Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss ersättning till arrendatorer i anledning av utvidgning av Prästtomta skjutfält.

1968-12-05 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:194, Utlåtande i anledning av motioner om viss ersättning till arrendatorer i anledning av utvidgning av Prästtomta skjutfält.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 19b år 1968

1

Nr 194

Utlåtande i anledning av motioner om viss ersättning till arrendatorer

i anledning av utvidgning av Prästtomta skjutfält.

(l:a avd.)

I de likalydande motionerna 1:306 av herr Eskilsson m. fl. och 11:386

av herr Gomér m. fl. har hemställts att riksdagen måtte besluta att ersättning

av statsmedel skall utgå till de arrendatorer som vid utvidgningen av

Prästtomta skjutfält tvingats att frånträda sina arrenden för av dem erlagd

statlig och kommunal inkomstskatt i vad densamma belöper på avtalad

anpassnings- och omställningsersättning.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från länsstyrelsen i Östergötlands län efter hörande

av prövningsnämnden i länet, fortifikationsförvaltningen och riksskattenämnden.

Motionerna

Motionärerna anser att markägare och arrendatorer behandlats olika genom

att arrendatorerna beskattats för hälften av omställningsersättningen

medan markägarna undgått beskattning eftersom ersättningen ingått i köpeskillingen

för fastigheterna. Genom en klausul i avtalet med hänvisning

till kommunalskattelagen anses arrendatorerna ha haft anledning att utgå

från att omställningsersättningarna skulle vara skattefria. Arrendatorerna

har enligt motionerna förlitat sig på att delegationen skulle se till att de och

markägarna blev lika behandlade i skattehänseende.

Remissyttrandena

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län synes ej ha varit avsett att omställningsersättningen

skulle beskattas enär i avtalen med arrendatorerna

intagits en klausul att »avtalet träffats under sådana förhållanden som

avses i kommunalskattelagen § 35 mom. 4». Klausulen har givetvis icke

varit bindande för beskattningsdomstolarna och avser för övrigt beskattning

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 19b

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 19i år 1968

under vissa förhållanden av realisationsvinst. Viss tveksamhet synes också

ha rått beträffande beskattningen eftersom omställningsersättningen avtalats

att utbetalas under som regel 2—4 år medan övriga ersättningar

skolat utbetalas vid viss tidpunkt i nära anslutning till arrendets frånträdande.

I avtalen med arrendatorerna har dessutom intagits en klausul vari vederbörande

arrendator förklarat sig icke ha några ytterligare ersättningsanspråk

gentemot kronan.

Oavsett sistnämnda förhållande finner sig länsstyrelsen — med hänsyn till

föreliggande särskilda omständigheter — böra tillstyrka att arrendatorerna

beredes skälig ytterligare ersättning.

Prövningsnämnden i Östergötlands län har haft att ta ställning till den

taxeringsmässiga bedömningen av de till arrendatorerna utbetalade omställningsersättningarna,

vilka i flertalet fall blivit till fullo beskattade av vederbörande

taxeringsnämnder. Prövningsnämnden hade icke ansett att omställningsersättningar

kunde anses utgöra skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet

för de skattskyldiga arrendatorerna. Sedan regeringsrätten hade

lämnat utan ändring kammarrättens utslag att till beskattning upptaga

hälften av ifrågavarande omställningsersättningar har prövningsnämnden

ansett sig böra följa prejudikatet.

Enligt fortifikationsförvaltningen tillerkändes samtliga arrendatorer omställningsersättning

enligt grunderna i en principöverenskommelse. Flertalet

arrendatorer företräddes vid förhandlingarna av RLF. Samma ersättningsgrunder

tillämpades även för de arrendatorer som inte företräddes

av RLF. Avsikten med hänvisningen i avtalen till kommunalskattelagen § 35

mom. 4 torde ha varit att arrendatorerna inför skattemyndigheterna på ett

enkelt sätt skulle kunna styrka att avlösen skett under tvång. Varken delegationen

eller RLF har emellertid enligt fortifikationsförvaltningen kunnat

förutsäga hur de överenskomna ersättningarna skulle komma att beskattas.

Något uttalande om att anteckningen om tvångsförfarande skulle medföra

skattefrihet hade delegationen självfallet inte behörighet att göra.

Även vid förhandlingarna med markägarna företräddes flertalet sakägare

av RLF. Härvid träffades icke någon principöverenskommelse om omställningsersätlning

vilket torde ha berott på att de sociala skälen icke ansågs

vara lika starka som beträffande arrendatorerna. Det torde dock ha förekommit

att delegationen i vissa fall då ömmande omständigheter förelåg funnit

det rimligt att godta en något högre köpeskilling än vad som eljest skulle

kommit i fråga. Storleken av dessa höjningar kunde icke anges men de hade

varit avsevärt lägre än till arrendatorerna utbetalade omställningsersättningar.

Fortifikationsförvaltningen har löst aktualiserade fall av omställningsersättningar

till markägare och arrendatorer på liknande sätt som delegationen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 19b år 1968 3

Beträffande motionens förslag om ersättning av statsmedel till arrendatorerna

anser sig förvaltningen med hänsyn till att utvidgningen av Prästtomtafältet

handlagts av en särskild delegation ej böra göra annat uttalande

än fästa uppmärksamheten på de prejudicerande verkningar ett bifall till

motionärernas förslag skulle tå med hänsyn till såväl redan skedda som

kommande utbetalningar av ersättningar till arrendatorer i liknande situationer.

Riksskattenämnden anmärker inledningsvis att anledningen till att arrendatorerna

beskattats för viss del av den i samband med utvidgningen av

Prästtomta skjutfält erhållna ersättningen är att söka i den skatterättsliga

praxis som gäller beträffande dylika ersättningar. Ersättning i samband

med frånträdande av arrende var ej sällan förekommande och det torde

finnas ett inte ringa antal arrendatorer på olika håll i landet som blivit

beskattade enligt nämnda praxis. Anledningen till att ägarna av fastigheter

inom skjutfältsområdet icke blivit beskattade för någon del av erhållen

ersättning torde bero på att den oriktigt i sin helhet rubricerats som köpeskilling

för fastighet. Att markägarna icke blivit beskattade för någon

del av ersättningen utgör enligt riksskattenämndens mening ej något skäl

för att utbetala ersättning av statsmedel till de i motionerna berörda arrendatorerna.

»Orättvisan» skulle därmed endast flyttas till en annan nivå. I

stället för en olikartad behandling av markägare och arrendatorer i Prästtomta

skulle man få en olikartad behandling av nämnda arrendatorer och

ett okänt antal arrendatorer i andra delar av landet vilka uppburit ersätU

ningar av enahanda slag.

Riksskattenämnden avstyrker bifall till motionerna.

Utskottet

Genom statsmakternas beslut att utvidga Prästtomta skjutfält har markägare

och arrendatorer inom det av utvidgningen berörda området försatts

i en tvångssituation.

Utskottet som har full förståelse för de problem och svårigheter som kan

uppstå i en sådan situation anser sig dock inte kunna tillstyrka motionsyrkandet.

Vad som framkommit vid remissbehandlingen av ärendet talar enligt

utskottets mening mot att den i motionerna gjorda jämförelsen mellan behandlingen

i skattehänseende av omställningsersättningen till markägare

och arrendatorer skulle föranleda att de sistnämnda i här föreslagen ordning

tillföres ytterligare ersättningar av statsmedel.

Vad motionärerna anfört beträffande arrendatorernas bristande insikter

i skattelagarna förändrar inte utskottets bedömning.

Härtill kommer alt ett bifall till motionsyrkandet skulle medföra prejudicerande

verkningar som inte kan överblickas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 19i år 1968

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna I: 306 och II: 386.

Stockholm den 5 december 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

a frw först» kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),

Axel Andersson (tp) Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson

(s), fru M allentheim (s), herrar Kaijser (h), Mårtensson (s), Ottosson

(h), Bengt Gustavsson (s), Herbert Larsson (s), Wallmark (h), Nils-Eric

Gustafsson (ep) och Wirtén (fp) samt

^a™Tren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),

Bhdfors (s), Stahl (fp), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors

(fp), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar Lindholm (s), Antonsson

(ep), Fagerlund (s), Mundebo (fp), fru Holmberg (s) och herr Peters
SOU

(ilJ,

Reservation

av herrar Ivar Johansson (ep), Nils-Eric Gustafsson (ep), Mattsson (ep)

och Antonsson (ep) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort

ha följande lydelse:

»Genom statsmakternas beslut att utvidga Prästtomta skjutfält har markägare

och arrendatorer inom det av utvidgningen berörda området försatts

i en tvångssituation. I förhållande till markägarna har arrendatorerna drabbats

hardare på grund av att de måst erlägga statlig och kommunal inkomstskatt

for hälften av de avtalade anpassnings- och omställningsersättningarna.

Det ar förklarligt att arrendatorerna känner besvikelse över den reducering

av ersättningarna som därigenom skett, särskilt som de då avtalen

ingicks hade anledning anta att ersättningarna skulle vara skattefria.

Enligt utskottets mening talar vissa billighetsskäl för att arrendatorerna

tillerkänn s ersättning av statsmedel för den minskning av de avtalade ersättningarna

som blivit en följd av beskattningen. Frågan är emellertid av

den art att den i första hand bör prövas av Kungl. Maj :t. Utskottet anser

därför att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter undersökning av

föreliggande omständigheter vidta de åtgärder som må finnas påkallade.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionerna 1:306 och

11:386 ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.»

ESSELTE AB. STHLM 68

814366

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.