Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av lagen den Ur juni 1917

1969-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1969:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av lagen den Ur juni 1917

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1969

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om upphävande av lagen den Ur juni 1917

(nr 381) om förhud för vissa underhållsskyldiga att

avflytta från riket jämte motion i ämnet.

Genom en den 21 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 69, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att

antaga följande förslag till

Lag

om upphävande av lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa

underhållsskyldiga att avflytta från riket

Härigenom förordnas, alt lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket skall upphöra att gälla vid utgången

av juni 1969. Avflyttningsförbud som är meddelat dessförinnan är därefter

utan verkan. I fråga om pant eller borgen som ställts för underhållsskyldighetens

fullgörande enligt 1 § eller kapitalvärde som nedsatts enligt 9 § gäller

dock alltjämt äldre bestämmelser.

I samband med propositionen har utskottet behandlat den i anledning av

propositionen väckta motionen nr 1154 i andra kammaren av herr Åkerlind.

Redogörelse för motionens innehåll lämnas nedan s. 5—6.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1969 och

alt avflyttningsförbud som är meddelat dessförinnan därefter är utan verkan.

Inledning

Enligt lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket gäller i princip förbud för den som är underhållsskyldig

mot barn under sexton år att flytta från riket.

Lagberedningen behandlade under sitt arbete med nya bestämmelser om

1 Bihany till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1969

införsel och annan exekution i lön lagen om avflyttningsförbud. Beredningen

övervägde därvid om inte lagen kunde upphävas. I ämnet upprättades

en promemoria år 1964. Promemorian remitterades till ett antal myndigheter

och organisationer (se SOU 1964: 57 s. 315).

Lagberedningen stannade emellertid vid sina slutliga överväganden i ämnet

för att lagen om avflyttningsförbud inte f. n. borde upphävas. Beredningen

lade dock fram förslag till vissa ändringar i lagen (nyssnämnda betänkande

s. 37 och 317). Även beredningens slutliga förslag remissbehandlades

(se prop. 1968: 130 s. 34).

I proposition den 25 juli 1968 med förslag till ny lagstiftning om införsel

in. in. uttalades att lagen om avflyttningsförbud borde kunna upphävas

(prop. 1968: 130 s. 114). Sedermera har inom justitiedepartementet upprättats

eu promemoria angående frågan om ett upphävande av lagen (Stencil

.In 1968: 16). Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av ett

antal myndigheter och organisationer.

Beträffande nuvarande ordning i vårt land och i övriga nordiska länder,

innehållet i 1964 års promemoria och remissyttrandena däröver, förslaget i

SOU 1964: 57, remissyttrandena däröver samt 1968 års förslag och remissyttrandena

däröver hänvisas till propositionen s. 4—14.

Departementschefen

Vid lagrådsremisser anförde föredragande departementschefen, statsrådet

K ting, hl. a. följande.

År 1917 reformerades lagstiftningen så, att barns rättsställning i olika

avseenden väsentligt förbättrades. Reformerna byggde bl. a. på principen

om föräldrars ovillkorliga skyldighet att underhålla sina barn. Sålunda antogs

skärpta bestämmelser om underhållsplikt i lagen om barn utom äktenskap.

Möjligheterna att driva in underhållsbidrag som inte betalades frivilligt

ökades genom lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

I samband härmed tillkom också lagen om avflyttningsförbud. Till grund

för denna låg tanken att den enskildes plikt alt bidra till sina anhörigas

underhåll måste ta över hans intresse att få avflytta från landet och bosätta

sig utomlands. Möjligheten att utomlands driva in underhållsbidrag i exekutiv

ordning på grundval av svensk exekutionstitel var vid lagens tillkomst

praktiskt taget obefintlig. Utvägen att utverka en exekutionstitel i det främmande

landet var i allmänhet förenad med så stora besvär och kostnader att

den endast undantagsvis kunde utnyttjas. Detta innebar att i den mån en

försörj ningspliktig avflyttade till utlandet, den försörjningsberättigade blev

hänvisad till samhälleligt stöd som var av begränsad omfattning.

Vilken underhållsskyldighet som helst ansågs dock inte böra få till följd

att den försörjningspliktige skulle kunna tvingas att stanna kvar här i lan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1969 3

det. Endast om underhållsskyldigheten avsåg minderåriga barn ansågs den

höra beaktas.

Lagen om avflyttningsförbud innehåller i korthet följande bestämmelser.

Den som är underhållsskyldig mot barn under sexton år får avflytta från

riket endast om han hos överexekutor har ställt av denne godkänd pant eller

borgen för underhållsskyldighetens fullgörande. Att avflytta innebär enligt

lagen att avresa från riket i avsikt att bosätta sig i främmande land. Lagen

äger alltså inte tillämpning på den som såsom turist eller affärsman eller den

som annars i ett eller annat ärende besöker utlandet, även om vistelsen utomlands

skulle bli ganska långvarig. Överexekutor kan befria den underhållsskyldige

från att ställa säkerhet, om anledning finns att anta att hans avflyttning

inte skall lända den underhållsberättigade till men eller om ömmande

omständigheter förekommer. Utmätningsman kan på begäran av den

underhållsberättigade meddela förbud för den underhållsskyldige att avflytta,

om fara är för banden att han avflyttar från riket utan alt ha ställt

säkerhet. Förbudet skall genast underställas överexekutors prövning. Överexekutor

skall upphäva avflyttningsförbud om de omständigheter som har

föranlett förbudet inte föreligger längre. Avflyttningsförbud skall kungöras

för landets polismyndigheter. Det åligger polismyndighet att hindra en underhållsskyldig

som söker avflytta trots meddelat avflyttningsförbud. Lagens

bestämmelser gäller även för dem som i vederbörlig ordning har förpliktats

att till socialnämnd eller barnavårdsnämnd betala bidrag till underhåll av

barn under sexton år. Vad i lagen sägs om underhållsberättigad gäller i

sådant fall nämnden. Om underhållsskyldig har avflyttat från riket utan att

ha fullgjort sin skyldighet att ställa säkerhet eller kan befaras avflytta utan

att fullgöra denna skyldighet, kan överexekutor förplikta honom att genast

nedsätta kapitalvärdet av underhållsbidrag som inte är förfallet.

Avflyttningsförbud har vissa konsekvenser i passhänseende för den underhållsskyldige.

Är han underkastad sådant förbud, får pass utfärdas för

honom endast om passmyndigheten anser att han kan betros med sådant.

Har den underhållsskyldige redan pass, skall passmyndigheten återkalla

passet, om den finner att passinnehavaren inte kan betros med att inneha

det.

Antalet mål om avflyttningsförbud har under senare år sjunkit betydligt.

Under åren 1957—1960 utgjorde antalet mål hos överexekutorerna i genomsnitt

71 om året. Motsvarande siffra för åren 1964—1967 är 48. Den i januari

1964 utfärdade förteckningen över personer underkastade gällande avflyttningsförbud

innehåller omkring 450 namn. I motsvarande förteckning för

januari 1969 har antalet namn sjunkit till omkring 250.

Att avflyttningsförbud utverkas i allt mindre utsträckning måste bero på

att hl. a. barnavårdsnämnderna som handlägger ett mycket stort antal kravärenden

(i synnerhet bidragsförskottsärenden), undviker att väcka fråga

om sådana förbud. Det kan antas att man särskilt på barnavårdshåll numera

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1969

anser att förbud för en underhållspliktig att avflytta utgör ett mindre lämpligt

sätt att garantera underhållspliktens fullgörande.

Frågan huruvida det alltjämt föreligger behov av lagen om avfly ttningsförbud

har senast behandlats i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria.

I denna uttalas, att övervägande skäl talar för att lagen upphävs,

och det föreslås att så sker. Promemorian har remissbehandlats. Samtliga

remissinstanser utom två tillstyrker förslaget eller lämnar det utan

erinran.

För egen del vill jag först betona, atl rätten att lämna det land där man

vistas, även ens hemland, hör i ett demokratiskt samhälle till de grundläggande

rättigheterna. Denna rättighet bör vara underkastad endast sådana inskränkningar

som är strängt nödvändiga. För att inskränkningar till skydd

för annans ekonomiska anspråk skall framstå som försvarliga måste krävas

att det är ytterst angeläget att den berättigades intressen blir tillgodosedda.

Skälen för den inskränkning som görs genom lagen om avflyttningsförbud

väger enligt min mening inte längre lika tungt som tidigare. Jag vill därvid

särskilt framhålla följande faktorer såsom viktiga.

De bidragsberättigade barnen kan numera i flertalet fall påräkna ett visst

grundskydd i form av bidragsförskott. För de underhållsberättigades trygghet

torde därför möjligheten att ingripa med avflyttningsförbud mot en underhållsskyldig

inte längre spela så stor roll. Det allmännas krav på återbetalning

av utgivet bidragsförskott eller av medel som annars har förskjutits

måste självfallet tillgodoses, men det kan inte anses ha sådan angelägenhetsgrad

att man behöver tillgripa avflyttningsförbud eller hot om

avflyttningsförbud som påtryckningsmedel.

Arbetsmarknaden och allmänhetens bosättningsvanor kännetecknas nu

av en helt annan internationell röxdighet än tidigare. Denna omständighet har

bl. a. lett till internationella överenskommelser om indrivning av underhållsbidrag.

Mellan de nordiska länderna finns en konvention i ämnet av år

1962. Enligt denna kan omedelbar verkställighet fås i övriga nordiska länder

på dom, beslut eller förbindelse om underhåll som har tillkommit i

Sverige. Vidare har Sverige ratificerat 1958 års Haag-konvention om erkännande

och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn. Enligt denna

konvention, som hittills i övrigt har ratificerats av bl. a. Belgien, Frankrike,

Italien, Nederländerna, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike,

kan omedelbar verkställighet fås på dom eller beslut som har meddelats

i annat konventionsland om underhåll åt barn under tjuguett år. Slutligen

har Sverige jämte ett trettiotal andra stater ratificerat 1956 års New

York-konvention om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. Enligt konventionen

åligger det ett särskilt utsett organ i varje konventionsstat att på

begäran vidta ändamålsenliga åtgärder för att få ut underhållsbidrag, såsom

att väcka och utföra talan samt att söka verkställighet.

Sverige har sålunda gällande överenskommelser om indrivning av under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1969

5

hållsbidrag med åtskilliga andra länder. I några för svenska medborgare

typiska utvandrar stater — Australien, Canada och USA — är det emellertid

fortfarande omöjligt att få indrivning på svensk exekutionsurkund eller att

få officiellt bistånd med indrivningen av underhållsbidrag. Denna omständighet

är dock av underordnad betydelse eftersom dessa länder för att en

underhållsskyldig person skall få tillstånd att invandra kräver att denne

har ordnat underhållsfrågan på ett för den underhållsberättigade tillfredsställande

sätt.

Det har påståtts, alt avflyttningsförbudets främsta betydelse ligger i att

det främjar förhandlingar och överenskommelser mellan underhållsberättigad

och underhållsskyldig. Att behålla lagen i ämnet av detta skäl bör emellertid

inte komma i fråga. Inte heller finns det anledning att behålla lagen

av hänsyn till våra nordiska grannländer som har liknande regler. En olikhet

de nordiska länderna emellan på detta område är av mycket begränsad

betydelse.

Under hänvisning till vad jag nu har anfört ansluter jag mig till uppfattningen

att lagen om avflyttningsförbud bör utmönstras ur lagstiftningen.

Som förordas i departementspromemorian bör upphävandet ske i och med

utgången av juni 1969.

Avflyttningsförbud som är meddelade före sistnämnda tidpunkt bör därefter

vara utan verkan. Underhållsskyldig som har ställt pant eller borgen

för underhållsskyldighetens fullgörande eller nedsatt kapitalvärdet av viss

del av underhållsbidraget hör dock även framdeles vara bunden härav.

Den sålunda förordade lagstiftningen gör det nödvändigt att se över passkungörelsen

den 31 maj 1940 (nr 471), utrikesförvaltningens passkungörelse

den 14 juni 1940 (nr 548) och kungörelsen den 9 april 1965 (nr 98) om

polisregister in. m.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Motionen

1 den ovannämnda motionen II: 1154 av herr Åkerlind hemställs, att riksdagen

måtte avslå proposition nr 69.

Till stöd härför anförs följande.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 69 föreslås att lagen den 14 juni 1917 (nr

381) om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket skall

upphöra att gälla. Förslaget motiveras bl. a. med att gällande bestämmelser

inte skulle fylla någon större uppgift, eftersom Sverige har ratificerat vissa

konventioner i syfte att möjliggöra indrivning av underhåll i ett flertal

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1969

andra länder, att bidragsförskotten utgör ett visst grundskydd som emellanåt

ställer sig billigare för samhället än att driva in underhåll från försumliga

bidragsskyldiga samt att utreseförbud är ett med demokratiska

principer illa överensstämmande ingrepp i den personliga integriteten.

Oavsett om dessa skäl kan anses starka torde de inte motivera ett undanröjande

av reglerna om förbud för vissa underhållsskyldiga att flytta

utomlands. Dels utgör blotta existensen av reglerna om avflyttningsförbud,

såsom Sveriges advokatsamfund uttalar på sidan 14 i propositionen, »ett

verksamt medel att få en reglering till stånd av utestående underhållsbidrag

samt säkerhet för utbetalning av framdeles förfallande belopp», dels

har överexekutor möjlighet att befria underhållsskyldig som avser att flytta

utomlands från skyldighet att ställa säkerhet och dels avser inte våra nordiska

grannländer att ändra sin lagstiftning i den riktning i propositionen

föreslås.

Den sistnämnda omständigheten bör tillmätas en större vikt än den departementschefen

fäster vid den, eftersom det bör vara en strävan att upprätthålla

en enhetlig nordisk lagstiftning. Från norsk sida har man tidigare

uttalat sig emot ett slopande av de ifrågavarande reglerna i Sverige under

motivering att om den svenska lagen upphävdes, skulle indrivningsmöjligheten

försämras om den underhållsberättigade finns i Norge och den underhållsskyldige

i Sverige eller reser dit för att därefter avflytta från Norden.

Inte heller kan det —- som vissa remissinstanser tidigare tyckts anse

— anses vara ett motiv för avskaffande av bestämmelserna att möjligheter

finns att genom ett ohederligt beteende kringgå dem.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås att lagen om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket skall upphöra att gälla vid utgången av

juni 1969 och att dessförinnan meddelat avflyttningsförbud därefter skall

vara utan verkan.

Förslaget motiveras i huvudsak med att rätten att lämna det land där

man vistas, även hemlandet, hör till de grundläggande rättigheterna i ett

demokratiskt samhälle och att de bidragsberättigade barnen numera i flertalet

fall kan påräkna elt visst grundskydd i form av bidragsförskott, varför

ett avflyttningsförbud inte längre bar så stor betydelse för deras trygghet.

Det framhålls också att Sverige har överenskommelser om indrivning av

underhållsbidrag med ett stort antal andra länder.

I motionen II: 1154 yrkas avslag på propositionen. Motionären framhåller

bl. a. att avflyttningsförbudet främjar förhandlingar och överenskommelser

mellan underhållsberättigad och underhållsskyldig och att våra

nordiska grannländer inte avser att ändra sin lagstiftning på motsvarande

sätt.

Utskottet anser de av departementschefen anförda skälen för att upphäva

ifrågavarande lag vara bärande och tillstyrker — i likhet med praktiskt

taget samtliga hörda remissinstanser — att lagen utmönstras ur lag
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 39 år 1969

7

stiftningen. I anledning av motionärens argumentering rörande förhållandena

i de andra nordiska länderna kan tilläggas, att bland vårt lands överenskommelser

med andra stater om indrivning av underhållsbidrag finns

en konvention av år 1962 mellan de nordiska länderna, enligt vilken under - hållsberättigad medborgare i fördragsslutande stat kan få omedelbar verkställighet

i annan stat på grund av dom, beslut eller skriftlig förbindelse om

underhåll. Afl de nordiska länderna har olika interna regler rörande avflyttningsförbud

torde vara av begränsad praktisk betydelse.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med avslag på motionen II: 1154, bifaller

förevarande proposition, nr 69.

Stockholm den 13 maj 1969

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: lierrar Erik Svedberg (s), Hjorth (s), Schött

(in), fru Lindström (s), fru Lilly Ohlsson (s), herrar Ernulf (fp) och Ferdinand

Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Löfqvist (s), fröken Bergegren (s)*, herrar

Martinsson (s) =>=, Dockered (ep), Hansson i Piteå (s), Sjöholm (fp)*,

herr Fridolfsson i Stockholm (m) och fru Jonäng (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. SVHLM 1969 690030

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av lagen den 14 juni 1917 a1 i texten