Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1968/69 till avsättning till fonden för idrottens främjande jämte motioner.

1968-04-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1968:59, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1968/69 till avsättning till fonden för idrottens främjande jämte motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

1

Nr 59

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning angående anslag för budgetåret

1968/69 till avsättning till fonden för idrottens främjande

jämte motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t (bilaga 12, punkt F 4, s. 49—55 i

utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 3 januari 1968)

föreslagit riksdagen att till Avsättning till fonden för idrottens främjande

för budgetåret 1968/69 anvisa ett anslag av 30 375 000 kr.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 26 375 000 kr.

Kungl. Maj :ts förslag innebär sålunda en ökning med 4 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de likalydande motionerna 1:9 av fru Segerstedt Wiberg och fru

Hamrin-Thorell samt 11:10 av herr Hamrin i Jönköping m. fl. vari hemställts

att riksdagen vid behandlingen av det av Kungl. Maj :t begärda anslaget

till fonden för idrottens främjande måtte besluta att ingen del av

detta anslag får disponeras för stöd åt boxningssporten,

dels de likalydande motionerna I: 65 av herr Karl-Erik Eriksson m. fl.

och 11:99 av herr Sundkvist m.fl. vari hemställts att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om Kungl. Maj :ts medverkan till anordnandet

av ett riksomfattande lotteri — genom Svenska penninglotteriet

:— vars avkastning skulle avsättas till fonden för idrottens främjande,

dels de likalydande motionerna I: 118 av herrar Wirtén och Svanström

samt II: 95 av herrar Johansson i Växjö och Westberg vari hemställts att

riksdagen måtte för att möjliggöra en ökning av bidraget till De handikappades

riksförbund till Avsättning till fonden för idrottens främjande för

budgetåret 1968/69 anvisa ett anslag av 30 475 000 kr., en höjning med

100 000 kr. jämfört med departementschefens förslag.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna 1:9 och 11:10 från

Sveriges riksidrottsförbund och Svenska boxningsförbundet. Se Bilaga till

detta utlåtande.

Utskottet. Inriktningen av statens stöd åt idrotten och därmed sammanhängande

frågor utreds av 1965 års idrottsutredning, som i oktober 1967

lämnat ett delbetänkande, Vålådalens framtid.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

Vålådalens turiststation ägs av Svenska turistföreningen. Stationen är

uppförd på mark som till en början utarrenderades av kronan men som

efter tillstånd av Kungl. Maj :t inköpts av turistföreningen. Stationen arrenderas

sedan år 1930 av Gösta Olander som också äger vissa smärre

byggnader på området och vissa rörelseinventarier. År 1956 uppförde Sveriges

riksidrottsförbund en idrottsgård i anslutning till turiststationen på

mark som riksidrottsförbundet arrenderar av staten. Gösta Olander är föreståndare

för idrottsgården.

Kungl. Maj:t har i likhet med idrottsutredningen funnit det angeläget

att verksamheten vid anläggningarna i Vålådalen kan fortsätta efter i huvudsak

de riktlinjer som utvecklats av Gösta Olander. I sådant syfte har

föreslagits att förvaltningen och driften av anläggningarna skall omhänderhas

av en av de tre huvudintressenterna för ändamålet bildad särskild

stiftelse, till vilken turistföreningen, riksidrottsförbundet och Gösta Olander

överlämnar sina ifrågavarande tillgångar i Vålådalen.

Idrottsutredningen har föreslagit att ett statsanslag av 3 milj. kr. ställs

till stiftelsens förfogande för upprustning och utbyggnad av anläggningarna.

Departementschefen har preliminärt godtagit utredningens kostnadsberäkning

men anser att slutlig ställning till förslaget i denna del hör tas

först sedan planerna mera i detalj utformats av stiftelsens styrelse. I propositionen

har föreslagits att för budgetåret 1968/69 anvisas 1 milj. kr.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag om medelsanvisning avseende

Vålådals-anläggningarna och har inte heller något att erinra mot vad i propositionen

anförts beträffande den framtida förvaltningen av dessa anläggningar

in. m.

Kungl. Maj :t har därutöver föreslagit en allmän uppräkning av nu ifrågavarande

anslag med inte mindre än 3 milj. kr. I motionerna I: 118 och

11:95 föreslås anvisande av ytterligare 100 000 kr., vilket belopp avses för

ökning av bidraget till De handikappades riksförbund. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att idrottsutövningen ur olika synvinklar är av stor

betydelse för de handikappade. I statsrådsprotokollet återges ett uttalande

av idrottens samarbetsnämnd, i vilket nämnden framhåller att genom De

handikappades riksförbunds arbete väsentligt förbättrade möjligheter skapats

för de handikappades idrottsutövning och att tillräckliga medel bör

ställas till förfogande för en fortsatt utveckling på detta område. Mot bakgrunden

av detta uttalande anser sig utskottet kunna utgå från att önskemålen

om ökning av stödet till handikappidrotten särskilt kommer att beaktas

rid fördelningen av anslaget. Då det bör vara möjligt att redan inom

ramen för det av Kungl. Maj :t föreslagna anslagsbeloppet väsentligt höja

bidraget till handikappidrotten avstyrker utskottet motionerna I: 118 och

II: 95.

Under åberopande av det anförda föreslår utskottet att i enlighet med

Kungl. Maj :ts förslag för nästa budgetår anvisas 30 375 000 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968 3

Genom detta ställningstagande har utskottet anslutit sig till Kungi. Maj :ts

förslag att under förevarande anslagsrubrik bör upptas medel för Sveriges

deltagande i de olympiska spelen i Mexico. Härom vill emellertid utskottet

anföra följande.

Den internationella olympiska kommitténs beslut att låta Sydafrika delta

i olympiaden har i vida kretsar väckt ogillande och indignation. En rad

länder bar förklarat att de inte kommer att delta i Mexico om Sydafrika

tillåts delta.

Rasdiskriminering och apartheid är utan tvekan företeelser som är helt

oförenliga med de olympiska spelens grundläggande idéer om en global

samling kring idrotten i fredlig anda.

Enligt vad utskottet erfarit har Sveriges olympiska kommitté hos den

internationella olympiska kommittén begärt en omprövning av beslutet att

låta Sydafrika delta.

Utskottet har noterat opinionsyttringarna från idrottsvärlden och den

diskussion som i anslutning härtill uppstått rörande olika länders deltagande

i olympiaden.

Om internationella olympiska kommittén vidhåller sitt beslut syns det

tveksamt om ett svenskt deltagande i olympiaden bör stödjas genom bidrag

av statsmedel. Det är därför utskottets förhoppning att den åsyftade omprövningen

kommer till stånd och leder till ändring av det tidigare beslutet

så att förutsättningar för en olympiad i traditionell mening skapas.

Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t ej fattar beslut i bidragsärendet

förrän klarhet vunnits om att det blir en olympiad i traditionell mening.

I motionerna 1:9 och II: 10 hemställs att riksdagen beslutar att ingen

del av förevarande anslag får disponeras för stöd åt boxningssporten.

Utskottet vill erinra om att medel ur förevarande anslag ej kommer den

professionella boxningen till godo. Nu är således endast fråga om det ekonomiska

stödet åt amatörboxningen.

Vid Nordiska rådets elfte session 1963 beslöt rådet rekommendera regeringarna

i Danmark, Finland, Norge och Sverige att företa en gemensam undersökning

om boxningens skadeverkningar. Till koordinerande land utsågs

Danmark. Den specialistkommitté som tillsattes för uppgiften har redovisat

resultatet av sitt arbete i betänkandet Boxningens medicinska skadeverkningar

(NU 1967: 16). I betänkandet läggs fram förslag om en rad olika

åtgärder syftande till att förhindra eller minska riskerna för utövarna av

boxning. Efter remissbehandling av betänkandet avser Danmarks regering

att inbjuda de övriga nordiska regeringarna till förhandlingar om lämpliga

åtgärder i anledning av de sakkunnigas förslag.

Vid sin behandling i fjol av motioner av samma innebörd som de nu ifrågavarande

underströk utskottet att frågan om de skadeverkningar som otvivelaktigt

kan uppkomma i samband med amatörboxningens utövning bör

följas med särskild uppmärksamhet, bl. a. genom företrädare för läkar
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 59

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

vetenskapen, och att effektiva åtgärder bör vidtas för att i så stor utsträckning

som möjligt minska de med boxningssporten förenade skaderiskerna.

Riksidrottsförbundets och boxningsförbundets yttranden över de nu ifrågavarande

motionerna ger vid handen att i Sverige olika åtgärder vidtagits

eller planeras i sådant syfte. Utskottet utgår från att detta arbete sedan nu

nyssnämnda betänkande föreligger kommer att intensifieras och att det

gemensamma nordiska arbetet kommer att bedrivas med största möjliga

skyndsamhet.

Om amatörboxningen undandras stödet från fonden för idrottens främjande

innebär detta enligt riksidrottsförbundets uppfattning att amatörboxningen

ändå kommer att fortleva men att boxningsförbundets verksamhet

betänkligt försvåras då det gäller ungdomsfostran, utbildning av ledare,

instruktörer och domare. Likaså äventyras kontrollen och säkerhetsanordningarna

till skydd mot skador.

Inte minst av sist angivna skäl måste ett beslut av den innebörd som

föreslagits i motionerna inge allvarliga betänkligheter. Utskottet är för sin

del inte berett medverka till åtgärder som kan innebära att riksidrottsförbundets

möjligheter till kontroll över och insyn i boxningsförbundets verksamhet

begränsas. Därtill kommer att utskottet anser att inte några skäl

har framkommit som motiverar avsteg från den tidigare av riksdagen intagna

ståndpunkten att riksdagen inte lämpligen bör ge direktiv för den

närmare inriktningen av det ekonomiska stödet till idrotten utan att det

bör ankomma på riksidrottsförbundet att bestämma i fråga om fördelningen

av bidrag mellan olika specialförbund.

Under åberopande av det anförda avstyrker utskottet motionerna 1: 9 och

II: 10.

I motionerna 1:65 och 11:99 upptas frågan om ekonomiskt stöd till

idrotten utöver det som sker genom anslag på riksstaten. I sådant syfte

föreslås att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder för

anordnande genom Svenska penninglotteriet av ett riksomfattande lotteri,

vars avkastning skulle avsättas till fonden för idrottens främjande.

Utskottet har erfarit att Svenska penninglotteriet för närvarande har svårigheter

att finna avsättning för lottsedlar i de lotterier bolaget anordnar.

Enligt samtidigt lämnad uppgift råder även på lotterimarknaden i övrigt

visst köpmotstånd. Det syns därför utskottet utomordentligt tveksamt huruvida

ett idrottslotteri under nu rådande förhållanden skulle kunna hävda

sig i konkurrensen med andra redan etablerade större lotterier. Utskottet

har vidare den principiella uppfattningen att det statliga ekonomiska stödet

till idrotten liksom hittills bör åstadkommas genom anslag på riksstaten.

Utskottet är sålunda ej berett tillstyrka ifrågavarande motioner.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna I: 118 och II: 95 i vad

de avser särskild medelsanvisning för höjt bidrag till De

handikappades riksförbund,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

5

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionerna I: 118 och 11:95 i vad de avser

anslagsberäkningen till Avsättning till fonden för idrottens

främjande för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten under

tionde huvudtiteln anvisar ett anslag av 30 375 000 kr.,

3. att riksdagen avslår motionerna I: 9 och It: 10,

4. att riksdagen avslår motionerna I: 65 och II: 99.

Stockholm den 2 april 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit:

från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),

Virgin (h), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s),

herrar Kaijser (h), Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson

(h), Herbert Larsson (s), Edström (fp), Thorsten Larsson (ep) och

Johan Olsson (ep) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),

Blidfors (s), Eliasson i Sundborn (ep), fru Lewén-Eliasson (s), fröken

Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm (s), Johansson i

Norrköping (s), Ivällstad (fp), Fagerlund (s), Blomkvist (s), Björkman

(h), Westberg- (fp) och Sjönell (ep).

Reservationer

1) beträffande stöd åt boxningssporten

a) av herrar Kaijser (h), Nyman (fp), Edström (fp), Thorsten Larsson

(ep), Gustafsson i Skellefteå (fp), Källstad (fp) och Westberg (fp) som

anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 9 och II: 10 och att därför

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med »Inte minst»

och slutar med »och II: 10» bort ha följande lydelse:

»Den genom Nordiska rådets försorg genomförda utredningen visar att

amatörboxningen är hälsovådlig. Härutinnan föreligger en klar skillnad i

förhållande till idrott i egentlig mening. Det är därför motiverat att staten

inte stöder boxningsverksamheten. Det synes lämpligt att denna tanke tar

sig uttryck på det i motionerna angivna sättet.

Enligt utskottets mening bör riksidrottsförbundet kunna utöva kontroll

över och ha insyn i boxningsförbundets verksamhet även om statsbidrag

inte utgår till amatörboxningen. Vad riksidrottsförbundet i sitt remiss
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

yttrande anfört kan därför enligt utskottets uppfattning ej åberopas soin

skäl mot indragning av det statliga stödet.

Under åberopande av det anförda tillstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.

»

dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen med bifall till motionerna I: 9 och II: 10

beslutar att förevarande anslag icke får disponeras för stöd

åt boxningssporten,»

b) av herr Johan Olsson (ep)

c) av herr Eliasson i Sundborn (ep).

2) av herrar Edström (fp), Thorsten Larsson (ep), Johan Olsson (ep),

Eliasson i Sundborn (ep), Gustafsson i Skellefteå (fp), Källstad (fp), Wesiberg

(fp) och Sjönell (ep) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna

I: 65 och II: 99 och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »ifrågavarande motioner» bort ha följande lydelse:

»Det syns utskottet motiverat att nya vägar prövas i syfte att ge olika

idrottsorganisationer bättre ekonomiska möjligheter att främja idrotten i

landet. Det i förevarande motioner framförda förslaget om ett genom

Svenska penninglotteriets försorg anordnat riksomfattande idrottslotteri

anser utskottet väl värt att förverkliga. Utskottet tillstyrker därför motionerna.

»

dels utskottets hemställan under 4. bort ha följande lydelse:

»4. att riksdagen med bifall till motionerna 1: 65 och II: 99

hos Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder för anordnande

genom Svenska penninglotteriet av ett riksomfattande lotteri,

vars avkastning skall avsättas till fonden för idrottens

främjande.»

3) av herrar Virgin (h), Kaijser (h), Ottosson (h), Bohman (h) och

Björkman (h) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som

börjar med »Om internationella» och slutar med »traditionell mening» bort

ha följande lydelse:

»Det är utskottets förhoppning att den åsyftade omprövningen kommer

till stånd och leder till ändring av det tidigare beslutet så att förutsättningar

skapas för en olympiad i traditionell mening.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

7

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 9 och II: 10

Sveriges riksidrottsförbund (29.2.1968)

I motionen talas om boxningssporten utan att någon skillnad göres mellan

amatörboxning och professionell boxning. RF finner det angeläget framhålla

atl vid en bedömning av boxningssporten bör en klar distinktion ske

mellan amatörboxning och professionell boxning. Den senare ligger ej inom

RF:s verksamhetsområde och till densamma utgår ej statliga bidrag.

RF liksom ledningen för boxningsförbundet är medvetet om att amatörboxningen

— liksom vissa andra idrotter — kan medföra skaderisk för utövarna.

Roxningsförbundet har därför — med stöd från RF — sedan ett

10-tal år tillbaka kontinuerligt verkat för att genom olika säkerhetsbestämmelser

eliminera eller i varje fall avsevärt begränsa de risker, som amatörboxningen

i tävlingsform kan medföra. Bland dessa åtgärder bör följande

nämnas:

1. Startbok

Innan någon får tillstånd att boxas måste han genomgå läkarundersökning

och förklaras tävlingsduglig med avseende främst på de fysiska förutsättningarna.

Alla matcher noteras och kontroll av startboken sker varje

år.

2. Huvudskydd

Obligatoriskt huvudskydd infördes 1962 i första hand för att skydda huvudet

vid fall mot golvet men också i syfte att minska ögonbrynsskador vid

sammanstötningar huvud mot huvud.

3. Underlivsskydd

Suspensoar har under många år varit obligatorisk.

4. Tandskydd

Med något enstaka undantag använder alla boxare i dag tandskydd.

5. Handskar

Tjockleken (tyngden) på handskarna har ökats från 8 oz (228 g) till 10

oz (285 g).

6. Domarregler

För att undvika knockout kan ringdomaren avbryta en ojämn kamp i ett

tidigt skede.

Boxningsförbundet bär under hösten 1967 beslutat företa utredning om

huvudskyddens utförande och översyn av alla skyddsåtgärder.

Vid utformningen av säkerhetsbestämmelserna har boxningsförbundet

samrått med läkarvetenskaplig expertis. Bestämmelsernas efterlevnad kon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

trolleras av boxningsförbundet. Företrädare för RF har senast vid de svenska

mästerskapstävlingarna i Stockholm den 19—22 februari 1968 kunnat

konstatera att match för undvikande av skadeverkningar avbrytes på initiativ

av domare, sekond eller den tävlande själv.

Av vad här anförts torde framgå att boxningsförbundet vidtagit en rad

åtgärder för att skydda amatörboxare mot skador. RF vilt erinra om att den

utredning som nyligen utförts inom Nordiska rådet rekommenderar i stort

sett motsvarande säkerhetsbestämmelser.

RF vill också framhålla att den aktivitet, som bedrives inom boxningsförbundet

och dess föreningar, är av sådan art och omfattning att dess värde

ej bör bedömas enbart på grund av den publicitet som sker kring tävlingar.

Inom föreningarna bedrives en relativt omfattande ungdomsverksamhet

som visat sig kunna engagera ungdomar, som svårligen attraheras av andra

idrotter. Genom denna verksamhet får dessa ungdomar möjlighet till planmässig

träning i ett idrottens kamratskap med självklar respekt för regler

och bestämmelser. De fostras därigenom till ett sportmannamässigt uppträdande.

De statliga medel som via RF utgår till boxningsförbundet — 70 000

kronor under budgetåret 1967/68 — avser i första hand stöd till denna ungdomsverksamhet.

En annan betydelsefull och omfattande del av boxningsförbundets verksamhet

är utbildning av föreningsledare, instruktörer och domare. Denna

aktivitet är väsentlig i förbundets strävan att ge amatörboxningen en sådan

form att den motsvarar ovan beskrivna målsättning.

I detta sammanhang bör påpekas att endast en relativt liten del av det

statliga bidraget till boxningsförbundet användes för täckande av kostnader

för tävlingsverksamhet. Om amatörboxningen undandrages stödet från fonden

för idrottens främjande, innebär detta enligt RF:s uppfattning att amatörboxningen

ändå kommer att fortleva men att boxningsförbundets verksamhet

betänkligt försvåras då det gäller ungdomsfostran, utbildning av ledare,

instruktörer och domare. Likaså äventyras kontrollen och säkerhetsanordningarna

till skydd mot skador.

Det förhållandet att boxningsförbundet såsom medlem av RF kommer i

åtnjutande av samhällets ekonomiska stöd innebär enligt RF:s uppfattning

en garanti för att detta förbund i samarbete med RF och med utnyttjande

av läkarvetenskaplig expertis kan leda och kontrollera amatörboxningen på

ett sådant sätt att dess ungdomsfostrande värde tillvaratages.

RF :s nuvarande möjligheter till kontroll över och insyn i boxningsförbundels

verksamhet blir betydligt sämre om RF saknar möjlighet att lämna boxningsförbundet

bidrag av statsmedel.

Sammanfattningsvis vill RF hänvisa till sitt yttrande den 16 januari 1962

över SOU 1961:46 och därur citera:

»När de värden boxningssporten representerar i form av ett samlande

ungdomsarbete, god ungdomsfostran och fysisk träning vägs mot de skaderisker,

som utredningen konstaterat — skaderisker som icke är mera påtagliga

än i åtskilliga andra former av statsunderstödd idrottsutövning — kan

RF icke anse att skäl finnes att ifrågasätta någon ändring i fråga om statsbidrag

till denna del av verksamheten inom RF.»

Med stöd av det anförda föreslår RF att den remitterade motionen lämnas

utan bifall.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

9

Svenska boxningsförbundet (20.2.1968)

Den i motionerna angivna anledningen till att boxningssporten ej skulle

komma i åtnjutande av anslag ur idrottsfonden är »att medvetet begången

skadegörelse på en tävlingsmotståndare helt faller inom ramen för fastställda

regler» och fortsättningsvis »Det skall här i klarhetens intresse framhållas,

att den enda sportgren, som anslagsmässigt motiverar en särbehandling,

är just boxningen.»

Denna grundsyn från motionärernas sida är enligt vår uppfattning helt

felaktig och strider dels mot de demokratiska principer efter vilka vårt

samhälle är uppbyggt, dels också mot de gängse vedertagna idrottsliga

grundlagarna även om hänsyn tages till de medicinska frågorna i sammanhanget.

Amatörboxningssporten är till sin natur en försvarssport och bygger på

mänskliga fundamentala principer, viljan att försvara sig, självbevarelseinstinkten.

För hela den västerländska boxningsskolan är försvarsattityden

väsentlig, vilket också är ledmotiv vid upprättande av instruktionsböcker,

vid regelförändringar etc. Amatörboxningen kan givetvis hänföras till kampidrotterna

där de individuella prestationerna bedöms och värdesätts. Den

är en sport för unga människor (16—21 år) som har behov av att under

denna ur många synpunkter relativt svåra delen av uppväxttiden få idka

en individuell idrottsgren i gemenskap med andra ungdomar av samma

kynne.

De som i motsats till motionärerna levt nära denna ungdom har klart

för sig att deras avsikt med sin idrottsutövning är helt annorlunda än alt

»medvetet försöka skada en tävlingsmotståndare».

Innan vi går in på idrottsliga synpunkter torde det vara på sin plats

med några sociala aspekter. Samhället har tillerkänt idrottsrörelsen en

obestridlig ställning som uppfostrare av svensk ungdom. Idrottens uppfostrande

uppgift respekteras också av alla samhällsgrupper oavsett politisk,

religiös eller annan anknytning. Människan är emellertid inte ensartad.

Arvsanlag och andra faktorer gör att vi skiljer oss från varandra

i kynne, intresse etc. Speciellt under ungdomsåren kommer dessa särdrag

fram som måste kanaliseras i rätt riktning. Här har idrotten en stor uppgift

att fylla. Genom den mångskiftande verksamheten kan olika intressesfärer

tillgodoses. Den ungdom som till sin natur vill dela intresset omkring

uppgiften med andra ägnar sig åt lagidrotten. Men den ungdom som

är individualistiskt lagd måste ha rätt att tillfredsställa sina intentioner.

Här har kampidrotterna jämsides med andra idrottsgrenar av individuell

natur en stor uppgift: Att kanalisera aggressioner i rätt riktning.

Vi vet inom vårt förbund vilken god uppfostrare amatörboxningen är,

vilket har bidragit till åt! många svenska ungdomar har anpassats i sin slutliga

miljö på rätt sätt. Det är också vetskapen om detta som gör att det

fortfarande går att rekrytera ledare etc. inom en idrottsgren som under alltför

många år utsatts för en osaklig och sårande kritik från icke experter.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att vår sport omgärdas av säkerhetsbestämmelser

på ett helt annat sätt än inom andra idrottsgrenar. Man

kan också konstatera att den utredning som utförts inom Nordiska rådet

i stort sett har kommit fram till de säkerhetsbestämmelser som vi redan

tillämpar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1968

Som bekant innebär Nordiska rådets utredning inget förslag till boxningsförbud

utan man anser att de av utredningen föreslagna skyddsåtgärderna

skall vara tillfyllest. Vi vill emellertid även framhålla att vi ständigt

omprövar säkerhetsföreskrifterna efter hand som erfarenheterna så

kräver.

Vid boxnings,förbundets årsmöte den 7 oktober 1967 beslöts att en förutsättningslös

utredning angående huvudskyddens utförande skulle påbörjas.

Senare under hösten beslöt styrelsen att vidga utredningen till att samtidigt

omfatta en allmän översyn av alla skyddsåtgärder, förutom huvudskydd

även handskar och ringgolv.

Ett första sammanträffande ägde rum för en tid sedan med laborator

Aldman som utmynnade i ett sammanträffande med Sveriges standardiseringskommission

och provningsanstalten. Undersökningen skall påbörjas

inom den närmaste tiden och vår målsättning är att få boxningshjälmen

SIS-märkt.

Den utredning som utförts för att undersöka skadeverkningar, nu senast

den inom Nordiska rådet, ger enligt vår uppfattning en skev bild av

de verkliga förhållandena. Vid undersökningar av boxare är det i allmänhet

äldre sådana som utövade sporten under helt andra förhållanden än nu.

Skyddsåtgärder som startbok, huvud- och tandskydd, tjockare handskar,

RSC-regeln, avstängning av boxare vid knock-outs etc. har inneburit att

eventuella skaderisker eliminerats i hög grad. Antalet matcher per boxare

har också minskat, vilket gör att utövarna får längre viloperioder nu än

tidigare. Dessa förhållanden har inte beaktats i utredningen.

Man kan också vaga sig pa att tro, med stöd av ifrågavarande utredning,

att läkarvetenskapen fortfarande vet för litet när "det gäller hjärnskador.

Hjärnskakningar som innebär långvarig medvetslöshet kan åstadkomma

ogynnsamma förändringar av hjärnan men ovissheten är stor

när det gäller verkan av upprepade hjärnskakningar av lindrigare natur.

Här befinner sig boxningssporten i gott sällskap med andra idrottsgrenar.

Det kan kanske vara en idrottens fråga att hjälpa till med forskningsarbetet

i här berört avseende.

Med stöd av här anförda synpunkter avvisar Svenska boxningsförbundet

bestämt motionärernas förslag om indragning av det anslag som riksidrottsförbundet

årligen tillerkänner oss. Vi anser också att Sveriges riksdag bör

tillerkänna ainatörboxningssporten samma självklara ställning som idrottsgren

inom riksidrottsförbundets hägn som övriga idrottsgrenar åtnjuter och

låta fördelningen av de medel som ställs till idrottens förfogande handhas av

idrottens organ.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.