Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående behandlingen av värnpliktsfrågor.

1968-11-26 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:178, Utlåtande i anledning av motion angående behandlingen av värnpliktsfrågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

1

Nr 178

Utlåtande i anledning av motion angående behandlingen av värnpliktsfrågor.

(1 :a avd.)

I motionen II: 659 av herrar Nihlfors och Sjönell har hemställts att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn av

nuvarande verksamhet inom försvaret vad gäller värnpliktsfrågor i syfte

att åstadkomma en samordning och koncentration av dessa frågor till ett

centralt och fristående organ, vari representanter för olika ungdomsorganisationer

samt riksdagen bör ingå.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionen från överbefälhavaren, värnpliktsnämnden, inskrivningsrådet

och vapenfrinämnden. Vidare har Centerpartiets ungdomsförbund,

riksorganisationen, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund beretts tillfälle

att yttra sig över motionen. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Ärenden rörande de värnpliktigas förhållanden handlägges av

ett flertal organ inom försvaret och av fristående nämnder. Vart och ett

av dessa organ och nämnder har emellertid klart avgränsade kompetensområden.

Nämnderna är fristående med hänsyn till specialiserade uppgifter

inom respektive fackområden.

Remissmyndigheterna finner det osäkert om en sammanslagning av nuvarande

organ kommer att ge några vinster från vare sig ekonomisk eller

funktionell synpunkt. Ett samlat organ torde kräva ett stort antal ledamöter

om de fackmässiga synpunkterna skall kunna beaktas vid ärendenas

handläggning. Arbetet kan därför bli tungrott och mindre effektivt.

Vad remissmyndigheterna sålunda anfört synes enligt utskottets mening

tala mot en total sammanslagning av verksamheten i ett organ. Utskottet

vill dock erinra om att frågan om en sammanslagning av inskrivningsrådet

och värnpliktsnämnden f. n. övervägs (prop. 1968:34 s. 38). Flera av organen

har endast varit i verksamhet under jämförelsevis kort tid. Frågan

om ytterligare förändringar av organisationen synes därför böra tas upp till

övervägande först sedan nuvarande former för verksamheten närmare prövats.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 178

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

Bevakningen i övrigt av de värnpliktigas intressen torde enligt utskottets

mening bäst tillgodoses genom politiska och andra ungdomsorganisationers

vanliga verksamhet. En »värnpliktsriksdag» som under året arrangerats

av ett av de politiska ungdomsförbunden har dock uttalat sig för en statlig

värnpliktsriksdag. Det är icke uteslutet att även riksomfattande sammankomster

på bred bas med de värnpliktiga för diskussion av med värnplikten

sammanhängande problem kan vara av värde. Det bör dock ankomma på

Kungl. Maj :t att efter samråd med för värnpliktsfrågor intresserade organisationer

pröva om förutsättningar föreligger för dylika sammankomster

och om det i så fall bör ske med statligt stöd i någon form.

Vad utskottet i anledning av motionen anfört i fråga om riksomfattande

sammankomster med de värnpliktiga bör delges Kungl. Maj :t.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen II: 659 ger Kungl.

Maj :t till känna vad utskottet anfört beträffande riksomfattande

sammankomster med de värnpliktiga.

Stockholm den 26 november 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),

Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim

(s), herrar Kaijser (h), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson

(h), Bengt Gustavsson (s), Per Jacobsson (fp), Thorsten Larsson

(ep), Strandberg (h) och Wirtén (fp) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström

(s), Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), fru Lewen-Eliasson (s), herrar

Nihlfors (fp), Turesson (h), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå

(fp), Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s), Källstad (fp),

Antonsson (ep), Lindkvist (s) och Gustavsson i Ängelholm (s).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

3

Bilaga

Yttranden över motion II: 659

Överbefälhavaren (18.6.1968)

1. Myndigheter och nämnder m fl som f n bevakar värnpliktigas förhållande

Inom försvaret är bevakningen av de värnpliktigas förhållanden och tillgodoseende

av deras intressen säkerställd genom dels det ansvar, som

i detta hänseende åvilar alla chefer dels instruktionerna för berörda sakmyndigheter

och för ändamålet särskilt tillsatta nämnder. Varje chef skall

enligt tjänstereglementet för krigsmakten väl vårda sig om de underlydande

samt främja deras rätt och bästa. Han skall vidare tillse att underlydande

befäl samvetsgrant fullgör sina åligganden och rätt bruka myndighet

över sina underlydande. Det hör sålunda till befälets skyldigheter att

på bästa sätt ha omsorg om underlydande. En vars rätt att i personliga angelägenheter

vända sig till närmaste chef och pcrsonalvårdspersonal liksom

rätten att anföra klagan till närmaste eller högre chef är även fastställd i

tj änstereglementet.

Ledningen av personalvården inom försvaret utövas av överbefälhavaren

med biträde av försvarsstabens personalvårdsbgrå i vars uppgifter även

ingår att biträda chefen för försvarsstaben, försvarsgrenscheferna och cheferna

för övriga centrala militära myndigheter i fråga om personalvårdsverksamhet.

Personalvårdsbyråns verksamhet omfattar all personal inom krigsmakten.

De värnpliktigas förhållanden ägnas särskilt stor uppmärksamhet inom

byrån, vilket hänger samman med att dels de värnpliktiga utgör den avgjort

största delen av krigsmaktens personal dels de värnpliktigas förhållanden

i högre grad än andra personalgruppers är beroende av initiativ och

åtgärder från myndighetens sida. Det åligger chefen för personalvårdsbyrån

särskilt

att utarbeta och avgiva förslag till grundläggande bestämmelser för personalvårdsverksamheten

och dess olika delar liksom för personalvårdens

freds- och krigsorganisation,

att besluta om anvisningar för personalvårdsverksamhetens bedrivande

liksom i övrigt detaljbestämmelser i anslutning till utfärdande av allmänna

bestämmelser inom personalvården eller till frågor, där principiellt beslut

tidigare fattats,

att främja samarbete mellan och med försvarsgrensledningarna samt

andra centrala myndigheter och institutioner liksom med berörda enskilda

organisationer.

I fråga om värnpliktsförmåner har försvarets civilförvaltning enligt dess

instruktion uppgifter att vara tillsynsmyndighet enligt familj ebidragsförordningen

den 29 mars 1968. Till civilförvaltningens kompetensområden hör

vidare bl a anslag för inskrivningskostnader, reseersättningar till värnpliktiga

och vissa ersättningar i anledning av skador i militär verksamhet

m. in.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 178

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

Det nya värnpliktsverkets uppgifter omfatta planering för personalförvaltning,

normering av värnpliktsärenden m m som handläggs i lägre inslåns,

samordning och handläggning av värnpliktsärenden i central instans,

samordning inom totalförsvaret av uppskovsärende, ledning och kontroll

av inskrivningen och personalredovisningen samt viss informations- och

utbildningsverksamhet.

Försvarets intendenturverks verksamhet syftar bl a till att tillgodose de

värnpliktigas behov av förplägnad, förläggning, beklädnad, marketenterier

och mässar samt inredning av fritids- och andra lokaler avsedda för värnpliktiga.

Försvarets sjukvårdsstyrelse bevakar att bl a de värnpliktiga erbjuds tidsenlig

sjuk- och hälsovård.

I samverkan med ovannämnda sakmyndigheter bevakas de värnpliktigas

förhållanden av särskilt tillsatta nämnder nämligen försvarets personalvårdsnämnd,

inskrivningsrådet, värnpliktsnämnden och vapenfrinämnden.

Försvarets pcrsonalvårdsnämnd är direkt underställd Kung''1 Maj :t. Nämnden

åligger att genom vägledande och rådgivande verksamhet samt genom

egna initiativ främja försvarets personalvård. Nämnden består av fjorton

ledamöter, nämligen tolv särskilt utsedda ledamöter representerande politiska

och fackliga organisationer samt chefen för försvarsstabens personalvårdsbyrå

och representant för försvarets civilförvaltning. För envar

av ledamöterna finns en personlig suppleant. Fr o m 1/7 1968 bär nämnden

övertagit socialdelegationens i försvarets civilförvaltning uppgifter.

Enligt 10 § värnpliktslagen 1941 finnes det ett inskrivningsråd för upptagande

och avgörande av besvär över inskrivningsnämnds eller inskrivningschefs

beslut rörande värnpliktigas inskrivning och redovisning.

Besvär över inskrivningsnämnds eller inskrivningschefs beslut kan anföras

av värnpliktig som berörs av beslutet. Besvären, ställda till inskrivningsrådet,

ingives till inskrivningschef.

Över inskrivningsrådets beslut må besvär ej anföras.

Värnpliktsnämnden handlägger ärenden, som avses i 29 § värnpliktslagen

den 30 december 1941, nämligen anstånd med och befrielse från värnpliktstjänstgöring

i fred.

Beslut om anstånd med tjänstgöring meddelas av truppregistreringsmyndighet

efter ansökan av den värnpliktige. Anser sig truppregistreringsmyndighet

icke kunna bifalla sådan ansökan överlämnas ärendet till värnpliktsverket

för beslut. Talan mot värnpliktsverkets beslut föres hos värnpliktsnämnden,

mot vars beslut talan icke må föras.

Vapenfrinämnden handlägger ärenden som avses i 10 och 13 §§ lagen den

3 juni 1966 om vapenfri tjänst.

Ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst avgörs av vapenfrinämnden.

Vapenfrinämnden äger vidare återkalla tillstånd till vapenfri

tjänst, när den tjänsteplikt^ ansöker härom eller ändrade förhållanden

annars föranleda det. Nämnden äger även att utan ansökan besluta att värnpliktiga

skall fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.

Talan mot beslut av vapenfrinämnden föres hos Kungl Maj :t genom besvär.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av tjänstgöring, som

vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra och har tillsyn över vapenfria tjänstepliktigas

utbildning och tjänstgöring.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

5

Riksdagens ombudsmän är ytterligare en institution som bevakar bl a

de värnpliktigas förhållanden och har tillsyn över bestämmelserna om

deras behandling och omvårdnad.

Politiska, fackliga och ideella organisationer utanför försvaret bevakar

och framför synpunkter på de värnpliktigas förhållanden t ex i riksdagsarbetet,

remissbehandling av värnpliktsärenden, pressdebatter osv./ massmedia

ägnas förhållandena inom försvaret och icke minst de värnpliktigas

förhållande uppmärksamhet på olika sätt.

2. Samordningsfrågor

Ärenden rörande de värnpliktigas förhållanden handläggs, som det framgår

av ovanstående redovisning, av ett flertal organ inom försvaret. Vart

och ett av dessa organ har emellertid klart avgränsade kompetensområden.

I vissa fall t ex i fråga om värnpliktsverket och vapenfrinämnden finns det

särskilda skäl för särorganisation. Eif organ, nämligen personalvårdsbyrån,

har samordningsskyldiglieter såsom stabsfunktion för överbefälhavaren,

försvarsgrenscheferna och alla centrala myndigheter inom det militära

försvaret.

Samordningen av värnpliktsfrågor inom krigsmakten sker genom försvarsstabens

personalvårdsbyrås verksamhet i nära samverkan med berörda

myndigheter och institutioner. Härutöver är viss långsiktig samordning

säkerställd genom den verksamhet som bedrivs av försvarets personalvårdsnämnd.

Om man skulle slå samman alla nuvarande organ till en central organisation

är det osäkert om man därigenom från, såväl ekonomiska som

funktionella synpunkter kommer att göra några vinster. En sammanslagning

innebär att de aktuella organen bryts ut ur sina nuvarande organisationer.

Sålunda påverkas t ex kanslibyrån i försvarets civilförvaltning och

personalvårdsbyrån utgår som funktion i försvarsstaben, vilket från liera

synpunkter är olämpligt.

Genom en sammanslagning av nuvarande organ till en större enhet kan

gränserna mellan olika kompetensområden bli oklar till men för ärendenas

handläggning.

Vidare är vissa organ i fråga om värnpliktsärenden besvärsinstanser i

förhållande till varandra, vilket i en större gemensam organisation icke

torde bli möjligt.

Med hänsyn till artskillnaden i de ärenden som skall handläggas i en

central organisation torde det bli nödvändigt att i den nya organisationen i

stort sett behålla nu varande organ, befattningshavare och arbetsrutiner. De

eventuella rationaliseringsvinster som kan nås blir sannolikt icke så stora,

att de uppväger nackdelarna med den stora och otympliga organisation,

som det av motionärerna antydda centrala fristående organet synes bli.

Frågan om samordning av ärenden rörande de värnpliktigas förhållanden

har varit föremål för många utredningar. Om det icke finns tungt vägande

skäl för ytterligare utredning av dessa frågor bör den anstå tills nuvarande

organisation prövats under längre tid. Vapenfrinämnden och värnpliktsnämnden

har prövats endast i två år. Det nya värnpliktsverket har ännu

icke hunnit börja verka. Inom försvarets civilförvaltning slås två i detta

sammanhang berörda byråer ihop 9/7 i år. Nuvarande militärområdesorganisation

har i sin nya form även verkat under kort tid.

Eftersom nuvarande system har visat sig fungera väl och det dessutom

är ovisst om föreslagen koncentration av verksamheten ger några väsentliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

vinster är av motionärerna föreslagen översyn f n icke nödvändig. Skulle

en översyn ändock komma till stånd, måste den ses från andra och vidare

utgångspunkter än de, som motionärerna tagit upp i sin motion.

3. Värnpliktigas representation

De värnpliktigas representation, som motionärerna efterlyser, är redan

tillgodosedd i försvarets personalvårdsnämnd och andra nämnder. Ledamöterna

utses av Kungl Maj:t. Huvuddelen av ledamöterna är eller har

varit värnpliktiga och där finns representanter för politiska, fackliga och

ideella organisationer, som vid sidan av försvarets personalvårdsnämnd

bör vara naturligt forum för bevakning av de värnpliktigas intressen. Det

föreligger därför f n icke något behov av ytterligare organ för detta ändamål.

Skulle det vid något tillfälle vara önskvärt att anordna riksomfattande sammankomst

för att sprida upplysning om och dryfta de värnpliktigas förhållanden

kan det lämpligen ske t ex i centralförbundets för folk och

försvars regi.

4. Sammanfattning

Samordningen av ärenden rörande värnpliktigas förhållanden är tillgodosedd

i nuvarande system.

De värnpliktigas representation vid behandling av värnpliktsförhållanden

är säkerställd inom försvaret genom den verksamhet som försvarets personalvårdsnämnd

och andra nämnder bedriver.

Nuvarande system fungerar väl. Det av motionärerna antydda centrala

organet kan utan att ge några väsentliga rationaliseringsvinster bli stort och

otympligt till men för en smidig handläggning av värnpliktsfrågorna. På

grund av ovan anförda skäl föreligger det f n icke något behov av översyn

av nuvarande förhållanden. Skulle ändock en översyn komma till stånd

måste den ses från andra och vidare utgångspunkter än de, som motionärerna

tagit upp i motionen.

Värnpliktsnämnden (28.5.1968)

S. k. värnpliktsfrågor handläggs i första hand vid försvarets myndigheter

— förbanden, försvarsgrensstaberna, försvarsstaben med dess personalvårdsbyrå,

försvarets civilförvaltning och centrala värnpliktsbyrån. De i

motionen angivna nämnderna är fristående med hänsyn till sina specialiserade

uppgifter inom respektive fackområde. Inskrivningsrådet och värnpliktsnämnden

är sålunda sista besvärsinstans för vissa värnpliktsärenden.

Vapenfrinämnden prövar som första instans frågor om vapenfri tjänst.

Försvarets personalnämnd är i viss utsträckning ett remissorgan åt försvarets

myndigheter.

Att samla de värnpliktsfrågor som nu prövas av olika myndigheter till

ett centralt organ synes knappast tjäna något praktiskt syfte. Ett sådant

organ torde kräva ett stort antal ledamöter om de fackmässiga synpunkterna

skall kunna beaktas vid ärendenas handläggning. Fara kan föreligga att

arbetet blir tungrott och mindre effektivt. De fyra nämnderna bör vidare

enligt värnpliktsnämndens uppfattning inte inordnas i ett sådant organ.

En sammanslagning av nämnderna synes inte heller böra komma till stånd

utom möjligen såvitt avser inskrivningsrådet och värnpliktsnämnden (jfr

prop. 1968: 34 s. 38).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968 7

Med hänsyn till det anförda finner värnpliktsnämnden inte anledning

tillstyrka att den i motionen föreslagna översynen kommer till stånd.

Inskrivningsrådet (15.5.1968)

Det förefaller något osäkert, vad motionärerna åsyftar med sin motion.

Man talar om prövning genom utredning av frågan om en mera fullständig

intressebevakning för de värnpliktiga, innefattande också anordnande av

riksomfattande sammankomster för värnpliktiga, men man hemställer om

endast en översyn av nuvarande verksamhet beträffande värnpliktsfrågor

i syfte att för dessa frågor tillskapa ett fristående centralt organ med representation

för ungdomsorganisationer och för riksdagen.

I den mån man med uttrycket »ett samlat grepp på värnpliktsfrågorna»

vill foga in under en mera allmän intressebevakning även de uppgifter som

åvilar inskrivningsrådet, må det framhållas, att rådet — liksom även värnpliktsnämnden

och vapenfrinämnden — handlägger enskilda värnpliktigas

ansöknings- eller besvärsvägen anliängiggjorda frågor om värnpliktstjänstgöringens

art, eller plats eller tid för dess fullgörande. Normerna för handläggningen

av dessa frågor är direkt lagbundna eller inom vidare gränser

betingade av den avvägning som måste ske mellan den enskildes intresse

och den militära verksamhetens funktionskrav. Något större utrymme för

eller ens behov av allmänna, principiella aspekter på handläggningen hos

detta organ av där förekommande frågor torde inte föreligga.

Vad beträffar förväntade rationaliseringsvinster av en sammanslagning

av nämnda tre organ och dessa därjämte med personalvårdsnämnden, försvarets

civilförvaltning, såvitt rör dess befattning med värnpliktsförmåner,

samt kommunernas familjebidragsnämnder torde det väl med skäl kunna

ifrågasättas, om därmed något skulle vara att vinna ur effektivitetssynpunkt

eller ur synpunkten av den enskildes rättsskydd. Vissa, ehuru blygsamma,

kostnadsbesparingar skulle kanske kunna åstadkommas.

Inskrivningsrådet vill dock i detta sammanhang erinra om att fråga om

en gemensam besvärsmyndighet för inskrivnings- och andra värnpliktsärenden

övervägs (prop. 1968: 34 s. 38).

Den efterlysta intressebevakningen från de värnpliktigas sida torde vara

av betydelse framför allt i vad gäller tjänstgöringsförhållanden och förmåner

under värnpliktstjänstgöringen. I dessa frågor torde inskrivningsrådet

icke ha att yttra sig.

Vapenfrinämnden (16.5.1968)

Enligt 2 § Instruktionen för vapenfrinämnden (SFS 1966: 431) är nämndens

uppgift begränsad till handläggning av ärenden, som avses i 10 och

13 §§ lagen om vapenfri tjänst eller således att pröva frågor om beviljande

av vapenfri tjänst eller om återkallande av tillstånd till sådan tjänst. Därjämte

fungerar nämnden som remiss- och utredningsorgan i fråga om anmälningar

enligt 26 och 27 §§ kungörelsen med vissa bestämmelser om

vapenfria tjänstepliktiga (SFS 1966:414). Däremot handlägger nämnden

icke frågor om de vapenfrias redovisning, utbildning och tjänstgöring och

därmed förenade spörsmål om bl. a. olika slag av förmåner; dessa angelägenheter

är anförtrodda åt arbetsmarknadsverket. Nämndens uppgift —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

som alltså avser att i enskilda fall undersöka huruvida bruk av vapen mot

annan är oförenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse

och skulle medföra djup samvetsnöd för honom — är helt artskild från

uppgifterna för de andra organ, som är nämnda i motionen, och en sammanslagning

av nämnden med något eller några av dessa organ är därför

enligt nämndens mening icke lämplig.

Det var vid tillkomsten av 1966 års vapenfrilagstiftning en bärande tanke,

att frågor om vapenfria så långt sig göra lät icke skulle handhavas inom

krigsmakten. Detta tog sig uttryck på flera sätt. Främst är därvid att märka

att handläggningen av ovan nämnda frågor om de vapenfrias redovisning,

utbildning och tjänstgöring överflyttats till arbetsmarknadsverket. De vapenfria

är nu icke längre värnpliktiga utan har en fristående ställning med

benämning vapenfria tjänstepliktiga. De är icke längre krigsmän och lyder

följaktligen icke under de speciella militära brotts- och straffbestämmelserna.

Även tillskapandet av vapenfrinämnden får ses som ett utslag av samma

tanke. Nämnden består av 7 personer med en domare som ordförande och

innehåller i övrigt riksdagsledamöter från olika partier samt representanter

för arbetstagareorganisationer och trossamfund ävensom psykologisk

expertis. Däremot är någon militär befattningshavare icke knuten till nämnden.

Denna svarar själv för att erforderlig utredning förebringas i ärendena

och har rätt att kalla sökande att personligen höras inför nämnden. Genom

nämndens tillkomst har man sökt skapa garantier för att i vapenfriärenden

den enskilde värnpliktiges berättigade intressen blir behörigen beaktade. —

Även nu anförda omständigheter talar starkt mot all nämndens funktion

överföres till något organ inom krigsmakten. Mycket av de psykologiska

vinster, som får anses ha erhållits genom den nya vapenfrilagstiftningen,

skulle enligt nämndens mening gå förlorad genom en sådan åtgärd.

Under hänvisning till det anförda får vapenfrinämnden uttala att, därest

en översyn av det slag motionärerna åsyftar skulle komma till stånd, denna

icke bör omfatta vapenfrinämnden.

Centerpartiets ungdomsförbund (2.8.1968)

I det följande ges några i huvudsak principiella synpunkter på motionärernas

förslag och angränsande frågor.

Motionärerna anser, att de organ som nu har att handlägga värnpliktsfrågor

är alltför starkt splittrade. Det finns ingen anledning att bestrida

denna uppfattning. Mot bakgrund av denna svåröverskådliga organisatoriska

situation är också informationen till de värnpliktiga om olika befintliga

organ och deras verksamhetsområden helt otillräcklig. På personalvårdens

område förekommer dessutom en organisatorisk samordning av värnpliktsfrågor

och övriga personalfrågor inom försvaret, som ur de värnpliktigas

synpunkt knappast kan vara lycklig, så länge man inte genom en egen facklig

organisation kan bevaka området. En avgörande brist utöver den organisatoriska

splittringen vid värnpliktsfrågornas handläggning är att de nuvarande

organen trots allt ganska ensidigt fungerar som samhällets instrument

och inte som de värnpliktigas, vars intressen som medborgare de bl. a.

har att bevaka. För att avhjälpa denna brist bör enligt CUF:s uppfattning en

självständig värnpliktsorganisation med statligt ekonomiskt stöd bildas för

bevakning av de värnpliktigas intressefrågor i vidaste mening. Organisationen

bör ha stark förankring vid samtliga militära förband i landet, vilket

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

9

i sin tur kräver en lokal organisation. Det högsta beslutande organet i värnpliktsorganisationen

bör således bestå av på lämpligt sätt utsedda förbandsrepresentanter

— vad motionärerna kallar för värnpliktsriksdag. Detta

representantskap — värnpliktsriksdagen — bör i sin tur utse en styrelse för

att leda den centrala verksamheten. För att denna ska kunna fungera med

den snabba omsättningen i organisationen och dess svåradministrerade

struktur krävs ett väl fungerande centralt kansli. Organisationen bör ha

möjligheter att fungera som remissinstans i samtliga frågor som berör de

värnpliktiga i denna egenskap. Rådgivning på de juridiska och sociala områdena

samt beträffande tjänstgöringsfrågor bör tillhöra de naturliga uppgifterna

liksom en kontinuerlig bevakning av värnpliktsförmåner av olika slag,

fritids- och utbildningsfrågor in. m. De värnpliktiga bör också via sin organisation

få utse representanter i olika samhälleliga organ för värnpliktsfrågor.

Med denna i allmänna drag skisserade värnpliktsorganisation skulle

de värnpliktiga få betydligt ökade möjligheter att bevaka och tillvarata sina

intressen både inom försvarets värnpliktsorgan och i förhållande till statsmakterna.

Verksamheten inom försvaret vad gäller värnpliktsfrågor bör

givetvis fortsätta, men i en mera samordnad form, där de personalvårdande

områdena kan få ökad tyngd. Det måste vara ett allmänt intresse, att de

värnpliktiga så långt detta är möjligt med hänsyn till försvarets speciella

uppgifter kan påverka sina egna förhållanden under utbildningstiden. Försvarets

i huvudsak auktoritära organisation avviker i hög grad från förhållandena

inom arbetslivet i övrigt, som motionärerna också påpekar. Därför

är det så mycket mera angeläget, att man på olika sätt förstärker de demokratiska

inslagen på alla de områden, där detta är möjligt. Det är av utomordentlig

betydelse, att en demokratisering av försvaret kan komma till

stånd — bl. a. genom ökat inflytande för de värnpliktiga — och att de

alltmer markerade strävandena att förstärka demokratin på skolor och

arbetsplatser vinner insteg också där.

Enligt CUF:s uppfattning bör en parlamentarisk utredning således få i

uppdrag att utarbeta förslag dels angående en självständig organisation för

de värnpliktiga med uppgift alt vara ett samlande organ för de värnpliktigas

intressefrågor och dels angående en mera ändamålsenlig organisation med

ökat utrymme för personalvårdande funktioner av de myndigheter som nu

handlägger värnpliktsfrågor.

Det är av största vikt, att de värnpliktiga i olika sammanhang snarast

får möjlighet och organisatoriska förutsättningar att själva^ påverka och

delta i diskussionerna kring de egna angelägenheterna. Det måste dessutom

vara en klar målsättning att förstärka de demokratiska inslagen i den militära

organisationen, så att denna så långt möjligt kan utvecklas i samklang

med samhället i övrigt.

Folkpartiets ungdomsförbund (19.6.1968)

Folkpartiets Ungdomsförbund har i sitt värnpliktsprogram (»Han, Hon &

Lumpen» utgivet 1967) en rad förslag och krav rörande värnpliktens innehåll,

ekonomisk ersättning, förläggning, sjukvård, inotiverbara disciplinbestämmelser,

förbandsdemokrati genom nämnder, personalvård, information

och stimulans under värnpliktstiden.

Rubr. motion konstaterar att värnpliktsfrågor behandlas av en rad skilda

instanser inom och utom försvaret. Motionärerna ifrågasätter om inte denna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

verKsamhet blivit för starkt splittrad. De önskar en samordning och koncentration

av dessa frågor till ett centralt och fristående organ, vari representanter

för olika ungdomsorganisationer samt riksdag bör ingå.

FPU finner det angeläget att handläggningen av värnpliktsfrågorna ordnas

så att förhållandena för de värnpliktiga — både vad gäller principiella och

långsiktiga linjer och den mer praktiska tillämpningen av beslutade system

— lätt kan överblickas. En bestämd instans som handhar alla eller flertalet

värnpliktsfrågor kan t. ex. slå vakt om principen att värnpliktstiden endast

skall vara utbildningstid, inte samhällets billiga arbetskraft för vissa uppgifter

i fredsorganisationen. Det blir också lättare för de värnpliktiga själva, de

politiska ungdomsorganisationer och andra intresserade att följa frågorna

om de samlas i en central instans med ansvar för värnpliktsområdet. Behov

av en samordning föreligger således enligt vår mening redan under nuvarande

förhållanden. Om de reformer, som FPU föreslagit, genomförs blir behovet

av samordning än starkare.

FPU vill särskilt understryka angelägenheten av att utredningen, som

anförs i motionen, även kommer att överväga formerna för riksomfattande

sammankomster för värnpliktiga. FPU anser att en årlig statligt finansierad

»värnpliktsriksdag» vore mycket värdefull. Sammansättningen av en sådan

bör grundas på demokratiska val inom varje kompani eller annan lämplig

enhet.

Sådana värnpliktsriksdagar kan bidra till en lösning av problemet med

en facklig organisation för de värnpliktiga. En sådan anser FPU vara principiellt

angelägen. De praktiska svårigheter som är förenade med att få en

sådan organisation att fungera tillfredsställande måste dock uppmärksammas.

De värnpliktigas korta tid vid förbanden, olika in- och utryckningstider

etc. gör att medlemmarnas genomströmningshastighet i organisationen blir

så snabb att en nödvändig organisatorisk kontinuitet blir svår att upprätthålla.

Högerns ungdomsförbund (29.5.1968)

I motionen konstateras att handläggningen av olika typer av personalvårdsärenden

inom försvaret är starkt splittrad. Av denna anledning föreslås

en översyn av verksamheten, i syfte att koncentrera dessa frågor till

ett centralt, fristående organ.

Förbundet instämmer naturligtvis i att denna starka splittring har nackdelar.

Den leder till administrativ tungroddhet, besvärande tidsutdräkt och

andra olägenheter, och från denna synpunkt vore det onekligen av värde

om handläggningen kunde koncentreras. Vi ställer oss dock tveksamma

till det förslag som framförs i motionen av följande skäl:

Tanken bakom de många olika nämnderna är att bereda utrymme för

parlamentariker- och lekmannainflytande. Detta måste betraktas som värdefullt.

En förutsättning för att detta inflytande skall kunna bevaras är

dock, att varje nämnd får ett måttligt stort antal ärenden att handlägga.

Om hela handläggningen koncentrerades till ett enda centralt organ, finns

det en uppenbar risk att arbetet för nämnden skulle bli så omfattande och

tidsödande, att ett permanent inslag av parlamentariker och lekmän skulle

bli omöjligt. Den centrala nämnden skulle löpa risk att förvandlas till ett

ämbetsverk. Detta kan vi inte tillstyrka.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

11

Detta hindrar naturligtvis inte att en de värnpliktigas intresseorganisation

skulle kunna fylla en viktig funktion. Högerns Ungdomsförbund anser

dock, att en sådan bör komma till stånd på samma sätt som i fråga om

andra intresseorganisationer, dvs. inte genom att myndigheterna beslutar

därom, utan genom initiativ från exempelvis ungdomsorganisationernas

sida. Det är knappast lämpligt att på föreslaget sätt blanda samman offentliga

organ och frivilliga intresseorganisationer.

Eftersom hela detta problemkomplex rymmer många skilda aspekter,

som det är svårt att beakta enbart på grundval av en motion som den föreliggande,

vill Högerns Ungdomsförbund dock inte helt avstyrka förslaget

om en utredning av frågan. Även om vi inte tror att motionärernas syfte

skulle kunna tillgodoses med en sådan utredning, är det givetvis tänkbart

att värdefulla förslag till förbättringar i det nuvarande systemet skulle kunna

framkomma.

Med uttryckligt framhävande av förbundets betänkligheter inför flera av

de tankegångar som framförs i motionen, vill Högerns Ungdomsförbund

sålunda tillstyrka en förutsättningslös utredning av hithörande frågor. Om

en utredning skulle komma till stånd, är det alltså förbundets uppfattning

att denna inte bör bindas vid direktiv i den riktning som antyds av motionärerna.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (1.7.1968)

I en motion av herrar Nihlfors och Sjönell föreslås att en översyn skall

göras i ovan nämnda fråga, i syfte att uppnå en koncentration av handläggningen

av dessa frågor till ett centralt organ. Vidare föreslås en utredning

om formerna för anordnande av riksomfattande sammankomster för

de värnpliktiga.

SSU vill därför ifrågasätta huruvida en koncentration av de olika nämndernas

verksamhet kommer att uppfylla det avsedda syftet. Vapenfrinämnden

och värnplikt snämnden å ena sidan och personalvårdsnämnden å andra

har avgränsade intresseområden. Medan de båda förstnämnda institutionerna

har att behandla frågor om uttagning till värnpliktsutbildning, har

personalvårdsnämnden att bevaka de redan inrycktas liksom övrig personals

intressen.

Vad slutligen gäller behandlingen av de värnpliktigas ekonomiska frågor

åligger det som också anges i motionen försvarets civilförvaltning på det

centrala planet och familjebidragsnämnderna på det primärkommunala

planet.

En koncentration av samtliga dessa stora och i viss utsträckning avskilda

ämnesområden, skulle medföra ett svåröverblickat fält för en enda nämnd.

SSU vill däremot förorda att informationen de olika instanserna emellan

förstärks. Hur detta lämpligen bör ske är emellertid en praktisk avvägning.

Beträffande frågan om intressebevakningen av de värnpliktigas förhållanden

vill SSU betona att tillkomsten av ett mer fast organ som en årlig

värnpliktsriksdag ej kan eller bör syfta till att avlasta framför allt de politiska

ungdomsorganisationernas bevakningsuppgifter. En årligen återkommande

värnpliktsriksdag, som kan utformas på det sätt SSU redan prövat,

skall ses som en förstärkning av intressebevakningen och som en stimulans

till de värnpliktiga i högre grad engagera sig för sin egen situation och därmed

sammanhängande problem.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1968

Den av SSU arrangerade »värnpliktsriksdagen» i februari 1968 uttalade

sig entydigt för tillkomsten av en statlig »värnplildsriksdag», vilket också

uttalades av SSU:s kongress 1967.

SSU vill således tillstyrka motionens krav om utredning av formerna för

anordnande av riksomfattande sammankomster för värnpliktiga.

ESSELTE AB. STHLM 68

814365

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:377 Skrivelse till Konungen i anledning av motion angående behandlingen av värnplildsfmgor. a1 i texten