Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående professur i oral kirurgi vid odontologisk fakultet.

1968-10-22 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:144, Utlåtande i anledning av motion angående professur i oral kirurgi vid odontologisk fakultet.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1968

5

Nr 144

Utlåtande

i anledning av motion angående professur i oral kirurgi

vid odontologisk fakultet.

(2:a avd.)

I motionen 11:671 av herr förste vice talmannen von Friesen och herr

Persson i Heden har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om att kravet på allmän kirurgutbildning upprätthålles med

avseende på innehavare av professur i oral kirurgi (motsvarande benämning)

vid odontologisk fakultet samt att tjänsten förenas med chefskap

över en specialklinik för patienter med oralkirurgiska sjukdomar.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionen från universitetskanslersämbetet och socialstyrelsen.

Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Mot bakgrund särskilt av vad socialstyrelsen i sitt yttrande anfört

angående de kompetenskrav som bör gälla för professur i oral kirurgi

— eller med den benämning som styrelsen uppenbarligen anser riktigare

odontologisk kirurgi — kan utskottet inte tillstyrka att riksdagen gör den

i motionen önskade hänvändelsen till Kungl. Maj :t om allmän kirurgutbildning

som kompetenskrav för dylik professur.

Vad angår motionärernas önskemål om att professur i oral kirurgi skall

vara förenad med chefskap över en specialklinik för patienter med oralkirurgiska

sjukdomar får utskottet framhålla att det knappast synes finnas

underlag för dylika kliniker, eftersom det inom detta specialområde —- med den avgränsning av området som socialstyrelsen angivit -— endast i

begränsad omfattning förekommer fall som kräver sjukhusvård. Enligt vad

remissyttrandena ger vid handen kan önskemålen om undervisningens sjukhusanknytning

tillgodoses även utan inrättande av specialkliniker.

Under åberopande av det anförda avstyrker utskottet motionen och hemställer
att

riksdagen avslår motionen II: 671.

Stockholm den 22 oktober 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 14b år 1968

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Axel Andersson

(fp), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s),

herrar Mårtensson (s), Ottosson (h), Per Jacobsson (fp), Nils Theodor Larsson

(ep), Rönnberg (s), Thorsten Larsson (ep), fru Lilly Ohlsson (s) och

herr Strandberg (h) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),

Blidfors (s), Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), fröken

Olsson (s), herrar Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s), Källstad

(fp), Fagerlund (s), Mundebo (fp), fru Holmberg (s) och herr Nordstrandh

(h).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1968

/

Bilaga

Yttranden över motionen 11:671

Universitetskanslersämbetet (25.4.1968)

I utredning beträffande möjligheten att provisoriskt förbättra förhållandena

för utbildningen i tandkirurgi vid karolinska institutets odontologiska

fakultet lämnas bl. a. en redogörelse för den diskussion som förts om sjukhusanknytning

av den tandkirurgiska verksamheten vid de ödontologiska fakulteterna,

främst då för Stockholms del. Av utredningen framgår även

hur undervisningen i tandkirurgi för närvarande bedrivs.

Universitetskanslersämbetet har i skrivelse till Kungl. Maj :t den 16 januari

1968 uttalat att det är mycket angeläget att ämnet oral kirurgi får så

god sjukhusanknytning isom möjligt. Frågan om att inrätta särskilda vårdplatsavdelningar

för den utbildning, som faller inom ramen för de odontologiska

fakulteterna, har vid åtskilliga tillfällen Övervägts av myndigheter,

kommittér och expertgrupper. Under förutsättning att utbildningen på sjukhus

säkerställs på så sätt, att de studerande vid odontologisk fakultet får

åtnjuta erforderlig undervisning vid aktuella sjukhusavdelningar, har sådana

specialavdelningar, varom är fråga i motionen, inte ansetts nödvändiga.

Vad gäller den i skilda sammanhang diskuterade frågan om krav på allmän

kirurgutbildning för innehavare av professur i oral kirurgi vid odontologisk

fakultet, intar universitetskanslersämbetet den ståndpunkten att

sådant krav ej bör uppställas.

Socialstyrelsen (17.4.1968)

Motionärerna hemställer, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om att kravet på allmän kirurgutbildning upprätthålles med avseende

å innehavaren av professuren i oral kirurgi (motsvarande benämning)

vid odontologisk fakultet samt att tjänsten förenas med chefskap

över en specialklinik för patienter med oralkirurgiska sjukdomar.

Som skäl för den väckta motionen framhåller motionärerna vikten av att

tandläkarna erhåller en bred allmän-medicinsk utbildning. Man framhåller,

att sjukdomar, som har sitt ursprung annorstädes än i tänderna, ofta får

symtom, som hänför sig till tänderna. Tandläkarna bör därför ha betydande

element av allmänt medicinskt kunnande för att ha möjlighet att ställa rätt

diagnos. Man konkluderar därvid, att tandläkarnas utbildning i framför allt

kirurgi måste vara tillräckligt omfattande. De blivande tandläkarna bör under

utbildningens gång få löpande kontakt med de kirurgiska åkommor, som

de kan väntas möta i sitt blivande arbete, och detta sker bäst vid en specialklinik

inom området, för vilken ämnesläraren i oral kirurgi bör vara chef.

Som skäl för sin framställning framhåller motionärerna också att oral

kirurgi är att betrakta som en specialitet inom kirurgin på samma sätt som

t. ex. toraxkirurgi.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr lb4 år 1968

Vad angår benämningen oral kirurgi vill socialstyrelsen för sin del framhålla,

att denna ej kan anses helt lämplig såsom beteckning för den kirurgiska

verksamhet tandläkaren beräknas behärska och utöva. I begreppet

oral kirurgi bör rimligtvis ingå hela området för munhålans kirurgi, således

bl. a. också den kirurgiska behandlingen av gomspalter och munhålans

maligna tumörer, områden som tandläkaren ej äger befatta sig med. Socialstyrelsen

anser, att den benämning som förekommer i Kungl. Maj :ts kungörelse

med tillämpningsföreskrifter till lagen om behörighet att utöva

tandläkaryrket såsom beteckning för en av specialiteterna, nämligen »tandsystemets

kirurgiska sjukdomar» är en mera adekvat benämning på den

kirurgiska verksamhet, som bör ankomma på tandläkaren. Såsom en mera

lätthanterlig benämning ,skulle begreppet »odontologisk kirurgi» kunna användas.

Beträffande påståendet att »oral» kirurgi skulle betecknas som en specialitet

inom kirurgin vill socialstyrelsen i stället framhålla, att odontologisk

kirurgi närmast får betraktas som en odontologisk specialitet. Ämnet

kirurgi vid de odontologiska fakulteterna omfattar munslemshinnans och

käkarnas allmänna sjukdomslära, de odontogena käksjukdomarna och deras

kirurgiska behandling samt tand- och käkskador och dessas kirurgiska

behandling. Professorns skyldigheter i detta ämne omfattar alltså undervisning,

forskning och klinisk verksamhet inom den del av kirurgin

som ligger inom tandläkarens behörighetsområde.

Enligt socialstyrelsens mening bör därför professorn i detta ämnesområde

ha en bred odontologisk grundutbildning. Givetvis bör hans praktisktkliniska

utbildning motsvara minst kraven på specialistkompetens inom

ämnesområdet. I kraven för sådan kompetens ingår bl. a. utbildning i allmän

kirurgi, i öron-, näs- och halssjukdomar samt randutbildning i bl. a.

radioterapeutisk verksamhet, internmedicin samt speciell bakteriologi. Vidare

bör ingå erforderlig utbildning i det ämnesområde som här benämnes

käkprotetik, detta i likhet med kompetenskraven för övertandläkartjänst

vid centraltandpoliklinik. Fullständig läkar- och kirurgutbildning får givetvis

anses i och för sig vara en god utbildningsmerit men socialstyrelsen

vill klart framhålla att denna utbildning inte får bli något krav. Socialstyrelsen

vill som sin åsikt framföra att en bred, klinisk-odontologisk erfarenhet

tillsammans med de tidigare nämnda utbildningsmeriterna måste

betraktas som de viktigaste kraven på praktisk-kliniska meriter för sökande

till professur inom nämnda ämnesområde.

Ämnesföreträdaren bör i sin undervisning och handledning av blivande

tandläkare anlägga framför allt odontologiska aspekter på fallen samtidigt

som en klar bedömning göres beträffande ev. erforderligt remissförfarande

och därvid behövligt samarbete med företrädare för olika medicinska discipliner.

Vad undervisningen beträffar må vidare påpekas att i Stockholm den

törändringen skett att en del av undervisningen i odontologisk kirurgi för

tionde terminens kandidater förlagts till karolinska sjukhusets avdelning

för tand- och käkskador. Beträffande de odontologiska fakulteterna i Umeå

och Göteborg samt den planerade odontologiska fakulteten i Huddinge kan

sägas att dessa har resp. kommer att få en så nära anknytning till undervisningssjukhus,

med dessas olika avdelningar, att möjligheten till en fullt

tillfredsställande klinisk undervisning och tjänstgöring för medicinsk randutbildning

kan anses bli helt tillgodosedd.

Åtskilliga fall av missbildningar, sjukdomar och skador inom munhålans

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr är 1968

9

och käkarnas område kräver otvivelaktigt insatser av ett flertal specialister

t. ex. plastikkirurg, öron-, näs- och halsspecialist, specialister inom odontologisk

kirurgi, anestesiologi och radioterapi. Enligt socialstyrelsens mening

bör vården av dessa fall ske genom ett lagarbete av de nämnda specialisterna

— i vissa fall även andra t. ex. ögonläkare och ortodontister — för att

ett gott resultat skall uppnås. Man kan i dagens situation inte kräva att en

och samma person skall behärska flera specialiteter.

Den av motionärerna föreslagna specialpolikliniken kan måhända ur

viss synpunkt anses vara värdefull. Men om denna specialkliniks verksamhet

skall begränsas till omhändertagande av fall som kräver sjukhusvård

inom det område, som socialstyrelsen här velat benämna odontologisk kirurgi,

— och således inte ta sig an fall, som hittills brukat behandlas av

öron-, näs- och halsspecialister eller plastikkirurger — betvivlar styrelsen

att behov föreligger av en dylik klinik dvs. att tillräckligt antal dylika fall

förekommer för att motivera en sådan. Erfarenheterna hittills från såväl

tandläkarhögskolorna som centraltandpoliklinikerna visar att fall inom

nämnda specialområde, odontologisk kirurgi, som kräver sjukhusvård, endast

förekommer av och till. För centraltandpoliklinikernas del har frågan

lösts så att dylika fall — när de förekommit — fått inläggas på den klinik,

som närmast kunnat komma i fråga, vanligen öron-, näs- och halskliniken.

Socialstyrelsen förutsätter att tandläkarhögskolorna har och även fortsättningsvis

kommer att ha ett sådant samarbete med närmast ifrågakommande

sjukhuskliniker att en dylik ordning kan gälla även för deras vidkommande.

Skulle emellertid den av motionärerna föreslagna specialkliniken syssla

med hela området för den orala kirurgin, skulle detta innebära att man

finge en dubbelorganisation för vården av oralkirurgiska (käkkirurgiska)

fall.

Styrelsen vill till sist framhålla, att i de fall då till professor i »tandkirurgi»

utnämnts tandläkare (odontologie doktorer), som ej uppfyllt de

av motionärerna uppställda kraven men däremot vad här ovan framhållits

såsom erforderligt i utbildningshänseende, vederbörande fullgjort sin tjänst

på ett synnerligen berömvärt sätt och meddelat en undervisning, vilken,

såvitt styrelsen har sig bekant, uppfyllt högt ställda fordringar och helt

motsvarat studieplanen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.