Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående forskningspolitiken.

1968-11-19 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:168, Utlåtande i anledning av motioner angående forskningspolitiken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

1

Nr 168

Utlåtande i anledning av motioner angående forskningspolitiken.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna 1:546 av herr Wallmark in. fl. och II: 687 av herr

Nordstrandh m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om att en utredning snarast tillsättes med uppgift att utreda dels de grundläggande

principerna för en nationell forskningspolitik, dels de riktlinjer och villkor

efter vilka stöd till forskning och utveckling skall utgå och vilken omfattning och

vilka former detta stöd bör få, dels metoder och medel för omsättning av forskningspolitiken

i praktiken, dels nyttiggörande av resultaten av forskningen och utvecklingen,

dels ock de organisatoriska former under vilka de forskningspolitiska

och forskningsfrämjande organen bör arbeta.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttrande

över motionerna från universitetskanslersämbetet. Därjämte har på utskottets begäran

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrat sig i ärendet. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Motionärerna önskar ett klarläggande av de grundläggande principerna

för en svensk forskningspolitik och avser härmed ett uppdragande av riktlinjer,

efter vilka stöd till forskning och utvecklingsarbete bör utgå, samt ett angivande av

omfattningen av stödet. Vidare önskas utredning om villkor och former för forskningsstöd,

om metoder och medel för omsättning av forskningspolitiken i praktiken,

om nyttiggörande av resultaten av forskningen och utvecklingsarbetet och om de

organisatoriska former, under vilka de forskningspolitiska och forskningsfrämjande

organen bör arbeta. Med utgångspunkt i beslutsgången gör motionärerna en schematisk

uppdelning av de statliga besluten om forskningsstöd i tre olika grupper, nämligen

beslut som gäller forskningen vid universitet och högskolor, beslut om den

genom de statliga forskningsråden understödda forskningen och beslut om enskilda

större forskningsprojekt. De finner det vara ett genomgående drag i beslutsförfarandet,

att principer saknas för bedömningen av vilka forskningsområden och vilka

stora projekt som — på bekostnad av andra områden och andra projekt — bör

stödjas. Osäkerhet härvidlag medför också osäkerhet på det organisatoriska planet

anser motionärerna.

Otvivelaktigt är det mycket viktiga problem motionärerna tagit upp. Frågan om

vilka forskningsområden som vi i vårt land med dess begränsade resurser skall

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 sand. Nr 168

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

satsa på är utomordentligt betydelsefull och samtidigt utomordentligt svår att ge

svar på. Den är också ständigt aktuell och det är i och för sig lätt att förstå att

motionärerna önskat fasta principer för bedömning av forskningsprioriteringsfrågorna.

När det gäller att ta ställning till motionärernas önskemål om en utredning med

uppdrag att arbeta fram grundläggande principer för en nationell forskningspolitik

m. m. vill utskottet först konstatera, att man bör kunna bortse från den prioritering

på lägre nivå, som måste göras inom exempelvis forskningsråden. Motionärerna

torde ha samma uppfattning även om de påpekar, att statsmakternas bedömning

av hela medelsbehovet inom ett visst forskningsråds område i viss mån är beroende

av i vilken omfattning detta råd bundit sig för fasta utgifter.

Behovet av principer för forskningsstödet dvs. av kriterier som kan utnyttjas

vid prövningen av hur stora insatser statsmakterna skall göra på olika forskningsområden

är, som utskottet ser det, i första hand ett behov för Kungl. Maj:t och

riksdagen. Den forskningspolitik som motionärerna efterlyser skall föras av statsmakterna

men kan givetvis och bör måhända också slå igenom även i de underordnade

forskningsstödjande organens handlande.

Det nu sagda ger en klar antydan om att de prioriteringsbeslut beträffande forskningsstöd

som statsmakterna fattar är och måste vara politiska beslut. Detta blir

ännu klarare om man betänker den väsentliga skillnaden mellan statsmakternas

prövning av anslagsfrågor av detta slag och exempelvis det enskilda forskningsrådets.

Det sistnämnda kan grunda sin bedömning främst på en av sakkunniga gjord

granskning av projektens intresse och värde ur vetenskaplig synpunkt och har också

vissa möjligheter till jämförelser, eftersom alla de projekt som skall bedömas ligger

inom rådets område. För statsmakterna däremot ligger det så till att den

samlade vetenskapliga forskningen rör sig över så stora och mångskiftande områden

att någon främst på vetenskapliga bedömningar grundad jämförelse mellan stora

forskningsfält eller enstaka stora forskningsprojekt inte gärna är möjlig. Därmed

är givetvis inte sagt att inte jämförelser måste göras utan bara att avgörandena

måste fällas efter bedömningar av politiskt ansvariga instanser. Huruvida och i vad

mån vi i vårt land — för att nu ta några exempel — skall satsa på samhällsforskning

eller på en storaccelerator, på miljöforskning eller rymdforskning, på alla

dessa områden, på något eller inget av dem är inte vetenskapliga utan politiska

frågor. Vad särskilt gäller vårt deltagande i stora internationella projekt är det vidare

att märka att dessa blir aktuella utan någon inbördes samordning i tiden.

Ställning måste därför tas till varje projekt för sig.

Även om utskottet är medvetet om den stora betydelsen av de frågor som motionärerna

tagit upp kan utskottet inte finna det vara en riktig tanke att en utredning

skulle vara ett lämpligt organ för att arbeta fram principer för bedömning av

forskningsprioriteringsfrågorna. Utskottet avstyrker därför motionärernas yrkande

om en utredning angående riktlinjer för forskningsstödet och omfattningen av detta.

Motionärerna har, som redan angivits, tänkt sig att den föreslagna utredningen

även skulle ha andra uppgifter, nämligen att överväga villkoren och formerna för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

3

forskningsstödet, hur forskningspolitiken skall omsättas i praktiken och hur dess

resultat skall nyttiggöras samt i vilka organisatoriska former de forskningspolitiska

och forskningsfrämjande organen bör arbeta. Motionärerna uttalar att forskningsberedningens

målsättning, arbetsformer och status bör klarläggas.

I nuvarande organisation har forskningsberedningen ställning som rådgivande

och kontaktfrämjande organ. Den är ett forum för samråd om den långsiktiga inriktningen

av den svenska forskningspolitiken utan beslutanderätt och med ett

ganska informellt arbetssätt. Givet är att beredningen tar upp de forskningspolitiska

problemen i stort likaväl som olika administrativa och organisatoriska frågor

rörande forskningsstödet. Utskottet räknar med att den placerar in våra forskningsproblem

i deras internationella sammanhang och genom kontakter i utlandet inte

minst i internationella samarbetsorgan bereder sig möjlighet att analysera och ta

ställning till nya idéer inom forskningspolitiken. I beredningen ser utskottet ett organ

som bör ha möjlighet att överblicka och kontinuerligt bearbeta de forskningsproblem

som motionärerna tagit upp och just denna kontinuitet i arbetet finner utskottet

angelägen för att inte säga nödvändig. Utskottet tror också att det ligger

ett värde i den informella ställning som beredningen fått men vill samtidigt understryka

vikten av att beredningen, som det förutsattes vid dess inrättande, mot bakgrund

av gjorda erfarenheter successivt omprövar formerna för sin verksamhet.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt förslaget om en utredning angående

riktlinjer för forskningsstödet och omfattningen av detta, anser sig mot bakgrund

av det senast anförda inte heller böra tillstyrka att en utredning tillkallas för de

övriga uppgifter motionärerna angivit. Utskottet avstyrker alltså motionerna i deras

helhet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1:546 och II: 687.

Stockholm den 19 november 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Axel Andersson (fp), Ivar Johansson

(ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s), herrar

Kaijser (h), Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h), Herbert

Larsson (s), Nils Theodor Larsson (ep), Rönnberg (s) och Wallmark (h) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s), Biidfors

(s), Ståhl (fp), Almgren (s), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors

(fp), Mattsson (ep), Turesson (h), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå

(fp), Lindholm (s), Jönsson i Arlöv (s) och Elmstedt (ep).

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 168

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

Reservationer

1. av herrar Kaijser (h), Ottosson (h), Waltmark (h), Bohman (h) och Turesson

(h) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med »Även om» och på s.

3 slutar med »deras helhet» bort ha följande lydelse:

»Utskottet är medvetet om den stora betydelsen av de frågor motionärerna tagit

upp men är tveksam om en utredning skulle vara det lämpligaste organet för att

arbeta fram principer för bedömning av forskningsprioriteringsfrågorna. Snarare

bör det ankomma på den utredning om de organisatoriska formerna, som utskottet

i det följande föreslår, att framlägga förslag om vilka forskningspolitiska organ

som skall ha till uppgift att arbeta fram dessa prioriteringsprinciper. Utskottet avstyrker

därför motionärernas yrkande i denna del.

Motionärerna har, som redan angivits, tänkt sig att den föreslagna utredningen

även skulle ha andra uppgifter, nämligen att överväga villkoren och formerna för

forskningsstödet, hur forskningspolitiken skall omsättas i praktiken och hur dess

resultat skall nyttiggöras samt i vilka organisatoriska former de forskningspolitiska

och forskningsfrämjande organen bör arbeta. Motionärerna uttalar att forskningsberedningens

målsättning, arbetsformer och status bör klarläggas.

Utskottet finner i likhet med universitetskanslersämbetet och Ingeniörsvetenskapsakademien

att en viss oklarhet råder beträffande de olika forskningsorganens

status, ansvarsområden och befogenheter. En översyn av de forskningsadministrativa

organens verksamhet bör enligt utskottets mening kunna ge vissa positiva resultat

och bör därför komma till stånd. Vid en sådan översyn bör också undersökas,

huruvida forskningsberedningen även i fortsättningen bör ha ställning som enbart

rådgivande organ till regeringen eller om den bör tilldelas annan status och befogenhet.

Utskottet tillstyrker alltså att en utredning tillsättes med de uppgifter som

utskottet angivit. Med hänsyn till karaktären av de frågor utredningen skall ta upp

bör den vara parlamentariskt sammansatt.»

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse

»att riksdagen i anledning av motionerna I: 546 och II: 687

hos Kungl. Maj:t hemställer om tillsättande av en utredning med

de uppgifter utskottet angivit.»

2. av herr Nyman (fp).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

5

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 546 och II: 687

Universitetskanslersämbetet (20.9.1968)

Allmänt

Motionärerna hemställer, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla att en utredning

tillsätts med uppgift att utreda vissa forskningspolitiska problem. Bakgrunden

till motionerna synes i första hand vara dels den intensifierade diskussion

om forskningens betydelse för samhällsutvecklingen som förts såväl i Sverige som

utomlands under senare år, dels de ökade krav på planering av verksamheten och

nyttiggörande av vunna resultat som forskningens allt större anspråk på resurser

ofrånkomligen ställer. UKÄ får inledningsvis instämma i motionärernas synpunkter

på angelägenheten av att vissa hithörande frågor ordentligt penetreras. En

konkret illustration till vikten härav ger debatten om CERN:s storacceleratorprojekt.

Ämbetet kommer i det följande att mot denna bakgrund diskutera motionärernas

förslag i dess enskildheter. De frågor som aktualiserats genom motionerna

kan indelas i huvudsakligen två kategorier, forskningsplanering och forskningsorganisation.

Forskningsplanering

De frågor rörande forskningsplanering som motionärerna behandlar gäller dels

principer och riktlinjer för prioritering av forskningsinsatserna i Sverige, dels utarbetande

av program för koncentrerade insatser inom sådana forskningssektorer

som i överensstämmelse med fastställda prioriteringsprinciper kan anses särskilt

angelägna.

I fråga om det senare ledet gör motionärerna en åtskillnad mellan vissa stora

projekt, vilka i Sverige utgör ett begränsat antal, och enskilda mindre projekt. För

dessa skilda typer av projekt bör enligt motionärernas mening olika prioritetsregler

tillämpas. De stora projekten skulle kunna bli föremål för en starkare styrning.

För de mindre projekten, vilka ofta har grandforskningskaraktär, borde däremot

strävan att styra forskningen till vissa områden framträda i endast begränsad

omfattning.

UKÄ har i sin verksamhet att tämligen regelbundet taga ställning också till

frågor som gäller prioritering av forskningsområden och forskningsprojekt. De

erfarenheter som ämbetet samlat ger inte stöd för tanken att en uppdelning av

forskningen i grundforskning och annan forskning i detta sammanhang ter sig

meningsfull. Gränsen för vad som skall kategoriseras som den ena eller den andra

typen av forskning är artificiell och vad gäller bestämda projekt i praktiken ofta

omöjlig att tillämpa. Bl. a. i en promemoria, Forskningssamverkan universitet och

högskolor — näringsliv, som avgivits av en inom UKÄ tillsatt arbetsgrupp, har

denna fråga diskuterats utförligt. Med hänsyn till våra begränsade resurser måste

enligt UKÄ:s mening alla forskningsprojekt liksom inrättande av nya forskartjänster

bedömas med tanke på vilka forskningsinsatser som med gällande samhälleliga

värderingar och i ett internationellt perspektiv framstår som särskilt centrala.

Detta gäller alltså i princip också forskningen vid universitet och högskolor liksom

projekt som stöds av forskningsråden. I årets anslagsframställning har ämbetet

ytterligare givit uttryck åt dessa tankegångar. I den tryckta huvudframställningen

(s. 12) anför UKÄ sålunda bl. a. följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

Ett växande intresse för utbildningens och forskningens roll i samhällsutvecklingen

har visats i olika former. Hithörande problem utgör ett förgrenat tema för vetenskapliga

analyser och har blivit föremål för ingående undersökningar av bl. a.

OECD.

I fråga om både utbildning och forskning har behovet av ett intensivare samarbete

mellan universiteten och samhällslivet i övrigt blivit särskilt framträdande i den internationella

debatten. Vikten av att finna lämpliga samarbetsformer har på senare tid i

vårt land betonats av bl. a. forskarutredningen och industriforskningsutredningen och

senast i propositionen 1968: 68 angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete. Under året har preciserade förslag på detta område framlagts

av UKÄ på grundval av en inom ämbetet genomförd undersökning.

UKÄ uppehöll sig i fjolårets inledning ingående vid hithörande frågor och hänvisar

därför till nämnda avsnitt samt till sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 februari 1968

med därvid fogad promemoria. I detta sammanhang begränsar UKÄ sig till att framhålla

följande. Uppmärksamheten på behovet av samverkan mellan universitet och samhällsliv

i övrigt har av naturliga skäl kommit att koncentreras till de industriella sammanhangen.

Det är emellertid angeläget att understryka, att starka motiv finns för

utveckling av samarbetsprojekt också inom andra verksamhetsområden. Det torde föreligga

ett starkt latent behov av en sådan vidgad samverkan mellan statlig, kommunal

och enskild praktisk verksamhet och universitetsforskningen, vilken samverkan lämpligen

kan utvecklas i form av skilda slag av uppdragsverksamhet. Som exempel vill

UKÄ nämna miljövårdsområdet, där utvecklingsarbetet — i både proposition 1968: 37

och förarbetena till denna — förutsatts komma att i betydande utsträckning ske i form

av uppdrag hos universitetsforskarna. Också i fråga om det i vid mening samhällsvetenskapligt

orienterade utvecklingsarbetet torde goda möjligheter föreligga att utveckla

ett intimare samarbete mellan andra samhälleliga institutioner och universitetsforskningen

— exempelvis vad avser förebyggande åtgärder, skiftande former av social

vård och rehabilitering samt analys av vidtagna reformers och andra åtgärders verkliga

effekt.

Det anförda är avsett att belysa en ny sida av samhällets anspråk på en effektivt

verkande universitetsorganisation, vars kapacitet sålunda förväntas bli tagen i anspråk

inte blott för de traditionella uppgifterna utan också för direkta funktioner i samhällets

utvecklingsarbete. Den enskilda människans kulturbehov i den moderna industristaten

är ett av de viktiga problem som härvid anmäler sig.

Kraven på utbildnings- och forskningsorganisationens anpassning till samhällsbehoven

har ökat inte bara i ett nationellt perspektiv. För situationen i världen av i dag

måste de mera utvecklade länderna känna ett stort ansvar. I det internationella samarbetet,

först och främst i biståndsverksamheten, torde ett litet land som Sverige -—

med sina jämförelsevis begränsade resurser — kunna göra stora insatser genom att

bidra med speciellt utbildad arbetskraft, experter, forskningsresultat samt annan kunskapsförmedling.

Med ett sådant synsätt kan gränsen för successiva resursförstärkningar

inom det svenska universitetsväsendet inte fastställas på grundval av en redovisning

i gängse mening av exempelvis det inhemska behovet av arbetskraft med i sammanhanget

relevant utbildning.

Prioritering av skilda forskningsprojekt är ett komplicerat problem. UKÄ vill

här understryka, att även mer speciella faktorer, såsom tillgång på särskilt goda

forskare eller naturliga förutsättningar, vilka gör det möjligt för Sverige att prestera

kanske unika insatser på något visst forskningsområde, bör spela en betydande

roll vid bedömningen av skilda forskningsprojekt. Vissa allmänna riktlinjer

för vilka faktorer som i första hand bör beaktas, när frågor om forskningsprioritering

behandlas, vore onekligen värdefulla för berörda myndigheter. Då forskningspolitiken

—- och häri skiljer den sig inte från andra politiska aktiviteter ■—

är fundamentalt beroende av de allmänna värderingar som riksdag och regering

vill ge uttryck åt på grundval av fakta och synpunkter lämnade av forskare och

andra, måste forskningspolitikens principer förändras väsentligt i takt med utveck
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

i

lingen såväl i vårt eget samhälle som i världen i övrigt. Därtill kommer att perspektiven

ej sällan förskjuts radikalt och med korta intervaller genom den vetenskapliga

utvecklingens egen dynamik. Det kan därför ifrågasättas, huruvida en

statlig utredning av traditionellt slag är det mest ändamålsenliga organet för att

på detta område analysera problematiken och fastlägga vissa principer. Försök

att finna planmässiga metoder för fördelning av forskningsresurserna, som sedan

ganska länge gjorts i vissa andra länder — t. ex. Frankrike — har uppenbarligen

haft ringa framgång, och man har knappast anledning förvänta sig, att en dylik

svensk utredning skulle kunna nå väsentligt längre. Med tanke på den föränderlighet

som genom utvecklingens snabbhet präglar de aktuella frågorna bör enligt

UKÄ:s uppfattning dessa spörsmål lämpligare handläggas av organ med mer

permanent karaktär, exempelvis av den typ som den nuvarande forskningsberedningen

representerar. Frågan om forskningsberedningen i sin nuvarande gestaltning

är lämpligt uppbyggd för detta syfte är av forskningsorganisatorisk natur.

UKÄ återkommer därför till detta problem i det följande.

Att ange vissa riktlinjer är emellertid endast en av svårigheterna’ i forskningsplaneringen.

Lika svårt kan det vara att mot bakgrund av givna riktlinjer värdera

olika konkreta forskningsfält och forskningsprojekt och väga dessa mot varandra,

eftersom uppfattningarna om skilda forskningsprojekts värde ofta är mycket divergerande

inte minst bland experterna. Ytterst torde dock avgörandena i just sådana

bestämda frågor komma att få den kanske största forskningspolitiska betydelsen

och utöva den största effekten på den framtida utvecklingen. Inte heller

dessa uppgifter torde dock böra anförtros åt en offentlig utredning. Enligt UKÄ:s

mening bör dessa uppgifter lösas av organ som kan utöva sina funktioner kontinuerligt

och fortlöpande följa utvecklingen. De i motionerna aktualiserade forskningspolitiska

spörsmålen kan alltså enligt UKÄ:s uppfattning inte motivera att en

utredning tillsätts.

Forskningsorganisation

De forskningsorganisatoriska spörsmål som tas upp i motionerna kan också de

uppdelas i två huvudfrågor. Den ena gäller effektiviteten och samordningen i

forskningsplaneringen och möjligheterna att lösa dessa funktioner tillfredsställande

inom den nuvarande organisationsformen. Den andra frågan gäller behovet av

organisatoriska anordningar för att snabbt föra ut forskningsframstegen i näringsliv

och förvaltning och att där draga nytta av forskningens framsteg.

UKÄ har ovan uttalat sig till förmån för att forskningsplaneringen på regeringsnivå

lämpligen bör has om hand av organ av forskningsberedningens karaktär.

Det kan dock ifrågasättas, om den nuvarande forskningsberedningen, där man

har att väga forskningsområde mot forskningsområde, är det lämpligaste organet

för en sådan planering. För miljövården har nyligen instiftats en särskild miljövårdsberedning.

I sitt yttrande över naturresursutredningens betänkanden framhöll

ämbetet att — även om tanken på en miljövårdsberedning accepterades som en

lösning tills vidare •— ett inrättande av en sådan beredning kunde te sig tveksamt

med tanke på dess begränsade ansvarssektor. UKÄ anförde dock inga principiella

invändningar mot beredningar av detta slag, i vilka möjlighet föreligger »till en

allsidig handläggning av både utrednings- och aktivitetsproblem». Sådana beredningar

borde enligt UKÄ:s mening emellertid täcka större problemområden, så

att diskussionerna kan »öppna nya perspektiv och problemställningar för forskningen,

vilka enbart kan angripas genom tvärvetenskaplig samverkan». Det kan

givetvis tänkas, att liknande sektoriellt avgränsade beredningar, i vilka avvägningen

i stället sker mellan forskning och andra åtgärder på avgränsade samhällsom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

råden, ger ett mer tillfredsställande underlag för forskningsplaneringen. Beredningar

av denna karaktär förekommer på vissa håll utomlands. Enligt UKÄ:s

mening vore denna fråga värd att övervägas. Eventuellt skulle den nuvarande

forskningsberedningen — kanske något modifierad — kunna behållas som ett

samordnande och centralt rådgivande organ till sådana sektoriella beredningar.

UKÄ vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på det behov av

ökat internationellt — inte minst nordiskt — samarbete som sannolikt blir alltmer

erforderligt särskilt i fråga om vissa forskningsgrenar med krav på dyrbar

apparatutrustning. Forskningssamarbete av detta slag som onekligen är värdefullt

kan också tänkas komma att ställa speciella fordringar på de forskningsadministrativa

organens verksamhet.

Organisatoriska problem i forskningsplaneringen existerar även på ämbetsverksnivå.

Medelsförvaltningen för forskningsändamål är uppdelad på flera oberoende

organ. Den nödvändiga samordningen i planeringen kan därför även med

ambitiösa ansträngningar vara svår att åstadkomma. Att en samordning i vissa

avseenden är önskvärd förefaller uppenbart. Forskningen intar i detta avseende

inte någon vid jämförelse med andra samhällsaktiviteter unik ställning.

I motionärernas beskrivning av den rådande situationen intar en redogörelse

för handläggningen av anslagsframställningarna inom universitetsväsendet en

framträdande plats. Framställningen i motionerna (s. 7) ger emellertid inte en korrekt

bild av faktiska förhållanden. Den i motionerna relaterade arbetsproceduren

med motivering i var och en av fem instanser för 25 gånger så många tjänster

som sedan blir resultatet av departementets överväganden överensstämmer inte

med verkligheten.

UKÄ är medvetet om att den explosivt ökande tillströmningen av studerande

till de högre läroanstalterna — särskilt till de ospärrade filosofiska fakulteterna —

under senare år kommit att taga en betydande del av de resurser som satsats på

universitets- och högskoleområdet i anspråk. En prioritering av utbildningssektorn

har i den rådande situationen varit ofrånkomlig och värdefull även om den

kan tänkas ha varit till visst förfång för forskningen. Det bör å andra sidan observeras,

att en ökning av lärarresurserna på detta område ofta innebär viss förstärkning

också av forkningspotentialen, eftersom både forskning och undervisning

ingår i de flesta akademiska lärares tjänsteåligganden.

Enligt universitetsstadgan åligger det fakultet att »årligen till universitetskanslersämbetet

avgiva förslag till anslagsäskanden och framställningar i övrigt, vilka

böra göras hos nästkommande års riksdag». I realiteten tillgår petitaarbetet vad

gäller fakulteternas avlöningsanslag vanligen så, att institutionerna på en universitetsort

inger vissa förslag till respektive fakulteter som efter granskning och med

eget yttrande vidarebefordrar dessa till UKÄ, där de i första hand prövas av vederbörande

fakultetsberedning. När fakultet är delad i sektioner, fullgörs fakultetens

åligganden av dessa. UKÄ utarbetar sedan på grundval av fakultetsberedningarnas

prövning sin anslagsframställning till Kungl. Maj:t. Varje instans motiverar

i stort sett endast de förslag som den själv anser sig böra föra vidare. Proceduren

är alltså för närvarande enklare än som framgår av motionerna.

Däremot kan som ovan antytts vissa samordningsproblem föreligga mellan

t. ex. UKÄ å ena sidan och forskningsråden och andra forskningsadministrerande

organ å den andra. Detta förhållande har givit UKÄ anledning att vid gemensamma

överläggningar med forskningsråden dryfta frågor bl. a. angående principerna

för respektive organs verksamhet. Härvid har de forskningsadministrativa svårigheter

som ibland kan föreligga att finna lämpliga former för stöd åt vissa angelägna

tvärvetenskapliga forskningsprojekt — vilka just på grund av denna sin karaktär

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

9

saknar naturlig hemvist — särskilt observerats. Det förtjänar dock framhållas, att

det nuvarande samarbetet mellan forskningsråden och LIKA vuxit fram helt spontant

och äger rum utan fastställda regler.

På senare tid har problemen i fråga om den tekniska forskningen kommit specielit

i blickpunkten. Strävandena att samordna forskningsinsatserna på detta område

ledde nyligen till att styrelsen för teknisk utveckling inrättades. Det är fortfarande

en öppen fråga om förhållandena inom vissa andra forskningssektorer är annorlunda

än de tidigare var inom den tekniska. Även på sådana områden skulle således

vissa organisatoriska förändringar i riktning mot en samordning av resurserna

och planeringen kunna tänkas vara önskvärda. Det är därför sannolikt att en

översyn av de forskningsadministrativa organens verksamhet i vårt land skulle

kunna ge vissa positiva resultat.

UKÄ vill i sammanhanget nämna, att ämbetet under senare år genom ett flertal

interna arbetsgrupper sökt skapa ett breddat underlag för sin forskningsplanering

och sina förslag till utbyggnad av forskningsorganisationen. Problem rörande

kontakten mellan forskningsproducenterna vid universitet och högskolor och deras

avnämare i näringsliv och förvaltning behandlades sålunda i den tidigare nämnda

promemorian, Forskningssamverkan universitet och högskolor — näringsliv. Dessa

frågor berörs också i promemorian De tekniska fakulteterna, vilken i övrigt är en

analys av behovet av och formerna för utbyggnaden av de tekniska fakulteterna.

Inom den tekniska sektorn har vidare utarbetats de båda betänkandena Byggnadsutbildning

vid de tekniska högskolorna och Ergonomi. På det naturvetenskapliga

fältet har utredningarna Utbyggnadsplan för det biologiska grundforskningsområdet

och Geovetenskaplig utbildning och forskning samt kartläggningen Svensk Fysik

1967 utförts. De teologiska fakulteternas verksamhet har ingående diskuterats,

och UKÄ har just föreslagit en ombildning av dessa till religionsvetenskapliga fakulteter.

På det humanistiska området har översikter och förslag angående bl. a.

moderna språk, idéhistoria, filosofi och vetenskapsteori samt de estetiska disciplinerna

utarbetats. Vidare har UKÄ tagit del av det utredningsarbete och de diskussioner

som forskningsberedningen ägnat åt de samhällsvetenskapliga ämnesområdena.

Ämbetet bifogar ett exemplar av vart och ett i det föregående nämnda arbetena

för kännedom.

Åtminstone vad gäller UKÄ:s förvaltningsområde bör det observeras, att en

utredning av det slag som motionärerna förordar uppenbarligen skulle komma att

syssla med frågor som på grund av universitets- och högskoleutbildningens nära

anknytning till forskningen tangerar de uppgifter, rörande t. ex. den högre utbildningens

yttre struktur, som 1968 års utbildningsutredning (U 68) fått i uppdrag

att analysera. I ännu högre grad skulle sannolikt arbetsuppgifterna för en sådan

utredning sammanfalla med dem som ligger inom ramen för statskontorets planerade

undersökning av universitetsförvaltningarnas organisation och arbetsförhållanden.

Vad gäller möjligheterna att genom organisatoriska förändringar nå en bättre

effektivitet i fråga om omsättningen av vunna forskningsresultat i praktiska åtgärder

penetrerades denna fråga bl. a. i den departementspromemoria i vilken motiven

för bildandet av styrelsen för teknisk utveckling och det statliga utvecklingsbolaget

presenterades. Ytterligare har denna fråga ingående belysts av den tidigare nämnda

promemorian Forskningssamverkan universitet och högskolor — näringsliv. Enligt

UKÄ:s bedömning bör vissa resultat rörande effekten av redan vidtagna och planerade

åtgärder på detta område föreligga, innan ytterligare utredning av problemkomplexet

vidtages. Däremot är det av betydelse att befintliga organ i sitt löpande

arbete uppmärksammar innovations- och andra på området aktuella frågor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

Sammanfattning

Med hänvisning till vad som anförts finner UKÄ att skäl kan tala för en utredning

av vissa frågor angående de forskningsadministrativa organens uppbyggnad

och verksamhetsformer. Däremot finner ämbetet det inte påkallat att låta frågor angående

forskningsplanering ingå i ett sådant utredningsuppdrag.

Ingeniörsvetenskapsakademien (10.9.1968)

Motionerna tar upp till behandling flera viktiga problem inom ett område som

är centralt för akademien, nämligen frågan om forskningens prioritering och organisation.

Det viktigaste problemet i detta samanhang synes akademien vara,

vilket system som skall användas för att förbereda och handlägga frågor om forskningsinsatser

på olika områden.

Akademien finner den uppdelning på olika nivåer med olika metodik och principer

för bedömningen, som motionerna söker utföra, riktig och lämpad att tjäna

som underlag för såväl principiella diskussioner som praktiskt handlande. Den

noggrannaste granskningen och bedömningen av tänkbara projekt måste göras för

de verkligt stora och dyrbara forskningsprogrammen, som innebär att man binder

sig för stora årliga kostnader under åtskilliga år. En nackdel vid den hittillsvarande

behandlingen av sådana program har varit, att vanligtvis endast ett förslag behandlats

i taget och att det därför saknats en redovisning av alternativa möjligheter. Varje

förslag har normalt utretts av den grupp som är sakkunnig men som därigenom

också är starkt engagerad för förslaget. I sådana fall borde det riktiga förfarandet

vara, att man samtidigt definierade och utredde ett antal projekt inom olika områden

och sökte precisera alternativen så väl att dessa kunde jämföras ur olika

synpunkter. Detta förberedande arbete bör utföras av ett organ som inte är starkt

engagerat för ett visst ämne. Akademien har redan sökt från sina ledamöter och

genom sina övriga informationskällor samla förslag om tänkbara utvecklingsprogram

samt föra fram dessa i den allmänna debatten. Akademien har ännu inte

kunnat avdela resurser för en grundligare utredningsverksamhet av detta slag.

På den lägre nivån, där besluten gäller en eller ett par enstaka tjänster, måste

prioriteringsmekanismen utformas på annat sätt. Avvägningsproblemet blir svårare

genom att det kan bli flera olika motiveringar och argument att ta hänsyn till, som

kan vara svåra att väga mot varandra. Samtidigt blir problemen lättare, eftersom

på denna nivå besluten inte gäller engagemang av samma storlek. Man behöver

därför inte lika strängt kräva de olika motiveringarna utan kan bifalla flera olika

förslag. Vid äskanden som gäller stöd till rent grundläggande forskning blir normalt

det vetenskapliga värdet avgörande för om ett nytt ämne skall bearbetas eller

inte och angelägenheten därav får bedömas med hänsyn till om ämnet är företrätt

tidigare, om det har många anknytningspunkter och stor betydelse för närliggande

ämnen eller om ämnet förefaller vara i snabb utveckling. För förslag som gäller

tillämpade ämnen kan dessa kriterier tillämpas men måste dessutom kompletteras

med en uppskattning av ämnets nytta för samhället.

För att dessa allmänna regler skall ge gynnsamt resultat fordras emellertid att

man samtidigt har en överblick över den högre utbildningen och forskningen. Detta

håller man nu på att skaffa sig inom några ämnen eller ämnesområden genom de

utredningar som utförts av de biologiska vetenskaperna och av geovetenskaperna

samt genom inventeringen av den fysiska forskningen. Sådana utredningar ger en

god överblick över ämnesgruppernas nuvarande organisation och om den utveckling

som förutses under de närmaste åren. Förutsättningen för att dessa utredningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

II

skall bli av betydelse är dels att samarbetet mellan utredningarna, kanslersämbetet

och departementet är så gott att utredningarnas förslag genomföres utan alltför

stark reduktion, dels att tillräcklig kontakt mellan och överblick av de olika ämnena

finns, så att inte endast ämnen som behandlas först i en utredningsserie beviljas

behövliga nya tjänster och bygges ut.

Inom det tekniska området har akademien sedan länge sökt följa den tekniska

och vetenskapliga utvecklingen såväl inom som utom Sverige i syfte att tillse att väsentliga

nya ämnen uppmärksammas i Sverige. Akademien har sedan sökt medverka

till att sådana ämnen blir kända genom att utföra utredningar, anordna föredrag

eller konferenser eller på annat lämpligt sätt sprida information om det nya området.

Bättre möjligheter att förebygga att väsentliga nya forskningsområden förbises kan

möjligen komma att erhållas genom den s. k. framtidsforskningen. Denna utgör i

princip en metodik för att samla och bearbeta information som kan ge upplysningar

om nuvarande och framtida utvecklingstendenser. Dess syfte är att från de enskilda

delproblemen gå vidare till att behandla stora system och slutligen hela samhället.

I sådana utredningar kan det bli möjligt att konstatera om vissa ämnen torde

bli speciellt expansiva i framtiden eller om något ämne är särskilt viktigt som

förutsättning för den allmänna tekniska utbildningen.

Flera organisationer och företag i Sverige är engagerade i framtidsstudier, men

var och en betraktar problemen ur sin synpunkt och någon permanent organisation,

som behandlar de allmänna frågorna av stort intresse, finns ännu inte. Akademien

har därför beslutat att utreda möjligheterna och behovet av ett svenskt institut för

framtidsforskning. Utredningen beräknas vara klar om ungefär ett år, varefter eventuella

åtgärder för att inrätta ett institut skall vidtagas.

Prioriteringen på ännu lägre nivå, så att valet gäller enskilda forskningsprojekt,

utföres oftast av forskningsråden. En allmän uppfattning synes vara att forskningsråden

i princip har fungerat bra och att denna organisationsform bör bibehållas.

Forskningsrådens uppgift har ansetts vara att ge anslag till projekt men inte

till permanent verksamhet eller till forskningens basorganisation. Denna skulle i

stället finansieras på annat sätt, t. ex. vid universitets- och högskoleinstitutionerna

över statsbudgeten. Rådsanslagen skulle därför främst användas till marginalkostnader

för projekten. I början av forskningsrådens verksamhet kan en sådan fördelning

av kostnaderna också i huvudsak ha förekommit men sedermera en förskjutning

mellan kostnadsslagen ha skett.

Den allmänna och väl motiverade tillfredsställelsen med rådens arbetssätt har

medfört att anslagen över råden snabbt har stigit. Detta torde ha lett till att finansieningen

av institutioner över universitets- eller högskolebudgeten och finansieringen

genom rådsanslag kommit ur balans. Genom att rådsanslagen vuxit så mycket snabbare

kan det ha blivit svårt att finansiera institutionernas basorganisation över universitets-

och högskolebudgeten. Om råden då tvingas överta finansieringen av vad

som i realiteten är permanenta tjänster, blir en alltför stor del av deras medel

bundna av fortlöpande anslag och en alltför liten del tillgänglig för att stödja nya

projekt, vilket som ovan nämnts i princip ansetts vara deras främsta uppgift.

Denna utveckling betyder också att de framgångsrika forskningsinstitutionerna

ofta har ett mycket stort antal anslag att söka, rapportera och redovisa. Närmare

uppgifter om dessa förhållanden saknas, men akademien är f. n. sysselsatt med försök

att belysa dem genom att dels samla in uppgifter om institutionernas finansiering,

dels om rådsanslagens fördelning. Denna utredning har inte ännu kommit så

långt att resultat kan redovisas, men redan nu framgår att det inte är svårt att finna

exempel på institutioner som har mellan 15 och 20 anslag varje år och som har

dessa anslag som den dominerande finansieringskällan. Dessa förhållanden tyder

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1968

på att man kanske skulle kunna utforma ett lämpligare sätt att finansiera den forskning,

som alla bedömare anser skall ges möjligheter att fortsätta.

Akademien finner därför att det kan finnas behov av en utredning, som förutsättningslöst

och från grunden behandlar dessa prioriterings- och organisationsproblem

och söker utveckla former för att stödja den värdefulla forskningen på ett sätt

som garanterar bästa möjliga utnyttjande av de ekonomiska resurser som samhället

anslår till forskningsstödjande ändamål, samtidigt som de kvalificerade forskarna

i minsta möjliga utsträckning belastas med administrativa göromål. Akademien vill

också framhäva att den inte anser behovet av en sådan utredning eller de brister

som kan påvisas i de nuvarande förhållandena, i första hand orsakade av begångna

misstag, utan närmast beror på den snabba expansionen av forskningen under de

senaste åren, varigenom förutsättningarna för den nuvarande organisationen förändrats

så mycket att ett behov av en översyn av de principiella grundvalarna för

samhällets insatser samt av den befintliga forskningsorganisationen uppstått.

Som framgått av akademiens ovan anförda synpunkter söker akademien redan

bearbeta flera av de i motionerna berörda problemen. Akademien finner emellertid

inte åt t den föreslagna utredningen därigenom blir överflödig, då det torde fordras

större insatser för att klarlägga dessa förhållanden än som akademien för tillfället

kan göra, i synnerhet om de politiska instanserna fordrar att snabbt få ett underlag

för sina beslut. Akademien vill därför tillstyrka den föreslagna utredningen och är

för sin del villig att medverka till denna eller att, om så skulle befinnas lämpligt,

åtaga sig att utföra denna.

Tryckeribolaget Ivar Hfeggström AB • Stockholm 1968

681023

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.