Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående lokalisering av flygplatser inom stockholmsregionen och utredning om lokalflygplats för Stockholm.

1968-12-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:183, Utlåtande i anledning av motioner angående lokalisering av flygplatser inom stockholmsregionen och utredning om lokalflygplats för Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

1

Nr 183

Utlåtande i anledning av motioner angående lokalisering av flygplatser

inom stockholmsregionen och utredning om

lokalflygplats för Stockholm.

(4:e avd.)

I de likalydande motionerna I: 169 av herr Strandberg m. fl. samt II: 222

av herrar Bengtson i Solna och Nilsson i Agnas har hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att direktiv utfärdas till luftfartsverket

att snarast utreda och framlägga förslag till den framtida lokaliseringen

av flygplatser inom stockholmsregionen.

Vidare har i motionen II: 59 av herrar Wiklund i Stockholm och Rimmerfors

yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att frågan

om annan lokalflygplats än Bromma flygplats för huvudstaden måtte göras

till föremål för förutsättningslös utredning.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från luftfartsverket och chefen för flygvapnet.

Härjämte har på utskottets begäran Scandinavian Airlines System (SAS),

Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL)

samt AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) yttrat sig i ärendet. Se Bilaga till

detta utlåtande.

Utskottet. I de över motionerna avgivna yttrandena har motionärernas förslag

om utredning av flygplatsfrågan genomgående tillstyrkts. Luftfartsstyrelsen

framhåller därvid att därest det skulle visa sig att jetflygverksamhet

av bullerskäl inte kan tillåtas på Bromma utan sådana restriktioner att inrikestrafiken

inte kan bedrivas på ett rationellt och ekonomiskt sätt denna

trafik helt eller delvis måste flyttas. Vidare understryker styrelsen att stockholmsregionen

med hänsyn till kapacitetsbehovet inom några decennier

med stor sannolikhet kommer att ha behov av minst två trafikflygplatser.

Om inrikestrafiken skulle flyttas från Bromma till Arlanda måste därför

under alla förhållanden en lämplig lokalisering av en ny flygplats undersökas.

I anslutning härtill må nämnas att luftfartsstyrelsen genom beslut den 2

juli 1968 medgav Scandinavian Airlines System och Linjeflyg AB att under

vissa förutsättningar och villkor intill utgången av år 1974 bedriva trafik

med flygplan av typ DC 9-20 på Bromma flygplats. Sedan hos Kungl. Maj :t

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 183

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

besvär häröver anförts av Stockholms stads hälsovårdsnämnd m. fl. upphävde

emellertid Kungl. Maj :t den 5 september 1968 det överklagade beslutet

under hänvisning till att av verkställd utredning i ärendet framginge

att trafik på nämnda flygplats med flygplan av typ DC 9-20 innebär risk för

allvarliga sanitära olägenheter för omgivningen.

Utskottet finner det för sin del vara mycket angeläget att de av motionärerna

upptagna frågorna får en tillfredsställande lösning. Därest inrikestrafiken

eller en del av den skulle överföras till Arlanda måste såsom iuftfartsstyrelsen

framhållit flygplatsens kapacitet med avseende å bl. a. plattformar

och passagerarutrymmen byggas ut samt frågan om snabba, täta

och billigare kollektiva kommunikationer mellan Arlanda och centrala

Stockholm lösas. De nuvarande förhållandena i dessa avseenden är nämligen

— med tanke jämväl på den växande utrikestrafiken — enligt utskottets

bedömande otillfredsställande.

I förevarande sammanhang vill utskottet erinra om att enligt beslut av

1967 års riksdag rörande luftfartsverkets verksamhet och organisation m. m.

(prop. 57, SU 107, rskr. 267) vissa riktlinjer för kommunala bidrag till investeringar

i statliga flygplatser för linjefart fastlagts. Enligt dessa riktlinjer

skall den kostnadsfördelning som tidigare i stort tillämpats för flygplatser

med blandad inrikes och utrikes trafik, nämligen att kommunerna svarar

för markkostnader och 37,5 % av kostnader för byggnader och anläggningar,

även framdeles tillämpas. Samma normer skall gälla för alla primärflygplatser

och någon särbehandling av Arlanda flygplats har inte ansetts motiverad.

Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor

(KSL) har i sitt yttrande erinrat om att inom regionplanekontoret pågår en

utredning som avser att kartlägga det framtida behovet av flygplatser i

Stockholm och leda fram till förslag om markreservationer för ytterligare

flygplatser. Utredningen avser såväl trafikflyg som allmänflyg. Frågan om

flygtrafikens ordnande inom storstockholmsregionen ingår således i de

regionala organens översiktliga planeringsarbete. Enligt förbundet bör frågan

härom behandlas i sammanhang med övriga stadsbyggnadsfrågor bl. a.

med tanke på bullerstörningar samt andra miljö- och markanvändningssynpunkter.

Därvid är det inte minst väsentligt att kommunikationerna till och

från flygfälten beaktas så att dessa får den ur trafikant- och kostnadssynpunkt

bästa lösningen.

Enligt vad utskottet inhämtat har vidare kommunikationsdepartementet

i olika överläggningar med representanter för närmast berörda myndigheter

och trafikföretag aktualiserat frågan om en centralt belägen flygterminal

med anknytning till lokaltrafiksystemet och även andra åtgärder för att förbättra

de kollektiva kommunikationerna till och från Arlanda flygplats. På

uppdrag av departementet har SJ utfört vissa preliminära undersökningar

som tillsammans med det utredningsarbete som beslutats av KSL är uttryck

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

3

för strävandena att lösa dessa frågor. I överensstämmelse med de tidigare

nämnda, av riksdagen godkända riktlinjerna för luftfartsverkets verksamhet

m. m. har vidare överläggningar inletts med KSL om de investeringar i Arlanda

och Bromma flygplatser som ingår i verkets arbetsprogram för innevarande

budgetår. Dessa överläggningar avser numera även de ytterligare

investeringar på Arlanda som aktualiseras av den överflyttning av viss inrikestrafik

från Bromma till Arlanda som torde bli en följd av Kungl. Maj sts

förenämnda beslut att inte tillåta trafik med jetflygplan av typ DC 9 på

Bromma flygplats.

I fråga om den fortsatta utbyggnaden av Arlanda flygplats vill utskottet

erinra om att Kungl. Maj :t den 8 december 1967 anbefallt luftfartsverket

att inkomma med redogörelse för vidtagna åtgärder och redovisa en närmare

plan för det fortsatta utredningsarbetet i vad avser ett nytt stationsområde.

I skrivelse den 26 april 1968 har verket lämnat en sådan redogörelse

varav framgår att ett som systemskiss utformat principförslag till utbyggnad

av stationsområdet samt övriga för projekteringsarbetet erforderliga programuppgifter

beräknas kunna framläggas i slutet av år 1969.

Med den redan planerade utbyggnaden av Arlanda och den ytterligare utbyggnad

av bansystem m. m. som där är möjlig torde den av trafikutvecklingen

motiverade kapacitetsökningen på primärflygplatserna i storstockhohnsregionen

i och för sig kunna tillgodoses för lång tid framåt, i varje

fall för den reguljära trafiken. Utskottet finner det emellertid i hög grad

angeläget att lämpliga markområden för ytterligare flygplatser i regionen

reserveras så snart detta är möjligt. Enligt utskottets mening bör detta bl. a.

ske inom ramen för den översiktliga markanvändningsplaneringen inom regionen.

Denna bedrivs av Stockholmstraktens regionplaneförbund, som för

detta arbete har ett särskilt regionplanekontor. Förslag har framlagts om att

regionplanearbetet skall övertas av KSL och sedermera det nya storlandstinget.

Utöver nuvarande landstingsuppgifter torde den översiktliga markanvändningsplaneringen

och trafikfrågorna vara huvuduppgifter för det

kommunala samarbetet i regionen. Vid det fortsatta arbetet med dessa frågor

bör de såsom KSL framhållit behandlas i sammanhang med övriga stadsbyggnadsfrågor.

Inte minst viktigt torde därvid vara att ställning tas till de

med bullerstörningarna och deras tolerabla nivå m. m. jämte andra miljöfrågor

förenade problemen. Det synes också angeläget att utredningsarbetet

bedrivs skyndsamt samt redan från början sker i nära samarbete och

kontakt med vederbörande departement och myndigheter ävensom med representanter

för trafikutövarna. Först sedan en prövning i sådan ordning skett

och därav föranledda förslag framlagts kan enligt utskottets uppfattning ett

ställningstagande till anläggnings- och byggnadsbehoven ske.

Utskottet finner de sålunda angivna formerna för handläggning av flygplatsfrågorna

i storstockholmsregionen vara lämpliga och riktiga inte endast

med hänsyn till fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr lss

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

utan också med hänsyn till önskvärdheten att så snart som möjligt nå positiva

resultat.

Vad utskottet i nu behandlade spörsmål anfört bör av riksdagen ges till

känna för Kungl. Maj :t.

Utskottet hemställer

att riksdagen ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet

anfört i anledning av motionerna I: 169 och II: 222 samt

II: 59.

Stockholm den 3 december 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),

Axel Andersson (fp), Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson

(s), fru Wallentheim (s), herrar Kaijser (h), Mårtensson (s), Bengtson

(ep), Bertil Petersson (s), Ottosson (h), Bengt Gustavsson (s), Per Jacobsson

(fp) och Strandberg (h) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),

Blidfors (s), Ståhl (fp), Almgren (s), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s),

herrar Nihlfors (fp), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i

Skellefteå (fp), Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s), Cassel (h) och

Sjönell (ep).

av fru Wallentheim (s).

Reservation

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

5

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:169 och II: 222 samt II: 59

Luftfartsverket (8.4.1968)

(ang. motionerna 1:169 och II: 222)

I sitt denna dag till statsutskottet avgivna yttrande över motionen II: 59

har luftfartsverket närmare utvecklat sina synpunkter på stockholmsregionens

flygplatsfrågor. Dessa synpunkter torde i huvudsak täcka de i här

förevarande motioner anförda aspekterna, varför luftfartsverket i dessa

hänseenden tillåter sig hänvisa till detta yttrande.

Luftfartsverket instämmer i motionärernas uppfattning, att det vore

önskvärt om inrikestrafiken kunde ligga kvar på Bromma flygplats. Till

denna fråga är det dock icke möjligt att taga ställning, innan resultatet av

pågående bullermätningar föreligger och närmare studerats.

Skulle det visa sig att jetflygverksamhet av buller skäl icke kan tillåtas

på Bromma utan sådana restriktioner, att inrikestrafiken icke kan bedrivas

på ett rationellt och ekonomiskt sätt, måste denna trafik helt eller delvis

flyttas. I ett sådant läge blir en utredning av det slag motionärerna föreslår

oundgängligen nödvändig. Luftfartsverket kommer då att taga initiativ

till en dylik utredning. I detta sammanhang må erinras om innehållet i luftfartsverkets

yttrande till riksdagens allmänna beredningsutskott den 1 mars

1968 över ett antal motioner berörande bullerproblcm, vari luftfartsverket

föreslagit att en snabbt arbetande utredning bör få i uppdrag att föreslå

normer för acceptabelt buller härrörande från våra flygplatser.

(ang. motionen II: 59)

Vidkommande den av motionärerna berörda frågan om det faromoment,

som säges föreligga vid start och landning vid Bromma flygplats, vill luftfartsverket

bestyrka motionärernas uttalande, att ett sådant omdöme främst

får anses psykologiskt motiverat. Enligt gällande säkerhetsbestämmelser för

all flygning med flermotoriga trafikflygplan skall ett sådant flygplan efter

förlust av effekten på en motor under vilken som helst del av flygningen

kunna fullfölja denna. Andra flygplan skall över bostadsbebyggelse ha sådan

höjd, att de efter ett motorstopp kan landa på område utanför bebyggelse.

Det må framhållas, att motorstopp under flygning ytterst sällan förekommer

och att begynnande fel i motors funktion normalt upptäckes vid

de kontroller, som motorerna undergår dels före varje start, dels vid olika

gångtidsintervaller.

De flygföretag, som bedriver inrikes reguljär luftfart, räknar med att få

trafikera bl. a. Bromma flygplats med jetflygplan av typ DC 9. I anledning

härav undersöker luftfartsverket f. n. de bullerförhållanden, som kan väntas

uppkomma av sådan trafik på flygplatsen. Visar det sig därvid, att jetflygbullret

är sådant, att väsentliga restriktioner i utnyttjningen av flygplatsen

blir nödvändiga, uppkommer automatiskt bl. a. frågan om en flyttning av

inrikestrafiken helt eller delvis från Bromma flygplats. En faktor som i detta

sammanhang måste beaktas är emellertid, att utvecklingen beträffande

jetflygmotorer nu är på väg mot mindre bullrande sådana. Motorkonstruktioner

finns redan framtagna för den s. k. tredje generationen jetflygplan,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

som sannolikt blir icke oväsentligt gynnsammare ur bullersynpunkt än de

som nu finns i trafik.

Eftersom kort restid, täta förbindelser och måttliga reskostnader vid terminaltransporten

mellan flygplatsen och Stockholms centrala delar har mycket

stor betydelse särskilt för inrikesflyget, måste det föreligga synnerliga

skäl för att flytta från den ur dessa synpunkter välbelägna Bromma flygplats.

Luftfartsverket anser, att pågående utredning rörande flygbullret från

framtida jettrafik vid Bromma flygplats måste färdigställas och bearbetas,

innan ställning kan tas till frågan, huruvida utredning erfordras rörande

annan lokalflygplats än Bromma. Skulle det visa sig nödvändigt att flytta

inrikestrafiken från Bromma flygplats, måste flygplatsen dock under en

relativt lång övergångstid trafikeras med inrikesflygets planerade jetflygplan

till dess möjligheter beretts att ta emot denna trafik vid annan flygplats

inom stockholmsområdet. Frågan om Bromma flygplats’ framtid bör därför

inte avgöras förrän de förhållanden, som här nämnts, kan säkert bedömas

och acceptabla alternativ till långsiktiga lösningar framförts och övervägts.

Att föra över all inrikestrafik till Arlanda torde på begränsad sikt i och

för sig vara möjligt, under förutsättning att flygplatsens kapacitet med avseende

på plattformar och passagerarutrymmen byggs ut samt att man löser

frågan om snabba, täta och billigare kollektiva kommunikationer mellan

Arlanda och centrala Stockholm. Det kan icke undvikas att härutinnan delvis

andra värderingar måste ske för inrikestrafikens än för utrikestrafikens

del. Det måste emellertid framhållas — icke minst med ledning av utländska

erfarenheter — att stockholmsregionen med hänsyn till kapacitetsbehovet

inom några decennier med stor sannolikhet kommer att ha behov av

minst två trafikflygplatser. Om inrikestrafiken skulle flyttas från Bromma

till Arlanda, måste därför under alla förhållanden undersökas en lämplig

lokalisering av en ny flygplats. Det är mycket angeläget, att regionplaneringen

inom stockholmsområdet beaktar en sådan utveckling.

Det militära flygfältet vid Tullinge kan inte utan mycket stora investeringar

byggas om till en flygplats för civil linjetrafik. Att använda Tullinge för

sådan trafik hindras f. n. även av den utsträckning, som det för civil luftfart

förbjudna södra skärgårdsområdet har. Det kan därför vara fördelaktigare

att lokalisera en ny flygplats på annat håll än vid Tullinge.

Chefen för flygvapnet (24.6.1968)

En förutsättningslös utredning om lokaliseringen av flygplatser i stockholmsregionen

tillstyrkes.

Som underlag för en sådan utredning erfordras en prognos över utvecklingen

vad avser den reguljära luftfarten, privat- och af färsflygverksamheten

samt den militära flygverksamheten i området.

Följande faktorer påverkar flygplatsplaneringen från kapacitetssynpunkt.

1. Procedurer och väntat trafikflöde inom terminalområdet och i anslutning

till luftlederna.

2. Hinderfria områden för in- och utflygning samt ev. restriktioner m. h. t.

bullerstörning.

3. Framtida utnyttjande av flygplatserna Bromma, Barkarby, Tullinge

och Arlanda. Ev. måste en skärpning ske i användningen av vissa flygplatser

enbart för vissa kategorier av flygplan in. h. t. fartförhållanden under inflygning.

Härigenom kan avsevärd kapacitetsökning ernås.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

Scandinavian Airlines System (9.4.1968)

Sedan statsutskottet genom skrivelse den 13 februari 1968 hemställi att

SAS måtte avgiva utlåtande över likalydande motionerna I: 169, II: 222

samt motionen II: 59, får SAS härmed i samråd med Linjeflyg Aktiebolag

anföra följande:

Regionplanekontoret har i »Skiss 1966 till regionplan för stockholmstrakten»

bl. a. behandlat frågan om det framtida behovet av civila och militära

flygfält inom stockholmsområdet. SAS och LIN har till luftfartsverket gemensamt

avgivit yttrande över förslaget. Detta yttrande bifogas.

Med hänsyn till det kommersiella flygets snabba utveckling — både i utrikes

och inrikes trafik — vill vi understödja förslaget att en utredning

verkställes om den framtida lokaliseringen av flygplatser för stockholmsregionen.

Detta gäller framför allt behovet av ytterligare flygplatser för

reguljär inrikestrafik samt för allmänflyget.

För utrikestrafikens del bör Arlanda flygplats för en lång tid framöver

kunna tillgodose den växande trafikens krav förutsatt att man snarast vidtar

åtgärder för att färdigställa det permanenta terminalområdet (stationsbyggnad,

uppställningsplatser för flygplan in. in.).

Vad speciellt gäller Bromma flygplats uttalade departementschefen i

Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen angående utbyggnad av en storflygplats

den 25 oktober 1957 att huvudstaden på längre sikt behövde två

flygplatser och att Bromma flygplats som närflygplats icke skulle nedläggas

annat än om ersättning härför i framtiden kunde erhållas på annan plats.

Departementschefen framhöll dessutom, att omfattningen av lufttrafiken

på Bromma flygplats inte borde tillåtas öka i någcn väsentlig mån utöver

den frekvens, som då gällde.

I detta sammanhang kan erinras om att Bromma flygplats år 1961 hade

25 506 landningar av flygplan i kommersiell luftfart (reguljär, charter och

affärsflyg). På grund av överflyttningen av utrikestrafiken till Arlanda —

som ägde rum 1962 — var antalet landningar för samma kategorier år 1967

endast 19 940. Genom den planerade insättningen av större flygplan i inrikeslrafiken

kan man räkna med att Bromma inte förrän i mitten av 1970- talet kommer upp i samma antal landningar som år 1961.

I tillägg till denna verksamhet kommer allmänflyget, som utgör en stor

belastning på flygplatsens kapacitet och som på längre sikt bör beredas utrymme

på annan flygplats.

En överflyttning av den reguljära inrikestrafiken, med dess nuvarande

omfattning och framtida planerade utbyggnad, från Bromma till Arlanda

är av många skäl icke möjlig. Den vore också praktiskt omöjlig att genomföra

med nuvarande provisoriska terminalanordningar på Arlanda flygplats.

Dessa provisoriska terminalanordningar är underdimensionerade redan för

den nuvarande utrikestrafiken och kommer intill dess ett permanent terminalområde

blivit klart att skapa enorma problem för utrikestrafikens del.

Avståndet från Stockholm gör också Arlanda flygplats mindre lämplig för

inrikestrafik jämväl på längre sikt.

Vad gäller de farhågor beträffande utnyttjningen av Bromma flygplats,

som uttalats i motionen nr 59 med hänsyn till introduktion av jetflygplan

på Bromma flygplats vill SAS i nuvarande skede hänvisa till den bullerutredning,

som med anlitande av akustisk expertis utföres av luftfartsverket

under medverkan av experter från Stockholms stads hälsovårdsförvaltning

samt från SAS och LIN. Luftfartsverkets beslut i vad avser SAS’ och LIN:s

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

förslag att under 1969 uppta jettrafik på Bromma flygplats kan förväntas

inom den närmaste tiden. Vid detta beslut torde komma att beaktas såväl

den totala bullereffekten vid planerad jettrafik jämfört med den hittillsvarande

trafiken med propellerflygplan som det i debatten så starkt framhållna

samhällsekonomiska kravet på tidsenliga inrikeskommunikationer

med flyg. De långa resavstånden i Sverige nödvändiggör en turtäthet och

snabbhet i kommunikationerna, som propellerflygplanen inte kan tillgodose.

Några säkerhetsrisker på grund av flygtrafik över bebyggda områden anses

i modern tid inte föreligga med de noggranna bestämmelser, som finns

utfärdade av luftfartsmyndigheterna och den trafikledning, som reglerar

och övervakar varje in- och utflygning från en flygplats.

I vad avser lokaliseringen av en flygterminal inom centrala Stockholm

vill vi slutligen erinra om att den nuvarande lokaliseringen till Haga tillkom

som en följd av att Stockholms stad icke kunde medge trafik med bussar till

och från Arlanda flygplats innanför Stockholms tullar. På längre sikt synes

det vara önskvärt, att en terminal kan anordnas i Stockholms centrala delar

med direkt anslutning till övriga kommunikationsmedel och lokal trafik.

Sammanfattningsvis vill SAS och LIN ansluta sig till förslaget om eu utredning

beträffande lokalisering av ytterligare flygplatser inom stockholmsregionen

för såväl det reguljära inrikesflyget som för allmänflyget.

Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (5.4.1968)

I yttrande från Stockholmstraktens regionplanekontor, vilket infordrats av

KSL, anföres att det inom regionplanekontoret pågår en utredning, som avser

att kartlägga det framtida behovet av flygplatser i Storstockholm och

leda fram till förslag om markreservationer för ytterligare flygplatser. Utredningen

avser såväl trafikflyg som allmänflyg. I detta arbete upprätthålles

kontakt med luftfartsverket. Kontoret har inget att erinra mot ett direktiv

till luftfartsverket att snarast utreda flygplatsfrågan. Det synes emellertid

därvid önskvärt att luftfartsstyrelsens utredning sker i samarbete med

KSL och regionplanenämnden. Därigenom kan övriga regionala aspekter

bevakas och en effektiv samordning ske med den av regionplanekontoret

bedrivna utredningen.

För KSL:s och dess bolag AB Storstockholms Lokaltrafiks (SL) bedömning

av kommunikationernas ordnande till och från flygplatserna har KSL

uppdragit åt SL att utarbeta förslag till undersökning av bl. a. flygpassagerarnas

resvanor till och från Bromma och Arlanda samt motiven för val

av kommunikationssätt. Genom en dylik undersökning samt genom prognoser

rörande flygets utveckling bör det vara möjligt att få ett underlag

för en bedömning av kommunikationsfrågan på längre sikt, varvid frågan

om buss- eller spårförbindelser eller andra lösningar får prövas.

Vad angår förslaget att utsträcka tunnelbanan till Bromma flygfält synes

det dock osannolikt att det av flygverksamheten alstrade resbehovet kan motivera

en så kapitalkrävande anläggning ens på längre sikt.

Av ovanstående framgår att frågan om flygtrafikens ordnande inom storstockholmsregionen

ingår i de regionala organens översiktliga planeringsarbete.

I överensstämmelse med vad regionplanekontoret anför har KSL

inget att erinra mot att luftfartsverket ges i uppdrag att utreda och framlägga

förslag till framtida lokalisering av regionens flygplatser. KSL förutsätter

dock att utredningen utförs i samarbete med regionplanenämnden

och KSL så att denna fråga kan behandlas i sammanhang med övriga stads
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

9

byggnadsfrågor bl. a. med tanke på bullerstörningar samt andra miljö- och

markanvändningssynpunkter. Därvid är det inte minst väsentligt att kommunikationerna

till och från flygfälten beaktas så att dessa får den ur

trafikant- och kostnadssynpunkt bästa lösningen. KSL vill dock framhålla

att det uppdämda behov av trafikbyggande som föreligger i regionen — och

som KSL påtalat bl. a. vid upprättande av underlag för fördelnings- och

flerårsplaner — framtvingar en synnerligen hård granskning och prioritering

av alla investeringar oavsett hur finansieringen sker.

AB Storstockholms Lokaltrafik (8.4.1968)

För närvarande ombesörjes den kollektiva trafiken till Bromma flygplats

med busslinje 110, som vid Alvik ansluter till tunnelbanan. För färd såväl till

som från flygplatsen utnyttjas linjen av 400 å 500 trafikanter per vardag.

Trafikanterna utgöres av dels flygpassagerare, dels anställda vid flygplatsen

och dels personer med andra ärenden, men fördelningen på dessa kategorier

är f. n. okänd. Mot bakgrunden av den redovisade låga passagerarfrekvensen,

osäkerheten om flygplatsens möjlighet att i framtiden kunna

tjäna som lokalflygplats för Stockholm samt den stora kapitalinsats som

krävs för en tunnelbana, synes det knappast realistiskt att, såsom föreslagits

i motionerna I: 169 och II: 222, bygga ut en tunnelbanegren till Bromma

flygplats.

För flygpassagerare till och från Arlanda flygplats upprätthålles expressbusstrafik

(SJ-linje 560) mellan SAS utrikesterminal vid Haga södra och

flygplatsen. Enligt tillgänglig SJ-statistik utgjorde antalet resande med

bussarna sammanlagt i båda riktningarna under år 1967 ca 603 000 eller i

medeltal ca 1 650 per dag. Icke heller denna passagerarfrekvens motiverar

spårbundna kommunikationer enbart för flygplatsens behov.

En viss förbättring av de nuvarande kommunikationerna skulle kunna

erhållas om SAS-terminalen, som med sitt nuvarande läge vid Haga södra

saknar kontakt med såväl järnväg som tunnelbana, finge ett centralare läge

i anslutning till någon tunnelbanestation.

Hur kommunikationerna till flygplatserna skall anordnas på längre sikt

är svårt att uttala sig om utan ingående utredningar. För att ge underlag för

en närmare bedömning av dessa trafikfrågor har emellertid KSL uppdragit

åt trafikbolaget att utarbeta förslag till en undersökning om flygpassagerarnas

resvanor.

Trafikbolaget förutsätter att luftfartsverkets blivande utredningar rörande

stockholmsregionens flygplatser kommer att ske så att bolaget ges möjlighet

att framföra sina synpunkter på trafikfrågornas lösning.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 630027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:380 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående svenska bidrag till Internationella utvecklingsfonden a1 i texten