Utlåtande i anledning av motion om livränta åt f.d. lettiske löjtnanten Edwin Alksnis.
1968-11-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:173, Utlåtande i anledning av motion om livränta åt f.d. lettiske löjtnanten Edwin Alksnis.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1968
3
Nr 173
Utlåtande i anledning av motion om livränta åt f.d. lettiske löjtnanten
Edwin Alksnis.
(5 :e avd. )
I motionen II: 782 av herr Rubin bär hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t föreslår att Edwin Alksnis skall erhålla livränta från
svenska staten.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionen från försvarets civilförvaltning och riksförsäkringsverket.
Civilförvaltningen har med sitt yttrande överlämnat en genom
svenska generalkonsulatet i London verkställd utredning om Alksnis ekonomiska
förhållanden in. m.
Av civilförvaltningens yttrande och nämnda utredning framgår bl. a.
att f. d. lettiske löjtnanten Edwin Julius Alksnis, född den 9 april 1912,
kom till Sverige som flykting våren 1945,
att han hösten 1945 överfördes från interneringsläger till beredskapssj likhus,
där han den 13 december 1945 gjorde självmordsförsök genom att stöta
en blyertspenna i höger öga,
att han på grund av de skador han ådrog sig genom självmordsförsöket
vårdades på svenskt sjukhus,
att han till följd av nämnda skador är blind på höger öga och delvis förlamad
i höger arm och höger ben,
att han lider av yrsel och svimningsanfall,
att han hösten 1946 begav sig från Sverige till England, där han för närvarande
vistas,
att han är brittisk medborgare.
Enligt försvarets civilförvaltning är frågan om särskild ersättning åt
Alksnis av statsmedel av beskaffenhet att böra bedömas uteslutande av
billighetsskäl. I ersättningsfrågan har civilförvaltningen anfört följande.
Såvitt framgår av utredningen i ärendet kan Alksnis invalidiserade hälsotillstånd
ej anses orsakat genom förvållande av svensk myndighet eller av
anställningshavare hos svensk myndighet. Någon rättslig grund för skadestånd
från svenska staten torde således inte föreligga. Frågan om särskild
ersättning åt Alksnis av statsmedel är därför av beskaffenhet att bedömas
uteslutande av billighetsskäl. Det torde inte böra ankomma på civilförvaltningen
att göra ett dylikt bedömande.
4
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1968
Riksförsäkringsverket har anfört följande.
Det torde inte ankomma på riksförsäkringsverket att uttala sig om skäligheten
av att Alksnis beviljas något understöd av statsmedel. Beträffande
beräkningen av eventuell livränta kan möjligen ersättningsgrunderna för
yrkesskador lämna någon ledning. De föreliggande upplysningarna om
Alksnis’ förhållanden ger emellertid inte underlag för en säker beräkning av
vilken livränta som skulle ha tillkommit honom om skadan hade omfattats
av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.
Vid tillämpningen av yrkesskadeförsäkringens regler brukar blindhet på
ena ögat anses medföra nedsättning av arbetsförmågan med 20 procent, när
andra ögat har god syn. Om Alksnis’ angivna talrubbning är betydande, kan
det antas, att hans arbetsförmåga skulle vid tillämpning av yrkesskadeförsäkringens
grunder anses nedsatt med ungefär 50 procent.
Medelbeloppet av livräntor efter 50 procents invaliditet på grund av yrkesskador
år 1946 var ursprungligen ungefär 1 200 kronor för år. Beloppen har
vid skilda tillfällen höjts genom särskild lagstiftning. Nu gäller beträffande
höjningarna lag den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa
ersättningar, lag den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar
och lag den 15 december 1967 (nr 920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m. Efter omregleringen utgjorde medellivräntan för de
nämnda fallen omkring 2 800 kronor före 67 års ålder och 1 400 kronor därefter.
Med förhöjningar enligt 1962 års lag steg dessa belopp till ungefär
3 600 och 1 800 kronor. Enligt värdesäkringslagen har motsvarande belopp
blivit inemot 4 600 och 2 300 kronor.
Utskottet. Det i den föreliggande motionen framställda yrkandet går ut på
att f. d. lettiske löjtnanten Edwin Julius Alksnis skall tillerkännas livsvarig
livränta av statsmedel. Alksnis kom som flykting till Sverige 1945. Han är
nu bosatt i England och brittisk medborgare.
Enligt utskottets mening är det föreliggande fallet så särpräglat att det
knappast kan eller bör bedömas med utgångspunkt i sedvanliga överväganden.
Billighetssynpunkten träder här helt i förgrunden. Ett bifall till motionsyrkandet
skulle emellertid otvivelaktigt vara ägnat att medföra inte
överblickbara konsekvenser. Till följd härav kan utskottet inte tillstyrka
motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen II: 782.
Stockholm den 19 november 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 172.
ESSELTE AB, STHLM 68
814424
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.