprogrammet

är den individuella stipendieringen från svensk sida

numera i huvudsak begränsad till att dels avse fortbildning i form av specialstudier

på kvalificerad akademisk nivå, dels utbildning av personal knuten

till svenska fältprojekt. Bakom dessa regler ligger erfarenheten att utbildning

i Sverige av personer från u-länder som saknar en solid grundutbildning

av akademisk eller motsvarande art, kombinerad med praktisk erfarenhet

inom vederbörande yrke, inte är lika ändamålsenlig som utbildning

i hemlandet eller i vissa fall utbildning i tredje land, där språk- och andra

anpassningssvårigheter inte lägger hinder i vägen för studiernas framgång.

Avsteg från de numera tillämpade reglerna i detta hänseende befaras

leda till olägenheter av både praktisk och principiell art.

Det förefaller utskottet av många skäl — inte minst administrativa —

önskvärt att SIDA:s växande stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet

får begränsas till de områden, som behandlats i det föregående,

nämligen investering i byggnader, anskaffning av utrustning och

startbidrag till täckande av vissa driftkostnader i mottagarländerna, och

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

47

inte knytas till så specifikt angivna objekt som stipendiering av enskilda

personer eller kategorier av personer för studier i Sverige. Sådana mindre

kostnadskrävande insatser borde, enligt utskottets mening, i stället kunna

finansieras av de intresserade organisationerna själva, bl. a. med hänsyn

till den vidgning av deras finansiella verksamhetsram som följer av bidragsgivningen

från SIDA.

Mot denna bakgrund vill utskottet avstyrka den förevarande motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 157 och II: 208 samt

I: 866 och II: 1118 i vad de avser inrättandet av ett familjeplaneringsinstitut,

2. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser uttalande om familjeplaneringen,

3. att riksdagen avslår motionerna I: 1 och II: 5 angående

inrättandet av professur i u-landsfrågor,

4. att riksdagen avslår motionerna I: 157 och II: 208 samt

I: 866 och II: 1118 i vad de avser målinriktad forskning,

5. att riksdagen avslår motionerna I: 849 och II: 1098 angående

bioteknologisk forskning och proteinframställning,

6. att riksdagen avslår motionerna I: 868 och II: 1121

angående utredning om professur i u-landsfrågor,

7. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser utredning om ett institut för u-ländernas marknadsplanering,

8. att riksdagen avslår motionerna I: 453 och II: 660 angående

export av överskottslager av fisk,

9. att riksdagen avslår motionerna I: 55 och II: 52 angående

bistånd till Vietnam,

10. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser ytterligare medelsanvisning till Förenta Nationernas

flyktingkommissariat (UNHCR) och Förenta

Nationernas hjälporganisation för Palestina-flyktingar

(UNRWA),

11. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser medelsanvisning till utbildning av rhodesiska

flyktingar,

12. att riksdagen avslår motionerna I: 36 och II: 53 angående

bidrag till enskilda organisationer,

13. att riksdagen avslår motionerna I: 851 och II: 1101,

II: 142, II: 1126, I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118,

de fyra sistnämnda i vad de avser villkoren för bidrag till

enskilda organisationer,

14. att riksdagen avslår motionen II: 143 angående kom
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

pensation för beskattade gåvor till enskilda organisationer,

15. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser medelsanvisning till frivilliga organisationers

fredskårer,

16. att riksdagen avslår motionen 11:387 angående riktlinjerna

för individuell stipendiering,

17. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu

är i fråga, till Fältverksamhet för budgetåret 1968/69 på

driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

av 180 000 000 kr.

10. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet

(prop. nr 101, s. 87, 101—102, 110—112, 115—116)

Kungl. Maj :t har (punkt C 3, s. 110—112) föreslagit riksdagen att till

Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet

för budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 3 650 000 kr.

Anslagsrubriceringen är delvis ny, vilket sammanhänger med att det förutsatts

att kostnaderna för informationsverksamheten från och med nästa

budgetår inte skall belasta SIDA:s omkos tnadsanslag utan anslagstekniskt

sammanföras med det tidigare anslaget Rekrytering och utbildning av fältpersonal.

Anslagen under budgetåret 1967/68 har för dessa båda ändamål i gällande

riksstat uppförts med 2 335 000 kr., varav 235 000 kr. för informationsverksamhet.

SIDA har i sin anslagsframställning för rekryterings- och utbildningsverksamheten

begärt 3 050 000 kr. Nyrekryteringen av fältpersonal beräknas

under budgetåret 1968/69 öka till sammanlagt ca 420 personer jämfört med

en rekrytering av ca 340 personer som förutses under innevarande budgetär.

Departementschefen har anslutit sig till denna SIDA:s beräkning av medelsbehovet.

För informationsverksamhet har SIDA i sin anslagsframställning

begärt 350 000 kr. Med anledning av senare inom SIDA gjorda bedömningar

av medelsbehovet och av SIDA:s förutsättningar att möta den växande

efterfrågan på informationsmaterial från främst skolor, intresseorganisationer

och massmedia, har utrikesministern emellertid beräknat 600 000 kr.

för informationsverksamhet. Utrikesministern pekar vidare på det samband

som råder mellan den allmänna informationsverksamheten å ena sidan

och rekryteringen och utbildningen av fältpersonal å den andra och som

talat för en anslagsmässig sammankoppling mellan de båda ändamålen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

49

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna I: 864 av herr Blomquist och II: 1124 av

fru Sundberg och herr Wennerfors vari bl. a. invändningar gjorts mot den

i propositionen förutsatta överföringen av anslagsposten för information

från SIDA:s omkostnadsanslag till det föreslagna anslaget Rekrytering och

utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet och hemställts, dels

att riksdagen till Rekrytering och utbildning av fältpersonal anvisar ett

reservationsanslag av 3 050 000 kr. och till Styrelsen för internationell utveckling

(SIDA) Omkostnader anvisar ett förslagsanslag av 2 745 000 kr.,

dels att Kungl. Maj :t låter utfärda bestämmelser om meritvärdering av ulandstjänstgöring

i riktning med vad i motionerna anförts,

dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson

samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är

i fråga, att riksdagen i anslutning till motionerna måtte begära en plan för

ökad information kring u-ländernas problem,

dels motionen 11:663 av herr Rubin m. fl vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder snarast för

att hos allmänheten väcka intresse för biståndet till utvecklingsländerna,

dels genom alt utge en broschyr med i motionen angivet innehåll för distribution

till alla hushåll, dels genom att vidtaga åtgärder i syfte att arrangera

en internationell vecka med en omfattande landsinsamling i vilken staten

fördubblar insamlat belopp.

Utskottet. SIDA:s nyrekrytering av personal för tjänstgöring inom svensk

fältverksamhet och inom de internationella biståndsprogrammen har relativt

sett avsevärt vidgats under de senaste åren. ökningen har främst haft

samband med uppbyggnaden av den svenska fredskårsverksamheten och

med tillhandahållandet av s. k. biträdande experter till FN-programmen.

Dessa nyare tjänstgöringsformer har öppnat möjligheter, som endast i ringa

utsträckning fanns tidigare, att till biståndsverksamheten knyta yngre men

med praktiska eller teoretiska kunskaper välutrustade personer, som står

i början av sin yrkeskarriär och som normalt har det lättare än äldre personer

både att lämna sina anställningar här hemma och att anpassa sig till

de främmande arbetsvillkor som u-landstjänst innebär.

I förhållande till vad Sverige finansiellt satsar på biståndsverksamhet —

och detta gäller framför allt de internationella biståndsprogrammen — framstår

emellertid den svenska insatsen i form av rådgivare, administratörer,

lärare, förmän, tekniker, ekonomer och annan expertis alltjämt som blygsam.

Den snabba utbyggnad av den svenska biståndsverksamheten som förutses

under de närmaste åren kommer att ytterligare accentuera rekryteringsbehovet.

Såsom även påpekats i långtidsplanen behöver expertrekryteringen

därför intensifieras och underlättas bl. a. genom en förstärkning av

SIDA:s resurser för rekrytering och kompletteringsutbildning av fältperso4

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

nal men också genom särskilda åtgärder som faller inom andra myndigheters

kompetensområden, inte minst inom det allmänna utbildningsväsendet.

Utskottet tillstyrker därför den föreslagna anslagsökningen för SIDA:s rekryteringsverksamhet.

Det är uppenbart att det föreligger ett nära samband mellan rekryteringsansträngningarna

och den informationsverksamhet som är avsedd att ge

den svenska allmänheten en bättre u-landsorientering, att förmedla djupare

kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas situation och utvecklingssamarbetet.

Utskottet finner det därför följdriktigt och motiverat att, såsom

föreslagits av utrikesministern, också en anslagsteknisk sammankopplingsker

mellan rekryterings- och informationsverksamheterna och bär anledning

anta att båda aktiviteterna kommer att gagnas av den närmare integration

dem emellan som torde följa av den nya anordningen. Utskottet avstyrker

därför motionerna I: 864 och II: 1124, såvitt nu är i fråga. (Samma

motioners yrkanden rörande meritvärdering av u-landstjänstgöring kommer

att behandlas av utskottet i annat sammanhang och anmälas för riksdagen

vid ett senare tillfälle.)

Utskottet har bl. a. i utlåtanden till 1966 och 1967 års riksdagar uttalat

sitt intresse för en förstärkt informationsverksamhet om u-ländernas och biståndsverksamhetens

villkor. Det är därför glädjande att en relativt kraftig

utbyggnad av SIDA:s informationsverksamhet nu förutskickats, och utskottet

tillstyrker den medelsanvisning som föreslagits härför. Som förut antytts

bör den intensifierade upplysningsverksamheten vara ägnad att både

leda till gynnsammare betingelser för expertrekryteringen och skapa större

förståelse och vidgat engagemang för den offentliga biståndsverksamheten

hos den svenska allmänheten över huvud taget. Den senare aspekten blir allt

viktigare under åren framöver, när utvecklingssamarbetet i enlighet med

långtidsplanen kommer att göra anspråk på ett ständigt växande utrymme

inom statsbudgeten.

En informationsverksamhet med denna syftning har — om än med begränsade

resurser — sedan flera år bedrivits av SIDA och dess föregångare

liksom av Svenska FN-förbundet, det senare med visst statsunderstöd. Den

har på ett synnerligen värdefullt sätt kompletterats och stötts av många enskilda

organisationer, exempelvis av folkrörelserna, de politiska organisationerna

och missionen, och av såväl fasta som fria medarbetare i press,

radio, television etc. Det är angeläget att den direkta och indirekta samverkan

på opinionsbildningens och upplysningsverksamhetens område som

finns mellan dessa frivilliga organisationer och personer å ena sidan och

SIDA å den andra fortsätter och att den ytterligare breddas och fördjupas.

Av allt att döma arbetar den positiva och objektiva u-lands- och biståndsinformationen

i vårt land under gynnsammare allmänna betingelser än i

många andra länder, något som bl. a. framgår av att den ges ett förhållandevis

stort utrymme i massmedia och i den allmänna debatten i övrigt. Intres
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

51

set för dessa frågor har tilltagit starkt under senare år och är glädjande

nog särskilt påfallande inom den yngre generationen. Å andra sidan har

olika undersökningar visat att det alltjämt inom breda folklager — inom

olika socialgrupper, utbildnings- och inkomstnivåer — dröjer kvar åtskilligt

av bristande kunskaper och missuppfattningar om — eller likgiltighet inför

— u-ländernas utvecklingsproblem och om biståndsverksamhetens innehåll,

syften och arbetsbetingelser. En ökad, snabb, mångsidig, objektiv och intresseväckande

informationsverksamhet på detta område har därför en utomordentligt

viktig funktion att fylla, och statens ansvar i detta sammanhang

består inte minst i att ställa lämpligt informationsunderlag till förfogande

för den fria debatten och opinionsbildningen.

Liknande synpunkter har anförts i motionerna 1:865 och II: 1119 samt

II: 663.

Vad angår sistnämnda motion kan det enligt utskottets mening inte rimligen

anses vara en angelägenhet för riksdagen att ge detaljanvisningar om

hur en intensifierad informationsverksamhet på detta område bäst skall bedrivas

eller om det statliga stödet till enskilda organisationers insamlingar.

Det bör i stället i första hand ankomma på SIDA och dess informationsenhet

att — vid behov i samråd med utomstående intressenter och specialister —

avgöra huruvida punktinsatser och kampanjer liknande de i motionerna

ifrågasatta kan inrymmas i verksamheten och om de effektivt tjänar informationsverksamhetens

grundläggande och långsiktiga syften. Motionen II:

663 avstyrks därför.

I motionerna 1:865 och II: 1119 åter har hemställts att riksdagen måtte

begära en plan för ökad information kring u-ländernas problem. Utskottet

vill med anledning härav och under hänvisning till vad som tidigare anförts

i detta sammanhang uttala önskemålet att SIDA i samband med sin nästa

anslagsframställning lägger fram förslag till en plan för en vidgad informationsverksamhet

kring u-ländernas problem.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 864 och II: 1124, såvitt nu är

i fråga, till Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt

informationsverksamhet för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten

under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

av 3 650 000 kr.,

2. att riksdagen i anledning av motionerna I: 865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj :t till känna vad

utskottet anfört,

3. att riksdagen avslår motionen II: 663.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

11. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Avlöningar

Kungl. Maj:t har (punkt C 4, s. 113—115) föreslagit riksdagen att dels

till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Avlöningar för budgetåret

1968/69 anvisa ett förslagsanslag av 7 737 000 kr., dels bemyndiga

Kungl. Maj:t att vid styrelsen inrätta en tjänst som avdelningschef i Ce 2

och en tjänst som byråchef i Ce 1.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 6 188 000 kr.

I sin anslagsframställning, som i februari 1968 kompletterats med en särskild

PM, har SIDA framhållit att den planerade ökningen av biståndsvolymen

beräknas innebära behov av en jämförelsevis liten personalökning.

Samtidigt har SIDA påpekat att en ökning av personalen allmänt måste i

tiden föregå en tillväxt av biståndsvolymen. SIDA:s avlöningsanslag beräknas

under 1967/68 behöva överskridas med ca 10 %. Den samlade personalstyrkan

vid SIDA skulle därmed vid utgången av detta budgetår uppgå till

212, dvs. 58 personer fler än som motsvaras av antalet tjänster vid budgetårets

ingång. I särskild framställning den 16 februari 1968 har SIDA hemställt

om bemyndigande att överskrida anslagen för innevarande budgetår

och om inrättande av tre byrådirektörstjänster.

För de närmaste budgetåren räknar SIDA med en mindre personalökning.

Genom ökad delegering av detaljplanering och löpande administration till

organ och personer utanför SIDA i Stockholm väntas insatserna successivt

kräva mindre löpande administration i relation till medelsförbrukningen än

hittills. SIDA:s egen kapacitet skulle därmed i stigande grad komma att

ägnas åt planering, kontroll och resultatbedömning av utvecklingsbiståndet.

Eu sådan inriktning av verksamheten skulle göra en successiv kvalitativ förstärkning

behövlig, och mot denna bakgrund skulle andelen högre befattningar

komma att öka bland de tjänster som beräknas tillkomma under de

närmaste åren. Vidare räknar SIDA med ett ökat behov av personalutbildning

och begär härför en ökning med 20 000 kr. till 50 000 kr. under budgetåret

1968/69.

För avlöningar ocli expertis har SIDA begärt 7 652 000 kr., vilket innebär

en ökning med drygt 700 000 kr. i förhållande till den beräknade faktiska

medelsförbrukningen under innevarande budgetår. Av medelsbehovet beräknas

7 227 000 kr. las i anspråk för att vidmakthålla den personalstyrka

som finns vid utgången av 1967/68 och för att tillgodose behovet av tillfälligt

anlitad expertis. Återstoden, 425 000 kr., motsvarar den personalökning

som SIDA anser sig behöva under 1968/69. SIDA föreslår att inom nämnda

anslagsram inrättas eu tjänst som avdelningschef, en tjänst som byråchef,

två som avdelningsdirektör, en som assistent och två som biträden.

Utrikesministern ansluter sig till resonemanget att de senaste årens

kraftiga personalökningar vid hemmaadministrationen bör möjliggöra för

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

53

SIDA att fullgöra sina uppgifter och planer för en stegring av biståndsvolymen

under åren framöver utan en ytterligare personalökning av motsvarande

storlek. Behovet av personalförstärkning hålls tillbaka genom de administrativa

former som är på väg att utvecklas. SIDA:s roll kommer i stigande grad

att avse planering och styrning av biståndsinsatser samt utarbetande av

underlag för statsmakternas beslut i biståndsfrågor. En successiv kvalitativ

förstärkning av SIDA:s personella resurser är då påkallad. SIDA:s förslag

om inrättande av vissa tjänster för personal i ledande ställning tillstyrks av

utrikesministern så till vida att han förordar inrättandet av en personlig

tjänst som avdelningschef i Ce 2 för nuvarande chefen för tredje avdelningen

Sixten Heppling liksom även inrättandet av en tjänst som byråchef i Ce 1.

I övrigt har medel beräknats i enlighet med förslaget i SIDA:s anslagsframställning

samt därutöver medel för två tjänster som byrådirektör med anledning

av SIDA:s särskilda framställning den 16 februari 1968.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att vid styrelsen

för internationell utveckling inrätta en tjänst som avdelningschef

i Ce 2 och en tjänst som byråchef i Ce 1,

2. att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling

(SIDA): Avlöningar för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten

under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag

av 7 737 000 kr.

12. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Omkostnader

Kungl. Maj:t har (punkt C 5, s. 115—116) föreslagit riksdagen att till Styrelsen

för internationell utveckling (SIDA): Omkostnader för budgetåret

1968/69 anvisa ett förslagsanslag av 2 145 000 kr.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 1 015 000 kr. Av sistnämnda

belopp är 235 000 kr. avsett för informationsverksamhet.

SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit att omkostnadsanslaget

höjs till 2 495 000 kr. Därav skulle 350 000 kr. avse informationsverksamhet.

Kungl. Maj :t har emellertid (se punkt 10 ovan) beräknat medel för denna

under det omrubricerade anslaget Rekrytering och utbildning av fältpersonal

samt informationsverksamhet. I övrigt hänför sig den föreslagna ökningen

huvudsakligen till posterna Reseersättningar och Expenser.

I de Iikalydande motionerna I: 864 av herr Blomquist och II: 1124 av fru

Sundberg och herr Wennerfors har hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen

till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Omkostnader för

budgetåret 1968/69 anvisar ett förslagsanslag av 2 745 000 kr.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

Utskottet får under hänvisning till vad som anförts under punkten 10 avstyrka

motionerna såvitt nu är i fråga. Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 864 och II: 1124, såvitt nu är i

fråga, till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA):

Omkostnader för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten under

tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 145 000 kr.

Finansiellt utvecklingsbistånd

(prop. nr 101, s. 117—127)

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bil. 9 littera G) beräknat medel

till finansiellt utvecklingsbistånd, har Kungl. Maj :t i bilaga 2 till propositionen

nr 101 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

den 15 mars 1968 och i anslutning till den i propositionens huvuddel

föreslagna långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet framlagt

förslag rörande bl. a. de anslag under sjunde huvudtiteln som avser finansiellt

utvecklingsbistånd.

I anslutning härtill bär Kungl. Maj :t i propositionen nr 102 under åberopande

av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 5 april

1968 framlagt förslag rörande bl. a. Sveriges anslutning till en internationell

överenskommelse rörande en allmän ökning av Internationella utvecklingsfonden

IDA:s kapital.

13. Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd (prop. nr 101, s. 53—59, 96—

99, 117—122)

Propositionerna. Kungl. Maj :t har i propositionen nr 101 (punkten G 1,

s. 117—122) bl. a. föreslagit riksdagen att till Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd

för budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av

112 672 000 kr.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 69 980 000 kr. och utnyttjas

för bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella livsmedelsprogrammet

(WFP) och Asiatiska utvecklingsbanken. Under nästa

budgetår avses anslaget jämväl täcka kostnaderna för svenska leveranser i

enlighet med 1967 års konvention om livsmedelshjälp.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

I propositionen nr 101 (s. 118—119) lämnar föredraganden en redogörelse

för de överväganden och förhandlingar om en påfyllnad av IDA:s kapitalresurser

avseende den treåriga bidragsperioden 1968/69—1970/71, som på
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

55

gått sedan hösten 1966 och som lett till en principöverenskommelse i början

av detta år. Sveriges ordinarie bidrag till IDA för vart och ett av de tre budgetåren

skulle enligt överenskommelsen uppgå till ca 42 milj. kr. Mot bakgrund

av att de senaste budgetårens svenska bidrag uppgått till totalt nära

52 milj. kr. (varav hälften som ordinarie och andra hälften som extra bidrag)

och av att Sverige under förhandlingsskedet stött förslag om en väsentligt

högre påfyllnadsnivå än som nu överenskommits, förordar föredraganden

att Sverige även under den kommande bidragsperioden lämnar extrabidrag

till IDA och att de totala bidragen successivt stegras i enlighet med

vad som förutsatts i långtidsplanens anslags- och utfästelseram för budgetåren

1968/69—1970/71 (jfr under punkten 6 ovan) och fördelas med drygt

72 milj. kr. på budgetåret 1968/69, ca 88 milj. kr. på budgetåret 1969/70 och

ca 104 milj. kr. på budgetåret 1970/71.

I propositionen nr 102 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att godkänna

Sveriges anslutning till den internationella uppgörelse om IDA:s allmänna

kapitalökning, som blivit slutgiltig efter avlåtandet av propositionen nr 101.

Därvid förutsätts att Sverige avger en officiell förbindelse rörande den del

av de förutsedda svenska bidragen som hänför sig till bidragsmålet för IDA

av 1,2 miljard dollar för treårsperioden 1968/69—1970/71, vilket den internationella

uppgörelsen avser. Denna del av de svenska IDA-bidragen uppgår

årligen till 9 880 000 dollar eller sammanlagt 29 640 000 dollar under

hela perioden.

Genom de båda propositionerna nr 101 och 102 har Kungl. Maj:t beträffande

bidrag till Internationella utvecklingsfonden sålunda föreslagit riksdagen

att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att avge en officiell förbindelse om

bidrag till IDA med sist angivna belopp, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta

erforderliga åtgärder för att lämna sammanlagda (ordinarie plus extra)

bidrag till IDA för åren 1968/70 motsvarande 51 milj. dollar, fördelade med

14 milj. dollar på budgetåret 1968/69, 17 milj. dollar på budgetåret 1969/70

och 20 milj. dollar på budgetåret 1970/71.

Internationella livsmedelsprogrammet (WFP)

Enligt tidigare gjord utfästelse skall Sveriges bidrag till WFP under budgetåret

1968/69 i form av livsmedelssändningar och kontanter uppgå till det

beräknade motvärdet av 3 milj. dollar eller 15 660 000 kr. För WFP:s nya

tvååriga bidragsperiod 1969—1970 har från svensk sida tidigare i år med

förbehåll för riksdagens godkännande utfästelse lämnats om samma bidrag

för vart och ett av åren. Kungl. Maj :t föreslår i propositionen nr 101 att

riksdagen godkänner nämnda villkorliga utfästelse. Enligt föredraganden

kan en höjning av den svenska bidragsutfästelsen bli aktuell i ljuset av den

utveckling WFP kan komma att undergå.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

1967 års konvention om livsmedelshjälp

Sverige anslöt sig föregående år med höstriksdagens godkännande till 1967

års internationella konvention om livsmedelshjälp, som innebär att anslutna

stater under en treårsperiod (budgetåren 1968/69—1970/71) skall leverera

spannmål till u-länder till en sammanlagd kvantitet av 4,5 milj. ton. Sveriges

årliga andel därav utgör 54 000 ton och bör i enlighet med de riktlinjer som

godkändes av höstriksdagen utgå i form av svenskt vete. Kostnaden härför

per budgetår har beräknats till 18 milj. kr. Utöver sina förpliktelser enligt

konventionen har förutsatts att Sverige även bör svara för frakt- och administrationskostnader

i samband med spannmålsleveranserna. Dessa kostnader

har för nästa budgetår beräknats belöpa sig till 4 milj. kr. För en kanalisering

av den svenska spannmål shjälpen genom Internationella livsmedelsprogrammet

(WFP) talar enligt föredraganden såväl praktiska som principiella

skäl. Kungl. Maj :t föreslår i enlighet härmed att riksdagen bemyndigar

Kungl. Maj :t att med WFP träffa överenskommelse om administrationen

av den svenska livsmedelshjälpen enligt 1967 års konvention.

Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna I: 98 av herr Nyman m. fl. och II: 144 av

herr Rimmerfors vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer om en undersökning av möjligheterna att vid bidrag i form av

pengar för livsmedel eller in natura från vårt eget land och från internationella

organisationer till bidraget fogas vissa villkor om tillfredsställande

lagrings- och transportförhållanden som garanterar livsmedlens kvalitet,

dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson samt

II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i fråga,

dels att riksdagen måtte besluta att utöver vad som föreslagits i propositionerna

101 och 102 lämna ytterligare bidrag till Internationella utvecklingsfonden

(IDA) för nästa budgetår med 15 600 000 kr. (3 milj. dollar) samt

till Internationella livsmedelsprogrammet med 21 000 000 kr. (4 milj. dollar),

dels att riksdagen med anledning av motionerna måtte uttala att Sverige bör

ta initiativet till en miljardfond för livsmedelshjälp samt att Sverige om en

sådan inrättas skall bidraga med 100 milj. kr. årligen till denna fond,

dels motionen II: 1123 av fru Sjövall m. fl. vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att av de 114 milj. kr., som under treårsperioden 1968/71 föreslagits

skola ställas till Internationella livsmedelsprogrammets förfogande,

innehålles 10 milj. kr. för livsmedelsforskning i svensk regi, av vilket belopp

5 milj. kr. anvisas som reservationsanslag budgetåret 1968/69, samt att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att en särskild nämnd eller särskilt

forskningsråd inrättas för att handlägga denna forskning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

57

Utskottet. I samband med sin behandling av punkten 5 rörande anslags°ch

planeringsram för budgetåren 1968/69—1970/71 har utskottet uttalat

sig för ett antagande av de förslag rörande anslag och utfästelser till

de internationella biståndsprogram varom nu är fråga. Under samma

punkt har utskottet avstyrkt det i motionerna 1:865 och II: 1119 framförda

yrkandet om en ökning av det statliga biståndet under nästa budgetår

med 100 milj. kr. mer än vad Kungl. Maj :t föreslagit. I konsekvens

härmed avstyrker utskottet även det i samma motioner framställda yrkandet

om sådana extrabidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) och

Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) som med 15,6 resp. 21 milj.

kr. överstiger Kungl. Maj:ts förslag rörande IDA och WFP. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om att den i propositionerna föreslagna extra bidragsgivningen

till IDA för budgetåret 1968/69 överstiger Sveriges avtalsenliga

ordinarie bidrag till utvecklingsfonden med mer än hälften och att extrabidrag

även förutsatts utgå under de båda följande budgetåren och vid varje

tillfälle stiga med ytterligare 3 milj. dollar. Såvitt nu kan bedömas blir

de svenska extrabidragen till IDA därmed vida större än något annat lands.

Utskottet har för övrigt med tillfredsställelse noterat att systemet med extrabidrag

till IDA, varom Sverige varit ensamt i många år, nu till sist fått viss

efterföljd från ett antal andra länders sida, såsom framgår av föredragande

statsrådets redogörelse i propositionen nr 102.

Beträffande yrkandet i samma motioner om ett svenskt initiativ för att

åstadkomma en internationell fond för livsmedelshjälp med årliga bidragstillskott

av storleksordningen 1 miljard dollar, dvs. drygt 5 miljarder kr.

varav Sverige skulle årligen bidra med 100 milj. kr., dvs. knappt 2 %, vill

utskottet erinra om att motionsyrkanden av samma innebörd framförts tidigare

under en rad av år. Utskottet har i dessa sammanhang uttalat förståelse

för det bakomliggande allmänna syftet, dock utan att binda sig för någon

viss storleksordning eller visst arrangemang för en ökad multilateral

livsmedelshjälp. En rad förslag och utredningar rörande dels livsmedelshjälp

och dels bistånd till u-ländernas egen livsmedelsproduktion är f. n.

föremål för ingående uppmärksamhet inom en rad internationella organ såsom

FN, FAO, WFP, Världsbanken och OECD. Av de undersökningar som

gjorts har man dock kunnat dra slutsatsen att tanken på en multilateral

livsmedelsfond av den förordade storleksordningen i varje fall hittills inte

varit realistisk, främst på grund av att de större livsmedelsproducerande och

biståndsgivande länderna i så hög grad visat sig obenägna att gå samman

om en multilateral ordning på detta område. I detta sammanhang bör dock

erinras om att 1967 års konvention om livsmedelshjälp innebär att spannmål

från olika givarländer till ett sammanlagt årligt värde av ca 1 500 milj.

kr. kunnat inordnas i ett multinationellt bidragssammanliang. Det har under

senare tid vidare förmärkts en stark tendens både inom de internationella

organen och de enskilda givarländerna — däribland även Sverige —

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

att vid sidan av livsmedelshjälpen lägga en ökad emfas vid biståndsåtgärder

som syftar till att utveckla u-ländernas egna förutsättningar för ökad

livsmedelsproduktion (jfr under punkten 4 ovan).

Till sommarens möte med FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC)

väntas en omfattande studie bli framlagd, som på rådets uppdrag och på

FN:s generalsekreterares vägnar varit under utarbetande i två års tid och

som skall ange olika tänkbara vägar till och former för en väsentligt utökad

multilateral livsmedelshjälp. För rapporten i fråga har FN-sekretariatet

konsulterat andra berörda internationella organ och olika medlemsländer.

Sverige har i detta liksom i flera andra sammanhang manifesterat ett starkt

intresse för FN-utredningens syften och sökt bidra till framgång för dess

strävanden. Sverige har också förordat att man vid realiserandet av utredningens

ändamål bygger på det internationella livsmedelsprogram som redan

finns inom FN-systemets ram och sålunda inte går in för att tillskapa

någon ytterligare administration vid sidan av WFP för den utbyggda multilaterala

livsmedelshjälp som må komma att föreslås. I detta läge finner

utskottet inte anledning tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119 såvitt nu

är i fråga.

Det i motionen II: 1123 framförda yrkandet av innebörden, att 10 milj.

kr. av det belopp om sammanlagt 114 milj. kr., som av Kungl. Maj:t föreslagits

bli ställda till internationella livsmedelsprograms förfogande under

treårsperioden 1968/69—1970/71, innehålls och i stället används för livsmedelsforskning

i svensk regi, ser sig utskottet nödsakat avstyrka redan av

det skälet att hela det angivna beloppet om 114 milj. kr. motsvaras av gjorda

utfästelser gentemot WFP resp. åtaganden under 1967 års spannmålskonvention.

I konsekvens härmed avstyrks även övriga yrkanden i motionen

II: 1123. Beträffande livsmedelsforskning i övrigt får utskottet hänvisa

till sina uttalanden under punkten 9 ovan.

Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 98 och II: 144 har utskottet erhållit

uppgifter som omvittnar att alla krav, som rimligen kan uppställas när

det gäller kontrollen av att livsmedels- och liknande hjälpsändningar kommer

fram till distributionscentra och de hjälpbehövande i u-länderna i oskadat

skick, redan är tillgodosedda inom det svenska biståndsprogrammet.

Detta gäller för övrigt även andra varusändningar, exempelvis av konstgödsel

och skolbokspapper. Den kontroll av lagrings- och transportförhållanden

som sker i dessa sammanhang torde i de flesta fall vara bade effektivare

och smidigare än att enbart i avtal uppställa specifika villkor för gåvornas

hantering och omhändertagande. Också inom den verksamhet som

bedrivs av Internationella livsmedelsprogrammet torde alla rimliga försiktighetsåtgärder

vidtas för att livsmedelssändningarna inte skall gå till spillo

genom ovarsamhet eller avsaknad av nöjaktiga lagringsanordningar. Kraven

på detta område får dock givetvis inte drivas så långt att de i praktiken

utestänger nödlidande länder med exempelvis sämre klimatiska och hygie
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

59

niska förhållanden från livsmedelshjälp över huvud taget. De stora bristerna

på lagringsområdet vartill motionärerna hänvisar torde framför allt avse

omhändertagandet av de livsmedel och inte minst den spannmål som produceras

inom u-länderna själva. Detta utgör en av anledningarna till att en

inte obetydlig del av det svenska utvecklingsbiståndet inriktats just på att

skapa bättre lagringsförhållanden för spannmål i exempelvis Indien och Pakistan.

Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna

1:98 och II: 144 synes mot denna bakgrund inte påkallad, varför de avstyrks.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag i

propositionen nr 102 bemyndigar Kungl. Maj :t att till Internationella

utvecklingsfonden (IDA) avge en officiell förklaring

av innebörd att Sverige, på villkor och sätt som angetts

i statsrådsprotokollet över finansärenden den 5 april

1968, förbinder sig att inom ramen för överenskommelsen

om påfyllnad av Internationella utvecklingsfondens resurser

för perioden 1968/69—1970/71 lämna bidrag till fonden

med ett sammanlagt belopp motsvarande 29 640 000 dollar,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag i propositionen

nr 101 och med avslag å motionerna I: 865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga,

a) bemyndigar Kungl. Maj :t att vidta erforderliga åtgärder

för att lämna bidrag till Internationella utvecklingsfonden

för åren 1968—1970 motsvarande sammanlagt

51 000 000 dollar, fördelade med 14 000 000 dollar på budgetåret

1968/69, 17 000 000 dollar på budgetåret 1969/70

och 20 000 000 dollar på budgetåret 1970/71,

b) godkänner Sveriges utfästelse att till Internationella

livsmedelsprogrammet för vart och ett av åren 1969 och

1970 lämna bidrag i form av livsmedel och kontanter motsvarande

3 000 000 dollar,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

i propositionen nr 101 bemyndigar Kungl. Maj:t att träffa

överenskommelse med Internationella livsmedelsprogrammet

om administrationen av Sveriges livsmedelshjälp enligt

1967 års konvention om livsmedelshjälp,

4. att riksdagen avslår motionen II: 1123 angående livsmedelsforskning,

5. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag i propositionen

nr 101 och med avslag å motionerna I: 865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, till Multilateralt finansiell utvecklingsbistånd

för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av

112 672 000 kr.,

6. att riksdagen avslår motionerna I: 98 och II: 144 angående

villkor i samband med livsmedelshjälp,

7. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser en miljardfond till livsmedelshjälp och svenska

bidrag till en sådan fond.

14. Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd (prop. nr 101, s. 78—82, 82—87,

99—100, 122—126)

Propositionen. Kungl. Maj:t har (punkten G 2, s. 126) föreslagit riksdagen

att till Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd för budgetåret 1968/69

anvisa ett reservationsanslag av 105 000 000 kr.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 125 000 000 kr. Anslaget har

hittills — förutom utvecklingskrediter samt projektförberedelser och projektkontroll

i anslutning därtill — även utnyttjats för gåvobistånd i form av

varor och tjänster. Detta gåvobistånd avses från och med nästa budgetår

ingå i fältverksamhetsanslaget under tredje huvudtiteln (se ovan under

punkten 9).

SIDA har i sin anslagsframställning (prop. s. 78—82) begärt ett anslag

till utvecklingskrediter av 125 milj. kr. och inom denna ram beräknat 5

milj. kr. för projektförberedelser och kontroll i anslutning till krediterna,

därav 1,5 milj. kr. för projektförberedelser i trängre bemärkelse, 2 milj. kr.

för projektering samt 1,5 milj. kr. för särskilda rådgivare och tillfälliga

konsulter.

Föredragande statsrådet redogör för aktuella kreditprojekt i bl. a. Tunisien,

Kenya, Pakistan, Indien, Tanzania och Turkiet. SIDA har i sin anslagsframställning

föreslagit en påfyllnad av den svenska utvecklingsfonden

för Latinamerika, som förvaltas av Interamerikanska utvecklingsbanken.

Fonden, som uppgår till 5 milj. dollar, väntas inom kort bli tagen helt

i anspråk. Sedan anslagsframställningen gjordes har emellertid en väsentlig

ändring av riktlinjerna för bankens verksamhet vidtagits i det att banken

frångått principen om fri upphandling till av banken finansierade projekt.

Föredragande statsrådet säger sig med anledning härav f. n. inte vara

beredd att ta ställning till en påfyllnad av den svenska fonden.

I propositionen har förutsatts en fortsatt samverkan med Världsbanken/

IDA i form av ytterligare s. k. samfinansieringsoperationer. Mot bakgrund

av den besvärliga skuldsituation som många u-länder befinner sig i, bör man

överväga att, då omständigheterna så motiverar, tillämpa de synnerligen

»mjuka» villkor som allmänt gäller för IDA:s krediter även vid svensk kredit
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

finansiering som inte avser parallellfinansiering med IDA. Föredraganden

biträder vidare SIDA:s törslag att riksdagens bemyndigande inhämtas för

svensk medverkan i internationella skuldkonsolideringsaktioner, dvs. överenskommelser

om betalningsanstånd.

SIDA bär i sin anslagsframställning föreslagit, att Kungl. Maj:t inhämtar

riksdagens bemyndigande att ingå kreditåtaganden till ett sammanlagt belopp

för vart och elt av de tre budgetåren som, inklusive tidigare åtaganden,

inte överstiger anslagsbeloppet för det budgetår då åtagande görs. Härvid

skulle något förbehåll gentemot låntagaren inte behöva göras om att riksdagen

anvisar erforderliga medel. Föredragande statsrådet tillstyrker en sådan

utvidgning av redan gällande åtagandefullmakt med den ändringen att

för det sista av de tre åren inte mer än hälften av det aktuella anslagsbeloppct

skall tas i anspråk. Med hänvisning till den möjlighet som den förordade

utvidgningen av bemyndigandet att göra kreditåtaganden i avräkning mot

framtida anslag erbjuder, torde enligt föredraganden ett anslagsbelopp om

105 milj. kr. möjliggöra lämnande av nya utvecklingskrediter nästa budgetåi

i en omfattning som motsvarar SIDAcs aktuella planering.

Motionerna. I de likalydande motionerna 1:865 av herrar Dahlén och

Bcnc/tson samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén har hemställts, såvitt

nu är i fråga, att riksdagen måtte dels till Svenska utvecklingsfonden för

Latinamerika anvisa 13 000 000 kr. (2,5 milj. dollar) samt därvid uttala vad

i motionerna sägs om tillstånd för den Interamerikanska utvecklingsbanken

att uppta ett obligationslån på den svenska marknaden, dels till utvecklingskrediter

utöver vad regeringen föreslagit anvisa ytterligare 10 000 000

kr., dels ock under hänvisning till vad i motionerna anförs om inrättande

av en förinvesteringsfond bevilja ett anslag till denna med 5 000 000 kr.

Utskottet. Beträffande den svenska utvecklingsfonden för Latinamerika

har föredragande statsrådet under hänvisning till Interamerikanska utvecklingsbankens

nya, restriktiva upphandlingspolitik sagt sig för närvarande

inte \aia beredd att ta ställning till en påfyllnad av fonden. Fondens resurser

(5 milj. dollar) beräknas inom en nära framtid bli tagna helt i anspråk för

en samfinansiering med banken, under vars förvaltning fonden står. Omständigheten

att banken ensidigt beslutat alt i varje fall tills vidare frångå

principen om fri upphandling till av banken finansierade projekt svnes

väsentligt ha rubbat de förutsättningar, på vilka beslutet om fondens inrättande

vilade. Sverige har i internationella sammanhang konsekvent liävdat

utvecklingsbiståndets obundenhet till leveranser från givarlandet och

samtidigt slagit vakt om principen om fri internationell anbudsgivning vid

upphandling till projekt som finansieras av multilaterala institutioner och

biståndsprogram. De nya reglerna innebär i stort sett och med någon förenkling

att varje utomstående land för att kunna komma i fråga som leveran
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

tör till bankfinansierade projekt i ett antal valfria former måste ställa finansiella

resurser till bankens förfogande i en utsträckning som helt motsvarar

den faktiska upphandling som skett i vederbörande land ända från tiden för

bankens tillkomst. De svenska leveranserna under denna tid har uppgått till

inemot 10 milj. dollar. Utskottet har erfarit att Sverige liksom andra av de

nya reglerna likaledes drabbade länder både inbördes och i kontakter med

banken undersöker möjligheterna att förmå banken till en återgång till de

liberalare principer som förut tillämpades eller att åtminstone åstadkomma

modifikationer i reglernas tillämpning.

Utskottet anser sig i detta läge inte ha möjlighet att förorda någon bestämd

handlingslinje men vill uttala sitt stöd för de ansträngningar som

görs för att hävda den fria upphandlingens princip, vilken bäst torde tjäna

mottagarländernas intressen.

Under hänvisning till sitt ställningstagande vid punkten 5 avstyrker utskottet

motionerna I: 865 och II: 1119 i vad de avser medelsanvisning till

utvecklingsfonden.

Även yrkandet i nämnda motioner om ytterligare medelsanvisning till utvecklingskrediter

anser sig utskottet under hänvisning till sitt ställningstagande

vid punkten 5 böra avstyrka.

Vad beträffar samma motionärers yrkande rörande inrättandet av och

anslag till en fond för s. k. förinvesteringsstudier i enlighet med den framställning

härom som gemensamt gjorts av Sveriges allmänna exportförening

och Sveriges industriförbund (se s. 40—41 i prop. 101), vill utskottet erinra

om departemenschefens uttalande att behovet av stöd till studier av det slag

som berörts i framställningen redan till en del tillgodoses inom ramen för

den nuvarande biståndsverksamheten i form av uppdrag till svenska konsultföretag

i samband med projektförberedelser och projektkontroll i anslutning

därtill. En viss del av anslagsbeloppet för utvecklingskrediter beräknas

regelmässigt för sådana ändamål. Några remissorgan, som haft anledning

yttra sig över de båda organisationernas framställning, har pekat på vissa

brister i förslaget, som inte gör det godtagbart i den utformning som förutsatts.

Utskottet delar de synpunkter som därvid kommit till uttryck och vill

särskilt erinra om riksbanksfullmäktiges uttalande att det — för att den

föreslagna fonden över huvud taget skall inräknas i biståndet — tordras all

den inte huvudsakligen blir eu form av subventionering av svenska undersökningar

och etableringar utomlands som i vilket fall som helst skulle

ha kommit till stånd av rent affärsmässiga skäl eller vilkas utvecklingseffekt

är obetydlig. Yrkandet i motionerna I: 865 och II: 1119 om medelsanvisning

till en förinvesteringsfond avstyrks alltså.

I övrigt vill utskottet uttala sin anslutning till de riktlinjer för det bilaterala

finansiella utvecklingsbiståndet som förordats av föredraganden, däribland

en vidgad tillämpning för svenskt vidkommande — när omständigheterna

motiverar det — av de särskilt »mjuka» villkor som gäller för IDA
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 63

krediter och möjligheten av svensk medverkan i internationella skuldkonsolideringsaktioner

avseende sådana mottagarländer som råkat eller kan

råka i en särskilt besvärlig skuldbetalningssituation.

1966 och 1967 års riksdagar har bemyndigat Kungl. Maj:t att med förbehåll

för erforderlig medelsanvisning från riksdagens sida ingå förhandsåtaganden

om utvecklingskrediter avseende de närmast följande tre—fem

budgetåren med ett belopp motsvarande högst hälften av de då aktuella anslagsbeloppen

för vart och ett av budgetåren i fråga. Kungl. Maj :t har nu

föreslagit att den gällande åtagandefullmakten i stället utformas så att kreditåtaganden

för de närmast efterföljande tre åren får göras till ett sammanlagt

belopp som för de första två åren fullt ut motsvarar det löpande

budgetårets anslagsbelopp och för det tredje året hälften därav. Härvid

skulle något förbehåll för medelsanvisning från riksdagens sida inte behöva

göras i avtalen med låntagarna. Utskottet tillstyrker en sådan ändringav

riksdagens tidigare bemyndigande att göra kreditåtaganden i avräkning

mot framtida anslag, vilka i enlighet med den i långtidsplanen förordade

anslags- och planeringsramen (jfr punkten 6 ovan) förutsätts kontinuerligt

bli ökade från år till år med i planen angivna minimibelopp.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser medelsanvisning till Svenska utvecklingsfonden

för Latinamerika samt uttalande om tillstånd för Interamerikanska

utvecklingsbanken att uppta ett obligationslån

i Sverige,

2. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser medelsanvisning till utvecklingskrediter,

3. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i

vad de avser inrättande av och medelsanvisning till en förinvesteringsfond,

4. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är

i fråga, till Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd för budgetåret

1968/69 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag av 105 000 000 kr.,

5. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag godkänner

vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande de

allmänna riktlinjerna för bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

Kommersiellt utvecklingsbistånd

(prop. nr 101, s. 28—40, 128—132)

15. Investeringsgarantier

Propositionen. I bilaga 3 till propositionen nr 101 har Kungl. Maj:t, under

åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över liandelsärenden den 15

mars 1968 och i anslutning till den i propositionens huvuddel föreslagna

långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet, föreslagit riksdagen att

dels godkänna de av handelsministern därvid förordade riktlinjerna för

statliga garantier för investeringar i u-länderna, dels medge att staten intill

ett belopp om 400 milj. kr. åtar sig betalningsansvar i form av garanti för

investeringar i u-länder.

I propositionen erinras om att man i flera industriländer infört nationella

garantier mot s. k. politiska risker för investeringar i u-länder, såsom risker

för nationalisering, expropriation och transfereringshinder. Inom Världsbanken

arbetar man sedan några år på att få till stånd ett multilateralt

system avseende i stort sett samma risker som de nationella systemen. På

svensk sida har ansetts att upprättandet av ett multilateralt investeringsgarantisystem

skulle innebära stora fördelar, men det synes inte realistiskt

att räkna med att diskussionerna härom skall leda till positivt resultat inom

den närmaste tiden.

Utformningen av ett svenskt garantisystem har behandlats i en inom

finansdepartementet upprättad promemoria (prop. s. 30—34), som remissbehandlats

(prop. s. 34—40). Flertalet remissorgan har tillstyrkt införandet

av ett svenskt investeringsgarantisystem.

Chefen för handelsdepartementet anför i propositionen, att han finner

det motiverat att ett nationellt svenskt system inrättas, men framhåller samtidigt

vikten av att genomförandet sker på ett sätt som inte försvårar systemets

senare infogande i ett multilateralt system. Ett svenskt garantisystem

måste ansluta till de allmänna målen för biståndspolitiken, varför endast

investeringar som klart kan väntas bidra till den ekonomiska utvecklingen

i ett u-land bör stödjas inom ramen för ett sådant system. En grundläggande

förutsättning är å ena sidan att investeringsprojektet av värdlandet betraktas

som utvecklingsfrämjande och överensstämmer med landets utvecklingsplan

och å andra sidan att det investerande företaget ger de anställda

tillfredsställande anställnings- och arbetsvillkor och visar en positiv

inställning till fackföreningsverksamhet inom företaget.

I departementspromemorian har framhållits att det i konsekvens med den

starka betoningen av de biståndspolitiska aspekterna förefaller naturligt

att garantiverksamheten till en början avser enbart huvudmottagarländerna

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

65

för det svenska biståndet. På basis av vunna erfarenheter av systemets tilllämpning

skulle man senare kunna få anledning diskutera en utvidgning av

garantigivningen till att avse investeringar även i andra u-länder.

Flertalet remissorgan har framfört erinringar mot den i departementspromemorian

förordade länderbegränsningen och ifrågasatt värdet av ett

så utformat garantisystem. Departementschefen säger sig dock inte kunna

dela uppfattningen att garantisystemets inriktning på huvudmottagarländerna

skulle innebära en långtgående inskränkning av systemet och erinrar

om att huvudmottagarländerna för svenskt bistånd omfattar mer än

hälften av u-ländernas befolkning. Vidare framhålls att den utredning som

skall föregå beviljandet av ev. investeringsgaranti måste bli relativt ingående

och därför kräva omfattande kännedom om det tilltänkta värdlandet,

ett krav som f. n. bäst kan tillgodoses när det gäller huvudmottagarländerna.

Som följd härav förordas i propositionen att det nya systemet allmänt sett

byggs upp successivt under beaktande av vunna erfarenheter och att systemet

under uppbyggnadsskedet koncentreras till huvudmottagarländerna.

När vissa erfarenheter senare vunnits bör den administrerande myndigheten

— som föreslås bli exportkreditnämnden — ges möjlighet att lämna investeringsgarantier

även i andra länder.

Garantierna bör enligt propositionen avse endast direkta investeringar och

därmed jämförliga transaktioner och avse endast politiska risker. Investerarens

självrisk bör vara lägst 10 %. De garantiavtal som sluts bör klart

ange de villkor som gäller för återkallande av en lämnad garanti. Garanlitidens

längd bör i regel inte överstiga 15 år men undantagsvis kunna utsträckas

till högst 20 år.

Exportkreditnämndens beredning av hithörande ärenden bör ske i samråd

med SIDA, och en representant för biståndsmyndigheten bör delta i

nämndens prövning av dessa ärenden.

Det garantibelopp för vilket staten kan åta sig betalningsansvar bör vara

av en sådan storlek att det medger prövning av ett rikt urval investeringsprojekt.

Det rambelopp som föreslagits för att säkra utrymmet för en sådan

garantigivning är 400 milj. kr.

Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner,

nämligen

dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson

samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är

i fråga, att investeringsgarantier i princip skall kunna gå till alla u-länder,

dels de likalydande motionerna I: 866 av herr Holmberg m. fl. och II: 1118

av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att investeringsgarantier i princip

skall kunna beviljas i alla u-länder,

5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 12S

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

dels de likalydande motionerna I: 870 av herr Werner och II: 1120 av herr

Hermansson m. fl. vari hemställts, att riksdagen måtte avslå det i Kungl.

Maj :ts proposition nr 101 föreslagna systemet med statliga garantier för

privata kapitalinvesteringar i n-länder,

dels motionen I: 867 av fru Segerstedt Wiberg och herr Holmberg vari

hemställts, såvitt nu är i fråga, att Kungl. Maj :t tar initiativ till en samordning

mellan de nordiska länderna av regler för garantier för investeringar

i u-länderna.

Utskottet. Frågan om inrättandet av ett svenskt system för statliga garantier

av privatinvesteringar i u-länder har tidigare behandlats av riksdagen.

I fjolårets statsverksproposition meddelade chefen för finansdepartementet

att en undersökning av de problem som är förknippade med ett

nationellt investeringsgarantisystem skulle göras inom berörda departement.

1967 års riksdag betonade i anslutning härtill att frågan om ett nationellt

garantisystem kunde anses ha fått förnyad aktualitet bl. a. med

hänsyn till att det inte föreföll rimligt att räkna med att något multilateralt

system skulle komma att etableras inom den närmaste tiden. Riksdagen

framhöll vidare att det pågående utredningsarbetet borde bedrivas med

sikte på att förslag i ämnet kunde föreläggas 1968 års riksdag.

Det statliga svenska garantisystem för u-landsinvesteringar som nu föreslagits

bli inrättat förefaller — såvitt nu kan bedömas — i allt väsentligt

vara väl utformat med avseende såväl på sin allmänna konstruktion som sina

huvudsyften och kriterier. Enligt vad utskottet erfarit har största möjliga

hänsyn härvid tagits både till de garantisystem som finns etablerade i Norge

och Danmark och till det internationella konventionsutkast som utarbetats

inom OECD och som överlämnats till Världsbanken för vidare behandling.

Det synes angeläget att arbetet på ett multilateralt system också i fortsättningen

får stöd från svensk sida, och det är från denna utgångspunkt

inte minst viktigt att det svenska systemets genomförande och tillämpning

sker på ett sätt som inte försvårar dess senare infogande i ett multilateralt

system.

U-ländernas egna meningar om utvecklingsnyttan av utländska privatinvesteringar

och sådana investeringars förenlighet med dessa länders nationella

intressen har tidigare gått åtskilligt isär och i viss utsträckning

torde så alltjämt vara fallet. I den s. k. Alger-deklarationen från hösten

1967, som föregick den nyligen avslutade andra handels- och utvecklingskonferensen

(UNCTAD II) i New Delhi och som gav ett samstämmigt uttryck

för u-ländernas uppfattning i olika utvecklingsfrågor, återspeglades

emellertid ett mera positivt intresse än tidigare av att industriländerna

främjar sådana investeringar, under förutsättning att de av värdländerna

själva bedöms bli av bestående värde för deras utveckling. Sådana investeringar

som u-länderna själva prioriterar inom ramen för sina nationella ut
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

67

vecklingsplaner bör sålunda enligt deklarationen kunna främjas exempelvis

genom garantier och genom andra åtgärder. En liknande inställning kom

till uttryck i en resolution från UNCTAD II, vari också underströks nödvändigheten

av fortsatta systematiska studier av de utländska investeringarnas

struktur och ekonomiska effekter i u-länderna.

Utskottet kan i allt väsentligt godkänna de allmänna riktlinjer för statliga

garantier för investeringar i u-länder, som redovisas i propositionen, och

tillstyrker att staten därvid ikläder sig ett betalningsansvar intill ett sammanlagt

belopp av 400 milj. kr.

Utskottet tillstyrker vidare att exportkreditnämnden anförtros administrationen

av det nya systemet liksom även att beredningen av investeringsgarantiärendena

sker i nära samråd med SIDA, som bör vara företrätt vid

nämndens prövning av hithörande ärenden.

Utskottet vill särskilt understryka att endast investeringar som klart kan

väntas bidra till den ekonomiska utvecklingen i ett u-land bör stödjas inom

ramen för ett garantisystem och att en förutsättning för investeringsgarantier

är att det investerande företaget ger de anställda tillfredsställande anställnings-

och arbetsvillkor och visar en positiv inställning till fackföreningsverksamhet

inom företaget.

Med hänvisning till det ovan sagda avstyrks motionerna 1:870 och II:

1120, som i betydande mån synes ha missförstått förslagets innebörd och

syftning.

Utskottet vill inte motsätta sig att anordningen med investeringsgaranlier

under ett uppbyggnadsskede koncentreras till de länder som prioriteras

i det svenska biståndsprogrammet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra

om att Zambia i fråga om personellt bistånd är jämförligt med de s. k.

huvudmottagarländerna och att BotsAvana, Lesotho och Swaziland med hänsyn

till sitt ekonomiska beroende av Sydafrika är i särskilt behov av bistånd

till industriell utveckling. Dessa länder bör sålunda redan i inledningsskedet

inbegripas bland dem som kan komma i fråga i samband med statliga

garantier för privata investeringar. På längre sikt bör en strikt länderprioritering

ej upprätthållas. Utskottet förutsätter emellertid att utrikespolitiska

överväganden i vissa fall skall kunna begränsa kretsen aAr länder, där

investeringsgarantier kan medges. Garantier av'' nämnda slag bör sålunda

ej kunna ges för privata svenska investeringar i t. ex. av Portugal behärskade

områden, även om dessa klassificeras som u-länder. Utskottet vill vidare

påpeka att det i propositionen saknas en klar definition eller avgränsning

av begreppet u-land. Utskottet anser att gängse FN-definition men

däremot ej DAC-definitionen i detta sammanhang bör tillämpas. Utskottet

anser det sålunda inte skäligt att garantier skall kunna medges för investeringar

i länder som Grekland, Spanien, Jugoslavien och Turkiet.

Motionerna I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118 avstyrks, såvitt

nu är i fråga.

5f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128

opaginerad Kontrollera mot PDF

G8

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

Med anledning av det i motionen I: 867 framförda yrkandet att Kungl.

Maj :t tar initiativ till en samordning mellan de nordiska länderna i vad

avser reglerna för investeringsgarantier vill utskottet erinra om att frågan

om investeringsgarantier tidigare blivit utredd på nordisk basis av en särskild

arbetsgrupp, som arbetat inom ramen för det permanenta nordiska

ekonomiska samarbetsutskottet. Dess rapport avlämnades sommaren 1966.

Tyngdpunkten i denna låg vid förslag till lösningar på de många problem

av främst teknisk natur som är förknippade med nationella system för

investeringsgarantier. I den nordiska rapporten uttalades också önskemål

om att viss samordning skulle komma till stånd mellan nationella nordiska

system och att man borde eftersträva största möjliga likformighet för utfärdande

av garantier och villkoren för dessa. De allmänna riktlinjerna

för det svenska systemets utformning bygger, enligt de upplysningar som

lämnats utskottet, liksom de existerande danska och norska systemen i väsentliga

avseenden på den nämnda nordiska utredningen. Enligt vad utskottet

vidare erfarit är avsikten att tillämpa ett återkommande nordiskt

samrådsförfarande mellan de organ i berörda länder som har befattning

med hithörande frågor på liknande sätt som redan äger rum i fråga om

exportkrediter. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om det under

punkten 2 ovan nämnda beslutet vid statsministerkonferensen i Köpenhamn

den 22—23 april att låta utreda frågan om ökad samordning av de

nordiska ländernas biståndspolitik gentemot u-länderna.

Därmed torde syftet med motionen 1: 867 såvitt nu är i fråga få anses

vara tillgodosett, varför motionen också i denna del avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, I: 866 och II:

1118 samt I: 870 och II: 1120, de fyra förstnämnda såvitt

nu är i fråga, godkänner de i statsrådsprotokollet förordade

riktlinjerna för statliga garantier för investeringar i uländer,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag medger

att staten intill ett belopp av 400 milj. kr. åtar sig betalningsansvar

i form av garanti för investeringar i u-länder,

3. att riksdagen avslår motionen 1: 867, såvitt nu är i

fråga.

Stockholm den 21 maj 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

69

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),

Virgin (h), Axel Andersson (fp), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s),

fru Wallentheim (s), herrar Kaijser (h), Nyman (fp), Mårtensson (s),

Bengtson (ep), Ottosson (h), Herbert Larsson (s), Björk (s) och Sundin

(ep) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),

Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson

(s), herrar Nihlfors (fp), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå

(fp), Lindholm (s), Gustafsson i Uddevalla (s), Antonsson (ep), Fagerlund

(s), Ullsten (fp) och Petersson (h).

Reservationer

1) vid punkten 3 (Biståndets medel och metoder) av herrar Virgin (h),

Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman (fp), Bengtson (ep), Ottosson

(h), Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),

Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep), Ullsten (fp) och Petersson

(li) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119,

såvitt nu är i fråga, och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med »Vad beträffar»

och slutar med »s. k. paketbistånd» bort ha följande lydelse:

»I samma motioner har — liksom för övrigt även i motionerna I: 157 och

II: 208 samt I: 866 och II: 1118 — yrkats på ett närmare samarbete mellan

staten och näringslivet och olika biståndsområden angetts där sådant närmare

samarbete med fördel kan äga rum. Detta gäller bl. a. beträffande

investeringsgarantierna och förslaget om inrättande av en förinvesteringsfond

(jfr under punkterna 15 resp. 13 nedan). Enligt utskottets mening

bör även andra former av samverkan komma till stånd. Vidgade möjligheter

till gemensamma projekt för staten och enskilda företag eller grupper

bör, såsom motionärerna framhållit, prövas. Detta skulle kunna ske i »paketprojektets»

form genom att t. ex. SIDA står för vissa delar av projektet

och företaget för en annan del. Det statliga biståndet skulle kunna svara

bl. a. för sådana infrastrukturella investeringar som kan bli nödvändiga för

att en ur utvecklingssynpunkt angelägen privat investering skall kunna genomföras.

Staten kan också medverka genom finansiering av sådana följdinvesteringar

i samband med en företagsetablering som inte är nödvändiga

för lönsamheten men ur andra synpunkter önskvärda ur u-landets synpunkt.

En industrianläggning kan exempelvis kompletteras med en yrkesskola eller

vice versa, ett jordbruksprojekt med slakterier och mejerier etc. Ett samarbete

på planeringsstadiet mellan staten och enskilda konsultföretag bör

därvid också kunna utvecklas. Utskottet vill därför tillstyrka att riksdagen

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

uttalar sig till förmån för vidgad användning av sådana gemensamma projekt,

s. k. paketbistånd.»

dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen bifaller motionerna I: 865 och II: 1119

i vad de avser s. k. paketbistånd och ger Kungl. Maj:t till

känna vad utskottet anfört,»

dels utskottets hemställan under 3. vid bifall till yrkandet beträffande 2.

bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen i övrigt godkänner vad i statsrådsprotokollet

anförts beträffande biståndets medel och metoder.»

2) vid punkten 4 (Biståndets ämnes- och länder inriktning) av herrar

Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i

Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep)

och Ullsten (fp) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 863

och II: 1125 och att därför

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »De i» och

slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:

»Det är i viss mån en tolkningsfråga vad som i sammanhanget menas

med huvudmottagarland. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

det i propositionen saknas en entydig definition av begreppet huvudmottagarland

och att det i viss män synes oklart efter vilka kriterier Sudan kommit

att betecknas som huvudmottagarland. Utskottet vill uttrycka önskemålet

om ett förtydligande av innebörden av begreppet i fråga.

Innebörden i motionerna I: 863 och II: 1125 samt I: 865 och II: 1119 är

emellertid klar; motionärerna önskar en utvidgning av de svenska biståndsinsatserna

i Zambia. Som skäl härför åberopas i motionerna 1: 863 och II:

1125 de intima förbindelser som etablerats mellan Zambia och Sverige samt

att Zambia trots en jämförelsevis god ekonomi ändå är i behov av biståndsinsatser

eftersom den pågående Rhodesiablockaden innebär en stark påfrestning

på landets resurser. Samma tanke synes ligga bakom det som anföres

i motionerna I: 865 och II: 1119 beträffande landets ''speciella situation’.

I de förstnämnda motionerna påpekas också att Zambia söker ett allt

närmare ekonomiskt samarbete med de östafrikanska staterna, vilka redan

finns med bland de prioriterade länderna för svenskt bistånd.

Utskottet har inhämtat att SIDA förbereder en ökning av det svenska personella

biståndet till Zambia och att ett svenskt bidrag till den planerade

huvudvägen mellan Zambia och Tanzania kan bli aktuellt. Utskottet hälsar

detta med tillfredsställelse och finner bl. a. med hänvisning till de i förenämnda

motioner anförda motiveringarna att en fortsatt utvidgning av biståndet

till Zambia bör komma till stånd. Utskottet förutsätter att de i motionerna

I: 863 och II: 1125 föreslagna kontakterna med Zambias regering

kommer att etableras genom SIDA:s försorg och att biståndsmyndigheten

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

71

i sedvanlig ordning kommer att lägga fram förslag beträffande de vidgade

biståndsinsatser som dessa förhandlingar bör syfta till.»

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen i anledning av motionerna 1:863 och II:

1125 samt I: 865 och II: 1119, de två sistnämnda såvitt nu

är i fråga, hos Kungl. Maj :t hemställer att omedelbara kontakter

tas med Zambias regering angående en utbyggnad av

den svenska biståndsverksamheten i Zambia och i övrigt

godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande biståndets

ämnes- och länderinriktning.»

3) vid punkten 5 (Biståndets omfattning och vägen till 1 %-målet)

a) av herrar Axel Anderson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin

(ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp),

Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna

I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med »I propositionen»

och på s. 21 slutar med »närmaste budgetåren» bort ha följande

lydelse:

»I propositionen har föreslagits att riksdagen fattar ett principbeslut av

innebörden att vägen till det på svenskt sätt definierade 1 %-målet skall

tillryggaläggas på sju år och att målet sålunda skall vara uppnått budgetåret

1974/75. För att målet skall nås vid nämnda tidpunkt framstår enligt

utrikesministern en anslagsökning på i genomsnitt 25 % per budgetår som

behövlig. Den slutgiltiga anslagsnivån blir beroende av bruttonationalproduktens

tillväxt i löpande priser. För budgetåret 1968/69 föreslås i propositionen

anslagshöjningar om sammanlagt 100 milj. kr., dvs. med ca 25 % i

förhållande till biståndsanslagens nivå under innevarande budgetår.

Utskottet vill erinra om att det när statsmakterna år 1962 fattade sitt principbeslut

att snarast möjligt söka uppnå en biståndsnivå om 1 % av bruttonationalprodukten

fanns förhoppningar om att detta etappmål skulle nås

under loppet av 1960-talet, som då hade proklamerats som ’FN:s utvecklingsårtionde’.

Ökningen av biståndsanslagen har dock hittills varit mycket

blygsam. I regel har den uppgått till mindre än en tiondels procent per

år och har i dagens läge enligt DAC:s redovisning inte nått längre än till

ca 0,4 % av nationalinkomsten. I förhållande till bruttonationalprodukten

är relationen givetvis ännu lägre. Eftersläpningen har gjort att tidpunkten

för uppnåendet av 1 %-målet oavlåtligt flyttats framåt.

I propositionens långtidsplan har föreslagits att målet skall vara uppnått

först under budgetåret 1974/75. Såsom även framhållits i motionerna I: 865

och II: 1119 anser utskottet den i propositionen förutsatta ökningstakten

alltför långsam, och utskottet vill därför ansluta sig till motionärernas för
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

slag att u-hjälpen snabbt ökas så att 1 %-målet uppnås två år tidigare, dvs.

senast under budgetåret 1972/73.

Olika antaganden kan göras om vad 1 % av BNP kommer att innebära

för Sveriges del budgetåret 1972/73. Om BNP exempelvis antas öka med

4,2 % per år från nuläget, skulle den i 1966 års priser då vara omkring 155

miljarder kr. Den totala statliga u-hjälpen skulle i 1966 års priser då behöva

uppgå till 1,55 miljard kr. Det finns olika sätt att beräkna vad en sådan

utvecklingstakt kräver i anslagsökning varje enskilt budgetår. Om man

emellertid accepterar den skisserade utgångspunkten, skulle det innebära

att det svenska offentliga biståndet i genomsnitt måste öka med 235 milj. kr.

per år i fasta priser i förhållande till innevarande budgetår.

Utskottet vill mot denna bakgrund även ansluta sig till motionsyrkandet

att riksdagen beslutar en ökning av det statliga utvecklingsbiståndet för

nästa budgetår med 200 milj. kr., dvs. med 100 milj. kr. mer än vad Ivungl.

Maj :t föreslagit.»

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med »I motionerna»

och på s. 22 slutar med »1 %-målet» bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 157 och II: 208 framläggs en tidsplan för utvecklingsbiståndets

tillväxt, som i likhet med propositionen förutsätter en årlig ökningstakt

för det offentliga biståndet med ca 25 % och det statliga 1 %-målets

uppnående år 1974 eller budgetåret 1974/75. Den inbegriper dessutom en

prognos för tillväxten av det privata kapitalflödet till u-länderna, vilken bygger

på en genomsnittlig ökning av 20 % per år. Av vad som tidigare anförts

från utskottets sida följer att utskottet avstyrker det föreliggande motionsyrkandet,

eftersom det liksom Kungl. Maj :ts förslag förespråkar en alltför

långsam ökningstakt för det statliga utvecklingsbiståndet. Däremot delar utskottet

de i motionerna framlagda synpunkterna så till vida som det vid

sidan av de biståndsinsatser som förutsätter anslag över statsbudgeten bör

vidtas mera energiska och planmässiga åtgärder för att också främja och

underlätta de privata och långfristiga kapitalrörelserna till u-länderna,

framför allt i form av investeringar och företagsetableringar. För utvecklingsländerna

är det, som motionärerna påpekar, av central betydelse att

kapitalimporten — både den offentliga och den privata — tillväxer. Direkta

och i utvecklingsplanerna inordnade företagsinvesteringar i u-länderna har

dessutom den viktiga fördelen att de till skillnad från krediter inte ökar

u-ländernas alltmer besvärande skuldbörda. Utskottet har under punkten 3

ovan förordat ett närmare samarbete mellan staten och näringslivet på

utvecklingsbiståndets område och bl. a. tillstyrkt att riksdagen uttalar sig

till förmån för att gemensamma projekt i form av s. k. paketbistånd används

i ökad utsträckning.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »I motionerna»

och slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

73

»Utskottet vill vidare i enlighet med motionerna I: 865 och II: 1119 uttala

sig för att riksdagen beslutar om en plan för biståndets ökning innebärande

att för vart och ett av de därpå följande fyra budgetåren till och med 1972/

73 biståndet skall öka med i genomsnitt 235 milj. kr. Korrigeringar får sedan,

i samband med varje enskilt års budgetbehandling, självfallet ske med

hänsyn till bruttonationalproduktens verkliga utveckling under perioden i

fråga liksom även till prisförändringar och konjunkturerna.»

dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag,

med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119 och med avslag

å motionerna I: 157 och II: 208 samt I: 523 och II: 563,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj :t till

känna vad utskottet anfört beträffande biståndets omfattning

och vägen till 1 %-målet.»

b) av herrar Virgin (h), Kaijser (h), Ottosson (h), Bohman (h) och Petersson

(h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 157 och

II: 208 såvitt nu är i fråga, och att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med »I motionerna»

och på s. 22 slutar med »1 %-målet» bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 157 och II: 208, som framlades i anslutning till statsverkspropositionen,

dvs. ett par månader innan innehållet i Kungl. Maj :ts

långtidsplan blev känt, föreslås en tidsplan för utvecklingsbiståndets tillväxt,

som i likhet med propositionen förutsätter en årlig ökningstakt för

det offentliga biståndet med ca 25 % och det statliga 1 %-målets uppnående

under budgetåret 1974/75. Så till vida har motionärernas yrkande blivit

tillgodosett genom Kungl. Maj :ts förslag. Emellertid inbegriper motionärernas

tillväxtplan också en prognos för ökningen av det privata kapitalflödet

till u-länderna, enligt vilken en genomsnittlig årlig ökningstakt av 20 % bör

kunna beräknas. Riktpunkten för denna kombinerade tillväxtplan har varit

att Sverige på detta sätt bör kunna nå det internationellt vedertagna 1 %- målet, i vilket såväl det privata som det offentliga biståndsflödet inräknas,

redan under något av de båda första åren av 1970-talet. Härför krävs emellertid

inte endast en ökning av de statliga biståndsinsatserna utan också

mera målmedvetna åtgärder än hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets

insatser i u-länderna. Ökade insatser till u-länderna bör inte begränsas

till enbart den statliga biståndsgivningen utan fordrar att man anlägger

en helhetssyn på biståndsverksamheten. De privata investeringarnas

utvecklingsfrämjande effekt erkänns alltmer allmänt, något som även kom

till uttryck vid UNCTAD II. För utvecklingsländerna är det av central betydelse

att kapitalimporten — vare sig den är av offentlig eller privat natur

— tillväxer. Från regeringens sida brukar framhållas att statsmakternas

möjligheter att påverka de privata kapitalrörelserna är alltför små för att

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

tas med i beräkningen i detta sammanhang. Härtill vill utskottet för sin del

genmäla att staten i själva verket förfogar över en rad medel varigenom

näringslivets investeringar och andra utvecklingsbefrämjande åtgärder skulle

kunna stimuleras och ökas. Sådant närmare samarbete mellan stat och näringsliv

har berörts under punkten 3 ovan, och utskottet får under punkten

15 nedan anledning återkomma till ämnet i samband med sin behandling av

Kungl. Maj :ts förslag om ett svenskt investeringsgarantisystem. Hit hör

även åtgärder på dubbelbeskattningens och den allmänna företagsbeskattningens

områden. Företagsinvesteringar i u-länderna kan också verksamt

främjas genom statligt stöd till s. k. förinvesteringsstudier genom svenska

konsultföretag. Mot denna bakgrund vill utskottet förorda att riksdagen uttalar

sig för en samlad plan för utvecklingsbiståndets tillväxt av den innebörd

som föreslagits i motionerna I: 157 och II: 208 och som förutsätter

mera målmedvetna åtgärder än hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets

insatser i u-länderna.»

dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag,

med bifall till motionerna I: 157 och 11:208 och med avslag

å motionerna 1:523 och 11:563 samt 1:865 och II:

1119, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, ger Kungl.

Maj :t till känna vad utskottet anfört beträffande biståndets

omfattning och vägen till 1 %-målet.»

4) vid punkten 6 (Anslag och planeringsram 1968/69—1970/71) av herrar

Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson

i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson

(ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen

3 a anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119 och att

därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med »Det föreslagna»

och på s. 27 slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:

»Det föreslagna systemet med en minimiram för det samlade biståndsprogrammet

under de närmast framförliggande tre budgetåren utgör i och

för sig ett väsentligt element i en långtidsplan och för dess förverkligande.

En sådan anslagsram utgör bl. a. en förutsättning för den omsorgsfulla

planering som bör föregå de direkta svenska biståndsinsatserna. Denna planeringsram

tillförs ytterligare stadga genom att systemet med bidragsutfästelser

till internationella biståndsprogram samtidigt utbyggs.

Under punkten 5 ovan har utskottet med ändring av Kungl. Maj :ts förslag

och i anledning av motionerna 1:865 och II: 1119 uttalat sig för en

snabbare utbyggnad av det statliga utvecklingsbiståndet så att 1 %-målet

uppnås redan under budgetåret 1972/73, dvs. två år tidigare än enligt Kungl.

Maj :ts förslag. Enligt de antaganden som samtidigt gjorts angående bruttonationalproduktens

ökning under samma tidrymd har utskottet vidare ut
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

75

lalat sig för en ökning av det statliga utvecklingsbiståndet för nästa budgetår

med 200 milj. kr., dvs. med 100 milj. kr. mer än vad Kungl. Maj:t föreslagit,

och för en plan innebärande att biståndet skall ökas med i genomsnitt

235 milj. kr. per år under de därpå följande budgetåren fram till och med

1972/73.

I motionerna har i anslutning härtill föreslagits en uppräkning av bl. a.

bidragen till vissa internationella program, som närmare behandlas under

punkterna 8 och 13 nedan. Utskottet, som ansluter sig till dessa förslag, tillstyrker

även motionärernas yrkande med anledning härav att riksdagen

måtte begära att Kungl. Maj :t till höstriksdagen framlägger de förslag till

förändringar i utfästelserna till internationella program för budgetåret

1969/70 och 1970/71 som föranleds av ovannämnda plans antagande.

I den av Kungl. Maj :t föreslagna anslags-, utfästelse- och planeringsramen

har en fördelning av biståndsanslagen gjorts som innebär att proportionerna

mellan insatser genom internationella organ och direkta svenska

insatser (vartill räknas kombinationer av dessa båda former) bibehålls i

stort sett oförändrade. Det svenska biståndsprogrammets starka betoning

och utnyttjande av de multilaterala biståndsformerna skulle därmed kvarstå.

Utskottet vill i huvudsak ansluta sig till dessa riktlinjer och förutsätter

att denna strävan kommer till uttryck också i detaljutformningen av den

plan för biståndets snabbare utbyggnad och 1 %-målets uppnående budgetåret

1972/73 som utskottet i det föregående tillstyrkt.»

dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

och med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu

är i fråga, ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört

beträffande anslag och planeringsram 1968/69—1970/71.»

5) vid punkten 7 (Organisatoriska frågor)

a) av herrar Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman (fp),

Bengtson (ep), Ottosson (h), Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i Sundborn

(ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep),

Ullsten (fp) och Petersson (h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna

I: 157 och II: 208 samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser utredning

om inrättande av ett samordningsorgan mellan de biståndsgivande myndigheterna,

riksdag, näringsliv, mission och andra humanitära organisationer

och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 31 börjar med »I motionerna»

och på s. 32 slutar med »avstyrks därför» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»I motionerna I: 157 och II: 208 har påyrkats en utredning om inrättande

av ett samordningsorgan mellan de biståndsgivande myndigheterna, riksdag,

näringsliv, mission och andra humanitära organisationer. Syftet med ett

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

sådant samordningsorgan skulle framför allt vara att bidra till att informationsflödet

mellan biståndsmyndigheter, riksdag, näringsliv och allmänhet

fördjupas, pröva förutsättningarna för en intensifierad industriell verksamhet,

spåra och stödja utvecklingsidéer i u-länderna samt ta initiativet till

särskilda projektgrupper för skilda utvecklingsländer.

Utskottet finner goda skäl tala för ett tillstyrkande av att en sådan utredning

kommer till stånd genom Ivungl. Maj :ts försorg. Det totala resursflödet

till u-länderna har relativt sett stagnerat under senare år. I denna oroande

situation är det enligt utskottets uppfattning mycket angeläget att kraftansträngningar

görs på håde offentligt och privat håll för att öka det samlade

biståndet till u-länderna. Ökade insatser till u-länderna bör inte isoleras

till enbart den statliga biståndsgivningen utan fordrar att man anlägger en

helhetssyn på biståndsverksamheten. I denna måste — förutom det statliga

stödet över budgeten — inbegripas åtgärder på det handelspolitiska

området, näringslivets insatser, missionens och de humanitära organisationernas

insatser och, inte minst, samordningen mellan alla dessa biståndsformer.

Det enskilda humanitära hjälparbetet har med knappa resurser nått

utomordentliga resultat, varför det är angeläget att de erfarenheter som

samlats i denna verksamhet också tillvaratas på ett bättre sätt än hittills.

Alla dessa syften skulle säkerligen bli bättre tillgodosedda än nu om ett

samordningsorgan med den breda förankring som förordats i motionerna

inrättades.»

dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

»1. att riksdagen bifaller motionerna 1:157 och 11:208

samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser utredning om inrättande

av ett samordningsorgan och ger Kungl. Maj :t till

känna vad utskottet anfört,»

b) av herrar Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman (fp),

Bengtson (ep), Ottosson (h),Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i Sundborn

(ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep), Ullsten

(fp) och Petersson (h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna

I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser översyn av SIDA:s

ställning i administrativt hänseende och att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med »Den nuvarande»

och på s. 31 slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:

»I sitt beslut om det statliga utvecklingsbiståndet framhöll 1967 års riksdag

att starka skäl talade för att — såsom även hade förordats av riksdagens

revisorer — en organisatorisk samordning av biståndsverksamheten under

enhetlig ledning kom till stånd och att i konsekvens härmed samtliga biståndsanslag

borde sammanföras till tredje huvudtiteln.

I motionerna 1:865 och II: 1119 erinras bl. a. om att Kungl. Maj :t inte

beaktat detta önskemål och i motionerna I: 866 och II: 1118 påtalas bl. a.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

77

att propositionen försummat de problem som den administrativa splittringen

av biståndsverksamheten utgör. Förutom SIDA är utrikesdepartementet,

finansdepartementet och handelsdepartementet ansvariga instanser i sammanhanget.

Eftersom biståndsverksamheten i hög grad rör vårt lands relationer

till andra länder och därmed utgör en betydelsefull del av den svenska

utrikespolitiken, anser motionärerna det angeläget att en bättre administrativ

samordning mellan SIDA och utrikesdepartementet kommer till stånd

och att man därvid bör överväga att inlemma SIDA i den svenska utrikesförvaltningen.

I motionerna pekas även på den betydande befattning som de

svenska ambassaderna i u-länderna har med biståndsärenden på fältet och

att de svårigheter som ofta uppstår mellan ambassaderna och SIDA väsentligt

skulle minskas om biståndsverksamheten utgjorde en integrerande del

av utrikesförvaltningen. Samordningssvårigheterna här hemma och på fältet

utgör ett hinder för ett effektivt utnyttjande av de resurser som ställs till

u-hjälpens förfogande, heter det i motionerna I: 860 och II: 1118, som också

erinrar om de personalbesparingar som ett direkt inlemmande av biståndsverksamheten

i utrikesförvaltningen skulle kunna medföra.

Utskottet anser att de motiv som anförts för en översyn med sikte på biståndsadministrationens

inlemmande i utrikesdepartementet är övertygande

och ansluter sig därför till de yrkanden på en översyn av biståndsorganisationens

resp. SIDA:s ställning i administrativt hänseende som de fyra motionerna

utmynnar i. Då biståndspolitiken i så hög grad berör våra relationer

med andra länder är u-hjälpens administration mer än ärenden som handläggs

av andra ämbetsverk en direkt regeringsangelägenhet. Detta motiverar

att lämpligheten av att det svenska utvecklingsbiståndets administration inordnas

som en funktion i vår utrikesförvaltning närmare undersöks. I det

sammanhanget bör även övervägas att administrativt anknyta fältverksamheten

till beskickningarna i de länder där projekten bedrivs. Personalrekryteringen

till denna del av utrikesförvaltningen bör under sådana omständigheter

anpassas till de speciella krav som biståndsverksamheten ställer, vartill

kommer att specialutbildning i viss utsträckning bör kunna anordnas

för den del av utrikesdepartementets diplomatiska personal som får närmare

befattning med biståndsfrågor.

I detta sammanhang bör enligt utskottets uppfattning Kungl. Maj :t även

anmodas att i enlighet med yrkandet i motionerna I: 865 och II: 1119 pröva

möjligheten att inrätta eu särskild statsrådspost för ledningen av denna del

av verksamheten inom utrikesdepartementet.

Enligt vad utskottet erfarit avses särskilda biståndsattachéer komma att

knytas till ambassaderna i de s. k. huvudmottagarländerna i större utsträckning

än hittills. Såsom ett led i försöken att finna rationella former

för fältadministrationen hälsar utskottet detta med tillfredsställelse. Ett

sådant arrangemang har varit förutsett en längre tid och en instruktion för

biståndsattachéer utfärdades redan för två år sedan men anordningen har,

6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

bl. a. på grund av rekryteringssvårigheter, ännu inte kommit att praktiskt

tillämpas mer än i ett par fall. Emellertid får yrkandet i motionerna I: 158

och II: 209 mot denna bakgrund anses vara tillgodosett, varför de avstyrks.

»

dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

och med bifall till motionerna 1:865 och 11:1119 samt

I: 866 och II: 1118 i vad de avser översyn av biståndsorganisationen

ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.»

6) vid punkten 8 (Vissa FN-organs biståndsprogram) av herrar Axel Andersson

(fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn

(ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep) och

Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen 3 a anser

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Under punkten 5 har utskottet tillstyrkt det i motionerna 1: 865 och

II: 1119 framställda förslaget om dels en ökning av det statliga utvecklingsbiståndet

med 100 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit för budgetåret

1968/69 och dels en plan med sikte på 1 %-målets uppnående budgetåret

1972/73. Under punkten 6 ovan har utskottet likaså yrkat bifall

till den i samma motioner föreslagna fördelningen av den förutsatta ökningen

på bl. a. de internationella biståndsprogrammen och tillstyrkt att

riksdagen begär att Kungl. Maj :t för höstriksdagen framlägger förslag

till sådana förändringar i de förutsatta utfästelserna till internationella

program för budgetåret 1969/70 och 1970/71 som föranleds av nämnda

plans antagande.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet även de nu föreliggande motionsyrkandena

rörande ytterligare bidrag till P''N:s utvecklingsprogram

(UNDP) och FN:s barnfond (UNICEF).

Med anledning härav hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt

med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i

fråga,

a) medger att Sverige för budgetåret 1968/69 lämnar bidrag

till Förenta Nationernas utvecklingsprogram (UNDP)

med det beräknade motvärdet av 18,5 milj. dollar eller

96 500 000 kr.;

b) medger att Sverige för budgetåret 1968/69 lämnar

bidrag till Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) med

14 200 000 kr.;

c) medger att Sverige utfäster sig att lämna allmänna

bidrag till Förenta Nationernas flyktingkommissariat

(UNHCR) med det beräknade motvärdet av sammanlagt

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

79

1 150 000 dollar eller 5 980 000 kr. under verksamhetsåren

1969—1971, fördelade med 1 560 000 kr. (300 000 dollar) på

budgetåret 1968/69, 2 080 000 kr. (400 000 dollar) på budgetåret

1969/70 och 2 340 000 kr. (450 000 dollar) på budgetåret

1970/71;

d) medger att Sverige lämnar ett allmänt bidrag av

1 000 000 kr. till Förenta Nationernas hjälporganisation för

Palestina-flyktingar (UNRWA) för verksamhetsåret 1969;

e) till Vissa FN-organs biståndsprogram för budgetåret

1968/69 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar

ett anslag av 111 260 000 kr.»

7) vid punkten 9 (Fältverksamhet) beträffande familjeplanering

av herrar Virgin (h), Kaijser (h), Ottosson (h), Bohman (h), Ullsten (fp)

och Petersson (h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 157

och II: 208 samt I: 866 och II: 1118, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

och att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med »Vad beträffar»

och på s. 39 slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill med anledning av yrkandet i motionerna I: 157 och II: 208

erinra om att SIDA hösten 1966 i sin anslagsframställning för innevarande

budgetår föreslog inrättandet av ett svenskt familjeplaneringsinstitut med

anknytning till SIDA:s fältverksamhet. Institutet skulle tjäna som basorganisation

för bl. a. den forskning och utbildning som utgör en förutsättning

för en vidgad projektverksamhet på detta vitala område. 1967 års

riksdag ställde sig uttryckligen positiv till tanken på inrättande av ett sådant

familjeplaneringsinstitut. SIDA synes nu -— i varje fall tills vidare

— ha frångått denna tanke och i stället föreslagit att basorganisationen

ges formen av en forsknings- och utbildningsgrupp, utan institutionell ram,

med anknytning till SIDA. Enligt utskottets uppfattning utgör detta visserligen

ett steg i rätt riktning, men det finns många skäl som talar för att

man efterhand ändå förverkligar planerna på ett särskilt familjeplaneringsinstitut.

Det bör därigenom bl. a. bli lättare än nu att till familjeplaneringsverksamheten

knyta kompetent vetenskaplig och annan personal

och att för framtiden bredda de nu mycket snäva rekryteringsmöjligheterna

på detta område. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer att ett familjeplaneringsinstitut blir inrättat.»

dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

»1. att riksdagen bifaller motionerna I: 157 och II: 208

samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser inrättandet av ett

familjeplaneringsinstitut och ger Kungl. Maj:t till känna

vad utskottet anfört,»

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

8) vid punkten 9 (Fältverksamhet) beträffande exportfrämjande

bistånd av herrar Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman

(fp), Bengtson (ep), Ottosson (h), Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i

Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep),

Ullsten (fp) och Petersson (h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna

I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42 som börjar med »Vad gäller»

och slutar med »u-ländernas marknadsplanering» bort ha följande lydelse:

»Vid sidan av det stöd från svensk sida till exportfrämjande åtgärder som

kanaliseras genom ITC finns det emellertid anledning att uppmärksamma

områden där bilaterala biståndsåtgärder med fördel kan sättas in. Detta

gäller exempelvis marknadsundersökningar, experthjälp, individuella studier

eller sammanhållna kurser i marknadsföringstelcnik, -organisation,

kvalitetskontroll etc. Utskottet biträder därför motionärernas förslag om en

anmodan till Kungl. Maj :t att överväga frågan om ett institut i Sverige för

u-ländernas marknadsplanering, som för övrigt berördes i den expertutredning

år 1966 som låg till grund för SIDA:s anslagsframställning samma år

för inledande verksamhet på detta område. Ett sådant institut borde lämpligen

komma till stånd genom ett samarbete mellan statliga organ, Exportföreningen,

importorganisationerna och andra intressenter och sakkunnigorgan.

SIDA bör enligt utskottets mening få Kungl. Maj :ts uppdrag att tillsammans

med dessa organ ånyo utreda och framlägga förslag i frågan.»

dels utskottets hemställan under 7. bort ha följande lydelse:

»7. att riksdagen bifaller motionerna I: 865 och II: 1119

i vad de avser utredning om ett institut för u-ländernas

marknadsplanering och ger Kungl. Maj :t till känna vad

utskottet anfört,»

9) vid punkten 9 (Fältverksamhet) beträffande flyktingverksamhet
a)

av herrar Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin

(ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp),

Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen

3 a anser att utskottet bort tillstyrka motionerna 1: 865 och II:

1119 i vad de avser ytterligare bidrag till UNHCR och UNRWA och att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med »De i» och

på s. 44 slutar med »afrikansk flyktingutbildning» bort ha följande lydelse:

»Inom den förändrade anslagsram för budgetåret 1968/69, som utskottet

tillstyrkt vid sin behandling av långtidsplanen under punkten 5 ovan och

som innebär en höjning av anslagen till utvecklingsbistånd med 100 milj.

kr. utöver Kungl. Maj :ts förslag, finns utrymme även för ytterligare bidrag

till flyktinghjälpen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

81

Utskottet vill därför, i enlighet med vad som föreslagits i motionerna

I: 865 och II: 1119, förorda att ytterligare särskilda bidrag anslås till FN:s

båda flyktingprogram UNRWA och UNHCR med sammanlagt 10,4 milj. kr.

(motsvarande 2 milj. dollar) att på lämpligt sätt fördelas mellan programmen

i fråga av SIDA.»

dels utskottets hemställan under 10. bort ha följande lydelse:

»10. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, utöver vad som förutsatts i

Kungl. Maj :ts förslag till Förenta Nationernas flyktingkommissariat

(UNHCR) samt till Förenta Nationernas hjälporganisation

för Palestina-flyktingar (UNRWA) för budgetåret

1968/69 inom ramen för anslaget till fältverksamhet

anvisar ett belopp av 10 400 000 kr. att fördelas av SIDA,»

b) av herrar Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin

(ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp),

Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen

3 a anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II:

1119 i vad avser anslag till utbildning av rhodesiska flyktingar och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med »Utskottet

anser» och slutar med »sådan verksamhet» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Rhodesias frihetskamp har, såsom motionärerna framhållit, stor politisk

betydelse. Alla möjligheter till insatser på utbildningens område måste tillvaratas

för att ge bättre chanser till undervisning åt afrikanska ungdomar

från Rhodesia både inom och utom Rhodesia. För detta erfordras att ett

utvidgat program för bistånd till Rhodesias afrikaner med betydligt större

resurser än f. n. står till förfogande för sådana insatser.

Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag att ett belopp av 2 milj.

kr. ställs till SIDA:s förfogande för detta ändamål. Genom att bereda rhodesiska

ungdomar studiemöjligheter i andra länder kan Sverige lämna ett

värdefullt bidrag till den framtida demokratiska utvecklingen i Rhodesia.

Särskild betydelse bör därvid ges åt administrativa studier och åt praktik

inom andra länders förvaltning. Sverige, som i dag ekonomiskt stöder det

s. k. Mozambique Education Institute i Dar es Salaam, bör vara berett att

diskutera upprättandet av ett motsvarande utbildningsinstitut för flyktingar

från Rhodesia.»

dels utskottets hemställan under 11. bort ha följande lydelse:

»11. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, till utbildning av rhodesiska

flyktingar för budgetåret 1968/69 inom ramen för anslaget

till fältverksamhet anvisar ett belopp av 2 000 000 kr.,»

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

10) vid punkten 9 (Fältverksamhet) beträffande insatser genom

enskilda organisationer av herrar Axel Andersson (fp), Nyman

(fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),

Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep), och Ullsten (fp) som under

förutsättning av bifall till reservationen 3 a anser att utskottet bort tillstyrka

motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med »Yrkandet

i» och slutar med »punkten 5» bort ha följande lydelse:

»I motionerna 1:865 och II: 1119 har även hemställts att riksdagen beslutar

om ett anslag av 2 milj. kr. till frivilliga organisationers fredskårer.

Beloppet ingår i den ökning utöver Kungl. Maj :ts förslag av biståndsanslagen

för budgetåret 1968/69, som utskottet tillstyrkt vid sin behandling av

långtidsplanen under punkten 5 ovan. SIDA har visserligen numera förklarat

sig berett att uppmjuka sina hittillsvarande regler och villkor för bidrag till

enskilda organisationer därhän att det statliga stödet i viss utsträckning även

skulle kunna avse driftkostnader under ett projekts initialskede, något som

för första gången skulle öppna möjligheter för offentligt stöd till den värdefulla

verksamhet av fredskårstyp som hedrivs av flera frivilliga organisationer.

Denna principiella attitydförändring är i och för sig välkommen

men hör enligt utskottets mening fullföljas på så sätt alt en särskild finansiell

ram skapas för stöd till frivilligorganisationernas fredskårsverksamhet

vid sidan av det stöd som i övrigt — och främst i form av investeringsbidrag

för utbildning och hälsovård — utgår till missionen och andra enskilda organisationer.

De enskilda initiativen på fredskårsområdet bör ges stöd från

statsmakternas sida. Ett sådant stöd skulle vara i linje med Europarådets

rådgivande församlings resolution och rekommendation år 1966 angående

enskilda organisationers fredskårsverksamhet. Utskottet vill mot den angivna

bakgrunden tillstyrka motionärernas förslag att 2 milj. kr. anvisas specifikt

för frivilliga organisationers fredskårsverksamhet. SIDA bör av Kungl.

Maj :t bemyndigas att träffa överenskommelser med intresserade organisationer

som vill sätta upp fredskårer, varvid samma krav bör ställas på dem

som SIDA nu ställer på sina egna fredskårer. Under nästa budgetår kan

dock knappast mer än viss uttagning och utbildning av sådana fredskårister

hinna äga rum. Med anledning härav har beloppet 2 milj. kr. bedömts vara

tillräckligt. Stödet får förutsättas bli successivt utbyggt under efterföljande

budgetår.»

dels utskottets hemställan under 15. bort ha följande lydelse:

»15. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, till frivilliga organisationers

fredskårer för budgetåret 1968/69 inom ramen för anslaget

till fältverksamhet anvisar ett belopp av 2 000 000 kr.,»

dels utskottets hemställan under 17. vid bifall till yrkandena beträffande

10., 11. och 15. bort ha följande lydelse:

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

83

»17. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

och med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu

är i fråga, till Fältverksamhet för budgetåret 1968/69 på

driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

av 194 400 000 kr.»

11) vid punkten 13 (Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd)

a) beträffande bidrag till Internationella utvecklingsfonden IDA av herrar

Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson

i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson

(ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen

3 a anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt

nu är i fråga, och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med »I samband»

och slutar med »propositionen nr 102» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Utskottet har under punkten 5 ovan tillstyrkt det i motionerna 1: 965

och II: 1119 framställda förslaget om dels en ökning av det statliga utvecklingsbiståndet

med 100 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit för budgetåret

1968/69 och dels en plan med sikte på 1 %-målets uppnående budgetåret

1972/73. Under punkten 6 ovan har utskottet likaså yrkat bifall

till den i samma motioner föreslagna fördelningen av den förutsatta ökningen

på bl. a. de internationella biståndsprogram varom nu är fråga. Utskottet

har samtidigt tillstyrkt att riksdagen begär att Kungl. Maj :t för höstriksdagen

framlägger förslag till sådana förändringar i de förutsatta utfästelserna

till internationella program för budgetåren 1969/70 och 1970/71

som föranleds av nämnda plans antagande.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet även det nu föreliggande molionsyrkandet

rörande ytterligare bidrag till Internationella utvecklingsfonden

(IDA) för nästa budgetår med 15 600 000 kr. (3 milj. dollar), samt

till Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) med 21 000 000 kr. (4

milj. dollar).»

dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag i

propositionen nr 101 och med bifall till motionerna I: 865

och II: 1119, såvitt nu är i fråga,

a) bemyndigar Kungl. Maj :t att till Internationella utvecklingsfonden

för budgetåret 1968/69 lämna bidrag med

det beräknade inotvärdet av 17 milj. dollar eller 88 400 000

kr.,

b) bemyndigar Kungl. Maj :t att till Internationella livsmedelsprogrammet

för budgetåret 1968/69 lämna bidrag

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

med det beräknade motvärdet av 7 milj. dollar eller

36 400 000 kr.,»

dels utskottets hemställan under 5. vid bifall till yrkandet beträffande 2.

bort ha följande lydelse:

»5. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i

propositionen nr 101 och med bifall till motionerna I: 865

och II: 1119, såvitt nu är i fråga, till Multilateralt finansiellt

utvecklingsbistånd för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten

under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av

149 272 000 kr.,»

b) beträffande livsmedelsfond av herrar Axel Andersson (fp), Nyman

(fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),

Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp), som anser

att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i

fråga, och att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med »Beträffande

yrkandet» och på s. 58 slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:

»En betydande internationell aktivitet råder f. n. på livsmedelsområdet,

bl. a. inom FN, FAO, WFP, Världsbanken och OECD. Till sommarens

möte med FN :s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) väntas en sedan

två år förberedd studie bli framlagd som skall ange olika tänkbara vägar

till och former för en väsentligt utökad multilateral livsmedelshjälp. Utskottet

anser att Sverige i detta och andra sammanhang bör ta initiativet

till och arbeta för en gradvis uppbyggnad av en fond för multilateral livsmedelshjälp

med årliga bidragstillskott av storleksordningen 1 miljard

dollar, dvs. drygt 5 miljarder kr., och att Sverige därvid bör förklara sig

berett att bidra till en sådan fond med 100 milj. kr. om året, såsom föreslagits

i motionerna I: 865 och II: 1119. Fondens syfte bör vara att utvidga

FN:s livsmedelsprogram och användas för att för u-ländernas räkning göra

uppköp från överskottsproduktionen av livsmedel på världsmarknaden.

Livsmedelshjälpen inom det här tilltänkta liksom inom nuvarande program

bör ges i sådana former att produktionsutvecklingen inom u-länderna inte

hämmas och handeln med livsmedel mellan u-länderna inte försvåras. Sverige

bör för sin del förutom i form av penningbidrag också delvis kunna erlägga

sin fondinsats genom leverans av lämpliga egna jordbruksprodukter.

Samtidigt som livsmedelsproduktionen i industriländerna i ökande utsträckning

inriktas på produktion för hjälpsändningar bör givetvis åtgärder vidtas

för att på längre sikt åstadkomma en ökning av u-ländernas egen livsmedelsproduktion,

såsom även framhållits under punkten 4.»

dels utskottets hemställan under 7. bort ha följande lydelse:

»1. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj:t till känna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

85

vad utskottet anfört om svenskt initiativ till en miljardfond

för livsmedelshjälp och svenska årsbidrag till en sådan

fond.»

12) vid punkten 14 (Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd)

a) beträffande svenska utvecklingsfonden för Latinamerika av herrar

Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson

i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson

(ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen 3 a,

anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är

i fråga, och att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med »Beträffande

den» och på s. 62 slutar med »till utvecklingsfonden» bort ha följande lydelse:
»SIDA

har i sin anslagsframställning föreslagit en påfyllnad av den svenska

utvecklingsfonden för Latinamerika, som ställdes till den Interamerikanska

utvecklingsbankens förfogande i början av förra året. Fondens resurser

(5 milj. dollar) beräknas inom en nära framtid bli tagna helt i

anspråk. Föredraganden har emellertid under hänvisning till att banken

sedermera frångått principen om fri upphandling till av banken finansieraderade

projekt förklarat sig inte f. n. vara beredd att ta ställning till en

påfyllnad av den svenska utvecklingsfonden. De nya reglerna innebär i

stort sett och med någon förenkling att varje utomstående land för att kunna

komma i fråga som leverantör till bankfinansierade projekt i ett antal

valfria former måste ställa finansiella resurser till bankens förfogande i en

utsträckning som motsvarar den faktiska upphandling som skett i vederbörande

land från tiden för bankens tillkomst. De svenska leveranserna under

denna tid har enligt uppgift uppgått till inemot 10 milj. dollar. De nya

reglerna torde ha sin grund i de aktuella internationella valutaproblemen.

Till de finansieringsformer som räknas som jämställda med direkta bidrag

till banken eller till särskilda fonder under dess förvaltning — och därmed

tillgodoräknas i upphandlingssammanhang — hör även upptagande av

obligationslån i respektive leverantörsländer. I det läge som uppkommit

finner utskottet skäligt att tillstyrka förslaget i motionerna I: 865 och II:

1119 att riksdagen anvisar 13 milj. kr. (2,5 milj. dollar) för en partiell påfyllnad

av den svenska utvecklingsfonden, motsvarande hälften av det av

SIDA begärda beloppet för detta ändamål. Vidare bör Sverige i enlighet med

motionärernas förslag lämna banken tillstånd att uppta ett obligationslån

i vårt land. Samtidigt finner utskottet det angeläget att man från svensk

sida framhåller vikten av att principen om fri upphandling till av banken

finansierade projekt återinförs.»

dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

»1. att riksdagen med bifall till motionerna I: 865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, till Svenska utvecklingsfonden

för Latinamerika för budgetåret 1968/69 anvisar ett belopp

av 13 000 000 kr. (2,5 milj. dollar) och i samband därmed

ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande

tillstånd för Interamerikanska utvecklingsbanken att uppta

ett obligationslån i Sverige,»

b) beträffande utvecklingskrediter av herrar Axel Andersson (fp), Nyman

(fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),

Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som under

förutsättning av bifall till reservationen 3 a anser att utskottet bort tillstyrka

motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 62 som börjar med »Även yrkandet»

och slutar med »böra avstyrka» bort ha följande lydelse:

»I Kungl. Maj :ts förslag har SIDA:s förslag till medelsanvisning för utvecklingskrediter

reducerats från 125 till 105 milj. kr., dvs. med 20 milj.

kr. Av föredragandens motivering framgår att detta innebär att viss minskning

av kreditgivningen torde komma att inträffa i förhållande till SIDA:s

intentioner. Utskottet anser i likhet med motionärerna att en sådan konsekvens

vore olycklig och tillstyrker därför att anslagsbeloppet för utvecklingskrediter

höjs med 10 milj. kr. i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag.»

dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen med bifall till motionerna I: 865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, utöver vad som förutsatts i

Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1968/69 anvisar ett belopp

av 10 000 000 kr. till utvecklingskrediter,»

c) beträffande en förinvesteringsfond av herrar Axel Andersson (fp), Nyman

(fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors

(fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som under

förutsättning av bifall till reservationen 3 a anser att utskottet bort tillstyrka

motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 63 som börjar med »Vad beträffar»

och slutar med »avstyrks alltså» bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill även i enlighet med yrkandet i motionerna I: 865 och II:

1119 tillstyrka att en statlig fond inrättas för finansiering av förundersökningar

av tänkbara industriella investeringsprojekt i u-länderna, såsom föreslagits

i en gemensam framställning från Sveriges allmänna exportförening

och Sveriges industriförbund (se s. 40—41 i prop. 101). Kungl. Maj:t

har inte tagit bestämd ställning till detta förslag utan endast påpekat att

behovet av stöd till sådana studier delvis tillgodoses redan inom den nuva
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

87

rande biståndsverksamhetens ram, bl. a. i samband med projektförberedelser

och projektkontroll vid utvecklingskrediter. Så avses ske även i fortsättningen,

och man skulle därmed enligt Kungl. Maj:t i lämplig utsträckning

kunna tillgodose framställningens syfte. Behovet av bättre finansieringsmöjligheter

för dylika investeringsundersökningar är emellertid f. n. ett av

de stora problemen när det gäller investeringsprojekt i u-länderna. Utskottet

finner det därför angeläget att den föreslagna fonden kommer till stånd

och vill tillstyrka motionärernas förslag att 5 milj. kr. anvisas för inrättandet

av en sådan förinvesteringsfond. Medel ur fonden bör anslås efter ansökan

av vederbörande u-landsregering som har att styrka att den ifrågasatta

investeringen skulle vara av väsentligt intresse för landets ekonomiska

och sociala utveckling. Villkoren för fonden bör kunna vara analoga med

dem som föreskrivs för investeringsgarantier och de s. k. u-garantierna

inom exportkreditområdet. Exportkreditnämnden bör — såsom nu även föreslagits

beträffande investeringsgarantierna — vara administrerande myndighet

för fonden i fråga. Kungl. Maj:t bör få fullmakt att efter ytterligare

utredning fastställa reglerna för fonden.»

dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och

II: 1119, såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj :t till känna

vad utskottet anfört rörande inrättandet av en förinvesteringsfond

och för budgetåret 1968/69 anvisar ett belopp av

5 000 000 kr. till denna,»

dels utskottets hemställan under 4. vid bifall till yrkandena beträffande

1.—3. bort ha följande lydelse:

»4. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och

med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i

fråga, till Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd för budgetåret

1968/69 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag av 133 000 000 kr.,»

13) vid punkten 15 (Investeringsgarantier) av herrar Virgin (h), Axel

Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman (fp), Bengtson (ep), Ottosson (h),

Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson

i Skellefteå (fp), Antonsson (ep), Ullsten (fp) och Petersson (h) som

anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu

är i fråga, och att därför

dels den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med »Utskottet

vill inte» och slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:

»Departementschefen har framhållit att frågan om länderurvalet måste

ses mot bakgrund av de relativt stränga krav på utvecklingseffekt som kommer

att ställas på de investeringar som kan erhålla garanti. Den utredning

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968

som föregår ett ev. beviljande av en investeringsgaranti måste enligt dennes

mening bli relativt ingående och följaktligen komma att ställa krav på omfattande

kännedom om det tilltänkta värdlandet, krav som f. n. bäst skulle

kunna tillgodoses beträffande huvudmottagarländerna.

Det anförda påpekandet att svenska biståndsmyndigheters kännedom om

u-länder är störst i fråga om de s. k. huvudmottagarländerna är otvivelaktigt

riktigt. Såsom även framhållits i motionerna I: 866 och II: 1118 kan

man enligt utskottets mening därav dock inte dra slutsatsen att det är vare

sig nödvändigt eller önskvärt att begränsa garantisystemet till att endast

omfatta sådana länder som är huvudmottagare för det statliga bilaterala

biståndet från Sverige. I motionerna 1:865 och 11:1119 erinras om att

också flertalet remissorgan som uttalat sig över förslaget har reagerat mot

tanken att det svenska garantisystemet till eu början skulle inskränkas till

de s. k. huvudmottagarländerna och att det ofta varit en ren tillfällighet

som gjort att ett land blivit huvudmottagarland för svenskt offentligt bistånd.

Det finns ingenting som säger att den bästa utvecklingseffekten skulle

uppnås genom industriell verksamhet eller projekt av därmed jämförlig art

i just dessa länder. Utskottet vill här också hänvisa till den på annan plats

i utlåtandet påpekade oklarheten om vad som egentligen avses med termen

huvudmottagarland.

Ett grundläggande villkor för att statsmakterna genom investeringsgarantier

skall stödja en u-landsinvestering bör vara att den kan inordnas i ulandets

utvecklingsplan och tjäna landets sociala och ekonomiska framåtskridande.

Därutöver krävs givetvis att myndigheterna i vederbörande uland

finner investeringen önskvärd och är beredda att ge sitt tillstånd till

att den görs. Den snäva gränsdragning som föreslagits i propositionen skulle

på ett allvarligt sätt begränsa den totala svenska biståndsinsatsen.

Utskottet vill dessutom erinra om att en stor del av det totala statliga utvecklingsbiståndet

är multilateral och till avsevärd del kommer andra uländer

till godo än de f. n. sju huvudmottagarländerna.

I likhet med bankofullmäktige, LO, RF, kommerskollegium och näringslivsorganisationerna

och i överensstämmelse med vad som anförts i motionerna

I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118 anser utskottet att den

av departementschefen förordade länderbegränsningen är klart olämplig.

Motionärerna i fråga har liksom flera av remissorganen underkänt de av

departementschefen anförda motiven för systemet länderbegränsning i uppbyggnadsskedet

och erinrat om den sakkunskap om olika u-länder — även

om sådana som inte räknas som huvudmottagarländer — som finns inom

exempelvis SIDA, utrikesdepartementet och exportkreditnämnden. Samma

länderram bör enligt utskottets mening gälla för både u-garantier och investeringsgarantier.

Utskottet förutsätter emellertid att utrikespolitiska överväganden i vissa

fall skall kunna begränsa kretsen av länder, där investeringsgarantier kan

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 89

medges. Garantier av nämnda slag bör sålunda ej kunna ges för privata

svenska investeringar i t. ex. av Portugal behärskade områden, även om

dessa klassificeras som u-länder. Utskottet vill vidare påpeka att det i propositionen

saknas en klar definition eller avgränsning av begreppet u-land.

Utskottet anser att gängse FN-definition men däremot ej DAC-definitionen

i detta sammanhang bör tillämpas. Utskottet anser det sålunda inte skäligt

att garantier skall kunna medges för investeringar i länder som Grekland,

Spanien, Jugoslavien och Turkiet.

Utskottet tillstyrker därför yrkandena i motionerna 1:865 och II: 1119

samt I: 866 och II: 1118, såvitt nu är i fråga, och föreslår att riksdagen uttalar

att garantier i princip skall kunna utfärdas för investeringar i alla

u-länder.»

dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,

med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119 samt 1:866

och II: 1118 och med avslag å motionerna I: 870 och II:

1120, de fyra förstnämnda såvitt nu är i fråga, godkänner

de i statsrådsprotokollet förordade riktlinjerna för statliga

garantier för investeringar i u-länder, dock med den ändringen

att sådana garantier i princip skall kunna avse alla

u-länder,»

"MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet m. m. samt Kungl. Maj:ts propositio a1 i texten