Utlåtande i anledning av motion om begränsning av den nuvarande försvarsattachéorganisationen.
1968-12-03 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:182, Utlåtande i anledning av motion om begränsning av den nuvarande försvarsattachéorganisationen.
Dokumentets text
2
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
Nr 182
Utlåtande i anledning av motion om begränsning av den nuvarande
försvarsattachéorganisationen.
(l:a avd.)
I motionen II: 651 av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora
har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning och förslag om begränsning av den nuvarande försvarsattachéorganisationens
uppgifter och omfattning.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från överbefälhavaren och statskontoret. Överbefälhavaren
har avgivit yttranden efter hörande av chefen för armén, chefen för
marinen, chefen för flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen och försvarets forskningsanstalt. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Frågan om försvarsattachéorganisationens omfattning berördes
av 1958 års besparingsutredning, vilken förordade att möjligheterna att begränsa
antalet försvarsattachéer borde undersökas, därvid i första hand förutsättningarna
för en sådan begränsning avseende de nordiska länderna borde
prövas.
I propositionen 1961: 110 anmäldes reultatet av en i ämnet verkställd utredning,
försvarsattachéutredningen 1960. Utredningen framhöll bl. a. att en
ökad aktivitet för att inhämta upplysningar om den militärpolitiska utvecklingen
var med hänsyn till vår alliansfria ställning icke blott önskvärd utan
nödvändig. De främsta och avgörande motiven för upprätthållande av en
jämförelsevis stor för svar sattachéorganisation ansågs vara av säkerhets- och
beredskapsnatur. Mot denna bakgrund ansåg utredningen det i dåvarande
läge riskfyllt att beskära attachéorganisationen.
De skäl utredningen framlagt för bibehållande av en försvarsattachéorganisation
i sin dåvarande omfattning fann departementschefen övertygande.
Försvarsattachéutredningen hade klarlagt, att den verksamhet som bedrevs
av försvarsattachéerna i skilda avseenden var till stort gagn för vårt land.
Departementschefen erinrade om de betydelsefulla uppgifter som utfördes
av försvarsattachéerna i samband med inköp av krigsmaterial utomlands.
De kostnader som nedlades på försvarsattachéorganisationen ansågs väl uppvägda
av de resultat som ernåddes genom attachéernas verksamhet.
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
3
I likhet med Kungl. Maj :t förordade utskottet (SU 1961: 104) att försvarsattachéorganisationen
borde bibehållas i oförändrad omfattning. Riksdagen
beslöt i enlighet härmed.
I motioner till 1964 års riksdag hemställdes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte begära en snar och allsidig utredning rörande försvarsattachéorganisationen.
Utskottet avstyrkte framställningen (SU 1964: 175),
som inte föranledde någon riksdagens åtgärd.
De skäl som anfördes 1961 och 1964 för att då bibehålla en försvarsattachéorganisation
i oförändrad omfattning är enligt utskottets mening i allt väsentligt
fortfarande relevanta. Verksamheten bedrivs i överensstämmelse
med internationell praxis. En indragning av försvarsattachéer innebär ej att
arbetsuppgifterna helt eller delvis bortfaller, utan de måste i så fall övertagas
av annan personal.
Utskoltet förutsätter att en fortlöpande bedömning sker av försvarsattachéorganisationens
lämpliga omfattning inom ramen för försvarskostnaderna
lika väl som av annan verksamhet inom nämnda ram. Vad statskontoret i
sill remissyttrande anfört om besparingsmöjligheter bör därvid beaktas.
Mot bakgrunden av vad sålunda anförts finner utskottet en framställning
om utredning och förslag till begränsning av den nuvarande försvarsattachéorganisationens
uppgifter och omfattning f. n. ej motiverad.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen II: 651.
Stockholm den 3 december 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 181.
l-j- Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. Nr 181—182
4
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
Bilaga
Yttranden över motionen 11:651
Överbefälhavaren (30.5.1968)
Det är en nödvändighet, särskilt för en neutral stat, att kontinuerligt hålla
sig underrättad om läget i omvärlden. Vi måste å ena sidan utan tidsutdräkt
kunna registrera varje förändring av det militärpolitiska läget för att riktigt
kunna anpassa vår beredskap därefter, å den andra hålla jämna steg med
den internationella utvecklingen beträffande militär teknik och taktik.
Den utrikespolitiska situationen präglas av en tilltagande flexibilitet med
korta förvarningstider och följdverkningar, ofta också på stora avstånd från
den egentliga oroshärden. En väl fungerande underrättelsetjänst är därför
ett villkor för att vår krigsmakt med dess låga beredskap skall kunna lösa
sina uppgifter. Detta har uttryckts av 1965 års försvarsutredning på följande
sätt (sid. 122):
»En effektiv underrättelsetjänst är betydelsefull för att kartlägga den
politiska aggressionens mål och medel. För att vi skall kunna leva i fred
är det av vikt att vi genom en rätt inriktad underrättelsetjänst — även i ett
fredsläge som karakteriseras av långt gående internationell avspänning —
får möjlighet att avgöra om och när tendenser till ökad spänning uppträder.
En effektiv underrättelsetjänst, som i tid ger statsmakterna underlag för
beslutfattning, ger oss möjlighet att i fred begränsa vår beredskap i övrigt.»
En väl fungerande underrättelsetjänst förutsätter bl. a. tillgång till en
försvarsattachéorganisation av tillräcklig omfattning.
1960 års försvarsattachéutredning fann skäl tala för en utökning av organisationen
bl. a. i USA, England och Frankrike (bilagshäftet sid. 22, 24 och
26) men avstod av statsfinansiella skäl att föreslå en sådan.
Våra dagars vapensystem karakteriseras av en allt större komplexitet som
gör det icke längre möjligt för en liten nation att ensam konstruera sådana.
Förhållandet har lett till ett allt intensivare militärtekniskt samarbete mellan
stater såväl inom som utom militära paktsystem.
Den snabba utvecklingen på såväl det militärpolitiska som det tekniska
området understryker nödvändigheten av att personliga kontakter upprätthålls
med dem som påverkar denna utveckling. Sådana låter sig emellertid
icke etableras utan ett förtroendefullt förhållande mellan berörda parter.
Försvarsattachéerna arbetar i detta fall under samma villkor som övriga
specialattachéer, vilka i ökande antal tillförts utrikesrepresentationen. Det
är deras uppgift dels att hålla sig underrättade om var viss information står
att finna, dels att sammanföra specialister hemifrån med de utländska fackmän
som sitter inne med de önskade informationerna. Det är en orealistisk
tanke att hemmamyndigheterna skulle kunna lösa dessa uppgifter per korrespondens
med personer, om vilkas existens och fackkunskaper de icke kan
hållas aktuellt orienterade och med vilka de normalt icke har sådana relationer
att ett kontakttagande skulle leda till önskat resultat. Det har också från
dessa myndigheter omvittnats -—• se bifogade yttranden från staber, förvalt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
o
ningar och FOA — att utbytet av studieresor under alla förhållanden blir
bättre om de har förberetts med försvarsattachés medverkan och att vissa
värdefulla resor över huvud taget icke skulle ha kommit till stånd utan en
sådan. Har denna av någon anledning varit otillfredsställande, har resa
stundom måst utsträckas "till tiden eller avbrytas. Under budgetåret 1988/67
genomförde krigsmaktens myndigheter 829 tjänsteresor i utlandet, av vilka
625 avsåg forskning och utveckling, upphandling och leveranskontroll av
krigsmateriel. Många av dessa resor krävde veckolånga förberedelser i besökslandet
innefattande bl. a. programuppläggning, framställning om och
utverkande av tillstånd för besök lios myndigheter och enskilda. I flertalet
länder får sådana kontakter tagas endast av beskickningsmedlem.
Informationsutbyte på det militärtekniska planet med länder, med vilka
den svenska regeringen tecknat särskilt avtal är en annan form av kontaktverksamhet.
Denna aktivitet har under det sista året ökat i omfång och utgör
numera en väsentlig del av försvarsattachéernas arbete i de länder som
är berörda.
Motionärerna har för sin del anfört att myndigheterna numera borde
kunna tillgodose sitt informationsbehov med hjälp av den dokumentation
som kan ställas till förfogande i hemlandet.
Det vore förvisso felaktigt att icke utnyttja de möjligheter som bjuds av
svensk och utländsk press, tv och radio, men det vore lika felaktigt att begränsa
sig till dessa informationskällor. Försvarsattachéernas rapporter
härrör sig i allt väsentligt från andra och mer kvalificerade källor. Stort avseende
fästes också vid den bedömning som görs med utgångspunkt från
den aktuella miljön, vilket förutsätter en längre tids kontakt med denna.
Antalet försvarsattachérapporter insända till försvarsstaben under 1967 uppgick
till 2 085, vartill kommer ett antal rapporter ställda direkt till de militära
förvaltningarna och FOA.
I avsikt att finna alternativa lösningar till den nuvarande försvarsattachéorganisationen
har motionärerna vidare ifrågasatt, huruvida icke dels UD
skulle kunna övertaga vissa av de uppgifter som nu löses av försvarsattachépersonal,
dels funktionerna i våra grannländer skulle kunna skötas från
hemlandet.
Överbefälhavaren frånkänner icke UD-personalen viss kompetens, då det
gäller eventuell handläggning av militära ärenden men ifrågasätter vad man
därmed skulle vinna, eftersom en minskning av den militära utlandsrepresentationen
måste medföra en motsvarande ökning av den civila. Samtidigt
skulle man vid våra beskickningar avsäga sig den militära sakkunskap som
våra försvarsattachéer representerar, till gagn icke endast för krigsmaktens
myndigheter utan också för våra beskickningschefer.
Försvarsattachéutredningen 1960 konstaterar beträffande s. k. reseattachéer
sammanfattningsvis (bilagshäftet sid. 40) att värdet av dessa är begränsat
och fortsätter:
»Där ordinarie attachéer av kostnadsskäl icke kan hållas, finner utredningen
dock att ett visst värde med reseattaché kunnat registreras. Utredningen
är av den uppfattningen att en reseattaché är en avgjord fördel
gentemot ingen militär representation alls och finner vidare att organisationsformen
— av huvudsakligen kostnadsskäl — har sitt berättigande. I
länder såsom USA, England, Frankrike, Sovjetunionen, Danmark, Norge,
Finland och förbundsrepubliken Tyskland synes reseattachéer däremot icke
tillfyllest med hänsyn till arbetsuppgifterna.»
6
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
Detta system har provats under mer än 12 år vid vår representation i
Österrike och har då påvisat svårigheten att förena denna arbetsuppgift med
en i hemlandet.
I motionen framhålles slutligen att försvarsattachéns »legala informationskanaler
underlättar spioneriet i stället för motsatsen».
Eftersom det vid konstaterade fall av sådan aktivitet i vårt land och annorstädes
fastslagits, att ledningen numera som regel utövats av andra än
försvarsattachéer torde en begränsning av försvarsattachéorganisationerna
icke leda till en minskning av den illegala aktiviteten. Det kan tvärtom förväntas
en ökning samt en övergång till metoder vid insamling av informationer
som kommer att ytterligare försvåra säkerhetstjänstens arbete. En
begränsning av den svenska organisationen på dessa grunder torde heller
icke vinna efterföljd hos stormakterna, där spionage uppenbarligen blivit en
allt betydelsefullare del av deras underrättelseverksamhet.
Vår försvarsattachéorganisation har utgjort ett medel att begränsa icke
endast myndigheternas resekostnader utan också väsentliga forsknings- och
utvecklingsuppdrag. Hur stora besparingar som på detta sätt vunnits låter
sig icke beräknas. Det kan emellertid hävdas att framtagningen av nykonstruktioner
som »Viggen», »Sjöormen» och »strv S» väsentligen underlättats
genom försvarsattachéernas medverkan.
Det senaste försvarsbeslutet anger krav på bibehållen krigsorganisation
inom minskade ekonomiska ramar. För att krigsförbandens framtida materiel
såväl kvalitativt som kvantitativt skall kunna vidmakthållas måste
bland annat kostnaderna för utveckling och inköp pressas så långt som möjligt.
En möjlighet härvidlag är att säkerställa starkast möjliga konkurrens
mellan in- och utländska tillverkare av krigsmateriel, en annan att gå samman
med utländska krigsmakter vid utveckling och inköp av materiel. Bägge
lösningarna medför ökade krav på den militära utlandsrepresentationen.
Från beskickningschefen i Belgrad har anmälts önskemål om delackreditering
vid beskickningen, där för närvarande försvarsattaché helt saknas.
Beskickningschefen i Wien har uttryckt önskemålet att den där ackrediterade,
i Bern stationerade, försvarsattachén skulle framdeles beordras tjänstgöra
vid beskickningen i Wien åtminstone en månad längre per år än vad
som hittills varit fallet. Ett tillgodoseende av dessa framställningar skulle
medföra ytterligare krav på sagda representation.
Överbefälhavaren anser att en ökning av attachéantalet ur underrättelseoch
kontaktsynpunkter är önskvärd men bedömer detta nu icke vara möjligt
med hänsyn till de ytterligare kostnader detta skulle medföra. Desto
större vikt bör därför fästas vid att den nuvarande organisationen liksom
hitintills fortlöpande anpassas och utformas på ett sådant sätt att största
effekt inom nuvarande personalram ernås. I detta syfte har under den sista
femårsperioden vidtagits en rad åtgärder:
• grundligare utbildning av blivande försvarsattachéer
• militär tilläggsutbildning för blivande skrivbiträden åt försvarsattachéer
® effektivare styrning av försvarsattachéernas verksamhet
® samordning av krigsmaktens reseverksamhet beträffande likartade studieobjekt
utomlands
© bestämmelser för rapportering efter genomförd studieresa
o omfördelning av försvarsattachéer med hänsyn till ändring i det militärpolitiska
läget eller förändrad inriktning av den tekniska uppföljningen.
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
7
Närmast i tur står en översyn av Washingtonkontoret som torde kunna
ges en rationellare utformning än vad som nu är fallet under förutsättning
att lokalfrågan får sin lösning.
Överbefälhavaren har i förslag till äskanden 1964, 1965 och 1966 begärt
inrättandet av befattningar för underofficerare vid beskickningarna i London
och Bonn samt — på längre sikt — i Washington. Dessa skulle befria
försvarsattachéerna från rutinärenden och därvid lösa uppgifter i likhet
med kanslister inom utrikesförvaltningen. Det synes vara orationellt att
tjänstemän med lönegrad B 5 och högre i utrikestjänst icke ges den arbetshjälp
som är ett av villkoren för att de skall kunna lösa kvalificerade arbetsuppgifter.
Sammanfattningsvis avvisar överbefälhavaren tanken på en begränsning
av försvarsattachéorganisationen med hänvisning till dels dess betydelse då
det gäller att följa upp såväl växlingar i det militärpolitiska läget som den
militärtekniska utvecklingen, dels det utbyte som organisationen ger besökande
delegationer och enskilda från våra staber och förvaltningar, dels
slutligen de besparingar som följer med lägre kostnader för framtagning
och utveckling av krigsmateriel. De erfarenheter som gjorts talar närmast
för en utökning av antalet försvarsattachéer. Överbefälhavaren vill emellertid
i första hand söka höja effekten genom att tillföra organisationen ett
antal underofficerare samt genom successiva partiella reformer på bästa
sätt anpassa befintliga resurser efter det aktuella behovet.
Med hänsyn till ovanstående och till att försvarsattachéorganisationen varit
föremål för en parlamentarisk utredning så sent som 1960 anser överbefälhavaren
en förnyad översyn av försvarsattachéorganisationen överflödig.
Chefen för armén (13.5.1968)
1. Allmänt
Från chefens för armén synpunkt är attachéernas verksamhet av värde
för arméns studieverksamhet samt för dess utbildningsverksamhet. Attachéernas
arbete på dessa områden tar sig uttryck i
a) förberedelser för studieresor av experter från armén,
b) förberedelser för och deltagande i resor, som genomförs av arméchef
eller arméstabschef,
c) uppföljning av utvecklingen enligt särskild av chefen för armén uppgjord
inriktning genom
egna studiebesök vid staber, skolor, förband och industrier,
uppföljning av reglementen, militära publikationer, samt landets press,
radio, TV mot militär och militärpolitisk bakgrund,
personkontakter med landets officerare och andra experter samt med övriga
länders försvarsattachéer,
d) inhämtning och bearbetning av underlag i särskilda frågor som efterhand
uppkommer och som kräver snabb behandling.
2. Resor
Enligt chefens för armén utlandsreseplan 1967/68 genomförs c:a 50 resor
detta budgetår. De berör c:a 70 officerare. Den blygsamma kostnadsramen
(c:a 180 000 kr.) medför att resorna måste göras korta och personalsvaga.
Planeringen får därigenom stor betydelse om resorna ska ge avsett utbyte.
•j-2—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 1S1—182
8
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
Resorna avse besök vid staber, skolor och förband för att studera studieoch
utbildningsmetodik, organisation och utrustning, taktik och stridsteknik
eller särskilda specialområden såsom t. ex. rekrytering eller skydd mot
särskilda stridsmedel.
Förberedelser för resorna måste oftast göras genom direktkontakter mellan
attaché och berörda utländska myndigheter. Det är då nödvändigt att
attaché besitter sådana kunskaper att han rätt förstår resans syfte och kan
framföra de särskilda önskemål om besöksobjekt och besökets utformning
i övrigt som syftet kan föranleda. Den kännedom som militärattaché har
både om svenska och vederbörande lands militära förhållanden möjliggör
en effektiv planläggning.
Motionen förutsätter att den »vanliga beskickningspersonalen» tillfredsställande
skall kunna lösa uppgiften att förbereda militära besök. De blir
dock med stor sannolikhet mindre väl förberedda då många missförstånd
på grund av bristfällig sakkunskap kommer att uppstå. Därmed sjunker
utbytet av besöken. Oavsett vem som sköter förberedelserna tar dessa tid.
Det torde knappast vara billigare att utnyttja civil arbetskraft än som nu
militär. Med föreslagen indragning av militärattachéer kan således kostnaderna
väntas bli oförändrade och effekten befaras minska.
3. Uppföljning av utvecklingen
Arméns organisation, utrustning och taktik byggs bl. a. upp mot bakgrund
av omvärldens militära status och utveckling. Det är därför nödvändigt att
kontinuerligt följa upp vad som händer på det militära området utomlands.
Militärattachén är en självklar inarbetad kontakt inte bara med värdlandets
myndigheter och nyckelpersoner utan också med de övriga militärattachéer
som finns i landet. Om attachéerna dras in måste motsvarande information
erhållas på annat sätt.
Uppföljning av reglementen och andra publikationer kan givetvis ske i
Sverige om erforderlig personal ställs till förfogande för detta. Nuvarande
organisation tillåter på intet sätt sådan verksamhet. Uppföljning av press,
TV och andra dagsaktuella händelser kan givetvis ske genom den civila
ambassadpersonalen. Den delgivning som då sker till Sverige blir då obearbetad
vilket givetvis innebär krav på personal här för sållning och bearbetning.
De underrättelser som kan erhållas av attaché genom egna studiebesök
och personkontakter får man avstå från vilket innebär att de värdefulla
»inside informations» uteblir. Sammanfattningsvis kommer indragning av
militärattachéerna att innebära dels ökade kostnader i Sverige för uppföljning
av litteratur av olika slag, dels minskad effekt p. g. a. uteblivna personkontakter.
4. Särskilda frågor
Vissa utredningar eller studier kan ställa krav på information från utlandet.
Militärattachéerna har då ofta blivit engagerade med kort varsel och
med krav på snabba svar. Ett exempel på detta är disciplinutredningen, där
attachéerna delgavs ett antal konkreta frågor att besvaras på kort tid (en
månad).
Frågorna innebar dels studium och sammanfattande översättning av vissa
reglementen, dels intervjuer hos vissa befattningshavare i vederbörande
krigsmakt.
Det underlag som lämnats av attachéerna har som regel direkt kunnat
sammanställas ulan omfattande bearbetning.
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
9
Enbart i detta ärende torde tidsvinsten ha varit c:a 9 månader. Kravet
på översättningar torde ha ökat med c:a 7 000 kr. och på bearbetning med
c:a en manmånad, om attachéerna ej förarbetat svaren.
5. Materiel
Den materieluppföljning som sker bedöms spara åtskilliga Mkr vid anskaffning.
KAF förutsätts behandla detta verksamhetsområde.
6. Sammanfattning
En indragning av militärattachéerna skulle medföra försämrad (försenad)
information, försämrad service åt värdlandet och åt egna resenärer, ökade
kostnader för inhämtning av nödvändig information som underlag för prognoser,
studier och materielanskaffning.
Chefen för marinen (10.5.1968)
1. Principiella synpunkter
En alliansfri randstat mellan två stormaktsblock och med hempermitterad
krigsmakt måste bygga sin beredskap på en egen, effektiv underrättelseorganisation.
Att försvarsattachéerna utgör en betydelsefull del därav har
belysts bl. a. under beredskapstiden icke minst tiden före 9 april 1940.
Men även när det gäller förbandsproduktionen, har vår militära representation
utomlands stor och växande betydelse. I mitt yttrande till chefen för
försvarsstaben ang. modifiering av försvarsattachéorganisationen jml F st/
Att 28/4 1966 nr i45-0 framhöll jag bl. a. följande. — »Nuvarande tendens
till vidgade kontakter och ökat utbyte nationerna emellan gäller även den
militära sektorn. Den snabba tekniska utvecklingen pekar på ett allt större
informationsbehov. Min uppfattning är därför den, att en modifiering av
försvarsattachéorganisationen syftande till ’en efter utvecklingen bättre anpassad
militär representation utomlands’ bör totalt sett resultera i en förstärkning
av nämnda representation.»
Det motsatsförhållande, som de båda motionärerna inlägger mellan nedrustningssträvanden
å ena sidan och attachéverksamhet å den andra, torde
knappast existera. En av de vägledande principerna för internationell avspänning
är just ömsesidig och legal insyn i varandras militära förhållanden.
Det förtjänar påpekas att militär expertis är knuten till Sveriges representation
i såväl nedrustningskonferensen i Geneve som vid FN högkvarter
i New York. Det synes som om orsak-verkansammanhanget mellan »spioneri»
och spänning omkastats i de båda motionärernas argumentering.
2. Övriga allmänna synpunkter
Det är riktigt att dokumentationen har förbättrats och att utvecklingen
har medfört en ökad komplexitet. Slutsatsen att vår försvarsattachéverksamhet
utomlands delvis skulle kunna ersättas av informationsinsamling
här hemma jämte tillfälliga studieresor av specialister måste dock ifrågasättas.
Det alltmer ökade informationsflödet — man talar om informationsexplosion
— kräver kritisk sovring och prioritering, som lämpligen bör göras på
platsen och av en icke specialinriktaä man allmänmilitärt kunnig person.
10
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
Erfarenheter visar att dennes effektivitet stiger efter hand som han får Lid
på sig att sätta sig in i ackrediteringslandets förhållanden. Han har också
möjlighet att avgöra, om och när en specialistresa kan vara ur kostnadssynpunkt
motiverad.
Att såsom motionärerna hävda att stora delar av försvarsattachéfunktionen
kan övertas av den vanliga beskickningspersonalen synes bygga på vaga
föreställningar om försvarsattachéers och övrig beskickningspersonals kompetens
och arbetsbörda.
3. Speciellt marina synpunkter
Ett visst mått på försvarsattachéernas insats för marinen är antalet rapporter,
som de årligen tillställt CM. En sammanställning för åren 1965, 1966
och 1967 visar att totalantalet ökat — 252, 318 resp. 407 (bifogas).
Den rutinmässiga delgivningen av dessa rapporter omfattar berörda sektioner
och avdelningar inom marinstaben. Delgivning utanför marinstaben
sker främst genom månadsvis utsänd underrättelseorientering, som presenterar
aktuella attachérapporters huvudinnehåll. På grundval av denna förteckning,
som utsänds till och cirkulerar inom ett fyrtiotal myndigheter
och förband inom och utom marinen, beställer intressent önskad attachérapport
för studium. Inom marinstabens underrättelseavdelning inarbetas
material ur dessa rapporter i de underrättelsepublikationer, som CM i
egenskap av huvudunderrättelsemyndighet har att ansvara för.
Den i motionen rekommenderade begränsningen av vår försvarsattachéorganisation
anges i första hand böra gälla våra grannländer. Norges, Danmarks
och Finlands marina försvarsproblem är emellertid till omfång och
miljö jämförbara med våra och därför av stort intresse.
En reducering av vår förhållandevis ringa representation i övriga strandstater
vid Östersjön är av naturliga skäl icke att rekommendera ur marin
synpunkt. Däremot skulle en begränsning skenbart synas motiverad i vad
avser mera perifera länder, där de marina problemen är av stormaktsformat.
Erfarenheten har emellertid visat att det riktiga informationsflödet från Väst
kunnat komplettera det mera begränsade från öst. Den korresponderande utvecklingen
är nämligen påtaglig inom det marina området. Att kunna nyttiggöra
den väldiga forsknings- och utvecklingsinsatsen inom t. ex. den amerikanska
marinen för Sveriges del, måste innebära väsentliga inbesparingar,
vilka svårligen låter sig redovisas i konkreta belopp.
När det gäller den rent tekniska sidan ansluter jag mig till de synpunkter
som särskilt har insänts av chefen för marinförvaltningen.
4. Slutsatser
En avstängning av någon av de nu etablerade attachékanalerna måste, såsom
framgått ovan, få en negativ effekt både ur allmänmilitär och marin
synpunkt icke minst ekonomiskt. En begränsning av vår nuvarande försvarsattachéorganisation
rimmar illa med en eventuell minskning av våra
totala försvarsresurser efter för svar sutredningen. Ju mer underlägsen man
är i styrka och beredskap, desto mer bör man proportionsvis satsa på underrättelsetjänsten.
Emellertid är det värt att ta fasta på ett positivt förslag i den framlagda
motionen, nämligen att en parlamentariskt sammansatt kommitté för snabbutredning
bör tillsättas. En sådan utredning bör emellertid icke begränsas
till enbart försvarsattachéorganisationen utan bör gälla underrättelsetjäns
-
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
11
ten i dess helhet. Säkerhetstjänsten har belysts ur militär, totalförsvars- och
politisk synpunkt genom ett flertal utredningar under 60-talet. Motsvarande
skedde för underrättelsetjänsten på 50-talet. En sådan parlamentarisk
utredning i dag skulle icke oväntat kunna komma fram till ett ökat behov
av underrättelsetjänst i fred även på regerings- och departementsnivå, liksom
av en bättre koordinering av densamma t. ex. genom en gemensam beredning
inom försvarsdepartementet. I detta sammanhang kan det vara värt
att återge vissa synpunkter i FU 65 betänkande.
Sid. 93: »I fråga om totalförsvarets centrala ledning föreslås bl. a. att
organisationen för sammanställning och bedömning av underrättelser för
de centrala myndigheternas behov förbättras.»
Sid. 122—123: »En effektiv underrättelsetjänst är betydelsefull för att
kartlägga den politiska aggressionens mål och medel. För att vi skall kunna
leva i fred är det av vikt att vi genom en rätt inriktad underrättelsetjänst —
även i ett fredsläge som karakteriseras av långt gående internationell avspänning
— får möjlighet att avgöra om och när tendenser till ökad spänning
uppträder. En effektiv underrättelsetjänst, som i tid ger statsmakterna
underlag för beslutsfattning, ger oss möjlighet att i fred begränsa vår beredskap
i övrigt.»
Sammanställning över antalet attachérapporter till CM åren 1965, 1966 och
1967
Statistiken omfattar ej rapporter, vilka ställts till Fst och som i bearbetad
form delgivits CM, ej heller rapporter ställda till MF.
Land
1965
1966
1967
Storbritannien...........
35
85
84
USA...................
88
68
61
Norge..................
5
16
13
Danmark...............
6
4
20
Nederländerna...........
10
6
9
Frankrike...............
16
24
28
Västtyskland............
12
15
30
Finland.................
3
6
11
Sovjet..................
76
90
140
Polen...................
1
4
11
Summa
252
318
407
Chefen för flygvapnet (6.5.1968)
För svar sattachéerna har bl. a. följande uppgifter, vilka är av stor betydelse
för flygvapnet
att i sin legala underrättelseverksamhet insamla uppgifter som främjar
flygvapnet
att förbereda och medverka till studieresor och kurser för personal från
försvarsmyndigheter
att medverka i arbetet med anskaffning av försvarsmateriel
att förbereda och medverka vid svenska försvarsbesök i ackrediteringslandet
att
förbereda och medverka vid utländska försvarsbesök i Sverige.
12
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
P. g. a. vår alliansfria ställning måste vi själva skaffa underrättelser för
att följa den militärpolitiska och militärtekniska utvecklingen utomlands.
Behovet av underrättelser är stort och den nuvarande snabba tekniska utvecklingen
medför, att de områden som behöver följas upp tenderar att öka.
Vår krigsmakt är i dag beroende av underrättelser på en mångfald områden.
Under de senaste åren har många nya vapen och vapensystem tillkommit
och nya tekniska hjälpmedel tas mer och mer i bruk.
Insamlandet av underrättelser sker på olika sätt. En viktig källa är våra
försvarsattachéer. Deras möjligheter att insamla informationer kan ej ersättas
av annan personal på våra ambassader eller genom fackpresstudier i
Sverige. Motionärernas antydan att så skulle kunna vara fallet är ej sakligt
underbyggt. Tvärtom har, p. g. a. den ökade komplexitet som utvecklingen
medfört, behovet av den expertis på försvarsförhållanden som våra attachéer
utgör, ökat.
För svar sattachéernas underrättelserapportering berörande flygförhållanden
framgår av bilaga 1. Under de senaste åren har årligen mellan 200 och
300 rapporter av olika typer sänts in.
Det ökade internationella samarbete som ägt rum under de senaste årtiondena
har även medfört att militära studier kunnat bedrivas i ökad omfattning.
Attachéernas förberedelseverksamhet för en studieresa eller för elever
till kurser är av betydande omfattning. Ofta berör resorna ett flertal objekt.
Utan attachéernas medverkan vid förberedelser och förhandlingar med myndigheter,
institutioner och industrier i värdlandet skulle stora problem föreligga
att nå ett gott utbyte och i vissa fall skulle sannolikt resorna ej komma
till stånd.
En sammanställning av resor under åren 1964—1968 framgår av bilaga 2.
I motionen antyds att vissa arbetsuppgifter som nu åvilar försvarsattachéorganisationen
skulle kunna överföras till annan ambassadpersonal och därigenom
kunna medföra en minskning på attachésidan. Motionärerna torde
inte ha klart för sig omfattningen av dessa arbetsuppgifter samt övriga försvarsattachéuppgifter.
Det skulle även vara förvånande om på våra ambassader
ledig arbetskapacitet finnes för att överta försvarsattachéernas uppgifter.
Vid inköp av utländsk försvarsmateriel utgör våra försvarsattachéer en
betydelsefull länk mellan landets industri och svenska myndigheter. I vissa
länder är arbetet på inaterielområdet så omfattande att andra viktiga försvarsattachéuppgifter
fått eftersättas.
Materielinköp föregås av omfattande förberedelser, vilka bl. a. kan omfatta
lokalisering av materiel, ordnande av besökstillstånd för studie- och
besöksdelegationer, ansökan om exportlicens, ordnande av sekretessfrågor
in. m. Efter inköp erfordras som regel medverkan från flygattaché för uppföljning
av leveranser, betalning, reservdelskataloger, ändringar i beskrivningar
etc. Materielinköpen kommer att belysas närmare i flygförvaltningens
remissvar.
Även om våra försvarsattachéer ej deltager i svenska företags försäljning
av krigsmateriel i främmande länder torde de som vårt lands representanter
vid skilda tillfällen indirekt göra reklam för svenska produkter.
Försvarsattachéernas verksamhet torde innebära att stora belopp inbesparas
dels genom att militära underrättelser av stort värde erhålles, dels genom
att fördelaktiga materielinköp kan göras. P. g. a. dyr materiel och tekniskt
komplicerade system samt långa utvecklingstider, t. ex. 10 år för ett
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
13
flygplansystem, är det icke möjligt för små länder att alltid utföra det forsknings-
och utvecklingsarbete som erfordras. Härvid kan värdefulla erfarenheter
erhållas utifrån.
Att ange besparingen i exakta belopp är ej möjligt. Hur skall exempelvis
en underrättelse som försvarsattachén erhållit värderas?
Eller möjligheten till en förmånlig militär beställning, som tillkommit
genom ett gott arbete från attachéns sida? Även om det inte är möjligt att
ange dessa förhållanden i reda pengar är det CFV bestämda uppfattning
att försvarsattachéernas verksamhet inbesparar stora summor åt vårt land.
I detta sammanhang understrykes även vikten av personliga kontakter både
i underrättelsesammanhang och vid materielinköp.
Redan i samband med riksdagsman Elmgrens år 1960 utförda utredning
om försvarsattachéorganisationen framgick att den därmed sammanhängande
verksamheten innebar avsevärda inbesparingar — särskilt för de militära
förvaltningsmyndigheterna.
Avslutningsvis vill CFV framhålla att den nuvarande försvarsattachéorganisationen
torde vara för liten för att motsvara de krav man från svensk
sida bör ha för att alla uppgifter skall kunna lösas. Med hänsyn till den omfattning
som svenskt internationellt samarbete numera fått bör krav på erforderlig
bredd gälla alla viktiga områden. Försvarsattachéorganisationen
lider i dag av vissa svagheter, beroende på att representation saknas i nagra
viktiga länder samt är för svag i några länder.
Förteckning över till flygstaben inkomna rapporter från försvarsattachéer
1966
1967
Storbritannien ............
20
15
USA...................
31
18
Norge..................
16
15
Danmark...............
3
14
Holland................
2
4
Belgien.................
0
0
Schweiz.................
11
7
Frankrike ..............
27
45
Tyskland...............
22
29
Finland.................
1
7
Sovjet..................
42
61
Österrike...............
8
13
Polen...................
11
31
Tjeckoslovakien.........
9
0
Summa
203
259
14
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
Sammanställning av resor som förberetts av försvarsattachéer
Land
1964/65
1965/66
1966/67
1967/68
USA.............
Antal resor
6
7
8
6
» resande
17
15
12
10
» resdagar
251
105
146
57
Storbritannien.....
* resor
4
5
6
7
» resande
4
13
11 + 116
15
(F20)
> resdagar
90
94
122
167
Nederländerna.....
» resor
2
3
» resande
—
—
6
2 + 120
» resdagar
7
8
Frankrike.........
» resor
5
2
3
* resande
44
92
4 + 49
9 + 42
(F20)
(Paris-
(Militär-
salong)
musik
Lorient)
<> resdagar
44
9
50
27
Schweiz...........
» resor
3
2
1
» resande
—
6
124
3
(F20)
» resdagar
45
3
3
Sovjetunionen.....
» resor
1
1
» resande
—
1
_
1
» resdagar
16
4
Österrike.........
» resor
1
4
» resande
4
1 + 116
(F20) + 15
» resdagar
5
21 + 4
(F5)
Förb rep Tyskland .
» resor
3
6
3
2
» resande
11
7+92 (F20)
3
9
» resdagar
7
33
22
13
Norge............
» resor
8
3
2
4
» resande
27
7
6
13
» resdagar
17
10
3
9
Danmark.........
» resor
3
6
1
6
» resande
13
17
4
19
» resdagar
9
17
2
26
Finland...........
» resor
1
1
1
1
» resande
4
4
4
4
» resdagar
2
2
3
3
Arméförvaltningen (29.4.1968)
Arméförvaltningen måste för sin verksamhet följa den tekniska utvecklingen
såväl inom landet som utomlands. Härför begagnar sig ämbetsverket
av ett flertal medel, av vilka studieresor utomlands, försvarsattachéernas
rapportering och studiet av facklitteratur särskilt bär nämnts i föreliggande
riksdagsmotion.
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
15
Studiet av facklitteratur utgör ett viktigt led i den tekniska uppföljningen.
Mängden information genom fackpressen har ökat under senare år. Även
på annat sätt har dokumentationen förbättrats, vilket motionärerna även
framhåller. Tillflödet i informationen står emellertid i direkt proportion till
det ökade intresse världen över för utveckling av konventionell krigsmateriel,
som gjort sig tydligt märkbar under de senaste 10 åren. Relativt sett
har någon avgörande förbättring av informationsunderlaget inte kunnat noteras.
Fackpressen redovisar alltjämt väsentligen sådan information som
berör objekt i ett sent skede av utvecklingen, dvs. sedan prototyper framtagits
eller materielen eljest är under slutprovning. Arméförvaltningen
måste emellertid erhålla information om nya projekt i ett avsevärt tidigare
skede av anskaffningskedjan, om det skall vara möjligt att dra nytta av
denna information för förvaltningens egen verksamhet. Det är i detta sammanhang
som försvarsattachéernas rapportering och medverkan liksom
egna studieresor kompletterar informationsinhämtningen.
Eu tendens till ökat intresse från många länders sida att försöka sälja
krigsmateriel till bl. a. Sverige är märkbar. I detta syfte informeras ofta
försvarsattachéerna i ett tidigt skede av projektutvecklingen. Vare sig arméförvaltningen
kommer att utgöra köpare eller ej är studie av utvecklingstendenserna
av stort intresse. Även genom kontakt med utländska förvaltningsmyndigheter
och genom besök vid övningar och materieldemonstrationer
erhåller försvarsattachéerna en förhandsinformation, som ej kan fås
genom fackpressen. I de fall då ett mera konkret intresse för visst objekt
föreligger, begär ämbetsverket kompletterande uppgifter genom försvarsattachén
eller genomför en studieresa.
Utöver de uppdrag till försvarsattachéerna, som ovan nämnts och som
riksdagsmotionen berör, utnyttjar arméförvaltningen arméattachéerna för
uppföljning av leveranser m. m. av materiel som köpts från utlandet. Sådan
uppföljning kan inte genomföras från Sverige utan kräver i varje fall tillfällig
stationering utomlands av personal, som sköter dessa uppgifter. Försvarsattachéorganisationen
är väl lämpad härför. Medlen för utveckling och
inköp av krigsmateriel torde framdeles komma att minska. För att trots
delta kunna upprätthålla högsta möjliga kvalitet på krigsförbandens framlida
materiel måste arméförvaltningen vidtaga åtgärder för att så långt som
möjligt pressa kostnaderna för utveckling och inköp av materielen. Ett
medel härvidlag är att säkerställa starkast möjliga konkurrens mellan inoch
utländska tillverkare av krigsmateriel. Ett annat sätt är att — främst
inom ramen för ingångna militärtekniska samarbetsöverenskommelser —
gå samman med utländska krigsmakter vid utveckling av krigsmateriel.
Även ökat samgående för militärteknisk försöksverksamhet, studieverksamhet
och kontroll av inköpt materiel är angeläget. Dessa åtgärder kommer
att starkt påverka inriktningen av försvarsattachéernas verksamhet under
kommande år och kommer att medföra ökade krav på en effektiv försvarsattachéorganisation.
Betydande svårigheter föreligger att kunna uppskatta försvarsattachéernas
insatser i exakta siffror. Olikheter mellan försvarsattachéernas insatser
för arméförvaltningens verksamhet föreligger även. Generellt torde besparingar
för ämbetsverkets del framför allt ligga däri att antalet utrikes
tjänsteresor nu kan hållas lågt. Vinsten består inte endast i inbesparade
medel för dessa resor utan, och kanske framför allt, av de besparingar i arbetsinsats
som är en följd härav. Vad gäller det rent tekniska förberedandet
av resorna förmodar motionärerna att dessa med stor sannolikhet tillfreds
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
ställande kan lösas av den vanliga beskickningspersonalen. Arméförvaltningen
är tveksam härtill. Ansökan om besök innefattar ofta ett uppdrag
till försvarsattachén att föreslå lämpliga besöksplatser in. m., vilket ställer
krav på kännedom om ackrediteringslandets militära förvaltningsorganisation,
på personliga kontakter och på utvecklingsläget beträffande berörda
projekt. Risk föreligger därför att besöksärenden med av motionärerna föreslaget
förfaringssätt blir behandlade med mindre sakkunskap, medan någon
egentlig personalbesparing inte synes åstadkommas.
Det kan påpekas att utvecklingen inom andra områden går mot tillsättandet
av specialattachéer (socialattachéer, kulturattachéer, tekniskt-vetenskapliga
attachéer osv.), vilket återspeglar behovet av personal, som är specialutbildad
för de olika ändamålen.
Motionärerna framhåller att utvecklingen medfört en ökad komplexitet,
som måste försvåra för attachéerna att studera speciella militära förhållanden
med tillfredsställande behållning. Arméförvaltningen vill understryka
riktigheten i detta konstaterande. Enligt förvaltningens mening bör denna
fråga lösas på så sätt att försvarsattachéerna ges en mer målinriktad utbildning.
Det synes inte tillräckligt att nyutnämnda attachéer endast erhåller en
kort orientering om aktuella frågor omedelbart före sin avresa. Utbildningen
måste planläggas i mycket god tid och omfatta flerårig tjänstgöring i befattning,
där de frågor som attachén kommer att ställas inför, har sin stabsmässiga
eller förvaltningsmässiga behandling i Sverige. Det är för arméförvaltningens
del en bestämd fördel om attachéerna har viss teknisk utbildning.
Arméförvaltningen vill avslutningsvis framhålla att en ytterligare minskning
av den svenska försvarsattachéorganisationen ej är önskvärd.
Sammanställning av in- och utgående handlingar mellan förvaltningen
och vissa försvarsattachéer.
öppna
Hemliga
Inkommande till KAF ....
800
165
Utgående från KAF......
120
185
Summa
920
350
Ungefärlig fördelning mellan föatt:
Washington 25—30 %
London 10—20 %
Bonn 10 %
Övriga 55—50 %
Marinförvaltningen (30.4.1968)
1. Inhämtande av tekniska informationer
För marinförvaltningens verksamhet är våra försvarsattachéer av stor betydelse.
För att hålla vår marin på en i förhållande till den ekonomiska
insatsen hög och effektiv nivå måste tekniska informationer inhämtas även
från andra länder än vårt eget. I regel kan sådana informationer erhållas
från industri och vetenskapliga institutioner. Värdefulla tekniska upplysningar
sammanhänger dock ofta med militära beställningar eller kommer
från företag som också har militär utveckling på sitt program. Sådana före
-
17
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
tag eller institutioner är i regel ålagda stränga restriktioner i fråga om kontakter
med företrädare för andra länders representanter. Ett utbyte av tekniska
erfarenheter med utländska företag förutsätter därför ofta sanktion
från de militära myndigheterna i landet. Våra försvarsattachéer har en
utomordentligt stor uppgift i ordnandet av lämpliga kontakter i detta avseende.
Sådana kontakter torde knappast kunna komma till stånd utan ambassadtjänstemän
som har goda kunskaper om militära förhållanden och
teknik. .
Försvarsattachéernas möjligheter att inom ett land följa händelser och
utveckling inom det militärtekniska området underlättar i hög grad det
egna försvarstekniska tänkandet och kan förhindra felaktiga ekonomiska
in satser
De kan liknas vid »känselspröt» vilka normalt avkänner ytan —- deras
rapporter är en betydelsefull »inkörsport» för en bedömning av teknisk expertis
i centrala staber och förvaltningar om ytterligare specialinfonnation
bör eftersträvas.
Det fortsatta inhämtandet kan ske genom att attachén orienteras om den
svenska bakgrunden och anmodas efterfråga ytterligare upplysningar eller
»enom att experter från Sverige reser utomlands för vidare studier och kontakter.
Dylika resor måste — om de skall ge avsett utbyte planeras mycket
noggrant. Planeringen, som ofta är synnerligen omfattande och detaljrik,
kräver gedigna militära kunskaper och kontakter och kan sannolikt inte
utföras av en ambassads ordinarie civila personal (utan extra förstärkning).
Någon statistik över nedlagt arbete och svenska besparingar kan knappast
åstadkommas, men följande uttalanden från marinförvaltningens torpedbyrå
ang. dess bedömning av marinattachéernas medverkan kan tjäna som belysandc
exempel \
Marinattachén i Washington har svarat för ett kontinuerligt informationsflöde
och kontakter med ledande personligheter inom USA:s torpedväsen.
Uppdragen för maratt i samband härmed har krävt omfattande arbetsinsatser
och goda militära insikter i torpedfrågor.
Några direkta besparingar genom denna verksamhet kan icke påvisas (om
man undantager att avsaknaden av maratt sannolikt krävt flera resor till
USA) men erhållna upplysningar ha varit av sådan art att ett framgångsrikt
utvecklingsarbete på målsökande torpeder i Sverige underlättats och påskyndats,
varigenom indirekt en ekonomisk vinst kunnat göras.
Maratt London har
biträtt och planerat ett flertal studieresor samt bl. a. anskaffat vissa beskrivningar
över brittisk torpedmateriel jämte andra värdefulla torpedrapporter.
Rapporterna om torpedmätbanor ha föranlett en del av studieresorna vars
resultat kommer att bespara oss ett dyrbart utvecklingsarbete på området.
Maratt Paris har bl. a. förberett en mycket givande studieresa 1967 för
personal från torpedbyrån och ubåtsbyrån.
Han har anskaffat vissa beskrivningar över fransk torpedmateriel.
Genom ovannämnda besök och maratt :s medverkan har Frankrike fått
ökat intresse för svensk torpedteknik och utsikter finnes till ett rikare utbyte
av erfarenheter.
Vid besöket erhölls sådana upplysningar betr. målsökare till torped att
stora belopp sannolikt kan besparas svensk utveckling.
Ett flertal tekniskt värdefulla uppgifter betr. tysk torpedmateriel har erhållits
genom maratt i Köpenhamn/Bonn.
18
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
På grund av svårigheter att erhålla tillstånd till studieresor i sekretessbelagda
frågor till Västtyskland kommer i framtiden större krav att ställas
på marinattachéns uppföljning och rapportering av torpedläget.
Inköpsfrågor
Marinattachéernas tjänster ianspråktages av marinförvaltningen för vissa
speciella inköp; huvudsakligen anlitas marinattachéerna i Washington och
London. Av de direkta beställningar som under kalenderåren 1966 och 1967
placerades i USA och England föll betr. USA ca 25 % antalsmässigt, ca 20 %
värdemässigt på marinattachén, motsvarande siffror för England är ca 10 %
resp. ca 5 %.
Den procentuella fördelningen på marinattachéerna kan åtminstone vad
beträffar England synas liten, dock rör det sig — i de fall beställning placerats
via marinattachén — om anskaffningar från resp. länders försvarsorganisationer
i vilket fall marinattachén är den definitivt bäste kontaktmannen.
Utöver ren inköpsverksamhet anlitas marinattachéerna även i andra fall
såsom
marknadsundersökningar, vilka ofta föregås av kontakter med resp. länders
försvarsmakter,
leveransövervakning,
biträde vid sökande av exportlicens (gäller företrädesvis amerikansk materiel),
samt
verkställande av betalning.
Den sistnämnda funktionen är icke minst viktig då genom anlitande av
marinattachén betalning kan verkställas på ett smidigare sätt och utan att
marinförvaltningen behöver acceptera andra och mindre fördelaktiga betalningsformer,
exempelvis remburser.
Marinattachén har i vissa fall lyckats ordna så att leveranskontroll från
utländska firmor ombesörjts av vederbörande lands krigsmakt, t. ex. US
Navy, varigenom Sverige besparats utgifter härför.
Vidare har med fördel marinattachéns tjänster tagits i anspråk i sådana
fall då det uppkommit tvister mellan förvaltningen och utländska leverantörer.
Härvidlag har attachéernas tillgång till rätta diplomatiska kanaler
varit av stort värde.
Sammanfattning
Så länge Sverige anser sig skola ha ett militärt försvar torde det vara
ändamålsenligt att vi i likhet med andra länder har en viss militär representation
i utlandet. Nuvarande svenska försvarsattachéorganisation torde för
marinförvaltningens del vara av stort värde
dels för bevakning av den militärtekniska utvecklingen,
dels för biträde vid planering och genomförande av utlandsresor, samt
dels för medverkan vid anskaffning av utländsk militär materiel.
En minskning av nuvarande försvarsattachéorganisation bedöms medföra
väsentligt ökade kostnader för utveckling och anskaffning av materiel samt
innebära sämre möjligheter för förvaltningarna att — enligt sin instruktion
— följa den militärtekniska utvecklingen.
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
19
Flygförvaltningen (2.5.1968)
Förberedelser för svenska besök
Omfattningen av försvarsattachéernas arbete i detta hänseende för FF
räkning kan belysas med bif. statistik för år 1966. Värdländernas bestämmelser
är därvidlag avgörande för hur omfattande arbetet i det enskilda
fallet blir för fatt del. FF förutsätter att detta närmare förklaras av Fst.
Till statistiken lämnas följande kommentarer.
I de fall där leverantörer till FF, t. ex. Saab, Flygmotor, LME m. fl. behöver
sända personal utomlands för att besöka företag eller anstalter som
faller under militär sekretesskontroll måste FF inträda som målsman (garant)
för ifrågavarande besökare. Ärendena handläggs på uppdrag av FF av
försvarsattachön exakt på samma sätt som när det gäller besök av personer
anställda i FF eller andra militära myndigheter.
I sammanställningen ingår även s. k. a-resor dvs. resor, som avse beställd
materiel. Flygattachén utgör härvid bl. a. kontaktorgan mellan leverantör,
resp. myndighet och FF. Uppgifterna för fatt kan t. ex. vara att förbereda
prov, kontroll och besiktning, i vissa fall ombesörja betalningar, förbereda
hemflygning av beställda flygplan och helikoptrar, teckna avtal med speditörer,
klara tullformaliteter, biträda besiktningspersonal vid inträffande
språksvårigheter etc.
I Italien finns ingen försvarsattaché. Under de senaste åren har anskaffning
skett av radarstationer, helikoptrar m. m. i betydande mängder, och
det har — i jämförelse med länder där vi har flygattaché — känts som en
påtaglig brist att denna institution saknas. Beskickningen i Rom och konsulatet
i Milano har skött dessa angelägenheter på ett i stort sett tillfredsställande
sätt, men för dem har också den extra arbetsbelastningen vissa tider
blivit mycket hög.
Av statistiken torde framgå att man ej lämpligen kan begära att »den
vanliga beskickningspersonalen» skall handlägga förberedelserna för alla
dessa resor. Procedurfrågor och säkerhetsgarantier etc. följer de regler som
uppställas av resp. länder, och dessa torde inte kunna påverkas av ev. önskemål
från svensk sida om förenklingar, bara för att vi inte anser oss behöva
ha någon militär representation vid beskickningen.
Det är icke känt för FF på vilka grunder motionärerna tänkt sig att denna
verksamhet »med stor sannolikhet kan lösas tillfredsställande av den vanliga
beskickningspersonalen». UD skulle med ännu större sannolikhet kräva
personalförstärkning, om de uppgifter som nu åligger försvarsattachéerna
skulle överföras på »beskickningens vanliga personal». Den härigenom erhållna
besparingen torde därför bli en chimär.
Studie och inköpsverksamhet
I motionen sägs att »utvecklingen medfört en ökad komplexitet, som måste
försvåra för dessa attachéer att studera speciella militära förhållanden . ..
I regel behövs specialister ...»
Det är sant att en ökad »komplexitet» försvårar både studier och inköp,
men det gäller inte bara attachéerna utan även specialisterna. Just av denna
anledning anser FF att attachéernas medverkan är nödvändig, främst i USA,
England och Frankrike, för att sovra i det enorma informationsflödet och
hålla sig underrättad om var de bästa informationerna finns att hämta, vilka
företag och myndigheter som arbetar med för oss intressanta objekt och,
20
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
framför allt, att genom kontakt med officiella myndigheter få verifierat vad
som är värt att satsa på och i så fall vilka tillverkare som är bäst. Genom
attachéernas insatser inom detta arbetsområde har många resor av förberedande
(marknadsstudie-) karaktär gjorts obehövliga och tid och kostnader
för bl. a. specialister inbesparats. För attachéernas kompetens i detta hänseende
torde motionärerna ej behöva hysa någon oro; personvalet sker på
ett betryggande sätt.
Behovet av en stark flygattachérepresentation är särskilt accentuerat i
USA. FF är nämligen ytterst beroende av god kontakt med alla de tre flygvapen
som finns där: US Air Force, US Naval Aviation och US Army Aviation
samt en mångfald under dessa lydande forsknings-, utvecklings- och
utprovningsanstalter samt firmor för vilka säkerhetsansvaret är delat mellan
de tre försvarsgrenarna.
Det är icke enbart ett FV-intresse att en god flygattachérepresentation
finns i de länder som producerar flygmateriel — FF är nämligen huvudförvaltning
för anskaffning av flygmateriel för hela försvaret.
Med vissa länder har överenskommelse träffats på regeringsplanet om utbyte
av informationer, ibland av sekretessbelagd art. Sekretessen föranleds
av försvarsintressen för den ena eller den andra parten. Enligt internationell
praxis handläggs dylika frågor av försvarsattaché som representant för den
egna staten. Det torde inte vara möjligt för Sverige — utan allvarliga konsekvenser
— att ensidigt bryta denna praxis. Att avstå från möjligheterna
att få del av resultatet av forskning och utveckling, som vi inte skulle
kunna åstadkomma på egen hand, av de skäl för en indragning av attachéorganisationen
som åberopas av motionärerna anser FF vara en kortsynt
och oekonomisk politik.
Slutsats
FF anser att en minskning av försvarsattachéorganisationen med hänsyn
till den viktiga roll flygattachéerna har i anskaffningsprocessen icke bör
komma i fråga.
Sammanställning av FF resor till vissa länder år 1966, för vilka försvarsattaché
(beskickning) enligt gällande bestämmelser måste vidtaga förberedelser.
Detaljuppgifter kan lämnas på begäran.
Land
Antal resor
enl av FöD
godkänd plan
Antal
deltagare
Antal
besöks-
objekt
Storbritannien
1 fatt, 1 bitr fatt (dubbelbefattning)..........
57
128
96
Frankrike
1 fatt (dubbelbefattning)....................
58
134
75
USA
1 fatt, 1 bitr fatt...........................
42
76
128
Italien
0 fatt .....................................
25
59
25
Västtyskland
1 fatt (dubbelbefattning)....................
22
39
27
Summa FF-resor...........................
204
436
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
21
Försvarets forskningsanstalt (28.5.1968)
Allmänt
1. Vad först angår försvarsattachéernas uppgift synes det ha undgått motionärerna,
alt försvarsattachéerna — historiskt sett — på sin tid tillkom
för att biträda vederbörande beskickningschef i avseende på militärpolitiska
frågor, för vilka denne var (och alltjämt är) ansvarig, men för vilka våra
sändebud redan på ett tidigt stadium av vår diplomatiska utlandsrepresentations
utveckling fann sig vara i behov av specialister av samma orsak som
sedermera legat till grund för anställande av handelsattachéer, jordbruksattachéer
etc.
Härav följer, att — om försvarsattachéerna indroges — detta primärt
skulle innebära att berörd beskickningschef berövades den arbetskraft,
vederbörande attaché utgjort inom denna del av beskickningens ansvarsområde.
Det kan antagas att beskickningscheferna i detta hänseende ogärna
såge en återgång till 1700-talets arbetsförhållanden.
2. Principiellt kan värdet av den personliga närvaron på platsen av försvarsatlachén
såsom kontaktman med utländska myndigheter icke nog understrykas.
Om »dokumentationen förbättrats avsevärt under senare år»
torde det främst bero på att man »på detta liksom andra områden» just utökat
den lokala bevakningen — jfr IVA:s vetenskapliga attachéer!
3. Den tekniska utvecklingen har förvisso gett de militära förhållandena
en ökad komplexitet, som ställer ökade krav på all militär personal, bland
annat försvarsattachéerna, på vars kunskaper och allmänbildning i tekniskt
avseende således höjda krav numera måste ställas. Situationen borde
därför snarare kräva ökade insatser, bl. a. i fråga om attachéernas utbildning,
än den kapitulation inför svårigheterna, som motionärerna rekommenderar.
4. Försvarsattachéernas arbetsinsatser vid förberedande av militära studiebesök
och vid biträde med inköp kan enligt vad erfarenheterna visar icke
lösas av den vanliga beskickningspersonalen annat än i undantagsfall. Om
förvarsattachéerna fölle bort, måste särskild personal anställas för dessa
ändamål vid berörda beskickningar.
5. Vidare må erinras, att försvarsattachéerna icke a priori anställes på
reciprok basis länder emellan. Om vi för att nedbringa omfattningen av det
»utländska spioneriet» i Sverige tillgrep slopandet av den svenska försvarsattachéorganisationen
utomlands som en lämplig utväg, torde en sådan åtgärd
i utlandets ögon närmast te sig förvånande och i varje fall icke föranleda
indragning av en enda utländsk attachépost i Stockholm.
6. Slutligen kan några reflektioner beträffande nedrustningsaspekten anföras.
Det ter sig svårförståeligt hur den allmänna nedrustningen skulle kunna
främjas genom indragning av de observationsposter som våra försvarsattachéer
bekläder, eller med andra ord, genom att Sverige ensidigt skulle
tillämpa principen att stoppa huvudet i busken. Som i föregående moment
antytts torde nämligen i sådant fall ingen av de 30 utländska försvarsattachéerna
i Stockholm komma att återkallas enbart av reciprocitetsskäl. Om
allmän nedrustning skulle främjas genom att Sverige på detta sätt isolerade
sig ter sig tveksamt. Att å andra sidan ernå en världsomfattande överenskommelse
i frågan ter sig närmast som en utopi.
FOA särskilda synpunkter
7. I den ständigt pågående maktkampen mellan väst och öst spelar den
tekniska utvecklingen en alltmer ökad roll. Avgörande för maktbalansen i
22
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
stort är nu kärnladdningar och de vapenbärare, varmed de kan föras till
målet. Den militärtekniska utvecklingen har emellertid medfört, att andra
stridsmedel än kärnladdningar tillkommit, som även kan bedömas väsentligt
påverka maktbalansen. De kemiska och biologiska stridsmedlen har alltmera
kommit i förgrunden. Vi måste dessutom räkna med att den fortsatta
vetenskapliga forskningen ger nya möjligheter att utnyttja naturkrafterna
som vapen. Det arbetas intensivt på en forcerad militärteknisk utveckling
hos stormakterna. I kärnladdningarnas skugga har riskerna för begränsade
krig vuxit. Detta har medfört ökade insatser för att vidare utveckla tidigare
kända typer av vapen (»konventionella vapen»).
Sverige kan inte utveckla och skaffa alla de vapentyper och stridsmedel i
övrigt, som ingår eller kommer att ingå i en stormakts militära styrka. Vi
maste koncentrera oss pa det absolut nödvändiga, och vi måste välja rätt.
Härför erfordras långtidsplanering, inklusive teknisk prognosverksamhet.
De senaste resultaten av den tekniska naturvetenskapliga och medicinska
forskningen på områden, som kan få militär betydelse, utgör underlag för
den militärtekniska utvecklingen i alla länder. Den militärtekniska prognosen
förutsätter insats av kvalificerad personal, som kan följa med och bedöma
vad forskningen kan komma att ge. Endast personer, som är direkt
verksamma med forskning eller utveckling inom de områden, som berörs
kan lämna sådana underlag. För den militärtekniska prognosen återfinnes
denna personal företrädesvis vid försvarets forskningsanstalt. Givet är att
man härvid måste samarbeta med omvärlden, så långt vår alliansfria utrikespolitik
medger. En primär källa för den tekniska prognosen är den internationella
forskningens och tekniska utvecklingens öppna resultat. Dessa
måste följas genom litteraturstudier och genom personliga kontakter med
forskare och tekniker. Denna verksamhet, som till större delen äger rum
»på hemmaplan», måste emellertid underlättas och kompletteras av representanter
på platsen.
I försvarsattachéutredningens betänkande av år 1960 angavs exempelvis
beträffande försvarsattachéorganisationen i USA bl. a. följande: »Förenta
staterna är Västsidans dominerande militärmakt och är ledande både i vad
avser ny materiel och strategi, taktik m. m. För att effektivt kunna följa
denna utveckling synes det nödvändigt att en stark svensk militär representation
tinnes i Washington. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen har
önskemål framförts om utökning av antalet attachéer i Washington. Utredningen
finner att starka skäl tatar härför men kan f. n. av statsfinansiella
skal icke tillstyrka detta.»
Som redan antytts är de viktigaste yttre styrkefaktorerna i världskampen
de tekniska resurserna hos USA och Sovjet. Men den tekniska utvecklingen
pågår aven i andra länder. Härigenom har de insatser på olika områden som
försvarsattachéorganisationen gör, kommit att få en alltmer ökad betydelse
för bl. a. forskningsanstaltens arbete.
8. Den till buds stående remisstiden medger icke en fullständig statistisk
analys av försvarsattachéernas arbete för forskningsanstaltens räknin*
Emellertid kan följande anföras. °
9. Besöks planering och kontaktverksamhet
Under kalenderåret 1967 har personal ur forskningsanstalten företagit
utrikes tjänsteresor, vid vilka försvarsattachés medverkan begärts, enligt
uppställning (bil. 1). FOA-personalens resor avser oftast studier ’på ett
vetenskapligt högt plan, där en direkt kontakt mellan egna och utländska
23
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
forskare (institutioner och industrier m. m.) är nödvändig. För att på bästa
sätt dra nytta av en resa eftersträvas att i anslutning till besök vid vetenskapliga
konferenser eller institutioner även avlägga studiebesök vid försvarsforskningsinstitutioner
och vid industrier som är engagerade i militärteknisk
utveckling. För det sistnämnda slaget av besök erfordras medverkan
av vederbörande försvarsattaché. Genom en omsorgsfull planläggning
av besöket kan det sakliga utbytet bli större än vad eljest^ skulle bli fallet.
Detta gäller alldeles särskilt i stormakterna, där det på grund av det
stora antalet specialister och särskilda anläggningar är svårare än annorstädes
att få kontakt med rätt man och rätt anläggning.
Försvarsattachén medverkar vid utverkande av besökstillstånd (clearance)
samt lämnar upplysningar och hjälp av praktisk art. I ett flertal fall har
försvarsattachéns medverkan varit en förutsättning för att värdefulla studiebesök
och kontakter över huvud taget kommit till stånd.
10. Litteraturanskaffning, bevakning av vetenskapliga konferenser och
symposier, inköpsärenden m. in.
Forskningsanstaltens doknmentationsorgan bedriver rutinmässig litteratur-
och rapportuppföljning med utnyttjande av tillgängliga accessionskataloger,
»abstract» publikationer, referatjournaler etc. Vetenskapliga publikationer
är emellertid icke sällan ofullständiga, bl. a. i fråga om de senaste
forskningsresultaten, och det kan förflyta avsevärd tid från det att de första
antydningarna om en nyhet publiceras till dess en mera fyllig redogörelse
föreligger. I fråga om forskningsresultat, som sedermera visar sig ha direkt
militär betydelse, torde oftast den fylliga redogörelsen utebli. Under sådana
omständigheter är det mycket värdefullt att försvarsattachén genom utnyttjande
av sina personliga förbindelser i forskningsinstitutioner och militärtekniska
organ snabbt kan anskaffa kompletterande upplysningar.
Av naturliga skäl kan endast större och mera betydelsefulla evenemang
i form av utställningar, kongresser, symposier osv. bevistas av från FOA
utsända forskare. Försvarsattaché söker här, om möjligt genom personlig
närvaro, anskaffa utdelade preprints, föredragstexter, reklamtryck osv. för
att på så sätt bevaka FOA:s intressen.
Inköpsärenden rörande främst sådan militär materiel för FOA:s försöksverksamhet,
som erfordrar exportlicens, handlägges av försvarsattaché.
It. Teknisk underrättelsetjänst
Försvarsattachéns uppgift såsom observatör och legal insamlare av informationer,
vilken av motionärerna ifrågasatts kunna fyllas »på annat sätt än
genom stationering utomlands», är utomordentligt betydelsefull för de ändamål,
forskningsanstalten har att fullfölja. Den kan icke fyllas från hemlandet
_bl. a. av samma orsak som föranlett Ingeniörsvetenskapsakademien
att på senare år skapa en civil organisation av vetenskapliga attachéer utomlands.
Beredskapssynpunkter
12. Ehuru primärt en operativ aspekt på försvarsattachéns uppgift må
här erinras om värdet av att under perioder av internationell spänning till
våra beskickningar ha knutna militära specialister som är väl orienterade
på platsen. Som exempel kan nämnas de nordiska försvarsattachéernas arbete
i Berlin i samband med preludierna till den 9 april 1940. Att vederbö
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
rändes rapporter den gången icke vann de skandinaviska hemmapolitikernas
tilltro i full utsträckning är en annan historia.
Det har i olika sammanhang understrukits att Sveriges beredskap kan hållas
låg därigenom att man förlitar sig på att genom en väl arbetande underrättelsetjänst
erhålla förvarning i god tid. Detta principiella synsätt bör
ihågkommas i det nu aktuella sammanhanget.
Ekonomiska synpunkter
13. Som av det föregående torde framgå är det ur forskningsanstaltens
synpunkt svårt att i kronor uttrycka värdet av försvarsattachéernas arbete.
Det är uppenbart att en information utifrån, som erhållits i rätt tid, kan
inbespara månader och år av vårt eget forskningsarbete — alldeles oavsett
att en utebliven information i viss situation kan åstadkomma skador, som
icke är möjliga att uppskatta.
Sammanfattning
14. Mot bakgrund av de nu anförda synpunkterna anser forskningsanstalten,
att det av motionärerna på angivna grunder framförda förslaget om
översyn av försvarsattachéorganisationens uppgifter och omfattning i syfte
att begränsa denna är överflödigt och icke bör föranleda vidare åtgärd.
Utrikes tjänsteresor under kalenderåret 1967 vid vilka försvarsattachés
medverkan begärts
Land
Antal resor enl. ovan
Antal resedeltagare
USA......................
14
18
England..................
5
11
Frankrike.........................
5
7
Västtyskland.........................
3
3
Holland (Föatt London).................
1
1
Canada (Föatt Washington)..............
1
1
Summa
29
41
Statskontoret (30.5.1968)
MOTIONEN
Mot bakgrunden av Sveriges engagemang och initiativ i nedrustningssträvandena
granskar motionärerna den nuvarande svenska försvarsattachéorganisationen.
Principiellt betraktas ett utbyte av försvarsattachéer, vilket ger konkurrens-
och kapprustningsynpunkterna på det militärpolitiska området större
utrymme och underlättar spioneri via etablerade legala informationskanaler,
såsom stridande mot nedrustningsförhandlingarnas intentioner. Under
hänvisning till att dokumentationen förbättrats under senare år samtidigt
som utvecklingen medfört ökad komplicitet med svårigheter för försvarsattachéerna
att med tillfredsställande behållning studera speciella militära
förhållanden som följd ifrågasätter motionärerna om inte attachéernas mera
rutinmässiga insamlande av information kan skötas på annat sätt än genom
stationering utomlands. Detta anses även gälla attachéernas funktion att biträda
vid inköp. Deras uppgift att förbereda svenska militära besök i utlan
-
25
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
det anses kunna åläggas den vanliga beskickningspersonalen. I alla händelser
borde de svenska attachéernas funktioner i våra grannländer kunna skotas
från hemlandet. . ,
Även om försvarsattachéorganisationens andel av de totala forsvarskostnaderna
är obetydlig — f. n. ca 3 miljoner kronor per år — anses den bora
granskas med speciell uppmärksamhet. Dess framtida omfattning bor begränsas.
En parlamentariskt sammansatt kommitté föreslås tillsatt med
uppgift att snabbutreda organisationens uppgifter och effektivitet i informationshänseende
samt möjligheterna till alternativa lösningar för absolut
oundgängliga funktioner.
TIDIGARE UTREDNING
Sveriges försvarsattachéorganisation har varit föremål för granskning och
överväganden i anslutning till de olika försvarsbesluten sedan 1920-talet. I
försvarskommittéers betänkanden och i Kungl. Maj :ts propositioner har förslag
framlagts, som lett till förändringar med avseende på de militära attachéernas
lydnadsställning och avlöningsförhållanden m. in. samt antalet befattningar
och proportioner mellan olika grader och representanter for försvarsgrenarna.
.
Vid sin inventering av besparingsobjekt fann 1958 ars besparmgsutredning,
att frågan om möjligheterna till reducering av för svar sattachéorganisationen
borde övervägas, trots att utredningen vore medveten om attachéernas
betydelsefulla uppgifter. Med uttalandet, att attachéorganisationens
omfattning måste bli beroende av en avvägning mellan nytta och kostnader,
föreslogs att en utredning snarast borde verkställas rörande organisationens
omfattning. Med anledning härav tillsattes den utredning, som antog benämningen
»Försvarsattachéutredningen 1960» och avlämnade sitt betänkande
i november 1960.
Sistnämnda utredning framlade detaljerat förslag rörande organisationens
sammansättning och attachéernas stationering. Nu gällande organisation
överensstämmer med detta förslag med något undantag. Utredningen lämnade
vidare förslag om prövning av attachéernas lydnadsförhållanden och
om deras utbildning samt berörde frågor rörande ekonomisk ersättning
m. in. och expeditionell service. Förslagen innebar besparingar.
AKTUELLA SYNPUNKTER
En försvarsattaché ingår i vederbörande beskickning och är ackrediterad
på samma sätt som dennas övriga personal. Han har ambassadrådsställning
i likhet med andra specialattachéer, såsom pressattachéer, kulturattachéer,
socialattachéer m. fl.
I attachéorganisationen ingår två befattningshavare med speciella uppgifter,
nämligen en funktionär i Sveriges ständiga representation hos FN och
en militär representant i Svenska nedrustningsdelegationen. Båda tjänstgör
som militära rådgivare.
Försvar sattachéernas uppgifter är i stort sett följande:
— att inhämta underrättelser rörande den militära och militärtekniska
utvecklingen samt militärpolitiska förhållanden,
— att vara militär rådgivare åt vederbörande beskickningschef,
—- att biträda vid anskaffning av materiel till krigsmakten,
_ att förbereda och underlätta svenska besök (studieresor och kurser
26
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
m. m.) av representanter för krigsmaktens olika myndigheter m. fl. hos motsvarande
myndigheter i ackredileringslandet samt underlätta utländsk personals
besök i Sverige.
Beträffande försvarsattachéernas huvuduppgift, avseende insamling av
militärt underrättelsematerial, synes böra framhållas, att denna verksamhet
sker i legitim form och i överensstämmelse med internationell praxis mellan
nationer med vänskapliga förbindelser. Det torde få ankomma på statsmakterna
och försvarsledningen att — utifrån de värderingar, som tillhör deras
kompetensområde — ta ställning till frågan, huruvida vårt land fortsättningsvis
bör för sin del tillämpa denna praxis, samt att fastställa behovet
av ifrågavarande underrättelsematerial för bedömningar rörande den svenska
försvarsinsatsens värde. Statskontoret, som ej finner anledning ifrågasätta
riktigheten av de överväganden härutinnan, som gjorts av de ansvariga myndigheterna,
anser att inhämtandet av informationerna i princip bör ske på
platsen för att ge önskat resultat. Visserligen har — såsom motionärerna
framhåller — utvecklingen medfört ökad komplicitet, som försvårar attachéernas
arbete. Även om en försvarsattaché ej själv är specialist på alla
fackområden, kan han emellertid genom sin militära skolning och sin bevakning
på ort och ställe på ett tidigt stadium allmänt bedöma informationsmaterialets
värde och förmedla impulser till expertis i hemlandet. Omvänt
kan han på uppdrag av denna expertis såsom en allmänt kvalificerad representant
efterfråga önskade upplysningar.
Med nuvarande målsättning synes ifrågavarande informationsbehov svårligen
kunna tillgodoses enbart genom studium av dokumentation.
Med avseende på uppgiften alt biträda vid materielinköp konstateras, att
denna uppgift kräver stor arbetsinsats av attachépersonalen främst i USA,
England och Frankrike. Det synes visserligen teoretiskt möjligt att överföra
denna arbetsuppgift till övrig beskickningspersonal eller andra representanter.
Då inköpsverksamheten berör vederbörande lands statliga myndigheter,
speciellt försvarsdepartementet, visar emellertid erfarenheten, att militär
status betydligt underlättar den svenska representationen och i vissa fall får
anses vara en förutsättning för framgångsrik kontakt. Detta bestyrkes bl. a.
av erfarenheterna från USA.
Liknande synpunkter torde kunna anföras beträffande försvarsattachéernas
arbete med att förbereda och förmedla besök.
En indragning av försvarsattachéer skulle självfallet ej innebära att ifrågavarande
uppgifter helt eller delvis bortföll. Konsekvensen skulle bli att
uppgifterna finge övertagas av annan personal, som skulle möta svårigheter
vid genomförandet. En sådan indragning skulle medföra krav på motsvarande
arbetskraftsförstärkning beträffande civil personal.
Bortsett från de neutralitets- och nedrustningspolitiska synpunkter, som
berörs i motionen, anser statskontoret — i likhet med 1958 års besparingsutredning
— att försvarsattachéorganisationens omfattning bör betingas av
en avvägning mellan utbytet av organisationens verksamhet och kostnaderna
för densamma. Från berörda myndigheter har omvittnats, att stora belopp
kunnat inbesparas genom att fördelaktiga materielinköp kunnat göras
och genom att vi fått information om och tillgång till tekniskt komplicerade
system, som det eljest varit svårt eller omöjligt att utveckla för vårt land
med dess begränsade resurser, allt till stor del ett resultat av försvarsattachéernas
verksamhet.
Det synes följaktligen odiskutabelt, att vår försvarsattachéorganisation
hitintills varit lönsam. Den har kunnat hållas inom den ram, som angivits
Statsutskottets utlåtande nr 182 år 1968
27
av 1960 års utredning. Då man tillvaratagit möjligheterna att effektivt utnyttja
organisationen genom att låta en försvar sattaché bevaka svenska intressen
i mer än ett land, synes utsikterna till minskning av organisationen,
med nuvarande målsättning för dess verksamhet, vara ringa. Angeläget är,
enligt statskontorets uppfattning, att organisationen hålls flexibel med möjligheter
till anpassning efter utvecklingen och de skiftande militärpolitiska
förhållandena.
Beträffande kostnadsaspekten i övrigt vill statskontoret framhålla, att de
besparingsmöjligheter, som bl. a. anvisats av 1960 års utredning och beaktats
av försvarsstaben i samarbete med UD, fortsättningsvis bör bevakas och ytterligare
utnyttjas. Områden för fortlöpande rationaliserings- och besparingsåtgärder
är t. ex. flyttning och omstationering av attachéer (kostnaderna
kan ev. nedbringas genom längre kommenderingsperioder, genom tillhandahållande
av såvitt möjligt standardmöblerade bostäder m. in.), planering
av reseverksamheten, dokumentations- och expeditionstjänst samt kommunikationer
med hemlandet. Ämbetsverket vill i detta sammanhang understryka
vad försvarsattachéutredningen framhållit rörande behovet av skrivbiträdeshjälp
och annan expeditionell service för försvarsattachéerna. Dessa
bör biträdas av väl kvalificerade och lämpliga biträden i sådan utsträckning,
att de ej själva nödgas utföra rutinmässiga kontorsgöromål.
I motionen föreslås att en kommitté tillsättes för utredning rörande begränsning
av den nuvarande försvarsattachéorganisationens uppgifter och
omfattning. Mot bakgrunden av vad ovan anförts finner statskontoret en sådan
särskild utredning f. n. ej motiverad.
I övrigt har remissen ej givit anledning till särskilt uttalande från statskontoret.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.