Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående supplementärt vederlag till vissa landsfiskaler.

1968-11-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:174, Utlåtande i anledning av motion angående supplementärt vederlag till vissa landsfiskaler.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 11 f\ år 1968

1

Nr 174

Utlåtande i anledning av motion angående supplementärt vederlag

till vissa landsfiskaler.

(5:e avd.)

I motionen II: 60 av herr Dickson har hemställts att riksdagen måtte besluta

1. att till de landsfiskaler som i samband med organisatoriska modifieringar

år 1941 överfördes till indragningsstat respektive övergångsstat skall

utbetalas det supplementära vederlag som må tillkomma dem, 2. att därest

yrkandet under 1. icke skulle bifallas ifrågavarande landsfiskaler måtte tillerkännas

den gottgörelse som av billighetsskäl må anses böra tillkomma

dem.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionen från statens avtalsverk och statens personalpensionsverk.

Statens avtalsverk har inskränkt sitt uttalande till att avse endast sådana

landsfiskaler på indragnings- och övergångsstat som omfattas av gällande

kollektivavtal och dessutom endast såvitt gäller i motionen avsedda förmåner

för tid efter den 31 december 1965. Avtalsverket har anfört följande.

Fr. o. m. den 1 januari 1966 gäller för bl. a. innehavare av statlig ordinarie

tjänst allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST)

samt allmänt tjänsteförteckningsavtal beträffande statliga och vissa andra

tjänster (ATF). AST och ATF omfattar inte tjänstemän som vid avtalens

ikraftträdande var uppförda på indragnings- eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet.

AST och ATF är s. k. normallöneavtal, varigenom i princip samtliga löneförmåner

för tjänstemän som omfattas av avtalen är reglerade. Detta innebär

att förmåner utöver dem som anges i avtalen inte kan utges annat än om

avtalen medger det.

AST och ÄTF medger inte att arbetsgivaren utger sådana förmåner som

avses i motionen. Beträffande sådana ordinarie landsfiskaler på indragningseller

övergångsstat, som är tjänstgöringsskyldiga och sålunda omfattas av

AST och ATF, torde därför ett utgivande av de i motionen avsedda förmåner

vara oförenligt med dessa avtal.

På grund av det ovan sagda får avtalsverket, såvitt nu är i fråga, avstyrka

bifall till motionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196S. 6 samt. Nr 174

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1968

Statens personalpensionsverk har anfört följande.

Det har vid olika tillfällen tidigare i samband med framställningar från

landsfiskaler på indragningsstat konstaterats att dessa uppburit de förmåner,

vartill de haft rätt enligt av Kungl. Maj :t och riksdagen i laglig ordningfattade

beslut. Vad som i motionen under de olika punkterna sägs om att det

skulle föreligga en abstrakt »rätt» till förmåner för innehavare av landsfiskalstjänst

av en storleksordning som överstiger den som av statsmakterna

fastställdes för indragningsstaten 1941 är ej av beskaffenhet att kunna

anföras som rättsligt grundade skäl för en omprövning av den då intagna

ståndpunkten.

Oaktat att icke någon på meddelade bestämmelser grundad rätt därtill

kunde åberopas, tillerkändes ifrågavarande landsfiskaler — som motionären

under punkt 13 i motionen påpekar — genom beslut år 1949 viss förbättring

bestående i att lönen höjdes till det belopp, vartill pension jämte rörligt

tillägg efter omreglering enligt 1947 års grunder skulle uppgå. De på angivna

sätt beräknade förmånsbeloppen har sedermera förhöjts i samma takt

som gällt för förhöjningar å statliga pensioner. Med hänsyn härtill synes

det nu ej heller böra ifrågakomma att av billighetsskäl bereda landsfiskalerna

å indragningsstat ytterligare förbättringar.

Statens personalpensionsverk vill erinra om att den i motionen berörda

frågeställningen ej har någon betydelse för landsfiskaler å övergångsstat,

enär den som föres på övergångsstat är skyldig att tjänstgöra å annan tjänst

inom statsverket och därvid är berättigad att uppbära med den tjänsten förenade

avlöningsförmåner.

Utskottet. Statens personalpensionsverk har i sitt remissyttrande framhållit

att det vid olika tillfällen i samband med framställningar från landsfiskaler

på indragningsstat konstaterats att dessa uppburit de förmåner vartill

de haft rätt enligt av Kungl. Maj :t och riksdagen i laglig ordning fattade

beslut. Vid sådant förhållande och då det enligt utskottets mening inte kan

komma i fråga att nu från grunden omreglera i motionen avsedda landsfiskalers

förmåner bör motionsyrkandet under 1. inte föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd.

Beträffande motionsyrkandet under 2. får utskottet erinra om att 1947

års allmänna tjänste- och familjepensionsreglering även omfattade personal

som tidigare avförts från aktiv stat. Pensioner beviljade enligt tidigare

bestämmelser omreglerades att i fortsättningen utgå efter enhetliga grunder.

Sedermera befanns det att den pensionshöjning som för vissa dåvarande

landsfiskaler på indragningsstat i sinom tid skulle komma att följa av grunderna

för nämnda omreglering blev så betydande, att det kunde uppkomma

fall då den väntade pensionen blev större än avlöningen på indragningsstat.

Till följd härav tillerkände 1949 års riksdag ifrågavarande landsfiskaler

viss förbättring av deras löneförmåner. Lönen höjdes till det belopp vartill

pension jämte rörligt tillägg efter omreglering enligt 1947 års grunder

skulle uppgå. Någon anledning att av billighetsskäl eller andra skäl ånyo

bereda ifrågavarande landsfiskaler särskilda förmåner föreligger inte. Utskottet

avstyrker därför yrkandet härom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 17A år 1968 3

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att yrkandet under 1. i motionen II: 60 icke föranleder

någon riksdagens åtgärd,

2. att riksdagen avslår yrkandet under 2. i motionen

II: 60.

Stockholm den 19 november 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Axel Andersson (fp),

Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim

(s), herrar Kaijser (h), Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson

(s), Ottosson (h), Herbert Larsson (s), Rönnberg (s), Strandberg (h) och

Johan Olsson (ep) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),

Blidfors (s), Ståhl (fp), Almgren (s), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s),

herrar Nihlfors (fp), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i

Skellefteå (fp), Lindholm (s), Cassel (h), Fagerlund (s) och Sjönell (ep).

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.