Utlåtande i anledning av motioner angående meritvärdet av tjänstgöring i u-land.
1968-11-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:165, Utlåtande i anledning av motioner angående meritvärdet av tjänstgöring i u-land.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1968
3
Nr 165
Utlåtande i anledning av motioner angående meritvärdet av tjänstgöring
i u-land.
(5:e avd.)
I de likalydande motionerna I: 522 av herrar Axel Kristiansson och NilsEric
Gustafsson samt II: 653 av herrar Elmstedt och Antonsson har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och
förslag angående tjänstgöringen och meritvärderingen för u-landsarbetare.
Vidare har i de likalydande motionerna I: 864 av herr Blomquist samt
II: 1124 av fru Sundberg och herr Wennerfors hemställts, såvitt nu är i fråga,
att riksdagen anhåller att Kungl. Maj :t låter utfärda bestämmelser om
meritvärdering av u-landstjänstgöring i enlighet med vad som anförts i
motionerna.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från styrelsen för internationell utveckling (SIDA).
SIDA har i sitt yttrande, till vilket är bilagt en »översikt över regler och
praxis rörande tjänstledighet för samt tillgodoräkning och meritvärdering
av anställning inom biståndsverksamhet», anfört i huvudsak följande.
Förverkligandet av den av riksdagen nyligen antagna långtidsplanen för
det svenska utvecklingsbiståndets tillväxt kommer bland annat att innebära
en mycket stark ökning av SIDA:s rekrytering av biståndspersonal
till fältet. Styrelsen förutser sålunda att det årliga rekryteringsbehovet om
fem år kommer att omfatta inemot 700 personer vilket innebär mer än en
fördubbling av nuvarande rekryteringsvolym. Något liknande, preciserat
långtidsmål för rekryteringen har inte tidigare förekommit inom svenskt
utvecklingsbistånd, och de länder och organisationer med vilka SIDA samarbetar
är säkerligen benägna att betrakta uppnåendet av detta mål som
ett åtagande från svensk sida.
Som framhållits i motionerna 1:522 och 11:653 är det mot denna bakgrund
av utomordentlig vikt att vidta alla åtgärder, som kan vara ägnade
att stimulera, effektivisera och underlätta rekryteringen av fältpersonal.
En rad sådana åtgärder förbereds eller övervägs också av SIDA. Sålunda
avser styrelsen att helt eller delvis söka delegera den egentliga rekryteringen
inom vissa ämnesområden till vederbörande statliga fackmyndigheter. Vidare
överväger SIDA möjligheten att upprätta en »reservkår» för biståndstjänstgöring
i fältet, i vilken personer som är intresserade av och befunnits
lämpliga för sådan tjänstgöring skulle kunna beredas anställning. Anställningen
skulle A''ara förenad med skyldighet att stå till förfogande för
4
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1968
biståndstjänstgöring ocli med rätt till viss kontant ersättning (premie).
Det är SIDA:s övertygelse att skapandet av en sådan reservkår skulle resultera
i en avsevärd förenkling av rekryteringen och — vilket vore inte
minst betydelsefullt — i stora tidsvinster i själva rekryteringsproceduren.
I motionerna I: 522 och II: 653 behandlas de viktiga frågorna om tjänstledighet
för anställning inom biståndsverksamhet och om meritvärdering
av sådan tjänstgöring. Motionerna 1:864 och II: 1124 avser, såvitt no är i
fråga, det senare ämnet, som liar nära samband med frågan om tillgodoräkning
av tjänstledighet i löne- och pensionsliänseende.
Det ligger naturligtvis särskilt nära till hands att stalen beviljar sina anställda
tjänstledighet för anställning inom biståndsverksamhet. Ett Kungl.
Maj :ts cirkulär till statsmyndigheterna härom är under förberedande. Det
är emellertid uppenbart att det varken är möjligt med hänsyn till det starkt
ökande rekryteringsbehovet eller från andra synpunkter önskvärt att rekryteringsansträngningarna
inriktas mer eller mindre exklusivt på de statligt
anställda. Även kommuner och enskilda arbetsgivare måste vara beredda
att i ökad omfattning underkasta sig de olägenheter, som det innebär att
anställda är frånvarande för tjänstgöring inom biståndsverksamhet. Dessa
arbetsgivare har hittills inte alltid varit benägna att medge tjänstledighet,
även om kommunförbunden uppmanat sina medlemmar att göra detta i
största möjliga omfattning. Det bör i detta sammanhang erinras om atl
Sverige åtagit sig att vid behov medverka med militär personal inom FN:s
fredsbevarande arbete och fördenskull upprättat en särskild beredskapsstyrka
för FN-tjänst. Med hänsyn till betydelsen av att sådan personal skall
kunna ställas till förfogande och utsändas med kort varsel har lagstiftningsvägen
stadgats förbud mot avskedande av dem som tillhör beredskapsstyrkan
när tjänstgöringsskyldighet aktualiseras. Enligt SIDA:s mening bör
Sveriges åtagande att ställa personal till förfogande för biståndsverksamhet
tillmätas samma vikt som åtagandet att tillhandahålla personal för uppgifter
inom FN:s fredsbevarande arbete. Det finns därför skäl att överväga
möjligheten att anställda i den ovan skisserade reservkåren — som skulle
förete vissa likheter med beredskapsstyrkan — genom lagstiftning skulle
beredas anställningstrygghet i Sverige i samband med tjänstgöring inom
biståndsverksamhet. Sådan anställningstrygghet kan emellertid också åstadkommas
genom att kommuner och enskilda arbetsgivare frivilligt åtar sig
att normalt bevilja tjänstledighet åt anställda som — vare sig de tillhör eu
eventuell reservkår eller inte — ifrågakommer för biståndstjänst. Ansträngningarna
bör därför enligt SIDA:s mening i första hand inriktas på att
— under medverkan av de kommunala och enskilda arbetsgivarnas organisationer
— få till stånd en liberal praxis i fråga om tjänstledighet. Den
intensifierade informationsverksamhet som SIDA nu fått resurser att bedriva
kan i detta sammanhang lämna ett viktigt bidrag genom att understryka
att Sveriges åtaganden inom utvecklingsbiståndet är en hela nationens
angelägenhet. Det bör tilläggas, att SIDA finner det naturligt och önskvärt
att både staten och övriga arbetsgivare medger ledighet även för anställning
inom enskilda organisationers biståndsverksamhet.
Av översikten framgår att den som anställes inom biståndsverksamhet
med ledighet från hemmabefattning som regel kan tillgodoräkna ledighetstiden
i pensionsliänseende i den mån han inte erhåller pensionsrätt på grund
av anställningen. Med avseende på multilateral verksamhet är dock situationen
för vissa kategorier otillfredsställande. Detta sammanhänger med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1968
att SIDA inte ansett förutsättningar finnas för att tillämpa det bemyndigande
att utfärda arbetsgivarförbindelse för ATP-avgift som Kungl. Maj :t lämnat
med stöd av riksdagens beslut i anledning av prop. 1964: 145. Eftersom systemet
finge tillämpas på hela kollektivet multilateralt anställda skulle
SIDA nödgas uttaga ATP-avgift även från dem som är tjänstlediga från
statlig anställning liksom från experter som kan påräkna att få full ATP
även utan att tjänstgöringen grundar rätt till ATP-poäng. Den rekryteringsstimulerande
effekt som systemets tillämpning skulle få med avseende på
vissa hemmakategorier har av SIDA inte ansetts uppväga den motsatta
effekt som till följd av avgiftsuttaget skulle inträda beträffande majoriteten.
Problemet kan lösas antingen genom att systemet görs tillämpligt endast
i fall där individuellt behov av ATP-tillgodoräkning föreligger eller genom
att staten svarar för avgifterna. Den förra lösningen skulle strida mot de
grundläggande principerna för tilläggspensioneringen och vara oförenlig
med ett prejudicerande avgörande i försäkringsdomstolen. Enligt SIDA:s
mening bör därför den senare lösningen väljas, i synnerhet som denna står
i överensstämmelse med principen att avgift för ATP inte skall uttagas av
arbetstagaren. SIDA avser därför att framlägga förslag om sådan ändring av
1964 års beslut om arbetsgivarförbindelse för ATP för personal i multilateral
biståndsverksamhet.
När det gäller statstjänstemans tillgodoräkning i pensionshänseende av
tid för ledighet för anställning inom enskild organisations biståndsverksamhet
synes det knappast föreligga möjligheter att meddela generella bestämmelser
liknande dem som enligt kungörelsen 1964: 527 gäller för multilateralt
anställda. SIDA anser det emellertid naturligt att tillgodoräkning medges i
fall då anställningen innebär arbetsuppgifter inom undervisning, hälsovård
in. in. som ligger i linje med uppgifterna i hemmaanställningen. Kungl.
Maj :t är också oförhindrad att tillämpa en sådan praxis vid prövning av
framställningar om tillgodoräkning med stöd av 10 § 5 mom. statens allmänna
tjänstepensionsreglemente. Eftersom kollektivavtalsreglering rörande
statstjänstemännens pensionsrätt avses komma till stånd vill SIDA
också understryka betydelsen av att här berörda frågor därvid får en ändamålsenlig
lösning.
Det råder betydande oklarhet i fråga om meritvärderingen av tjänstgöring
inom biståndsverksamhet. Motionärerna har med rätta understrukit,
att tillkomsten av fastare regler och principer i detta avseende skulle vara
av största betydelse för att stimulera rekryteringen. I prop. 1964: 145 anförde
föredragande statsrådet att det meritvärde som tillmätes en internationell
tjänstgöring bör minst motsvara meritvärdet av jämförlig tjänst
i Sverige. Med hänsyn till att oklarhet i stor utsträckning råder om den
faktiska meritvärderingen av biståndsarbete synes en närmare kartläggning
av gällande regler och praxis vara påkallad. Det är vidare tveksamt
huruvida generella bestämmelser i ämnet kan utfärdas av Kungl. Maj:t;
under alla förhållanden skulle sådana bestämmelser endast kunna reglera
meritvärderingen av biståndsarbete vid statliga tjänstetillsättningar. Enligt
SIDA:s mening kan därför hela frågan lämpligen bli föremål för särskild
utredning.
Med hänvisning till det anförda vill SIDA i anledning av motionerna
I: 522 och II: 653 samt I: 864 och II: 1124 tillstyrka att utredning kommer
till stånd rörande meritvärdering av tjänstgöring inom biståndsverksamhet
i fältet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 165 år W68
Utskottet. Förevarande yrkande i motionerna 1:864 och 11:1124 synes
närmast syfta till att genom utfärdande av generella bestämmelser tillförsäkra
fältarbetare inom biståndsverksamheten en allmän rätt att i meritavseende
få tillgodoräkna u-landstjänstgöringen. Yrkande av samma innebörd
framställs i motionerna 1:522 och 11:653 som tillika tar upp frågan
om tjänstledighet för anställning inom biståndsverksamhet.
Med anledning av den i sistnämnda motioner upptagna frågan om tjänstledighet
vill utskottet erinra om att riksdagen vid behandlingen av propositionen
1968: 101 (SU 128, rskr. 302) beträffande rekrytering av biståndspersonal
framhöll behovet av att denna verksamhet intensifierades och
underlättades.
I anslutning till detta uttalande har Kungl. Maj :t genom cirkulär den
6 juni 1968 (SFS 442) anmodat statsmyndigheterna att aktivt medverka
till att biståndsverksamheten tillförs kvalificerad personal. Enligt cirkuläret
bör myndighet om ej synnerliga skäl föreligger häremot bevilja tjänstledighet
för uppdrag inom bilateral, nordisk eller multilateral biståndsverksamhet
i vilken Sverige medverkar. Om SIDA begär det bör myndighet även
medverka vid rekryteringen av biståndspersonal.
Med hänsyn bl. a. till behovet av personal kan rekryteringsansträngningarna
inte exklusivt inriktas på de statligt anställda. Såsom SIDA framhållit
måste även kommuner och enskilda arbetsgivare vara beredda att i ökad
omfattning underkasta sig de olägenheter som det kan innebära att anställda
är frånvarande för tjänstgöring inom biståndsverksamhet. Det är därför
utskottets förhoppning att icke-statliga arbetsgivare så långt möjligt kommer
att tillämpa cirkuläret. Utskottet utgår vidare från att SIDA med uppmärksamhet
följer tillämpningen av cirkuläret och kommer att vidta eller
föreslå åtgärder som i nu ifrågavarande avseende kan visa sig påkallade
för att ytterligare underlätta personalrekryteringen. Utskottet delar sålunda
SIDA:s i remissyttrandet framförda uppfattning att det är naturligt och
önskvärt att både staten och övriga arbetsgivare medger ledighet även för
anställning inom enskilda organisationers biståndsverksamhet.
Ett väsentligt problem från rekryteringssynpunkt är även uppdragets
meritvärde. Motionärerna har med rätta understrukit att fastare regler och
principer i detta avseende skulle vara av betydelse för att underlätta rekryteringen.
Många i och för sig kvalificerade personer drar sig för att ta
expertuppdrag därför att de är osäkra om meritvärdet av anställningen i
biståndsverksamheten eller måhända redan i förväg vet att denna anställning
bär ett lägre värde än motsvarande tids tjänstgöring i hemlandet.
Några enhetliga normer för meritvärdering av uppdrag inom biståndsverksamheten
är knappast tänkbara och för övrigt ej heller att eftersträva.
SIDA har emellertid i sitt remissyttrande påpekat att det för närvarande
råder en betydande oklarhet i fråga om denna meritvärdering. Inte minst
med tanke på vårt lands alltmer ökade engagemang i det internationella
Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1968
7
arbetet är det angeläget att ta till vara alla möjligheter att göra biståndsuppdragen
attraktiva. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot att
i sådant syfte görs en utredning om meritvärdering av tjänstgöring inom
biståndsverksamhet i fältet och tillstyrker därför motionsyrkandena härom.
Vad beträffar den speciella frågan om rätt att i löne- och pensionshänseende
få tillgodoräkna tid för anställning inom biståndsverksamheten synes
det lämpligt att man i samband med den föreslagna utredningen går
igenom och analyserar gällande bestämmelser och tillämpad praxis. Särskilda
åtgärder och initiativ i berört avseende synes vara aktuella såvitt gäller
anställningstid inom enskilda organisationers biståndsverksamhet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet i
anledning av motionerna I: 522 och II: 653 samt I: 864 och
II: 1124, sistnämnda två motioner såvitt nu är i fråga, anfört
angående utredning beträffande meritvärdering av anställning
inom biståndsverksamhet.
Stockholm den 12 november 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Birger Andersson
(s), Axel Andersson (fp), Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s),
Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s), herrar Kaijser (h), Nyman (fp),
Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h), Strandberg (h) och Johan
Olsson (ep) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Blidfors (s), Ståhl (fp), Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Mellqvist
(s), fru Lewén-Eliasson (s), fröken Olsson (s), herrar Lindholm (s), Johansson
i Norrköping (s), Källstad (fp), Sjönell (ep), Nordstrandh (h)
och Sterne (fp).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:349 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående meritvärdet av tjänstgöring % u-land. a1 i texten