Utlåtande i anledning av motioner om elektrifiering av järnvägslinjen Borlänge—Mora.
1968-10-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:145, Utlåtande i anledning av motioner om elektrifiering av järnvägslinjen Borlänge—Mora.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 1^5 år 1968
1
Nr 145
Utlåtande i anledning av motioner om elektrifiering av järnvägslinjen
Borlänge—Mora.
(4:e avd.)
I de likalydande motionerna I: 465 av herr Nils Nilsson m.fl. och II: 58A
av herr Jonsson m. fl. har hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära att åt statens järnvägar uppdrages att till
1969 års riksdag begära investeringsmedel för elektrifiering av bandelen
Borlänge—-Mora.
Vidare har i motionen II: 159 av herrar Mellqvist och Persson i Tandö
yrkats att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för elektrifiering av järnvägslinjen
Borlänge—Mora.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från statens järnvägar. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. I statens järnvägars yttrande över motionerna lämnas en redogörelse
för trafikens omfattning m. m. på bandelen i fråga. Vidare erinras
om innebörden av den översyn av elektrifieringskalkylen som verkställts.
Härav framgår bl. a. att kravet på förräntning av erforderliga investeringsmedel
— minst 14 milj. kr. — vid nuvarande ränteläge inte kan uppfyllas.
Om de i motionerna berörda virkestransporterna från Ovansiljan till ostkusten
skulle komma till stånd påverkas visserligen räntabilitetskalkylen i
gynnsam riktning — dock inte så att lönsamhetsbedömningen i avgörande
grad kommer att förändras. SJ förklarar sig slutligen ha för avsikt att i sin
anslagsskrivelse för nästa budgetår redogöra för berörda föhållanden och
framlägga de förslag som motiveras av verkställda utredningar. En förutsättning
härför anges dock vara att virkestransportfrågan då hunnit mera ingående
behandlas. Så har emellertid enligt vad utskottet erfarit ej skett och
några förslag i ämnet har bl. a. därför ej lagts fram i SJ:s numera till Kungl.
Maj :t ingivna framställning om anslag för budgetåret 1969/70. Fortsatta undersökningar
i frågan samt förhandlingar med närmast berörda intressenter
pågår dock.
I avvaktan på resultatet härav och under hänvisning jämväl till vad i re1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 145
2
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1968
missyttrandet i övrigt anförts finner utskottet motionerna inte böra föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida samt avstyrker följaktligen desamma.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna I: 465 och II: 584 samt
II: 159.
Stockholm den 29 oktober 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Axel Andersson
(fp), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheiin (s),
herrar Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h),
Hjorth (s), Wallmark (h), Thorsten Larsson (ep) och Strandberg (h) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Bergman (s), Mattsson (ep), fröken
Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm (s), Alemyr (s),
Tobé (fp), Mundebo (fp), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (h) och Nilsson
i Kristianstad (s).
Reservation
av herr Eliasson i Sundborn.
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1968
3
Bilaga
Statens järnvägars yttrande (16.4.1968) över motionerna I: 465 och II: 584
samt II: 159
Trafikomfattningen på bandelen är relativt liten. Antalet bruttotonkm
per bankilometer var 1967 på delsträckan Borlänge—Rättvik 2,0 milj. och
på delsträckan Rättvik—Mora 1,2 milj. Beräknat på hela sträckan Borlänge—Mora
var motsvarande tal 1,7 milj. Detta värde ligger över den gräns
— 1 milj. bruttotonkm per år och bankilometer — då en handel i allmänhet
anses vara trafiksvag.
Värdet ligger å andra sidan under den normala gräns, då en dieselfierad
bana anses böra elektrifieras vid normala förhållanden i fråga om linjelängd
m. m.
Den 1 december 1965 nedlades trafiken på linjen Grycksbo—Rättvik.
Dessförinnan uppgick under 1960-talet antalet bruttotonkm per år och
bankm till i genomsnitt 1,1 milj. sammanlagt på båda sträckorna Borlänge—
Mora och Falun—Rättvik.
Det högre antalet bruttotonkm per bankm år 1967 förklaras — förutom
av det förhållandet att linjen Grycksbo—Rättvik lagts ned — av att rälsbusståg
i viss utsträckning ersatts av tyngre lokdragna tåg och tyngre motorvagnståg.
Motionerna berör frågan om virkestransporter på järnväg, när och om
flottningen i en framtid kommer att ersättas av landtransport. Skulle därvid
virkestransporterna till viss del komma att utföras på järnväg, förutses
en i jämförelse med den nuvarande trafiken förhållandevis stor ökning av
transportarbetet på bandelen Mora—Borlänge. De bedömningar, som hittills
gjorts, visar, att antalet bruttotonkm per bankm och år på denna handel
kan — beroende på transportalternativ, val av lastningspunkter längs
österdalälven och Västerdalälven, om virket är obarkat eller barkat, in. m.
— komma att öka inom mycket varierande gränser. Om extrema förutsättningskombinationer
på plus- och minussidan uteslutes, kan ökningen, om
omläggningen genomföres, antagas komma att ligga mellan 60 och 90 %
jämfört med trafikomfattningen 1967. Det bör framhållas, att denna fråga
fortfarande ligger på ett förberedande underhandlingsstadium.
För de genomgående, lokdragna resandetågen Stockholm—Mora—Stockholm
(2 tågpar/dag fr. o. m. 12.5.1968) skulle en elektrifiering medföra en
reducering av gångtiden med totalt ca 15 min. till 5 tim. under de förutsättningar
i övrigt som gäller tidtabellen fr. o. m. 12.5.1968. Tidsvinsten
uppstår p. g. a. dels att lokbytet i Borlänge bortfaller, dels kortare
gångtid Borlänge—Mora. Det bör dock observeras, att tidsvinsten till en del
reduceras för tågen i riktning Stockholm i de fall de medför direkta vagnar
från Falun (fr. o. m. 12.5.68 i ett tåg per dag).
Det dieseldrivna motorvagnståget s>Siljan» som planerats och anskaffats
huvudsakligen för Dalarne-trafiken men som tyvärr p. g. a. flera omständigheter
kom att bli levererat och insatt efter alltför lång tidsutdräkt tiliryggalägger
sträckan Stockholm—Mora på 4 tim. 25 min. fr. o. m. den 12.5.
4
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1968
1968. Snabbare restider beräknas inte kunna uppnås med genomgående elloktåg.
Lättmotorvagnssätt av den typ som används i Dalpilen skulle kunna ge
restider i det närmaste likvärdiga med »Siljans». Med lättmotorvagnssätten
följer dock kapacitetsproblem vid vissa tillfällen.
För godstrafiken medför en elektrifiering inte några påtagliga fördelar
i gångtidshänseende. Borlänge är centralpunkt och huvudrangerbangård för
godstågstrafiken i hela Dalarna. Detta innebär att praktiskt taget alla godståg
rangeras där.
Om de i motionerna I: 465 och II: 584 omnämnda virkestransporterna
i direkta tåg mellan Ovansiljan och ostkusten kommer till stånd, kan lokbytet
i Borlänge icke anföras som någon nackdel, eftersom lokbyte resp. lokväxling
under alla förhållanden måste göras till följd av att tågen ändrar
riktning.
Den i motionerna I: 465 och II: 584 omnämnda översynen av elektrifieringskalkylen
i vad avser fasta anläggningar på sträckan Borlänge—Mora
är nu slutförd. Investeringskostnaden har beräknats till 14 mkr.
I fråga om erforderlig omformareffekt är kalkylen alt betrakta som ett
minimialternativ i det att ett mindre äldre omformaraggregat beräknas kunna
utnyttjas. Ställs större krav på driftsäkerheten eller ökar trafikarbetet
påtagligt utöver 1967 års värden erfordras större omformareffekt och modernare
omformare. Därvid ökar investeringskostnaden.
Investeringssumman före det skisserade minimialternativet — beräknad
till 14 mkr. — medför årskostnader som med hänsyn till sannolikt tillkommande
kostnader, tidigarelägganden av vissa arbeten etc. beräknas till minst
1,2 mkr. Mindrekostnaderna till följd av minskat behov av lok, lägre driftoch
underhållskostnader in. m. som inte innefattas i förutnämnda elektrifieringskalkyl
har nu uppskattats till högst ca 0,7 mkr. per år. Denna summa
uppfyller alltså inte alls vid nuvarande ränteläge förräntningskravet på de
erforderliga investeringsrnedlen. De indirekta fördelarna av elektrifieringen,
som ej tagits med i kalkylen, kan inte heller uppskattas motsvara mer än en
liten del av den bristande förräntningen vid nuvarande trafikomfattning.
Om virkestransporterna från Ovansiljan till ostkusten skulle komma till
stånd påverkas räntabilitetskalkylen i gynnsam riktning. Dock bedömes
detta inte i avgörande grad komma att påverka lönsamhetsbedömningen.
Med hänsyn till det oklara läge denna fråga befinner sig och de stora osäkerlietsmarginaler
i fråga om förväntade transportmängder som föreligger har
SJ inte nu ansett sig böra göra motsvarande kalkyler och bedömningar för
minimi-, maximi- och sannolika mellanalternativ. Det gäller då bl. a. frågorna
om det av transportmängden beroende antalet dragkraftenheter vid
diesel- och eldrift, omformarutrustning samt den härav och av transportmängden
beroende räntabiliteten.
Även om — som redan anförts — dessa beräkningar icke i avgörande grad
nu anses kunna förväntas ändra räntabilitetsbilden i avgörande grad, har
SJ för avsikt att i sin anslagsskrivelse i augusti 1968 redogöra för dessa förhållanden
och framlägga av utredningsresultatet motiverade förslag. En
förutsättning härför är dock att virkestransportfrågan då är mera ingående
behandlad än i dag.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.