Utlåtande i anledning av motion angående behandlingen av värnpliktsfrågor.
1968-11-26 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:178, Utlåtande i anledning av motion angående behandlingen av värnpliktsfrågor.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
1
Nr 178
Utlåtande i anledning av motion angående behandlingen av värnpliktsfrågor.
(1 :a avd.)
I motionen II: 659 av herrar Nihlfors och Sjönell har hemställts att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn av
nuvarande verksamhet inom försvaret vad gäller värnpliktsfrågor i syfte
att åstadkomma en samordning och koncentration av dessa frågor till ett
centralt och fristående organ, vari representanter för olika ungdomsorganisationer
samt riksdagen bör ingå.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från överbefälhavaren, värnpliktsnämnden, inskrivningsrådet
och vapenfrinämnden. Vidare har Centerpartiets ungdomsförbund,
riksorganisationen, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund
och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund beretts tillfälle
att yttra sig över motionen. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Ärenden rörande de värnpliktigas förhållanden handlägges av
ett flertal organ inom försvaret och av fristående nämnder. Vart och ett
av dessa organ och nämnder har emellertid klart avgränsade kompetensområden.
Nämnderna är fristående med hänsyn till specialiserade uppgifter
inom respektive fackområden.
Remissmyndigheterna finner det osäkert om en sammanslagning av nuvarande
organ kommer att ge några vinster från vare sig ekonomisk eller
funktionell synpunkt. Ett samlat organ torde kräva ett stort antal ledamöter
om de fackmässiga synpunkterna skall kunna beaktas vid ärendenas
handläggning. Arbetet kan därför bli tungrott och mindre effektivt.
Vad remissmyndigheterna sålunda anfört synes enligt utskottets mening
tala mot en total sammanslagning av verksamheten i ett organ. Utskottet
vill dock erinra om att frågan om en sammanslagning av inskrivningsrådet
och värnpliktsnämnden f. n. övervägs (prop. 1968:34 s. 38). Flera av organen
har endast varit i verksamhet under jämförelsevis kort tid. Frågan
om ytterligare förändringar av organisationen synes därför böra tas upp till
övervägande först sedan nuvarande former för verksamheten närmare prövats.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 178
2
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
Bevakningen i övrigt av de värnpliktigas intressen torde enligt utskottets
mening bäst tillgodoses genom politiska och andra ungdomsorganisationers
vanliga verksamhet. En »värnpliktsriksdag» som under året arrangerats
av ett av de politiska ungdomsförbunden har dock uttalat sig för en statlig
värnpliktsriksdag. Det är icke uteslutet att även riksomfattande sammankomster
på bred bas med de värnpliktiga för diskussion av med värnplikten
sammanhängande problem kan vara av värde. Det bör dock ankomma på
Kungl. Maj :t att efter samråd med för värnpliktsfrågor intresserade organisationer
pröva om förutsättningar föreligger för dylika sammankomster
och om det i så fall bör ske med statligt stöd i någon form.
Vad utskottet i anledning av motionen anfört i fråga om riksomfattande
sammankomster med de värnpliktiga bör delges Kungl. Maj :t.
Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av motionen II: 659 ger Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört beträffande riksomfattande
sammankomster med de värnpliktiga.
Stockholm den 26 november 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),
Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim
(s), herrar Kaijser (h), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson
(h), Bengt Gustavsson (s), Per Jacobsson (fp), Thorsten Larsson
(ep), Strandberg (h) och Wirtén (fp) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström
(s), Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), fru Lewen-Eliasson (s), herrar
Nihlfors (fp), Turesson (h), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå
(fp), Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s), Källstad (fp),
Antonsson (ep), Lindkvist (s) och Gustavsson i Ängelholm (s).
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
3
Bilaga
Yttranden över motion II: 659
Överbefälhavaren (18.6.1968)
1. Myndigheter och nämnder m fl som f n bevakar värnpliktigas förhållande
Inom försvaret är bevakningen av de värnpliktigas förhållanden och tillgodoseende
av deras intressen säkerställd genom dels det ansvar, som
i detta hänseende åvilar alla chefer dels instruktionerna för berörda sakmyndigheter
och för ändamålet särskilt tillsatta nämnder. Varje chef skall
enligt tjänstereglementet för krigsmakten väl vårda sig om de underlydande
samt främja deras rätt och bästa. Han skall vidare tillse att underlydande
befäl samvetsgrant fullgör sina åligganden och rätt bruka myndighet
över sina underlydande. Det hör sålunda till befälets skyldigheter att
på bästa sätt ha omsorg om underlydande. En vars rätt att i personliga angelägenheter
vända sig till närmaste chef och pcrsonalvårdspersonal liksom
rätten att anföra klagan till närmaste eller högre chef är även fastställd i
tj änstereglementet.
Ledningen av personalvården inom försvaret utövas av överbefälhavaren
med biträde av försvarsstabens personalvårdsbgrå i vars uppgifter även
ingår att biträda chefen för försvarsstaben, försvarsgrenscheferna och cheferna
för övriga centrala militära myndigheter i fråga om personalvårdsverksamhet.
Personalvårdsbyråns verksamhet omfattar all personal inom krigsmakten.
De värnpliktigas förhållanden ägnas särskilt stor uppmärksamhet inom
byrån, vilket hänger samman med att dels de värnpliktiga utgör den avgjort
största delen av krigsmaktens personal dels de värnpliktigas förhållanden
i högre grad än andra personalgruppers är beroende av initiativ och
åtgärder från myndighetens sida. Det åligger chefen för personalvårdsbyrån
särskilt
att utarbeta och avgiva förslag till grundläggande bestämmelser för personalvårdsverksamheten
och dess olika delar liksom för personalvårdens
freds- och krigsorganisation,
att besluta om anvisningar för personalvårdsverksamhetens bedrivande
liksom i övrigt detaljbestämmelser i anslutning till utfärdande av allmänna
bestämmelser inom personalvården eller till frågor, där principiellt beslut
tidigare fattats,
att främja samarbete mellan och med försvarsgrensledningarna samt
andra centrala myndigheter och institutioner liksom med berörda enskilda
organisationer.
I fråga om värnpliktsförmåner har försvarets civilförvaltning enligt dess
instruktion uppgifter att vara tillsynsmyndighet enligt familj ebidragsförordningen
den 29 mars 1968. Till civilförvaltningens kompetensområden hör
vidare bl a anslag för inskrivningskostnader, reseersättningar till värnpliktiga
och vissa ersättningar i anledning av skador i militär verksamhet
m. in.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 178
4
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
Det nya värnpliktsverkets uppgifter omfatta planering för personalförvaltning,
normering av värnpliktsärenden m m som handläggs i lägre inslåns,
samordning och handläggning av värnpliktsärenden i central instans,
samordning inom totalförsvaret av uppskovsärende, ledning och kontroll
av inskrivningen och personalredovisningen samt viss informations- och
utbildningsverksamhet.
Försvarets intendenturverks verksamhet syftar bl a till att tillgodose de
värnpliktigas behov av förplägnad, förläggning, beklädnad, marketenterier
och mässar samt inredning av fritids- och andra lokaler avsedda för värnpliktiga.
Försvarets sjukvårdsstyrelse bevakar att bl a de värnpliktiga erbjuds tidsenlig
sjuk- och hälsovård.
I samverkan med ovannämnda sakmyndigheter bevakas de värnpliktigas
förhållanden av särskilt tillsatta nämnder nämligen försvarets personalvårdsnämnd,
inskrivningsrådet, värnpliktsnämnden och vapenfrinämnden.
Försvarets pcrsonalvårdsnämnd är direkt underställd Kung''1 Maj :t. Nämnden
åligger att genom vägledande och rådgivande verksamhet samt genom
egna initiativ främja försvarets personalvård. Nämnden består av fjorton
ledamöter, nämligen tolv särskilt utsedda ledamöter representerande politiska
och fackliga organisationer samt chefen för försvarsstabens personalvårdsbyrå
och representant för försvarets civilförvaltning. För envar
av ledamöterna finns en personlig suppleant. Fr o m 1/7 1968 bär nämnden
övertagit socialdelegationens i försvarets civilförvaltning uppgifter.
Enligt 10 § värnpliktslagen 1941 finnes det ett inskrivningsråd för upptagande
och avgörande av besvär över inskrivningsnämnds eller inskrivningschefs
beslut rörande värnpliktigas inskrivning och redovisning.
Besvär över inskrivningsnämnds eller inskrivningschefs beslut kan anföras
av värnpliktig som berörs av beslutet. Besvären, ställda till inskrivningsrådet,
ingives till inskrivningschef.
Över inskrivningsrådets beslut må besvär ej anföras.
Värnpliktsnämnden handlägger ärenden, som avses i 29 § värnpliktslagen
den 30 december 1941, nämligen anstånd med och befrielse från värnpliktstjänstgöring
i fred.
Beslut om anstånd med tjänstgöring meddelas av truppregistreringsmyndighet
efter ansökan av den värnpliktige. Anser sig truppregistreringsmyndighet
icke kunna bifalla sådan ansökan överlämnas ärendet till värnpliktsverket
för beslut. Talan mot värnpliktsverkets beslut föres hos värnpliktsnämnden,
mot vars beslut talan icke må föras.
Vapenfrinämnden handlägger ärenden som avses i 10 och 13 §§ lagen den
3 juni 1966 om vapenfri tjänst.
Ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst avgörs av vapenfrinämnden.
Vapenfrinämnden äger vidare återkalla tillstånd till vapenfri
tjänst, när den tjänsteplikt^ ansöker härom eller ändrade förhållanden
annars föranleda det. Nämnden äger även att utan ansökan besluta att värnpliktiga
skall fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.
Talan mot beslut av vapenfrinämnden föres hos Kungl Maj :t genom besvär.
Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av tjänstgöring, som
vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra och har tillsyn över vapenfria tjänstepliktigas
utbildning och tjänstgöring.
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
5
Riksdagens ombudsmän är ytterligare en institution som bevakar bl a
de värnpliktigas förhållanden och har tillsyn över bestämmelserna om
deras behandling och omvårdnad.
Politiska, fackliga och ideella organisationer utanför försvaret bevakar
och framför synpunkter på de värnpliktigas förhållanden t ex i riksdagsarbetet,
remissbehandling av värnpliktsärenden, pressdebatter osv./ massmedia
ägnas förhållandena inom försvaret och icke minst de värnpliktigas
förhållande uppmärksamhet på olika sätt.
2. Samordningsfrågor
Ärenden rörande de värnpliktigas förhållanden handläggs, som det framgår
av ovanstående redovisning, av ett flertal organ inom försvaret. Vart
och ett av dessa organ har emellertid klart avgränsade kompetensområden.
I vissa fall t ex i fråga om värnpliktsverket och vapenfrinämnden finns det
särskilda skäl för särorganisation. Eif organ, nämligen personalvårdsbyrån,
har samordningsskyldiglieter såsom stabsfunktion för överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna och alla centrala myndigheter inom det militära
försvaret.
Samordningen av värnpliktsfrågor inom krigsmakten sker genom försvarsstabens
personalvårdsbyrås verksamhet i nära samverkan med berörda
myndigheter och institutioner. Härutöver är viss långsiktig samordning
säkerställd genom den verksamhet som bedrivs av försvarets personalvårdsnämnd.
Om man skulle slå samman alla nuvarande organ till en central organisation
är det osäkert om man därigenom från, såväl ekonomiska som
funktionella synpunkter kommer att göra några vinster. En sammanslagning
innebär att de aktuella organen bryts ut ur sina nuvarande organisationer.
Sålunda påverkas t ex kanslibyrån i försvarets civilförvaltning och
personalvårdsbyrån utgår som funktion i försvarsstaben, vilket från liera
synpunkter är olämpligt.
Genom en sammanslagning av nuvarande organ till en större enhet kan
gränserna mellan olika kompetensområden bli oklar till men för ärendenas
handläggning.
Vidare är vissa organ i fråga om värnpliktsärenden besvärsinstanser i
förhållande till varandra, vilket i en större gemensam organisation icke
torde bli möjligt.
Med hänsyn till artskillnaden i de ärenden som skall handläggas i en
central organisation torde det bli nödvändigt att i den nya organisationen i
stort sett behålla nu varande organ, befattningshavare och arbetsrutiner. De
eventuella rationaliseringsvinster som kan nås blir sannolikt icke så stora,
att de uppväger nackdelarna med den stora och otympliga organisation,
som det av motionärerna antydda centrala fristående organet synes bli.
Frågan om samordning av ärenden rörande de värnpliktigas förhållanden
har varit föremål för många utredningar. Om det icke finns tungt vägande
skäl för ytterligare utredning av dessa frågor bör den anstå tills nuvarande
organisation prövats under längre tid. Vapenfrinämnden och värnpliktsnämnden
har prövats endast i två år. Det nya värnpliktsverket har ännu
icke hunnit börja verka. Inom försvarets civilförvaltning slås två i detta
sammanhang berörda byråer ihop 9/7 i år. Nuvarande militärområdesorganisation
har i sin nya form även verkat under kort tid.
Eftersom nuvarande system har visat sig fungera väl och det dessutom
är ovisst om föreslagen koncentration av verksamheten ger några väsentliga
6
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
vinster är av motionärerna föreslagen översyn f n icke nödvändig. Skulle
en översyn ändock komma till stånd, måste den ses från andra och vidare
utgångspunkter än de, som motionärerna tagit upp i sin motion.
3. Värnpliktigas representation
De värnpliktigas representation, som motionärerna efterlyser, är redan
tillgodosedd i försvarets personalvårdsnämnd och andra nämnder. Ledamöterna
utses av Kungl Maj:t. Huvuddelen av ledamöterna är eller har
varit värnpliktiga och där finns representanter för politiska, fackliga och
ideella organisationer, som vid sidan av försvarets personalvårdsnämnd
bör vara naturligt forum för bevakning av de värnpliktigas intressen. Det
föreligger därför f n icke något behov av ytterligare organ för detta ändamål.
Skulle det vid något tillfälle vara önskvärt att anordna riksomfattande sammankomst
för att sprida upplysning om och dryfta de värnpliktigas förhållanden
kan det lämpligen ske t ex i centralförbundets för folk och
försvars regi.
4. Sammanfattning
Samordningen av ärenden rörande värnpliktigas förhållanden är tillgodosedd
i nuvarande system.
De värnpliktigas representation vid behandling av värnpliktsförhållanden
är säkerställd inom försvaret genom den verksamhet som försvarets personalvårdsnämnd
och andra nämnder bedriver.
Nuvarande system fungerar väl. Det av motionärerna antydda centrala
organet kan utan att ge några väsentliga rationaliseringsvinster bli stort och
otympligt till men för en smidig handläggning av värnpliktsfrågorna. På
grund av ovan anförda skäl föreligger det f n icke något behov av översyn
av nuvarande förhållanden. Skulle ändock en översyn komma till stånd
måste den ses från andra och vidare utgångspunkter än de, som motionärerna
tagit upp i motionen.
Värnpliktsnämnden (28.5.1968)
S. k. värnpliktsfrågor handläggs i första hand vid försvarets myndigheter
— förbanden, försvarsgrensstaberna, försvarsstaben med dess personalvårdsbyrå,
försvarets civilförvaltning och centrala värnpliktsbyrån. De i
motionen angivna nämnderna är fristående med hänsyn till sina specialiserade
uppgifter inom respektive fackområde. Inskrivningsrådet och värnpliktsnämnden
är sålunda sista besvärsinstans för vissa värnpliktsärenden.
Vapenfrinämnden prövar som första instans frågor om vapenfri tjänst.
Försvarets personalnämnd är i viss utsträckning ett remissorgan åt försvarets
myndigheter.
Att samla de värnpliktsfrågor som nu prövas av olika myndigheter till
ett centralt organ synes knappast tjäna något praktiskt syfte. Ett sådant
organ torde kräva ett stort antal ledamöter om de fackmässiga synpunkterna
skall kunna beaktas vid ärendenas handläggning. Fara kan föreligga att
arbetet blir tungrott och mindre effektivt. De fyra nämnderna bör vidare
enligt värnpliktsnämndens uppfattning inte inordnas i ett sådant organ.
En sammanslagning av nämnderna synes inte heller böra komma till stånd
utom möjligen såvitt avser inskrivningsrådet och värnpliktsnämnden (jfr
prop. 1968: 34 s. 38).
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968 7
Med hänsyn till det anförda finner värnpliktsnämnden inte anledning
tillstyrka att den i motionen föreslagna översynen kommer till stånd.
Inskrivningsrådet (15.5.1968)
Det förefaller något osäkert, vad motionärerna åsyftar med sin motion.
Man talar om prövning genom utredning av frågan om en mera fullständig
intressebevakning för de värnpliktiga, innefattande också anordnande av
riksomfattande sammankomster för värnpliktiga, men man hemställer om
endast en översyn av nuvarande verksamhet beträffande värnpliktsfrågor
i syfte att för dessa frågor tillskapa ett fristående centralt organ med representation
för ungdomsorganisationer och för riksdagen.
I den mån man med uttrycket »ett samlat grepp på värnpliktsfrågorna»
vill foga in under en mera allmän intressebevakning även de uppgifter som
åvilar inskrivningsrådet, må det framhållas, att rådet — liksom även värnpliktsnämnden
och vapenfrinämnden — handlägger enskilda värnpliktigas
ansöknings- eller besvärsvägen anliängiggjorda frågor om värnpliktstjänstgöringens
art, eller plats eller tid för dess fullgörande. Normerna för handläggningen
av dessa frågor är direkt lagbundna eller inom vidare gränser
betingade av den avvägning som måste ske mellan den enskildes intresse
och den militära verksamhetens funktionskrav. Något större utrymme för
eller ens behov av allmänna, principiella aspekter på handläggningen hos
detta organ av där förekommande frågor torde inte föreligga.
Vad beträffar förväntade rationaliseringsvinster av en sammanslagning
av nämnda tre organ och dessa därjämte med personalvårdsnämnden, försvarets
civilförvaltning, såvitt rör dess befattning med värnpliktsförmåner,
samt kommunernas familjebidragsnämnder torde det väl med skäl kunna
ifrågasättas, om därmed något skulle vara att vinna ur effektivitetssynpunkt
eller ur synpunkten av den enskildes rättsskydd. Vissa, ehuru blygsamma,
kostnadsbesparingar skulle kanske kunna åstadkommas.
Inskrivningsrådet vill dock i detta sammanhang erinra om att fråga om
en gemensam besvärsmyndighet för inskrivnings- och andra värnpliktsärenden
övervägs (prop. 1968: 34 s. 38).
Den efterlysta intressebevakningen från de värnpliktigas sida torde vara
av betydelse framför allt i vad gäller tjänstgöringsförhållanden och förmåner
under värnpliktstjänstgöringen. I dessa frågor torde inskrivningsrådet
icke ha att yttra sig.
Vapenfrinämnden (16.5.1968)
Enligt 2 § Instruktionen för vapenfrinämnden (SFS 1966: 431) är nämndens
uppgift begränsad till handläggning av ärenden, som avses i 10 och
13 §§ lagen om vapenfri tjänst eller således att pröva frågor om beviljande
av vapenfri tjänst eller om återkallande av tillstånd till sådan tjänst. Därjämte
fungerar nämnden som remiss- och utredningsorgan i fråga om anmälningar
enligt 26 och 27 §§ kungörelsen med vissa bestämmelser om
vapenfria tjänstepliktiga (SFS 1966:414). Däremot handlägger nämnden
icke frågor om de vapenfrias redovisning, utbildning och tjänstgöring och
därmed förenade spörsmål om bl. a. olika slag av förmåner; dessa angelägenheter
är anförtrodda åt arbetsmarknadsverket. Nämndens uppgift —
8
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
som alltså avser att i enskilda fall undersöka huruvida bruk av vapen mot
annan är oförenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse
och skulle medföra djup samvetsnöd för honom — är helt artskild från
uppgifterna för de andra organ, som är nämnda i motionen, och en sammanslagning
av nämnden med något eller några av dessa organ är därför
enligt nämndens mening icke lämplig.
Det var vid tillkomsten av 1966 års vapenfrilagstiftning en bärande tanke,
att frågor om vapenfria så långt sig göra lät icke skulle handhavas inom
krigsmakten. Detta tog sig uttryck på flera sätt. Främst är därvid att märka
att handläggningen av ovan nämnda frågor om de vapenfrias redovisning,
utbildning och tjänstgöring överflyttats till arbetsmarknadsverket. De vapenfria
är nu icke längre värnpliktiga utan har en fristående ställning med
benämning vapenfria tjänstepliktiga. De är icke längre krigsmän och lyder
följaktligen icke under de speciella militära brotts- och straffbestämmelserna.
Även tillskapandet av vapenfrinämnden får ses som ett utslag av samma
tanke. Nämnden består av 7 personer med en domare som ordförande och
innehåller i övrigt riksdagsledamöter från olika partier samt representanter
för arbetstagareorganisationer och trossamfund ävensom psykologisk
expertis. Däremot är någon militär befattningshavare icke knuten till nämnden.
Denna svarar själv för att erforderlig utredning förebringas i ärendena
och har rätt att kalla sökande att personligen höras inför nämnden. Genom
nämndens tillkomst har man sökt skapa garantier för att i vapenfriärenden
den enskilde värnpliktiges berättigade intressen blir behörigen beaktade. —
Även nu anförda omständigheter talar starkt mot all nämndens funktion
överföres till något organ inom krigsmakten. Mycket av de psykologiska
vinster, som får anses ha erhållits genom den nya vapenfrilagstiftningen,
skulle enligt nämndens mening gå förlorad genom en sådan åtgärd.
Under hänvisning till det anförda får vapenfrinämnden uttala att, därest
en översyn av det slag motionärerna åsyftar skulle komma till stånd, denna
icke bör omfatta vapenfrinämnden.
Centerpartiets ungdomsförbund (2.8.1968)
I det följande ges några i huvudsak principiella synpunkter på motionärernas
förslag och angränsande frågor.
Motionärerna anser, att de organ som nu har att handlägga värnpliktsfrågor
är alltför starkt splittrade. Det finns ingen anledning att bestrida
denna uppfattning. Mot bakgrund av denna svåröverskådliga organisatoriska
situation är också informationen till de värnpliktiga om olika befintliga
organ och deras verksamhetsområden helt otillräcklig. På personalvårdens
område förekommer dessutom en organisatorisk samordning av värnpliktsfrågor
och övriga personalfrågor inom försvaret, som ur de värnpliktigas
synpunkt knappast kan vara lycklig, så länge man inte genom en egen facklig
organisation kan bevaka området. En avgörande brist utöver den organisatoriska
splittringen vid värnpliktsfrågornas handläggning är att de nuvarande
organen trots allt ganska ensidigt fungerar som samhällets instrument
och inte som de värnpliktigas, vars intressen som medborgare de bl. a.
har att bevaka. För att avhjälpa denna brist bör enligt CUF:s uppfattning en
självständig värnpliktsorganisation med statligt ekonomiskt stöd bildas för
bevakning av de värnpliktigas intressefrågor i vidaste mening. Organisationen
bör ha stark förankring vid samtliga militära förband i landet, vilket
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
9
i sin tur kräver en lokal organisation. Det högsta beslutande organet i värnpliktsorganisationen
bör således bestå av på lämpligt sätt utsedda förbandsrepresentanter
— vad motionärerna kallar för värnpliktsriksdag. Detta
representantskap — värnpliktsriksdagen — bör i sin tur utse en styrelse för
att leda den centrala verksamheten. För att denna ska kunna fungera med
den snabba omsättningen i organisationen och dess svåradministrerade
struktur krävs ett väl fungerande centralt kansli. Organisationen bör ha
möjligheter att fungera som remissinstans i samtliga frågor som berör de
värnpliktiga i denna egenskap. Rådgivning på de juridiska och sociala områdena
samt beträffande tjänstgöringsfrågor bör tillhöra de naturliga uppgifterna
liksom en kontinuerlig bevakning av värnpliktsförmåner av olika slag,
fritids- och utbildningsfrågor in. m. De värnpliktiga bör också via sin organisation
få utse representanter i olika samhälleliga organ för värnpliktsfrågor.
Med denna i allmänna drag skisserade värnpliktsorganisation skulle
de värnpliktiga få betydligt ökade möjligheter att bevaka och tillvarata sina
intressen både inom försvarets värnpliktsorgan och i förhållande till statsmakterna.
Verksamheten inom försvaret vad gäller värnpliktsfrågor bör
givetvis fortsätta, men i en mera samordnad form, där de personalvårdande
områdena kan få ökad tyngd. Det måste vara ett allmänt intresse, att de
värnpliktiga så långt detta är möjligt med hänsyn till försvarets speciella
uppgifter kan påverka sina egna förhållanden under utbildningstiden. Försvarets
i huvudsak auktoritära organisation avviker i hög grad från förhållandena
inom arbetslivet i övrigt, som motionärerna också påpekar. Därför
är det så mycket mera angeläget, att man på olika sätt förstärker de demokratiska
inslagen på alla de områden, där detta är möjligt. Det är av utomordentlig
betydelse, att en demokratisering av försvaret kan komma till
stånd — bl. a. genom ökat inflytande för de värnpliktiga — och att de
alltmer markerade strävandena att förstärka demokratin på skolor och
arbetsplatser vinner insteg också där.
Enligt CUF:s uppfattning bör en parlamentarisk utredning således få i
uppdrag att utarbeta förslag dels angående en självständig organisation för
de värnpliktiga med uppgift alt vara ett samlande organ för de värnpliktigas
intressefrågor och dels angående en mera ändamålsenlig organisation med
ökat utrymme för personalvårdande funktioner av de myndigheter som nu
handlägger värnpliktsfrågor.
Det är av största vikt, att de värnpliktiga i olika sammanhang snarast
får möjlighet och organisatoriska förutsättningar att själva^ påverka och
delta i diskussionerna kring de egna angelägenheterna. Det måste dessutom
vara en klar målsättning att förstärka de demokratiska inslagen i den militära
organisationen, så att denna så långt möjligt kan utvecklas i samklang
med samhället i övrigt.
Folkpartiets ungdomsförbund (19.6.1968)
Folkpartiets Ungdomsförbund har i sitt värnpliktsprogram (»Han, Hon &
Lumpen» utgivet 1967) en rad förslag och krav rörande värnpliktens innehåll,
ekonomisk ersättning, förläggning, sjukvård, inotiverbara disciplinbestämmelser,
förbandsdemokrati genom nämnder, personalvård, information
och stimulans under värnpliktstiden.
Rubr. motion konstaterar att värnpliktsfrågor behandlas av en rad skilda
instanser inom och utom försvaret. Motionärerna ifrågasätter om inte denna
10
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
verKsamhet blivit för starkt splittrad. De önskar en samordning och koncentration
av dessa frågor till ett centralt och fristående organ, vari representanter
för olika ungdomsorganisationer samt riksdag bör ingå.
FPU finner det angeläget att handläggningen av värnpliktsfrågorna ordnas
så att förhållandena för de värnpliktiga — både vad gäller principiella och
långsiktiga linjer och den mer praktiska tillämpningen av beslutade system
— lätt kan överblickas. En bestämd instans som handhar alla eller flertalet
värnpliktsfrågor kan t. ex. slå vakt om principen att värnpliktstiden endast
skall vara utbildningstid, inte samhällets billiga arbetskraft för vissa uppgifter
i fredsorganisationen. Det blir också lättare för de värnpliktiga själva, de
politiska ungdomsorganisationer och andra intresserade att följa frågorna
om de samlas i en central instans med ansvar för värnpliktsområdet. Behov
av en samordning föreligger således enligt vår mening redan under nuvarande
förhållanden. Om de reformer, som FPU föreslagit, genomförs blir behovet
av samordning än starkare.
FPU vill särskilt understryka angelägenheten av att utredningen, som
anförs i motionen, även kommer att överväga formerna för riksomfattande
sammankomster för värnpliktiga. FPU anser att en årlig statligt finansierad
»värnpliktsriksdag» vore mycket värdefull. Sammansättningen av en sådan
bör grundas på demokratiska val inom varje kompani eller annan lämplig
enhet.
Sådana värnpliktsriksdagar kan bidra till en lösning av problemet med
en facklig organisation för de värnpliktiga. En sådan anser FPU vara principiellt
angelägen. De praktiska svårigheter som är förenade med att få en
sådan organisation att fungera tillfredsställande måste dock uppmärksammas.
De värnpliktigas korta tid vid förbanden, olika in- och utryckningstider
etc. gör att medlemmarnas genomströmningshastighet i organisationen blir
så snabb att en nödvändig organisatorisk kontinuitet blir svår att upprätthålla.
Högerns ungdomsförbund (29.5.1968)
I motionen konstateras att handläggningen av olika typer av personalvårdsärenden
inom försvaret är starkt splittrad. Av denna anledning föreslås
en översyn av verksamheten, i syfte att koncentrera dessa frågor till
ett centralt, fristående organ.
Förbundet instämmer naturligtvis i att denna starka splittring har nackdelar.
Den leder till administrativ tungroddhet, besvärande tidsutdräkt och
andra olägenheter, och från denna synpunkt vore det onekligen av värde
om handläggningen kunde koncentreras. Vi ställer oss dock tveksamma
till det förslag som framförs i motionen av följande skäl:
Tanken bakom de många olika nämnderna är att bereda utrymme för
parlamentariker- och lekmannainflytande. Detta måste betraktas som värdefullt.
En förutsättning för att detta inflytande skall kunna bevaras är
dock, att varje nämnd får ett måttligt stort antal ärenden att handlägga.
Om hela handläggningen koncentrerades till ett enda centralt organ, finns
det en uppenbar risk att arbetet för nämnden skulle bli så omfattande och
tidsödande, att ett permanent inslag av parlamentariker och lekmän skulle
bli omöjligt. Den centrala nämnden skulle löpa risk att förvandlas till ett
ämbetsverk. Detta kan vi inte tillstyrka.
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
11
Detta hindrar naturligtvis inte att en de värnpliktigas intresseorganisation
skulle kunna fylla en viktig funktion. Högerns Ungdomsförbund anser
dock, att en sådan bör komma till stånd på samma sätt som i fråga om
andra intresseorganisationer, dvs. inte genom att myndigheterna beslutar
därom, utan genom initiativ från exempelvis ungdomsorganisationernas
sida. Det är knappast lämpligt att på föreslaget sätt blanda samman offentliga
organ och frivilliga intresseorganisationer.
Eftersom hela detta problemkomplex rymmer många skilda aspekter,
som det är svårt att beakta enbart på grundval av en motion som den föreliggande,
vill Högerns Ungdomsförbund dock inte helt avstyrka förslaget
om en utredning av frågan. Även om vi inte tror att motionärernas syfte
skulle kunna tillgodoses med en sådan utredning, är det givetvis tänkbart
att värdefulla förslag till förbättringar i det nuvarande systemet skulle kunna
framkomma.
Med uttryckligt framhävande av förbundets betänkligheter inför flera av
de tankegångar som framförs i motionen, vill Högerns Ungdomsförbund
sålunda tillstyrka en förutsättningslös utredning av hithörande frågor. Om
en utredning skulle komma till stånd, är det alltså förbundets uppfattning
att denna inte bör bindas vid direktiv i den riktning som antyds av motionärerna.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (1.7.1968)
I en motion av herrar Nihlfors och Sjönell föreslås att en översyn skall
göras i ovan nämnda fråga, i syfte att uppnå en koncentration av handläggningen
av dessa frågor till ett centralt organ. Vidare föreslås en utredning
om formerna för anordnande av riksomfattande sammankomster för
de värnpliktiga.
SSU vill därför ifrågasätta huruvida en koncentration av de olika nämndernas
verksamhet kommer att uppfylla det avsedda syftet. Vapenfrinämnden
och värnplikt snämnden å ena sidan och personalvårdsnämnden å andra
har avgränsade intresseområden. Medan de båda förstnämnda institutionerna
har att behandla frågor om uttagning till värnpliktsutbildning, har
personalvårdsnämnden att bevaka de redan inrycktas liksom övrig personals
intressen.
Vad slutligen gäller behandlingen av de värnpliktigas ekonomiska frågor
åligger det som också anges i motionen försvarets civilförvaltning på det
centrala planet och familjebidragsnämnderna på det primärkommunala
planet.
En koncentration av samtliga dessa stora och i viss utsträckning avskilda
ämnesområden, skulle medföra ett svåröverblickat fält för en enda nämnd.
SSU vill däremot förorda att informationen de olika instanserna emellan
förstärks. Hur detta lämpligen bör ske är emellertid en praktisk avvägning.
Beträffande frågan om intressebevakningen av de värnpliktigas förhållanden
vill SSU betona att tillkomsten av ett mer fast organ som en årlig
värnpliktsriksdag ej kan eller bör syfta till att avlasta framför allt de politiska
ungdomsorganisationernas bevakningsuppgifter. En årligen återkommande
värnpliktsriksdag, som kan utformas på det sätt SSU redan prövat,
skall ses som en förstärkning av intressebevakningen och som en stimulans
till de värnpliktiga i högre grad engagera sig för sin egen situation och därmed
sammanhängande problem.
12
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968
Den av SSU arrangerade »värnpliktsriksdagen» i februari 1968 uttalade
sig entydigt för tillkomsten av en statlig »värnplildsriksdag», vilket också
uttalades av SSU:s kongress 1967.
SSU vill således tillstyrka motionens krav om utredning av formerna för
anordnande av riksomfattande sammankomster för värnpliktiga.
ESSELTE AB. STHLM 68
814365
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:377 Skrivelse till Konungen i anledning av motion angående behandlingen av värnplildsfmgor. a1 i texten