Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om avskaffande av främlingslegionerna.

1968-02-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1968:3, Utlåtande i anledning av motion om avskaffande av främlingslegionerna.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1968

3

Nr 3

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motion om avskaffande

av främlingslegionerna.

I en av herr Werbro i andra kammaren väckt motion, nr 379, vilken

hänvisats till utrikesutskottet, föreslås att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om att framställning görs till Förenta Nationernas

generalsekreterare om åtgärder för att avskaffa främlingslegionerna.

Beträffande motiveringen till motionärens yrkande får utskottet hänvisa

till motionen.

Frågan om s. k. legosoldater har vid tre tillfällen behandlats av FN:s

säkerhetsråd. Det har i samtliga fall skett på begäran av Kongos (Kinshasa)

regering och avsett påstått inträngande av legosoldater från portugisiska

Angola. I en resolution den 11 juli 1967 riktade säkerhetsrådet en rekommendation

till alla FN:s medlemsstater av följande lydelse:

(Säkerhetsrådet) fördömer varje stat som framhärdar i att tillåta eller

tolerera rekrytering av legosoldater eller ställer faciliteter till deras förfogande

i syfte att störta medlemsstaternas regeringar.

Resolutionen avser alltså inte alla former av rekrytering av legosoldater,

endast sådana som syftar till att störta en medlemsstats regering. Denna

inskränkning torde utgöra en indikation om hur långt FN kan förväntas

sträcka sig i frågorna om rekrytering till en stats krigsmakt av utländsk

personal, vare sig dessa utländska medborgare tjänstgör i speciella främlingsförband

eller inplaceras i »nationella» förband.

En första omständighet, som torde ha medverkat till att FN icke behandlat

frågan om ett generellt förbud mot vissa speciella främlingsförband,

är att det ansetts ogörligt att på ett tillfredsställande sätt avgränsa

begreppet »främlingslegion». Som motionären hänvisar till finns i Frankrike

och Spanien förband som officiellt kallas främlingslegioner (Légion

Etrangére resp. Legion extranjera). Enligt vad utskottet inhämtat rekryteras

emellertid den spanska legionen numera så gott som enbart med

spanska medborgare; inslaget utlänningar torde utgöra endast 3 å 4 %.

Beträffande den franska legionen kan erinras om att den numera, sedan

de franska besittningarna i Nordafrika och Fjärran Östern förlorats, fått

sin numerär beskuren. Efter den misslyckade s. k. generalsrevolten i Alge
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1968

riet 1961 upplöstes legionens fallskärmsjägarregemente; under ett år upphörde

all rekrytering till legionen. Huvuddelen av legionen — som totalt

torde räkna ungefär 15 000 man — är numera förlagd till södra Frankrike

och Korsika.

Även många andra stater än Frankrike rekryterar emellertid utländsk

personal till sin krigsmakt, och det torde — som nyss nämnts — vara ogörligt

att avgöra om dessa utländska förband skall anses vara »främlingslegioner».

Såväl Storbritannien som Indien rekryterar t. ex. gurkha-soldater

från Nepal. Denna rekrytering sker i samförstånd med den nepalesiska

regeringen. Andra exempel kan anföras: rekrytering av utländska förband

vid krig och inbördeskrig (t. cx. den svenska frivilligbrigaden under Finlands

vinterkrig och den internationella brigaden under spanska inbördeskriget)

samt det helt utländskt rekryterade scbweizergardet i Vatikanen.

I den mån som FN skulle försöka förbjuda rekrytering av utländska medborgare

till dessa olika former av militära förband, skulle detta vidare

säkerligen av ett mycket stort antal medlemsstater anses strida mot artikel

2: 7 i FN:s stadga om förbud mot inblandning i staternas inre angelägenheter.

Denna artikel har följande lydelse:

Ingen bestämmelse i denna stadga berättigar Förenta Nationerna att

ingripa i frågor, som väsentligen falla inom vederbörande stats egen behörighet,

eller kräver, att medlemmarna hänskjuta sådana frågor till lösning

enligt denna stadga. Denna grundsats skall dock ej utgöra hinder för

vidtagande av tvångsåtgärder jämlikt kapitel VII.

Enligt motionären skulle huvuddelen av de legosoldater som opererat i

t. ex. Kongo komma från andra länders främlingslegioner. Stora svårigheter

föreligger att avgöra hur stor del av de legosoldater, som under år

1967 opererade i östra Kongo, som tidigare varit knutna till andra länders

»främlingslegioner». Den kommitté inom Afrikanska enhetsorganisationen

(OUA), som tillsatts för att utreda antalet f. d. främlingslegionärer bland

dessa legosoldater, har inte kunnat hålla de förhör med legosoldaterna,

vid vilka kommittén hoppades kunna fastställa dessas identitet och bakgrund.

De enda uppgifter som föreligger är listor på soldaternas namn och

nationalitet. Det torde emellertid kunna antas att blott en minoritet av

legosoldaterna är f. d. främlingslegionärer.

Utskottet vill, under åberopande av vad som ovan framförts, hänvisa till

att det torde vara ogörligt att avgöra vilka från utlandet rekryterade förband

som bör karaktäriseras som »främlingslegioner». Även om enighet

skulle kunna nås om en definition av begreppet främlingslegion, torde FN

finna sig förhindrat att ta upp frågan om ett avskaffande av dessa förband,

eftersom detta spörsmål får anses vara att hänföra till medlemsstaternas

interna angelägenheter och därför, enligt artikel 2: 7 i FN:s stadga, faller

utanför världsorganisationens kompetens.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1968

5

Under hänvisning härtill får utskottet hemställa,

att motionen II: 379 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 29 februari 1968

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Geijer (s)*, Lundström (fp),

Birger Andersson (s), Georg Pettersson (s), Bengtson (ep), Möller (s),

Virgin (h) och Axel Andersson (fp);

från andra kammaren: herrar Skoglund (s)*, Bohman (h), Allard

(s)*, fru Eriksson i Stockholm (s)* samt herrar Gustafson i Göteborg (fp)*

och Wahlund (ep)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.