Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statlig garanti för skadeersättning vid vissa atomolyckor.
1968-05-21 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:139, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statlig garanti för skadeersättning vid vissa atomolyckor.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1968
Nr 139
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
statlig garanti för skadeersättning vid vissa atomolyckor.
(5:e avd.)
I propositionen nr 123 har Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 3 maj 1968 föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att ikläda staten skyldighet att
dels i händelse av atomolycka, för vars skadeverkningar Oskarshamnsverkets
kraftgrupp aktiebolag i egenskap av innehavare av en atomreaktoranläggning
vid Simpevarp i Kalmar län är ansvarigt enligt atomansvarighetslagen
den 8 mars 1968, utge ersättning för atomskada i följd av olyckan
med de belopp som bolaget, utöver de ersättningsbelopp som det åligger
bolaget att betala enligt atomansvarighetslagen, skulle ha varit skyldigt att
utge, om bolagets ansvarsbelopp enligt 17 § atomansvarighetslagen utgjort
ett belopp motsvarande 15 milj. sådana betalningsenheter som avses i 31 §
atomansvarighetslagen, dels ock, för tiden till dess 29—31 §§ atomansvarighetslagen
träder i kraft, i händelse av en sådan atomolycka som nyss nämnts
utge ersättning för atomskada med belopp som staten skulle ha varit skyldig
att betala om nämnda paragrafer varit tillämpliga men det i 31 § första
stycket atomansvarighetslagen föreskrivna beloppet utgjort 70 milj. betalningsenheter.
Ulskoliet. I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar Kungl.
Maj:t att ikläda staten skyldighet att i viss omfattning utge ersättning för
atomskada i följd av atomolycka som kan komma att inträffa i samband med
driften av den planerade atomreaktoranläggningen vid Simpevarp i Kalmar
län.
Bestämmelser om ersättning för skada i följd av atomreaktordrift in. in.
finns i atomansvarighetslagen den 8 mars 1968 (nr 45). Den bygger på två
internationella konventioner, nämligen en i Paris avslutad konvention om
skadeståndsansvar på atomenergins område samt en i Bryssel avslutad till1
äggskonvention till Pariskonventionen. Pariskonventionen reglerar frågan
om skyldighet för innehavare av atomreaktor eller annan atomanläggning
att ersätta s. k. atomskada. Till äggskonventionen innehåller bestämmelser
om supplerande ersättning av statsmedel vid vissa s. k. atomolyckor. SveBihang
till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 189
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Statsutskottets utlåtande in• 139 år 196S
rige har ratificerat båda konventionerna. Pariskonventionen trädde i kraft
den 1 april 1908 och gäller f. n. mellan Belgien, Frankrike, Spanien, Storbritannien,
Sverige och Turkiet. Tilläggskonventionen träder i kraft när den
har ratificerats av sex signatärmakter. Konventionen har undertecknats av
flertalet av ENEA:s medlemsländer men har hittills ratificerats endast av
Frankrike, Spanien, Storbritannien och Sverige. Tidpunkten för ikraftträdandet
är nittionde dagen efter det att det sjätte ratifikationsinstrumentet
har deponerats.
I propositionen redogörs bl. a. för atomansvarighetslagens på Pariskonventionen
grundade bestämmelser om ersättningsskyldighet för innehavare
av atomanläggning i Sverige (1—27 §§) och på tilläggskonventionen grundade
bestämmelser om ersättning av statsmedel vid katastrofolyckor, dvs.
fall då det ansvarsbelopp som gäller för den ansvarige anläggningsinnehavaren
inte förslår till full ersättning åt de skadelidande (29—31 §§) samt
för en särskild bestämmelse i lagen om ersättning av statsmedel vid katastrofolyckor
som inte omfattas av de på tilläggskonventionen grundade
bestämmelserna (33 §), till vilken redogörelse utskottet hänvisar.
Atomansvarighetslagen trädde i kraft den 1 april 1968. Härvid gjordes
emellertid undantag för de på tilläggskonventionen grundade bestämmelserna
i 29—31 §§ om ersättning av statsmedel vid katastrofolyckor med
hänsyn till att tilläggskonventionen ännu inte har trätt i kraft. Det föreskrevs,
att bestämmelserna i dessa paragrafer skall träda i kraft den dag
Ivungl. Maj :t förordnar. Enligt statsrådsprotokollet är avsikten att sådant
förordnande skall meddelas med verkan fr. o. m. den dag då tilläggskonventionen
blir bindande för Sverige. Denna reglering innebär för tiden till
dess 29—31 §§ träder i kraft att i händelse av en katastrofolycka som i och
för sig omfattas av ersättningsreglerna i dessa paragrafer supplerande ersättning
av statsmedel i stället skall betalas enligt 33 g, dvs. enligt grunder
som Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt fastställer.
Av statsrådsprotokollet framgår att Allmänna Svenska elektriska aktiebolaget
(ASEA) träffat avtal med Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag
(OKG) om att för konsortiets räkning uppföra en atomreaktoranläggning
vid Simpevarp utanför Oskarshamn. För fullgörande av sitt åtagande har
ASEA i sin tur ingått avtal med General Electric Co i Förenta Staterna om
leverans till ASEA av vissa reaktorkomponenter. General Electric har enligt
statsrådsprotokollet föreskrivit som villkor för sin fullgörelse av leveransen
av dessa komponenter, att i Sverige dessförinnan genomförs en lagstiftning
om ansvarighet för atomskada som innebär att de genom Pariskonventionen
och tilläggskonventionen etablerade ersättningssystemen blir fullt ut
tillämpliga på en atomolycka för vars skadeverkningar OKG i egenskap
av innehavare av O skar shamn sver ket är ansvarigt enligt Pariskonventionen.
Enligt departementschefens mening kan en tillfredsställande lösning av
problemet för närvarande inte komma till stånd på annat sätt än att staten
Statsutskottets utlåtande nr 130 ur 1068
3
genom ett garantiåtagande ikläder sig skyldighet att betala supplerande ersättning
intill ett sammanlagt belopp motsvarande 15 milj. sådana betalningsenheter
som avses i atomansvarighetslagen i händelse av att en atomolycka
inträffar, för vilken OKG i egenskap av innehavare av Oskarshamnsverket
är ansvarigt enligt Pariskonventionen och den svenska atomansvarighetslagen.
Av motsvarande skäl föreslås att staten för tiden intill dess tillläggskonventionen
träder i kraft och blir bindande för Sverige åtar sig att i
händelse av en atomolycka av detta slag betala ersättning av statsmedel
intill den beloppsgräns på 70 milj. betalningsenheter under vilken ersättningarna
enligt tilläggskonventionen enligt föreskrifterna i denna skall i sin
helhet slutligt bäras av den stat där den ansvarige anläggningsinnehavarens
atomanläggning ligger. En förutsättning för dessa garantiåtaganden bör enligt
statsrådsprotokollet vara att ASEA eller OKG eller båda bolagen gentemot
staten åtar sig att svara för de ersättningsbelopp som staten till följd av
sina åtaganden kan nödgas utge utöver de belopp som det enligt tilläggskonventionen
åligger eller skulle ha ålegat staten att betala, samt att bolaget
eller bolagen ställer betryggande säkerhet för dessa förpliktelser i förhållande
till staten.
Det har för utskottet upplysts, att General Electric numera har preciserat
sina önskemål i fråga om ansvarsbeloppets storlek och tillämpningen
av tilläggskonventionens ersättningssystem till att avse endast atomolycka
som inträffar i atomanläggningen vid Simpevarp men däremot inte olycka
som inträffar under transport av atomsubstans till eller från anläggningen.
Vidare har General Electric förklarat, att önskemålen avser endast tiden
intill dess både Danmark och Norge blivit bundna av såväl Pariskonventionen
som tilläggskonventionen. De åtaganden från statens sida som föreslås
i propositionen bör enligt utskottets mening begränsas i överensstämmelse
härmed.
Enligt vad som samtidigt har meddelats utskottet innebär detta att de
åtaganden som det i propositionen föreslås att ASEA eller OKG eller båda
bolagen skall göra i förhållande till staten i verkligheten blir av nära nog
rent formell natur och i varje fall får ett ekonomiskt innehåll som inte
i någon mån svarar mot de belopp om ca 25 milj. kr. som åtagandena nominellt
kommer att avse. Del anses nämligen med hänsyn till Oskarshamnsverkets
geografiska belägenhet vara ytterst osannolikt att en atomolycka
i anläggningen ger upphov till skador i främmande stat och att under
alla omständigheter skador av den arten kommer att uppgå till belopp som
i detta sammanhang måste betecknas som helt obetydliga. Åtagandena
gentemot staten kommer emellertid att avse endast den del av ersättningarna
för dylika skador som inte ryms inom det lagstadgade ansvarsbeloppet
50 milj. kr. och som enligt propositionen skall täckas av staten intill de
belopp som anläggningens innehavare skulle ha betalat i ersättning för skadorna,
om ansvarsbeloppet för honom hade utgjort ett belopp motsvarande
4
Statsutskottets utlåtande nr 139 är 1968
15 milj. betalningsenheter eller ca 75 milj. kr. Under dessa förhållanden och
under förutsättning att ASEA gör ett sådant åtagande i förhållande till
staten som avses i propositionen samt med hänsyn till vad som är känt
rörande ASEA:s nuvarande betalningsförmåga är det enligt utskottets mening
inte nödvändigt att den säkerhet för åtagandet i förhållande till staten
som enligt propositionen skall ställas måste vara betryggande i den mening
som uttrycket vanligen har i lag och författning och inom kreditväsendet.
Det synes utskottet vara till fyllest att säkerheten är godtagbar i betraktande
av det ekonomiska innehåll åtagandet har i verkligheten. Härvid har utskottet
givetvis förutsatt att Kungl. Maj :t om ställd säkerhet nedgår i värde
eller om väsentligt ändrade förhållanden i övrigt påkallar det begär ny
eller förstärkt säkerhet.
Eftersom man åtminstone teoretiskt måste räkna med möjligheten att
Oskarshamnsverket övergår till annan innehavare än OKG bör statens
åtagande avse atomolycka i anläggningen för vars skadeverkningar anläggningens
innehavare är ansvarig enligt atomansvarighetslagen.
Mot Kungl. Maj :ts förslag i övrigt har utskottet inte något att erinra.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet
alt riksdagen med anledning av Kungl. Maj ds förslag
bemyndigar Kungl. Maj d att dels för tiden till dess både
Danmark och Norge blivit bundna av såväl Pariskonventionen
som tilläggskonventionen ikläda staten skyldighet
att i händelse av atomolycka i den atomreaktoranläggning
vid Simpevarp i Kalmar län som nu är under uppförande
utge ersättning för atomskada i följd av olyckan med de
belopp som anläggningens innehavare, utöver de ersättningsbelopp
som det åligger denne att betala enligt atomansvarighetslagen
den 8 mars 1968, skulle ha varit skyldig att utge,
om det för anläggningsinnehavaren enligt 17 § atomansvarighetslagen
gällande ansvarsbeloppet utgjort ett belopp motsvarande
15 milj. sådana betalningsenheter som avses i 31 §
atomansvarighetslagen, dels ock för tiden till dess 29—31 §§
atomansvarighetslagen träder i kraft ikläda staten skyldighet
att i händelse av en sådan atomolycka som nyss nämnts
utge ersättning för atomskada med belopp som staten skulle
ha varit skyldig att betala, om nämnda paragrafer varit
tillämpliga men det i 31 § första stycket atomansvarighetslagen
föreskrivna beloppet utgjort 70 milj. betalningsenheter.
Stockholm den 21 maj 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 139 är 1968
o
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),
Virgin (h), Axel Andersson (fp), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s),
fru Wallentheim (s), herrar Kaijser (h), Mårtensson (s), Bengtson (ep),
Ottosson (h), Herbert Larsson (s), Björk (s), Karl-Erik Eriksson (fp) och
Johan Olsson (ep) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Ståhl (fp), Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Mellqvist (s), fru LewénEliasson
(s), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm
(s), Antonsson (ep), Blomkvist (s), Björkman (h), Nilsson i Kristianstad
(s) och Sterne (fp).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:311 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1968169 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar, m. m. '' a1 i texten