Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om utredningar beträffande vissa åtgärder i syfte att främja exporten.

1968-11-19 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:170, Utlåtande i anledning av motioner om utredningar beträffande vissa åtgärder i syfte att främja exporten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

1

Nr 170

Utlåtande i anledning av motioner om utredningar beträffande vissa

åtgärder i syfte att främja exporten.

(5:e avd.)

I de likalydande motionerna I: 358 av herr Dahlén m. fl. och II: 462 av herr

Sjönell m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

om en snabbutredning med syfte att lägga fram förslag till 1) samordning av de

statliga och i betydande utsträckning statligt finansierade organen för exportfrämjande

åtgärder och 2) statligt stöd till kommersiell sverigeinformation i utlandet

och andra därmed sammanhängande exportfrämjande åtgärder.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 622 av herr Sveningsson och fröken

Stenberg samt II: 773 av herr Lothigius m. fl. hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa att en utredning snarast tillsättes med uppdrag att

med beaktande av vad i motionerna anförts undersöka på vilket sätt staten bör

medverka till att förbättra exportmöjligheterna för det svenska näringslivet.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttranden

över motionerna från statskontoret, kommerskollegium och kollegiet för Sverigeinformation

i utlandet. Kommerskollegium har bifogat yttranden från Stockholms

handelskammare, Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

Därjämte har på utskottets begäran Landsorganisationen i Sverige, Sveriges

allmänna exportförening, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svenska företagares riksförbund, Företagareföreningarnas förbund,

Småindustrins exportråd och Svenska utlandshandelskamrarnas förening yttrat sig

över motionerna. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. De nu ifrågavarande motionerna I: 358 och II: 462 samt I: 622 och

II: 773 slutar samtliga i hemställan om utredningar rörande vissa exportfrämjande

åtgärder. I motionerna framhålles exportens betydelse för vårt lands ekonomi, den

allt starkare konkurrensen på utlandsmarknaderna och nödvändigheten av en intensiv

bevakning och bearbetning av dessa marknader. En samordning av de exportfrämjande

organen med statsfinansiering i olika former förordas i motionerna

I: 358 och II: 462 i vilka man också önskar få förutsättningarna för att sammanföra

dessa olika organ under ett departement utredda. Vidare tas upp frågan om

ökat stöd åt exportfrämjande verksamheter. I motionerna I: 622 och II: 773 under
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 170

opaginerad Kontrollera mot PDF

■2

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

stryks särskilt betydelsen av en mera effektiv marknadsföring bl. a. genom att i utlandet

utnyttja radio och TV. Vidare påpekas vikten av samverkan mellan företag

i fråga om exportförsäljning.

Sverige är i högre grad än många andra länder beroende av exporten. Den svarar

för drygt en femtedel av det samlade svenska produktionsresultatet. Stora ansträngningar

görs också för att söka öka vår export. Väl utbyggda och samlade

insatser på marknadsföringens område för att utvidga och konsolidera gamla marknader

och för att vinna nya marknader har remissmyndigheterna genomgående

framhållit som väsentliga led i dessa strävanden. Särskilt för de mindre och medelstora

företagen synes marknadsföringsfrågorna behöva ytterligare uppmärksammas.

För att på olika sätt främja utrikeshandeln har en rad statliga åtgärder vidtagits

och medel anvisats till olika aktiviteter.

Kommerskollegium har i sitt remissyttrande — liksom för övrigt flertalet andra

remissinstanser — vitsordat att den exportfrämjande verksamheten företer en

splittrad bild. I rådande läge på exportmarknaden ter det sig enligt kollegiet angelägnare

än tidigare att söka klargöra om de statliga åtgärderna är tillräckliga. Det

kan för övrigt ifrågasättas om inte de exportfrämjande åtgärderna borde i ökad

utsträckning anpassas efter de skiftande betingelserna för exportmarknaden framhåller

vidare kommerskollegium.

Enligt utskottets mening kan man fråga sig om nuvarande ordning med ett relativt

stort antal organ som svarar för statligt finansierad exportfrämjande verksamhet

är den bästa grundvalen för att de disponibla resurserna blir tillvaratagna på

bästa sätt och ger största möjliga utbyte. Även om ett visst samarbete förekommer

mellan olika organ utesluter sålunda detta inte att en mera omfattande koordination

kan vara befogad i syfte att effektivisera verksamheten.

Om betingelserna för att organisatoriskt sammanföra olika funktioner på ifrågavarande

område har utskottet inte någon klar uppfattning men anser dock i likhet

med kommerskollegium att det skulle vara av värde att få denna fråga belyst genom

en särskild utredning, som också bör ha att överväga omfattningen av det statliga

stödet. Då utredningens ändamål sålunda skall vara att studera frågan om en

adekvat organisation inom ramen för ett nära samarbete mellan stat och näringsliv

bör den avse även den verksamhet som bedrivs av näringslivets organisationer.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionerna I: 358 och II: 462 samt

I: 622 och II: 773 hos Kungl. Maj:t anhåller om av utskottet

förordad utredning rörande exportstödjande verksamheter.

Stockholm den 19 november 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

3

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Axel Andersson (fp), Ivar Johansson

(ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s), herrar

Kaijser (h), Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h), Herbert

Larsson (s), Rönnberg (s), Strandberg (h) och Johan Olsson (ep) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s), Blidfors

(s), Ståhl (fp), Almgren (s), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors

(fp), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm

(s), Cassel (h), Fagerlund (s) och Sjönell (ep).

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 170

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 358 och II: 462 samt I: 622 och II: 773

Statskontorets yttrande (28/3 1968)

Motionerna behandlar i huvudsak tre slags information, nämligen marknadsinformation,

kommersiell information samt allmän Sverigeinformation i utlandet.

Marknadsinformation som ger kunskap om bl. a. institutionella och dynamiska

förhållanden beträffande utländska marknader är av betydelse för exportföretagens

bedömningar och beslut om produktionsinriktningen och sättet för marknadsföringen

av produkterna. Genom att utnyttja marknadskonsulter som är specialiserade

på olika avnämarmarknader och genom att samverka — ofta branschvis — får

svenska exportföretag större utbyte av sina begränsade resurser för denna verksamhet.

Bl. a. genom stöd till utlandshandelskamrarna och genom att hålla handelsavdelningar

och handelsattachéer vid svenska utlandsbeskickningar medverkar staten i

begränsad utsträckning i marknadsinformationen. Beträffande vissa makroekonomiska

och allmänpolitiska faktorer som är av intresse för exportföretagens beslutsfattande

torde statliga och mellanstatliga organ ha bättre förutsättningar att samla

och sammanställa information än näringslivet. Den nu tillgängliga informationen

beträffande sådana faktorer torde kunna anpassas bättre till näringslivets behov

och spridas effektivare till företag och företagssammanslutningar. Vissa statistikserier

torde t. ex. kunna utvärderas på ett för exportföretagen mer ändamålsenligt

sätt och publiceras med mindre fördröjning än nu.

Kommersiell information, som i detta sammanhang huvudsakligen utgörs av exportreklam,

är en konkurrensparameter vid sidan om pris, produkt, service och

distribution. Med hänsyn därtill måste den anses vara en angelägenhet för främst

exportföretagen själva. I den mån dessa finner det lämpligt att samarbeta i fråga

om reklam bör initiativ till sådant samarbete tas av de enskilda företagen och näringslivets

sammanslutningar. Det torde därför knappast finnas anledning att specialdestinera

statligt exportstöd till den kommersiella informationen utomlands.

Den allmänna Sverige-informationen i utlandet, som utan att vara ensidigt inriktad

på exportnäringarnas behov likväl kan komma bl. a. kommersiella intressen till

godo, är en huvudsakligen statlig angelägenhet. Den förutsätter emellertid ett omfattande

samarbete med icke-statliga organisationer och institutioner — också inom

näringslivet. Organisation och former för denna informationsverksamhet har varit

föremål för ett flertal utredningar under efterkrigstiden. Upplysningsberedningens

betänkande 22.9.1965 och Svenska institutet som organ för utlandsinformation

och internationellt utbyte (SOU 1967: 56) är de mest aktuella utredningsrapporterna.

Efter att nyligen ha remissbehandlats är den sistnämnda f. n. föremål för

departemental behandling.

I statskontorets remissyttrande över betänkandet angående Svenska institutet berördes

frågan om en förutsättningslös och omfattande prövning av utlandsinformationens

organisation. Ämbetsverket uttalade därvid att det inte kunde uteslutas att

en sådan prövning så småningom påkallades.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

5

Mot bakgrunden härav och av de synpunkter som anförts i motionerna har statskontoret

ingen erinran mot att den förevarande frågan vid lämplig tidpunkt närmare

utreds. Därvid torde också frågan om behovet av ökade statliga insatser i

syfte att främja exportmöjligheterna kunna tas upp till behandling.

Kommerskollegiets yttrande (20/3 1968)

Kollegium har inhämtat yttranden i ärendet från handelskamrama i Stockholm,

Malmö och Göteborg, vilka överlämnas.1

De åtgärder som från statsmakternas sida vidtages för att på olika sätt främja

utrikeshandeln har vid flera tillfällen under de senaste decennierna varit föremål

för omprövning och en bedömning av bidragsbehovet sker också årligen i samband

med fastställande av anslagen för detta ändamål. I rådande läge på exportmarknaden

ter det sig emellertid angelägnare än tidigare att söka klargöra om dessa åtgärder

är tillräckliga och det kan för övrigt ifrågasättas om inte de exportfrämjande

åtgärderna borde i ökad grad anpassas efter de skiftande betingelserna på exportmarknaden.

I detta sammanhang förtjänar påpekas, att marknadsföringsfrågorna,

särskilt för de mindre och medelstora företagens del, kräver ökad uppmärksamhet

och större insatser.

Det är givetvis särskilt betydelsefullt att de resurser som står till buds används

på ett rationellt sätt. Det kan inte bestridas att den exportfrämjande verksamheten

företer en splittrad bild. De utredningar som tidigare prövat behovet av utrikeshandelsfrämjande

åtgärder torde inte ha närmare övervägt möjligheterna att samordna

organisationen på detta område. Även om ett visst samarbete förekommer

mellan olika organ utesluter detta inte att en mera omfattande koordination kan

vara befogad i syfte att effektivisera denna verksamhet. Kollegium har för egen

del inte någon klar uppfattning om betingelserna för att organisatoriskt sammanföra

de olika funktionerna på detta område men anser att det skulle vara av värde att

få denna fråga belyst genom en särskild utredning, varvid också omfattningen av

det statliga stödet bör övervägas. Denna utredning bör såsom Skånes handelskammare

anfört även avse den verksamhet som bedrives av näringslivets organisationer.

1 Se nedan.

Stockholms handelskammares yttrande (4/3 1968)

Med de ökande svårigheter som möter svensk export, icke minst på grund av det

höga inhemska kostnadsläget, är det angeläget att de enskilda företagens exportansträngningar

får det generella stöd från statsmakternas sida, som kan lämnas.

Den statliga verksamheten hemma och utomlands till stöd för utrikeshandeln

har vuxit fram som resultat av olika punktöverväganden, statliga organs konkurrerande

ambitioner och enskilda insatser. Den erbjuder därför, som motionärerna

också framhåller, onekligen en splittrad bild. Genom koncentration av ledningen,

genom samordning av fältarbetet och genom anpassning av detta till handelsfrågornas

växande betydelse skulle sannolikt ökad planmässighet och större effektivitet

i handlandet kunna vinnas.

Handelskammarens i Göteborg yttrande {7/3 1968)

Det förefaller befogat, att staten i nuvarande läge så långt det är möjligt lämnar

ökat stöd åt exportfrämjande verksamhet i olika former.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Försök till samordning, omorganisation och förbättringar beträffande den exportfrämjande

verksamheten har varit ett permanent inslag i den näringspolitiska bilden

under det senaste decenniet, och en sådan verksamhet kan väl sägas vara

ständigt pågående. Huruvida det just nu är befogat att igångsätta sådana särskilda

snabba utredningar, som föreslagits i de båda motionerna, kan möjligen vara föremål

för tvekan. Handelskammaren vill dock för sin del icke motsätta sig en utredning

i enlighet med motionärernas önskemål.

Skånes handelskammares yttrande (13/3 1968)

Enligt handelskammarens mening är det önskvärt, att det närmare Idarlägges

vilken inriktning det statliga stödet bör ges för att man skall uppnå största möjliga

effekt och att det i samband därmed också utredes i vad mån fördelar står

att vinna genom en ökad samordning av de statliga och i betydande utsträckning

statligt finansierade organens verksamhet. Handelskammaren vill emellertid i sistnämnda

hänseende erinra om att de svenska utlandshandelskamrarna såsom huvudmän

även har utländska företag, vilket måste beaktas vid bedömningen av förutsättningarna

för en mera långtgående samordning. Av betydelse är vidare den

omfattande verksamhet på förevarande område som bedrives av näringslivets egna

organisationer i Sverige och då främst handelskamrarna, Sveriges allmänna exportförening

och Sveriges industriförbund. Enligt handelskammarens mening är det

ur effektivitetssynpunkt väsentligt att de förslag som kan komma att framläggas

även tager hänsyn till denna verksamhet, så att dubbelarbete undvikes.

Kollegiets för Sverige-information i utlandet yttranden (14/3 1968)

Kollegiet kan instämma i allt väsentligt i beskrivningen i motionerna I: 358 och

II: 462 av den svenska exportindustrins aktuella situation med avseende på marknadsföring.

Behovet av ökad exportverksamhet och statligt stöd till marknadsinformation

åt företagen och Sverige-information i utlandet kan vitsordas.

Den organisationssplittring motionärerna påtalar medför otvivelaktigt komplikationer

både vid den kommersiella informationens planläggning och vid dess

utförande. I verkligheten är splittringen t. o. m. större än den som skildras i motionerna.

Kollegiet för Sverige-information i utlandet inrättades 1966 av regering och

riksdag för att såsom ett samordningsorgan motverka följderna av al! denna organisatoriska

splittring. Möjligheterna till samordning begränsas emellertid av att

regering och riksdag 1966 inte följde det då föreliggande utredningsförslaget på en

mycket väsentlig punkt. Det hade föreslagits att en informationsavdelning skulle

inrättas inom utrikesdepartementet och chefen för denna avdelning förordnas till

ordförande i kollegiet. Därmed skulle ha vunnits: 1) informationsfrågorna skulle

inom departementet ha tillagts den större vikt som de synes förtjäna med hänsyn

till arbetsuppgifternas omfång och informationens betydelse för utlandets uppfattning

om Sverige; 2) i tillägg till kollegiets samordning av informationsorganen

skulle inplaceringen i UD starkt underlätta samordningen av verksamheten hemma

och ute, dvs. i stort sett mellan produktionen av information och informationsmaterial

i Sverige och distributionen i utlandet.

Ytterligare begränsning av samordningen betingas av informationsorganens önskan

att agera självständigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Motionärerna framhåller med rätta, att de av dem nämnda organen har i viss

mån olika uppgifter. Några av dem har i uppdrag att ägna sig uteslutande åt information

om Sverige i utlandet, låt vara i olika syften såsom att öka utlandets förståelse

för Sverige, att stödja svensk export och att stimulera till ökade utländska

besök i vårt land. Frågan om dessa organs samordning utreddes 1965 av upplysningsberedningen.

Dess förslag ledde 1966 till det här ovan nämnda riksdagsbeslutet,

vars brister påtalats av såväl utredningen om Svenska Institutet som nära nog

samtliga remissinstanser. Regeringen har ännu inte tagit ställning till utredningens

olika förslag. Att i detta läge göra ännu en utredning om samordningsfrågorna synes

därför inte motiverat.

Några av de i motionerna nämnda institutionerna sysslar i övervägande grad med

andra frågor av betydelse för marknadsföringen än information. Det gäller beskickningarnas

handelsavdelningar och tjänsteman med handelsuppgifter, handeissekreterarna,

utlandshandelskamrarna och Småindustrins exportråd. Samtliga dessa

utom den sistnämnda bildar den exportfrämjande verksamhetens fältorganisation.

Det bör tilläggas att exportärenden handläggs även av beskickningar, som formellt

inte har handelsavdelningar.

Den varierande förekomsten av olika organ hade en gång en rationell motivering,

nämligen att handelskamrar ansågs särskilt lämpade för etablerade svenska

exportmarknader, medan handelssekreterarna var avsedda att hjälpa till vid inbrytningen

på nya marknader. Gränserna har emellertid för länge sedan suddats

ut. År t. ex. Österrike en etablerad marknad men inte Schweiz? Finns det f. ö. numera

något som kan kallas en etablerad marknad? Nya produkter tillkommer dagligen

och för var och en av dem är alla marknader nya. Marketing-frågor blir

därmed ständigt aktuella på alla exportmarknader, och den statsfinansierade handelsrepresentationen

bör givetvis anpassas härtill.

Huruvida svensk export i ett land är företrätt av det ena organet eller det andra

synes numera snarast vara ett resultat dels av politiska system i vederbörande land,

dels (och huvudsakligen) av tradition och tillfälligheter. Det kan med andra ord

vara skäl att underkasta den svenska exporten i organisatoriskt hänseende en närmare

granskning.

Behovet av information om Sverige som stöd åt försäljningsansträngningar kan

vitsordas liksom nödvändigheten att stimulera i synnerhet små och medelstora

företag att samverka i sina försök att bearbeta marknader, som skulle vara mindre

eller inte alls tillgängliga för det ensamt arbetande företaget.

I enlighet med av regeringen utfärdade instruktioner har kollegiet, liksom de informationsorgan

som ingår i detsamma, baserat sina petitaskrivelser på »oförändrad

ambitionsnivå», medan ambitionerna i nuvarande läge snarast borde syfta till

kraftigt ökat informationsstöd framför allt åt exporten.

I själva verket finns f. n. till intressenternas — såväl statens som näringslivets •—

förfogande en fond av kunskaper och erfarenheter, vilkas fulla utnyttjande förutsätter

avsevärt större medelsanvisningar än de begärda. Dei förefaller inte nödvändigt

att tillgripa en utredning för att konstatera detta. Vad som behövs är pengar.

Kollegiet vill dock inte motsätta sig en utredning, om en sådan bedöms vara en

förutsättning för väsentligt större anslag i framtiden. Utredningar brukar emellertid

— så länge de pågår ■— ofta vara en spärr för utökad verksamhet. Om så skulle

ske i detta fall skulle en utredning med tänkbart gynnsamma konsekvenser på lång

sikt kunna vålla stor skada på de närmaste årens verksamhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Landsorganisationens i Sverige yttrande (18/3 1968)

Vad gäller motionerna I: 358 och II: 462 delar LO motionärernas uppfattning

om exportens betydelse för det svenska näringslivets tillväxt. Exportbehovet står i

första hand att finna hos de stora företagen med produktion i långa serier, men

även för specialiserade mindre företag står mycket att vinna genom ökade exportansträngningar.

Detta ökar givetvis motiven för samlade insatser på marknadsföringens

område för att vinna nya marknader. Det måste därvid ske överenskommelser

om arbetsmetoder och resursanvändning dels mellan olika företag och dels

mellan näringslivet och statsmakterna. LO finner det naturligt att man därvid arbetar

med olika kontaktorgan. Dessa är dock inte så organisatoriskt splittrade som

motionärerna (I: 622 och II: 773) gör gällande, t. ex. har handelsattachéerna utgått

ur organisationen. Enligt LO:s bedömning finns således en organisation väl samlad

inom ett departement. Denna organisation tillgodoser olika kontaktbehov och ger

möjligheter till en samlad bedömning inom handelsdepartementet av hur resurserna

skall fördelas samt behovet av ytterligare insatser. De utredningar som anses

erforderliga av näringslivet eller av statsmakterna som underlag för ytterligare insatser

kan således initieras genom de nu etablerade samarbetsformerna.

Även om LO inte finner anledning till speciella utredningar av den typ motionärerna

föreslår, vill dock organisationen framhålla vikten av att statsmakterna inom

ramen för existerande arbetsformer ytterligare bygger ut sin verksamhet. Detta är

nödvändigt om de exporterande företagens behov av service skall kunna tillgodoses,

när nya marknader skall vinnas för ökad exportförsäljning. Denna form av exportstödjande

verksamhet synes speciellt angelägen för den mindre väl utvecklade handeln

med statshandelsländerna och de industriellt underutvecklade länderna.

LO anser således att de här behandlade motionerna icke bör föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

Sveriges allmänna exportförenings yttrande (15/3 1968)

Sveriges allmänna exportförening välkomnar motionerna som tar upp till behandling

frågor av utomordentlig vikt. Vår export spelar i dag en central roll i vår

ekonomi. Över 40 % av vår industriproduktion avsätts utanför landet. 20 % av

den årliga bruttonationalprodukten härrör från exporten. Minst 430 000 svenskar

är direkt sysselsatta med och beroende av vår produktions avsättningsmöjligheter

utanför Sverige. Den allt snabbare internationaliseringen av vår ekonomi ställer

ökade krav på svenska företags förmåga till effektiv marknadsföring och marknadsbevakning

utanför Sverige.

De stora traditionella svenska exportföretagen kan i de flesta fall tillgodose dessa

krav även om behovet att lansera nya produkter och bearbeta nya marknader också

för dessa företag fordrar nya kostnadskrävande initiativ och insatser.

Det finns ett snabbt växande antal företag, som hittills huvudsakligen arbetat på

hemmamarknaden, men nu tvingas ut på export. Även företag som på ett framgångsrikt

sätt bedriver sin marknadsföring inom Sverige kan ofta möta betydande

svårigheter att effektivt marknadsföra sina produkter utanför Sverige. Dessa företag

behöver många gånger rådgivning och hjälp vid förberedelser och genomförande

av olika former av marknadsföringsoperationer utomlands. De har behov av

ingående marknadsdata av de mest skiftande slag, hjälp att nå fram till bästa möjliga

distributionskanaler, bistånd vid deltagande i olika former av »sales promo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

9

tion »-aktiviteter, t. ex. deltagande i utställningar och mässor, försäljningsresor och

försäljningsdriver av olika slag.

Vår samhällsekonomis starkt ökade beroende av exporten och dennas radikalt

ändrade sammansättning, med förskjutning av tyngdpunkten mot högmanufakturerade

produkter, har skapat ett starkt ökat behov av exportfrämjande insatser.

Mot detta har hittills icke svarat tillräckliga insatser från statens sida.

Anslagen behöver kraftigt ökas för att motsvara de anspråk som i växande utsträckning

ställs på konkret kommersiell exportfrämjande verksamhet. Samtidigt

bör anslagen ges en sådan utformning att de kan smidigt utnyttjas för de i varje läge

mest angelägna behoven. Med ökade resurser skulle man kunna bl. a. finansiera en

rad angelägna undersökningar av olika produktgruppers eller branschers möjligheter

på nya marknader. De skulle även kunna utnyttjas för att i ökad utsträckning

få fram information om viktiga exportmarknader genom marknadshandböcker,

konferenser osv. Denna marknadsinformation till företagen i Sverige är inte minst

av betydelse för att förbättra deras möjligheter att utnyttja de exportfrämjande

projekt, som genomförs inom ramen för den verksamhet som samordnas av Kollegiet

för Sverige-information i utlandet.

Den svenska exportfrämjande organisationen såväl utomlands som hemma har

växt fram under andra förhållanden och anspråk än de som nu är aktuella.

Den kommersiella utlandsrepresentation gör trots otillräckliga resurser utomordentligt

värdefulla insatser. Genom att utlandsorganisationen har skilda huvudmän

försvåras emellertid det nära samspel mellan hemma och ute, som är av väsentlig

betydelse för att ge den exportfrämjande och stödjande verksamheten slagkraft

och effektivitet.

Det finns dessutom anledning att fästa uppmärksamhet vid det förhållandet att

basorganisationerna i Sverige, dvs. resp. utrikesdepartementet, handelsdepartementet

och utlandshandelskamrarnas förening, icke har resurser till eller är organiserade

för att verkligen fullgöra uppgiften som fältorganens replipunkter och samarbetspartner

då det gäller det dagliga exportfrämjande arbetet. I stället har Exportföreningen

och Småindustrins Exportbyrå, förlagd till föreningen, i stor utsträckning

tagit på sig att försöka fullgöra densamma.

Uppgiften att tjänstgöra som exportfrämjandets basorganisation ställer för varje

år växande krav på insatser från föreningen. Den fullgör i detta sammanhang en

uppgift, som är av intresse och betydelse för hela samhället. Det är i detta sammanhang

viktigt att erinra om att Exportföreningen är en privat serviceorganisation,

som finansieras genom avgifter från 1 200 medlemmar.

Det har här växt fram en arbetsfördelning mellan stat och näringsliv i den exportfrämjande

verksamheten, som givit smidighet, flexibilitet och en praktisk inriktning

åt arbetet. Detta samarbete mellan stat och näringsliv innebär stora fördelar.

Utvecklingen har emellertid medfört nya och vidgade arbetsuppgifter med

behov av ökade resurser. Därvid framträder en viss oklarhet när det gäller fördelningen

av ansvaret mellan olika organ, statliga och privata, för att dessa uppgifter

fylls på ett tillfredsställande sätt och för att erforderliga resurser mobiliseras.

Det finns behov av ökade och mera slagkraftiga insatser på det exportfrämjande

området. Det är föreningens uppfattning att svenska företag icke kan anses få det

stöd i sina exportansträngningar, som många av deras konkurrenter kan räkna

med. Föreningen anser det därför angeläget att dessa frågor utreds och kartläggs

på ett sådant sätt att underlag skapas för en successiv förstärkning av resurserna

och för säkerställandet av en adekvat organisation inom ramen för ett nära samarbete

mellan stat och näringsliv.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Sveriges industriförbunds yttrande (20/3 1968)

Mot bakgrunden av det ökade exportinslaget för svensk industri i dess helhet

och med hänsyn till den aktivitet som utvecklas för främjande av exporten i andra

länder vill vi instämma i förslaget om en utredning för att klarlägga på vilket sätt

staten bör medverka till att förbättra exportmöjligheterna för det svenska näringslivet.

Genom en sådan utredning kan man få ett bättre underlag för en bedömning

av i vilka former statligt stöd och stimulans för vår export lämpligen bör förekomma.

Vi vill i detta sammanhang understryka önskvärdheten av en större klarhet i

ansvarsfördelningen mellan statliga och enskilda insatser för exportens främjande

ävensom mellan de olika statliga organ som här medverkar.

Sveriges hantverks- och industriorganisations yttrande (13/3 1968)

Sveriges hantverks- och industriorganisation, SHIO, finner det i likhet med motionärerna

angeläget att näringslivets export på olika sätt underlättas och befrämjas.

Statens stöd härvidlag bör utformas på effektivast möjliga sätt och dimensioneras

enligt de krav som rimligen kan ställas på medverkan från det allmänna

Sverige, jämfört med andra länder och icke minst våra grannländer, satsar för

närvarande förhållandevis blygsamma belopp och resurser på exportbefrämjande

åtgärder. Huruvida en ytterligare samordning av den statligt finansierade exportfrämjande

verksamheten via olika organ kan ske har vi svårt att bedöma. Det är

emellertid organisationen bekant att fördelningen av uppdrag mellan exempelvis

de statsfinansierade handelssekreterarna och de av enskilda avgifter beroende handelskamrarna

i utlandet kan förorsaka viss friktion, exempelvis då det gäller debitering

eller icke på uppdragsgivare för utförda tjänster.

SHIO ser gärna att en undersökning kommer till stånd beträffande den önskvärda

och behövliga omfattningen av statligt stöd till exportfrämjande åtgärder.

Härvid bör också beaktas möjligheterna till förenkling av arbetet genom ökad samverkan

mellan för närvarande på området verksamma organ. De remitterade motionerna

tillstyrkes därför.

Svenska företagares riksförbunds yttrande (15/3 1968)

Förbundet delar motionärernas uppfattning om värdet av samordning. Enbart

denna rationalisering tillfredsställer emellertid icke önskemålen om en effektiv utrikeshandelsrepresentation.

I samband med en översyn enligt motionärernas önskemål borde möjligheterna

undersökas att radikalt utvidga vår utrikeshandelsrepresentation genom att inrätta

betydligt fler handelssekreteraretjänster.

Beträffande informationsverksamheten i utlandet om svenska produkter vill förbundet

understryka vikten av att inte glömma bort den europeiska kontinenten som

tvivelsutan under överskådlig tid kommer att utgöra den väsentligaste exportmarknaden

för i vart fall egenföretagens produkter.

Vår tanke är att på olika vägar intressera företagare, få eller flera, att tillsammans

bilda exportföretag för att därigenom med egna säljare bearbeta olika marknader.

Problemet att uppsöka och sammanföra lämpliga företagare kan lösas av

befintliga företagsorganisationer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

11

Då det gäller mindre företag som kanske tidigare icke arbetat på export kan

vissa ekonomiska problem uppstå vid etablerandet av dyl. exportföretag. Det är

då möjligt att vissa samhälleliga insatser kan behövas i form av lån eller kreditgarantier.

Förbundet vill sålunda avslutningsvis helt instämma med motionärernas syfte.

Företagareföreningarnas förbunds yttrande (21/3 1968)

En vidgad och liberaliserad nationell marknad medför bland annat ökat importtryck

på den svenska marknaden och svenska företag måste kompensera detta med

ökat utbud av varor utomlands.

Enligt förbundets mening är det av väsentlig betydelse för utvecklingen av landets

näringsliv att speciell uppmärksamhet ägnas åt den mindre och medelstora

industrins möjligheter att följa med utvecklingen mot vidgade marknader. Flertalet

svenska industriföretag saknar resurser för tillräcklig bevakning av den internationella

marknaden och för att i egen regi bedriva erforderliga exportaktiviteter.

För att den mindre och medelstora industrin skall ha möjligheter att hävda sig synes

det vara nödvändigt med ett samarbete i ökande omfattning. Ett flertal initiativ

till sådant samarbete och sådan samverkan har redan tagits, varvid i flera fall

företagareföreningar medverkat. Med hänsyn till den hårda internationella konkurrensen

och Sveriges i förhållande till andra länder begränsade resurser måste

insatser för att främja svenskt näringsliv på internationell marknad samordnas och

planeras väl. Detta synes bäst ske genom ökade statliga insatser.

Stöd bör också lämnas till företagareföreningarna för regionala åtgärder av organisatorisk

art i syfte att bilda regionala grupper av (bransch)-företag, som kan samverka

med exportåtgärder.

De av motionärerna föreslagna åtgärderna har tyngdpunkten på åtgärder inom

exportländerna. Enligt förbundets uppfattning måste sådana åtgärder kompletteras

med kraftfulla åtgärder inom landet och inom företagen.

Med anledning av vad som ovan anförts får Företagareföreningarnas förbund

tillstyrka att en utredning tillsättes med syfte att utreda och framlägga förslag till

åtgärder för att främja exportmöjligheterna för det svenska näringslivet.

Småindustrins exportråds yttrande (15/3 1968)

Motionärerna efterlyser i sin framställning en större samordning av verksamheten

hos de av statsmedel helt eller till väsentlig del finansierade organen med

uppgift att verka för befrämjande av svensk export. Rådet önskar betona de åtgärder,

som i olika sammanhang redan är vidtagna, för att åstadkomma en praktisk

samordning av olika aktiviteter.

Rådet instämmer i motionärernas uppfattning om behovet av ökat stöd till

exportfrämjande åtgärder och förordar att en kartläggning verkställes med sikte

härpå. Undersökningen bör också omfatta vad som från statlig sida vidtages på

detta område i våra konkurrentländer.

Svenska utlandshandelskamrarnas förenings yttrande (15/3 1968)

För närvarande är elva svenska handelskamrar verksamma i utlandet. Oavsett

stadgarnas detaljerade utformning är deras syfte dels att tillvarata medlemmarnas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

gemensamma intressen, dels att befrämja utvecklingen av handelsförbindelserna och

andra kommersiella relationer mellan Sverige och verksamhetslandet. Kamrarna

fullgör i väsentliga avseenden uppgifter som eljest skulle tillkomma den offentliga

utlandsrepresentationen.

Mycket talar för att kamrarna måste förstärkas med personer med god teoretisk,

kommersiell utbildning och praktisk erfarenhet från svenska företag av internationell

marknadsföring.

Vissa handelskamrar har redan idag ekonomiska svårigheter och anser att de

resurser de för närvarande disponerar över är otillräckliga för att de på ett tillfredsställande

sätt skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Samtidigt står kamrarna

inför kraven att lämna ett mer kvalificerat stöd i marknadsföringsfrågor. Vidare

framförs önskemål om att kamrarnas personal skall kunna medverka i ökad utsträckning

i allmän svensk kommersiell information.

Frågan om handelskamrarnas framtid bör emellertid inte betraktas som isolerad

från frågan om Sveriges övriga kommersiella representation utomlands. Kamrarnas

verksamhet måste på olika sätt koordineras med den övriga representationen

och, vilket inte är minst viktigt, med statens och näringslivets organ i Sverige.

Av vad som framförts framgår önskvärdheten av att tillföra de svenska handelskamrama

i utlandet adekvata resurser för att dessa på rätt sätt skall kunna spela

sin roll som kommersiella stödjepunkter. Föreningen har nyligen haft tillfälle att

framföra dessa synpunkter till handelsdepartementet. Därvid har frågan om önskvärdheten

av en utredning av handelskamrarnas problem väckts samtidigt som det

understrukits att kamrarnas problem inte kan lösas isolerat utan i sitt sammanhang

med utformningen av den exportfrämjande organisationen såväl ute som

hemma.

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

681004

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:360 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1967 församlade revisorers berättelse över verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen hänvisat a1 i texten