Utlåtande i anledning av motion angående professur i oral kirurgi vid odontologisk fakultet.
1968-10-22 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:144, Utlåtande i anledning av motion angående professur i oral kirurgi vid odontologisk fakultet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1968
5
Nr 144
Utlåtande
i anledning av motion angående professur i oral kirurgi
vid odontologisk fakultet.
(2:a avd.)
I motionen 11:671 av herr förste vice talmannen von Friesen och herr
Persson i Heden har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om att kravet på allmän kirurgutbildning upprätthålles med
avseende på innehavare av professur i oral kirurgi (motsvarande benämning)
vid odontologisk fakultet samt att tjänsten förenas med chefskap
över en specialklinik för patienter med oralkirurgiska sjukdomar.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionen från universitetskanslersämbetet och socialstyrelsen.
Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Mot bakgrund särskilt av vad socialstyrelsen i sitt yttrande anfört
angående de kompetenskrav som bör gälla för professur i oral kirurgi
— eller med den benämning som styrelsen uppenbarligen anser riktigare
odontologisk kirurgi — kan utskottet inte tillstyrka att riksdagen gör den
i motionen önskade hänvändelsen till Kungl. Maj :t om allmän kirurgutbildning
som kompetenskrav för dylik professur.
Vad angår motionärernas önskemål om att professur i oral kirurgi skall
vara förenad med chefskap över en specialklinik för patienter med oralkirurgiska
sjukdomar får utskottet framhålla att det knappast synes finnas
underlag för dylika kliniker, eftersom det inom detta specialområde —- med den avgränsning av området som socialstyrelsen angivit -— endast i
begränsad omfattning förekommer fall som kräver sjukhusvård. Enligt vad
remissyttrandena ger vid handen kan önskemålen om undervisningens sjukhusanknytning
tillgodoses även utan inrättande av specialkliniker.
Under åberopande av det anförda avstyrker utskottet motionen och hemställer
att
riksdagen avslår motionen II: 671.
Stockholm den 22 oktober 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
6
Statsutskottets utlåtande nr 14b år 1968
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Axel Andersson
(fp), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s),
herrar Mårtensson (s), Ottosson (h), Per Jacobsson (fp), Nils Theodor Larsson
(ep), Rönnberg (s), Thorsten Larsson (ep), fru Lilly Ohlsson (s) och
herr Strandberg (h) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Blidfors (s), Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), fröken
Olsson (s), herrar Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s), Källstad
(fp), Fagerlund (s), Mundebo (fp), fru Holmberg (s) och herr Nordstrandh
(h).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1968
/
Bilaga
Yttranden över motionen 11:671
Universitetskanslersämbetet (25.4.1968)
I utredning beträffande möjligheten att provisoriskt förbättra förhållandena
för utbildningen i tandkirurgi vid karolinska institutets odontologiska
fakultet lämnas bl. a. en redogörelse för den diskussion som förts om sjukhusanknytning
av den tandkirurgiska verksamheten vid de ödontologiska fakulteterna,
främst då för Stockholms del. Av utredningen framgår även
hur undervisningen i tandkirurgi för närvarande bedrivs.
Universitetskanslersämbetet har i skrivelse till Kungl. Maj :t den 16 januari
1968 uttalat att det är mycket angeläget att ämnet oral kirurgi får så
god sjukhusanknytning isom möjligt. Frågan om att inrätta särskilda vårdplatsavdelningar
för den utbildning, som faller inom ramen för de odontologiska
fakulteterna, har vid åtskilliga tillfällen Övervägts av myndigheter,
kommittér och expertgrupper. Under förutsättning att utbildningen på sjukhus
säkerställs på så sätt, att de studerande vid odontologisk fakultet får
åtnjuta erforderlig undervisning vid aktuella sjukhusavdelningar, har sådana
specialavdelningar, varom är fråga i motionen, inte ansetts nödvändiga.
Vad gäller den i skilda sammanhang diskuterade frågan om krav på allmän
kirurgutbildning för innehavare av professur i oral kirurgi vid odontologisk
fakultet, intar universitetskanslersämbetet den ståndpunkten att
sådant krav ej bör uppställas.
Socialstyrelsen (17.4.1968)
Motionärerna hemställer, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om att kravet på allmän kirurgutbildning upprätthålles med avseende
å innehavaren av professuren i oral kirurgi (motsvarande benämning)
vid odontologisk fakultet samt att tjänsten förenas med chefskap
över en specialklinik för patienter med oralkirurgiska sjukdomar.
Som skäl för den väckta motionen framhåller motionärerna vikten av att
tandläkarna erhåller en bred allmän-medicinsk utbildning. Man framhåller,
att sjukdomar, som har sitt ursprung annorstädes än i tänderna, ofta får
symtom, som hänför sig till tänderna. Tandläkarna bör därför ha betydande
element av allmänt medicinskt kunnande för att ha möjlighet att ställa rätt
diagnos. Man konkluderar därvid, att tandläkarnas utbildning i framför allt
kirurgi måste vara tillräckligt omfattande. De blivande tandläkarna bör under
utbildningens gång få löpande kontakt med de kirurgiska åkommor, som
de kan väntas möta i sitt blivande arbete, och detta sker bäst vid en specialklinik
inom området, för vilken ämnesläraren i oral kirurgi bör vara chef.
Som skäl för sin framställning framhåller motionärerna också att oral
kirurgi är att betrakta som en specialitet inom kirurgin på samma sätt som
t. ex. toraxkirurgi.
8
Statsutskottets utlåtande nr lb4 år 1968
Vad angår benämningen oral kirurgi vill socialstyrelsen för sin del framhålla,
att denna ej kan anses helt lämplig såsom beteckning för den kirurgiska
verksamhet tandläkaren beräknas behärska och utöva. I begreppet
oral kirurgi bör rimligtvis ingå hela området för munhålans kirurgi, således
bl. a. också den kirurgiska behandlingen av gomspalter och munhålans
maligna tumörer, områden som tandläkaren ej äger befatta sig med. Socialstyrelsen
anser, att den benämning som förekommer i Kungl. Maj :ts kungörelse
med tillämpningsföreskrifter till lagen om behörighet att utöva
tandläkaryrket såsom beteckning för en av specialiteterna, nämligen »tandsystemets
kirurgiska sjukdomar» är en mera adekvat benämning på den
kirurgiska verksamhet, som bör ankomma på tandläkaren. Såsom en mera
lätthanterlig benämning ,skulle begreppet »odontologisk kirurgi» kunna användas.
Beträffande påståendet att »oral» kirurgi skulle betecknas som en specialitet
inom kirurgin vill socialstyrelsen i stället framhålla, att odontologisk
kirurgi närmast får betraktas som en odontologisk specialitet. Ämnet
kirurgi vid de odontologiska fakulteterna omfattar munslemshinnans och
käkarnas allmänna sjukdomslära, de odontogena käksjukdomarna och deras
kirurgiska behandling samt tand- och käkskador och dessas kirurgiska
behandling. Professorns skyldigheter i detta ämne omfattar alltså undervisning,
forskning och klinisk verksamhet inom den del av kirurgin
som ligger inom tandläkarens behörighetsområde.
Enligt socialstyrelsens mening bör därför professorn i detta ämnesområde
ha en bred odontologisk grundutbildning. Givetvis bör hans praktisktkliniska
utbildning motsvara minst kraven på specialistkompetens inom
ämnesområdet. I kraven för sådan kompetens ingår bl. a. utbildning i allmän
kirurgi, i öron-, näs- och halssjukdomar samt randutbildning i bl. a.
radioterapeutisk verksamhet, internmedicin samt speciell bakteriologi. Vidare
bör ingå erforderlig utbildning i det ämnesområde som här benämnes
käkprotetik, detta i likhet med kompetenskraven för övertandläkartjänst
vid centraltandpoliklinik. Fullständig läkar- och kirurgutbildning får givetvis
anses i och för sig vara en god utbildningsmerit men socialstyrelsen
vill klart framhålla att denna utbildning inte får bli något krav. Socialstyrelsen
vill som sin åsikt framföra att en bred, klinisk-odontologisk erfarenhet
tillsammans med de tidigare nämnda utbildningsmeriterna måste
betraktas som de viktigaste kraven på praktisk-kliniska meriter för sökande
till professur inom nämnda ämnesområde.
Ämnesföreträdaren bör i sin undervisning och handledning av blivande
tandläkare anlägga framför allt odontologiska aspekter på fallen samtidigt
som en klar bedömning göres beträffande ev. erforderligt remissförfarande
och därvid behövligt samarbete med företrädare för olika medicinska discipliner.
Vad undervisningen beträffar må vidare påpekas att i Stockholm den
törändringen skett att en del av undervisningen i odontologisk kirurgi för
tionde terminens kandidater förlagts till karolinska sjukhusets avdelning
för tand- och käkskador. Beträffande de odontologiska fakulteterna i Umeå
och Göteborg samt den planerade odontologiska fakulteten i Huddinge kan
sägas att dessa har resp. kommer att få en så nära anknytning till undervisningssjukhus,
med dessas olika avdelningar, att möjligheten till en fullt
tillfredsställande klinisk undervisning och tjänstgöring för medicinsk randutbildning
kan anses bli helt tillgodosedd.
Åtskilliga fall av missbildningar, sjukdomar och skador inom munhålans
Statsutskottets utlåtande nr är 1968
9
och käkarnas område kräver otvivelaktigt insatser av ett flertal specialister
t. ex. plastikkirurg, öron-, näs- och halsspecialist, specialister inom odontologisk
kirurgi, anestesiologi och radioterapi. Enligt socialstyrelsens mening
bör vården av dessa fall ske genom ett lagarbete av de nämnda specialisterna
— i vissa fall även andra t. ex. ögonläkare och ortodontister — för att
ett gott resultat skall uppnås. Man kan i dagens situation inte kräva att en
och samma person skall behärska flera specialiteter.
Den av motionärerna föreslagna specialpolikliniken kan måhända ur
viss synpunkt anses vara värdefull. Men om denna specialkliniks verksamhet
skall begränsas till omhändertagande av fall som kräver sjukhusvård
inom det område, som socialstyrelsen här velat benämna odontologisk kirurgi,
— och således inte ta sig an fall, som hittills brukat behandlas av
öron-, näs- och halsspecialister eller plastikkirurger — betvivlar styrelsen
att behov föreligger av en dylik klinik dvs. att tillräckligt antal dylika fall
förekommer för att motivera en sådan. Erfarenheterna hittills från såväl
tandläkarhögskolorna som centraltandpoliklinikerna visar att fall inom
nämnda specialområde, odontologisk kirurgi, som kräver sjukhusvård, endast
förekommer av och till. För centraltandpoliklinikernas del har frågan
lösts så att dylika fall — när de förekommit — fått inläggas på den klinik,
som närmast kunnat komma i fråga, vanligen öron-, näs- och halskliniken.
Socialstyrelsen förutsätter att tandläkarhögskolorna har och även fortsättningsvis
kommer att ha ett sådant samarbete med närmast ifrågakommande
sjukhuskliniker att en dylik ordning kan gälla även för deras vidkommande.
Skulle emellertid den av motionärerna föreslagna specialkliniken syssla
med hela området för den orala kirurgin, skulle detta innebära att man
finge en dubbelorganisation för vården av oralkirurgiska (käkkirurgiska)
fall.
Styrelsen vill till sist framhålla, att i de fall då till professor i »tandkirurgi»
utnämnts tandläkare (odontologie doktorer), som ej uppfyllt de
av motionärerna uppställda kraven men däremot vad här ovan framhållits
såsom erforderligt i utbildningshänseende, vederbörande fullgjort sin tjänst
på ett synnerligen berömvärt sätt och meddelat en undervisning, vilken,
såvitt styrelsen har sig bekant, uppfyllt högt ställda fordringar och helt
motsvarat studieplanen.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.