Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om upptagande av aller gologin som självständig specialitet.

1968-10-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:143, Utlåtande i anledning av motioner om upptagande av aller gologin som självständig specialitet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr U3—1U

Statsutskottets utlåtande nr lk3 år 1968

1

Nr 143

Utlåtande i anledning av motioner om upptagande av aller gologin

som självständig specialitet.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna I: 530 av fru Hultell och II: 67i av fru Kristensson

och herr Björkman har hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt universitetskanslersämbetet

att undersöka förutsättningarna för att tillerkänna allergologin

ställning som självständig specialitet.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från universitetskanslersämbetet och socialstyrelsen.

Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Som framgår av de över motionerna avgivna yttrandena har

frågan om införande av allergologin som en självständig specialitet under

senare år övervägts i olika sammanhang. Universitetskanslersämbetet och

socialstyrelsen bär i sitt gemensamma förslag om grundutbildning och vidareutbildning

av läkare, vilket avgavs så sent som i februari innevarande

år, berört frågan men ansett sig inte böra föreslå någon specialitet inom

området. Som de båda myndigheterna framhållit i sina yttranden över motionerna

synes det lämpligast att avvakta de överväganden om allergivårdens

organisation som för närvarande pågår inom socialstyrelsen. Utskottet

anser sig därför inte böra tillstyrka motionerna utan hemställer

att riksdagen avslår motionerna I: 530 och II: 674.

Stockholm den 22 oktober 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 144. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 143—144

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr li3 år 1968

Bilaga

Yttranden över motionerna 1: 530 och II: 674

Universitetskanslersämbetet (3.4.1968)

Ärendet har behandlats av fakultetsberedningen för medicin, odontologi

och farmaci, som föreslår att motionerna avstyrks.

Allergologisjukdomarna utgör genom sina ofta mycket besvärande symtom

ett allvarligt problem för ett stort antal människor i olika åldrar. För

vissa av dessa personer försvåras den dagliga livsföringen högst avsevärt

genom sjukdomen. Behandlingsformerna har emellertid ännu så länge —- vilket också framhålls i motionerna— varit jämförelsevis osäkra.

Motionärerna anser att ett upptagande av allergologin som en självständig

specialitet skulle komma att innebära ökade möjligheter att komma till

rätta med hithörande sjukdomar.

Spörsmålet om införande av allergologin som självständig specialitet har

varit föremål för bedömning i samband med specialist- och läkarutbildningssakkunnigas

utredningsarbete (SOU 1967: 51). De sakkunniga föreslog

inte någon specialitet inom området. I sitt gemensamma förslag med anledning

av de sakkunnigas utredning (»Läkares grundutbildning och vidareutbildning»,

stencil februari 1968) erinrade UKÄ och socialstyrelsen om att

i sakkunnigutredningen och remissbehandlingen förslag framförts om införande

av en rad specialiteter — bl. a. internmedicinska allergisjukdömar

—■ utöver dem som ämbetsverken förordade. Ämbetsverken ansåg det emellertid

böra ankomma på den föreslagna nämnden för läkares vidareutbildning

att med uppmärksamhet följa utvecklingen och föreslå de ändringar i

specialitetsförteckningen, som kunde komma att visa sig befogade. Vid

ärendets behandling i UKÄ:s styrelse lät två ledamöter göra en protokollsanteckning

angående utbildningen inom allergologin av lydelse som framgår

av bifogade utdrag.1

Allergologins ställning är för närvarande oklar och det är inte otänkbart

att verksamheten inom området i framtiden kommer att drivas efter andra

linjer än tidigare — t. ex. med ett större inslag av laboratoriemässiga undersökningar.

Den fortsatta allergologiska verksamheten kan därför komma

att få sin inriktning förskjuten åt andra håll jämfört med nuvarande förhållanden.

UKÄ vill nämna att — enligt vad ämbetsverket inhämtat — frågan

om allergologins framtida ställning inom sjukvårdsorganisationen för

närvarande prövas av socialstyrelsen. I avbidan på denna prövning synes det

motionsvis framförda yrkandet icke böra nu föranleda åtgärd.

UKÄ vill samtidigt understryka vikten av att ökad forskning inom området

kommer till stånd eftersom fördjupade kunskaper om bl. a. allergiernas

orsaker kan ge underlag för säkrare diagnostisering och effektivare

vård. Ämbetsverket vill härvidlag bl. a. peka på de möjligheter som statens

medicinska forskningsråd kan erbjuda vad gäller åtgärder, avsedda att stimulera

forskningen inom området. Enligt vad UKÄ inhämtat överväger

forskningsrådet frågan om inrättande av en forskartjänst inom det aktuella

fältet.

1 Här uteslutet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143 år 1968

3

Socialstyrelsen (5.4.1968)

För närvarande finns inte någon särskild läkarspecialitet upptagen för

allergisjukdomar. Frågan om en sådan specialitet diskuterades dock av den

utredning om läkarutbildningen — benämnd SLUS — som år 1966 tillsattes

av dåvarande medicinalstyrelsen och universitetskanslersämbetet med anledning

av Kungl. Maj :ts uppdrag åt ämbetsverken att bl. a. utreda förutsättningarna

för Sveriges anslutning till ett avtal om enhetliga regler rörande

specialistkompetens för läkare med i huvudsak det innehåll, som

föreslagits av en nordisk arbetsgrupp (NU 1964: 6). SLUS redovisade år

1967 sina förslag i betänkandet »Läkares grundutbildning och vidareutbildning»

(SOU 1967: 51) och framhöll därvid följande i den nu aktuella specialitetsfrågan

(s. 176).

»1967 års sjukhusförteckning upptar två allergologiska kliniker. Den ena

kliniken är inrättad vid karolinska sjukhuset. Dess överläkare är samtidigt

professor i klinisk dermatologisk allergologi. Vid kliniken behandlas huvudsakligen

patienter med allergiska hudsjukdomar. Den andra kliniken är

inrättad vid Sahlgrenska sjukhuset. Dess överläkare är docent i medicin,

företrädesvis allergologi. Vid kliniken behandlas i första hand patienter med

invärtes allergiska sjukdomar, framför allt astma. Patienter med dylika

sjukdomar behandlas i övrigt vid både medicinska kliniker och lungkliniker.

Vid dessa kliniker förekommer detta i stor omfattning. Så är exempelvis

förhållandet vid medicinska kliniken II vid S:t Görans sjukhus, där

överläkaren är docent i invärtesmedicinsk allergologi, och vid medicinska

kliniken A i Lund. Lungkliniker har först under senare år i större utsträckning

inrättats vid sjukhusen. Vid dessa kliniker behandlas numera även ett

icke ringa antal astmapatienter. Som exempel härpå kan nämnas medicinska

thoraxkliniken vid karolinska sjukhuset samt lungklinikerna vid akademiska

sjukhuset och vid regionsjukhuset i Örebro.

I övrigt förekommer allergisjukdomar inom olika specialområden av medicinen,

framför allt inom dermatologi, otorhinolaryngologi och pediatrik.

Vid vissa kliniker inom dessa specialiteter bedrivs allergologisk sjukvård i

betydande omfattning.

Internmedicinsk allergologi utgör sålunda enligt vår mening inte ett område

av medicinen, som kan sägas vara väl avgränsat mot andra specialiteter.

Dessutom är dess plats i sjukvårdsorganisationen för närvarande

oklar. Vi anser oss därför inte kunna föreslå att internmedicinska allergisjukdomar

införs i specialitetsförteckningen som en självständig specialitet.»

Efter remissbehandling av ovannämnda utredning överlämnade socialstyrelsen

och universitetskanslersämbetet i skrivelse till Konungen den 22

februari 1968 förslag beträffande läkarutbildningen (stencilerat betänkande).

I denna skrivelse anmälde ämbetsverken att diskussion förekommit

att införa bl. a. internmedicinska allergisjukdomar i specialitetsförteckningen.

Ämbetsverken förde emellertid inte fram något förslag härom men

anmälde, att det borde få ankomma på en av ämbetsverken förordad nämnd

för läkares vidareutbildning att med uppmärksamhet följa utvecklingen

och föreslå de ändringar i specialitetsförteckningen, som kunde visa sig

befogade.

Att socialstyrelsen inte ansåg sig kunna ta slutlig ställning i det nu aktuella

ärendet berodde bl. a. på att frågan om allergisjukvårdens organisa
1|-

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 143—144

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 143 år 1968

tion då var och fortfarande är föremål för prövning inom styrelsen. På uppdrag

av dåvarande generaldirektören Engel i medicinalstyrelsen redovisade

överläkarna H. Arnoldsson och H. Colldahl den 1 juli 1966 ett betänkande

med utredning och förslag rörande allergivårdens framtida organisation.

Betänkandet har remissbehandlats och socialstyrelsen avser att inom en

snar framtid framlägga förslag i ärendet.

Det kan i detta sammanhang också framhållas att någon specialitet i aller - gologi inte finns upptagen i de specialitetsförteckningar, som på grundval

av det föreslagna avtalet om specialistkompetens för nordiska läkare nyligen

fastställts i Danmark, Finland och Norge.

Enligt socialstyrelsens mening måste allergivården starkt uppmärksammas

vid den fortsatta utbyggnaden av sjukvårdsorganisationen. Som också

anförs i motionerna är allergisjukdomar mycket vanliga och har mångskiftande

karaktärer. Våra kunskaper om uppkomsten av dessa sjukdomar är

emellertid ännu delvis bristfälliga och våra undersöknings- och behandlingsformer

är ofta osäkra. Vissa nya vetenskapliga rön inom den immunologiska

forskningen — bl. a. vunna av svenska forskare — ger emellertid

förhoppning om att diagnostiserings- och därmed behandlingsmöjligheterna

på allergologins område skall kunna successivt förbättras. Inriktning av

allergivården liksom frågan om dess framtida organisation kan enligt socialstyrelsens

uppfattning komma att påverkas av de nya vetenskapliga

landvinningarna.

Det finns bl. a. skäl, som talar för att en utvecklad laboratoriediagnostik i

framtiden skall utgöra den väsentliga sammanhållande faktorn i de skilda

allergologiska verksamheterna såsom inom invärtesmedicin, dermatologi,

otorhinolaryngologi och pediatrik. I sådant fall borde allergologispecialiteten

snarare ges en laboratoriemässig inriktning än den rent kliniska förankring,

som specialiteten hittills diskuterats få.

Socialstyrelsen anser på grundval av de skäl, som ovan anförts, det inte

nu finnas motiv att införa allergologi i läkarspecialitetsförteckningen. Styrelsen

anser det lämpligt att avvakta pågående utredning om allergivårdens

organisation, innan ställning tas i detta ärende. Det torde för övrigt enligt

socialstyrelsens uppfattning vara svårt att föreskriva en adekvat utbildning

för en specialitet utan att frågan om det sjukvårdsmässiga underlaget för

den aktuella specialiteten är löst.

Med hänvisning härtill föreslår socialstyrelsen att riksdagen måtte avslå

de vid innevarande års riksdag väckta likalydande motionerna 1: 530 och

II: 674 om upptagande av allergologi som självständig specialitet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.