Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om elektrifiering av järnvägslinjen Borlänge—Mora.

1968-10-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:145, Utlåtande i anledning av motioner om elektrifiering av järnvägslinjen Borlänge—Mora.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1^5 år 1968

1

Nr 145

Utlåtande i anledning av motioner om elektrifiering av järnvägslinjen

Borlänge—Mora.

(4:e avd.)

I de likalydande motionerna I: 465 av herr Nils Nilsson m.fl. och II: 58A

av herr Jonsson m. fl. har hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära att åt statens järnvägar uppdrages att till

1969 års riksdag begära investeringsmedel för elektrifiering av bandelen

Borlänge—-Mora.

Vidare har i motionen II: 159 av herrar Mellqvist och Persson i Tandö

yrkats att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för elektrifiering av järnvägslinjen

Borlänge—Mora.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från statens järnvägar. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I statens järnvägars yttrande över motionerna lämnas en redogörelse

för trafikens omfattning m. m. på bandelen i fråga. Vidare erinras

om innebörden av den översyn av elektrifieringskalkylen som verkställts.

Härav framgår bl. a. att kravet på förräntning av erforderliga investeringsmedel

— minst 14 milj. kr. — vid nuvarande ränteläge inte kan uppfyllas.

Om de i motionerna berörda virkestransporterna från Ovansiljan till ostkusten

skulle komma till stånd påverkas visserligen räntabilitetskalkylen i

gynnsam riktning — dock inte så att lönsamhetsbedömningen i avgörande

grad kommer att förändras. SJ förklarar sig slutligen ha för avsikt att i sin

anslagsskrivelse för nästa budgetår redogöra för berörda föhållanden och

framlägga de förslag som motiveras av verkställda utredningar. En förutsättning

härför anges dock vara att virkestransportfrågan då hunnit mera ingående

behandlas. Så har emellertid enligt vad utskottet erfarit ej skett och

några förslag i ämnet har bl. a. därför ej lagts fram i SJ:s numera till Kungl.

Maj :t ingivna framställning om anslag för budgetåret 1969/70. Fortsatta undersökningar

i frågan samt förhandlingar med närmast berörda intressenter

pågår dock.

I avvaktan på resultatet härav och under hänvisning jämväl till vad i re1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 145

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1968

missyttrandet i övrigt anförts finner utskottet motionerna inte böra föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida samt avstyrker följaktligen desamma.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna I: 465 och II: 584 samt

II: 159.

Stockholm den 29 oktober 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Axel Andersson

(fp), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheiin (s),

herrar Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h),

Hjorth (s), Wallmark (h), Thorsten Larsson (ep) och Strandberg (h) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),

Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Bergman (s), Mattsson (ep), fröken

Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm (s), Alemyr (s),

Tobé (fp), Mundebo (fp), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (h) och Nilsson

i Kristianstad (s).

Reservation

av herr Eliasson i Sundborn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1968

3

Bilaga

Statens järnvägars yttrande (16.4.1968) över motionerna I: 465 och II: 584

samt II: 159

Trafikomfattningen på bandelen är relativt liten. Antalet bruttotonkm

per bankilometer var 1967 på delsträckan Borlänge—Rättvik 2,0 milj. och

på delsträckan Rättvik—Mora 1,2 milj. Beräknat på hela sträckan Borlänge—Mora

var motsvarande tal 1,7 milj. Detta värde ligger över den gräns

— 1 milj. bruttotonkm per år och bankilometer — då en handel i allmänhet

anses vara trafiksvag.

Värdet ligger å andra sidan under den normala gräns, då en dieselfierad

bana anses böra elektrifieras vid normala förhållanden i fråga om linjelängd

m. m.

Den 1 december 1965 nedlades trafiken på linjen Grycksbo—Rättvik.

Dessförinnan uppgick under 1960-talet antalet bruttotonkm per år och

bankm till i genomsnitt 1,1 milj. sammanlagt på båda sträckorna Borlänge—

Mora och Falun—Rättvik.

Det högre antalet bruttotonkm per bankm år 1967 förklaras — förutom

av det förhållandet att linjen Grycksbo—Rättvik lagts ned — av att rälsbusståg

i viss utsträckning ersatts av tyngre lokdragna tåg och tyngre motorvagnståg.

Motionerna berör frågan om virkestransporter på järnväg, när och om

flottningen i en framtid kommer att ersättas av landtransport. Skulle därvid

virkestransporterna till viss del komma att utföras på järnväg, förutses

en i jämförelse med den nuvarande trafiken förhållandevis stor ökning av

transportarbetet på bandelen Mora—Borlänge. De bedömningar, som hittills

gjorts, visar, att antalet bruttotonkm per bankm och år på denna handel

kan — beroende på transportalternativ, val av lastningspunkter längs

österdalälven och Västerdalälven, om virket är obarkat eller barkat, in. m.

— komma att öka inom mycket varierande gränser. Om extrema förutsättningskombinationer

på plus- och minussidan uteslutes, kan ökningen, om

omläggningen genomföres, antagas komma att ligga mellan 60 och 90 %

jämfört med trafikomfattningen 1967. Det bör framhållas, att denna fråga

fortfarande ligger på ett förberedande underhandlingsstadium.

För de genomgående, lokdragna resandetågen Stockholm—Mora—Stockholm

(2 tågpar/dag fr. o. m. 12.5.1968) skulle en elektrifiering medföra en

reducering av gångtiden med totalt ca 15 min. till 5 tim. under de förutsättningar

i övrigt som gäller tidtabellen fr. o. m. 12.5.1968. Tidsvinsten

uppstår p. g. a. dels att lokbytet i Borlänge bortfaller, dels kortare

gångtid Borlänge—Mora. Det bör dock observeras, att tidsvinsten till en del

reduceras för tågen i riktning Stockholm i de fall de medför direkta vagnar

från Falun (fr. o. m. 12.5.68 i ett tåg per dag).

Det dieseldrivna motorvagnståget s>Siljan» som planerats och anskaffats

huvudsakligen för Dalarne-trafiken men som tyvärr p. g. a. flera omständigheter

kom att bli levererat och insatt efter alltför lång tidsutdräkt tiliryggalägger

sträckan Stockholm—Mora på 4 tim. 25 min. fr. o. m. den 12.5.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1968

1968. Snabbare restider beräknas inte kunna uppnås med genomgående elloktåg.

Lättmotorvagnssätt av den typ som används i Dalpilen skulle kunna ge

restider i det närmaste likvärdiga med »Siljans». Med lättmotorvagnssätten

följer dock kapacitetsproblem vid vissa tillfällen.

För godstrafiken medför en elektrifiering inte några påtagliga fördelar

i gångtidshänseende. Borlänge är centralpunkt och huvudrangerbangård för

godstågstrafiken i hela Dalarna. Detta innebär att praktiskt taget alla godståg

rangeras där.

Om de i motionerna I: 465 och II: 584 omnämnda virkestransporterna

i direkta tåg mellan Ovansiljan och ostkusten kommer till stånd, kan lokbytet

i Borlänge icke anföras som någon nackdel, eftersom lokbyte resp. lokväxling

under alla förhållanden måste göras till följd av att tågen ändrar

riktning.

Den i motionerna I: 465 och II: 584 omnämnda översynen av elektrifieringskalkylen

i vad avser fasta anläggningar på sträckan Borlänge—Mora

är nu slutförd. Investeringskostnaden har beräknats till 14 mkr.

I fråga om erforderlig omformareffekt är kalkylen alt betrakta som ett

minimialternativ i det att ett mindre äldre omformaraggregat beräknas kunna

utnyttjas. Ställs större krav på driftsäkerheten eller ökar trafikarbetet

påtagligt utöver 1967 års värden erfordras större omformareffekt och modernare

omformare. Därvid ökar investeringskostnaden.

Investeringssumman före det skisserade minimialternativet — beräknad

till 14 mkr. — medför årskostnader som med hänsyn till sannolikt tillkommande

kostnader, tidigarelägganden av vissa arbeten etc. beräknas till minst

1,2 mkr. Mindrekostnaderna till följd av minskat behov av lok, lägre driftoch

underhållskostnader in. m. som inte innefattas i förutnämnda elektrifieringskalkyl

har nu uppskattats till högst ca 0,7 mkr. per år. Denna summa

uppfyller alltså inte alls vid nuvarande ränteläge förräntningskravet på de

erforderliga investeringsrnedlen. De indirekta fördelarna av elektrifieringen,

som ej tagits med i kalkylen, kan inte heller uppskattas motsvara mer än en

liten del av den bristande förräntningen vid nuvarande trafikomfattning.

Om virkestransporterna från Ovansiljan till ostkusten skulle komma till

stånd påverkas räntabilitetskalkylen i gynnsam riktning. Dock bedömes

detta inte i avgörande grad komma att påverka lönsamhetsbedömningen.

Med hänsyn till det oklara läge denna fråga befinner sig och de stora osäkerlietsmarginaler

i fråga om förväntade transportmängder som föreligger har

SJ inte nu ansett sig böra göra motsvarande kalkyler och bedömningar för

minimi-, maximi- och sannolika mellanalternativ. Det gäller då bl. a. frågorna

om det av transportmängden beroende antalet dragkraftenheter vid

diesel- och eldrift, omformarutrustning samt den härav och av transportmängden

beroende räntabiliteten.

Även om — som redan anförts — dessa beräkningar icke i avgörande grad

nu anses kunna förväntas ändra räntabilitetsbilden i avgörande grad, har

SJ för avsikt att i sin anslagsskrivelse i augusti 1968 redogöra för dessa förhållanden

och framlägga av utredningsresultatet motiverade förslag. En

förutsättning härför är dock att virkestransportfrågan då är mera ingående

behandlad än i dag.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.