Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss översyn av medborgar ska pslags tiftn ingen.

1969-02-18 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1969:3, Utlåtande i anledning av motioner om viss översyn av medborgar ska pslags tiftn ingen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av motioner om viss översyn av medborgar

ska pslags tiftn ingen.

I de likalydande motionerna I: 743 av herr Dahlberg och 11:856 av fru

Eriksson i Stockholm m. fl. hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa om en översyn av gällande bestämmelser i vad avser

medborgarskap för här i riket bosatta barn, där endast den ena av föräldrarna

är svensk medborgare.

Närmare redogörelse för motionernas innehåll lämnas nedan.

Gällande rätt

Med anledning av förevarande motioner torde här få redogöras för innehållet

i vissa stadganden i medborgarskapslagen.

Enligt 1 § förvärvas svenskt medborgarskap vid födelsen bl. a. av 1) barn

i äktenskap, vars fader är svensk medborgare; 2) här i riket fött barn i äktenskap,

av vars föräldrar endast modern är svensk medborgare, om fadern

är statslös eller om barnet icke vid födelsen förvärvar faderns medborgarskap;

samt 3) barn utom äktenskap, vars moder är svensk medborgare.

Om svensk man ingår äktenskap med utländsk kvinna, blir enligt 2 § makarnas

barn som fötts före äktenskapet svensk medborgare om barnet är

ogift och ej fyllt 18 år.

I 3 § stadgas bl. a. att utlänning, som oavbrutet haft sitt hemvist här från

det han fyllt 16 år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt

minst fem år, kan bli svensk medborgare genom anmälan till länsstyrelsen

efter fyllda 21 år men före fyllda 23 år. Den som är statslös eller

styrker att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva

svenskt medborgarskap kan göra sådan anmälan redan vid 18 års ålder.

Det krävs emellertid att han vid tiden för anmälan har sitt hemvist här

sedan fem år och dessutom tidigare haft hemvist här under sammanlagt

minst fem år.

Enligt 4 § kan den, som vid födelsen blivit svensk och oavbrutet haft sitt

hemvist här i riket intill 18 års ålder, men som förlorat medborgarskapet,

under vissa förutsättningar återvinna detta genom anmälan hos länsstyrelsen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Enligt 5 § kan faders eller moders förvärv jämlikt 3 eller 4 § av svenskt

medborgarskap medföra medborgarskap även för barn.

Reglerna om naturalisation återfinnes i 6 §. Kungl. Maj:t (fr. o. m. den 1

juli 1969 den nya centrala utlänningsmyndigheten) kan enligt 6 § första

stycket på ansökan till svensk medborgare naturalisera utlänning som fyllt

18 år, sedan sju år har hemvist här i riket, fört en hederlig vandel samt har

möjlighet att försörja sig och sin familj. Finnes det medföra gagn för riket

att sökanden blir svensk medborgare eller har sökanden förut ägt svenskt

medborgarskap eller är sökanden gift med svensk medborgare eller föreligger

eljest med hänsyn till sökandens förhållanden särskilda skäl för dennes

upptagande till svensk medborgare, må enligt 6 § andra stycket naturalisation

beviljas, även om de i första stycket stadgade villkoren ej är uppfyllda.

Naturalisation kan också omfatta sökandens ogifta barn under 18 år.

I fråga om nordbor kan även om annat särskilt skäl ej föreligger avvikelse

ske från villkoret om sju års hemvist här i riket. I prop. 1968: 128 har förutskickats

att i praxis i nauralisationsärenden skall krävas endast tre års

hemvist i Sverige för bifall till ansökan om naturalisation av medborgare i

annat nordiskt land.

Det må också nämnas att lagstiftningen på grund av samhörigheten mellan

de nordiska länderna öppnar vissa andra möjligheter till lättnader för

nordbor att förvärva svenskt medborgarskap.

Medborgarskapslagarna i de andra nordiska länderna överensstämmer i

allt väsentligt med den svenska lagen. Några olikheter finns dock. Bl. a. kan

nämnas att finskt medborgarskap förvärvas vid födelsen av alla barn som

föds i Finland, vilka inte därvid förvärvar medborgarskap i främmande stat.

Motionernas motivering

Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. följande.

Som påpekats i motionen och under riksdagsbehandlingen både 1967 och

1968 tyder mycket på att lagens bestämmelser om medborgarskap tillämpas

strikt. Barn vars fader är utländsk medborgare och vars moder är svensk

förblir under hela sin uppväxttid utländsk medborgare, såvida fadern inte

naturaliseras. Och barn med utländsk moder och svensk fader, vilka inte ingått

äktenskap, kommer också att vara utländsk medborgare så länge modern

har utländskt medborgarskap.

Detta var inget stort problem när den nya lagen antogs. Men med den

utveckling som skett under senare år, då allt flera utländska medborgare

invandrat till Sverige, har också följt allt flera äktenskap mellan utlänningar

och svenskar och därmed också allt flera barn födda i Sverige, vilka ändå

inte är svenska medborgare. Detta har lett till stora komplikationer, både av

praktisk, social och psykologisk natur.

En av anledningarna till att riksdagen tvekat införa en bestämmelse som

automatiskt ger sådana barn svenskt medborgarskap är de komplikationer

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

3

som ett dubbelt medborgarskap skulle kunna innebära. Vi är emellertid

övertygade om att detta problem överskattats. Det måste under alla omständigheter

vägas mot det enligt vår mening vida större problem som den

nuvarande lagstiftningen medför för alla dessa barn som växer upp som

svenska medborgare men formellt inte är det.

En annan motivering till att man tvekat ändra på bestämmelserna är att

man anser att barnet självt så småningom skall få välja medborgarskap.

Men den valfriheten kan under inga omständigheter tillämpas innan barnet

fyllt 18 år. Och eftersom vi anser att denna valfrihet bör finnas vill vi föra

fram tanken på att dubbelt medborgarskap borde kunna accepteras upp till

exempelvis artonårsåldern, då barnet självt kan välja medborgarskap.

Ett barn, fött i Sverige i äktenskap mellan svensk mor och utländsk far,

ärver normalt faderns medborgarskap. Men barnet växer upp i Sverige, går

i skola här, talar kanske inte alls faderns modersmål och har inte heller

i övrigt några kontakter med faderns hemland. Barnet kanske inte ens får

reda på sitt främmande medborgarskap förrän den dag det blir aktuellt

att anhålla om pass för utlandsresa. Det har plötsligt blivit medlem i en

minoritetsgrupp med den känsla av främlingskap som det kan skapa.

Våra rigoröst tillämpade bestämmelser har även medfört att barn under

en tid helt saknat medborgarskap, trots att fadern varit medborgare i annat

land och modern varit svensk medborgare. Anledningen härtill har varit

oklara anvisningar om medborgarskapslagens tillämpning. I några länder

är medborgarskapslagstiftningen så utformad att barn som föds utomlands

av föräldrar, av vilka endast den ena är medborgare i landet, förvärvar medborgarskap

där, om barnet varken får medborgarskap i födelselandet eller

det land i vilket den andra av föräldrarna är medborgare. Då den svenska

lagen förutsätter att barn fött i äktenskap förvärvar faderns medborgarskap,

såvida han inte är statslös, inskrives barnet som medborgare i det land till

vilket fadern hör. Men eftersom detta land ger föräldrarna rätt att välja

medborgarskap och dessa inte begärt att barnet skall få faderns medborgarskap,

kommer barnet felaktigt att angivas som utländsk medborgare, utan

rätt att t. ex. få pass från detta land.

Den sociala aspekten, som socialstyrelsen underströk i sitt remissyttrande

(1967), är endast en del av hela problemet. Men det är en viktig del som vi

anser borde vara en bidragande orsak till att en översyn av medborgarskapslagstiftningen

borde ske.

Motionärerna åberopar vidare rikspolisstyrelsens nedan återgivna yttrande

över 1967 års motioner i ämnet.

Ur förarbetena

I prop. 1950:217 med förslag till lag om svenskt medborgskap anförde

föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, följande.

Beträffande barn i äktenskap gäller för närvarande såsom en undantagslös

regel, att det är faderns medborgarskap som är avgörande för frågan,

huruvida barnet genom födseln förvärvar svenskt medborgarskap. Såsom

de delegerade framhållit skulle en konsekvent tillämpning av principen om

tf Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 3

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

könens likställighet leda till att barn i äktenskap skulle erhålla svenskt medborgarskap

även i de fall, då endast modern vore svensk medborgare. De

delegerade ha emellertid icke ansett sig kunna förorda en dylik regel. Endast

i vissa undantagsfall, då barnet eljest skulle bli statslöst, skall enligt

de delegerades förslag äktenskapligt barn, av vars föräldrar blott modern är

svensk, förvärva svenskt medborgarskap genom födseln.

I det stora flertalet remissyttranden har de delegerades förslag lämnats

utan erinran. De kvinnoorganisationer, som yttrat sig, ha emellertid ansett

förslaget otillfredsställande och förordat, att varje i Sverige av svensk moder

i äktenskap med utländsk man fött barn skulle bli svensk medborgare

genom födseln. För min del kan jag icke biträda delta yrkande. Enär flertalet

stater upprätthålla principen att faderns medborgarskap överföres på

barnet, skulle nämligen den ifrågasatta bestämmelsen leda till dubbelt medborgarskap

i utomordentligt stor omfattning. I motsats till nämnda organisationer

kan jag icke finna, att bestämmelsen i andra hänseenden skulle

innebära sådana fördelar framför de delegerades förslag, att betänkligheterna

mot dubbelt medborgarskap böra få vika. Barnets medborgarskap

synes icke ha så stor betydelse i en vårdnadsprocess, som organisationerna

antagit. I eu rättegång vid svensk domstol angående vårdnaden om barn av

svensk moder och utländsk fader torde sålunda svensk rätt i mycket stor

utsträckning böra tillämpas, vare sig barnet är svensk medborgare eller icke.

Och om vårdnadsprocessen föres vid utländsk domstol, lärer svenskt medborgarskap

för barnet knappast utgöra något skydd för moderns intresse,

i varje fall icke om barnet samtidigt är medborgare i domstolslandet.

Även om den av kvinnoorganisationerna förordade bestämmelsen icke

genomföres, kan man räkna med att i Sverige bosatta barn av svensk moder

och utländsk fader i allmänhet komma att bli svenska medborgare, innan

de uppnått vuxen ålder. Bor fadern i Sverige, torde sålunda barnet i

många fall komma att erhålla svenskt medborgarskap till följd av att fadern

genom naturalisation upptages till svensk medborgare. Stundom kan det

vara motiverat, att barnet självständigt naturaliseras. Detta gäller främst

då föräldrarnas äktenskap upplösts och modern fått vårdnaden om barnet.

I likhet med de delegerade anser jag, att det i dylika fall bör vara regel att

göra avsteg från de allmänna naturalisationsvillkoren. Står barnet under

föräldrarnas gemensamma vårdnad, synes den omständigheten, att fadern

icke vill eller icke kan bli svensk medborgare, ej böra utesluta att barnet

naturaliseras på ansökan av föräldrarna.

Beträffande barn utom äktenskap upptar förslaget den nuvarande regeln,

alt sådant barn erhåller svenskt medborgarskap genom födseln, om modern

är svensk medborgare. I ett yttrande har ifrågasatts, om icke utomäktenskapligt

barn i vissa fall borde förvärva svenskt medborgarskap, då icke

modern men väl fadern vore svensk. Det faktiska sambandet mellan ett

utomäktenskapligt barn och dess fader är emellertid ofta så svagt, att det

icke kan anses motiverat alt grunda förvärv av svenskt medborgarskap på

det faktum att fadern är svensk. Även i detta hänseende synes naturalisationsvägen

erbjuda tillräcklig möjlighet att lillgodose sådana fall, då det

kan vara rimligt att barnet blir svensk medborgare.

btskottet uttalade i sitt utlåtande 1950: 27 att det ur många synpunkter

''otc tilltalande att lata alla barn som töddes här i riket av svensk moder få

svenskt medborgarskap. Utskottet fann emellertid att de skäl departements
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969 5

chefen anfört häremot var övertygande. Därutöver anförde utskottet följande.

Departementschefen har vidare erinrat om att barnet ändock kan bli

svensk medborgare före vuxen ålder genom att antingen fadern eller barnet

naturaliseras. Därest fråga uppkommer om självständig naturalisation av

barnet, anser departementschefen, att i regel avsteg bör göras från de allmänna

naturalisationsvillkoren. Utskottet får, med understrykande av vad

departementschefen anfört i denna del, framhålla, att barnet torde böra

naturaliseras omedelbart, när dess vårdnadshavare gör ansökan därom.

1967 års riksdagsbehandling

I motioner vid 1967 års riksdag (I: 437 och II: 556), vilka behandlades av

utskottet i utlåtande 1967: 27, föreslogs översyn av medborgarskapslagen såvitt

avsåg svenskt medborgarskap för barn. Enligt motionärerna borde lagen

ändras så att barn, som föds här i riket, får svenskt medborgarskap om den

ena av föräldrarna är svensk medborgare. Till stöd härför anförde motionärerna

att till följd av invandringen allt flera barn som är födda här inte är

svenskar och att därför antalet socialfall bland dessa barn ökat väsentligt. I

motiveringen uttalades vidare att barn kidnappas och förs utomlands efter

upplösning av föräldrarnas äktenskap. Dessutom framhölls som otillfredsställande

att barn blir svenska medborgare endast om föräldrarna avstår

från att ingå äktenskap.

Motionerna remissbehandlades. Enligt justitiekanslern syntes det motiverat

att den av motionärerna aktualiserade frågan ägnades uppmärksamhet i

lämpligt sammanhang. Socialstyrelsen och statens utlänningskommission

hade ej något att erinra mot den i motionerna begärda översynen. Rikspolisstyrelsen

och överståthållarämbetet tillstyrkte översyn av medborgarskapslagstiftningen

såvitt rörde barn i äktenskap mellan svensk moder och utländsk

fader. Länsstyrelsen, i Malmöhus län, socialvårdsstyrelsen i Malmö

och styrelsen för Sveriges advokatsamfund avstyrkte bifall till motionerna.

Justitiekanslern anförde följande.

Regeln att barn i äktenskap i allmänhet förvärvar svenskt medborgarskap

vid födelsen endast om fadern är svensk medborgare torde ha föranletts av

önskan att undvika dubbelt medborgarskap för barnet, vilket blir fallet om

medborgarskapsrätten i faderns hemland tillämpar härstamningsprincipen.

Som motionärerna framhåller torde med den ökade bosättningen inom

landet av utländska medborgare följa en ökning av antalet inom landet födda

och boende barn som icke är svenska medborgare. Att detta förhållande

kan vara ägnat att medföra svårigheter av olika slag är tydligt och den av

motionären åberopade ändringen år 1964 i lagen om bidragsförskott torde

vara ett uttryck härför. Det undandrager sig mitt bedömande om de uppkomna

olägenheterna är så betydande att en ändring bör ske av regeln i

medborgarskapslagen. Det synes dock motiverat att frågan ägnas uppmärksamhet

i lämpligt sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Socialstyrelsen yttrade följande.

Som motionärerna påpekar medförde den nya bidragsförskottslagen att

bidragsförskott numera kan utgå till här i riket bosatt barn utan hinder av

att barnet saknar svenskt medborgarskap. Vårdnadshavaren måste vara

svensk medborgare och bosatt i riket vilket krav ju alltid är uppfyllt i de i

motionerna åsyftade fallen. Allmänt barnbidrag utgår till barn som icke är

svensk medborgare, om barnet är bosatt här och om antingen barnet fostras

av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera

av dess föräldrar vistats i riket sedan minst 6 månader. Sjukförsäkrad

är barnet utan att vara svensk medborgare, om det är mantalsskrivet i Sverige.

Rätten till socialhjälp skall inte påverkas av att barnet erhåller svenskt

medborgarskap. Utbildningsmöjligheterna i grundskolan samt den gymnasiala

utbildningen är icke beroende av medborgarskapet. Däremot kräves för

rätt till barnpension att barnet är svensk medborgare såvida icke annorlunda

stadgats i någon gällande konvention.

Måhända finns det andra rättigheter som i likhet med barnpensionen icke

är tillgängliga för icke-svenska medborgare. Det är emellertid att märka att

man i dylika fall enklast når det av motionärerna avsedda resultatet genom

en ändring av den ifrågavarande svenska sociallagstiftningen. Sådana ändringar

får också i regel mindre vittgående följder än en ändring av medborgarskapslagen.

Ur synpunkten att förbättra de ifrågavarande barnens sociala

ställning här i landet synes det sålunda, såvitt socialstyrelsen kan finna,

knappast påkallat att ändra medborgarskapslagstiftningen.

Det vill synas som om motionärerna ansett att modern kan av nuvarande

lagstiftning föranledas att vägra uppge vem som är fader till barnet. Detta

kan knappast vara fallet. Däremot har det som motionärerna påpekat förekommit

att utländsk fader medtar barnet utomlands och att modern därigenom

berövas den framtida kontakten med barnet. Härom må framhållas följande.

Lagberedningen har framlagt förslag till lagbestämmelser angående verkställighet

som rör barn. Bestämmelserna skall intagas i FB*. Förslaget har

upptagits i en proposition som remitterats till lagrådet. Propositionen innefattar

bestämmelser som kan bli av visst värde då det gäller att förhindra

sådan kidnapping som motionerna åsyftar. Om sålunda ett barn undanhålles

den rättslige vårdnadshavaren, kan denne enligt förslaget hos länsstyrelsen

påkalla erforderliga åtgärder för att få tillbaka barnet. Regeln skall äga

motsvarande tillämpning i fall då den ena av två föräldrar, som gemensamt

har vårdnaden, egenmäktigt bortför eller kvarliåller barnet (7 §). Är det fara

för att barnet föres ut ur riket kan länsstyrelsen omedelbart förordna om

barnets omhändertagande på lämpligt sätt (8 § 1 st.). I särskilt brådskande

fall kan polismyndighet vidta omedelbar åtgärd för att hindra att barnet föres

ut ur landet (8 § 2 st.). Dessa regler har avseende på barn, som vistas här

i landet, oavsett deras nationalitet.

Om det trots de ovan återgivna bestämmelserna skulle lyckas för en utländsk

medborgare att utföra barnet ur landet — vilket givetvis är möjligt —

är det enligt socialstyrelsens mening tvivelaktigt om den ifrågasatta ändringen

i medborgarskapslagstiftningen skulle kunna underlätta hans återförande

till landet så länge han fortfarande jämväl är utländsk medborgare. Ett

dubbelt medborgarskap synes sålunda knappast kunna medföra den av motionärerna

åsyftade effekten. Någon möjlighet att ens genom internationella

* Se numera 21 kap. FB, särsk. 6, 7 och 9 §§.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

överenskommelser genomföra bestämmelser innebärande att barnet erhåller

uteslutande svenskt medborgarskap torde icke föreligga.

I detta sammanhang kan slutligen erinras om brottsbalkens bestämmelser

om »egenmäktighet med barn». Enligt BrB 7 :4 är straffpåföljd stadgad för

den, som obehörigen bortför barn under 15 år från den som har vårdnaden

(1 st.); likaså för make som utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför

barn under 15 år, som står under båda makarnas vårdnad (2 st.). Straffet

är böter eller fängelse i högst sex månader. Förutsättning för åtal är att åtal

finnes påkallat ur allmän synpunkt. Ansvar bör icke inträda om skälig anledning

fanns för åtgärden.

Möjlighet att till Sverige återföra ett kidnappat barn med svenskt medborgarskap

från ett annat land där barnet ävenledes har medborgarskap föreligger

icke enligt angivna bestämmelser. Härför erfordras att en internationell

överenskommelse träffas om verkställighet i hithörande fall. Utsikterna att

få till stånd dylika avtal torde vara små. Måhända kan det likväl vara av värde

att denna fråga utredes närmare.

Emellertid är det som motionärerna påpekat icke tillfredsställande att

ifrågavarande barn blir svenska medborgare endast om föräldrarna avstår

från att ingå äktenskap. Med hänvisning härtill samt till vad som anförts i

det föregående vill socialstyrelsen icke motsätta sig att en översyn i av motionärerna

angivet syfte kommer till stånd.

Statens utlänningskommission anförde följande.

Enligt motionerna är en av olägenheterna med de nuvarande bestämmelserna

i medborgarskapslagen att om barn finnes i äktenskap mellan

svensk moder och utländsk fader, fadern efter äktenskapets upplösning kan,

utan att modern kan förhindra det, föra barnet ur riket. Detta sammanhänger

med att barn under 16 år, som fötts i äktenskap och erhållit faderns

medborgarskap, regelmässigt av vederbörlig myndighet i faderns hemland

införes i faderns hemlandspass. Den omständigheten att barnet enligt det i

motionerna framlagda förslaget genom födelsen skulle erhålla svenskt medborgarskap

skulle medföra, att barnet erhölle dubbelt medborgarskap i

samtliga de fall, då fadern är medborgare i stat, vars medborgarskapslagstiftning

bygger på den s. k. nationalitetsprincipen. Även om barnet såsom

svensk medborgare skulle kunna införas i moderns svenska pass skulle därigenom

icke kunna förhindras att barnet jämväl infördes i faderns hemlandspass.

Genom den föreslagna ändringen kan man sålunda icke komma

ifrån här berörda olägenheter. Härför torde ytterligare fordras ändringar i

vederbörande främmande staters medborgarskapslagstiftning.

Den fråga som upptages i motionerna är mycket komplicerad och har varit

föremal för bedömande vid tillkomsten av nu gällande medborgarskapslag.

Ur de synpunkter kommissionen företräder finnes dock icke något att erinra

mot att de i motionerna berörda förhållandena blir föremål för utredning.

Rikspolisstyrelsen erinrade inledningsvis om att den genom motionerna

aktualiserade frågan rörande barn i äktenskap övervägdes vid medborgarskapslagens

tillkomst samt anförde följande.

På de flesta områden har utvecklingen i Sverige under den avsevärda tid

som förflutit sedan lagens tillkomst alltmer gått mot likställighet mellan

könen. Mot bakgrunden härav synes denna princip om möjligt även böra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

genomföras i fråga om förvärv av svenskt medborgarskap av här i riket

fött barn i äktenskap mellan svensk och utländsk förälder vare sig modern

eller fadern är svensk medborgare. Därigenom skulle svensk moder i äktenskap

med utländsk fader för sig och barnet tillförsäkras samma rättsskydd

som tillkommer andra svenska mödrar. Enligt styrelsens mening torde fördelarna

härav böra vägas mot nackdelarna av dubbelt medborgarskap för

barnet.

Vad gäller här i riket fött utomäktenskapligt barn, vars fader är svensk

medborgare och moder utländsk medborgare och som genom födelsen förvärvar

moderns utländska medborgarskap, har styrelsen samma uppfattning

som föredragande departementschefen gav uttryck för i propositionen

till nu gällande medborgarskapslag. Departementschefen uttalade därvid

att det faktiska sambandet mellan ett utomäktenskapligt barn och dess fader

oftast är så svagt, att det inte kan anses motiverat att grunda förvärv

av svenskt medborgarskap på det faktum att fadern är svensk samt att i

detta hänseende naturalisationsvägen synes erbjuda tillräcklig möjlighet att

tillgodose sådana fall, då det kan vara rimligt att barnet blir svensk medborgare.

Under åberopande av det anförda tillstyrker styrelsen, såvitt avser barn

i äktenskap mellan svensk moder och utländsk fader, motionärernas hemställan

om översyn av den svenska medborgarskapslagstiftningen.

Överståthållarämbetet anförde bl. a. följande.

I nuläget finns en allmän strävan att underlätta här i landet bosatta utlänningars

integration i det svenska samhället. Denna process måste med

hänsyn till såväl utlänningarna själva som det svenska samhället alltmera

accelerera. Även frågan om den medborgarrättsliga ställningen för barn,

födda i äktenskap av svensk moder, måste bliva föremål för förnyat övervägande.

Därvid kan emellertid ej bortses från att de av departementschefen

år 1950 uttalade skälen för den reglering av frågan, som kommit till uttryck

vid avfattningen av 1 § medborgarskapslagen, fortfarande gäller med oförminskad

styrka.

Ämbetet är icke berett att, innan frågan ingående belysts genom en utredning

och därvid framkommit att övervägande skäl talar för motionärernas

uppfattning, tillstyrka en ändring av lagrummet, i enlighet med vad

motionärerna ifrågasatt, med hänsyn till att följden blir dubbelt medborgarskap

i utomordentligt stor omfattning. I förekommande fall bör frågan

lösas naturalisationsvägen. Det är angeläget att naturalisationsansökningar

beträffande dessa barn kan prövas så liberalt som möjligt.

Beträffande barn utom äktenskap förvärvar sådant barn svenskt medborgarskap,

om modern är svenska. Då det gäller utländsk kvinnas barn utom

äktenskap med svensk man, bör önskan om svenskt medborgarskap för barnet

prövas naturalisationsvägen. Anledning att göra någon ändring i gällande

lagstiftning härutinnan anser ämbetet icke föreligga.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län erinrade om att de i motionerna aktualiserade

frågorna varit föremål för uppmärksamhet vid tillkomsten av medborgarskapslagstiftningen

samt uttalade att sådana skäl icke förebragts att

det fanns anledning att vidtaga någon ändring i nämnda lagstiftning.

Socialvårdsstyrelsen i Malmö fann de vid tillkomsten av medborgarskapslagen

anförda argumenten mot att barn i äktenskap förvärvar svenskt med
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

borgarskap även i de fall då blott modern är svensk medborgare fortfarande

vara tungt vägande samt anförde vidare följande.

Motionärernas uppfattning att kidnapping skulle kunna undvikas eller

inskränkas om barnet vore svensk medborgare är tyvärr orealistisk.

Enligt motionärerna blir barn av utländsk moder och svensk fader mycket

ofta socialfall. Oavsett hur därmed än må förhålla sig, förefaller för närvarande

lämpligast att icke ändra lagstiftningen. Missförhållandet bör kunna

undanröjas — intill dess frågan kan lösas i ett större sammanhang —

exempelvis genom komplettering av bestämmelserna om bidragsförskott

såsom nyligen skett rörande statslösa. Problemet med ett dubbelt medborgarskap

träder väl för övrigt in även här och kan vara särskilt ovälkommet

beträffande mödrar, som aldrig haft för avsikt att kvarstanna i landet eller,

även om så blir fallet, icke lyckas få någon kontakt med landets invånare

eller smälta in i miljön. Det är vidare att märka att medborgarskapet icke

endast åtföljes av förmåner utan även medför vissa skyldigheter, bl. a. värnplikt,

som för mången kan te sig motbjudande och felaktigt.

Efter övervägande finner socialvårdsstyrelsen att skäl för närvarande icke

föreligger för ändring av medborgarskapslagstiftningen i de avseenden motionerna

synes taga sikte på och med hänvisning till ovanstående föreslås

att desamma icke föranleder någon åtgärd.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anförde följande.

I motionerna uttalas att det förhållandet att barnet blir svensk medborgare

»endast om föräldrarna avstår från att ingå äktenskap» inte kan anses

vara tillfredsställande. Med detta uttalande torde motionärerna åsyfta det

lallet att ett utomäktenskapligt barn, vars moder är svensk medborgare, kan

förlora sitt vid födseln förvärvade svenska medborgarskap genom att modern

ingår äktenskap med barnets fader, som i fallet förutsattes vara utländsk

medborgare (7 § punkt 4 1950 års lag). Om man anser detta vara ett

missförhållande, skulle väl en ändring böra bestå däri att ett utomäktenskapligt

barn, vars moder vid barnets födelse är svensk medborgare, alltid

skulle behålla sitt svenska medborgarskap, även om modern gifter sig med

barnets utländske fader och familjen varaktigt bosätter sig i faderns hemland.

Enligt styrelsens uppfattning vore detta att gå för långt. Följden skulle

i ett måhända mycket stort antal fall bli dubbelt medborgarskap, vilket i och

för sig inte är önskvärt. Styrelsen anser det fullt tillräckligt med den i 7 §

1950 års lag införda bestämmelsen att barnet, om det har hemvist här i riket,

förlorar sitt svenska medborgarskap endast om barnet innan det fyllt 18

år flyttar ur riket och då har utländskt medborgarskap.

Som ett tragiskt exempel i förevarande sammanhang nämns i motionerna

det fallet att modern vägrar att uppge vem som är fader till barnet. Styrelsen

har emellertid svårt att se att de beklagliga följderna av en sådan vägran

skulle kunna undvikas genom en lagändring av det innehåll som motionärerna

skisserat. Antingen är modern svensk medborgare, och då blir även

barnet svensk medborgare, oavsett vem som är dess fader, eller också är modern

inte svensk medborgare, och då är det — om modern vägrar att uppge

vem som är fader — omöjligt att veta om denne är svensk medborgare.

Som ett annat exempel anges i motionerna det fallet att fadern, om äktenskapet

upplöses, kidnappar barnet och för det utomlands. Här avses tydligen

barn i äktenskap. Vilken situation som i övrigt åsyftas framgår inte klart av

motionerna, men förmodligen avses det fallet att en svensk kvinna, som va
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

rit gift med men är skild från en utländsk man, har med makarnas barn bosatt

sig i Sverige. Även om modern inte förlorat sitt svenska medborgarskap,

kan det i och för sig knappast bestridas att, om barnet är utländsk medborgare,

detta kan underlätta ett sådant illojalt förfarande som nämnts i motionerna.

Vill man så långt som möjligt söka hindra ett sådant tillvägagångssätt, synes

det emellertid inte tillräckligt med en lagändring av det innehåll som

motionärerna skisserat. Behovet av skydd för modern och barnet kan vara

lika starkt även om barnet inte fötts i Sverige. Att i svensk lag föreskriva att

alla av svenska kvinnor födda barn är svenska medborgare vore emellertid

orimligt och skulle leda till dubbelt medborgarskap i ofantligt stor utsträckning.

För övrigt kan vi aldrig genom svensk lagstiftning förhindra att

svenska kvinnors barn i äktenskap med utländska män på grund av lagstiftningen

i mannens hemland också blir medborgare i detta land. Då så är fallet,

kan det starkt ifrågasättas om ett bibehållande även av barnets svenska

medborgarskap kan innebära någon nämnvärd förstärkning av skyddet mot

sådana förfaranden som motionärerna nämnt.

I förevarande sammanhang kan det vara av intresse att erinra om att under

remissbehandlingen av de delegerades betänkande den 29 augusti 1949

med förslag till nya medborgarskapslagar för Danmark, Norge och Sverige

vissa kvinnoorganisationer påyrkade att varje av svensk moder inom Sverige

fött barn i äktenskap med utländsk man automatiskt skulle bli svensk medborgare

vid födelsen. Yrkandet avvisades emellertid av departementschefen

på skäl som måste betecknas som tungt vägande (se därom Kungl. Maj :ts

proposition nr 217 till 1950 års riksdag sid. 28—29). Bl. a. underströk departementschefen

möjligheterna att genom naturalisation upptaga i Sverige bosatta

barn av svensk moder och utländsk fader till svenska medborgare redan

innan de uppnått vuxen ålder. För det fall att föräldrarnas äktenskap

upplösts och modern fått vårdnaden om barnet uttalade departementschefen

—- i likhet med de delegerade — den uppfattningen att det borde vara regel

att göra avsteg från de eljest gällande naturalisationsvillkoren.

Under åberopande av det nu anförda avstyrker styrelsen bifall till motionerna.

Utskottet anförde i sitt utlåtande 1967: 27 följande.

Vad först beträffar de sociala förmånerna må i enlighet med socialstyrelsens

yttrande över motionerna erinras om att möjligheterna för de av motionärerna

åsyftade barnen att erhålla bidragsförskott, allmänt barnbidrag,

sjukförsäkring, socialhjälp och utbildning i grundskola och gymnasium inte

är beskurna genom barnens avsaknad av svenskt medborgarskap. Ej heller

torde man genom den antydda lagändringen kunna hindra att barn förs ur

riket. Till följd av nationalitets- eller härstamningsprincipen, som upptagits

av flertalet kontinentala stater, skulle nämligen, såsom statens utlänningskommission

närmare utvecklat i sitt yttrande över motionerna, barnet erhålla

dubbelt medborgarskap och även om barnet såsom svensk medborgare

skulle införas i moderns svenska pass kunde det därför inte förhindras att

barnet också infördes i faderns hemlandspass. Den av motionärerna gjorda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

11

anmärkningen att barnet blir svensk medborgare endast om föräldrarna avstår

från att ingå äktenskap torde åsyfta det förhållandet att utomäktenskapligt

barn, vars moder är svensk medborgare, kan förlora sitt vid födelsen

förvärvade svenska medborgarskap genom att modern ingår äktenskap

med barnets fader, som är utländsk medborgare. I likhet med vad styrelsen

för Sveriges advokatsamfund anfört i yttrande över motionerna anser utskottet

att i nämnda fall tillräckligt skydd mot förlust av svenskt medborgarskap

erhålls genom det ovan nämnda stadgandet att barnet, om det har hemvist

här i riket, förlorar sitt svenska medborgarskap endast om barnet innan det

fyllt 18 år flyttar ur riket och då har utländskt medborgarskap. Utskottet

anser sålunda icke att de av motionärerna anförda omständigheterna motiverar

den begärda lagändringen.

Motionsyrkandet ger emellertid anledning till ytterligare överväganden.

Som närmare framgår av redogörelsen ovan behandlades vissa av de utav

motionärerna aktualiserade frågorna vid tillkomsten av medborgarskapslagen.

Sålunda förordade t. ex. några remissinstanser att varje i Sverige av

svensk moder i äktenskap med utländsk man fött barn skulle bli svensk

medborgare genom födelsen. Departementschefen yttrade att detta skulle

leda till dubbelt medborgarskap i utomordentligt stor omfattning, eftersom

flertalet stater upprätthåller principen att faderns medborgarskap överförs

på barnet. Den föreslagna bestämmelsen skulle enligt departementschefen

inte innebära sådana fördelar att betänkligheterna mot dubbelt medborgarskap

borde få vika. Man kunde, ansåg departementschefen, dessutom räkna

med att i Sverige bosatta barn av svensk moder och utländsk fader i allmänhet

kommer att bli svenska medborgare innan de uppnått vuxen ålder, antingen

till följd av att fadern naturaliseras eller genom att barnet självständigt

naturaliseras. Första lagutskottet fann det från många synpunkter tilltalande

att låta alla barn som föds här i riket av svensk moder få svenskt

medborgarskap, men utskottet fann de skäl som departementschefen anfört

häremot vara övertygande. Beträffande svenskt medborgarskap för utomäktenskapliga

barn i de fall då icke modern men väl fadern är svensk anförde

departementschefen, att det faktiska sambandet mellan ett utomäktenskapligt

barn och dess fader ofta är så svagt, att det icke kan anses motiverat att

grunda förvärv av svenskt medborgarskap på det faktum att fadern är

svensk. Även i detta hänseende ansåg departementschefen att naturalisationsvägen

erbjöd tillräcklig möjlighet att tillgodose sådana fall då det kunde

vara rimligt att barnet blev svensk medborgare. Utskottet underströk i

sitt utlåtande ett uttalande av departementschefen att om fråga uppkommer

om självständig naturalisation av barn avsteg i regel borde göras från de allmänna

naturalisationsvillkoren. Utskottet framhöll vidare att barn torde

böra naturaliseras omedelbart, när dess vårdnadshavare gör ansökan därom.

De uttalanden som gjordes av departementschefen och utskottet vid lagens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

tillkomst äger alltjämt giltighet. Utskottet har även under sin behandling av

förevarande ärende erfarit att de möjligheter till avsteg från de allmänna

naturalisationsvillkoren som lagen erbjuder i praxis utnyttjas på ett smidigt

sätt som tillmötesgår de barns intressen, av vars föräldrar endast den ena

är svensk medborgare. På grund härav och vad utskottet i övrigt ovan anfört

finner utskottet att motionerna icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets utlåtande utmynnade i hemställan om avslag på motionerna.

Första kammaren biföll med 100 röster mot 17 utskottets hemställan varemot

andra kammaren med 119 röster mot 65 beslöt att bifalla den i motionerna

gjorda hemställan. Sammanjämkning av kamrarnas beslut befanns

icke vara möjlig, varför frågan förfallit för sessionen.

1968 års riksdagsbehandling

1969 års motioner överensstämmer i sakligt hänseende helt med de vid

1968 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 16 och II: 65, vilka jämte

annat behandlades av utskottet i utlåtandet 1968: 54.

Även 1968 års motioner remissbehandlades. Utskottet beredde nämligen

barnavårdsnämnderna i Borås, Stockholm och Västerås tillfälle att yttra sig

över motionerna. Den begärda översynen av medborgarskapslagstiftningen

tillstyrktes i yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Borås anförde följande.

Nämndens och dess barnavårdsmäns erfarenheter av nu gällande medborgarskapslagstiftning

har hittills huvudsakligen varit begränsade till invandrare

från de nordiska länderna och sådana invandrare som varit statslösa.

Likheten i samhällsskick och levnadsförhållanden, kortare hemvisttid för

naturalisation samt det förhållandet att invandraren från annat nordiskt

land praktiskt taget åtnjuter alla de sociala förmåner, som kommer svenska

medborgare till del, eliminerar till stor del de komplikationer som ett utländskt

medborgarskap medför. På senaste tiden har emellertid förekommit

en invandring från vissa sydeuropeiska och asiatiska stater, vilken dock hittills

icke i någon större omfattning gjort sig märkbar i nämndens verksamhet.

Det kan dock förväntas, att invandringen i fråga kommer att medföra

ökat antal äktenskap mellan utlänningar och svenskar och att komplikationer

kan uppstå för de barn som föds i dylika äktenskap eller för barn i utomäktenskapliga

förbindelser. Vid skilsmässa eller dödsfall kan särskilt det

förhållandet, att vissa sociala förmåner är knutna till svenskt eller annat

nordiskt medborgarskap missgynna de barn som icke har dylikt medborgarskap.

Som motionärerna framhåller kan den bristande överensstämmelsen

mellan olika länders medborgarskapslagstiftning även medföra att barn kan

komma att helt sakna medborgarskap. Under åberopande av det anförda får

nämnden uttala, att den med hänsyn till det stora antalet utlänningar som

vistas och har sin utkomst här i landet finner det påkallat med den översyn

av medborgarskapslagstiftningen som motionärerna föreslagit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

13

Barnavårdsnämnden i Stockholm åberopade som sitt eget yttrande ett av

t. f. barnavårdsdirektören Folke Edvall avgivet tjänsteutlåtande vari anfördes

följande.

Inom barnavårdsnämnden uppkommer frågeställningar, föranledda av

barns medborgarskap, främst vid nämndens barnavårdsmannaavdelning.

Antalet utländska föräldrar i ärenden, där barnavårdsman är förordnad i

Stockholm, har ökat väsentligt under senare år. Huvudparten är dock medborgare

i de nordiska länderna, främst Finland. Till följd av likheten i lagstiftning

och ingångna konventioner är de i mindre mån berörda av de problem

motionärerna önskar lösa. Utomäktenskapligt födda barn till utländska

män samt inomäktenskapligt födda barn till utländsk kvinna och svensk

man berörs heller inte. Gruppen av barnavårdsmannaärenden, som kan påverkas

av ändrad medborgarlagstiftning, blir således förhållandevis liten.

Till följd av de komplikationer, som kan uppstå i dessa fall, intar emellertid

gruppen en särställning, som ibland innebär nackdelar för barnen, osäkerhet

för vårdnadshavarna och större krav på insats från barnavårdsmännens

sida.

Vissa sociala förmåner är för närvarande beroende av barnets medborgarskap.

Således kan ett barn, som saknar svenskt medborgarskap (eller medborgarskap

i något av de nordiska länderna) som regel erhålla allmänt barnbidrag

först sex månader efter inflyttning till landet, oavsett föräldrarnas

medborgarskap. Bidragsförskott utgår för barn med nordiskt medborgarskap

och dessutom för barn, vars vårdnadshavare är nordisk medborgare. Uteslutna

från möjligheten att få bidragsförskott är således utomäktenskapligt födda

barn, vilkas moder är vårdnadshavare och inte medborgare i nordiskt

land, samt inomäktenskapligt födda barn till fader, som är ensam vårdnadshavare

och inte medborgare i nordiskt land. De nämnda två kategorierna, vilka

går miste om förmåner på grund av sitt medborgarskap, skulle givetvis

minska, om svenskt medborgarskap kunde erhållas av alla barn till svenska

medborgare, oavsett om barnet fötts utom eller inom äktenskap. Väsentligare

ur barnavårdssynpunkt synes dock medborgarskapsfrågan vara i de fall,

då föräldrarna är oense om vem som skall ha vårdnaden om barnet. När det

gäller inom äktenskapet födda barn till svensk moder och utländsk fader,

kan modern, även om hon efter skilsmässa erhållit vårdnaden om barnet,

inte erhålla myndigheternas hjälp för att hävda sin rätt, om barnet förs inlandet

mot hennes vilja. I detta sammanhang bör nämnas, att ett flertal länder

har sådana medborgarskapsbestämmelser, att ett utomäktenskapligt barn

till svensk moder erhåller såväl svenskt medborgarskap som medborgarskap

i sin faders stat.

Dubbla medborgarskap synes i och för sig inte medföra några svårigheter

för barnen. Faderns betydelse för barnens utveckling framhålles allt mer av

barnpsykologer och annan expertis. Den svenska lagen utgår också ifrån att

den av föräldrarna, som inte har del i vårdnaden, har rätt till umgänge med

barnet. Trolovningsbarn har rätt att bära faderns släktnamn och det föreligger

ömsesidig arvsrätt dem emellan. Det kan mot bakgrund av bland annat

dessa förhållanden synas befogat, att barnen även får samma medborgarskap

som fadern.

Än starkare synes skälen vara för att inom äktenskapet födda barn till

svensk kvinna och utländsk man alltid borde bli svenska medborgare. Under

äktenskapet är enligt svensk rätt både modern och fadern vårdnadshavare

och förmyndare för barnen. I de fall äktenskapet upplöses och modern blir

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

ensam vårdnadshavare och förmyndare, framstår det som egendomligt, att

barnet inte har samma medborgarskap som modern. En översyn av gällande

bestämmelser i vad avser medborgarskap för här i riket bosatta barn, där

endast den ena av föräldrarna är svensk medborgare, bör således tillstyrkas.

Barnavårdsnämnden i Västerås yttrade följande.

Barnavårdsnämnden har i sitt arbete inte i någon nämnvärd omfattning

kommit i beröring med sådana i motionen framhållna komplikationer som

kan uppstå för barn med den nuvarande lagstiftningen. I enstaka fall har

dock nämnden fått uppmärksamheten riktad på de för barnet ogynnsamma

konsekvenserna av att inte vara svensk medborgare. Det gäller då främst

barn som efter föräldrarnas skilsmässa växt upp hos en svensk moder och

som haft kontakt enbart med svensk miljö och kanske fått kännedom om

sitt främmande medborgarskap först sedan det blivit aktuellt att söka pass

för utlandsresa eller för anställning till sjöss. Följderna av att inte vara

svensk medborgare kan i en rad olika sammanhang medföra en sådan särställning

för barnet att det — som framhålles i motionen — kan sägas skapa

en känsla av främlingskap.

Enligt uppgift från Västerås statistikkontor var inom det område som för

närvarande motsvaras av Västerås stad 9 997 personer utrikesfödda eller

9,4 % av totalfolkmängden och 1 607 eller 1,5 % var inrikesfödda utan

svenskt medborgarskap.

Med hänsyn till att denna fråga kan väntas få allt större aktualitet finner

barnavårdsnämnden att de sociala synpunkter som vid sidan av andra kan

läggas på frågan är så pass betydelsefulla att en översyn av den gällande

lagstiftningen måste sägas vara väl motiverad.

I utskottets utlåtande (1968: 54) över det nämnda motionsparet I: 16 och

II: 65 behandlades även prop. 1968: 128 rörande bl. a. godkännande av 1963

års europarådskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap

och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Förutom

annat behandlade utskottet i utlåtandet också två i anledning av propositionen

väckta likalydande motioner I: 978 och II: 1240, vilkas innehåll

framgår av redogörelsen nedan.

Utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända yttrande i ärendet bl. a.

följande.

Vad först gäller den i propositionen nr 128 intagna europarådskonventionen

upplyses att den har undertecknats av Österrike, Frankrike, Västtyskland,

Italien, Holland, Norge och Storbritannien samt trätt i kraft sedan den

ratificerats av Frankrike och Italien. Även Danmark och Norge torde ansluta

sig. I konventionen uttalas inledningsvis att flerfaldigt medborgarskap är en

källa till svårigheter och att en gemensam strävan att så långt som möjligt

begränsa antalet fall av flerfaldigt medborgarskap medlemsstaterna emellan

sammanfaller med Europarådets syfte. En av grundsatserna i konventionen

är att en person, som efter egen ansökan blir medborgare i en stat, skall förlora

sitt tidigare medborgarskap. — Med hänsyn till att ett medborgarskap

medför inte bara rättigheter utan också skyldigheter är det tydligt att fler
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år iy69 15

faldigt medborgarskap kan vålla den enskilde allvarliga olägenheter. En ledande

princip för vår medborgarskapslagstiftning har därför sedan gammalt

varit att i möjligaste mån söka förhindra uppkomsten av fall av dubbla eller

flerfaldiga medborgarskap. I likhet med departementschefen anser utskottet

att europarådskonventionen på ett verksamt sätt kan bidra till en begränsning

av sådana fall och att det därför från svensk synpunkt är anledning att

verka för att konventionen vinner så vidsträckt anslutning som möjligt. Ett

av de mest betydelsefulla exemplen på olägenheter med dubbla eller flerfaldiga

medborgarskap är att en person kan bli ålagd militärtjänstgöring i mer

än en stat. I konventionen finns särskilda regler för att förhindra sådana

konsekvenser av medborgarskapslagstiftningen, något som synes vara av

stort värde. I likhet med departementschefen anser utskottet att Sverige bör

tillträda konventionen. Denna föranleder inga författningsändringar.

De i våras väckta motionerna I: 16 och II: 65 har indirekt visst samband

med europarådskonventionen genom att vissa frågor rörande dubbelt medborgarskap

behandlas även i dessa. I motionerna påstås inledningsvis att

tillämpningen av medborgarskapslagen är restriktiv. De senaste årens invandring

har medfört att allt flera barn föds här utan att bli svenska medborgare

och detta har enligt motionärerna lett till stora komplikationer av

praktisk, social och psykologisk natur. Enligt motionärerna bör betänkligheterna

mot dubbelt medborgarskap få vika inför de svårigheter, som avsaknaden

av svenskt medborgarskap medför för barn som växer upp här,

och dubbelt medborgarskap kunna accepteras till dess barnet kommit upp i

adertonårsåldern. Barnet bör då självt få välja medborgarskap. I motionernas

hemställan begärs översyn av bestämmelserna om medborgarskap för

här i landet bosatta barn, av vars föräldrar endast den ena är svensk medborgare.

I motionsparet 1:978 och 11:1240 framhålls att en ändring i medborgarskapslagstiftningen

i enlighet med syftet i motionerna I: 16 och II: 65

skulle innebära att Sverige i något större utsträckning än nu fick godkänna

dubbelt medborgarskap för barn under 18 år, men att detta inte torde vara

o förenligt med ett godkännande av europarådskonventionen, eftersom skyldighet

att välja medborgarskap enligt motionerna skulle inträda vid 18 års

ålder. Motionärerna hemställer därför att riksdagen i samband med godkännandet

av konventionen såsom motivering antar vad sålunda anförts i motionerna

I: 978 och II: 1240.

Enligt utskottet är ett motivuttalande av den art motionärerna föreslagit

icke förenligt med konventionens allmänna syfte att minska antalet flerfaldiga

medborgarskap. Utskottet kan därför icke tillstyrka bifall till motionerna

I: 978 och II: 1240.

Med anledning av motionerna I: 16 och 11:65 vill utskottet även anföra

följande. Enligt medborgarskapslagen förvärvas svenskt medborgarskap vid

födelsen av barn i äktenskap, vars fader är svensk medborgare, samt av här

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

i riket fött barn, om endast modern är svensk medborgare, under förutsättning

att fadern är statslös eller barnet inte förvärvar faderns medborgarskap

vid födelsen. De kategorier av barn, som åsyftas i motionerna och som

nu i regel måste naturaliseras för att få medborgarskap, torde således

främst vara barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man, om

barnet vid födelsen förvärvat faderns medborgarskap, samt barn utom äktenskap

till utländsk kvinna och svensk man. Motionerna grundar sig på

samma tankegångar som de motioner i ämnet, vilka behandlades vid förra

årets riksdag, och vari föreslogs att alla barn som föds här skall få svenskt

medborgarskap, om den ena av föräldrarna är svensk. I sitt utlåtande

(1967:27) avstyrkte utskottet bifall till motionerna främst på den grund

att genomförande av förslaget skulle leda till dubbelt medborgarskap i stor

omfattning. Utskottet framhöll också, för att bemöta i motionerna gjorda

påståenden, att ifrågavarande barn har möjlighet att få bidragsförskott, allmänt

barnbidrag, sjukförsäkring, socialhjälp och utbildning i grundskola

och gymnasium, samt att motionärernas förslag inte skulle kunna hindra

en utländsk fader eller moder att föra sitt barn ut ur landet. Vidare framhöll

utskottet att i praxis möjligheterna till avsteg från de allmänna naturalisationsvillkoren

utnyttjas på ett smidigt sätt som tillmötesgår ifrågavarande

barns intressen. Dessa uttalanden av utskottet äger alltjämt giltighet och

utskottet har ej funnit anledning att frångå sin ståndpunkt rörande dessa

frågor.

Att naturalisationspraxis är generös och ytterligare liberaliserats efter

utskottets behandling av förra årets motioner har bekräftats av justitieministern

i interpellationssvar i våras. Det vanligaste är att barnet upptas till

svensk medborgare tillsammans med utländsk fader eller moder. Utländsk

man som är gift med svensk kvinna brukar enligt justitieministern naturaliseras

redan efter cirka fem års hemvist i Sverige, om han uppfyller villkoren

i fråga om vandel och försörjningsförmåga och äktenskapet haft viss

varaktighet. Är mannen medborgare i annat nordiskt land kan han naturaliseras

efter ännu kortare tid. I propositionen nr 128 förutskickas att praxis

kommer att ändras så att medborgare i annat nordiskt land normalt skall

kunna naturaliseras efter endast tre års hemvist här. — Självständig naturalisation

av barn under 18 år efter ansökan av vårdnadshavare förekommer

också. Är vårdnadsliavarna två, krävs i överensstämmelse med föräldrabalkens

regler att ansökan görs av båda. Enligt justitieministern är man

som regel mindre benägen att bevilja naturalisation, om barnet inte därmed

förlorar sitt tidigare medborgarskap. Anledningen härtill är att man

här liksom i flertalet andra västerländska länder vill söka undvika dubbla

medborgarskap. Om europarådskonventionen vinner allmän anslutning blir

det emellertid, på grund av konventionsbestämmelsen att den som efter

egen ansökan blir medborgare i en stat skall förlora sitt tidigare medborgarskap,

möjligt att använda naturalisationsinstitutet i betydligt större ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969 17

sträckning. Rörande nuvarande praxis må även nämnas följande. Om äktenskap

mellan svensk kvinna och utländsk man upplöses och modern får

vårdnaden om makarnas barn, naturaliseras barnet när modern begär det.

Barn i äktenskap mellan svensk kvinna och man från annat nordiskt

land naturaliseras, så snart föräldrarna ansöker om det. Samma praxis tilllämpas

beträffande österrikiska barn. Vid självständig naturalisation av

barn med västtyskt medborgarskap har det visat sig att de på ett smidigt

sätt kan befrias från detta genom medverkan av myndigheter i Västtyskland.

Barn i äktenskap mellan svensk kvinna och man från Bulgarien, Jugoslavien,

Rumänien, Sovjetunionen eller Tjeckoslovakien blir svensk medborgare

vid födelsen om den äger rum här i landet. — Även om man i

princip bör sträva efter att förhindra dubbla medborgarskap kan det enjustitieministern

i vissa fall komma i fråga att naturalisera barn på

vårdnadshavares önskan, även om det skulle medföra dubbelt medborgarskap

för barnet. Detta gäller t. ex. barn i sådana äktenskap där fadern är

Politisk flykting och därför inte i realiteten åtnjuter sitt hemlands beskydd.

Även i andra fall bör man, om det föreligger ett särskilt behov av att barnet

upptas till svensk medborgare, enligt justitieministern kunna göra avsteg

från principen.

Från justitiedepartementets medborgarskapsavdelning har utskottet inhämtat

att antalet ansökningar rörande naturalisation av barn relativt sett

är mycket ringa samt att de flesta ansökningar hittills blivit beviljade.

Mot bakgrunden av dessa uppgifter rörande praxis i naturalisationsärenden

framstår motionärernas påstående att bestämmelserna tillämpas restriktivt

såsom ogrundat; det stora flertalet av de barn som avses i motionerna

kan bli svenska medborgare redan innan de uppnått skolåldern.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall även till motionerna I: 16 och

H: 65. Utskottet vill dock understryka att uppmärksamheten även i fortsättningen

bör vara riktad på möjligheterna att — inom ramen för våra internationella

förpliktelser — vid behov i det enskilda fallet bortse från främmande

medborgarskap vid beviljande av naturalisation av barn. De olägenheter

som barnen kan ha av att inte vara svenska medborgare torde kunna

elimineras i praktiska sammanhang om dessa barn i socialt och ekonomiskt

avseende blir fullt likställda med svenska barn. Som närmare framgår av

utskottets utlåtande över förra årets motioner är utlänningar vid vistelse i

Sverige i stor utsträckning likställda med svenska medborgare i fråga om

rätt till utbildning, hälso- och sjukvård och andra sociala förmåner. Olikheter

finns dock. Folkpensionsförmåner i form av barnpension och vårdbidrag

utgår i princip bara om den försäkrade är svensk medborgare och

mantalsskriven här. Kravet på svenskt medborgarskap efterges i de fall då

överenskommelse härom träffats mellan Sverige och annat land. Sådana

överenskommelser har träffats med de nordiska länderna, Storbritannien,

Italien, Schweiz och flera andra länder som tillhör Europarådet. — I motio
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

ner vid 1966 års riksdag yrkades sådan ändring av reglerna att vårdbidrag

kan utgå även till i Sverige mantalsskrivna utlänningar, om det särskilda

vårdbehovet för barnet uppkommit vid dess födelse här i riket eller under

dess vistelse här. I sitt utlåtande över motionerna uttalade andra lagutskottet

(1966:43) att beaktansvärda skäl talade för önskemålet om en uppmjukning

i vissa fall av det absoluta kravet på svenskt medborgarskap för

erhållande av vårdbidrag. Frågan om möjligheterna att låta vårdbidrag utgå

även i dylika fall, där någon av föräldrarna har stark anknytning till vårt

land, borde enligt utskottet i lämpligt sammanhang bli föremål för närmare

övervägande. Yad utskottet anförde bringades till Kungl. Maj :ts kännedom.

Ivungl. Maj :t har därefter uppdragit åt familjepolitiska kommittén att överväga

spörsmålet. — Bidragsförskott utgår visserligen till här i landet bosatt

barn utan hinder av att barnet saknar svenskt medborgarskap, men vårdnadshavaren

måste vara svensk och bosatt här. Kravet på medborgarskap

efterges dock beträffande statslösa och politiska flyktingar, och för barn

som är medborgare i annat nordiskt land gäller, till följd av särskild överenskommelse,

samma regler som för svenskar. — Det är uppenbart att de av

lagstiftningen betingade olikheterna i socialt hänseende mellan svenska barn

och här bosatta utländska barn i viss utsträckning har utjämnats genom internationella

överenskommelser. Utskottet finner det angeläget att Sverige

även i fortsättningen spelar en aktiv roll för att få till stånd internationella

överenskommelser på det sociala området. I likhet med riksdagens ställningstagande

år 1966 i fråga om vårdbidrag anser utskottet att det i lämpligt

sammanhang även bör utredas om inte uppmjukning av medborgarskapskravet

kan ske beträffande barnpension och bidragsförskott. Vad utskottet

anfört i denna del torde böra bringas till Kungl. Maj :t kännedom.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan, vari, såvitt nu är av intresse,

föreslogs dels att riksdagen i anledning av motionerna I: 16 och II: 65

skulle i skrivelse till Ivungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört i fråga

om sociala förmåner åt i Sverige bosatta utländska barn, dels ock att riksdagen,

med bifall till prop. nr 128 såvitt avsåg 1963 års konvention samt med

avslag å motionerna I: 978 och II: 1240, skulle godkänna konventionen.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Under kamrarnas behandling av ärendet framställdes också yrkanden om

dels bifall till motionerna I: 16 och II: 65, dels avslag å desamma. Första

kammaren beslöt med 103 röster mot 20 att avslå motionerna varemot

andra kammaren med 105 röster mot 93 biföll motionerna. Eftersom sammanjämkning

av kamrarnas beslut befanns icke vara möjlig förföll frågan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

19

Utskottet

I förevarande motioner begärs översyn av bestämmelserna om medborgarskap

för här i riket bosatta barn, av vars föräldrar endast den ena är svensk

medborgare.

Som framgår av redogörelsen ovan har utskottet ingående behandlat motioner

i ämnet vid både 1967 och 1968 års riksdagar och därvid ställt sig avvisande

till den begärda översynen. I sitt yttrande över 1968 års motioner,

vilka helt överensstämde med de nu förevarande, uttalade utskottet bl. a. att

de olägenheter, som avsaknaden av svenskt medborgarskap kunde medföra,

torde kunna elimineras i praktiska sammanhang för de här bosatta utländska

barnen, om de i socialt och ekonomiskt avseende blir fullt likställda med

svenska barn. Utskottet framhöll vidare att sådan likställighet i stor utsträckning

redan råder och att frågan om utjämnande av vissa kvarstående

olikheter borde bli föremål för utredning. Vad utskottet anfört härom gav

riksdagen till känna i skrivelse till Kungl. Maj :t.

Utskottet har ej haft anledning att i något avseende frångå den bedömning

av de genom motionerna aktualiserade frågor som kom till uttryck i utskottets

ovan (s. 14—18) i sin helhet återgivna yttrande över 1968 års motioner,

vilket behandlades av riksdagen för endast cirka två månader sedan.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att medborgarskapslagstiftningen

tillkommit genom nordiskt samarbete samt att de nordiska medborgarskapslagarna

i allt väsentligt överensstämmer med varandra. Frågan om revidering

av lagarna bör därför behandlas i nordisk samverkan. En gemensam

nordisk prövning av de i förevarande motioner väckta spörsmålen kommer

även att ske i anledning av ett medlemsförslag i ämnet som nyligen väckts i

Nordiska rådet.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, 1:743 och 11:856, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1969

På första lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Erik Svedberg (s),

Hjorth (s), Schött (in), fru Lindström (s)*, herr Nils Persson (fp)*, fru

Lilly Ohlsson (s) och herr Ferdinand Nilsson (ep);

från andra kammaren: fröken Bergegren (s), herrar Martinsson (s),.

Dockered (ep), Wiklund i Stockholm (fp), Jönsson i Malmö (s), Larsson i

Norderön (ep), Oskarson (m) och fru Bergander (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6 9 0 0 3 0»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.