Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om ökad trafikinformation genom radio.

1968-11-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:156, Utlåtande i anledning av motioner om ökad trafikinformation genom radio.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968

3

Nr 156

Utlåtande i anledning av motioner om ökad trafikinformation

genom radio.

(4:e avd.)

I de likalydande motionerna 1:590 av herrar Bengtson och Torsten

Andersson samt II: 744 av herr Jönsson i Ingemarsgården in. fl. har hemställts

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

och förslag rörande möjligheten av en via radio förmedlad intensifierad

trafikinformation.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande från rikspolisstyrelsen, televerket och statens trafiksäkerhetsverk.

Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. De i förevarande motioner framförda förslagen tillstyrks av

rikspolisstyrelsen, som vidare erinrar om det samarbete med Sveriges Radio

som från polisens sida sedan omkring två år tillbaka sker i det s. k. »På

väg»-programmet i syfte att under vissa högtrafiktider förmedla informationer

om den aktuella trafiksituationen över hela landet. Under 1967 sändes

dessa informationer under ca 60 programtimmar. Årets programserie beräknas

komma att omfatta ungefär samma timantal.

Även utskottet delar i princip motionärernas uppfattning om nödvändigheten

av ett målmedvetet arbete för en höjning av trafiksäkerheten. Det

framstår också som angeläget att de möjligheter som modern teknik erbjuder

därvid utnyttjas. Såsom trafiksäkerhetsverket framhåller synes emellertid

inom överskådlig tid förutsättningar inte föreligga att bygga ut ett sändarnät

av den omfattning varom här skulle bli fråga. Verket avser dock att följa

upp erfarenheterna utomlands på detta område liksom också att undersöka

möjligheterna att i övrigt utnyttja elektroniska hjälpmedel i trafiksäkerhetsarbetet.

Utskottet finner det för sin del angeläget att så sker.

Televerket framhåller i sitt yttrande att den verksamhet det här gäller

måste anses vara rundradiosändning. Ingen ytterligare utbyggnad i Sverige

med sändare för ljudradio bör enligt verket ske i lång- och mellanvågsbanden

med hänsyn till den rådande, alltför starka utnyttjningen av dessa band

inom det europeiska rundradioområdet och de svårartade ömsesidiga störningar

på mottagningen som blivit en följd härav.

Av vågutbredningstekniska skäl anses kortvågsbanden ej kunna användas

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 155—757

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968

för ljudradio i detta fall. Nationell försörjning på kortvåg bör dessutom

enligt internationella rekommendationer undvikas så långt detta är möjligt.

På FM-bandet, dvs. ultrakortvågsbandet, anses förutsättningarna bättre

att erhålla större nyttig räckvidd per sändare än på lång- och mellanvågsbanden.

Med hänsyn till alla de olika nya sändningsbehov som kan komma

att aktualiseras betraktas det dock som mycket tveksamt om man skall reservera

nu återstående frekvensmöjligheter för ett FM-nät avsett enbart för

sändning av trafikinformation. Ett sådant sändarnät skulle f. ö. kräva avsevärda

investerings- och driftkostnader.

Bl. a. nämnda omständigheter talar, såsom televerket vidare framhållit,

för att informationen lämpligen genom förmedling av Sveriges Radio läggs

in vid behov eller på bestämda, relativt ofta återkommande tidpunkter i

exempelvis ljudradions program 3. Trafikinformationen skulle därigenom

via ordinarie ljudradiosändare kunna spridas inom de f. n. elva regionala

programområdena utan att detta behövde föranleda några särskilda investeringskostnader

för distributionsnätets del. Enligt vad utskottet erfarit ställer

sig också Sveriges Radio i princip positiv till en fortsättning och eventuell

ökning av den tidigare nämnda programverksamheten av detta slag,

varvid dock avvägningar av såväl programmässig som ekonomisk natur

måste ske.

Ett genomförande av motionärernas förslag aktualiserar även den av radioutredningen

upptagna frågan om s. k. särskild rundradio. I propositionen

nr 136 till 1966 års riksdag, angående rundradions fortsatta verksamhet

m. m., aviserades under vissa förutsättningar en utredning av de med

särskild rundradio sammanhängande frågorna. Inom Kungl. Maj :ts kansli

övervägs, såsom utskottet i annat sammanhang denna dag erinrat om, f. n.

att tillsätta en sådan utredning. Härvid torde även förutsättningarna för

en programverksamhet av den art motionärerna tänkt sig bli prövade.

Med beaktande av vad sålunda anförts och då utskottet förutsätter att

närmast berörda myndigheter och organ uppmärksamt följer utvecklingen

på området samt vidtar i anledning härav erforderliga åtgärder finner utskottet

tillräcklig anledning ej föreligga att på sätt motionärerna föreslagit

en särskild framställning i ämnet göres från riksdagens sida.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionerna I: 590 och II: 744.

Stockholm den 5 november 1968

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Närvarande: se under utlåtandet nr 157.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968

5

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 590 och II: 744

Rikspolisstyrelsen (20.5.1968)

Såsom motionärerna framhållit är det nödvändigt att målmedvetet arbeta

för en höjning av trafiksäkerheten. Därvid skall självfallet den moderna teknikens

alla hjälpmedel utnyttjas.

Sedan omkring två år tillbaka samarbetar polisen med Sveriges Radio i

det s. k. »På Väg»-programmet för att under vissa högtrafiktider förmedla

informationer om den aktuella trafiksituationen över hela landet. Under

förra året sändes dessa informationer under cirka 60 programtimmar. Den

programserie som pågår i år kommer att omfatta ungefär samma antal timmar.

Trafiken här i landet är numera intensiv och trafikmaskineriet delvis

komplicerat. Härtill kommer att klimatet många gånger försvårar ett smidigt

och säkert flöde av trafiken. Det är rikspolisstyrelsens erfarenhet från

nämnda radioprogram att det föreligger behov av att snabbt kunna nå stora

delar av allmänheten med meddelanden om trafiksituationen för att varna

för eller undanröja hastigt uppkomna hinder eller faror i trafiken. Det har

också visat sig att såväl de regionala radioprogrammen som riksprogrammet

är ett gott hjälpmedel för dessa ändamål.

Rikspolisstyrelsen tillstyrker att den utredning som motionärerna föreslagit

kommer till stånd. Om ett system med trafikinformationer förmedlade

via radio genomförs synes det lämpligt att medverkan sker från polisväsendets

sida i den utsträckning som kan anses erforderlig.

Televerket (15.5.1968)

I motionerna anförs att man bl. a. i Förenta staterna och Västtyskland har

möjlighet att med hjälp av radiosändare med låg effekt informera bilisterna

om lokalt uppkomna omständigheter såsom trafikhinder, inträffade olyckor,

halka, stockningar m. m. Vidare understryks vikten av att selektionen beträffande

upplysningar om lokala förhållanden förbättras. Flera mindre

sändare av låg effekt i olika delar av de större städerna samt längs vissa

rikshuvudvägar skulle lämpligen kunna användas. Dessa sändare skulle

kunna handhas av polisen, som bör ges möjlighet att pröva att på detta sätt

lämna trafikinformation. Motionerna utmynnar i en hemställan om utredning

och förslag rörande möjligheten av en via radio förmedlad intensifierad

trafikinformation.

Med anledning därav får televerket anföra följande.

Den verksamhet det här är fråga om måste anses vara rundradiosändning,

varför med hänsyn till befintliga ljudradiomottagare endast följande frekvensområden

(våglängdsband) kan komma i fråga:

150 — 285 kHz (långvåg, amplitudmodulering)

525 —1605 kHz (mellanvåg, amplitudmodulering)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968

5,95— 26,1 MHz (kortvågsområdet, ett antal olika våglängdsband,

amplitudmodulering)

87,5 — 100 MHz (ultrakortvåg, frekvensmodulering)

Ingen ytterligare utbyggnad i Sverige med sändare för ljudradio bör t. v.

ske i lång- och mellanvågsbanden med hänsyn till den rådande, alltför starka

utnyttjningen av dessa band inom det europeiska rundradioområdet och

de svårartade ömsesidiga störningar på mottagningen som blivit en följd

härav.

Om speciella sändare skulle etableras i lång- och mellanvågsbanden för

den avsedda trafikinformationen kan endast låga sändningseffekter tillåtas

och den nyttiga räckvidden för sådana sändare skulle under mörk tid komma

att begränsas till endast några kilometer på grund av nyssnämnda störningar.

Eftersom geografiskt närliggande sändare måste arbeta på skilda

sändningskanaler skulle det dessutom bli nödvändigt att under färd mycket

ofta ändra mottagarens frekvensinställning.

Av vågutbredningstekniska skäl kan kortvågsbanden ej användas för ljudradio

i detta fall. Nationell försörjning på kortvåg bör dessutom enligt internationella

rekommendationer undvikas så långt detta är möjligt.

På FM-bandet, dvs. ultrakortvågsbandet 87,5—100 MHz, är möjligheterna

bättre att erhålla större nyttig räckvidd per sändare än på lång- och mellanvågsbanden.

Från frekvenstilldelningssynpunkt finns det möjlighet att —

utöver de befintliga tre FM-näten för ljudradions program 1, 2 och 3 — upprätta

ett fjärde FM-nät, som skulle kunna täcka en stor del av landet. Dessutom

kan man för vissa starkt begränsade mindre områden finna sändningsfrekvenser

för ytterligare ett par sändningskanaler, men därefter torde tillgången

på lämpliga frekvenser i FM-bandet vara praktiskt taget uttömd.

Ett skäligt krav vid avlyssning under färd av trafikinformation torde vara,

att man inte skall behöva ändra mottagarens frekvensinställning oftare än

omkring var 50 :e kilometer. (Även detta kan för långfärdsbilisten måhända

förefalla alltför ofta.) Under denna förutsättning skulle för ett särskilt FMnät

erfordras ett 90-tal sändarstationer, vardera med en sändningseffekt av

cirka 1—3 kilowatt, samt ett 70-tal sändningsfrekvenser. Med hänsyn till

de relativt stora räckvidder som behövs, synes det ej troligt att antalet sändarstationer

skulle kunna nedbringas i någon nämnvärd grad även om man

endast krävde täckning av riks- och länsvägarna. Att antalet sändningsfrekvenser

blir så stort beror på att hänsyn vid frekvensplaneringen måste

tagas bl. a. till befintliga sändare för såväl FM-ljudradio som TV.

Med hänsyn till alla de olika nya sändningsbehov som kan komma att

aktualiseras synes det mycket tveksamt om man skall reservera nu återstående

frekvensmöjligheter för ett FM-nät avsett enbart för sändning av

trafikinformation. Ett sådant sändarnät skulle f. ö. kräva avsevärda investerings-

och driftskostnader.

Det förefaller knappast troligt att bilförare i allmänhet skulle acceptera

olägenheten av att ha bilradiomottagaren inställd på en sändningskanal för

enbart trafikinformation, dvs. en kanal där ingen underhållning e. dyl. skulle

sändas mellan de skilda informationsinslagen. Vidare synes en trafikinformation

böra vara upplagd ej blott med tanke på de bilresenärer som befinner

sig på gator och vägar, utan även på dem som ex. står i begrepp

att anträda en bilfärd. Dessa omständigheter torde tala för att informationen

lämpligen borde genom förmedling av Sveriges Radio läggas in vid behov

eller på bestämda, relativt ofta återkommande tidpunkter i ex. ljud
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968

7

radions program 3. Trafikinformationen skulle därigenom via ordinarie

ljudradiosändare (FM-nätet för program 3 är i drift dygnet runt) kunna

spridas inom de f. n. elva regionala programområdena utan att detta behövde

föranleda några särskilda investeringskostnader för distributionsnätets

del. Detta är emellertid en fråga om programproduktion, som det torde

böra ankomma på Sveriges Radio att yttra sig om.

Om det skulle anses att prov bör göras med särskild sändning av den

art som skisserats i motionerna och med användning av enstaka mindre

FM-sändare, är televerket berett att medverka därtill liksom vid en eventuell

ytterligare utredning av frågan.

Statens trafiksäkerhetsverk (14.5.1968)

I de bägge motionerna har hemställts om utredning och förslag rörande

möjligheten av en via radio förmedlad intensifierad trafikinformation. Motionärerna

syftar därvid bl. a. på möjligheten att med hjälp av radiosändare

med låg effekt informera bilisterna om lokalt uppkomna omständigheter

som trafikhinder, inträffade olyckor, halka, stockningar m. m.

Trafiksäkerhetsverket delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten

av att möjligheter åstadkoms för att på sätt sker på vissa håll utomlands

vid uppkommande behov lämna fordonsförare upplysning av här ifrågavarande

slag, exempelvis för att anvisa omfartsvägar m. m. Verket räknar

emellertid med att inom överskådlig tid möjlighet inte föreligger att bygga

ut ett nät av den omfattning, varom här skulle bli fråga, varjämte man måste

räkna med att åtskillig tid kommer att erfordras, innan samtliga de fordonsägare,

som skulle ha nytta av sådan information, kan åläggas eller i varje

fall förväntas anskaffa härför erforderlig apparatur.

Verket avser å andra sidan att följa upp erfarenheterna utomlands av system

av detta slag liksom också att undersöka möjligheterna att i övrigt utnyttja

elektroniska hjälpmedel för här aktuella, från trafiksäkerhetssynpunkt

betydelsefulla uppgifter.

Verket anser sig därför inte böra tillstyrka att en särskild utredning nu

tillsätts för det av motionärerna åsyftade ändamålet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.