Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957

1969-02-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1969:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957

(nr 297).

Genom en den 19 december 1968 dagtecknad proposition, nr 9, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)

Härigenom förordnas, dels att i 1 kap. 2 och 3 §§, 2 kap. 1, 6—8, 10 och

12—16 §§, 3 kap. 2—5 och 7—10 §§, 4 kap. 1—6, 8 och 9 §§, 5 kap. 8 §,

6 kap. 1, 6, 8, 9, 11, 12 och 15 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 7 §§, 8 kap. 1, 2, 5, 7

och 8 §§, 11 kap. 1, 9 och 11 §§, 12 kap. 1 § samt 14 kap. 1—4 §§ luftfartslagen

den 6 juni 19571 ordet »luftfartsstyrelsen» eller böjningsform av detta

ord skall ersättas med »luftfartsverket» eller motsvarande form därav, dels

att i 3 kap. 7 §, 5 kap. 8 § och 12 kap. 1 § luftfartslagen ordet »styrelsen» eller

böjningsform därav skall bytas ut mot »verket» eller motsvarande form

darav, dels att i 6 kap. 16 § luftfartslagen ordet »markmekaniker» skall

bytas ut mot »flygmekaniker», dels att 7 kap. 3 § och 13 kap. 7 § luftfartslagen

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 KAP.

3 §•

Såvitt angår----• — tillståndssökande bolaget.

Äro de--------meddelat tillståndet.

Konungen äger medgiva undantag Konungen eller, efter Konungens

från vad i denna paragraf stadgas, bemyndigande, luftfartsverket öser

nar särskilda skäl äro därtill. medgiva undantag från vad i denna

paragraf stadgas, när särskilda skäl

äro därtill.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 8 § se 1959:520.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse

13 KAP.

7 §•

Inrättar eller---—----- sex månader.

Samma lag vare, där någon utövar Till samma straff dömes den som

luftfart utan att hava i 7 kap. före- utövar luftfart utan att hava tillskrivet

tillstånd. stånd enligt 7 kap. eller med åsido
sättande

av villkor som meddelats

med stöd av 7 kap. 4 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ny lydelse av straffbestämmelsen i 13 kap. 7 §

andra stycket luftfartslagen så att av lagrummet klart framgår att den som

utövar luftfart och därvid åsidosätter villkor i meddelat luftfartstillstånd

kan straffas.

Vidare föreslås bl. a. en ändring i 7 kap. 3 § tredje stycket samma lag. Förslaget

innebär i denna del att Kungl. Maj :t ges möjlighet att till luftfartsverket

delegera rätten att medge undantag från förbudet för utländskt flygföretag

att utföra svensk inrikes luftfart.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Lundkvist, följande.

Utvecklingen av sällskapsreseflyget har medfört att de skandinaviska regeringarna

funnit det motiverat att charterföretagens luftfartstillstånd för

sällskapsresetrafik förenas med villkor och bestämmelser som ger sällskapsreseflygningarna

avsedd karaktär och som såvitt möjligt förebygger att sällskapsresor

utnyttjas för individuella resor eller andra inte förutsatta ändamål.

För Sveriges del har Kungl. Maj :t i beslut den 18 december 1964

föreskrivit sådana villkor. En viss ändring av villkoren har därefter skett

genom beslut den 5 september 1968. Regeringarna har också funnit nödvändigt

att de bestämmelser som garanterar villkorens efterlevnad blir

föremål för översyn. Överenskommelse om detta träffades vid ett skandinaviskt

trafikministermöte i Köpenhamn den 26 augusti 1968 där ett av

en arbetsgrupp utarbetat förslag om ny utformning av straffbestämmelserna

förelåg.

Det åligger flygföretagen att följa — förutom föreskrifter i författningarna

— de villkor och föreskrifter som förenas med luftfartstillståndet. Om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969 3

villkoren och föreskrifterna åsidosätts i väsentlig mån — vilket kan bli

fallet också om ett flertal överträdelser av i och för sig något mindre viktiga

villkor eller föreskrifter görs — kan luftfartstillståndet återkallas. Återkallelse

aktualiseras emellertid, som arbetsgruppen framhåller, främst vid

sådana överträdelser av de operativa och tekniska föreskrifterna som har

medfört tara för flygsäkerheten. Vid överträdelse av villkor för researrangemang

i samband med sällskapsreseflygning är återkallelsen ofta inte någon

lämplig sanktion, eftersom den i vissa fall på ett orimligt sätt kan

drabba sällskapsresedeltagare. Luftfartsverket har bl. a. av sådana skäl endast

i mycket begränsad utsträckning tillgripit återkallelse av tillstånd, när

villkor för researrangemangen åsidosatts. Inte heller har luftfartsverket ansett

sig kunna till åtal anmäla den som brutit mot villkor, eftersom straffbestämmelsen

i 13 kap. 7 § andra stycket LL enligt verkets uppfattning

avser endast den som utövar luftfart utan att ha något som helst tillstånd.

I allmänhet har således den som inte iakttagit villkor eller bestämmelse av

har angivet slag inte behövt befara någon kännbar reaktion från myndigheternas

sida.

Som arbetsgruppen anfört torde straffbestämmelsen inte behöva ges en

så restriktiv tolkning som skett i luftfartsverkets praxis. Förarbetena till LL

(se lagrådets yttrande i prop. 1957: 69 s. 267) ger närmast vid handen att

det var avsett att också tillståndshavare som åsidosätter villkor i luftfartstillstånd

skulle kunna straffas enligt bestämmelsen. Lagrummets ordalydelse

ger dock inte något klart uttryck för denna innebörd. I likhet med

arbetsgruppen anser jag att en uttrycklig föreskrift om ansvar i nu berörda

hänseende bör tas in i LL. Jag förordar därför att till 13 kap. 7 § andra

stycket LL fogas en bestämmelse om att innehavare av tillstånd som åsidosätter

villkor som meddelats med stöd av 7 kap. 4 § kan straffas på samma

sätt som den som utövar luftfart utan att ha föreskrivet tillstånd.

Arbetsgruppen har anfört, att flygföretagen inte sällan blir utsatta för påtryckningar

från mindre nogräknade researrangörer att åsidosätta olika villkor

i luftfartstillstånden beträffande researrangemangen. I själva verket

torde det ofta vara researrangören som har intresse av ett sådant åsidosättande.

Flygföretagen har i regel inte något direkt inflytande på utformningen

av researrangemangen och inte heller några egentliga förutsättningar

att säkerställa att föreskrifterna om dessa arrangemang iakttas.

Mot denna bakgrund är det uppenbart att researrangören i många fall

framstår som den i realiteten skyldige när villkor i luftfartstillstånd åsidosätts.

I och för sig kunde det därför vara önskvärt att hans ansvar betonades

genom en särskild straffbestämmelse i LL. En särskild straffbestämmelse

kunde emellertid få den inte avsedda följden att BrB:s medverkansregler

skulle komma att anses inte tillämpliga vid andra brott mot LL:s bestämmelser.

Det bör uppmärksammas att man genom att använda BrB:s regler

om ansvar för medverkan kan nå samma resultat som med en särskild

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969

straffbestämmelse för researrangören. I praktiken kan alltså påföljden för

researrangören bli densamma vare sig han döms som självständig gärningsman

eller som medverkande till flygföretagares gärning.

Vid brott mot de s. k. charterreglerna bör således liksom i fråga om andra

bestämmelser i LL BrB:s medverkansregler tillämpas. Det bör strykas under

att researrangören, om han är den mera brottslige, kan dömas till strängare

straff än flygföretagaren liksom att det väl är möjligt att fälla researrangören

till ansvar för medverkan även om flygföretagaren går fri därför

att uppsåt eller vårdslöshet i samband med överträdelsen inte kan läggas

honom till last. Den förordade ändringen av 13 kap. 7 § andra stycket LL

medför att luftfartsverket inte behöver tveka om att anmäla researrangör

till åtal för medverkan till flygföretagares överträdelse av luftfartstillstånd,

om skäl för en sådan åtgärd för övrigt finns.

Det är av vikt att den inrikes luftfarten i princip förbehålls svenska flygföretag

och att möjligheten att medge undantag härifrån används med stor

försiktighet. Rätt att medge undantag är enligt gällande lag förbehållen

Kungl. Maj :t. Som luftfartsverket anfört föreligger ett visst behov av delegering.

Någon uppmjukning av nämnda grundregel kan knappast sägas följa

av att Kungl. Maj :t ges befogenhet att bemyndiga luftfartsverket att meddela

undantag från kravet på svensk nationalitet för luftfartstillstånd i

inrikes trafik, när särskilda skäl föreligger. Jag vill också understryka, att

en sådan delegationsrätt är avsedd att användas med stor försiktighet och

endast för klart avgränsade fall. Jag föreslår således att i 7 kap. 3 § tredje

stycket luftfartslagen tas in en regel som ger Kungl. Maj :t rätt att bemyndiga

luftfartsverket att medge undantag från huvudregeln i lagrummet.

Luftfartsverkets centralförvaltning har inte längre benämningen luftfartsstyrelsen

(se instruktioner för luftfartsverket SFS 1958: 506, 1965: 845

och 1967:339). Orden »luftfartsstyrelsen», »styrelsen» eller böjningsform

av dessa ord i LL bör därför bytas ut mot »luftfartsverket», »verket» eller

böjningsform av dessa ord.

I 6 kap. 16 § LL talas om »markmekaniker». Benämningen på en sådan

funktionär är emellertid numera »flygmekaniker». Lagrummet bör ändras

i detta avseende.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969

5

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och får därför hemställa,

att förevarande proposition, nr 9, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 februari 1969

På första lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Erik Svedberg (s),

Hjorth (s), Schött (m), Svanström (ep), fru Lindström (s), herrar Nils

Persson (fp) och Larfors (s);

från andra kammaren: fru Löfqvist (s), fröken Bergegren (s), herrar

Martinsson (s), Wiklund i Stockholm (fp), fru Kristensson (m), herrar

Jönsson i Malmö (s), Johansson i Växjö (ep) och Polstam (ep).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690030

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta till vissa personer. a1 i texten