Utlåtande i anledning av motioner om ökad trafikinformation genom radio.
1968-11-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:156, Utlåtande i anledning av motioner om ökad trafikinformation genom radio.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968
3
Nr 156
Utlåtande i anledning av motioner om ökad trafikinformation
genom radio.
(4:e avd.)
I de likalydande motionerna 1:590 av herrar Bengtson och Torsten
Andersson samt II: 744 av herr Jönsson i Ingemarsgården in. fl. har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
och förslag rörande möjligheten av en via radio förmedlad intensifierad
trafikinformation.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande från rikspolisstyrelsen, televerket och statens trafiksäkerhetsverk.
Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. De i förevarande motioner framförda förslagen tillstyrks av
rikspolisstyrelsen, som vidare erinrar om det samarbete med Sveriges Radio
som från polisens sida sedan omkring två år tillbaka sker i det s. k. »På
väg»-programmet i syfte att under vissa högtrafiktider förmedla informationer
om den aktuella trafiksituationen över hela landet. Under 1967 sändes
dessa informationer under ca 60 programtimmar. Årets programserie beräknas
komma att omfatta ungefär samma timantal.
Även utskottet delar i princip motionärernas uppfattning om nödvändigheten
av ett målmedvetet arbete för en höjning av trafiksäkerheten. Det
framstår också som angeläget att de möjligheter som modern teknik erbjuder
därvid utnyttjas. Såsom trafiksäkerhetsverket framhåller synes emellertid
inom överskådlig tid förutsättningar inte föreligga att bygga ut ett sändarnät
av den omfattning varom här skulle bli fråga. Verket avser dock att följa
upp erfarenheterna utomlands på detta område liksom också att undersöka
möjligheterna att i övrigt utnyttja elektroniska hjälpmedel i trafiksäkerhetsarbetet.
Utskottet finner det för sin del angeläget att så sker.
Televerket framhåller i sitt yttrande att den verksamhet det här gäller
måste anses vara rundradiosändning. Ingen ytterligare utbyggnad i Sverige
med sändare för ljudradio bör enligt verket ske i lång- och mellanvågsbanden
med hänsyn till den rådande, alltför starka utnyttjningen av dessa band
inom det europeiska rundradioområdet och de svårartade ömsesidiga störningar
på mottagningen som blivit en följd härav.
Av vågutbredningstekniska skäl anses kortvågsbanden ej kunna användas
lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 155—757
4
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968
för ljudradio i detta fall. Nationell försörjning på kortvåg bör dessutom
enligt internationella rekommendationer undvikas så långt detta är möjligt.
På FM-bandet, dvs. ultrakortvågsbandet, anses förutsättningarna bättre
att erhålla större nyttig räckvidd per sändare än på lång- och mellanvågsbanden.
Med hänsyn till alla de olika nya sändningsbehov som kan komma
att aktualiseras betraktas det dock som mycket tveksamt om man skall reservera
nu återstående frekvensmöjligheter för ett FM-nät avsett enbart för
sändning av trafikinformation. Ett sådant sändarnät skulle f. ö. kräva avsevärda
investerings- och driftkostnader.
Bl. a. nämnda omständigheter talar, såsom televerket vidare framhållit,
för att informationen lämpligen genom förmedling av Sveriges Radio läggs
in vid behov eller på bestämda, relativt ofta återkommande tidpunkter i
exempelvis ljudradions program 3. Trafikinformationen skulle därigenom
via ordinarie ljudradiosändare kunna spridas inom de f. n. elva regionala
programområdena utan att detta behövde föranleda några särskilda investeringskostnader
för distributionsnätets del. Enligt vad utskottet erfarit ställer
sig också Sveriges Radio i princip positiv till en fortsättning och eventuell
ökning av den tidigare nämnda programverksamheten av detta slag,
varvid dock avvägningar av såväl programmässig som ekonomisk natur
måste ske.
Ett genomförande av motionärernas förslag aktualiserar även den av radioutredningen
upptagna frågan om s. k. särskild rundradio. I propositionen
nr 136 till 1966 års riksdag, angående rundradions fortsatta verksamhet
m. m., aviserades under vissa förutsättningar en utredning av de med
särskild rundradio sammanhängande frågorna. Inom Kungl. Maj :ts kansli
övervägs, såsom utskottet i annat sammanhang denna dag erinrat om, f. n.
att tillsätta en sådan utredning. Härvid torde även förutsättningarna för
en programverksamhet av den art motionärerna tänkt sig bli prövade.
Med beaktande av vad sålunda anförts och då utskottet förutsätter att
närmast berörda myndigheter och organ uppmärksamt följer utvecklingen
på området samt vidtar i anledning härav erforderliga åtgärder finner utskottet
tillräcklig anledning ej föreligga att på sätt motionärerna föreslagit
en särskild framställning i ämnet göres från riksdagens sida.
Utskottet hemställer därför
att riksdagen avslår motionerna I: 590 och II: 744.
Stockholm den 5 november 1968
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Närvarande: se under utlåtandet nr 157.
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968
5
Bilaga
Yttranden över motionerna I: 590 och II: 744
Rikspolisstyrelsen (20.5.1968)
Såsom motionärerna framhållit är det nödvändigt att målmedvetet arbeta
för en höjning av trafiksäkerheten. Därvid skall självfallet den moderna teknikens
alla hjälpmedel utnyttjas.
Sedan omkring två år tillbaka samarbetar polisen med Sveriges Radio i
det s. k. »På Väg»-programmet för att under vissa högtrafiktider förmedla
informationer om den aktuella trafiksituationen över hela landet. Under
förra året sändes dessa informationer under cirka 60 programtimmar. Den
programserie som pågår i år kommer att omfatta ungefär samma antal timmar.
Trafiken här i landet är numera intensiv och trafikmaskineriet delvis
komplicerat. Härtill kommer att klimatet många gånger försvårar ett smidigt
och säkert flöde av trafiken. Det är rikspolisstyrelsens erfarenhet från
nämnda radioprogram att det föreligger behov av att snabbt kunna nå stora
delar av allmänheten med meddelanden om trafiksituationen för att varna
för eller undanröja hastigt uppkomna hinder eller faror i trafiken. Det har
också visat sig att såväl de regionala radioprogrammen som riksprogrammet
är ett gott hjälpmedel för dessa ändamål.
Rikspolisstyrelsen tillstyrker att den utredning som motionärerna föreslagit
kommer till stånd. Om ett system med trafikinformationer förmedlade
via radio genomförs synes det lämpligt att medverkan sker från polisväsendets
sida i den utsträckning som kan anses erforderlig.
Televerket (15.5.1968)
I motionerna anförs att man bl. a. i Förenta staterna och Västtyskland har
möjlighet att med hjälp av radiosändare med låg effekt informera bilisterna
om lokalt uppkomna omständigheter såsom trafikhinder, inträffade olyckor,
halka, stockningar m. m. Vidare understryks vikten av att selektionen beträffande
upplysningar om lokala förhållanden förbättras. Flera mindre
sändare av låg effekt i olika delar av de större städerna samt längs vissa
rikshuvudvägar skulle lämpligen kunna användas. Dessa sändare skulle
kunna handhas av polisen, som bör ges möjlighet att pröva att på detta sätt
lämna trafikinformation. Motionerna utmynnar i en hemställan om utredning
och förslag rörande möjligheten av en via radio förmedlad intensifierad
trafikinformation.
Med anledning därav får televerket anföra följande.
Den verksamhet det här är fråga om måste anses vara rundradiosändning,
varför med hänsyn till befintliga ljudradiomottagare endast följande frekvensområden
(våglängdsband) kan komma i fråga:
150 — 285 kHz (långvåg, amplitudmodulering)
525 —1605 kHz (mellanvåg, amplitudmodulering)
6
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968
5,95— 26,1 MHz (kortvågsområdet, ett antal olika våglängdsband,
amplitudmodulering)
87,5 — 100 MHz (ultrakortvåg, frekvensmodulering)
Ingen ytterligare utbyggnad i Sverige med sändare för ljudradio bör t. v.
ske i lång- och mellanvågsbanden med hänsyn till den rådande, alltför starka
utnyttjningen av dessa band inom det europeiska rundradioområdet och
de svårartade ömsesidiga störningar på mottagningen som blivit en följd
härav.
Om speciella sändare skulle etableras i lång- och mellanvågsbanden för
den avsedda trafikinformationen kan endast låga sändningseffekter tillåtas
och den nyttiga räckvidden för sådana sändare skulle under mörk tid komma
att begränsas till endast några kilometer på grund av nyssnämnda störningar.
Eftersom geografiskt närliggande sändare måste arbeta på skilda
sändningskanaler skulle det dessutom bli nödvändigt att under färd mycket
ofta ändra mottagarens frekvensinställning.
Av vågutbredningstekniska skäl kan kortvågsbanden ej användas för ljudradio
i detta fall. Nationell försörjning på kortvåg bör dessutom enligt internationella
rekommendationer undvikas så långt detta är möjligt.
På FM-bandet, dvs. ultrakortvågsbandet 87,5—100 MHz, är möjligheterna
bättre att erhålla större nyttig räckvidd per sändare än på lång- och mellanvågsbanden.
Från frekvenstilldelningssynpunkt finns det möjlighet att —
utöver de befintliga tre FM-näten för ljudradions program 1, 2 och 3 — upprätta
ett fjärde FM-nät, som skulle kunna täcka en stor del av landet. Dessutom
kan man för vissa starkt begränsade mindre områden finna sändningsfrekvenser
för ytterligare ett par sändningskanaler, men därefter torde tillgången
på lämpliga frekvenser i FM-bandet vara praktiskt taget uttömd.
Ett skäligt krav vid avlyssning under färd av trafikinformation torde vara,
att man inte skall behöva ändra mottagarens frekvensinställning oftare än
omkring var 50 :e kilometer. (Även detta kan för långfärdsbilisten måhända
förefalla alltför ofta.) Under denna förutsättning skulle för ett särskilt FMnät
erfordras ett 90-tal sändarstationer, vardera med en sändningseffekt av
cirka 1—3 kilowatt, samt ett 70-tal sändningsfrekvenser. Med hänsyn till
de relativt stora räckvidder som behövs, synes det ej troligt att antalet sändarstationer
skulle kunna nedbringas i någon nämnvärd grad även om man
endast krävde täckning av riks- och länsvägarna. Att antalet sändningsfrekvenser
blir så stort beror på att hänsyn vid frekvensplaneringen måste
tagas bl. a. till befintliga sändare för såväl FM-ljudradio som TV.
Med hänsyn till alla de olika nya sändningsbehov som kan komma att
aktualiseras synes det mycket tveksamt om man skall reservera nu återstående
frekvensmöjligheter för ett FM-nät avsett enbart för sändning av
trafikinformation. Ett sådant sändarnät skulle f. ö. kräva avsevärda investerings-
och driftskostnader.
Det förefaller knappast troligt att bilförare i allmänhet skulle acceptera
olägenheten av att ha bilradiomottagaren inställd på en sändningskanal för
enbart trafikinformation, dvs. en kanal där ingen underhållning e. dyl. skulle
sändas mellan de skilda informationsinslagen. Vidare synes en trafikinformation
böra vara upplagd ej blott med tanke på de bilresenärer som befinner
sig på gator och vägar, utan även på dem som ex. står i begrepp
att anträda en bilfärd. Dessa omständigheter torde tala för att informationen
lämpligen borde genom förmedling av Sveriges Radio läggas in vid behov
eller på bestämda, relativt ofta återkommande tidpunkter i ex. ljud
-
Statsutskottets utlåtande nr 156 år 1968
7
radions program 3. Trafikinformationen skulle därigenom via ordinarie
ljudradiosändare (FM-nätet för program 3 är i drift dygnet runt) kunna
spridas inom de f. n. elva regionala programområdena utan att detta behövde
föranleda några särskilda investeringskostnader för distributionsnätets
del. Detta är emellertid en fråga om programproduktion, som det torde
böra ankomma på Sveriges Radio att yttra sig om.
Om det skulle anses att prov bör göras med särskild sändning av den
art som skisserats i motionerna och med användning av enstaka mindre
FM-sändare, är televerket berett att medverka därtill liksom vid en eventuell
ytterligare utredning av frågan.
Statens trafiksäkerhetsverk (14.5.1968)
I de bägge motionerna har hemställts om utredning och förslag rörande
möjligheten av en via radio förmedlad intensifierad trafikinformation. Motionärerna
syftar därvid bl. a. på möjligheten att med hjälp av radiosändare
med låg effekt informera bilisterna om lokalt uppkomna omständigheter
som trafikhinder, inträffade olyckor, halka, stockningar m. m.
Trafiksäkerhetsverket delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten
av att möjligheter åstadkoms för att på sätt sker på vissa håll utomlands
vid uppkommande behov lämna fordonsförare upplysning av här ifrågavarande
slag, exempelvis för att anvisa omfartsvägar m. m. Verket räknar
emellertid med att inom överskådlig tid möjlighet inte föreligger att bygga
ut ett nät av den omfattning, varom här skulle bli fråga, varjämte man måste
räkna med att åtskillig tid kommer att erfordras, innan samtliga de fordonsägare,
som skulle ha nytta av sådan information, kan åläggas eller i varje
fall förväntas anskaffa härför erforderlig apparatur.
Verket avser å andra sidan att följa upp erfarenheterna utomlands av system
av detta slag liksom också att undersöka möjligheterna att i övrigt utnyttja
elektroniska hjälpmedel för här aktuella, från trafiksäkerhetssynpunkt
betydelsefulla uppgifter.
Verket anser sig därför inte böra tillstyrka att en särskild utredning nu
tillsätts för det av motionärerna åsyftade ändamålet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.