Utlåtande i anledning av motioner om propagandakampanj för avsättning av svenska produkter på den svenska marknaden.
1968-04-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1968:82, Utlåtande i anledning av motioner om propagandakampanj för avsättning av svenska produkter på den svenska marknaden.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1968
1
Nr 82
Utlåtande i anledning av motioner om propagandakampanj för
avsättning av svenska produkter på den svenska
marknaden.
(5 :e avd.)
I de likalydande motionerna I: 617 av herr Ottosson m. fl. och II: 775 av
herr Magnusson i Borås m. fl. har hemställts att riksdagen måtte besluta bevilja
ett anslag under tionde huvudtiteln på 300 000 kr. för budgetåret
1968/69 att användas för en propagandakampanj i syfte att främja avsättningen
av svenska produkter på den svenska marknaden under mottot
»Satsa på Sverige».
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från kommerskollegium och kollegiet för Sverige-information
i utlandet. Kommerskollegium har inhämtat yttranden från
Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund, Handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare
och Stockholms handelskammare. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Motionärerna anser att det — med hänsyn till den rådande arbetsmarknadssituationen
och osäkerheten rörande den fortsatta konjunkturutvecklingen
— behövs särskilda åtgärder i syfte att främja avsättningen av
svenska produkter på den svenska marknaden. Statsmakterna föreslås medverka
härtill genom att lämna anslag till en propagandakampanj, vilken
även skall omfatta propaganda för »ökad semestervistelse för svenska folket
i Sverige». I fråga om avsättningen av svensktillverkade varor skall
kampanjen, om så befinns önskvärt, också kunna utsträckas till att omfatta
exportmarknader. En landsförening för ändamålet uppges vara under bildande.
I fråga om kampanjens uppläggning samt finansiella och organisatoriska
utformning skall samråd äga rum med olika branschorganisationer.
Näringslivet skall erbjudas att stödja kampanjen. Risken för att kampanjen
skall bemötas negativt av Sveriges handelspartners inom EFTA avvisas
med hänvisning till att motsvarande kampanjer planeras i bl. a. Storbritannien
och Danmark. Motionerna utmynnar i en hemställan att riksdagen för
den ifrågavarande aktionen beviljar ett anslag på 300 000 kr. för budgetåret
1968/69.
Samtliga remissinstanser utom Skånes handelskammare avstyrker eller
anser sig inte kunna tillstyrka bifall till det i motionerna framställda
yrkandet.
Som ett led i den liberala svenska handelspolitiken har Sverige tagit aktiv
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 82
2
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1968
del i det internationella arbetet med att avskaffa handelsbarriärerna. Handelshinder
såväl i form av tullar som i form av kvantitativa restriktioner
har successivt reducerats och i betydande utsträckning helt slopats. Allmän
enighet torde råda om att ett fritt och omfattande varuutbyte med utlandet
är en viktig förutsättning för ytterligare ekonomisk expansion. Även motionärerna,
som anser läget för hemmamarknadsindustrin vara bekymmersamt
till följd av växande import från låglöneländer, synes dela denna uppfattning.
Utskottet är för sin del fullt på det klara med att från produktions- och
sysselsättningssynpunkt viktiga industrigrenar kommit i ett utsatt läge till
följd av försäljningsoffensiver på den svenska marknaden från länder med
ett lägre kostnadsläge än vi har i Sverige. Utskottet är ense med motionärerna
om vikten av att genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och andra
sysselsättningsfrämjande åtgärder söka råda bot på de olägenheter som kan
uppstå i samband med en friare handel över gränserna.
Naturligen är det angeläget att samtidigt härmed andra åtgärder vidtas
i syfte att finna nya och ökade avsättningsmöjligheter för den svenska
industrins produkter.
Vad beträffar utlandsmarknaden vill utskottet erinra om att statsmakterna
och näringslivet genom olika åtgärder söker främja exporten.
När det gäller hemmamarknaden kommer statsmakternas insatser till
uttryck genom bl. a. konsumentupplysningen och undersökningsverksamheten
på konsumentområdet. Genom denna verksamhet, som fått successivt
ökade resurser, kan allmänheten få information om ändamålsenliga produkter
av hög kvalitet. Utskottet erinrar om att svenska produkter vunnit allmän
erkänsla för sin höga kvalitet och ur denna synvinkel är fullt konkurrenskraftiga
gentemot utländska produkter.
Såsom Stockholms handelskammare framhållit står det givetvis enskilda
intressen fritt att söka kollektivt verka för köp av det egna landets produkter.
Detta sker ju nu också genom annonskampanjer etc.
Med anledning av vad i motionerna anförts beträffande omfattningen av
den kampanj varom i motionerna är fråga vill utskottet erinra om att av
statsmedel utgår bidrag i olika former till turistnäringen.
Under åberopande av det anförda och med hänvisning till vad bl. a. kommerskollegium
och kollegiet för Sverige-information i sina remissyttranden
anfört avstyrker utskottet motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna I: 617 och II: 775.
Stockholm den 18 april 1968
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
3
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1968
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s)
Virgin (h), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), Kaijser (h), Nyman
(fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h), Herbert Larsson
(s), Edström (fp), fru Lilly Ohlsson (s), fru Elvy Olsson (ep) och herr
Johan Olsson (ep) samt
från andra kammaren: herrar Blidfors (s), Eliasson i Sundborn (ep),
fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors (fp), Bergman (s), Turesson (h),
Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s),
Källstad (fp), Gustafsson i Uddevalla (s), fröken Ljungberg (h), fru Holmberg
(s), herrar Nilsson i Tvärålund (ep) och Blomkvist (s).
Reservation
av herr Ottosson (h).
4
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1968
Bilaga
Yttranden över motionerna 1:617 och 11:775
Kommerskollegiets yttrande (20/3 1968)
I anledning av remissen har kollegium inhämtat yttranden från Kooperativa
förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges grossistförbund, Sveriges
industriförbund, Handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare
samt Stockholms handelskammare. Överlämnande de inkomna remisssvaren1
får kollegium för egen del anföra följande.
Den ekonomiska utvecklingen under 1967 präglades av en tydlig koniunkturavmattning
i flera västeuropeiska länder, liksom i USA. Detta ledde
till en dämpad utrikeshandel samt svårigheter att få avsättning för den
egna produktionen och att upprätthålla en hög sysselsättning. För att mildra
svårigheterna har finans-, närings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
satts in, bl. a. i Sverige. Oron över utvecklingen tenderar tyvärr att pa vissa
håll driva fram en ekonomisk nationalism. I vissa länder, som i exempelvis
USA, har detta lett till krav på direkta åtgärder för att försvåra importen.
Eftersom handlingsfriheten härvidlag är begränsad genom åtagandena i
GATT har tanken i flera länder uppkommit att man genom psykologiska
medel skulle kunna motverka importen och stödja hemmaproduktionen.
Exempel härpå erbjuder, som påpekas i motionen, de aktioner som inletts i
Storbritannien (»Back Britain») och Danmark.
De åtgärder som vidtagits eller planeras i andra länder kan enligt koilegii
uppfattning bedömas från samma principiella utgångspunkt som höjningar
av tullar eller andra mot importen riktade direkta åtgärder. I den man
kampanjer av det åsyftade slaget genomföres i statlig regi eller med statligt
stöd i andra länder bör de kunna påtalas och bekämpas från svensk sida.
Det torde för övrigt finnas anledning att med skepsis och oro se även pa
sådana i privat regi organiserade propagandakampanjer, vilka med enda
motiv att varan är inhemsk, söker stödja det egna landets produktion.
Att möta i andra länder förekommande propagandakampanjer med motsvarande
åtgärder i Sverige kan lätt leda till motåtgärder med åtföljande
ytterligare skada för svensk export. Man har ingen garanti for att sådana
motåtgärder inte blir av mer långtgående handelshindrande natur. Propagandakampanjer
till stöd för inhemsk produktion kan sålunda totalt sett
medföra försämrade avsättningsmöjligheter för den svenska produktionen.
Sverige är för sin utveckling i hög grad beroende av öppna marknader.
Det är därför av största betydelse att man, om ingripanden kan bli påkallade
i försämrade konjunkturlägen, i så stor utsträckning som möjligt soker
undvika åtgärder som kan få en kontraktiv verkan på det internationella
varuutbytet. Avsteg från den principiellt liberala linjen i svensk handelspolitik
bör göras endast temporärt i klart avgränsade och utredda fall, om
synnerligen starka skäl föreligger härför. Mot bakgrund av vad sålunda anförts
får kollegium avstyrka bifall till det i motionen begärda anslaget om
300 000 kr.
1 Se nedan.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1968
5
Kooperativa förbundets yttrande (i/3 1968)
Kooperativa förbundets styrelse kan icke finna kampanjer av föreslagen
inriktning önskvärda. Motionärerna hänvisar till att kampanjer av liknande
slag förekommer i andra länder. Enligt styrelsens uppfattning är dessa uttryck
för en begynnande ekonomisk nationalism och samma motiv, som
åberopas för dessa kampanjer, kan leda till andra och mera långtgående
handelshindrande åtgärder. Detta är icke ett svenskt intresse. Det är enligt
styrelsens uppfattning angeläget att undvika alla åtgärder, som kan leda till
hinder för det internationella handelsutbytet, och i stället satsa på sådana
som kan underlätta och utvidga detsamma.
Kooperativa förbundets styrelse avstyrker sålunda det begärda anslaget.
Landsorganisationens i Sverige yttrande (18/3 1968)
Samhällets åtgärder för att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft
gentemot utländska företag på den svenska marknaden måste innebära
ett arbete med helt andra medel och ha en helt annan omfattning än
de motionärerna föreslår om den fulla sysselsättningen och den ekonomiska
tillväxten skall tryggas.
LO finner således att motionerna icke bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.
Sveriges grossistförbunds yttrande (5/3 1968)
För Sverige, som i så hög grad är beroende av en stor utrikeshandel, är
givetvis sådana åtgärder i princip lika besvärande som direkta importrestriktioner.
Syftet är ju detsamma. Det måste vara lika angeläget för
vårt land att bekämpa uppkomsten av frivilliga mot utrikeshandeln riktade
kampanjer som att vända sig mot otillbörliga tillgripanden av egentliga
handelshinder i form av förhöjda tullar eller importrestriktioner. Det
förefaller som om motionärerna, vilka sannolikt haft bekymmer för enskilda
företag i samband med den pågående strukturomvandlingen för
ögonen, förbisett de allvarliga risker det skulle innebära för svensk ekonomi,
om av ekonomisk nationalism färgade kampanjer mot importen
skulle inledas på viktigare marknader inklusive i vårt eget land och skulle
leda till minskad import och därmed ett minskat internationellt varuutbyte
till skada för vår export. Skall vi kunna med framgång påtala av
utlandet vidtagna åtgärder mot vår export, måste vi själva vara fria från
sådana.
Det förefaller som om motionärerna i första hand haft utvecklingen beträffande
textil- och beklädnadsområdet i tankarna. Vad gäller textilvaror
utom kläder kan man mellan 1965—1967 konstatera en ökning av importen
med 6,1 %. Därvid bör dock anmärkas, att importen från EFTA ökade med
18,1 % och importen från våra nordiska grannländer med 23,1 %. På beklädnadsområdet
har utvecklingen varit enahanda. Importen av kläder
ökade mellan 1965 1967 med 37,1 %. ökningen av importen från EFTA
respektive från Norden uppgick till 55,1 % repektive 53,4 %. En icke
oväsentlig ökning av textilvaruimporten från u-länder kan dessutom konstateras.
Den ifrågasatta kampanjen skulle därför främst få sin udd mot
Norden, EFTA-staterna och u-länderna. Det kan vidare finnas anledning
erinra om att exporten av textilvaror till EFTA sedan 1965 ökat med 43,8 %
och till Norden med 31,4 %. Beträffande kläder är motsvarande procentsatser
57,9 % respektive 60,2 %. Man kan därför ifrågasätta lämpligheten
6
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1968
av åtgärder med risk för begränsande återverkningar på textilhandeln inom
exempelvis EFTA eller Norden.
En annan industrigren, som varit utsatt för en hårdare importkonkurrens,
är skoindustrin. Under den senaste tvåårsperioden ökade värdet av
skoimporten med totalt 32,4 % och från Norden med 43,5 %. Samtidigt bör
dock erinras om att skoexporten under samma tid totalt ökade med 85 %
och till Norden med 111,1 %.
Förbundet vill till sist än en gång understryka, att det för vår ekonomiska
tillväxt och för en fortgående stegring av levnadsstandarden i vårt
land är ytterst angeläget, att den internationella arbetsfördelningen får
utvecklas under möjligast fria former med en stigande världshandel som
följd. Därigenom befrämjas bäst en fortsatt produktivitetshöjning och en
tillfredsställande sysselsättning i näringslivet. Med hänsyn härtill förefaller
den tillämnade aktionen beklaglig och Förbundet avstyrker givetvis
varje ekonomiskt bidrag eller annan form av statligt stöd till densamma.
Ur näringslivets och allmänna synpunkter synes det önskvärt att om ytterligare
medel kan disponeras dessa i stället användes för exportfrämjande
åtgärder.
Sveriges industriförbunds yttrande (28/2 1968)
I själva verket torde den bästa utvecklingen av världshandeln och den
lämpligaste arbetsfördelningen mellan länderna komma till stånd, därest
samtliga viktigare handelsländer avhölle sig från propagandaaktioner till
förmån för preferentiell behandling av det egna landets varor. I integrationsområden
såsom EEC och EFTA synes det dessutom av allmänna
lojalitetsskäl vara allt annat än önskvärt, att medlemsländerna med skilda
medel söker ge en prioritering åt den egna produktionen.
På grundval av industriförbundets allmänna näringspolitiska principer
och det ovan anförda anser vi oss icke kunna tillstyrka bifall till motionerna.
Handelskammarens i Göteborg yttrande (7/3 1968)
Enligt Handelskammarens mening måste det förebringas betydligt starkare
skäl än som givits i den remitterade motionen för att man i vårt land
skall frångå principerna om friast möjliga varuutbyte på det internationella
planet. Det är också kammarens uppfattning, att resultatet av en sådan
kampanj, som föreslagits, knappast kommer att motsvara de förväntningar,
som antydes i motionen. En förbättring av hemmamarknadsindustriernas
läge bör uppnås med andra medel än dem som föreslagits av motionärerna.
Handelskammaren får sålunda avstyrka de föreliggande motionerna.
Stockholms handelskammares yttrande (å/3 1968)
Det står givetvis enskilda intressen fritt att söka kollektivt verka för
köp av det egna landets produkter. Enligt Handelskammarens mening bör
emellertid statsmakterna avhålla sig från att engagera sig i dylik propagandaverksamhet.
Även om andra industriländer i vissa fall driver en motsatt
politik, bör Sverige söka tillämpa en klar handelspolitisk linje jämväl
på detta område. I längden torde vi vara mest betjänta härav. Erfarenheterna
av liknande propagandakampanjer, uppföljda, av statliga märknings- och
andra regler, i samband med krisen i slutet av 1920- och början av 1930- talen visar den begränsade effekten av åtgärder av detta slag.
Handelskammaren kan därför icke tillstyrka yrkandet om anslag till den
föreslagna kampanjen.
7
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1968
Skånes handelskammares yttrande (4/3 1968)
Allvaret i rådande arbetsmarknadssituation utgör ett starkt skäl för att
den insats från det allmännas sida, om vars nödvändighet enighet råder, i
syfte att motverka arbetslösheten även ges formen av stöd åt den svenska
hemmamarknadsindustrin av föreslagen innebörd. Å andra sidan är Handelskammaren
medveten om att ur handelspolitisk synpunkt invändningar
av principiell natur kan riktas mot att ett sådant stöd lämnas. Enligt Handelskammarens
mening maste emellertid härvid beaktas, att såsom framhålles
i motionerna andra stater inom EFTA, bl. a. Storbritannien och Danmark,
redan beslutat eller överväger kampanjer av åsyftat slag. Av motionerna
framgar vidare att kampanjen endast är avsedd att vara temporär i
syfte att förhindra en ökad arbetslöshet. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden
av hemmainarknadsindustrins betydelse för sysselsättningen i
rådande arbetsmarknadssituation anser sig Handelskammaren böra tillstyrka
det framlagda förslaget. Handelskammaren är emellertid angelägen
framhålla, att på sikt en förbättring av vårt konkurrensläge endast kan
åstadkommas genom en anpassning av våra kostnader till produkternas
värde.
Kollegiets för Sverige-information i utlandet yttrande (14/3 1968)
Det är förståeligt att talesmän för svensk industri i dagens trängda läge
söker efter nya möjligheter att finna avsättning för dess produkter. Den
dämpade konjunkturen ökar allmänt svårigheten att sälja. Växande handelshinder
spärrar vägen till vissa exportmarknader, medan avtagande
svenskt tullskydd ökar konkurrensen på vår hemmamarknad.
Från de synpunkter kollegiet har att företräda är det naturligt att rekommendera
ökat stöd åt exportansträngningar som den mest lämpliga
statliga åtgärden.
Motionärerna föreslår däremot statligt understöd för en propagandakampanj
till förmån för svenska varor i Sverige.
Det händer dessvärre att svenska exportörer möter motsvarande företeelser
i andra länder, d. v. s. statliga ingripanden avsedda att direkt eller
indirekt diskriminera importvaror till förmån för den egna industrins produkter.
I de fall sådan diskriminering drabbar svenska företag söker staten
avhjälpa detta, t. ex. genom hänvändelser till det andra landets regering
eller genom att på annat sätt stödja de drabbade företagen.
För att helt eliminera konsekvenserna — i den mån detta alls är möjligt
— skulle staten ibland behöva anslå mycket betydande medel.
Man bör inte helt bortse från risken att en statsunderstödd kampanj
här hemma, sådan den föreslås av motionärerna kan utlösa åtgärder i andra
länder, som skadar svenskt näringsliv mer än hemmakampanjen kan bli
till nytta.
Eftersom den föreslagna kampanjen sålunda strider mot de internationella
principer som Sverige ständigt söker förespråka och eftersom kampanjen
därtill kan vålla vår export omedelbar skada, anser sig kollegiet
nödsakat att avstyrka motionerna.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.